9789151111421

PEDAGOGIK Nivå 3

Tove Phillips

PEDAGOGIK 3

TOVE PHILLIPS

INNEHÅLL

4.

2

Pedagogisk teori

I det här kapitlet får du läsa om sex av de stora pedagogerna som bidragit till att forma dagens skola och undervisning. Du får översiktliga beskrivningar av deras teorier, men också exempel på hur teorierna används i den pedagogiska praktiken. Kapitlet innehåller följande avsnitt:

o Jean Piaget

o Lev Vygotskij

o John Dewey

o Maria Montessori

o Rudolf Steiner

o Reggio Emilia

Centralt innehåll:

• Fördjupning i en eller flera pedagogiska teorier som ligger till grund för arbetet i pedagogiska verksamheter.

Emilia praktiserar på en Montessoriskola. Hon är fascinerad över allt det spännande materialet som barnen kan arbeta med, speciellt i matematik där det finns räknestavar, pärlband och speciella bräden för multiplikation och division.

– Det här är ju jättebra! Jag önskar att vi hade fått göra sånt här i min skola! säger

Emilia till sin handledare Anja.

– Ja, visst är det! Vi tror ju det är bra med material som barnen kan arbeta med på egen hand, eftersom alla jobbar i olika takt.

Emilia tittar ut över barnen i rummet som sitter och jobbar med olika saker.

– Fast jag vet inte om jag hade klarat av att jobba så mycket på egen hand. Med eget ansvar, menar jag. Då hade jag nog slappat ganska mycket.

– Men ofta växer ansvarskänslan ju mer ansvar man får, svarar Anja.

Vad tror du? Kan alla barn tränas i att ta ansvar för sitt eget lärande?

pedagogisk – bra

på att förklara och lära ut

Några inledande ord om pedagogik ...

Begreppet pedagogik kommer från grekiskans paidagôgikê, som hör till uppfostran och undervisning. Enligt Nationalencyklopedin är pedagogik ”vetande och metoder som tillämpas i uppfostran, undervisning och utbildning”. Begreppet pedagogik används framför allt för att beskriva vetenskapliga idéer och teorier som handlar om lärande och fostran. Men vi använder också begreppet i vanliga, ovetenskapliga sammanhang, som t.ex. när vi säger att någon är ”pedagogisk”. Pedagogik är alltså ett ganska brett begrepp som kan handla om nästan allt som har att göra med utbildning och lärande.

... didaktik ...

didaktik – pedagogisk vetenskap som handlar om undervisningens innehåll och utformning

socioekonomisk –

som har att göra med social och ekonomisk status

När man talar specifikt om olika strategier för undervisning använder man vanligtvis begreppet didaktik. Begreppet didaktik kommer från grekiskans didaskein, att undervisa. Det är vetenskapen om allt det som påverkar undervisningen och hur man bör utforma den för att uppnå en bra lärandesituation. Det handlar med andra ord om allt ifrån skolpolitik och skolans organisation till schemaläggning och lärarens planering. Det handlar också om undervisningens innehåll, alltså vilket kunskapsstoff man vill att barnen eller eleverna ska tillägna sig.

Synen på pedagogik och didaktik har varierat och förändrats genom historiens gång. Den färgas av samhällets politik, kultur, normer, värderingar och socioekonomiska förutsättningar. Men det finns också olika teorier som har olika sätt att förklara hur lärande går till och därför också hur undervisningen bör utformas. I det här kapitlet kommer du att läsa om några av de mest inflytelserika pedagogerna och hur deras teorier kan omsättas i praktiken.

... och metodik

Om didaktiken är pedagogikens tekniska sida, så skulle man kunna säga att metodiken är didaktikens praktiska sida. Den fokuserar framför allt på frågan om hur någonting ska läras ut. Metodik handlar om arbetssätt och metoder som används i lärandesituationer. Har man goda metodiska kunskaper så är man kunnig i många olika arbetssätt.

Jean Piaget

Jean Piaget (1896­1980) är en av de pedagoger som haft störst inflytande på de västerländska skolsystemen, även om hans teorier också fått ta emot en hel del kritik. Själv kallade han sig varken pedagog eller psykolog, utan såg sig själv snarare som kunskapsteoretiker. Det han framför allt intresserade sig för var nämligen hur människan tar till sig och bearbetar ny kunskap.

