Anatomi och fysiologi 1
ROSITA CHRISTENSEN KRISTINA OHLSÉN
SANOMA UTBILDNING
Postadress: Box 38013, 100 64 Stockholm
Besöksadress: Rosenlundsgatan 54, Stockholm www.sanomautbildning.se info@sanomautbildning.se
Order/Läromedelsinformation
Telefon 08-587 642 10
Grafisk form: Helen Miller Crafoord/Cosmos Art
Layout: Gyllene Snittet bokformgivning AB
Illustrationer: Eduard Müller
Bildredaktörer: Maria Sandum/Helen Miller Crafoord/Linn Yngborn
Anatomi och fysiologi 1
ISBN 978-91-523-5737-8
© 2021 Rosita Christensen, Kristina Ohlsén och Sanoma Utbildning AB, Stockholm
Första upplagan
Första tryckningen
Kopieringsförbud!
Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus Copyright Access, är förbjuden. Sådant avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet. För information om avtalet hänvisas tillutbildningsanordnares huvudman eller Bonus Copyright Access. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.
Tryck: Livonia Print, Lettland 2021
Förord
Den här boken är skriven för dig som läser kursen Anatomi och fysiologi 1 på Vård- och omsorgsprogrammet, men passar
även för andra utbildningar med fokus på grundläggande anatomi och fysiologi.
Innehållet är knutet till kunskapsområdet medicinsk vetenskap.
Detta förstärks med många och tydliga illustrationer och du får lära känna människokroppen ur både ett makroskopiskt och mikroskopiskt perspektiv. Allt ifrån hur kroppens minsta beståndsdel cellen och de olika organen samt organsystemen är uppbyggda och fungerar, till hur de tillsammans arbetar för att upprätthålla det vi kallar liv.
Du får också kunskap om olika mikroorganismer och hur de sprids samt hur man arbetar smittförebyggande. I slutet av boken finns även ett avsnitt om läkemedel och läkemedelshantering.
Genom att koppla valda delar av innehållet till den kliniska verkligheten, hoppas vi kunna tydliggöra det konkreta arbetet inom vård och omsorg. På flera ställen i varje kapitel finns också korta kontrollfrågor för att du ska kunna testa att du förstått de olika delområdena under arbetets gång. I varje kapitelslut finns sammanfattningar och övningsuppgifter som hjälper dig att repetera, befästa och fördjupa dina kunskaper.
Lycka till med dina studier!
Rosita Christensen och Kristina Ohlsén
Innehåll
1. Cellen och kroppens vävnader
1:1 Cellens uppbyggnad
1:2 Cellens energiproduktion
1:3 Cellens förnyelse, tillväxt och delning
1:4 Stamceller
1:5 Vävnader
2. Huden och andra hinnor
2:1 Kroppens olika hinnor
2:2 Huden
2:3 Hudens uppbyggnad
2:4 Hudens utseende
2:5 Olika slags hinnor
2:6 Körtlar, hår och naglar
3. Rörelsesystemet
3:1 Skelettet
3:2 Skelettets indelning
3:3 Benförbindelser – fogar och leder
3:4 Skelettmuskulatur
4. Nervsystemet
4:1 Nervsystemets uppbyggnad och funktion
4:2 Nervvävnadens uppbyggnad och funktion
4:3 Det centrala nervsystemet
4:4 Det perifera nervsystemet
4:5 Sinnen
5. Andningssystemet
5:1 Andningssystemets uppgift
5:2 Andningssystemets uppbyggnad och funktion
5:3 Ventilation
5:4 Gasutbyte
5:5 Andningsreglering
5:6 Syrebrist
6. Cirkulationssystemet och blodet
6:1 Vår cirkulation – ett transportsystem
6:2 Hjärtats anatomi och funktion
6:3 Blodkärlens anatomi och funktion
6:4 Hjärtats arbete
6:5 Blodtryck
6:6 Blodet
6:7 Hemostas
6:8 Blodgrupper
7. Endokrina systemet
7:1 Det endokrina systemets funktion
7:2 Hormoner
7:3 Endokrina organ
7:4 Hypothalamus
7:5 Hypofysen
7:6 Sköldkörteln
7:7 Binjurarna
7:8 Bukspottkörteln
7:9 Tallkottkörteln
7:10 Frisättning av hormoner
8. M atspjälkningssystemet
8:1 Matspjälkningssystemets uppbyggnad o ch funktion
8:2 Matspjälkningskanalens uppbyggnad
8:3 Matspjälkningskanalens hjälporgan
8:4 En tuggas väg från munhålan till anus
8:5 Kräkning
9. Njursystemet och urinvägarna
9:1 Njursystemets uppgifter
9:2 Njurarnas uppbyggnad och funktion
9:3 Så bildar njurarna urin
9:4 Reabsorption och sekretion av olika ämnen
9:5 Reglering av filtrationshastigheten
9:6 Urinvägarnas uppbyggnad och funktion
10. Smittskydd och vanliga mikroorganismer
10:1 Mikroorganismer
10:2 Infektion
10:3 Bakterier
10:4 Virus
10:5 Parasiter
10:6 Svampar
10:7 Prioner
10:8 Smitta och smittspridning
10:9 Smittskydd
11. L äkemedel
11:1 Vad är ett läkemedel?
11:2 Beredningsformer och tillförsel av läkemedel
11:3 Läkemedlets väg genom kroppen
11:4 Biverkningar och Interaktioner
11:5 Läkemedelsordination och läkemedelshantering
Sammanfattningar och övningsuppgifter följer efter varje kapitel
1 Cellen och kroppens vävnader
I det här kapitlet får du lära dig om cellen som är människokroppens minsta beståndsdel. Celler specialiserar sig och bildar olika vävnader som i sin tur bildar kroppens olika organ och organsystem.
AVSNITT
1:1 Cellens uppbyggnad
1:2 Cellens energiproduktion
1:3 Cellens förnyelse, tillväxt och delning
1:4 Stamceller
1:5 Vävnader
ORD & BEGREPP
Organell
Cellkärna
Mitokondrie
ATP
Cellmembran
Proteinsyntes
DNA-molekyl
Celldelning
Mitos
Kromosom
Meios
Stamcell
Celldifferentiering
Vävnad
Epitelvävnad
Stödjevävnad
Muskelvävnad
Nervvävnad
Flytande vävnad
CENTRALT INNEHÅLL
• Grundläggande om människokroppens uppbyggnad och funktion.
• Grundläggande medicinsk terminologi.
lysosomer cellkärna ribosomer golgiapparat
endoplasmatiskt nätverk
intracellulärvätska cellmembran
mitokondrier
1:1 Cellens uppbyggnad
Människokroppen är uppbyggd av många miljarder celler. Det finns flera olika celltyper som alla har varierande uppgifter. Vissa celler är till exempel hjärtmuskelceller, andra är nervceller och några är benceller. En större ansamling av celler med likartad funktion och struktur kallas för vävnad. Flera olika vävnader bildar tillsammans organ, som till exempel hjärtat och hjärnan.
Celler har alltså olika utseende och uppgifter. Trots detta är de flesta celler i grunden uppbyggda på ett likartat sätt.
Cellen är den minsta funktionella enheten hos en levande organism. De flesta celler innehåller en cellkärna med arvsmassa (DNA), liksom även flera olika organeller. Organeller kan liknas vid cellens organ. Cellens insida avgränsas mot den yttre miljön av ett cellmembran. Inne i cellen finns en vätska, intracellulärvätskan, som innehåller olika ämnen samt organellerna.
