9789152638811 by Smakprov Media AB

ELISABETH CHRISTIANSSON DRAKE, MATS J. HANSSON, STIG LINDE [red.]

I Diakoni – reflektion och praktik diskuteras diakonins rötter i den bibliska berättelsen och i den kristna kyrkans historiska arbete bland fattiga och nödställda. Hur bör diakonalt arbete förstås idag? Mänskliga rättigheter och genusperspektiv är sentida och uppfordrande inslag i det arbetet. De medverkande författarna är på olika sätt yrkesverksamma inom det diakonala fältet, i dess praktik och akademiska reflektion. Diakoni – reflektion och praktik är en grundbok som vänder sig till studenter på högskolor och kyrkliga utbildningsinstitut, och till det diakonala arbetets utövare.

Diakoni

iakoni är att tjäna människor som på olika sätt behöver hjälp. Det är en praktik som kräver reflektion. Hur svarar diakonin an på de behov som finns i ett föränderligt socialt landskap? Finns det särskilda möjligheter i den kyrkliga församlingens sociala engagemang? Vilken är diakonens roll i församlingen, i gudstjänsten och i dess dagliga verksamheter? Hur kan diakoni utvecklas som hela församlingens angelägenhet?

ELISABETH CHRISTIANSSON DRAKE, MATS J. HANSSON, STIG LINDE [red.]

–

Diakoni

reflektion och praktik

ISBN 978-91-526-3881-1

9 789152

Omslag_Diakoni – Reflektion och praktik.indd 1

638811

2022-01-11 13:01

Diakoni reflektion och praktik.indd 2

2022-01-11 10:56

Elisabeth Christiansson Drake, Mats J. Hansson, Stig Linde [red.]

Diakoni – reflektion och praktik

Diakoni reflektion och praktik.indd 3

2022-01-11 10:56

Utgiven med stöd från Samfundet Pro Fide et Christianismo som förvaltare av kyrkoherde Nils Henrikssons Stiftelse

© 2022 författarna och Verbum AB Texter ur Bibel 2000 © Bibelsällskapet ISBN 978-91-526-3881-1 Illustration s. 206 Getty Images Omslag Anna Larsson Omslagsbild: akg-images/TT The Good Samaritan arriving at the Inn, 1645–1647 (circa), pen and brush drawing Sättning Aina Larsson, Sättaren Tryck Balto Print, Litauen 2022 Verbum AB Box 22543, 104 22 Stockholm Tel 08-743 65 00 verbum.se

Diakoni reflektion och praktik.indd 4

2022-01-11 10:56

Innehåll

9 Förord

Kapitel 2 49 Bibeln och diakoni

9 Kapitelöversikt

49 Gamla testamentet och diakoni 53 Nya testamentet och diakoni 56 Jesus ”terapeuten” och lärjungarnas uppdrag 56 Jesus, måltidsgemenskap och diakoni 57 Den som vill vara stor ska vara tjänare 60 Det dubbla kärleksbudet, den barmhärtige samariern och Marta och Maria 61 Yttersta domen, omsorg om nödlidande och kärlek till Jesus 63 Den första församlingens diakoni 64 Paulus, kollekten till Jerusalem och tjänandet i församlingen 66 Sammanfattning – Befrielsens Gud, tjänaren Jesus, nådegåvornas Ande och allas diakoni 68 Källförteckning 70 Noter

Elisabeth Christiansson Drake, Mats J. Hansson och Stig Linde

Kapitel 1 11 Att förstå diakoni Mats J. Hansson

Ordet diakoni Diakoni och Nya testamentet Det dramatiska definierandet Diakoni och det sekulära språket Kristnas diakoni? Diakoni och medborgarskap Diakoni som förhållningssätt Vad betyder ”kyrkans sociala ansvarstagande”? 30 Människors leverne 32 Diakoni eller diakonia? 34 ”Den goda gärningen har inget namn” 39 Samhällets godhet 44 Källförteckning 45 Noter 12 14 16 21 22 23 25 28

Göran Agrell

Innehåll 5

Diakoni reflektion och praktik.indd 5

2022-01-11 10:56

Kapitel 3 75 Diakonatet – en vigningstjänst i Svenska kyrkan Elisabeth Christiansson Drake

75 Inledning 76 Det treledade ämbetet 77 Det förnyade diakonatet 80 Ett karitativt diakonat 81 Den svenska kontexten 82 Kvinna i tjänst i Svenska kyrkans församling 88 Luthersk kontext 89 Avslutning 89 Källförteckning 92 Noter

Kapitel 4 95 Från välfärdsstat till välfärdsmix, från statskyrka till civilsamhällesaktör Stig Linde

96 Kyrkan och välfärdsstaten 101 Kyrkan och välfärdspluralismen 105 Fyra välfärdsprinciper 113 Källförteckning 116 Noter

kapitel 5 119 Församlingsdiakoni i Svenska kyrkan Miriam Hollmer

Vägledning för diakoni Svårigheten att mäta diakoni Åldersfördelning i verksamheterna Församlingens verksamhet oftast i egen regi 129 Behov de närmaste fem åren

119 120 125 127

129 Den sammansatta bilden 132 Öppen verksamhet med fokus på livskvalitet – inte en fråga om för eller emot 137 Källförteckning 138 Noter

Kapitel 6 141 Diakonalt evangelium i en utmattad tid Ninna Edgardh

141 Utmattningens olika nivåer 142 Utan återhämtning 143 Diakoni, kön och makt 144 Ett forskningsfält som söker sin plats 146 Vi ordnar kön som i sin tur ordnar oss 148 Vi försvarar den ordning vi skapat 149 Förändringens krafter 151 Två kyrkotyper 152 Diakonins kyrka 154 Teologiska hinder 154 Ordets och budskapets primat 156 Diakonatet som underordnat 157 Evangelium för en utmattad tid 159 Källförteckning 160 Noter

Kapitel 7 163 Diakonens uppgifter i Svenska kyrkans gudstjänst Charlotte Säll och Karin Ahlqvist

163 Inledning 165 Undersökning av liturgisk tjänstgöring för diakoner i Svenska kyrkan 166 Vad visar enkätundersökningen? 176 Vad betyder resultatet? 178 Sammanfattning 179 Källförteckning 180 Noter

6 Innehåll 6

Diakoni reflektion och praktik.indd 6

2022-01-11 10:56

Kapitel 8 183 Delaktighet i diakonalt arbete Katarina Glas och Åsa Nyström

183 Delaktighet – för vems skull? 185 Svenska kyrkan – en organisation med flera rationaliteter 186 Ideell och professionell 187 Roller 188 Om ideellt engagemang 190 Arvodering som motiv? 191 Hur hittar man till ett ideellt engagemang? 192 KASAM – känsla av sammanhang 193 Ledarskapsfrågorna och organisering 197 Ordning och kaos 198 Olikhet som tillgång 202 Ledstänger för att leda så att andra kan leda 203 Källförteckning 203 Noter

Kapitel 9 205 Diakoni och ett människorättsbaserat arbetssätt – ett sätt att lyfta blicken Maria Leijman och Jenny Zetterqvist

206 Betoningsförskjutning 206 Resonansbotten 206 Behov översätts till mänskliga rättigheter 207 Rätten till ett värdigt liv 207 Rätten att inte bli diskriminerad 208 Rättighetsbärare och skyldighetsbärare 209 Vägledande principer i arbetet 210 Ansvarsutkrävande 210 Deltagande och empowerment 211 Gemensamt språk 211 Diakonal praktik med en kritisk lins

Möjliggöra människors rätt att delta Analys och mobilisering Uppmärksamma strukturella frågor Uppmärksamma skyldighetsbärare på deras ansvar 214 Lyssnarmöte – metod för deltagande och egenmakt 215 En kritisk röst i det offentliga rummet 216 Att försvara människors rätt 217 Källförteckning 220 Noter 211 212 212 213

Kapitel 10 223 Diakoni, medborgarskap och mänskliga rättigheter: exemplet fattigdom Magnus Karlsson

223 Partikulära och universella rättigheter 227 Diakoni och sociala rättigheter 229 Den svenska stadsmissionens arbete med fattiga 230 Fattigdomsmatrisen: en berättelse om att mäta fattigdom i ett välfärdssamhälle 235 Några avslutande reflexioner 237 Källförteckning 239 Noter

Kapitel 11 241 Kyrkligt arbete med fattiga, gåvor och ekonomisk utsatthet Elinn Leo Sandberg

241 Inledning 242 Nutida diakonalt stöd till fattiga 249 Historisk utveckling 257 Gamla metoder eller nya arbetssätt? 259 Källförteckning 263 Noter

Innehåll 7 7

Diakoni reflektion och praktik.indd 7

2022-01-11 10:56

Kapitel 12 265 Organisering, ledarskap och det diakonala frirummet Elisabeth Christiansson Drake och Stig Linde

265 Diakoni och kyrkostatistik 266 Att organisera religiösa institutioner 267 Församlingens uppgift och uppgiftstolkning 270 Att organisera diakonala insatser i församlingar 278 Diakonens kvalitets- och ledningsansvar 281 Kyrkoherdens ledningsansvar för församlingens diakonala arbete 284 Organisering av församlingsdiakoni – en lång historia 285 Utveckling pågår 288 Frirummets möjligheter och svårigheter 288 Källförteckning 291 Noter 293

