9789152639085 by Smakprov Media AB

BIBELN

DATUM

NAMN

BIBELN

Noter

Parallellhänvisningar

bibelkommissionens översättning

INNEHÅLL

Förord 9

gamla testamentet 11

Första Moseboken(1 Mos) 13

Andra Moseboken(2 Mos) 69

Tredje Moseboken(3 Mos) 113

Fjärde Moseboken(4 Mos) 145

Femte Moseboken(5 Mos) 191

Josua(Jos) 235

Domarboken(Dom) 263

Rut(Rut) 293

Första Samuelsboken(1 Sam) 299

Andra Samuelsboken(2 Sam) 333

Första Kungaboken(1 Kung) 365

Andra Kungaboken(2 Kung) 401

Första Krönikeboken(1 Krön) 437

Andra Krönikeboken(2 Krön) 469

Esra(Esr) 509

Nehemja(Neh) 523

Ester(Est) 541

Job(Job) 553

Psaltaren(Ps) 591

Ordspråksboken(Ords) 695

Predikaren(Pred) 733

Höga visan(Höga v) 745

Jesaja(Jes) 755

Jeremia(Jer) 831

Klagovisorna(Klag) 903

Hesekiel(Hes) 915

Daniel(Dan) 971

Hosea(Hos) 991

Joel(Joel) 1007

Amos(Am) 1015

Obadja(Ob) 1027

Jona(Jon) 1031

Mika(Mik) 1037

Nahum(Nah) 1047

Habackuk(Hab) 1053

Sefanja(Sef) 1059

Haggaj(Hagg) 1065

Sakarja(Sak) 1069

Malaki(Mal) 1083

tillägg till gamla testamentet

– Apokryferna eller

De deuterokanoniska skrifterna 1089

Tobit(Tob) 1091

Judit(Judit) 1109

Ester enligt den grekiska texten(Est Gr) 1129

Första Mackabeerboken(1 Mack) 1143

Andra Mackabeerboken(2 Mack) 1185

Salomos vishet(Vish) 1217

Jesus Syraks vishet(Syr) 1241

Baruk(Bar) 1301

Jeremias brev(Jer br) 1309

Tillägg till Daniel(Till Dan) 1315

Manasses bön(Man) 1325

nya testamentet 1329

Matteusevangeliet(Matt) 1331

Markusevangeliet(Mark) 1381

Lukasevangeliet(Luk) 1411

Johannesevangeliet(Joh) 1459

Apostlagärningarna(Apg) 1497

Romarbrevet(Rom) 1545

Första Korinthierbrevet(1 Kor) 1565

Andra Korinthierbrevet(2 Kor) 1587

Galaterbrevet(Gal) 1601

Efesierbrevet(Ef) 1611

Filipperbrevet(Fil) 1621

Kolosserbrevet(Kol) 1629

Första Thessalonikerbrevet(1 Thess) 1637

Andra Thessalonikerbrevet(2 Thess) 1643

Första Timotheosbrevet(1 Tim) 1649

Andra Timotheosbrevet(2 Tim) 1657

Titusbrevet(Tit) 1665

Filemonbrevet(Filem) 1671

Hebreerbrevet(Heb) 1675

Jakobsbrevet(Jak) 1693

Första Petrusbrevet(1 Pet) 1701

Andra Petrusbrevet(2 Pet) 1709

Första Johannesbrevet(1 Joh) 1715

Andra Johannesbrevet(2 Joh) 1723

Tredje Johannesbrevet(3 Joh) 1724

Judasbrevet(Jud) 1725

Uppenbarelseboken(Upp) 1729

GAMLA TESTAMENTET

GAMLATESTAMENTET

FÖRSTA MOSEBOKEN

Varför?

För att kunna förstå livet och världen omkring oss

behöver vi ord. Första Moseboken är en skattkista

fylld med märkliga, vackra och spännande berättelser om livet, skapelsen, människan och Gud.

Vad?

Här finns de riktigt gamla berättelserna: om hur allt

kom till, om Adam och Eva, om Abraham och Sara, om Hagar och Ismael, om Josef i brunnen och många

fler. Boken försöker besvara frågor om varifrån allt kommer, om ondskans makt, om hur Gud handlar i det fördolda och mycket mer.

När & var?

Boken börjar med det riktigt stora perspektivet –

hela världens skapelse – för att landa i Egypten drygt

1 500 år före Kristus. På vägen dit flimrar olika platser

förbi: området runt Eufrat och Tigris, Medelhavets

östra kust, Jordanflodens stränder. Berättelserna är gamla och från olika tider. När allt skrevs ner är –som oftast – svårt att säga.

FÖRSTAMOSEBOKEN

11I begynnelsenskapade Gud himmel och jord. 2Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. 3Gud sade: »Ljus, bli till!« Och ljuset blev till. 4Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. 5Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.

6Gud sade: »I vattnet skall ett valv bli till, och det skall skilja vatten från vatten.« Och det blev så. 7Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet ovanför valvet. 8Gud kallade valvet himmel. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen.

9Gud sade: »Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats, så att land blir synligt.« Och det blev så. 10Gud kallade det torra landet jord, och vattenmassan kallade han hav. Och Gud såg att det var gott. 11Gud sade: »Jorden skall ge grönska: fröbärande örter och olika arter av fruktträd med frö i sin frukt skall växa på jorden.« Och det blev så. 12Jorden frambringade grönska: olika arter av fröbärande örter och olika arter av träd med frö i sin frukt. Och Gud såg att det var gott. 13Det blev kväll och det blev morgon. Det var den tredje dagen.

14Gud sade: »På himlavalvet skall ljus bli till, och de skall skilja dagen från natten och utmärka högtider, dagar och år. 15De skall vara ljus på himlavalvet och lysa över jorden.« Och det blev så. 16Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att härska över dagen och det mindre till att härska över natten, och han gjorde stjärnorna. 17Han satte ljusen på himlavalvet att lysa över jorden, 18att härska över dag och natt och att skilja ljus från mörker. Och Gud såg att det var gott. 19Det blev kväll och det blev morgon. Det var den fjärde dagen.

20Gud sade: »Vattnet skall vimla av levande varelser, och fåglar skall flyga över jorden, under himlavalvet.« 21Gud skapade de stora havsdjuren och alla olika arter av levande varelser som vattnet myllrar och vimlar av och alla olika arter av fåglar. Och Gud såg att det var gott. 22Gud välsignade dem och sade: »Var fruktsamma och föröka er och uppfyll sjöar och hav. Och på jorden skall fåglarna föröka sig.« 23Det blev kväll och det blev morgon. Det var den femte dagen.

24Gud sade: »Jorden skall frambringa olika arter av levande varelser: boskap, kräldjur och vilda djur av olika arter.« Och det blev så. 25Gud gjorde de olika arterna av vilda djur, boskap och markens kräldjur. Och Gud såg att det var gott.

1:1 I begynnelsen skapade Gud Första Mosebokens första del, kap. 1–11, skildrar världens skapelse och mänsklighetens urhistoria. I den senare delen återges patriarkernas, Abraham, Isak och Jakob, historia, kap. 12–36, och berättelsen om hur Jakobs son Josefnår en hög ställning i Egypten, där israeliterna bosätter sig, kap. 37–50. Bokens undertitel Genesis betyder »ursprunget«; Moseböcker.