Organeller
Organeller är små specialiserade cellstrukturer med specifika uppgifter, exempelvis att bygga proteiner, förpacka fetter eller skapa energi. Ett urval av organeller beskrivs nedan:
En cellkärna finns i de flesta celler. I cellkärnan återfinns det genetiska materialet DNA, deoxiribonukleinsyra, som innehåller cirka 22 000 olika gener. Varje gen kodar vanligtvis för ett visst protein. Utifrån generna skapas de proteiner som är nödvändiga för cellernas överlevnad. Det är också här i cellkärnan som celldelningen startar. När det är dags för delning sker en strukturering av de lösa DNA-trådarna som då organiseras i så kallade kromosomer.
Mitokondrierna är cellens ”kraftverk”. I mitokondrierna skapas energi som cellen använder för sitt specifika arbete. Till exempel behöver hjärtmuskelceller skapa energi för att hjärtat ska kunna kontraheras. Och nervceller behöver energi för att kunna skicka nervimpulser. Energi skapas av näring och syre.
När kolhydrater, fett och proteiner bryts ner tillsammans med syre bildas ATP. ATP är en energiform som cellerna kan använda för att utföra sitt arbete. Det är av största vikt att cellerna har kontinuerlig tillgång till syre. Vid brist på syre kan cellerna endast tillverka en liten mängd energi under kort tid. Vissa celler är mer känsliga för syrebrist. Till exempel överlever nervceller endast några minuter utan syre.
Hur många mitokondrier en cell innehåller beror på vad den har för uppgift. En cell med hög energiomsättning, till exempel en hjärtmuskelcell eller en nervcell, innehåller många mitokondrier. Förutom ATP bildas det även stora mängder värmeenergi. Det är den energin som skapar kroppstemperaturen. Om tillverkningen av energi upphör drabbas cellerna av energibrist och eventuell celldöd.
Värmeenergi
Värmeenergi bildas i samband med den cellulära energiomsättningen, metabolismen. Det ger oss kroppstemperaturen. När vi ökar energiomsättningen i till exempel muskulaturen vid jogging, så ökar även kroppstemperaturen och vi känner oss varma och börjar svettas.
Ribosomerna ansvarar för cellernas proteinbildning, proteinsyntesen.
Ritningen för ett specifikt protein fraktas från cellkärnan till ribosomen. I ribosomen fogas de aktuella aminosyrorna samman till det specifika proteinet.
Endoplasmatiskt retikel (ER) är ett nätverk av tunt veckade membran som ansvarar för transporter inne i cellen. I membranen transporteras olika substanser som till exempel lipider och nyligen tillverkade proteiner. I muskelceller innehåller ER stora mängder kalcium som är viktigt för muskelkontraktionen.
Golgiapparaten sorterar, paketerar och transporterar protein som tillverkats i ribosomerna. Proteinerna förpackas i små blåsor och transporteras sedan inom cellen eller ut ur cellen. Till exempel kan det vara hormonet insulin som just tillverkats i en bukspottkörtelcell och som sedan ska insöndras i blodbanan.
Lysosomer är cellens ”städare”. Dessa organeller har till uppgift att bryta ner gamla utslitna organeller eller mikroorganismer som invaderat cellen. Lysosomernas inre miljö har mycket låg surhetsgrad, lågt pH, jämfört med resten av cellens inre miljö. De enzymer som är aktiva inne i lysosomerna kräver ett lågt pH för att kunna aktiveras. Vid cellskada kan lysosomernas enzymer läcka ut. Detta leder till att den skadade cellen bryter ner sig själv. Lysosomer finns i stor mängd i bland annat immunförsvarsceller.
Cellmembranet är den struktur som avgränsar och skyddar cellens inre från dess omgivning, utanför cellen. Innanför cellmembranet finns intracellulärvätskan med organellerna. Cellmembranet är uppbyggt av fetter (fosfolipider och kolesterol). Membranets uppbyggnad tillåter små ämnen att passera in och ut ur cellen. Ämnen som syrgas, koldioxid, hormoner och fettlösliga ämnen kan utan svårighet passera genom membranet. Däremot har vattenlösliga ämnen som natrium, kalium och glukos, större svårigheter att passera genom cellmembranet. Dessa ämnen måste passera via specifika öppningar som finns insprängda i cellmembranet.
Öppningarna är uppbyggda av proteinstrukturer. På cellmembranet finns även proteinstrukturer som kallas receptorer. Receptorerna passar för specifika ämnen som till exempel hormoner som insulin och adrenalin. Även läkemedel verkar via dessa receptorer. Cellmembranet är alltså till stor del selektivt och släpper inte igenom vilka ämnen som helst. För att komma in eller ut ur cellen måste ett ämne oftast ha en specifik ”kanal”. För att ämnet ska kunna kommunicera med cellen krävs att ämnet fastnar i en specifik receptor.
Receptorerna passar för specifika ämnen som till exempel insulin.
Glukos
Insulin
Insulinreceptor
Glukoskanal
Cellmembranets yttre yta är till stor del täckt av så kallad glykokalyx. Glykokalyxen fungerar bland annat som cellens identifiering. Det är viktigt för att immunförsvaret ska kunna känna igen kroppens egna celler. ”Felaktigt” glykokalyx kan leda till att cellen uppfattas som en främmande inkräktare, till exempel som ett virus, av det egna immunförsvaret och då angrips. På de röda blodkroppscellernas yta är det glykokalyxen som ger upphov till blodgrupperna A, B, 0.
Intracellulärvätska, ICV, finns i riklig mängd inuti cellerna. ICV består främst av vatten, joner (en stor andel kalium) och proteinmolekyler. Den innehåller även droppar eller korn av kemiska ämnen, till exempel fett eller glykogen. Dessutom finns det lager av det som specialiserade celler tillverkar, till exempel melanin i hudens celler eller slem i en slemhinnecell. Intracellulärvätskan är lösningsmedlet för cellens alla olika ämnen och organeller.
?KAN DU NU?
1. Vad innehåller cellkärnan?
2. Vad är en organell?
3. R äkna upp tre av cellens organeller och beskriv kortfattat deras funktion.
1:2 Cellens energiproduktion
Som tidigare beskrivits pågår en ständig aktivitet inne i cellerna. Exempel på sådana aktiviteter är bland annat kontraktion av hjärtmuskelceller och tillverkning av insulin i bukspottkörtelceller.
Ytterligare en oerhört viktig aktivitet är den ständigt pågående transporten av natrium och kalium in och ut ur nervceller för att möjliggöra elektriska impulser
För att skapa energi behöver kroppens alla celler tillgång till näring och syre. Näring tillförs via födan som vi äter. Födan bryts ner i mag-tarmsystemet. Därefter tas näringsämnena upp, från tarmen till blodet, för vidare transport till cellerna. Syret tillförs via inandningen. I lungorna tas syret upp och förs över till blodet. Blodet transporterar syret till cellerna. Genom den tillförda näringen och syret kan cellerna producera energi, ATP.
Cellerna behöver kontinuerlig tillgång till energi för att utföra sina uppgifter. Det innebär att transporten av näring och syre till cellerna måste ske utan avbrott. Om tillförseln av syre och näring minskar eller upphör kan cellerna skadas och dö inom kort tid.
KAN DU NU?