Författarpresentation

8 Innehåll 8

Diakoni reflektion och praktik.indd 8

2022-01-11 10:56

Förord Elisabeth Christiansson Drake, Mats J. Hansson och Stig Linde

Boken Diakoni – reflektion och praktik är en grundbok. Den vänder sig till studenter på högskolor och kyrkliga utbildningsinstitut, och till det diakonala arbetets utövare. Till målgruppen hör alla som är intresserade av diakoni och diakonat men också de som studerar sociala insatser inom det civila samhället. Boken innehåller ny forskning liksom erfarenheter från det diakonala arbetsfältet. Diakoni tar form där samhällsförändningar och trosgemenskapers engagemang för medmänniskan möts. I antologin ges en en bred bakgrund till den diakoni och det diakonat vi ser i dag i Svenska kyrkan. Diakoniinstitutionernas under 1800-talet påbörjade verksamhet, välfärdssamhällets framväxt och den internationella ekumeniken under andra delen av 1900-talet har varit betydelsefulla drivkrafter i en utveckling som inneburit stora förändringar vad gäller motiv, organisering och verksamhetsfält. Flera kapitel speglar det diakonala arbete som bedrivs i dag i Svenska kyrkans församlingar. Bokens författare är forskare och/eller yrkesmässigt verksamma inom fältet diakoni. Antologin samlar i sina tolv kapitel kunskap som tidigare inte har varit tillgänglig på ett och

samma ställe. Vår förhoppning är att Diakoni – reflektion och praktik ska fungera väl både som introduktion till ämnesområdet och som avstamp för fortsatt forskning och kunskapsutveckling.

Kapitelöversikt Begreppet diakoni har uttolkats på många sätt, både i akademisk forskning och i en mångfald av praktiker. Mats J. Hansson lyfter fram olika sätt att förstå diakoni utifrån en historisk bakgrund och nutida diakoniteologi, men också hur diakoni relaterar till samhällets institutioner, människor av god vilja, och det sekulära språket. Vilka texter i Bibeln talar om diakoni? Göran Agrell presenterar i kapitel 2 profeternas budskap ur Gamla testamentet om befrielsens Gud liksom Nya testamentets tjänarideal, där de första församlingarnas barmhärtighetsgärningar också beskrivs som nådegåvor. Diakonens roll och framväxten av diakonatet i Svenska kyrkan beskrivs i kapitel 3 av Elisabeth Christiansson Drake, ett historiskt och teologiskt skeende som präglas av ekumeniska Förord 9

Diakoni reflektion och praktik.indd 9

2022-01-11 10:56

influenser gällande det som kallas det treledade ämbetet, men som också behöver beaktas utifrån ett genusperspektiv. När Svenska kyrkan, den gamla lutherska statliga institutionen för tro och tillhörighet ges en ny inramning i ett välfärdssamhälle som förändras – förändras då också bilden av kyrkans sociala ansvarstagande? Den frågan bearbetar Stig Linde i kapitel 4. Hur ser den diakonala praktiken ut i Svenska kyrkans församlingar? Vad görs? Miriam Hollmer presenterar i kapitel 5 en modell för att beskriva de vanligaste områdena för diakonala insatser, baserade på enkätsvar från församlingar. I nästföljande kapitel beskriver Ninna Edgardh hur både teologiska traditioner och maktstrukturer relaterade till kön riskerar att stå i vägen för evangeliets gestaltning i kyrkans diakoni, där beroende och sårbarhet bejakas som en del av allt mänskligt liv. Diakonens uppdrag definieras i Svenska kyrkan som karitativt, inriktat på social omsorg. Hur detta kan uttryckas i liturgi, och hur diakoner tjänstgör i olika former av gudstjänster, har undersökts i en enkätstudie som presenteras och kommenteras i bokens sjunde kapitel av Karin Ahlqvist och Charlotte Säll. I det åttonde kapitlet är utgångspunkten att diakonalt arbete måste baseras på de mångas delaktighet, där kyrkan inte bara är en institution utan också tar form av en social rörelse. Katarina Glas och Åsa Nyström beskriver erfarenheter och tecknar strukturer för att möj-

liggöra de ideella medarbetarnas engagemang i en tillitskultur. I diakoners utbildning idag ingår vad som benämns som ett människorättsbaserat arbetssätt, med inspiration från bland annat internationell diakoni. Maria Leijman och Jenny Zetterqvist beskriver i kapitel 9 behovet av att inte bara hantera akuta problem utan att undersöka underliggande strukturella orsaker till människors utsatthet. Mänskliga rättigheter anges idag som en grund för det som kallas institutionsdiakoni, däribland stadsmissionernas arbete, men innebär också en utmaning i ett samhälle där alla inte omfattas av välfärdsstatens sociala rättigheter. Magnus Karlsson beskriver i bokens tionde kapitel ett arbete med att identifiera och se omfattningen av insatser för utsatta människor och diskuterar också de idémässiga grunderna för stadsmissionernas arbete. Fattigvårdens bibliska grund, kyrkliga historia och utformning i dagens samhälle tecknas av Elinn Leo Sandberg i kapitel 11. Hur ska fattigdom, och människor som är fattiga, bemötas i ett välfärdssamhälle och hur bör kyrkan agera? För de som ska organisera och leda det diakonala arbetet är det en utmaning att hantera avsaknaden av riktlinjer och struktur, det som i bokens avslutande kapitel beskrivs som organisatoriska och teologiska frirum. Elisabeth Christiansson Drake och Stig Linde beskriver här den aktuella situationen genom ett antal belysande exempel på församlingsdiakonal praktik.

10 Förord

Diakoni reflektion och praktik.indd 10

2022-01-11 10:56

Kapitel 1

Att förstå diakoni

Mats J. Hansson

I en dagboksnotering för måndagen den 7 januari 1788, kort efter avfärden från England, redogör löjtnanten William Bligh för det ofrivilliga uppehållet på Teneriffa. Hans fartyg, briggen Bounty, behöver repareras, och Bligh strosar runt på ön. Han slås av armodet hos den fattiga befolkningen, men imponeras av den spanske guvernörens initiativ till ett hem för ”120 fattiga flickor och lika många pojkar”. Byggnaden är ljus och luftig, mark har inköpts för framtida expansion om donationerna tillåter. Ungdomarna arbetar med att färdigställa tygvaror till försäljning, de får lägga undan en viss provision för eget sparande. Efter fem år i hemmet, ”då det står dem fritt att gifta sig”, kan de ge sig ut i livet med spinnrocken som avskedsgåva, och ett eget litet kapital på fickan. De har en livslång vårdgaranti i hemmet.1 Är detta, som Bligh bevittnar på Teneriffa, diakoni? Dagboken beskriver atmosfären i det som han lär sig att kalla hospicio, han iakttar ungdomarnas klädsel, hållning och ansiktsuttryck för att utröna om de utstrålar kuvad underdånighet eller glädje, självtillit och framtidstro. Han tycker sig uppfatta det senare, och gör en anteckning om det. Iakttagelsen har betydelse – diakoni är ju ett normativt

begrepp. En verksamhet präglad av kadaverdisciplin eller slavliknande arbetsvillkor skulle inte kunna kallas diakoni. Det finns förstås besvärliga gradskillnader som skulle göra det svårt att exakt avgöra när en verksamhet lever upp till kraven, men svåra gränsdragningar drabbar alla som försöker definiera normativa begrepp, det gäller också ”vård”, ”pedagogik” eller ”social omsorg”. William Bligh gör en annan dagboksanteckning av betydelse, han noterar att en kaplan finns tillgänglig för ungdomarna. Det tyder på att verksamheten är kyrkligt organiserad. Bitarna börjar falla på plats: en social verksamhet i kyrklig regi med vissa kvaliteter, det är basingredienserna som krävs för att vi ska kunna tala om diakoni. Detta kapitel kommer uppehålla sig vid frågan om hur vi bör förstå diakoni. Efter en inledande orientering om diakonibegreppets historiska bakgrund (rubrikerna Ordet diakoni och Diakoni i Nya testamentet) ska jag under rubriken Det dramatiska definierandet presentera några aktuella definitioner av diakoni och resonera om dem. Resten av kapitlet består av kommentarer till några av de betydelser som framkommer i definitionerna. Avsnittet DiaAtt förstå diakoni 11

Diakoni reflektion och praktik.indd 11

2022-01-11 10:56

koni och det sekulära språket inleds med frågan huruvida sekulära uttryck (till exempel ”socialt ansvarstagande” eller ”marginalisering”) kan ingå i en diakonidefinition. Jag går vidare till frågan om diakoni förutsätter en verksamhet som bara kan utövas av kristna (rubrik: Kristnas diakoni?), varpå följer en diskussion om diakonins förhållande till medborgarskap (Diakoni och medborgarskap). Under rubriken Diakoni som förhållningssätt ger jag några kritiska synpunkter på en sådan bestämning av diakoni. Därefter följer ett resonemang under rubriken Diakoni som socialt ansvarstagande, vilket leder vidare till frågan om diakonen också har ett ansvar för andra människors liv, en fråga som berör paternalism, integritet och det liberala samhällets syn på den fria medborgaren (Människors leverne). Jag avslutar kapitlet med ett resonemang som tar sin utgångspunkt i den idag allt vanligare användningen av den grekiska transkriberingen diakonia. Eftersom diakonia allmänt förknippas med kyrkans diakonala identitet såsom en social och politisk aktör, så tar jag upp diskussionen om den diakonala församlingens relation till samhället, detta under de två avslutande rubrikerna Den goda gärningen har inget namn och Samhällets godhet.

