BAMSE – RESAN TILL ATLANTIS
© Rune Andréasson
Utgiven av Egmont Story House AB, 205 07 Malmö
Text: Jimmy Wallin
Bild: Tony Cronstam
Kolorering: Alf Steinsvik, ASII/Bulls
Layout och formgivning: Lena Thoft Sjöström
Tryckt i Polen, 2025
ISBN: 978-91-570-3488-5 www.egmontkarnan.se
Något av det bästa Bamse vet är att ge sig ut på äventyr tillsammans med sina vänner Skalman och Lille Skutt.
När den här historien börjar är de på väg till en mystisk gammal borg på andra sidan skogen.
Lille Skutt, som är ganska lättskrämd av sig, tyckte det lät som en dålig idé.
– Tänk om det finns spöken där? stammade han nervöst fram.
Bamse och Skalman lugnade honom genom att påminna om att de redan varit där en gång och därför visste att det inte fanns minsta lilla spöke i den gamla borgen.
Då blev Lille Skutt genast lugnare, för inte ens han kan vara rädd för något som inte finns.
När de tre vännerna kom in i den gamla borgen blev Lille Skutt ändå lite nervös. Även om det inte fanns några spöken där, så kunde det väl finnas något annat otäckt?
Bamse däremot var inte det minsta rädd, det blir han nästan aldrig.
– Det här ska bli roligt! utropade han glatt.
– Och lärorikt, fyllde Skalman i.
I ett rum hängde vackra tavlor med märkliga varelser från de gamla sagornas tid.
I källaren hittade de en skattkista fylld av blänkande guld och gnistrande juveler.
– Med en sån skatt kan man köpa mat till många fattiga, sa Bamse glatt.
Skalman log och förklarade att det bästa sättet att använda rikedom är att hjälpa andra.
På övervåningen fanns ett rum med bokhyllor från golv till tak, fyllda av gamla böcker.
– Ett bibliotek … den största skatten av alla! utropade Skalman glatt.
Lille Skutt kunde inte riktigt förstå vad det var som skulle vara så speciellt med den saken.
– Vad ska han med en massa gamla dammiga böcker till när vi hittat en guldskatt? undrade han.
Bamse åt en burk dunder-honung, den som gör honom till världens starkaste björn, och sedan lyfte han med sig hela den tunga skattkistan på raka armar.
För den som är världens starkaste björn, blir en sådan skatt lika lätt som en fjäder.
Skalman fyllde sin självgående skottkärra med böcker, och sedan begav de sig tillbaka.