1. Nämn en funktion som natrium och kalium har för nervsystemet.
2. Vad är ATP?
3. Vad händer med cellerna om syre- och näringstillförseln upphör?
1:3 Cellens förnyelse, tillväxt och delning
Cellernas material, det vill säga organeller, molekyler och strukturer som receptorer, är till stor del uppbyggt av proteiner. Cellerna och deras beståndsdelar behöver med jämna mellanrum förnyas och bytas ut. Det har att göra med de vardagliga krav och det vardagliga slitage som våra celler utsätts för, men också med de förändrade krav som ibland ställs på våra celler. Vardagliga krav kan till exempel vara att skapa molekyler som insulin och adrenalin.
Det vardagliga slitaget kan innebära att en gammal sliten organell, till exempel en lysosom, måste ersättas av en ny. Eller så kanske det behövs en ny receptor för adrenalin. Cellerna måste också kunna anpassa sig till förändrade krav. Till exempel måste muskelceller skapa fler och mer effektiva mitokondrier om kravet på deras energitillverkning ökar. Det sker i samband med konditionsträning.
Det kan också handla om behovet av ökad celltillväxt, till exempel i samband med styrketräning. Vid styrketräning ökar kraven på muskelcellen, den måste ”bli starkare”. Muskelcellerna tillverkar då fler proteiner som gör att de blir starkare. Ytterligare ett exempel är bukspottkörtelceller som har till uppgift att producera hormonet insulin som ska skickas ut i blodet. I bukspottskörtelcellerna pågår ett ständigt skapande av insulinmolekyler. Förnyelse och tillväxt av cellen sker genom att det skapas nya proteiner genom så kallad proteinsyntes.
Proteinsyntes
Proteinsyntesen utgår från cellkärnan. I cellkärnan finns DNAmolekylen som innehar den genetiska ”mallen” för alla proteiner. När en ny proteinmolekyl ska framställas, till exempel insulin, översätts den specifika genen för insulin till en ”mall”, det vill säga en beskrivning av hur en insulinmolekyl ska byggas ihop. Mallen för insulinmolekylen transporteras sedan ut ur cellkärnan, till ribosomerna. I ribosomerna sker en översättning av mallen.
Det innebär att byggstenarna placeras i den ordningen mallen föreskriver för en insulinmolekyl. Proteinsyntes är en kontinuerligt pågående process hos i princip alla celler, en process som är energikrävande.
Byggstenarna som används i proteinsyntesen är aminosyror. Aminosyror kommer från födans proteiner, till exempel kött eller sojabönor. Byggstenarna kommer även från återvinning av ”nedmonterade” gamla organeller. Det finns olika stora proteinmolekyler. Insulinmolekylen som är uppbyggd av 51 aminosyror räknas som en liten proteinmolekyl.
Celldelning
En individ utvecklas från ett befruktat ägg genom upprepade celldelningar. Celldelning pågår under hela livet och är viktigt för tillväxt, specialisering, läkning och fortplantning.
Ett frö till en blivande människa.
Mitos
Kroppscellernas delning benämns mitos. Mitos sker när kroppen tillväxer samt när nya celler ska bildas, till exempel hos ett barn som tillväxer på längden. För att skelettets olika delar ska kunna bli längre krävs att fler benvävnadsceller bildas genom celldelning.
Celldelning sker också när nya celler ska bildas för att ersätta gamla. Celldelning innebär att kromosomerna kopieras och fördubblas. Därefter fördelas kromosomerna i två nya, identiska celler, dotterceller. De nya cellerna får samma kromosomtal som modercellen. De två dottercellerna fortsätter därefter i sina respektive cellcykler med tillväxt och när tiden är inne, sker en ny celldelning.
perimä
I cellkärnan finns det genetiska materialet. Det består av gener utspridda på DNA-molekyler som packas ihop i kromosomer vid celldelningen.
Meios
Bildning av könsceller, det vill säga ägg och spermier, benämns reproduktionsdelning, meios. I varje kroppscell finns 46 kromosomer (23 par). Av dessa 46 kromosomer kommer hälften (23 kromosomer) från äggcellen och den andra hälften (23 kromosomer) från spermien. Varje kromosom ärvs i dubbel uppsättning. Det vill säga att det finns två stycken exemplar av varje kromosom (två stycken av kromosom ett osv.). Det innebär att antalet kromosomer i ägg respektive spermier måste halveras. Halveringen sker genom att könscellerna i äggstockar respektive testiklar delar sig två gånger.
2.1P. 2.1P geneettinen
Mellan de två delningarna har kromosomerna möjlighet att utbyta genetiskt material. Detta är viktigt för den genetiska variationen.
När ägg och spermie möts kommer således den första cellen som bildas att ha 46 kromosomer, 23 från ägget och 23 från spermien. Från denna första cell bildas sedan den nya individen genom återkommande vanliga celldelningar, det vill säga mitos, och celltillväxt.
Om fel uppstår vid någon av de meiotiska delningarna leder det antingen till att cellen elimineras eller till att skadan förs vidare till den nya individens alla celler. Som exempel kan nämnas Downs syndrom, där den befruktade cellen har tre kromosomer av nummer 21 i stället för två.
Könskromosomerna består av antingen två X-kromosomer (hos kvinnor) eller en X- och en Y-kromosom (hos män).
DSD
I Sverige föds 1 av 1500 barn med DSD (Disorders of Sex Development). Det innebär att det vid födseln inte går att fastställa om barnet är av, det som vi traditionellt benämner, kvinnligt eller manligt kön. Vid DSD finns avvikelser i de gener som kodar för könsutveckling. Detta medför att inre (testiklar, äggstockar) och/eller yttre könsorgan är atypiska. DSD innefattar flera olika syndrom som har varierande svårighetsgrad avseende diagnos och behandling. Att födas med oklart kön innebär inte bara en medicinsk svårighet. Det kan ofta även innebära själsliga konsekvenser och påverka individens upplevelse av identitet,sexualitet samt familjebildning. Även omgivningens reaktioner kan försvåra livsvillkoren.
KAN DU NU?
1. Vad innebär proteinsyntes?
2. Vad är mitos?
3. Vad är meios?
1:4 Stamceller
Stamceller är celler som kan skapa exakta kopior av sig själva.
Men de kan även utvecklas till specialiserade celler som till exempel hjärtmuskelceller, nervceller eller körtelceller som bland annat producerar olika hormoner. Det finns två olika typer av stamceller, embryonala och vuxna. De embryonala stamcellerna kommer från äggceller som blivit över efter en provrörsbefruktning. De kan utvecklas till många olika typer av celler. Vuxna stamceller finns i kroppen under hela livet, exempelvis i benmärgen. Dessa stamceller kan producera celler som finns i blodet, till exempel röda och vita blodkroppar.
Andra vuxna stamceller finns i huden, hjärnan och i musklerna.
Stamceller används idag vid behandling av vissa sjukdomar som till exempel leukemi. Det pågår intensiv forskning inom stamcellsområdet.
Till exempel undersöks hur stamceller kan utvecklas till insulinproducerande celler. Kanske kan dessa sedan transplanteras till bukspottkörteln hos personer med diabetes typ 1.
vita blodceller
t-lymfocyt
b-lymfocyt
Stamcell i benmärgen som bildar olika blodceller.
KAN DU NU?
förstadie till lymfocyt
neutrofil
stamcell förstadie till benmärgscell monocyt eosinofil
röda blodkroppar
blodplättar
vita blodceller
1. Vad är utmärkande för stamceller?
2. Det pågår stamcellsforskning idag med förhoppning om att kunna behandla och bota ett flertal sjukdomar. Ge några exempel.