Ordet diakoni Det är inte troligt att de som var engagerade i Teneriffas hospicio kallade verksamheten diakoni. Löjtnant Bligh visste kanske inte vad han skulle kalla den, men det hade inte spelat någon roll för hans möjligheter att uppfatta dess kvaliteter. Under en av medeltidens filosofisktteologiska strider myntades uttrycket: nos imus

ad res, de terminis non curamus (vi går till saken, orden bekymrar oss inte).2 Benämningar är utbytbara, och ordet diakoni har likvärdiga synonymer, såsom latinets caritas eller engelska uttryck såsom Christian charity, Christian social ministry, Christian human development. Kyrkligt omsorgsarbete kan bedrivas under olika namn – ”diakoni” är ett av dem. När den svenske biskopen och psalmförfattaren Jesper Swedberg 1685 återvänder från en Europaresa är han full av beundran för hur väl arbetet med fattiga och sjuka var organiserat i det katolska Frankrike. Detta sker under ett 1600-tal då de kristna lärostriderna är på liv och död, i ett Sverige där den lutherska bekännelsen är en medborgerlig plikt (sedan 1672), och konvertering till katolicism medför stränga straff. Det hindrar inte Swedberg från att på sin utlandsresa göra observationer med avsikt att förbättra sin egen kyrka. Det förefaller ha funnits områden i det kyrkliga livet som inte berördes av lärostriderna, där teologiska antagonister kunde lära av varandra, och dit hörde – uppenbarligen i Swedbergs fall – kyrkans fattigvård. Teologin om exempelvis ”dop” och nattvard delade då som nu kristna samfund, och vi kan förmoda att den lutherske Swedberg såg kritiskt på den skolastiska teologi som predikades i de kyrkor han passerade i sin kaross, en teologi som gjorde gällande att klostrens fattigvård gav dess utövare ”en snabbare väg till saligheten”, som Thomas av Aquino hade uttryckt det,3 och Swedberg kunde naturligtvis erinra sig det lutherska motivet till kristen omsorg om fattiga. Men något förmår honom att bortse från detta och ta ett annat samfunds fattigvård till sitt hjärta. Kanske finns det något att lära av denna enskilda episod i Swedbergs liv: fattigvård utförd i kyrkor med olika bekän-

12 Att förstå diakoni

Diakoni reflektion och praktik.indd 12

2022-01-11 10:56

nelse som beundras och görs till förebild i det motsatta teologiska lägret. Finns det måhända en omedelbarhet i den diakonala insatsen, ett imperativ så entydigt att det tränger undan teologiska dispyter? Det är också slående hur fornkyrkans teologer kan ägna en sådan uppmärksamhet åt frågan om mänsklig nöd och fattigdom utan att den dras in i de dramatiska lärostrider som är typiska för epoken. Formuleringarna i läran avsåg att med ord fånga en sanning – om förhållandet mellan mänskligt och gudomligt hos Jesus, eller om Gud såsom både en och treenig gemenskap – men i frågan om fattigdom så var sanningen tydligen uppenbar, den presenterade sig otvetydigt framför ögonen på varje betraktare, och kunde därför runda de teologiska striderna och ostörd hämta sin inspiration från imperativen i Nya testamentet. Därför möter vi i texter från det första århundradet uppmaningar till de förmögna att skänka av sina tillgångar till de fattiga och inte ”vända sig bort från den som är i behov.”4 Detta understöd formuleras snart som ett av kyrkans uppdrag, och det är tydligt att den tidiga kyrkans församlingar på olika sätt försökte organisera det (dock, så vitt vi vet, utan att benämna det diakoni). Många texter från denna tid är också berättelser om hur människor ”lämnar allt”, ofta med särskild hänvisning till Nya testamentets berättelse om ”den unge mannen” som uppmanas att gå bort och sälja allt vad han äger för att ge till de fattiga (Mt 19:21). Kyrkans självständighet under 300-talet möjliggör uppkomsten av kloster och ordnar och särskilda inrättningar såsom hospital, härbärgen,

hem för åldringar och utsatta barn. Kyrkans diakonat får snart en liturgisk funktion medan den socialt verksamma (karitativa) diakonin övertas av institutioner i något som har beskrivits som medeltidens eruption av självuppoffrande människokärlek. Reformationen avvisade klosterväsendet och löftet om en särskild belöning för den som utför goda gärningar mot fattiga. Luther anger som ”diakonämbetets” uppgift att ”utdela kyrkans rika skatter åt de fattiga”, och i några lutherska församlingar organiseras en särskild insamling av medel för fattigvård, men olika faktorer i lutherdomens historiska utveckling gör att dessa initiativ klingar av.5 Calvin formulerar sig med desto större tydlighet om att återinföra vad han uppfattade som fornkyrkans omsorgsinriktade församlingsdiakoner. Calvins ideal tas upp, naturligt nog, av den holländska reformerta kyrkan, som inkluderar ett karitativt diakonat i sin bekännelse 1561.6 Holland var också den ursprungliga hemvisten för mennoniterna (en reformatorisk, pacifistisk gruppering) som under inflytande av kalvinismen inför det karitativa diakonatet i sin bekännelse 1632. Avgörande för den moderna diakonin (jag använder här och fortsättningsvis ”diakonin” med samma allmänna innebörd som ”vården”, ”skolan”, ”omsorgen”) blir Theodor Fliedners besök i Holland och England under insamlingsresan på 1820-talet till stöd för hans egen fattiga församling i Kaiserswerth. Fliedner stannar till hos mennoniterna i Amsterdam, där omsorgsinriktade diakonissor är verksamma. Han bekantar sig också med Brödraförsamlingens sociala verksamhet. Redan år 1745 hade den, på greve Zinzendorfs initiativ, ordinerat tjugo diakonissor (vilka skulle följas av fler). Inspirationen kom från 1600-talspietisten Gottfried Arnold, som i sina skrifter särskilt uppAtt förstå diakoni 13

Diakoni reflektion och praktik.indd 13

2022-01-11 10:56

märksammat ordningen för ”diaconissas” i den tidiga kyrkan. Nu beslutar Fliedner att införa en liknande ordning i Kaiserswerth. Under diakonirörelsens första år talas det bara om diakonissor (vid Erstas grundande 1848 föreslogs benämningen barmhärtighetssystrar, men då det visade sig att den användes i katolska kyrkan, beslutades att inte ge detta samfund någon gratisreklam – det blev ”diakonissa”).7 Efter kejsar Fredrik Wilhelm IV:s diakonikonferens på slottet i Monbijou i Berlin 1856 börjar det tyska ordet Diakonie användas för att också namnge själva verksamheten – sjukvård, barnavård, kriminalvård, hjälp till fattiga och hemlösa, skolundervisning, boktryckeri med mera. I reseskildringen Ett par blad ifrån Rhenstranden berättar Fredrika Bremer om sitt besök på Kaiserswerth 1846. Hon noterar att 586 sjuka vårdas vid diakoniinstitutionen, ”alla ur de fattiga klasserna”. I berättelsen beskrivs detta arbete med ett för de svenska läsarna nytt ord – ”diakonien”. Bremers resa hade inspirerats av en särskild händelse. Hon ”stod på ett skär i Blekinge med ett par tyska resande” och pratade om de gamla vikingarnas bedrifter och deras ”fasa för det stillastående, gerningslösa lifvet”, vilket fick tyskarna att associera till ”det Fliednerska Diakonissinstitutet vid Kaiserswerth”, och därmed väcka Bremers nyfikenhet: ... det fullständiga medvetandet om det allmänna prestadömet, det om hvilket Petrus talar i sin första epistel kap. 2 v. 9, den skall lätt inse den verldshistoriska betydelse, som ligger i det faktum, att bland alla de lifskraftiga skotten af det kyrkliga lifvet, diakonien (tjenare-embetet) framför alla andra kraftigt framblomstrar. Detta

är kärlekens embete, och framför allt den framtida kyrkans embete. Här är det vårdande elementet för den tillkommande kyrkan.8

Diakoni och Nya testamentet Redan när Diakonie dyker upp i det tyska språket på 1800-talet kunde bibelkunniga människor konstatera att de 98 grekiska diakoniorden i Nya testamentet (de förekommer i de grammatiska formerna diakoneo, diakonein, diakonia och diakonos) har många skiftande innebörder vid sidan av den tjänande omsorg som de nu hade kommit att beteckna. 9 Det finns också andra grekiska ord i Nya testamentet på temat tjänande som kunde inspirera till de sociala insatser som diakonirörelsen låg bakom, exempelvis douleuo, therapeuo, latreuo och leitourgeo. Och där fanns ordet för kärlek, agape: Den skriftlärdes fråga efter ”det viktigaste budet” avslutas med uppmaningen ”älska din nästa som dig själv”10 Till ”er som vill lyssna” säger Jesus: ”Så som ni vill att människorna skall göra mot er, så skall ni göra mot dem”11 Läsaren av evangelieberättelsen slås av i vilken omfattning den domineras av Jesus som läkare och livgivare, och hur mycket i berättelsen som handlar om hörsel och syn, tal- och rörelseförmåga och om det vi idag skulle kalla social tillhörighet. Detta är texter som karaktäriserar kristen gudstro. Diakoniorden i Nya testamentet är inte nödvändiga för att väcka ett socialt ansvar hos människor som låter sig inspireras av evan gelieberättelsen. Av historiska skäl kom ordet