1:1–3 I begynnelsen … Gud sade Eller »När Gud började skapa himmel och jord – jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet – sade Gud«; jfr 2:4–24 med not. – Se även not till Ps 89:10 ff.

1:2 en gudsvind Annan tolkning »en våldsam vind«. Den traditionella översättningen »Guds ande« är också språkligt möjlig (hebreiskan har samma ord för »vind« och »ande«) men är här mindre sannolik; v. 2 är en grammatiskt sammanhållen skildring av kaostillståndet före Guds skapelsehandling (v. 3). Ande.

1:2 svepte fram Det hebreiska ordets betydelse osäker.

1:21 olika arter GT:s artindelningar motsvarar inte alltid nutidens. Det ord som återgetts med »kräldjur« (v. 24) innefattar också smådjur och insekter.

1:1 Joh 1:1 ff.

1:2 Jer 4:23

1:32 Kor 4:6 1:6 f. 1 Mos 7:11

1:14–18 5 Mos 4:19; Ps 136:7 ff.; Vish 13:1 ff.

26Gud sade: »Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.« 27Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. 28Gud välsignade dem och sade till dem: »Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.«

29Gud sade: »Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta. 30Åt markens djur, åt himlens fåglar och åt dem som krälar på jorden, allt som har liv i sig, ger jag alla gröna örter att äta.« Och det blev så. 31Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.

21Så fullbordadeshimlen och jorden och allt vad där finns. 2Den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk, och han vilade på den sjunde dagen efter allt han hade gjort. 3Gud välsignade den sjunde dagen och gjorde den till en helig dag, ty på den dagen vilade Gud sedan han utfört sitt skapelseverk.

4Detta är berättelsen om hur himmel och jord skapades.

1:26 Vi Gudsnamn.

MÄNNISKAN I EDENS TRÄDGÅRD

När Herren Gud gjorde jord och himmel, 5när ingen buske fanns på marken och ingen ört hade spirat, eftersom Herren Gud inte hade låtit något regn falla på jorden och ingen människa fanns som kunde odla den – 6men ett flöde vällde fram ur jorden och vattnade marken – 7då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse. 8Och Herren Gud planterade en trädgård österut, i Eden, och satte där människan som han hade format. 9Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, sådana som var ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i trädgården stod livets träd och trädet som ger kunskap om gott och ont.

10En flod rinner upp i Eden och bevattnar trädgården. Sedan delar den sig i fyra armar. 11Den första heter Pishon, den flyter kring Havila, ett land där det finns guld. 12Guldet i det landet är fint, och där finns också bdelliumharts och onyxsten. 13Den andra floden heter Gichon, den flyter kring Kush. 14Den tredje floden heter Tigris, den rinner öster om Assyrien. Den fjärde floden är Eufrat.

15Herren Gud tog människan och satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda den. 16Herren Gud gav detta bud: »Du får äta av alla träd i trädgården 17utom av trädet som ger kunskap om gott

1:29 f.Här beskrivs ett paradisiskt tillstånd där människor och djur lever i fred med varandra och livnär sig av växter. I 9:2 f. införs en ny ordning: människan ges rätt att döda och äta djur.

2:4–24 När Herren Gud… Medan den föregående skapelseberättelsen, 1:1–2:4, skildrar världens uppkomst handlar denna framför allt om hur människan blir till. Den börjar med att ge exempel på vad som inte fanns före skapelsen, något som också kännetecknar skapelseberättelser i Israels omvärld. Även 1:1–3 kan tolkas på det sättet (se not). Moseböcker.

2:6 flöde Det hebreiska ordets betydelse osäker; jfr Job 36:27 med not.

2:7 människan Det hebreiska adám, »människa«, som är ett kollektivt ord med betydelsen »mänsklighet«, »människosläkte«, förknippas här med adamá, »mark«. Längre fram (från 4:25) används ordet också som egennamn på den första människan, Adam.

2:8–14 Eden I hebreiskan anspelning på ett ord för »ljuvlighet«. Eden brukar lokaliseras till området mellan Eufrat och Tigris eftersom dessa floder nämns i berättelsen och Eden anges ligga »österut« (v. 8). Övriga namn är svåra att identifiera. De kan beteckna floder och länder i samma område eller på andra håll i den då kända världen. Några namn har förbundits med Arabien och Egypten–Nubien. Kush.

1:26–28 1 Mos 5:1 f.; 9:6; Ps 8:6 ff.; Vish 2:23; 9:2; Syr 17:3; 1 Kor 11:7; 2 Kor 4:4+; Ef 4:24; Kol 3:10; Jak 3:9

1:271 Mos 5:2; Matt 19:4

1:281 Mos 8:17; 9:1, 7

1:29 f. 1 Mos 9:3; Jes 11:6 f.

2:22 Mos 20:11; 31:17; Heb 4:4

2:71 Mos 3:19; Job 10:9; 34:14 f.; Ps 103:14; 104:29; Pred 12:7; Vish 7:1; 15:8, 11; Syr 17:1; 33:10; 1 Kor 15:45, 47

2:8 Jes 51:3; Hes 31:9

2:91 Mos 3:22; Upp 2:7; 22:2, 14 2:17 Rom 5:12

och ont. Den dag du äter av det trädet skall du dö.«

18Herren Gud sade: »Det är inte bra att mannen är ensam. Jag skall ge honom någon som kan vara honom till hjälp.« 19Så formade Herren Gud av jord alla markens djur och alla himlens fåglar och förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Varje levande varelse fick det namn som mannen gav den. 20Mannen gav namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men han fann inte någon som kunde vara honom till hjälp. 21Då försänkte Herren Gud mannen i dvala, och när han sov tog Gud ett av hans revben och fyllde igen hålet med kött. 22Av revbenet som han hade tagit från mannen byggde Herren Gud en kvinna och förde fram henne till mannen. 23Då sade mannen:

»Den här gången är det ben av mina ben, kött av mitt kött.

Kvinna skall hon heta, av man är hon tagen.«

24Det är därför en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, och de blir ett.

MÄNNISKANS OLYDNAD OCH STRAFF

25Både mannen och kvinnan var nakna, och de kände ingen blygsel inför varandra.

31Ormen var listigastav alla vilda djur som Herren Gud hade gjort. Den frågade kvinnan: »Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?« 2Kvinnan svarade: »Vi får äta frukt från träden, 3men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ät den inte och rör den inte! Gör ni det kommer ni att dö.« 4Ormen sade: »Ni kommer visst inte att dö. 5Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kun-

skap om gott och ont.« 6Kvinnan såg att trädet var gott att äta av: det var en fröjd för ögat och ett härligt träd, eftersom det skänkte vishet. Och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man, som var med henne, och han åt. 7Då öppnades deras ögon, och de såg att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och band dem kring höfterna.

8De hörde Herren Gud vandra i trädgården i den svala kvällsvinden. Då gömde sig mannen och kvinnan bland träden för Herren Gud. 9Men Herren Gud ropade på mannen: »Var är du?« 10Han svarade: »Jag hörde dig komma i trädgården och blev rädd, eftersom jag är naken, och så gömde jag mig.« 11Herren Gud sade: »Vem har talat om för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?« 12Mannen svarade: »Kvinnan som du har ställt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt.« 13Då sade Herren Gud till kvinnan: »Vad är det du har gjort?« Hon svarade: »Ormen lurade mig, och jag åt.«

14Då sade Herren Gud till ormen:

»Du som gjorde detta, förbannad skall du vara, utstött från boskapen och de vilda djuren. På din buk skall du kräla och jord skall du äta så länge du lever. 15Jag skall väcka fiendskap mellan dig och kvinnan, mellan din avkomma och hennes: de skall trampa på ditt huvud och du skall hugga dem i hälen.«

16Till kvinnan sade han:

»Stor skall jag göra din möda när du är havande, med smärta skall du föda dina barn.