1:5 Vävnader
Människokroppen utvecklas från en enda cell, den befruktade äggcellen. Efter befruktningen delar sig äggcellen i två celler. Celldelningsprocessen fortsätter och de två cellerna delar sig och ger upphov till fyra nya celler och så vidare. Förutom att cellerna delar sig så sker även celldifferentiering. Det innebär att cellerna blir specialiserade för vissa uppgifter. Vissa celler erhåller de egenskaper som krävs för att bli en muskelcell medan andra celler blir nervceller. En större ansamling av celler med likartad funktion och struktur kallas vävnad.
Kroppen har tre olika typer av muskelvävnad
Hjärtmuskelvävnad
Glatt muskulatur återfinns i väggarna hos håliga organ, t ex mag- tarmsystemet, urinblåsan, blodkärlen, bronkerna. Tvärstrimmig skelettmuskulatur.
Kroppens vävnader brukar delas in i fyra grundvävnader: epitelvävnad, stödjevävnad, muskelvävnad och nervvävnad.
Ibland beskrivs även blod och lymfa som vävnad, så kallad flytande vävnad.
Epitelvävnad
Epitelvävnad består av celler som täcker både inre och yttre ytor samt bygger upp körtlar. Det epitel som täcker ytor har till uppgift att skydda och att reglera transport av ämnen mellan omgivningen och kroppens inre miljö. Epitelceller ska också registrera olika känselstimuli. En typ av epitelceller bildar hudens yttre skikt.
En annan typ av epitelceller bildar slemhinnan som täcker våra inre ytor i luftvägarna, matspjälkningskanalen, urinvägarna och könsvägarna. Blod- och lymfkärlens insidor är också de beklädda med epitelceller, det benämns då endotel.
Epitelvävnad utsätts ständigt för både kemisk och mekanisk påverkan. Detta medför ”slitage”, och epitelceller måste därför dela sig ofta för att skapa nya epitelceller. Egenskapen att kunna dela sig ofta innebär en ökad risk för cancerutveckling. Maligna tumörer med ursprung i epitelceller kallas carcinom.
Stödjevävnad
Stödjevävnad, även kallad bindvävnad, indelas i fyra huvudgrupper: benvävnad, broskvävnad, fibrös bindvävnad och fettvävnad.
De olika typerna av stödjevävnad har många olika uppgifter, men primärt är de delaktiga i att skydda, stödja, knyta samman och förankra de olika delarna av kroppen.
Muskelvävnad
Muskelvävnad finns i tre olika former: skelettmuskelvävnad, hjärtmuskelvävnad och glatt muskelvävnad. De olika typerna av muskelvävnad skiljer sig åt på många punkter men har en gemensam nämnare: de kan förkorta sin längd. Skelettmuskelvävnad är uppbyggd av muskelceller som är viljestyrda.
Muskelceller kan vara korta, såsom fingermuskler, eller också väldigt långa, som lårmuskler. När skelettmuskelvävnad kontraheras skapas rörelse hos de skelettdelar som är förbundna med muskeln.
Hjärtmuskelvävnad består av korta hjärtmuskelceller som fäster i varandra via mekaniska förbindelser. Hjärtmuskelceller är inte styrda av viljan utan står under kontroll av det autonoma nervsystemet. Hjärtmuskelceller kan inte nybildas utan döda celler ersätts av bindväv. När hjärtmuskelceller kontraheras skapas hjärtats pumprörelser, ”hjärtslag”.
Glatt muskelvävnad kallas glatt eftersom den inte har ett tvärstrimmigt utseende. Den glatta muskelcellen är mycket liten och spindelformad. Glatt muskelvävnad finns i väggarna hos håliga organ, exempelvis urinblåsa, livmoder, blodkärl, mag–tarmsystem och luftvägar. När den glatta muskulaturen ”drar ihop sig”, kontraheras, minskar diametern i organets hålighet, lumen. Ett exempel på detta är i samband med förlossningar när livmodern kontraheras, drar sig samman.
Nervvävnad
Nervvävnad består av nervceller, det vill säga neuron och gliaceller. Nervceller består av en nervcellskropp, soma, med ett antal utskott, dendriter och axon. Dendriterna för information in till somat och axonet för information ut från somat. Vissa axon, såsom de som löper från ryggmärgen till foten, kan vara mycket långa, omkring en meter. Gliaceller finns runt omkring nervcellerna och har till uppgift att stödja dem, tillföra näring samt isolera nervcellerna från varandra. Det finns omkring tio gånger fler gliaceller än nervceller.
KAN DU NU?
1. Vilka är kroppens fyra grundvävnader?
2. Det finns tre typer av muskelvävnad. Vilka och hur skiljer de sig åt?
1:1 Cellens uppbyggnad
• Kroppens olika celler är i grunden uppbyggda på ett likartat sätt. Det som skiljer dem åt är att de har olika specifika uppgifter, de är specialiserade.
• I varje cell finns det genetiska materialet som kodar för olika proteiner.
• Flera celler bildar en vävnad och olika vävnader bildar tillsammans organ.
1:2 Cellens energiproduktion
• Celler är i kontinuerligt behov av energi.
• Energi i form av ATP produceras i mitokondrierna med hjälp av syre och näring.
• Brist på ATP leder till cellskada eller celldöd inom kort tid.
1:3 Cellens förnyelse, tillväxt och delning
• Cellerna skapar nytt material genom proteinsyntesen.
• Celldelning sker bland annat för att vävnader, organ ska tillväxa och att sår ska läka.
1:4 Stamceller
• Stamceller är celler som inte är specialiserade.
• Embryonala stamceller kan utvecklas till alla typer av celler.
• Stamceller hos vuxna finns framför allt i benmärg.
1:5 Vävnader
• Det finns fyra grundvävnader. Blod och lymfa kan räknas som den femte.
• Cellerna som bildar en vävnad är förbundna med varandra.
• Olika vävnader är väl avgränsade från varandra.
• Vävnader har specifika uppgifter.
• Flera vävnader kan tillsammans bilda organ.
ÖVNINGSUPPGIFTER
STUDIEUPPGIFTER
1:1 Cellens uppbyggnad
1 Beskriv hur en cell är uppbyggd.
2 Namnge olika organeller och deras funktioner.
3 Vilken är cellmembranets funktion?
4 Hur känns celler igen av kroppens immunförsvar?
5 Vad innehåller intracellulärvätskan?
1:2 Cellens energiproduktion
1 Vilken organell tillverkar energi?
2 Vad kallas den kemiska energiform som cellerna använder?
3 Vad krävs för att bilda energi?
4 Ge exempel på vad cellen använder energin till.
5 Vad sker om cellen inte får syre eller näring?
1:3 Cellens förnyelse, tillväxt och delning
1 Vad är de flesta organeller och receptorer uppbyggda av?
2 Vad kallas den process där nya proteiner skapas?
3 Varifrån utgår den process där nya proteiner skapas?
4 Förklara hur en skelettmuskelcell kan bli starkare när kraven på den ökar.
5 Vilka är byggstenarna i proteinsyntesen?
6 Vad kallas den process som innebär att till exempel ett foster tillväxer?
1:4 Stamceller
1 Vad skiljer stamceller från en ”vanlig” cell?
2 Ge exempel på en funktion hos vuxna stamceller.
KROPPENS
1:5 Vävnader
1 Vad är innebörden i att en celltyp är differentierad?
2 Vilka är kroppens huvudsakliga vävnader?
3 Beskriv funktionen hos de olika vävnaderna.
4 Vilka vävnader bildar ett organ som hjärtat?
TA REDA PÅ
1 Gå in på Tobiasregistret, det nationella register dit sjukvården vänder sig när de söker givare av blodstamceller, till exempel vid leukemi. Ta reda på hur en blodstamcellstransplantation går till och läs några berättelser från både givare och mottagare av blodstamceller. Läs också om Tobias som gav namn åt registret.