14 Att förstå diakoni

Diakoni reflektion och praktik.indd 14

2022-01-11 10:56

diakoni – via Fliedners bekantskap med ordet diakonissa – att beteckna det sociala pionjärarbete i 1800-talets Tyskland som blev startskottet för institutionsdiakonin. Men bibelöversättarna gör rätt när de översätter de grekiska diakoniorden till de svenska ord som passar för varje enskild förekomst i Bibeln. I Nya testamentet används verbet diakonein för Jesus i hans uppdrag att ”tjäna och ge sitt liv till lösen för många” (Mk 10:45, jfr Mt 12:18; Fil 2:7)12 . Ordet används också om lärjungarnas uppdrag, det vill säga deras ”tjänst” (Mk 10:43ff.), och särskilt om tjänsten att predika evangeliet. Men även när diakoniorden i Nya testamentet betecknar ”tjänst” eller ”tjänande” – den vanligaste innebörden – så skiftar betydelsen. I 1 Kor 16:15 används diakoni för att benämna hur Stefanos hushåll ”tjänar de heliga” och i 1 Petr 4:11 står diakoni för det tjänande som kristna riktar inbördes mot varandra. Diakonos är någon som tjänar vid bordet, (till exempel Joh 2:5, 9), är Herrens tjänare (Mt 22:10; Joh 12:26), tjänar en andlig makt (2 Kor 11:15; Gal 2:17), tjänar evangeliet, Kristus, Gud eller kyrkan (1 Kor 3:5; 2 Kor 3:6; 11:23; Ef 3:7; Kol 1:23, 25). I Mt 25:42-44 används ordet diakoni för att beteckna handlingar som att ge mat åt de hungrande, dryck åt törstande, kläder åt de nakna, omsorg om de hemlösa och besök hos fängslade och sjuka. Ibland används diakoniorden i Nya testamentet utan religiös innebörd. När till exempel Marta klagar över att Maria inte hjälper till med hushållsarbetet, används ”diakoni” för dessa vardagliga göromål. Och i Romarbrevets 13:e kapitel är överheten en ”Guds diakon” (vers 4), trots att denna överhet består av hedningar. I liknelsen om bröllopsfesten (Mt 22:13) är det kungens ”diakoner” som kastar ut den gäst

som saknar de rätta bröllopskläderna. Andra Korinthierbrevet talar om ”dödens diakoni” (2 Kor 3:7), Galaterbrevet om ”syndens diakoni” (Gal 2:17). Utöver ”tjänst” och ”tjänande” översätts diakoniorden i Bibel 2000 till ”medhjälpare” (t.ex. Apg 19:22), ”medarbetare” (Kol 1:7), ”hjälp” (Rom 15:25), ”uppdrag” (Apg 1:17), ”understöd” (Apg 11:29), ”utspisning” (Apg 6:1), ”ta hand om” [gåva] (2 Kor 8:19), ”avfatta” [brev] (2 Kor 3:3). De grekiska diakoniorden behöver alltså översättas till de svenska ord som krävs av sammanhanget i Nya testamentet: ”tjänst”, ”understöd”. ”gåva”, ”uppdrag” med mera. Det hindrar inte att kyrkan och dess institutioner fortsätter att, så som sällskapsdiakonin i Tyskland på 1800-talet, använda ordet diakoni som en samlande benämning på sitt sociala engagemang. Idag är diakoni ett av flera etablerade ord som refererar till kyrkans sociala ansvarstagande, och det ingår i benämningen av ett akademiskt forskningsområde: diakonivetenskap, som tematiserar en teologisk reflexion över kyrkans sociala och politiska roll i samhället. De grekiska diakoniordens ursprungliga betydelser i Nya testamentet har på senare tid blivit föremål för omsorgsfulla exegetiska analyser.13 Betydelser som ”förmedling”, ”brobyggande” och ”mellanhand”, ”utförande av uppdrag” har lanserats med avsikt att omvärdera diakoni som verksamhet.14 Bibelforskaren John Collins skriver: ”It is no longer possible to continue claiming social work as an expression of what the early church meant by the term diakonia.”15 Att denna tanke alls slagit rot, och föranlett formuleringar som ”diakonins nya paradigm”, är förvirrande. Om själva ordet Att förstå diakoni 15

Diakoni reflektion och praktik.indd 15

2022-01-11 10:56

diakoni, så som det användes i den grekisktalande världen under antiken, visar sig sakna den betydelse av omsorg och tjänande som diakonins pionjärer under 1800-talet tillskrev ordet (i likhet med kalvinister, anglikaner, herrnhutare och mennoniter före dem), så kan man antingen hitta en ny benämning för verksamheten eller – vilket vore det rimligaste – avvisa den märkliga förutsättningen att kyrkliga verksamhetsbenämningar måste vara förankrade i de senaste exegetiska rönen. Man kan med gott samvete fortsätta att tala om diakoni – med samma rätt som vi idag talar om exempelvis demokrati, väl medvetna om att ordet har en annan betydelse än den ursprungliga grekiska. Men Collins och hans likasinnade är, utifrån de nya exegetiska rönen, beredda att omvärdera själva verksamheten, som om denna styrdes av diakoniordens betydelse i den antika och bibliska världen.16

Det dramatiska definierandet Efter denna orienterande inledning ska jag nu gå vidare till frågan om definitionen av diakoni. Några av de betydelser som då framkommer ska jag välja ut för vidare reflexion i återstoden av kapitlet. Att definiera ett ord (av latinets definire = sätta gräns för) är att avgränsa ordets betydelse, och i de fall orden står för något verkligt så avgränsar definitionen den verklighet som ordet hänvisar till. Definitioner gör orden mer precisa, vilket vanligen är en förutsättning för att människor i ett samtal ska kunna tala om samma sak. En diskussion om exempelvis demokrati blir bara meningsfull om ordet definieras, eftersom det är vagt och har flera bety-

delser. Definitioner är inte sanna eller falska, de är överenskommelser om hur vi tillsammans använder språket för att förstå varandra. Definitionen av ”skyfall” som ”minst 50 millimeter regn per timme” är inte huggen i sten utan ett praktiskt sätt att komma överens om vad vi menar med ”skyfall”. Om vi säger till någon: ”det kanske kändes som ett skyfall, men var inte det” så betyder det bara att regnet inte är vad vi kallar ”skyfall”, det betyder exempelvis inte att personen inte blev genomvåt. Definitioner ringar in ordens tillämpningsområde, vilket kan vara både dramatiskt och kontroversiellt. Om exempelvis ”svensk” definierades som ”en som talar svenska” så skulle hundratusentals finländare kallas svenskar, vare sig de ville eller ej, och de som talar samiska, meänkieli eller älvdalska skulle berövas sin svenskhet. Definitioner gör språket intersubjektivt i stället för att vara utlämnat åt vars och ens egna innebörder, språket blir ett redskap som kan förmedla överenskomna betydelser, det skapar transparens, ömsesidig förståelse och språklig gemenskap. Definitioner motverkar det tjuv- och rackarspel som uppstår när språket hamnar i händerna på maktmänniskor och manipulatörer. Att frånvaron av definitioner ligger i maktens intresse illustreras i George Orwells roman Nittonhundraåttiofyra: I det av staten påbjudna nyspråket ingår ”dubbeltänket”, som kräver frånvaro av definitioner och acceptans av oklarheter. Det gör att varje medborgerlig protest kan formuleras på ett annat sätt, och därför lämnas obeaktad. I diakonins sammanhang är dubbeltänket kanske inte lika dramatiskt, men mekanismen är densamma: varje försök till språklig klarhet kan bemötas med ”ett annat perspektiv”; kritik mot en viss

16 Att förstå diakoni

Diakoni reflektion och praktik.indd 16

2022-01-11 10:56

diakonal verksamhet eller mot församlingens diakonala prioriteringar blir uddlös när själva diakonibegreppet uppfattas vara undflyende, oklart och ”omöjligt att definiera”. Men att definiera är inte en fråga om allt eller inget. Det finns många etablerade aktiviteter i både samhälle och kyrka som inte kan ges en heltäckande definition, det gäller exempelvis sjukvård, socialt arbete, omsorg, själavård, predikan. Inte inom något av dessa områden är bristen på exakta och slutgiltiga definitioner särskilt anmärkningsvärd eller problematisk. Otydlighet rörande betydelsen av diakoni har i en utredning beskrivits som hinder för diakonal utveckling, vilket uppmärksammas i kapitel 12 i denna bok.17 I den antika romerska kulturen liknades det skärpta, väldefinierade språket vid trädgårdskonsten, som håller undan den inkräktande naturens ogräs och skapar ordning, skönhet och trivsel. Detta kan tyckas vara en överdriven tilltro till språkets förmåga att fånga verkligheten - ingen vill väl kräva av två människor som älskar varandra att de börjar med att definiera begreppet kärlek? Och visst finns det många mänskliga livsfenomen som undflyr definitioner och bäst låter sig fångas i poesi och bildspråk. Men diakoni är inget livsfenomen utan ett begrepp i ett allmänt språkbruk där det betecknar en offentlig kyrklig verksamhet. Det ställer krav på språkig klarhet. Diakonidefinitioner avgränsar ett språkbruk, de inkluderar och exkluderar, de anger vilka verksamheter som kan beskrivas med ordet, vilka som faller utanför betydelsefältet och därmed också utanför en församlings diakonala verksamhet. En svår fråga är i vilken grad vi, men hjälp av våra definitioner, bör skärpa

språket till en exakt betydelse. Ett akademiskt sammanhang kan behöva en precision i språket som kan vara mindre önskvärd, till och med hindersam, i vissa verksamheter, där orden behöver ha en viss tänjbarhet för att vara praktiskt användbara. Den kyrkliga världen rymmer mångfald, både i uppfattningar och praxis – en alltför skarpskuren diakonidefinition skulle få en begränsad användning. Ett exempel på en öppen formulering finner vi i Nationalencyklopedins ordbok, där diakoni definieras som ”kyrkans sociala ansvarstagande på olika områden”. Nästan lika inkluderande är formuleringen på Svenska kyrkans officiella hemsida: Diakoni är kyrkans omsorg om medmänniskan och skapelsen, ibland kallas det också kyrkans sociala arbete. Det handlar om att genom delaktighet, med respekt och i ömsesidig solidaritet möta människor i utsatta livssituationer.18 Ett biskopsbrev om diakoni (2015) formulerar sig så här: Diakoni uttrycker kristen tro genom kärlek, omsorg och solidaritet med medmänniskor och med hela skapelsen.19 I den norska kyrkans Plan for diakoni (2007) finns följande definition: Diakoni er kirkens omsorgstjeneste. Den er evangeliet i handling og uttrykkes gjennom nestekjærlighet, inkluderende fellesskap, vern om skaperverket og kamp for rettferdighet.20