Din man skall du åtrå, och han skall råda över dig.«

2:18–24 mannen I skildringen av kvinnans skapelse förutsätts att »människan« är av manligt kön, och ordet adám översätts här med »man«. I slutet av v. 23 och i v. 24 återger »man« ett annat hebreiskt ord, ish

2:23 Kvinna … av man Det hebreiska ishá, »kvinna«, liknar ordet för »man«, ish.

3:5 som gudar Eller »som Gud«.

3:15 I senare, kristen tradition har versen lästs som en profetisk utsaga om Maria (kvinnan) och Kristus (kvinnans avkomma).

2:18 Tob 8:6; 1 Kor 11:9

2:21–231 Kor 11:7 f.; 1 Tim 2:13

2:24 Matt 19:5+

3:1–72 Kor 11:3; 1 Tim 2:14; Upp 12:9; 20:2

3:14 Jes 65:25

3:15 Rom 16:20 3:16 Ef 5:22+; 1 Tim 2:11 f.; 1 Pet 3:1

17Till mannen sade han:

»Du som lyssnade till din hustru och åt av trädet som jag förbjöd dig att äta av, förbannad skall marken vara för din skull.

Med möda skall du hämta din näring från den så länge du lever, 18törne och tistel skall den ge dig.

Du skall äta av växterna på marken, 19du skall slita för ditt bröd i ditt anletes svett tills du vänder åter till jorden.

Ty av den är du tagen, jord är du och jord skall du åter bli.«

20Mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev moder till alla som lever. 21Herren Gud gjorde kläder av skinn åt mannen och kvinnan och klädde dem.

22Herren Gud sade: »Människan har blivit som en av oss, med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte plocka och äta också av livets träd, så att hon lever för alltid.« 23Och Herren Gud förvisade människan från Edens trädgård och lät henne bruka jorden varav hon var tagen. 24Han drev ut människan, och öster om Edens trädgård satte han keruberna och det ljungande svärdet att vakta vägen till livets träd.

KAIN OCH ABEL

1Mannen låg medsin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain. »Jag har gett liv åt en man, med Herrens hjälp«, sade hon. 2Därefter födde hon Abel, Kains bror.

Abel var herde och Kain brukade jorden. 3En gång frambar Kain en offergåva till Herren av markens gröda. 4Abel frambar också en gåva och offrade de fetaste delarna av de förstfödda djuren i

3:20 Eva Det hebreiska Chawwá anspelar på chaj, »levande«.

3:22 en av oss Jfr 1:26; Gudsnamn.

3:24 Kerub.

4:1 Jag har gett liv åt I hebreiskan anspelning på namnet Kain.

sin hjord. Herren såg med välvilja på Abel och hans gåva 5men inte på Kain och hans gåva. Då blev Kain vred, och han sänkte blicken. 6Herren sade till Kain: »Varför är du vred, och varför sänker du blicken? 7Om du handlar rätt vågar du ju lyfta blicken, men om du inte handlar rätt ligger synden vid dörren. Dig skall den åtrå, men du skall råda över den.«

8Kain sade till sin bror Abel: »Kom med ut på fälten.« Där överföll han sin bror Abel och dödade honom.

9Herren sade till Kain: »Var är din bror Abel?« Han svarade: »Det vet jag inte. Skall jag ta hand om min bror?« 10Herren sade: »Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken. 11Förbannad skall du vara, bannlyst från marken som öppnat sin mun för att ta emot din brors blod, som du har utgjutit. 12Om du odlar marken skall den inte längre ge dig sin gröda. Rastlös och rotlös skall du vara på jorden.« 13Kain sade till Herren: »Mitt straffär för tungt att bära. 14Du driver mig bort från marken, bort ur din åsyn. Rastlös och rotlös kommer jag att vara på jorden. Vem som helst som möter mig kan döda mig.« 15Herren svarade honom: »Jag lovar att Kain skall bli hämnad sju gånger om, om någon dödar honom.« Och Herren satte ett tecken på Kain, för att han inte skulle bli dräpt av vem som helst som mötte honom. 16Och Kain drog bort, undan Herren, och slog sig ner i landet Nod, öster om Eden.

KAINS ÄTTLINGAR

17Kain låg med sin hustru, och hon blev havande och födde Henok. Han byggde då en stad och kallade den Henok efter sin son. 18Henok fick en son,

4:7 ligger synden vid dörren MT troligen skadad; översättningen osäker.

4:8 »Kom med ut på fälten.« Med den samaritanska texten, Septuaginta och Peshitta; orden saknas i MT.

4:16 Nod I hebreiskan anspelning på ordet för »rotlös« i v. 14.

3:171 Mos 5:29

3:191 Mos 2:7+; Job 34:14 f.; Ps 90:3; Pred 3:20; Vish 2:23 f.; Rom 5:12

3:221 Mos 2:9+

4:4 f.Heb 11:4

4:7 Rom 6:12, 14 4:8 Vish 10:3; Matt 23:35; 1 Joh 3:12

4:10

Job 16:18; Heb 12:24 4:14 Job 15:20 ff. 4:15 Upp 7:3+

JESAJA

Varför?

Ibland måste man visa att det man tror är på riktigt och säga vad man anser vara sant, även om folk kommer att tycka att man är jobbig och kanske inte längre vill ha med en att göra. Det krävs mod för att våga.

Vad?

Jesaja var profet, en person som – på Guds uppdrag – pekade på brister i samhället och på hur nödvän

digt det var att folket vände tillbaka till Gud för att räddas. Han var välinformerad om både politik och religion och verkar ha rört sig i inflytelserika kretsar.

Mycket av hans budskap gäller en kommande messias, en frälsare.

När & var?

Bokens första del riktar sig till israeliterna i Juda och Jerusalem på 700talet före Kristus. Andra delen gäller troligtvis en senare tid.

JESAJA

1Detta är de syner om Juda och Jerusalem som Jesaja, Amos son, såg när Ussia, Jotam, Achas och Hiskia regerade i Juda.

HERREN ANKLAGAR SITT FOLK

2Hör, himmel, och lyssna, jord!

Herren talar.

Barn har jag fostrat och vårdat, men nu har de brutit med mig.

3Oxen känner sin husbonde och åsnan sin herres krubba, men Israel känner inte sin herre, mitt folk har inget förstånd.

4Ve detta syndiga folk, tyngt av skuld, detta onda släkte, dessa vanartade barn.

De har övergivit Herren, visat förakt för Israels Helige och vänt honom ryggen.

5Har ni inte fått nog med slag eftersom ni fortsätter att trotsa?

Huvudet är sönderslaget,

hjärtat sönderkrossat.

6Från huvud till fot finns inget helt –bulor, skråmor, öppna sår, inte urkramade, inte förbundna, inte baddade med olja.

7Ert land är förött, era städer brända. Era åkrars gröda ser ni främlingar äta.

En förödelse är det, som när Sodom lades öde.