2 Gå in på Karolinska Institutets hemsida och läs mer om stamcellsforskning på ki.se/forskning/nu-ska-stamceller-bygga-var-halsa
2 Huden och andra hinnor
I det här kapitlet får du lära dig om kroppens olika hinnor varav vår hud är den allra största. Kroppens hinnor har många olika uppgifter. En av de viktigaste är att skydda kroppens inre miljö genom att utgöra en första barriär mot omvärlden.
AVSNITT
2:1 Kroppens olika hinnor
2:2 Huden
2:3 Hudens uppbyggnad
2:4 Hudens utseende
2:5 Olika slags hinnor
2:6 Körtlar, hår och naglar
ORD & BEGREPP
Epitelceller
Vitamin D3
Epidermis
Keratin
Endogen bakterieflora
Melanin
Pigment
Dermis
Kollagen
Hypodermis/subcutis
Lymfödem
Trycksår, decubitus
Cyanos
Hudturgor
Uttorkning/dehydrering
Slemhinna
Serös hinna
Peritoneum
Pleura
Perikardium
Synovial hinna
Fascia
CENTRALT INNEHÅLL
• Grundläggande om människokroppens uppbyggnad och funktion.
• Grundläggande medicinsk terminologi.
2:1 Kroppens olika hinnor
Det finns olika typer av hinnor i kroppen; vissa täcker kroppens
yttre yta, andra klär insidan av kroppens håligheter. Vissa hinnor formar skyddande och ibland smörjande strukturer runt organ.
Hinnor är uppbyggda av epitelceller och/eller bindväv. Hinnorna är
olika tjocka beroende på vilka påfrestningar de utsätts för. De fungerar som en barriär som skyddar och enbart släpper igenom
specifika molekyler. Av alla kroppens hinnor är vår hud den största.
Både huden och våra slemhinnor står i kontakt med vår omgivande miljö. Men det finns också hinnor som inte står i kontakt med den omgivande miljön. Dit hör de serösa och de synoviala hinnorna.
Epitelvävnad.
KAN DU NU?
1. Vilken är kroppens största hinna?
2. Vad har hinnorna för uppgifter?
3. Vilka hinnor står i kontakt med vår omgivande miljö?
2:2 Huden
Huden som också kallas cutis eller derma täcker kroppens yttre yta.
Det är ett av våra största organsystem med en yta på omkring två kvadratmeter. Ett flertal olika vävnader, till exempel nervvävnad, flytande vävnad i form av blod, epitelvävnad, bindvävnad och specifika hudceller, bygger tillsammans upp det vi kallar huden.
Huden har ett flertal viktiga funktioner. Bland annat ska den skydda underliggande vävnad från:
• mekanisk påverkan
• kemisk påverkan
• mikroorganismer
• strålning
• osmotisk inverkan
• kyla och värme.
Skydd
För att huden ska kunna utföra sina skyddande uppgifter krävs det att hudens celler kan dela sig snabbt för att ersätta skadade celler. Hudcellerna måste också sitta tätt sammanfogade för att förhindra att molekyler och vatten tränger ut eller in genom huden. Hudceller måste även vara ”hårda” för att skapa en ordentlig skyddande yta. Körtlar i huden producerar speciella substanser, bland annat talg och svett som håller huden mjuk och bidrar till värmereglering och skyddet mot mikroorganismer. Insprängt bland hudcellerna finns också immunförsvarsceller, makrofager. Dessa celler har till uppgift att ”äta upp”, fagocytera, oönskade mikroorganismer. Huden består också av många olika typer av sinnes- och nervceller. Dessa celler reagerar på allt från lätt beröring till smärtsamma stimuli. Även olika temperaturer och kontakt med kemiska ämnen registreras. Alla former av stimuli förmedlas till centrala nervsystemet för bearbetning. Till exempel är det via huden som du blir medveten om att en lätt vind blåser på din hud eller att du bränner dig på ett varmt objekt.
Förutom att fungera som ett skydd medverkar huden också i kroppens temperaturreglering, produktion av olika ämnen samt lagring av energi.
Temperaturreglering
Huden har stor betydelse när det gäller reglering av kroppens temperatur. Genom att öka blodflödet i huden kan överskottsvärme avges till omgivningen. Och genom att minska blodflödet i huden kan kroppens värme sparas. När du till exempel är ute och går i rask takt, så stiger kroppstemperaturen och du blir varm. Genom att mer blod som innehåller värme transporteras till huden, kan värme avges från kroppen till omgivningen. I den motsatta situationen, när du befinner dig i en kall miljö, så kan kroppen spara värme genom att minska blodflödet i huden. Hudens svettkörtlar medverkar också i temperaturregleringen. Svettkörtlarna utsöndrar vätska, det vill säga svett, som förångas. Förångning av svett är en mycket viktig ”avkylningsmetod” när den omgivande temperaturen är runt 33 ˚C och närmar sig kroppstemperaturen.
Produktion av olika ämnen
Huden producerar olika ämnen, till exempel cytokiner och leptin.
Cytokiner är delaktiga i bland annat inflammationsprocessen. Leptin är ett ämne som medverkar i upplevelsen av hunger och mättnad.
Ytterligare ett viktigt ämne som produceras i huden är vitamin D3. Vitamin D3 är nödvändigt för ett ökat kalciumupptag i tarmen och
uppbyggnad av ben. Vitaminet bildas i huden från ämnet kolesterol med hjälp av solens ultravioletta strålning. Vitamin D3 måste sedan omvandlas via levern och njurarna för att bli aktivt. På nordliga breddgrader är solstrålningen svag. Det är under sommarens sol, i maj–augusti, som vi tillverkar hela årsbehovet av vitamin D3. Hud som inte nås av solens strålning kan få problem med att bilda vitamin D3. Det kan till exempel vara hud som är täckt, hud med mycket pigment eller hud som inte vistas utomhus.
Lagring av energi
I hudens djupaste skikt, subcutis, lagras fett i fettcellerna. Fett är en mycket viktig energidepå och används i den dagliga energiomsättningen. Fett kan med fördel lagras eftersom det, till skillnad från glykogen, inte binder vatten.
KAN DU NU?
1. På vilket vis skyddar huden?
2. Varför blir huden röd och varm när du tränar?
3. Varför blir huden vit och kall om du fryser?
4. På vilket vis kan svettning skydda mot överhettning?
5. På vilket vis kan utebliven solstrålning påverka benuppbyggnaden?
2:3 Hudens uppbyggnad
Huden delas in i tre huvudsakliga skikt: epidermis, dermis och subcutis eller hypodermis.
Epidermis
Epidermis, överhuden, är uppbyggd av platta epitelceller. Som all annan epitelvävnad saknar denna del av huden direkt blodförsörjning. De flesta cellerna i epidermis är keratinocyter. De har förmågan att tillverka keratin. Keratin är ett mycket starkt trådlikt protein som skapar hudens yttersta skyddslager. Keratinocyterna bildas på gränsen mellan epidermis och dermis. De bildas i hög takt. När nya celler bildas skjuts de ”gamla” uppåt, mot hudytan, för att slutligen dö. Det innebär att den översta delen av huden består av 20–30 lager av döda keratinocyter. De brukar också benämnas hornlager. Hornlagret av keratin lossnar successivt, fjällar. Detta utgör en god födokälla för kvalster som finns i våra sängkläder.