Att förstå diakoni 17

Diakoni reflektion och praktik.indd 17

2022-01-11 10:56

Kapitel 10

Diakoni, medborgarskap och mänskliga rättigheter: exemplet fattigdom Magnus Karlsson Vem får del av diakonin? Är de sociala insatser som ges i diakonin för vissa – kanske särskilt värdiga – eller för alla? I det här kapitlet diskuteras diakoni i relation till så kallade sociala rättigheter. Vad är sociala rättigheter och hur står diakoni i relation till dem? Hur kan relationen mellan sociala rättigheter och diakoni förstås i en svensk kontext? Till stöd för diskussionen kring diakoni och sociala rättigheter finns en undersökning gjord under tiden 2015 till 2020 som fokuserar på de svenska stadsmissionernas stöd till personer som de själva ser tillhöra gruppen fattiga i Sverige. Undersökningen är enkel men omfattande; mer än en halv miljon insatser har i skrivande stund identifierats och kategoriserats. Det visas i kapitlet hur de grupper som får del av stadsmissionernas insatser skiljer sig åt när det gäller sociala rättigheter, och utifrån det förs en diskussion kring diakonins roll i en svensk välfärdskontext.

Partikulära och universella rättigheter Principiellt finns det två grundläggande sätt att betrakta människors rättigheter, antingen som partikulära eller som universella. Partikulära rättigheter innebär att vissa människor har dem, till exempel alla svenskar, alla som äger jord eller alla som betalar skatt. De universella rättigheterna gäller i stället alla människor helt oavsett vem man är eller vad man gör. Idag är det vanligt att koppla partikulära rättigheter till medborgarskap, och på ett eller annat sätt hänvisa till den ordning kring rättigheter som formulerades av den engelske sociologen T.H. Marshall1. På liknande sätt är det vanligt att koppla de universella rättigheterna till FN:s deklarationer (UDHR, ICCPR och ICESCR)2 . Sverige har under 1900-talet omfamnat såväl partikulära som universella rättigheter. Å ena sidan har vi byggt en välfärdsstat utifrån en idé om att medborgarskapet innefattar vissa uttalade skyldigheter och rättigheter. Å andra sidan har vi varit tillskyndare av FN:s mänskliga rättigheter, som är universella och som därigenom går bortom medborgarskapet. På senare tid har relationen mellan dessa två uppsättningar av

Diakoni, medborgarskap och mänskliga rättigheter: exemplet fattigdom 223

Diakoni reflektion och praktik.indd 223

2022-01-11 10:56

rättigheter komplicerats, och Sveriges modell prövas när medborgarnas välfärd ställs mot hela världens behov. Positiva och negativa rättigheter

Framför allt med utgångspunkt i Marshall görs ofta en åtskillnad mellan civila, politiska och sociala rättigheter. Till de civila rättigheterna räknar Marshall sådana rättigheter som knyter an till individuell frihet. De gäller likhet inför lagen, äganderätt, åsikts-, yttrande- och religionsfrihet och rätten att ingå giltiga avtal. Till de politiska rättigheterna hör rätten till politiskt inflytande. De sociala rättigheterna, slutligen, handlar om rätten att få sina grundläggande sociala behov tillgodosedda; att få leva under rimligt hälsosamma villkor. Till de sociala rättigheterna hör rätten till arbete, utbildning och ett drägligt boende. Det är viktigt att notera hur Marshall menar att de olika typerna står i relation till varandra. Människor måste till exempel ha vissa sociala behov tillgodosedda för att kunna praktisera sina politiska rättigheter på ett rimligt sätt. Såväl när det gäller partikulära rättigheter kopplade till medborgarskap som universella rättigheter kopplade till FN:s konventioner ses ofta sociala rättigheter som mer kontroversiella än civila och politiska, eftersom de betraktas som positiva snarare än negativa så kallade friheter. Distinktionen mellan positiva och negativa friheter kan vara en aning förvirrande – är inte frihet alltid positivt? – men är likväl viktig i sammanhanget. Den brittiske filosofen Isaiah Berlin3 argumenterar för att negativa friheter handlar om What is the area within which the subject – a person or group of persons – is or should be left to do or be what he is able to do

or be, without interference by other persons? Positiva friheter handlar däremot om What, or who, is the source of control or interference that can determine someone to do, or be, this rather than that? Ganska grovt uttryckt handlar alltså de negativa friheterna om att få reda sig själv utan att andra lägger sig i, medan de positiva friheterna handlar om att faktiskt ha rimliga resurser att genomföra det man vill. De sociala rättigheterna, positiva friheter, är därmed mer kontroversiella; det är, återigen grovt uttryckt, enklare och billigare att låta människor vara ifred och sköta sitt än att ge dem möjlighet att förverkliga sig. Knäckfrågan blir ytterst när det gäller såväl universella som partikulära sociala rättigheter: Vem ska garantera dem? Vem ska betala? Medborgerliga rättigheter

När det gäller partikulära rättigheter är de allt som oftast kopplade till skyldigheter, så att de som omfattas av rättigheterna också har skyldigheter gentemot den grupp de tillhör. En tillhörighet som ofta diskuteras i sammanhanget och som innebär såväl rättigheter som skyldigheter är medborgarskapet. Ralf Dahrendorf, tysk-brittisk sociolog,4 menar att medborgarskapet innebär en idé som har sin förankring i lagstiftning, och som innebär en rättighetsgemenskap. Den svenska lag som reglerar medborgarskap5 inleds med: Det svenska medborgarskapet är ett rättsligt förhållande mellan medborgaren och staten som medför rättigheter och skyldigheter för båda parter. Medborgarskapet förenar alla medborgare och står för samhörighet med Sverige.

224 Diakoni, medborgarskap och mänskliga rättigheter: exemplet fattigdom

Diakoni reflektion och praktik.indd 224

2022-01-11 10:56

Även om också personer utan svenskt medborgarskap under vissa förutsättningar har sociala rättigheter i Sverige, så är det i det här ”kontraktet” om skyldigheter och rättigheter som sådana sociala rättigheter har sin grund. Som medborgare har man till exempel skyldighet att betala skatt, och har i gengäld rätt att åtnjuta sjukvård och en viss social trygghet. Svaret på vem som ska betala för de partikulära rättigheterna är därför ganska enkelt: de som innefattas av dem. I Sverige brukar sägas att balansen mellan rättigheter och skyldigheter dessutom innebär en viss omfördelning av ekonomiska medel mellan olika grupper i samhället, så att de mer utsatta gynnas, men kontraktet gäller ändå lika för i princip alla. En välkänd svårighet handlar dock om i vilken utsträckning alla medborgare i en välfärdsstat faktiskt också bidrar till det gemensamma. Om ett större antal människor i någon mening frångår det tänkta samhällskontraktet och inte bidrar efter förmåga, kanske framför allt genom att inte betala skatt men också genom att inte vara aktsamma om samhällets gemensamma resurser, så kollapsar välfärdssystemet. Därför finns lagstiftning som reglerar människors handlande, men också, hävdar många, normsystem som söker reglera hur människor uppför sig. I sådana normsystem formas på gott och ont idéer om vilka som är värdiga och ovärdiga sociala rättigheter. Sådana tankar om (o)värdighet i relation till de partikulära sociala rättigheterna har troligen betydelse för de utsatta grupper som diskuteras nedan. Mänskliga rättigheter

Universella sociala rättigheter känner inte sådana begränsningar som sina partikulära

motsvarigheter och är inte knutna till något tänkt kontrakt. De bygger i stället på idén att alla människor har vissa rättigheter bara genom att finnas till. Hit räknas de av FN formulerade mänskliga rättigheterna, men möjligen också, vilket diskuteras nedan, den sociala ordning på vilken diakonin vilar. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948 inleds med orden ”Eftersom erkännandet av det inneboende värdet hos alla som tillhör människosläktet och av deras lika och obestridliga rättigheter ... ”, vilket med viss tydlighet understryker universaliteten i desamma. Rätten till grundläggande social trygghet stadgas sedan såväl i denna mer generella förklaring som i den mer specifika konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR), etablerad 1966. Den senare avser rätten till arbete, social trygghet, fysisk och psykisk hälsa, utbildning och trygghet vid förlust av försörjning under sådana omständigheter som man själv inte har kunnat råda över. Den levnadsstandard till följd av de sociala rättigheterna som diskuteras är inte absolut, utan knuten till vad som kan förväntas i det land där den enskilde lever. Idag behöver det knappast sägas att FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna fått stor internationell spridning och betydelse. Inte minst genom att de blivit juridifierade så att de kommit att påverka nationell och internationell rättsskipning6. Likväl är frågan alltjämt levande om hur de socialt inriktade mänskliga rättigheterna egentligen ska garanteras. Amartya Sen, som 1998 erhöll Nobelpriset i ekonomi, undrar till exempel om sådana rättigheter inte bara är löst prat. Han skriver:

Diakoni, medborgarskap och mänskliga rättigheter: exemplet fattigdom 225

Diakoni reflektion och praktik.indd 225

2022-01-11 10:56

... the central idea of human rights as something that people have even without any specific legislation, is seen by many as foundationally dubious and lacking in cogency. A recurrent question is, Where do these rights come from? It is not usually disputed that the invoking of human rights can be politically powerful. Rather, the worries relate to what is taken to be the ”softness” (some would say ”mushiness”) of the conceptual grounding of human rights. Many philosophers and legal theorists see the rhetoric of human rights as just loose talk – perhaps kindly and well meaning forms of locution – but loose talk nevertheless.7 Sen skräder inte orden, men hans huvudsakliga budskap är inte att mänskliga rättigheter är vad som ibland benämns som ”nonsens på styltor”8, utan att de mänskliga rättigheterna behöver diskuteras och analyseras nogsamt och kritiskt. Davy9 visar i en mycket intressant genomgång hur Sens fråga om varifrån de mänskliga rättigheterna faktiskt kommer är högst befogad genom att beskriva den ganska komplicerade och i delar oklara process ur vilken de sociala rättigheterna så som de deklareras av FN faktiskt sprang. Något om samhällskontraktet

Sedan en tid tillbaka talas i Sverige mycket om det som kommit att kallas för samhällskontraktet och om hur detta kontrakt är under omförhandling.10 Vad detta omtalade samhälls kontrakt egentligen innebär råder det skilda meningar om. Historiskt har politiska och filosofiska tänkare som Thomas Hobbes, John

Locke, Jean-Jacques Rousseau och senare John Rawls diskuterat hur människor genom ”kontrakt” kommer överens om sociala ordningar som ska råda i ett fungerande samhälle. Kontrakten är i de flesta fall inte verkliga i fysisk mening, utan snarare en slags ideala filosofiska konstruktioner för att förstå samspelet mellan människor. Men vilka är de kontraktsslutande parterna? Är det alla individer? Är det enskilda individer å ena sidan och staten å andra sidan? Eller är det andra? I Sverige har Filip Wijkström använt tanken om samhällskontraktet för att försöka förstå det svenska civila samhällets förändrade roll. Han ser det större samhällskontraktet som ett system av många mindre ”kontrakt” eller ”avtal” som tillsammans reglerar samhället och skriver11: Inom många idéburna organisationer (och Svenska kyrkan bland dem) upplever man under ett par decennier kring det senaste millennieskiftet effekterna av en grundläggande omförhandling av det svenska samhällskontraktet. Det är en omförhandling som i högsta grad än pågår och jag menar att Svenska kyrkans betydelse inte går att överskatta i det nya kontraktet. Samtidigt tror jag att omförhandlingen även kan komma att spela en central roll för denna kyrka som på nytt nu söker sin identitet och plats i samhället under sina första viktiga formativa årtionden precis efter den formella separationen från staten.12 Wijkströms förståelse av samhällskontraktet är tilltalande eftersom det snarare än att handla om ett enda kontrakt i någon enkel mening

226 Diakoni, medborgarskap och mänskliga rättigheter: exemplet fattigdom

Diakoni reflektion och praktik.indd 226

2022-01-11 10:56

faktiskt är en ”väv” av tänkta avtal mellan samhällsaktörer. Konstruktionen gör att han kan urskilja ett slags underavtal till samhällskontraktet genom att till exempel tala om ”välfärdskontraktet” och ”folkrörelsekontraktet”. För det civila samhällets del gör han läsaren uppmärksam på att båda dessa kontrakt är under omförhandling. Medan det förra handlar om ansvarsfördelningen mellan samhällets sektorer när det gäller välfärd, så handlar det senare om en förändrad förståelse från en folkrörelsemodell till en civilsamhällesmodell – ”klasskamp ut, medmänsklighet in”.13 I föreliggande text är det naturligt att lyfta fram den aktuella diskussionen om samhälls kontrakt eftersom den rör just frågor om olika aktörers ansvar för sociala rättigheter. Det kan också finnas anledning att bära med sig hur förändringar kring diakonins och det civila samhällets roll kanske inte låter sig förstås som en enda omförhandling – utan flera parallella. Men i sammanhanget kan det dessutom vara nyttigt att ta ett steg tillbaka och betrakta hela resonemanget om ett samhällskontrakt: hur står mänskliga överenskommelser (om än ideala) i relation till en social ordning ytterst given av Gud?

Diakoni och sociala rättigheter Elisabeth Christiansson Drake14 har studerat Stockholms stadsmission som varande en del av den svenska så kallade institutionsdiakonin, och i det också dess motiv. Hon visar hur sådan diakoni har sina rötter i tysk väckelsekristendom, och blev möjlig i och med förändringar i det religiösa Sverige under mitten av 1800-talet.

I centrum för institutionsdiakonin stod den personliga väckelsen och det kyrkliga sociala arbetet; samhällets sociala misär sågs ytterst vara kyrkans skuld. Christiansson Drake diskuterar sedan hur diakonin utvecklades på ett sätt som skulle kunna tolkas som en rörelse från en partikulär tradition till en universell. Den första tidens diakoni i den svenska stadsmissionen präglades av en koppling mellan evangelisation och social hjälp. De som arbetade med sociala insatser skulle själva ha en kristen tro, men de skulle också genom sitt sociala arbete bidra till ”själars räddning och andlig förnyelse i samhälle och kyrka”15. Det är möjligt – om än inte nödvändigt – att betrakta en sådan ambition som partikulär i den meningen att hjälp knyts till bekännelse. Christiansson Drake ställer sådana ambitioner i kontrast till Luthers uppmaningar att värna sin nästa oavsett frälsning och andlig reform. Luthers tal om plikt i förhållande till medmänniskan kan möjligen i den här framställningen knytas till en idé om universella sociala rättigheter. Under efterkrigstiden, då den offentliga sektorn byggdes ut i Sverige, växte idén om medborgerliga sociala rättigheter fram, och diakonin trängdes tillbaka. Företrädare för institutionsdiakonin, argumenterar Christensson, svarade med att frikoppla diakonins ambitioner kring evangelisation från välfärdsarbetet; den svenska institutionsdiakonin intog enkelt uttryckt sin plats i välfärdsbygget. I Ett biskopsbrev om diakoni16 föreskrivs att ”Diakoni är alltid kontextuell. Den uppstår som ett svar på de behov vi möter och tar sig därför olika uttryck beroende på den konkreta situationen.” En kritisk läsning ser här en defensiv diakoni som anpassar sig till omgivningen – i det här fallet välfärdsstatens sekulära utveckling – sna-

Diakoni, medborgarskap och mänskliga rättigheter: exemplet fattigdom 227

Diakoni reflektion och praktik.indd 227

2022-01-11 10:56

rare än den upproriska kraft den emellanåt framställs som. Idag ges termen diakoni olika innebörder i olika sammanhang. Det här är inte platsen för att mer ingående diskutera sådana innebörder, men likväl är det av betydelse att positionera begreppet. Den här texten tar därför sin utgångspunkt dels i den definition som givits av Sveriges kristna råd17, dels den utvecklade men värdeneutrala definition som föreslås av Erik Blennberger och Mats J. Hansson.18 Medan den förra stipulerar att diakoni är ”… uppdraget till kyrkan grundad i Kristi kärlek, att genom delaktighet, respekt och ömsesidig solidaritet möta varandra i utsatta livssituationer”, så menar den senare att diakoni avser ”… social verksamhet som bedrivs inom eller med anknytning till ett kristet samfund/en kristen organisation och som ger uttryck för en kristen identitet i verksamhetens utformning”. Ingen av dessa två definitioner avgränsar diakoni till att gälla vissa grupper av individer, utan antyder om något universella ambitioner. Samtidigt är de till intet förpliktigande vad gäller sociala rättigheter. Även Ett biskopsbrev om diakoni talar om att den institutionella diakonin i stor utsträckning övergår i församlingsdiakoni under välfärdsstatens inträde och utbyggnad. Diakonin blev lokal, och det är enligt biskopsbrevet inte oriktigt att tala om diakoni som kyrkans sociala arbete. Diakoni är alltså något mer än bara diakonens arbete, men en blick på dennes roll kan möjligen vara ett bidrag i sammanhanget. I Kyrkoordningen19, som beskrivs som Svenska kyrkans eget regelverk, framställs diakonens roll:

Diakonen är genom sin gärning ett barmhärtighetens tecken i både församlingen och samhället. Diakonen har ett ansvar att göra kärlekens gärningar, särskilt mot utsatta människor. Uppgifterna varierar beroende på de lokala sociala behoven och församlingarnas strukturer och diakonala prioriteringar. Uppdraget har en karitativ inriktning som också kan komma till uttryck exempelvis i undervisning. Varhelst det finns mänsklig nöd är det diakonens kallelse att ingripa och inspirera andra att ta ansvar. Formuleringarna är intressanta. Om än diakonin blivit mer lokal verkar det finnas universella ambitioner i diakonens roll. ”Varhelst det finns mänsklig nöd ...” kan innebära att diakonin inte har några geografiska gränser. Möjligen kan här också skönjas något som skulle kunna jämföras med en rättighetsrationalitet i det att det talas om diakonens kallelse. I stället för att fokusera på dem som är rättighetsbärare – de individer som sägs ha utkrävbara rättigheter – så lyfts diakonen fram som något som skulle kunna ses som skyldighetsbärare – de som har skyldighet att tillhandahålla sådana rättigheter. Kristna mänskliga rättigheter

I definitionerna av diakoni finns således antydningar om universella ambitioner, och givet tanken på att Gud skapade människan till sin egen avbild, så ligger det nära till hands att föreställa sig hur då människan, även om det inte uttalas i definitionerna, har vissa typer av rättigheter just som varande människa. Och sådana tankar ligger ju påfallande nära talet om mänskliga rät-

228 Diakoni, medborgarskap och mänskliga rättigheter: exemplet fattigdom

Diakoni reflektion och praktik.indd 228

2022-01-11 10:56

tigheter. I den riktningen argumenterar Svenska kyrkan då man reflekterar kring sitt eget arbete med utgångspunkt i mänskliga rättigheter – så kallat rättighetsbaserat arbete. Men är det så enkelt? Innebär det faktum att en kristen grundsyn och därtill hörande universella rättigheter med nödvändighet är att likställa med mänskliga rättigheter? Eller är det tvärtom så att det finns olika tanketraditioner som hävdar universella rättigheter – varav den kristna och den som formulerades för FN:s räkning är två olika? Samuel Moyn, amerikansk historiker, skriver i sin bok Christian Human Rights att: No one interested in where human rights came from can afford to ignore Christianity. In the middle of the twentieth century, in fact, human rights were part and parcel of a Christian moment in political affairs. In European and transatlantic history, it now seems unavoidable to emphasize the Christianity of the time – and since the birth of human rights had such tight links to those locales, it is unsurprising that their initial life was marked so strongly by Christianity’s startling ascendancy at the time.20

Den svenska stadsmissionens arbete med fattiga I ovanstående har mycket kortfattat lyfts fram historiska brottstycken från Stockholms stadsmission. I skrivande stund finns det tio stadsmissioner i Sverige, och de är samlade i en

riksförening. I sina riktlinjer skriver de svenska stadsmissionerna att: En Stadsmission utför ett professionellt arbete i städer, utifrån en kristen grundsyn, i enlighet med kyrkornas diakonala uppdrag. Arbetet är främst socialt inriktat men även vård, omsorg och utbildning präglar uppdraget. Organisationens värdegrund utgår bland annat från ” … att samhällets lagar ska skydda och främja den enskilda individen utifrån FN:s deklaration om mänskliga rättigheter”.21 Som en förklaring uttalas att: – vårt förhållningssätt präglas av normkritik och respekt för alla människors lika värde, rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder. – vi arbetar rättighetsbaserat och står upp för att de mänskliga rättigheterna och skyldigheter utövas i samhället och i vår egen verksamhet. Här tar de svenska stadsmissionernas riksorganisation tydlig ställning för universella mänskliga rättigheter såsom de deklarerats av FN, och de säger sig också arbeta rättighetsbaserat. Här finns också en tydlig markering när det gäller frånvaron av sådana missionerande ambitioner som diskuteras ovan genom att den kristna grundsynen inte nämns alls i värdegrunden, men också genom att andlighet diskuteras mycket generellt och neutralt.

Diakoni, medborgarskap och mänskliga rättigheter: exemplet fattigdom 229

Diakoni reflektion och praktik.indd 229

2022-01-11 10:56

I nedanstående avsnitt diskuteras en del av de svenska stadsmissionernas verksamhet som uppmärksammar dels vilka som faktiskt är stadsmissionernas målgrupper, men som också belyser hur stadsmissionen navigerar när det gäller universella och partikulära sociala rättigheter.

Fattigdomsmatrisen: en berättelse om att mäta fattigdom i ett välfärdssamhälle Det empiriska exemplet i den här texten är hämtat från hur de svenska stadsmissionerna idag möter fattigdom, och den ambition att dokumentera deras arbete som mynnat ut i den så kallade Fattigdomsmatrisen. Arbetet med att kartlägga stadsmissionernas arbete initierades 2014 och visar att landets stadsmissioner gör i storleksordningen 350 000 insatser per år för personer i fattigdom. Kartläggningen, som i skrivande stund fortfarande pågår, har sin bakgrund i en serie samtal mellan författaren och de svenska stadsmissionerna kring vad fattigdom var i Sverige – och om den ens fanns. Vid den tidpunkten – samtalen inleddes 2011 – var det svårt att finna en enhetlig definition av fattigdom i Sverige, och det fanns grovt uttryckt en allmän föreställning om att någon sådan egentligen inte existerade i Sverige. Det fanns också en tydlig ambition hos stadsmissionerna att inte ägna sig åt ”soppkök”, utan i stället åt inkluderande verksamheter som kunde föra människor ifrån mer marginaliserade positioner. Till en början fördes samtalen utifrån de

ganska klassiska grunddefinitionerna av fattigdom; absolut fattigdom där alla under en viss ekonomisk gräns (till exempel inkomst) betraktas som fattiga, och relativ fattigdom där personer som har en ekonomiskt mer utsatt position än sin omgivning ses vara fattiga. I det förra fallet är Världsbankens definition av en global fattigdomsgräns som är satt till en fast inkomst – en dryg dollar om dagen – ett exempel22 . I det senare fallet är i stället den svenska definitionen av låg ekonomisk standard (som också är en del av den definition som används i EU) ett exempel; sådan ses förekomma när ett hushålls disponibla inkomst per konsumtionsenhet ligger under 60 procent av medianvärdet för alla personer i landet. 23 Det kan för den fortsatta framställningen vara värt att notera hur SCB i sin beskrivning av att mäta fattigdom skriver att ”... I Sverige fyller dock detta mått [den globala fattigdomsgränsen om en inkomst om 1,90 dollar per dag] ingen funktion eftersom i princip alla har inkomster som överstiger den globala fattigdomsgränsen.”24 I samma anda uttalas tydligt i samband med Sveriges tolkning av de globala hållbarhetsmålen: ”Absolut fattigdom finns inte i Sverige idag. I den meningen är fattigdomen avskaffad, men stora ekonomiska skillnader finns i samhället. Delar av befolkningen har knappa ekonomiska resurser i jämförelse med genomsnittet.”25 Framväxten av en matris

Det fanns till en början en ovilja hos stadsmissionernas representanter att tala om fattigdom. Vanligare var att man definierade de grupper man arbetade med utifrån verksamheter och behov. Man enades ändå om att identifiera några grupper som bestående av personer i fat-

230 Diakoni, medborgarskap och mänskliga rättigheter: exemplet fattigdom

Diakoni reflektion och praktik.indd 230

2022-01-11 10:56

180 000

160 000 140 000

Antal insatser

120 000 100 000 80 000 60 000 40 000 20 000 0 Ekonomiskt stöd

Studerande verksamhet

Mat, matkuponger, subventionerad mat

Materiellt stöd

Myndighetskontakter till följd av fattigdom

Papperslösa

1 381

2 672

5 582

893

334

Ekonomiskt bistånd

3 979

20 127

98 252

11 142

5 567

215

11 111

36 238

7 492,5

1 235

1 518

4 034

17 054

4 756

1 640

EU-migranter De ohjälpta

Tabell 10.1. Insatser till olika grupper under åtta mättillfällen 2015–2018, antal, n=235 332.

tigdom; personer med långvarigt ekonomiskt bistånd, EU-migranter, barn, papperslösa 26, och ”de som faller emellan”27. Den sistnämnda gruppen innehöll personer som stadsmissionerna mötte i sitt arbete, som hade rätt till svenska socialförsäkringar men som av ett eller annat skäl inte fick del av dem. Ganska omgående beslutades att inte fokusera barn eftersom deras fattigdom i någon mening är indirekt (de hanterar inte sin egen ekonomi) och barn dessutom studeras i andra näraliggande initiativ28. Vad gjorde då stadsmissionerna för dessa grupper av personer i fattigdom? I samtalen

identifierade stadsmissionernas egna representanter fem typer av insatser; ekonomiskt stöd, inkluderande verksamhet, matrelaterade insatser (mat, matkuponger och subventionerad mat), materiellt stöd samt myndighetskontakter till följd av den sagda fattigdomen. Tillsammans med målgrupperna bildade insatserna en matris – den så kallade Fattigdomsmatrisen (Tabell 10.1). Till denna matris rapporterar sedan 2015 Sveriges stadsmissioner sina insatser för personer i fattigdom tre månader om året varje år. Data är självrapporterad men stadsmissionernas personal har fått utbildning i och digitalt stöd