8Bara Sion är kvar som en hydda i vingården, ett vaktskjul på gurkfältet – en beskyddad stad.

9Om inte Herren Sebaot lämnat en spillra av oss, då vore vi som Sodom, Gomorra skulle vi likna.

10Lyssna till Herrens ord, sodomfurstar!

Hör vad vår Gud har att säga, gomorrafolk!

11Vad skall jag med alla era slaktoffer? säger Herren. Jag är mätt på brännofferbaggar

1:1 Jesaja Jesajas kallelse till profet (kap. 6) ägde rum under kung Ussias dödsår (744 f.Kr.). Hur länge han sedan verkade som profet är ovisst, men det finns inga ord av Jesaja bevarade som med säkerhet kan dateras senare än 701 f.Kr., då Jerusalem belägrades av assyrierna. Endast kap. 1–39 innehåller ord av Jesaja, kap. 40–66 är senare (se noter till 40:1 och 56:1). De första 39 kapitlen består av flera delsamlingar av profetord och berättelser från olika tider (jfr noter till 24–27; 36–39). Rubrikversen 1:1 tycks gälla enbart kap. 1–12; med kap. 13 börjar en serie profetord om främmande folk. Profetböcker.

1:1 Amos son Amos är inte identisk med profeten Amos (jfr Am 1:1); på hebreiska skrivs namnen olika.

1:1 när Ussia, Jotam, Achas och Hiskia regerade Kungar i Juda, dvs. Sydriket, som regerade under senare delen av 700-talet f.Kr.; Tabell 2, Regentlängd.

1:4 Helig.

1:5–9 Bakgrunden till den nationella katastrofsom skildras är sannolikt den assyriske kungen Sanheribs fälttåg mot Juda 701 f.Kr.; se kap. 36–37

1:7 Sodom.

1:8 Sion.

1:9 Sebaot.

1:11 ff. Offer.

1:2 Hos 11:1 ff.

1:5 ff.Jes 9:13; Jer 5:3; Am 4:6–11

1:7 ff. 1 Mos 19

1:9 Rom 9:29

1:11 ff. 1 Sam 15:22; Ps 40:7; 50:7–15; 51:18 f.; Ords 15:8; 21:3; Jes 66:2 f.; Jer 6:20; 7:21 ff.; Hos 6:6+; Am 5:21 ff.; Mik 6:6 ff.; Mal 1:10; Judit 16:16

och gödkalvars fett, jag vill inte ha blodet från tjurar och lamm och bockar.

12Vem har begärt detta av er när ni träder fram inför mig, ni som trängs på mina förgårdar?

13Kom inte med era meningslösa gåvor, jag avskyr offerröken.

Nymånad, sabbat, högtidssamling –jag tål inte falskhet och fest.

14Jag hatar era högtider och nymånadsfester, de har blivit en börda för mig, som jag inte orkar bära.

15När ni lyfter era händer i bön vänder jag bort blicken. Hur mycket ni än ber lyssnar jag inte.

Ni har blod på händerna.

16Tvätta er, rena er!

Låt mig slippa se era illdåd.

Sluta göra det onda

17och lär er göra det goda. Sträva efter rättvisa, stöd den förtryckte.

För den faderlöses talan, skaffa änkan rätt.

18Låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren.

När era synder är scharlakansröda, kan de då bli vita som snö?

När de är röda som purpur, kan de då bli vita som ull?

19Om ni villigt lyder mig skall ni få njuta det goda i landet, 20men om ni trotsar och vägrar skall ni bli svärdets byte. Herren har talat.

1:17 stöd den förtryckte Grundtextens innebörd osäker.

KLAGOSÅNG ÖVER SION

21Ack, en sköka har hon blivit, den trofasta staden, hon som var uppfylld av rätt, en boning för rättfärdighet –nu bor det mördare där.

22Ditt silver har blivit slagg, ditt vin är utspätt med vatten.

23Dina sturska stormän är tjuvars kumpaner.

Alla älskar de mutor, ständigt försöker de sko sig.

De för inte den faderlöses talan, änkans sak tar de inte upp.

24Därför säger Härskaren Herren Sebaot, Israels Mäktige: Ve dem!

Jag skall utkräva hämnd på mina fiender, jag skall vedergälla mina ovänner.

25Jag skall lyfta min hand mot dig. Jag skall bränna bort allt orent i smältugnen och avlägsna din slagg.

26Jag skall ge dig sådana domare som du hade förr och rådgivare som i forna tider.

Då skall du kallas »rättfärdighetens borg«, »den trofasta staden«.

27Genom rätt skall Sion räddas, genom rättfärdighet de som bor där.

28Men brottslingar och syndare skall krossas, de som överger Herren skall förgås.

29Då skall ni känna skam över terebinterna som förut var er lust, besvikelse över lundarna som ni älskade så högt.

30Ni skall bli som en terebint med vissnad krona, som en lund där vattnet sinat.

1:18 När … kan de då bli vita som snö? Annan tolkning »Fastän … skall de bli vita som snö«.

1:18 När … kan de då bli vita som ull? Annan tolkning »Fastän … skall de bli vita som ull«.

1:24 Härskaren.

1:24 Israels Mäktige Se not till 1 Mos 49:24

1:29 terebinterna, lundarna Heliga träd och lundar spelade en viktig roll i kanaaneisk religion; jfr 57:5; 65:3; 66:17. Fruktbarhets- och vegetationskult förekom också hos israeliterna och fördöms av profeterna.

1:15 Ords 1:28; Jes 59:2 f.; Jer 11:11; 14:12; Hes 8:18; Mik 3:3 f.

1:18 Jes 43:26 1:21, 26 Jer 31:23; Sak 8:3 1:22, 25 Jer 6:29 f.+

31Den starke skall bli till blånor och hans verk till en gnista.

Tillsammans skall de brinna i en eld som ingen kan släcka.

SIONS FRAMTID

21Detta är det ord om Juda och Jerusalem som uppenbarades för Jesaja, Amos son.

2Den dag skall komma då berget med Herrens tempel står där orubbligt fast, högst av bergen, överst bland höjderna.

Alla folk skall strömma dit, 3folkslag i mängd skall komma, och de skall säga:

»Låt oss gå upp till Herrens berg, till Jakobs Guds tempel.

Han skall lära oss sina vägar, hans stigar vill vi följa.«

Ty från Sion skall lag förkunnas, från Jerusalem Herrens ord.

4Han skall döma mellan folken, skipa rätt bland alla folkslag.

De skall smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar.

Folken skall inte lyfta svärd mot varandra och aldrig mer övas för krig.

5Kom, alla av Jakobs ätt, låt oss vandra i Herrens ljus!

HERRENS DAG

6Du har övergivit Jakobs ätt, ditt folk, ty det var fullt av Österns spåmän, fullt av teckentydare som Filisteen –

överallt folk av främmande börd!

7Landet var fullt av silver och guld, tallösa var dess skatter.

Landet var fullt av hästar, tallösa var dess vagnar.

8Landet var fullt av gudabilder, man föll ner inför ting som människor gjort, som de tillverkat med egna händer.

9Därför kuvades människan, därför tvangs hon på knä. – Förlåt dem inte!

10Fly in i klippan, göm dig i jorden, för Herrens fruktansvärda makt, för hans höga majestät.

11De stolta måste sänka blicken, människans högmod skall kuvas. Herren ensam triumferar den dagen.