Huden har en egen, så kallad endogen bakterieflora. Denna endogena, normala bakterieflora är ett mycket viktigt skydd mot främmande, icke önskvärda bakterier. De bakterier som vi normalt har på huden, konkurrerar om näring med de icke önskvärda bakterietyperna. När hudens barriärfunktion försämras, exempelvis på grund av sprickor eller sår, kan de icke önskvärda bakterierna tränga in i hudens djupare skikt. Detta kan leda till olika typer av infektioner, till exempel svinkoppor, impetigo, eller rosfeber, erysipelas. I svårare fall kan det uppstå djupa mjukdelsinfektioner. Hudens egen bakterieflora utgör med andra ord en viktig skyddsbarriär.
Melanocyter är en annan celltyp som finns i hudens övre skikt. Melanocyter tillverkar melanin, som är ett pigment. Melanin varierar i färger från gult till mörkare brunt. Melanin har till uppgift att skydda keratinocyterna. Skyddet består i att melaninet transporteras till närliggande keratinocyt och omsluter dess cellkärna. Genom detta skyddas keratinocytens cellkärna från solens ultravioletta strålning. Produktionen av melanin stimuleras av solens ultravioletta strålning. Fräknar och ”prickar” är en större ansamling av melanin.
Dermis
Dermis, läderhuden, består av stark men också följsam bindväv, som är förankrad i epidermis. Tjockleken på dermis varierar, från cirka 2,5 mm på buk och rygg till mycket tunt, 0,5 mm, på ögonlocken.
Dermis delas upp i två lager. Det översta lagret, löper ojämnt, likt vågor, längs epidermis nedersta del. I denna del av dermis finns kapillärer som försörjer epidermis. Det finns också känselreceptorer.
Dessa registrerar smärta, beröring och temperatur. Fingeravtryck, som återfinns på epidermis yta, skapas av de vågliknande ojämnheterna i dermis. I det djupare hudlagret finns blodkärl, svett- och talgkörtlar och fler känselreceptorer.
I dermis återfinns flera olika celltyper. Vissa celler ansvarar för fibertillverkningen och andra är immunförsvarsceller. Fibroblaster producerar trådar av kollagen och elastiska fibrer. Kollagen har också en vattenbindande förmåga. När vi åldras minskar andelen kollagen och elastiska fibrer. Detta medför att huden blir torrare och mindre
elastisk. Makrofager, mastceller och lymfocyter som finns i dermis deltar i immunförsvaret mot mikroorganismer och eventuell vävnadsskada.
Hudens tre lager
Hypodermis
Epidermis
Dermis
Hypodermis
Under dermis finns den djupaste delen av huden, hypodermis, som också kallas subcutis eller underhuden. I hypodermis finns förutom kollagen även större blodkärl och nerver.
Hypodermis har en skyddande och stötdämpande funktion. I fettcellerna kan energi lagras i form av fett. Beroende på var i kroppen och hur mycket energi som finns lagrat har hypodermis olika tjocklek, alltifrån några millimeter till flera centimeter.
Skadad hud
En skadad hudkostym kan innebära ett hot mot hela kroppen. Skadad hud kan ge upphov till rubbad vätskebalans, cirkulationsstörningar och problem med att upprätthålla kroppstemperaturen. Mikroorganismer kan invadera kroppen och orsaka allvarliga infektioner. Hur allvarliga konsekvenserna blir i samband med en hudskada beror på flera saker, såsom hur stor och djup skadan är samt den drabbades allmäntillstånd och ålder. Till exempel är en brännskada som är större än den egna handen och/eller lokaliserad på ett känsligt ställe som över en led eller på en hand allvarlig och kräver vård.
Hudens lymfflöde
Lymfsystemets kapillärer finns i dermis. Förutom att delta i immunförsvaret ska lymfsystemet också transportera överskott av vätska och protein, från dermis. Denna vätska benämns lymfvätska. Lymfvätskan transporteras via lymfkapillärerna till större lymfkärl i underhuden, subcutis. Vid vissa former av bröstcancer tvingas man avlägsna lymfkärl i armhålorna, axillerna. Detta kan medföra ansamling av vätska och proteiner i dermis. Ansamlingen av vätska benämns lymfödem och innebär att armen svullnar. Den drabbade kroppsdelen blir också känslig för exempelvis insektsbett eller annat som tränger igenom huden (sår, injektioner). Detta eftersom lymfsystemets uppgift som immunförsvar är påverkat.
Trycksår
Trycksår, decubitus, kan uppstå när huden utsätts för konstant tryck och när huden förskjuts mot underlaget, så kallad skjuvning. Känsliga områden är framför allt hudområden över ”utstickande” skelettdelar, såsom korsben, höfter och hälar. Trycksår drabbar framför allt personer som inte själva kan ändra sin position och på så sätt avlasta de delar av kroppen som trycker mot underlaget. Personer som är sängliggande eller rullstolsburna löper en ökad risk att utveckla trycksår. Men trycksår kan även uppstå i samband med operationer när känsliga områden inte skyddas. Trycksår kan bildas snabbt, inom bara några timmar.
KAN DU NU?
1. Vilka tre lager består huden av?
2. Ge exempel på olika strukturer i hudens olika lager.
3. Vad är hudens normalflora och varför är den viktig?
4. I vilket hudlager finns de stora blodkärlen?
5. Vad kan ett stopp i hudens lymfflöde medföra?
6. Vilka områden är mest utsatta för trycksår?
7. Hur snabbt kan ett trycksår bildas?
2:4 Hudens utseende
Hudens utseende varierar beroende på:
• mängden melanin (pigment) och melaninets färg
• hur mycket blod som cirkulerar i huden (genomblödning)
• blodets nivå av syresatt hemoglobin.
Hur mycket melanin som produceras varierar mellan individer. Ju större produktion, desto mörkare hudfärg. Även melaninets färg varierar, från gult till rödbrunt och mer mörkbrunt. Melanocyternas förmåga att producera melanin förbättras med åren, vilket innebär att man snabbare ”blir brun” i vuxen ålder. Det förklarar delvis varför barns hud är känsligare för solens ultravioletta strålning.
Hudens genomblödning, det vill säga hur mycket blod som finns i huden, kan variera. Vid minskad genomblödning, till exempel i samband med kyla eller blodförlust, uppvisar huden en blek ton. Huden blir också kallare eftersom det är blodet som transporterar
värmen. Motsatsen, röd och varm hud, kan ses vid ökad genomblödning. Ökad genomblödning uppstår när kroppstemperaturen stiger, som vid fysisk aktivitet eller feber. Allergiska reaktioner och inflammation kan också göra att huden får en mer röd färg och att den känns varmare.
Om blodets nivå av syre är lågt kan det avspeglas i huden. När blodets hemoglobin inte har tillräckligt med syre bundet till sig kan detta synas som en blåaktig färgton i huden. Detta kallas cyanos.
Hemoglobin är rödfärgat när det finns tillräckligt med syre i blodet.
Hudturgor
Hudens elasticitet är beroende av de elastiska fibrer samt den grundsubstans (olika molekyler) som finns i dermis. Grundsubstansen har mycket god förmåga att binda vätska vilket bidrar till hudens elasticitet. Tillsammans med de elastiska fibrerna skapar grundsubstansens vätskeinnehåll det som benämns hudturgor, det vill säga hudens spänning eller elasticitet. Minskad hudturgor är ett kliniskt tecken på uttorkning, dehydrering. Med stigande ålder minskar aktiviteten hos cellerna som tillverkar kollagen, elastiska fibrer och grundsubstans. Det medför att hudens elasticitet och vatteninnehåll avtar. Hudens blodförsörjning försämras också med stigande ålder. Äldre människors hud är därför skörare och skadas lättare.