Vem var Jean Piaget?

Jean Piaget föddes i Schweiz år 1896 som äldste sonen till litteraturprofessorn Arthur Piaget och Rebecca Jackson. Han visade tidigt tecken på begåvning och fick som 11­åring stor uppmärksamhet för sin studie om albinosparvar. Piaget studerade och arbetade vid flera europeiska universitet. Han tog en doktorsexamen i biologi och blev senare professor i psykologi, sociologi, vetenskapsfilosofi, vetenskapshistoria samt experimentell psykologi.

År 1923 gifte sig Piaget med en av sina tidigare studenter, Valentine Chateney. Tillsammans fick de två döttrar och en son. Piaget följde noggrant sina barns intellektuella utveckling och de blev ofta föremål för hans studier och kunskapsexperiment. Piaget dog i Genève 1980, 84 år gammal.

Utveckling och inlärning

process – ett händelseförlopp där något utvecklas eller förändras

Piaget intresserade sig alltså för människans intellektuella utveckling. Han menade att det finns två separata processer som är involverade i denna – utvecklingen och inlärningen.

▶ Utvecklingen är den process som har att göra med att våra kognitiva förmågor förbättras i takt med att vi mognar. Man kan säga att det handlar om den mänskliga intelligensen, den som är inprogrammerad i oss från födelsen.

▶ Inlärningen är den process som innebär att vi tar till oss speciella kunskaper och färdigheter genom exempelvis träning, studier och memorering.

Enligt Piaget är utvecklingen, alltså den generella intelligensen, en förutsättning för inlärningen. Det är ingen idé att försöka lära ett barn multiplikationstabellen om det inte först har en uppfattning om talsystemet. Samtidigt är inlärningen en nödvändig del av utvecklingen, eftersom det är i inlärningen som barnet utvecklar sin förmåga att tänka.

Kognitiva scheman

Liksom flera andra psykologer ansåg Piaget att människan har ett medfött behov av att förstå sin omvärld. Om omvärlden känns kaotisk fylls vi av ångest. För att få förståelse för omvärlden skapar vi kognitiva scheman över hur saker och ting fungerar.

Kognitiva scheman är tankemönster som vi lärt oss att använda i olika situationer, både när det gäller våra tankar, våra känslor och vårt beteende. När du har upprepat en tanke eller en handling många gånger blir den så småningom automatisk. När du först lärde dig att knyta skorna var du tvungen att tänka på varje rörelse.

Idag gör du det automatiskt. Men om någon kom och skulle lära dig ett nytt sätt att knyta skorna skulle du behöva förändra ditt kognitiva schema. I början skulle det ta tid, men efter ett tag skulle du bemästra även det nya sättet att knyta skorna.

Vi använder oss hela tiden av kognitiva scheman i vardagen: när vi utför våra morgonrutiner, när vi betalar bussresan, när vi arbetar och när vi äter lunch. Livet blir mycket enklare med kognitiva scheman eftersom vi slipper tänka varje gång vi borstar tänderna, betalar bussresan och äter lunch.

Kognitiva scheman används också för mer avancerade tankar och känslor. Vi använder dem när vi tolkar omvärlden och oss själva. Om jag av någon anledning hyser fördomar mot fransmän – t.ex. att de är snobbiga och gnälliga – kommer jag att använda detta schema varje gång jag möter en fransman. Om jag fått för mig att jag är dålig på fotboll kommer jag att se det som ett faktum och därför inte lägga energi på att försöka få bollen.

bemästra – klara av, hantera

fördom – en förutfattad mening som bygger på osakliga grunder

På Ahmeds praktikplats bjuds det på fika varje morgonrast. Han märker att några alltid tar kaka medan några aldrig gör det. Själv tar han alltid kaka – det är ju gott! En dag fanns det inget fikabröd och han blev besviken – det var ju något att se fram emot. När fikat var på plats igen nästa dag började han fundera. Hur kom det sig egentligen att han alltid tog kaka? Innan praktiken brukade han aldrig äta sötsaker på morgonen. Det hade helt enkelt blivit något som han bara gör utan att tänka. Ett automatiserat beteende. En vana. Ett tankeschema. Vad har du för automatiserade beteenden och vanor som du gör utan att tänka?

ideologi – tankar

och idéer om hur ett samhälle ska styras

Ledarens roll

Varför behöver vi ledare? Varför kan vi inte bara arbeta tillsammans, sida vid sida? Historia och nutid visar att vi, liksom de flesta andra flockdjur, har ett behov av ledare. Ledaren har en rad viktiga roller i gruppen och i samhället och frågan är hur vi skulle fungera utan våra ledare.