12Ty Herren Sebaot har bestämt en dag med dom över allt som är övermodigt och stolt, över allt som skjuter i höjden och yvs, 13över alla Libanons cedrar, de höga och mäktiga, och alla Bashans ekar, 14över alla höga berg och alla mäktiga höjder, 15över alla stolta torn och alla branta murar, 16över alla långfärdsskepp och alla praktfulla fartyg.

17Då skall människans stolthet kuvas, hennes högmod kväsas. Herren ensam triumferar den dagen. 18Avgudarna skall utplånas.

2:2 orubbligt fast, högst av bergen, överst bland höjderna Uttrycken är färgade av mytologiska föreställningar om ett högt berg, som utgör världens medelpunkt och som förbinder himmel och jord. Här framställs Jerusalems tempel på Sionberget som den plats där jordens folk skall söka gudomlig vägledning.

2:5 Ljus.

2:6 överallt folk av främmande börd Grundtextens innebörd osäker.

2:6 Filisteen.

2:13 Libanon. Bashan.

2:16 långfärdsskepp Ordagrant »Tarshish-skepp«.

2:2–4 Jes 51:4 f.; Mik 4:1–3

2:2 f.Jer 3:17; Sak 8:20 ff.; 14:16 ff.; Joh 4:22+

2:4 Joel 3:10; Sak 9:10

2:8, 20 Jes 44:9–20+ 2:9, 11, 17 Jes 5:15 f.

NYA TESTAMENTET

NYATESTAMENTET

Matteusevangeliet 1331

Markusevangeliet 1381

Lukasevangeliet 1411

Johannesevangeliet 1459

Apostalagärningarna 1497

Romarbrevet 1545

Första Korinthierbrevet 1565

Andra Korinthierbrevet 1587

Galaterbrevet 1601

Efesierbrevet 1611

Filipperbrevet 1621

Kolosserbrevet 1629

Första Thessalonikerbrevet 1637

Andra Thessalonikerbrevet 1643

Första Timotheosbrevet 1649

Andra Timotheosbrevet 1657

Titusbrevet 1665

Filemonbrevet 1671

Hebreerbrevet 1675

Jakobsbrevet 1693

Första Petrusbrevet 1701

Andra Petrusbrevet 1709

Första Johannesbrevet 1715

Andra Johannesbrevet 1723

Tredje Johannesbrevet 1724

Judasbrevet 1725

Uppenbarelseboken 1729

MATTEUSEVANGELIET

Varför?

När vi varit med om något riktigt stort, något som påverkat hela vår tillvaro, då måste vi bara berätta!

Vad?

Matteusevangeliet berättar om Jesus från Nasaret och det som hände kring honom. Den som skriver är särskilt inriktad på att visa att Jesus kom från det judiska folket, den judiska traditionen, och att han var en fortsättning – ja, till och med höjdpunkten – på Guds folks historia i Gamla testamentet. I honom får alla andra berättelser sin förklaring.

När & var?

Från början berättades evangeliet om Jesus muntligt, men efterhand skrevs det ner. Matteus version fick troligen sin slutliga form någon gång på 80talet efter Kristus, då judar och kristna började gå skilda vägar. Några generationer senare kom evangeliet att ses som det äldsta, skrivet av en av Jesu lärjungar, tullindrivaren Matteus.

MATTEUSEVANGELIET

JESU SLÄKTTAVLA

11Släkttavla förJesus Kristus, son av David, som var son av Abraham.

2Abraham var far till Isak, Isak till Jakob, Jakob till Juda och hans bröder, 3Juda till Peres och Serach, vilkas mor var Tamar, Peres till Hesron, Hesron till Ram, 4Ram till Amminadav, Amminadav till Nachshon, Nachshon till Salma, 5Salma till Boas, vars mor var Rachav, Boas till Oved, vars mor var Rut, Oved till Jishaj 6och Jishaj till David, konungen.

David var far till Salomo, vars mor var Urias hustru, 7Salomo till Rehabeam, Rehabeam till Avia, Avia till Asa, 8Asa till Joshafat, Joshafat till Joram, Joram till Ussia, 9Ussia till Jotam, Jotam till Achas, Achas till Hiskia, 10Hiskia till Manasse, Manasse till Amon, Amon till Josia 11och Josia till Jojakin och hans bröder, vid den tid då folket fördes bort till Babylon.

12Efter bortförandet till Babylon blev Jojakin far till Shealtiel, Shealtiel till Serubbabel, 13Serub-

babel till Avihud, Avihud till Eljakim, Eljakim till Asor, 14Asor till Sadok, Sadok till Akim, Akim till Elihud, 15Elihud till Elasar, Elasar till Mattan, Mattan till Jakob 16och Jakob till Josef, Marias man; av henne föddes Jesus som kallas Kristus.

17Antalet släktled är alltså: från Abraham till David fjorton led, från David till fångenskapen i Babylon fjorton led och från fångenskapen i Babylon till Kristus fjorton led.

JESU FÖDELSE

18Med Jesu Kristi födelse förhöll det sig så: hans mor, Maria, hade blivit trolovad med Josef, men innan de hade börjat leva tillsammans visade det sig att hon var havande genom helig ande. 19Hennes man Josef, som var rättfärdig och inte ville dra vanära över henne, tänkte då skilja sig från henne i tysthet. 20Men när han hade beslutat sig för det uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en dröm och sade: »Josef, Davids son, var inte rädd för att föra

1:1 Släkttavla för Jesus Kristus Eller »Boken om Jesu Kristi tillblivelse«. – Matteusevangeliets författare visar speciell förtrogenhet med GT och med judiska förhållanden. Vem han var är okänt. Traditionen har identifierat honom med en av Jesu apostlar; jfr 9:9 med not. Evangelieskrifter.

1:1 son av David Messias skulle tillhöra Davids släkt (jfr 22:42). Enligt evangelistens uppfattning räknas Jesus dit i sin egenskap av adoptivson till Josef(v. 16).

1:1 son av Abraham Härledningen till det judiska folkets stamfar (1 Mos 15) betonar att Jesus var jude. I Luk 3:23–38, där släkttavlan förs tillbaka till Adam, markeras Jesu samhörighet med alla människor.

1:17 Antalet släktled Sammanräkningen utgår från judisk talmystik. Sjutalet var heligt, och talet fjorton motsvarade Davids namn. – Släkttavlans innehåll är delvis hämtat från Rut 4:18–22; 1 Krön 3:10–17 men överensstämmer inte helt vare sig med GT eller med släkttavlan i Luk 3.

1:18 trolovad Trolovningen ingicks tidigt, i regel när kvinnan var ca 13 år. Kravet på trohet var lika strängt som i ett fullbordat äktenskap (5 Mos 22:23 f.; straffbestämmelserna tillämpades dock troligen inte i praktiken vid denna tid).

1:19 rättfärdig Att en from jude inte kunde fullfölja förbindelsen med en otrogen kvinna förutsätts här som självklart. Josefs rättfärdighet, dvs. hans vilja att behandla Maria så skonsamt som möjligt, bestod i att han inte ville dra henne inför domstol utan tänkte skilja sig privat genom att ge henne ett av två personer bevittnat skilsmässobrev.

1:20 Ängel.