KAN DU NU?
1. Vad är det som ger huden mörkare eller ljusare färg?
2. Vad är det som ger huden en blek ton?
3. Vad är det som ger huden en blåaktig ton?
4. Vad är benämningen på hud som har en blåaktig ton?
5. Vad innebär nedsatt hudturgor?
2:5 Olika slags hinnor
Slemhinnor
I vardagligt tal kallas kroppens inre epitelhinnor för slemhinnor (eller mucosa). Slemhinnor klär i princip alla ytor inne i kroppen som har kontakt med den yttre omgivningen. Till exempel är mun och svalg, luftvägar, mag–tarmsystem och urinvägar beklädda av slemhinnor. Slemhinnorna har till uppgift att skydda, absorbera och/ eller utsöndra slem eller sekret. De är alltid fuktiga av någon typ av sekret. De slemhinnor som är i kontakt med luft, samt slemhinnan i matspjälkningskanalen, hålls fuktiga av slem. Slemhinnan som täcker urinvägarna är däremot inte ”slemmig”. Slemhinnor utgör ett viktigt skydd mot att främmande ämnen kommer in i kroppen. Det finns ett mycket aktivt immunförsvar i slemhinnorna, vilket kan leda till att slemhinnorna svullnar när de kommer i kontakt med främmande ämnen. Om det är luftvägarnas slemhinna som svullnar kan det leda till problem med andningen.
Serösa hinnor
Serösa hinnor är mycket tunna. Denna typ av hinna bekläder kroppens slutna hålrum och organ. Dessa hinnor har inte kontakt med den yttre omgivningen på samma sätt som slemhinnorna.
Serösa hinnor är dubbelskiktade och mellan skikten finns en liten
mängd vätska, serös vätska. Vätskan fungerar som smörjmedel. Det är en mycket viktig funktion eftersom organ som tarmar, lungor och hjärta måste kunna utföra sina rörelser med minimal friktion. De största serösa hinnorna är följande:
• peritoneum, bukhinnan, som bekläder bukhålans insida och de flesta av dess organ
• pleura, lungsäcken, vilken bekläder brösthålans insida och lungorna
• perikardium, hjärtsäcken som omsluter hjärtmuskeln.
Pleurasytterstablad
Hålrummetmellan pleurasbåda blad
Pleuras innersta blad
Perikardium
Hjärta
Lunga
Revben
Kroppen har flera serösa hinnor, bland annat hjärtsäcken, perikardium och lungsäcken, pleura.
Synoviala hinnor
Synoviala hinnor är tunna och återfinns kring leder, närmast själva ledhålan. Dessa hinnor har till uppgift att utsöndra ledvätska, synovialvätska. Vätskan dämpar friktionen i leden och tillför även näring till ledstrukturerna. I visa fall kan det uppstå överproduktion av vätskan i en led. När detta sker i knäleden brukar tillståndet benämnas som ”vatten i knäna”.
Pleura
Fascia
Fascia är en typ av fast hinna, uppbyggd av bindväv. Fascia omger muskulatur, skelett, nerver, blodkärl, organ och andra strukturer. Fascia har till uppgift att stödja, avgränsa och skydda de strukturer den omger. Det finns både ytligt och djupt liggande fascia. Den ytliga fascian lokaliseras i den subkutana vävnaden. Djupare fascia omsluter exempelvis blodkärl, nerver och enskilda organ och muskler. Den fascia som omsluter enskilda muskler skapar väl avgränsade fack, kompartments. I huvud–halsregionen sträcker sig flera fasciaomslutna rum från skallens bas ner mot brösthålan. Bakteriell infektion i fascian, fasciit, kan spridas i den ytliga såväl som den djupa fascian.
KAN DU NU?
1. Var i kroppen finns det slemhinnor?
2. Vilka uppgifter har slemhinnor?
3. Namnge tre stycken serösa hinnor.
4. Var i kroppen finns det synoviala hinnor?
5. Var i kroppen finns det fascior?
Stretching efter träning kan hjälpa till att motverka stela muskler och stel bindväv.
2:6 Körtlar, hår och naglar
I hudsystemet ingår även körtlar, hår, hårsäckar och naglar.
Talgkörtlar
Talgkörtlar finns i alla hudområden förutom på handflator och fotsulor. Talg är ett ämne som håller huden mjuk och fuktig samt minskar hårets torrhet. Talg innehåller troligen antibakteriella ämnen som har till uppgift att förhindra oönskade mikroorganismer att nå djupare in i huden. Under puberteten blir talgkörtlarna extra aktiva, vilket medför ökad talgproduktion. När en talgkörtels utförselgång, som oftast lokaliseras i hårfollikeln, är blockerad av talg syns ett ”vithuvud”. Om talgproppen stannar kvar och utsätts för luftens syre oxiderar den och syns i form av en svart prick, även kallad pormask. Akne, det vill säga finnar, innebär att talgkörtlarna är infekterade av bakterier.
Svettkörtlar
Svettkörtlar finns spridda i stor mängd i alla hudområden. Den svett som körtlarna producerar består av bland annat vatten, natriumklorid och spår av restprodukter, som urea, urinsyra och mjölksyra.
Svetten har ett lågt pH, omkring 5, vilket har en antibakteriell effekt. Svetten utsöndras genom specifika svettporer. Svett har också en mycket viktig funktion när det är en hög omgivande temperatur. Svett som utsöndrats på huden avdunstar genom förångning. Förångning kräver energi, vilken hämtas i form av värmeenergi från blodet. Detta medför att blodet förlorar värme och svalnar. När omgivande temperatur närmar sig kroppens temperatur är svettning det enda sättet för kroppen att göra sig av med värme. Förmågan att svettas kan förbättras vid regelbunden konditionsträning och vid anpassning till varmt klimat. Med stigande ålder minskar antalet svettkörtlar. Även körtlarnas kapacitet att utsöndra svett försämras.
Hår
Hår är till för att skydda underliggande vävnad (skallens hår). Det hjälper till att hindra främmande partiklar att komma in i näsan (näshår) eller ögat (ögonfransar). Med hjälp av håret kan vi också känna beröring, till exempel när en insekt kryper på armens hår. Hår utgör i dag inget större skydd mot kyla hos människan. Ett hårstrå produceras i en så kallad hårfollikel. Den del av håret som omsluts
av follikeln kallas för hårrot. I follikelns djupaste del sker själva tillväxten av håret. Håret byggs upp på samma vis som epidermis. De keratinproducerande cellerna förskjuts längre och längre ifrån zonen där blodförsörjningen finns. Cellerna blir mer och mer keratiniserade för att slutligen dö. Håret är uppbyggt av ett keratin som är mer rikt på svavel jämfört med epidermis. Håret är uppbyggt av tre olika lager keratin, där det yttersta lagret är det starkaste. När det yttre lagret skavs av syns det inre, mer fibrigt arrangerade keratinlagret i form av ”kluvna hårtoppar”. Hårfärgen produceras
av melanocyter i hårbulben. Det finns få varianter av pigment, feomelanin och melanin, vars färger är gult respektive brunsvart.
Beroende på hur dessa blandas uppstår hårfärgen. Grått och vitt hår saknar nästan helt pigment. Till varje hårsäck ansluter ”hårresarmuskler”, mm. arrector pilorum. När muskelcellerna stimuleras vid kyla och rädsla reser sig håret och ger upphov till ”gåshud”. Denna mekanism syns väldigt tydligt hos exempelvis arga och rädda katter eller hos uppburrade harar om vintern.