Diakoni, medborgarskap och mänskliga rättigheter: exemplet fattigdom 231

Diakoni reflektion och praktik.indd 231

2022-01-11 10:56

kring rapporteringen. Det är av viss betydelse att datainsamlingen till matrisen påbörjades innan frågan om utsatta EU-migranter blev aktuell, liksom innan den så kallade flyktingkrisen 2015 och pandemin 2020 kom att beröra samhället; dessa händelser, som rimligen har betydelse för social utsatthet, sätter alltså sin prägel på resultaten. Under åtta mättillfällen under tiden 2015– 2018 (8 av sammantaget 30 månader) beräknas de svenska stadsmissionerna ha gjort cirka 235 000 insatser29 (figur 1), vilket innebär att de tillsammans gjort ungefär 350 000 insatser per år för personer i fattigdom under den angivna perioden. Det är slående hur stor andel – två tredjedelar! – av det totala antalet insatser som har inneburit matkassar, fria eller subventionerade måltider och matkuponger, inte minst mot bakgrund av att akut brist på mat knappast har någon plats i ett välfärdssamhälle. Det är också uppseendeväckande att de svenska stadsmissionerna, som när arbetet med Fattigdomsmatrisen initierades var mycket tydliga med att de ville hitta andra strategier än ”soppköket” faktiskt tydligt fokuserar sina insatser för personer i fattigdom kring just mat. Och ni gav mig att äta – något om matfattigdom

I samtal med stadsmissionernas direktorer och verksamhetsledare blev det snart tydligt att fokus på mat knappast var något val, utan något man kände sig nödgad att göra. I kvalitativa beskrivningar av sitt arbete resonerar flera verksamhetsledare kring hur man rimligen behöver vara mätt för att kunna ta till sig andra insatser; de mer grundläggande behoven måste vara rimligt stillade innan man kan möta de

andra. Ett sådant resonemang känns igen från diskussionen om hur sociala rättigheter behövs för att ge den enskilde möjlighet att på ett rimligt sätt utöva sina civila och politiska rättigheter. Annorlunda uttryckt är de behov som de svenska stadsmissionerna möter av sådan grundläggande karaktär att organisationerna ser sig vara tvungna att åsidosätta sina strategiska ambitioner för att möta det mer akuta; en väsentligen annan bild än den som ovan ges av SCB och den svenska regeringen och som slår fast att det inte finns absolut fattigdom i Sverige. Sedan några år tillbaka har den så kallade matfattigdomen i Sverige fått uppmärksamhet inte bara av stadsmissionerna, utan såväl från andra organisationer i civilsamhället som från företag. Matfattigdom kan kort sägas vara att den enskilde saknar ekonomisk möjlighet att upprätthålla en näringsriktigt tillfredsställande och socialt acceptabel diet över tid. Orsakerna till den ökade uppmärksamheten är troligen flera. En bedöms av forskare vara det allmänna läget i Europa, som efter finanskrisen 2008 försämrades för utsatta grupper, så att nya behov kring mat uppstod.30 En annan orsak är att det finns ett överskott på mat som är fullt ätbar, men av någon anledning sekunda och därför måste hanteras; matvarugrossister ser då en möjlighet att skänka mat i stället för att förstöra den. En tredje orsak är att nya grupper av behövande har tillkommit i välfärdssamhällen som det svenska; grupper av personer som vistas i landet men som inte (fullt ut) omfattas av landets socialförsäkringar. En fjärde orsak är slutligen att det är komplicerat för en utbyggd välfärdsstat som den svenska att dela ut mat till sina medborgare; det skulle antagligen betraktas som kontrollerande och moraliserande. Av dessa och kanske andra orsaker har det civila

232 Diakoni, medborgarskap och mänskliga rättigheter: exemplet fattigdom

Diakoni reflektion och praktik.indd 232

2022-01-11 10:56

samhällets hantering av matdonationer kommit att bli spridd i Sverige, och stadsmissionerna har på senare tid rationaliserat och utökat sin mathantering avsevärt. Ingen jude eller grek – något om medborgerliga rättigheter och deras fortsatta betydelse

Förutom fokus på mat är kanske det mest slående i resultaten från Fattigdomsmatrisen (figur 1) hur det går en skiljelinje mellan personer som närmast per definition omfattas av svenska medborgerliga rättigheter och de som inte gör det. I den förra gruppen återfinns personer med försörjningsstöd och icke-mottagare och i den senare papperslösa och utsatta EU-migranter. De som saknar medborgerliga rättigheter är, även om de kan vara berättigade till vissa typer av stöd från det offentliga, hänvisade till annat stöd. Annorlunda uttryckt har de att lita till universella snarare än partikulära rättigheter, det vill säga rättigheter som omfattar hela mänskligheten. När det gäller universella rättigheter kan stadsmissionerna spela en roll som det offentliga inte kan. Statens handlingsutrymme begränsas av att medborgarnas gemensamma resurser enkelt uttryckt bör komma medborgarna till nytta – det finns litet politiskt utrymme att låta sådana resurser komma andra till del. Stadsmissionerna behöver däremot i allmänhet inte ta hänsyn till medborgarskap, utan kan ge stöd till vemhelst de finner lämpligt. Härigenom skapas avgränsade grupper av personer i det svenska samhället utan svenskt medborgarskap för vilka stadsmissionerna och andra organisationer i det civila samhället i någon mening får ett särskilt ansvar – oavsett om de vill eller

inte. En sådan roll knyter an till det faktum att organisationer i det civila samhället – inklusive svenska kyrkan och stadsmissionerna – talar om att arbeta rättighetsbaserat. Det finns dock i skrivande stund inslag i stadsmissionernas arbete som i delar begränsar stadsmissionernas universella rationalitet, och som är av principiellt intresse. Ett sådant rör den avtalsfinansierade verksamhet som stadsmissionerna emellanåt bedriver. När stadsmissionerna bedriver verksamhet på uppdrag av det offentliga så inbegriper överenskommelserna inte sällan villkor som säger att sådana ska fokusera svenska medborgare. Här griper åter den medborgerliga rationaliteten in: staten ska i all huvudsak finansiera verksamhet för sina egna medborgare. Ett annat inslag som i delar begränsar stadsmissionernas universella ambitioner är de förväntningar som givarna har, och som ofta fokuserar mer traditionella grupper (till exempel hemlösa). Används en för stor del av gåvofinansieringen på andra sätt än vad som förväntas riskeras givarnas förtroende. Nya behövande grupper som inte i alla sammanhang anses värdiga – ofta personer utan svenska medborgarskap – hamnar därmed återigen i skymundan. Här är det rimligt att tänka sig hur de rådande samhällsnormerna emellanåt trumfar stadsmissionernas egna ambitioner. Till sist bör ett begränsande inslag lyftas fram som problematiserar talet om rättighetsbaserat arbete i det civila samhället. Inslaget handlar om att de svenska stadsmissionernas ekonomiska resurser inte alls står i relation till de sociala behov som finns – och att de därigenom själva saknar förmågan att garantera sociala rättigheter av ekonomisk karaktär. Det är vanskligt att utan ett gediget grundarbete göra

Diakoni, medborgarskap och mänskliga rättigheter: exemplet fattigdom 233

Diakoni reflektion och praktik.indd 233

2022-01-11 10:56

Författarpresentation

GÖRAN AGRELL, teol.dr i bibelvetenskap, präst, f.d. direktor vid Stockholms teologiska institut, författare till folkbildande böcker om Bibeln och Luther.

MAGNUS KARLSSON, professor med inriktning mot civilsamhälle vid Marie Cederschiöld högskola, chef för högskolans Centrum för civilsamhällesforskning.

KARIN AHLQVIST, diakon, teolog och skribent. Är medförfattare till boken Som en rörelse och är även en av redaktörerna för diakonibloggen.com

MARIA LEIJMAN, diakon och socionom, programchef för diakonprogrammet vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut.

ELISABETH CHRISTIANSSON DRAKE, teol.dr och lektor i kyrkovetenskap, är verksam som lärare och forskare vid Marie Cederschiöld högskola med forskningsinrikting diakoni. NINNA EDGARDH, professor i kyrkovetenskap, särskilt diakonivetenskap, vid Uppsala universitet. KATARINA GLAS, pedagog och folkbildare. Diakonistrateg i Umeå pastorat. Tidigare samordnare för Ideellt forum i Svenska kyrkan. MATS J. HANSSON, docent i teologisk etik vid Marie Cederschiöld högskola, prefekt för Institutionen för diakoni, kyrkomusik och teologi. MIRIAM HOLLMER, fil.mag. Utredare med särskilt fokus på Svenska kyrkans diakonala arbete.

STIG LINDE, fil.dr, diakon, lektor i socialt arbete vid Socialhögskolan, Lunds universitet. Redaktör för Svensk kyrkotidnings diakoninummer. ÅSA NYSTRÖM, teol. kand., biskop i Luleå stift. ELINN LEO SANDBERG, diakon, föreläsare, doktorand vid Socialhögskolan, Lunds universitet. CHARLOTTE SÄLL, diakon och socialpedagog. Skribent i olika sammanhang, driver diakonibloggen.com och är medförfattare till boken Som en rörelse. JENNY ZETTERQVIST, jur.lic., tematisk rådgivare MR och demokratiskt utrymme, Act Svenska kyrkan.

Författarpresentation 293

Diakoni reflektion och praktik.indd 293

2022-01-11 10:56

ELISABETH CHRISTIANSSON DRAKE, MATS J. HANSSON, STIG LINDE [red.]

Diakoni

ELISABETH CHRISTIANSSON DRAKE, MATS J. HANSSON, STIG LINDE [red.]

–

Diakoni

reflektion och praktik

ISBN 978-91-526-3881-1

9 789152

Omslag_Diakoni – Reflektion och praktik.indd 1

638811

2022-01-11 13:01