1:1–17 Luk 3:23–38

1:11 Krön 17:11 / 1 Mos 22:18

1:21 Mos 21:2 f.; 25:24 f.; 29:35

1:31 Mos 38:29 f.; Rut 4:12, 18 f.; 1 Krön 2:4 f.

1:5 Rut 4:13–22; 1 Krön 2:10–12

1:6 Rut 4:17, 22; 1 Krön 2:13–15 / 2 Sam 12:24

1:7–121 Krön 3:10–19

1:112 Kung 24:10–16; 2 Krön 24:12–16; Jer 27:20

1:121 Krön 3:17, 19

1:16 Matt 27:17, 22

1:18–25 Luk 2:1–7 1:18 Luk 1:26 f.

hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande. 21Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.« 22Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: 23Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel (det betyder: Gud med oss). 24När Josefvaknade gjorde han som Herrens ängel hade befallt och förde hem sin trolovade. 25Han rörde henne inte förrän hon hade fött en son. Och han gav honom namnet Jesus.

DE ÖSTERLÄNDSKA STJÄRNTYDARNA

21När Jesus hadefötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem 2och frågade: »Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.« 3När kung Herodes hörde detta blev han oroad, och hela Jerusalem med honom. 4Han samlade alla folkets överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. 5De svarade: »I Betlehem i Judeen, ty det står skrivet hos profeten:

6Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall det komma en hövding, en herde för mitt folk Israel.«

7Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna och förhörde sig noga om hur länge stjärnan hade varit synlig. 8Sedan skickade han dem till Betlehem. »Bege er dit och ta noga reda på allt om barnet«, sade han, »och underrätta mig när ni har hittat honom, så att också jag kan komma dit och hylla honom.« 9Efter att ha lyssnat till kungen gav de sig i väg, och stjärnan som de hade sett gå upp gick före dem, tills den slutligen stannade över den plats där barnet var. 10När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje. 11De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra. 12I en dröm blev de sedan tillsagda att inte återvända till Herodes, och de tog en annan väg hem till sitt land.

FLYKTEN TILL EGYPTEN

13När de hade gett sig av visade sig Herrens ängel i en dröm för Josefoch sade: »Stig upp och ta med

1:21 Jesus Namnet är en omformning av det hebreiska Josua, som betyder »Herren (Jahve) är räddningen (frälsningen)«. Ordleken med det följande »frälsa« kan inte uppfattas i grekiskan. Författaren förutsätter alltså att hans läsare har någon förtrogenhet med GT:s språk.

1:22 för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas Denna formulering återkommer ofta i Matt (2:15, 17, 23; 4:14; 8:17; 12:17; 13:35; 21:4; 26:56; 27:9) tillsammans med GT-citat, som fritt tillämpas på Jesu historia. Skrifttolkning.

1:23 Jungfrun skall bli havande Orden, som hämtats från Jes 7:14 (se not), syftar i sitt ursprungliga sammanhang på en ung kvinna i Jesajas samtid. Födelsen av hennes barn var enligt profeten ett tecken på att Guds löften om hjälp skulle uppfyllas. Då Matteus tillämpar orden på Maria uppfattar han den unga kvinnan som jungfru i betydelsen sexuellt orörd, vilket underlättas av ordvalet i Septuaginta.

2:1 kung Herodes tid Hänvisningen innebär att Jesus föddes senast år 4 f.Kr., alltså före den tidpunkt som vår nuvarande tideräkning utgår från. Denna tillkom på 500-talet och bygger på otillförlitliga beräkningar av Jesu födelseår. Tabell 1, Kronologisk översikt.

2:1 stjärntydare Grundtextens ord syftar här sannolikt på ett slags babyloniska hovfunktionärer, som med hjälp av drömtolkning och stjärntydning gav råd åt högt uppsatta personer; jfr Dan 2:2 2:2 hans stjärna Antik stjärntydning utgick från att himlakropparnas inbördes läge bestämde människors och länders öden. Med den judiske kungens »stjärna« menas kanske ett möte mellan planeter (en s.k. konstellation), som tillmättes symbolisk betydelse, möjligen en komet eller en hastigt uppflammande stjärna, »nova«. Jfr 4 Mos 24:17. 2:2 gå upp Eller »i Österlandet«. Grundtextens uttryck kan användas både om himlakroppars framträdande och om det väderstreck där de går upp. Samma sak gäller i v. 9.

2:4 Överstepräst.

2:11 rökelse och myrra Dessa aromatiska växtämnen förbinds i olika texter med kulten (2 Mos 30:23, 34) och med kungliga bröllop (Ps 45:9; Höga v 3:6–11). Därför kan de här symbolisera Jesu värdighet som Messias. Jfr Joh 19:39.

1:21 Ps 130:8; Luk 1:31; Apg 4:12

1:23 Jes 7:14; 8:8, 10

1:25 Matt 1:21; Luk 1:31; 2:21

2:1 Luk 2:4–7

2:24 Mos 24:17

2:5 Joh 7:42

2:6 Mik 5:2 / 2 Sam 5:2

2:11 Ps 72:10 f.; Jes 60:6

2:131 Kung 11:40; Jer 26:21–23

FÖRKORTNINGSREGISTER

f. = närmast följande vers ff. = närmast följande vers jfr = jämför

--- fler bibelställen följer

= se bibeln.se = se parallellhänvisningar

f.Kr. = före Kristus

e.Kr. = efter Kristus

gt Gamla testamentet till gt Tillägg till Gamla testamentet, Apokryferna nt Nya testamentet

Kursiverade meningar i bibeltexten = citat från gt, till gt [---] Texten går ej att översätta