Naglar
Naglar skapas på samma vis som epidermis, utifrån en tillväxtzon som förskjuter ovanliggande celler. I den del av nageln som benämns nagelbädd, lunula, sker själva celltillväxten. Nagelbädden ligger till största delen dold av nagelband och hud. Den främre kanten på lunula, det halvmåneformade område som syns längst upp på nageln, utgör gränsen för nagelns yttersta tillväxtzon. Resten av nageln består av döda keratinfyllda epitelceller. Själva nageln är mer eller
mindre färglös och genomskinlig. Den rosa färgen man ser hos en nagel är blodcirkulationen i underliggande dermis. Vid försämrad genomblödning syns detta i form av en blekblå nagelbädd.
Främre kanten på lunula, nagelbädden
Nagelkropp
Yttre nagelband
Nagelbädd, lunula
Epitelcellslager
Nagelrot
Yttre nagelband
Nagelband
Epitelcellslager
KAN DU NU?
1. Vilken uppgift har hudens talgkörtlar?
2. Vilken uppgift har hudens svettkörtlar?
3. Vilket ämne är hår uppbyggt av?
4. På vilket sätt kan genomblödningen i dermis avspeglas i nagelbädden?
2:1 Kroppens olika hinnor
• Kroppens största hinnor är huden och slemhinnorna.
• Hinnor bildar den barriär som skyddar kroppens inre från den omgivande miljön.
• Andra hinnor, serösa och synoviala hinnor samt fascior, omger och skyddar leder och organ.
2:2 Huden
• Huden skapar en barriär mellan underliggande vävnad och omgivande miljö.
• Huden innehåller flera celltyper som har olika uppgifter för att skydda kroppens inre.
• Huden kan även producera olika ämnen samt lagra energi i form av fett.
2:3 Hudens uppbyggnad
• Huden består av flera olika skikt som innehåller olika typer av celler och strukturer.
• Det djupare skiktet innehåller kärl som transporterar blod till samtliga strukturer i huden.
• Vid kompression av kärlen kan trycksår uppstå.
2:4 Hudens utseende
• Hudens utseende varierar beroende på mängden pigment, hur mycket blod som finns i hudens kärl samt blodets syrenivå.
• Hudens elasticitet kan vara sänkt i samband med uttorkning.
2:5 Olika slags hinnor
• Hinnor som har kontakt med omgivningen och skyddar kroppens inre benämns slemhinnor.
• S erösa hinnor är tunna och smörjer de organ som de omger.
• Synoviala hinnor är tunna och återfinns kring leder.
• Fascior är kraftigare och omsluter bland annat muskler, blodkärl, nerver och enskilda organ.
2:6 Körtlar, hår och naglar
• Körtlar, hår och naglar ingår i hudsystemet.
• Körtlar producerar talg eller svett.
• Hår och naglar byggs upp av keratin, på samma sätt som epidermis.
ÖVNINGSUPPGIFTER
STUDIEUPPGIFTER
2:1 Kroppens olika hinnor
1 Vilken är hinnornas största uppgift?
2 Ge exempel på en hinna som står i kontakt med den omgivande miljön.
3 Ge exempel på en hinna som står i kontakt med den inre miljön.
2:2 Huden
1 Vilken är den latinska benämningen för hud?
2 Ge exempel på vilka omgivande faktorer som huden kan skydda mot.
3 Förklara hur huden deltar i försvaret mot mikroorganismer.
4 Ge exempel på olika ämnen som huden producerar.
5 På vilket vis är huden delaktig i energilagring?
2:3 Hudens uppbyggnad
1 Vad kallas hudens olika skikt på svenska?
2 Vilka är de latinska benämningarna på de olika skikten?
3 Beskriv övergripande vilka strukturer som ingår i de olika skikten.
4 Vilket ämne bygger upp det översta skiktet?
5 På vilket vis skyddas cellerna i hudlagrets övre skikt mot solstrålning?
6 Vilken faktor bidrar till att huden blir mindre elastiskt med stigande ålder?
7 I vilket hudskikt återfinns de receptorer som förmedlar känsel och smärta?
8 Var i huden återfinns större blodkärl och nerver?
9 Vilken uppgift har lymfkapillärerna i dermis?
10 Vad är decubitus?
2:4 Hudens utseende
1 Vad är det som avgör en individs medfödda hudfärg?
2 Vad är innebörden i att ”hudens genomblödning kan påverka hudfärgen”?
3 Om blodet är lågt saturerat kan cyanos uppstå. Hur yttrar sig cyanos?
4 När en individ är uttorkad kan hudens elasticitet minska. Hur yttrar det sig?
2:5 Olika slags hinnor
1 Namnge de fyra olika typerna av hinnor som finns i kroppen.
2 Vilken typ av hinna är bukhinnan uppbyggd av?
3 Vilken uppgift har bukhinnan?
4 Var finns synoviala hinnor och vilken funktion har de?
5 Vad kallas den typ av hinna som omger en skelettmuskel?
6 Vilka uppgifter har denna typ av hinna?
2:6 Körtlar, hår och naglar
1 Vilka typer av körtlar finns i huden och vilka är deras funktioner?
2 Vad är hår och naglar uppbyggda av?
3 Förklara hur hår och naglar tillväxer.
REFLEKTERA OCH DISKUTERA
1 Du är på badhuset tillsammans med Pirjo. Efter att ni simmat i det ganska kalla bassängvattnet är ni frusna och bestämmer er för att bada bastu. På väg till bastun ser du att Pirjos hud är blekare än vanligt men efter 20 minuter i bastun är den röd. Förklara hur hudens färgton förändras från blek till röd.
TA REDA PÅ
1 Gå in på Vårdguidens hemsida, www.1177.se, samt Vårdhandbokens hemsida, www.vardhandboken.se, och läs mer om trycksår.
2 Gå in på Vårdguidens hemsida, www.1177.se, och läs mer om brännskador.
Anatomi och fysiologi 1 är avsedd för Vård- och omsorgsprogrammet, men passar också för andra utbildningar med fokus på anatomi och fysiologi.
Boken ger eleven grundläggande kunskaper om hur människokroppen är uppbyggd och fungerar. I beskrivningen av de olika organsystemen vävs även grundläggande medicinsk terminologi in. Illustrationer av den medicinske illustratören
Eduard Müller åskådliggör och förtydligar bokens texter om kroppens olika organsystem och tillhörande fysiologiska processer.
Ett avsnitt om mikroorganismer, hur de sprids och hur man arbetar smittförebyggande, samt ett avsnitt om läkemedel och läkemedelshantering ingår också.
Boken är överskådlig och lättbegriplig. Varje kapitelstart presenterar kursens centrala innehåll och viktiga begrepp. Alla kapitel är indelade i avsnitt som avslutas med korta kontrollfrågor. Sist i kapitlen finns sammanfattningar i punktform. Därefter följer studieuppgifter, reflektionsoch diskussionsfrågor samt mer fördjupande övningar.
Författare: Rosita Christensen är utbildad fysiolog, fil. mag. i vårdpedagogik och leg. naprapat. Kristina Ohlsén är leg. sjuksköterska och specialiserad inom anestesi och medicin/kirurgi. Båda författarna har undervisat på såväl grund- som specialistnivå på sjuksköterskeutbildningen samt Vård- och Omsorgsprogrammet och är idag verksamma vid Karolinska Institutet som universitetsadjunkter inom patologi resp. farmakologi.
ISBN 978-91-523-5737-8
ISBN 978-91-523-5737-8