BIBELBOKSFÖRKORTNINGAR

gamla testamentet

1 MosFörsta Moseboken

2 MosAndra Moseboken

3 MosTredje Moseboken

4 MosFjärde Moseboken

5 MosFemte Moseboken

JosJosua

DomDomarboken

RutRut

1 SamFörsta Samuelsboken

2 SamAndra Samuelsboken

1 KungFörsta Kungaboken

2 KungAndra Kungaboken

1 KrönFörsta Krönikeboken

2 KrönAndra Krönikeboken

EsrEsra

NehNehemja

EstEster

JobJob

PsPsaltaren

OrdsOrdspråksboken

PredPredikaren Höga vHöga visan

JesJesaja

JerJeremia

KlagKlagovisorna

HesHesekiel

DanDaniel

HosHosea

JoelJoel

Am Amos

ObObadja

JonJona

MikMika

Nah Nahum

Hab Habackuk

SefSefanja

Hagg Haggaj

SakSakarja

MalMalaki

tillägg till gamla testamentet

– apokryferna eller

de deuterokanoniska skrifterna

TobTobit

JuditJudit

Est GrEster enligt den grekiska texten

1 Mack Första Mackabeerboken

2 MackAndra Mackabeerboken

VishSalomos vishet

Syr Jesus Syraks vishet

Bar Baruk

Jer brJeremias brev

Till DanTillägg till Daniel

Man Manasses bön

nya testamentet

Matt Matteusevangeliet

Mark Markusevangeliet

Luk Lukasevangeliet

JohJohannesevangeliet

ApgApostlagärningarna

RomRomarbrevet

1 Kor Första Korinthierbrevet

2 KorAndra Korinthierbrevet

GalGalaterbrevet

EfEfesierbrevet

FilFilipperbrevet

Kol Kolosserbrevet

1 Thess Första Thessalonikerbrevet

2 Thess Andra Thessalonikerbrevet

1 Tim Första Timotheosbrevet

2 Tim Andra Timotheosbrevet

TitTitusbrevet

Filem Filemonbrevet

Heb Hebreerbrevet

Jak Jakobsbrevet

1 Pet Första Petrusbrevet

2 Pet Andra Petrusbrevet

1 Joh Första Johannesbrevet

2 Joh Andra Johannesbrevet

3 Joh Tredje Johannesbrevet

Jud Judasbrevet

UppUppenbarelseboken

DET HELIGA LANDET

Gamla testamentets tid

Tyros

Avdon

Acko

Akshaf

Karmel

Dor

Megiddo

Tanak

Soko

Medelhavet

Jafo

Ashdod

Ashkelon

FILISTEEN

Ajalon

Ekron

Gat

Gaza

Gerar

Dan

Kedesh

Hasor

Kinneret

Galileiska sjön

Tabor

En-Dor

Jisreel

Isaskar

Bet-Shean

ISRAEL

Samaria

Shekem

Ramatajim-Sofim

Shilo

Betel

Mispa

Givon

Jerusalem

Betlehem

Hebron

Sif

Suckot

Efraim

Gilgal

Jeriko

Giva

Benjamin

En-Gedi

Maon

Avel

Adam

Ramot-Gilead

Mechola

Penuel

Shittim

Rabba

Bet-Pegor

Hesbon

Medeva

Bet-Hajshimot

Ruben

Divon

Aroer

Beer Sheva

Simon

Medelhavet

Netanya

Tel Aviv

Ashdod

Gaza

Sederot

Nahariya

Akko Tabgha

Nasaret

Haifa

Afula

Jenin Tulkarm

Nablus

Safed

Tabor

Kafarnaum

Ramallah

Jerusalem

Betlehem

Hebron

Rafah

Al Arish

Beer Sheva

Jeriko

Tiberias

SYRIEN

EGYPTEN

40 km

Qasr al Yahud

Qumran

Amman

JORDANIEN

JERUSALEM

Tredje muren

Damaskusporten

Golgota

Herodes palats

Första muren

Borgen

Antonia

Betesda

Getsemane

Templet

100 m

Hinnomdalen

NEDRE STADEN

Översteprästens palats

Sista måltiden

Ofelhöjden

Tyroppiondalen

Siloamdammen

Andra muren

PAULUS MISSIONSRESOR Kristendomens spridning

Rom Forum Appii Puteoli

Adriatiska havet 1000 km

MAKEDONIEN

Medelhavet

ACHAIA

ROMERSKA RIKET

KRETA

MALTA

Syrakusa

Kenchreai

Korinth

Beroia

Thessalonike

Amfipolis

Neapolis

Filippi

Kyrene

Athen

Smyrna

MYSIEN FRYGIEN

Troas Assos Mitylene Pergamon Thyatira Filadelfia Antiochia

PISIDIEN

Efesos Samos Laodikeia Kolossai Perge Attaleia Myra Patara Kos Miletos Patmos Sardes

RHODOS

Lystra

Första resan Apg 13:1–14:28

Andra resan Apg 15:36–18:28

Tredje resan Apg 19:1–21:36

Fjärde resan Apg 27:1–28:31

BITHYNIEN

GALATIEN KILIKIEN

Ikonion Derbe

PAMFYLIEN

Salarnis

CYPERN

Pafos

Tarsos

Seleucia

Antiokia

Tyros Ptolemais Caesarea

Jerusalem

Alexandria

200 km

DET HELIGA LANDET

på Jesus tid

Medelhavet

Ptolemais (Acko)

Karmel

Megiddo

Tyros

Caesarea Filippi

ITUREEN

GALILEEN

Kafarnaum

Magdala

Tiberias

Kana

Nasaret

Nain

Caesarea

SAMARIEN

Sykar

Antipatris

Joppe (Jaffa)

Jamnia (Jabne)

Gerisim

Arimataia

Lydda

Emmaus

JUDEEN

Olivberget

Jerusalem

Betlehem

Ashkelon

Herodion

Gaza

Hebron

IDUMEEN

Jeriko

Betfage

Betania

Masada

Betsaida

Galileiska sjön Döda

Gadara

Pella

DEKAPOLIS

PEREEN

Qumran

Machairous

40 km

Du är viktig, ja faktiskt en riktig stjärna!

Människan är en komplicerad helhet. Hon är en fysisk kropp där biljontals celler samarbetar; en själ med ett inre liv som rymmer minnen, drömmar, värderingar och personlighet; en ande som gör sig påmind i andning och puls – ja, i själva livsströmmen. Alla delar måste finnas och fungera för att en människa ska leva och må bra.

På många sätt liknar människor varandra. Alla har en gång fötts till livet och alla ska en gång dö. Våra liv rymmer flera behov, känslor och villkor som är gemensamma. Ändå är alla olika varandra och helt unika. Du är du och ingen annan. Och just du kommer aldrig upprepas igen. Någonsin. Visst är det en hisnande tanke som kan ge yrsel precis som stjärnhimlen i augustinatten ...

Vad är en människa och ett människoliv? Vem är jag och varför finns jag? Och om Gud finns – spelar jag någon roll för Gud?

Naturvetenskapen berättar att vi hör samman med universum.Vi är stjärnstoft. På riktigt.Vi består av materia från för länge sedan slocknade stjärnor. Bibeln tillägger att varje människa har ett unikt värde och ett särskilt ansvar.Varje enskild människa är skapad av

1 Mos 1:26

Gud och därför älskad av Gud. Så fastän vår kropp består av slocknade himlakroppar, är vi för Gud lysande stjärnor. Och lysande stjärnor kan sprida ljus – det ska vi försöka göra för varandra.

Så varje gång någon tvivlar på om man duger eller om det finns en mening med livet – då kan man påminna sig om att vara skapad och värdefull, ja faktiskt en riktig stjärna. Helt och hållet unik. Helt igenom känd och älskad.

Jes 43:4

Varför är varje människa värdefull?

Vad tycker du om att göra?

Matt 6:25–34

Fil 4:4–7

BE K YMMERSLÖ S H ET

Guds rike är nära, säger Jesus.

Ja, det ﬁnns till och med inom dig …

Luk 17:20–21

Det finns en vila i kristen tro. En bekymmerslöshet. En kravlöshet. Som en ledig dag helt utan moln på himlen.

Annars är det ibland som om vi jagade livet. Det finns så mycket som vi vill hinna se, göra och uppleva. Och så jämför vi oss med andra. Då blir vi lätt stressade och känner oss pressade. Jesus menar att vi redan har det allra viktigaste inom oss. Som en gåva – av nåd – har vi fått livet till skänks och ett hjärta som slår. På samma sätt med tron, hoppet och kärleken – det är det viktigaste en människa kan ha. Och samtidigt är de gåvor som vi får. När vi förstår det kan vi ana Guds rike. Redan nu finns det närvarande inom oss. Så gör dig inte så mycket bekymmer, fortsätter Jesus. Stanna upp! Se dig omkring! Gläd dig åt livet.Var tacksam över att allt som är viktigt på riktigt är gåvor och inget du själv kan prestera eller förtjäna.

Vilka andra ord för bekymmerslöshet kommer du på?

Hur är det när du mår som allra bäst?

Joh 21:1–14

Joh 3:16

Matt 26

Mark 14

Luk 22

Joh 8:2–11

KÄ R L EK

MELLAN GUD OCH OSS

Men att Gud skulle

älska oss är väl mest ord och inget man märker?

Gud älskar oss och vill vara vår vän. Som vän gör Gud så som vi själva ofta gör med vänner – bjuder oss att äta tillsammans. ”Kom och ät!” Nattvarden är en måltid mellan vänner, en relation där vi bjuds in i ringen och kretsen runt Jesus. I nattvarden minns vi Jesus och möter honom så som han mötte oss i vårt dop. Att fira nattvard är ett sätt att leva i sitt dop.

Precis som dopet är nattvarden ett sakrament där vi möter

Gud konkret, som kropp och blod, i bröd och vin. Det är ett mysterium, vilket inte är så konstigt – det handlar ju om kärlek.

Kärlek hör också samman med offer. Att ge av det man har och av sig själv till någon annan. Jesus älskade så mycket att han gav sitt liv och offrade sig. Därför sägs vid nattvarden: Kristi kropp för dig utgiven. Kristi blod för dig utgjutet.

Men det är sällan enkelt att offra sig. Det kan vara mycket lättare att roffa åt sig. På samma sätt misslyckas vi ibland att leva i kärlek. Vi missar målet med att leva i kärleksfulla relationer. Därför behöver vi alla förlåtelse – både att ge till andra och att själva ta emot.

Förlåtelse är både skönt och svårt. Det är skönt att, när vi gjort något fel mot någon, då få lov att höra: ”Trots det som du har gjort vill jag fortsätta vår relation – jag förlåter dig.” Men ibland är vi med om saker där ingen mänsklig förlåtelse tycks finnas, där vi faktiskt inte kan fortsätta relationen. Men Gud kan förlåta allt. Det låter omöjligt och går inte att förstå. Men det finns ingenting en människa kan göra som skulle få Gud att ge upp dopets relation med henne. I Guds ögon duger vi alltid och är värdefulla sådana som vi är.

Luk 15:11–32

Jes 54:10

Ps 17:8

När tycker du att det är lätt respektive svårt att förlåta?

Finns det sådant som är värt att o a sitt liv för?

Finns det sådant som inte går att förlåta?

Ps 139:7–18

Ps 38:10

Matt 6:5–13

H E M L I G H E T

Om Gud redan vet allt och känner våra önskningar–varför ska man då be?

Alla har hemligheter. En del är obetydliga. Somliga livsavgörande. Det finns de som är ljusa. Andra mörka. Alla bär på inre rum och bilder dit vi inte bjuder in någon annan. Där inne bor också vår innersta längtan.

En av Bibelns äldsta böcker är Psaltaren, som är den bönbok som Jesus använde. Där står det om Gud: ”Var skulle jag komma undan din närhet? Vart skulle jag fly din blick? […] Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet. […] Du kände mig alltigenom, min kropp var inte förborgad för dig. […] Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de redan skrivna, de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt.”

För Gud finns inga hemligheter. Gud känner oss helt och fullt, med vår längtan och våra drömmar, våra fiaskon och rädslor, allt som vi varit med om och bär med oss. Gud tål allt. Därför kan vi tala med Gud också om sådant som vi inte delar med någon annan.

Jes 38:5–6

Precis som i andra relationer fördjupas trons relation när vi är tillsammans. Bön är ett sätt att vara med Gud. Bön kallas ibland för hjärtats samtal eftersom bönen kan vara full med ord, när vi berättar saker för Gud i vår bön. Men andra gånger är bönen mer av samvaro – den kan vara tyst, ordlös och lyssnande.

För många fungerar bön nästan som en dagbok eller loggbok där vi lyfter fram den dag som ligger framför oss (morgonbön) eller bakom oss (aftonbön). Men med den skillnaden att i bönens dagbok finns det någon som lyssnar. Och – faktiskt – svarar: Bibeln rymmer Guds svar till bedjande människor. Bön har också kallats hoppets språk, eftersom inget är hopplöst för den som kan be.

Jes 65:24 Ps 50:15

Kan man be om vad som helst?

Tror du att det ﬁnns en Gud som lyssnar på människans böner?

Vad längtar du efter? Vad hoppas du på?

Vad drömmer du om?

UP P S T Å N D E L SE

God morgon och glad påsk!

Har du sovit gott?

God morgon. Efter natten kommer dagen, med sitt ljus som en gräns mot mörkret. Egentligen är varje ny dag ett under. Ännu en gång har jorden vänt sig runt sin egen axel och solen möter oss på nytt. En ny dag följer på nattens mörker.

Glad påsk. Kristen tro slutar inte med långfredagens mörker, utan påskdagen kommer med sitt ljus, och med uppståndelsens under. Döden lyckades inte behålla Jesus. När hans vänner den första påsken kommer till hans grav är den tom. De möts av budskapet att Jesus har uppstått och går före dem in i framtiden.

En ny dag följde på nattens mörker. Gemenskapen bestod. Berättelsen fortsatte.

Därför finns det alltid en framtid och ett hopp.

Vad som än händer. Här i livet och in i evigheten.

Ps 92:2–4

Matt 28 Luk 24 Joh21

Har du sovit gott? När någon dör är det vanligt att man skriver R.I.P., en latinsk förkortning som på engelska utläses rest in peace som betyder vila i frid. Det uttrycker ganska bra en kristen förståelse av döden.

Döden som ett slags sömn där vi får vila till dess vi blir uppväckta i evigheten hos Gud. Hur det uppvaknandet blir eller ens hur det är möjligt – det vet vi inte. Bibeln talar på samma gång om igenkänning och nyskapelse. Både att vi ska känna igen oss och varandra, och att allt är på ett nytt sätt.

Kanske är uppståndelsen som ett stilla tecken.

Som en vår som följer på en lång vinter. Eller som en ny dag som ska följa på nattens mörker.

Tror du att det ﬁnns en fortsättning efter döden?

Upp.1:17–18

Hur hoppas du att det blir efter döden? Hur ser det ut?

2Tim1:10

Upp.21:4 1 Kor 15:35–58 Joh 12:24

E S U S

Jesus är centrum i kristen tro. Jesus är Guds son. Avlad av Gud och född av Maria. I Jesus lär vi känna Gud; han gör Gud tydlig och uppenbar – uppenbarad.

Också i Bibeln är Jesus centrum. Martin Luther kallar Jesus för Bibelns stjärna och kärna. Stjärnan lyser upp och ger ljus, och är dessutom huvudpersonen. Kärnan är det viktiga som finns mitt i en frukt. Det lilla fröet som rymmer livet, och som kan planteras för att växa och bli något stort. Jesus är Bibelns kärna.

Det är framför allt i Nya testamentets evangelier som vi läser om Jesus. I dessa berättelser lär vi känna Jesus, vad han sa och vad han gjorde. Men evangelierna är inga vanliga historiska dokument. De är vittnesbörd där människor som mött Jesus delar med sig av sina upplevelser och berättelser för att vi ska förstå och tro att Jesus är Guds son. Allt som Jesus sa och gjorde finns inte med i evangelierna. Och dessutom är det inte säkert att precis allt som Jesus säger och gör i evangelierna verkligen går tillbaka till honom själv.

DEN APOSTOLISKA TROSBEKÄNNELSEN

Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare.

Vi tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vilken är avlad av den Helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.

Vi tror ock på den helige Ande, en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.