Symbol

Ledaren har i alla tider haft en viktig symbolisk funktion. I synnerhet politiska, religiösa eller andliga ledare har fungerat som symboler för vissa ideologier eller religioner. En av kristendomens främsta symboler är Jesus, som ju var en väldigt tydlig ledargestalt. För vissa har den argentinske kommunistledaren Che Guevara blivit en symbol för frihet och revolution, medan han för andra symboliserar ett förtryckande system. I många länder täcker man hela husväggar med enorma affischer på landets ledare.

apartheid –samhällssystem som diskriminerade svarta i Sydafrika under 1900-talet

Bilden visar Martin Luther King i Washington DC 1963 när han höll sitt berömda tal "I have a dream".

Ledaren symboliserar också ordning, stabilitet och utveckling. När vi ser på vår ledare ser vi ibland en föräldragestalt som vägleder, skyddar och ställer krav. I vissa fall är ledaren symbol för en frihetskamp, som till exempel Mahatma Ghandis kamp mot Storbritanniens styre över Indien eller Nelson Mandelas kamp mot Apartheid i Sydafrika.

Samordnare

Ledaren har en viktig funktion som samordnare. Människor kan vara viljestarka och har en tendens att vilja dra åt olika håll. Samtidigt förväntar vi oss att ledaren ska ha kontroll över situationen och styra oss i rätt riktning.

Föreställ dig ett restaurangkök där tio personer ska laga mat till restaurangens gäster. Beställningar ramlar in på löpande band, ugnarna är varma och råvarorna står redo att tillagas. Alla i köket är duktiga och arbetsvilliga, men ingen vet vem som ska göra vad. Här har köksmästaren en väldigt viktig funktion – det är han som bestämmer vem som ska göra vad, hur det ska göras och i vilken ordning. Han samordnar verksamheter och ansvarar för att gästerna får sina rätter vällagade och i tid.

Samma sak gäller för ett fotbollslag. Om alla rusar efter bollen och försöker göra mål blir det kaos på plan. Någon måste placera spelarna och ge dem instruktioner om hur de ska agera i olika lägen. Det är upp till tränaren att samordna laget och styra det mot ligans topp. Det är också ofta tränaren som får kritik när det går dåligt för laget.

Lärare

Rollen som ledare och rollen som lärare har många likheter och kan ofta överlappa, exempelvis för lärare i skolmiljöer och idrottsinstruktörer, men också politiska ledare och informella ledare i kamratgänget. Man skulle kunna säga att det ingår i en partiledares uppgifter att ”lära ut” sin politik till folket. Den måste därför vara bra på att förklara och övertyga. Även gängledaren ägnar sig åt kunskapsförmedling när han eller hon förklarar vad man ska göra, varför man ska göra det och vad som är rätt och fel.

På grund av sin status får ledare automatiskt en fördel när det gäller att förmedla kunskap och information till gruppen. En ledare har ofta större trovärdighet och förmåga att få gruppen att lyssna än andra personer. Många ledare har en förmåga att låta som de vet vad de talar om, vare sig de gör det eller inte.

formell – något som följer vissa former eller regler

informell – spontan, ledig, avspänd, något som inte behöver hålla sig till vissa former

Socialisationsagent

En annan viktig funktion hos ledaren är den som socialisationsagent. Socialisation är den process som gör att individen tar till sig omgivningens normer och värderingar och finner sin plats i samhället. Socialisationsagenter är de personer och institutioner som förmedlar dessa normer och värderingar, t.ex. föräldrar, skola, kamrater och media.

Redan i förskolan lär de oss att man ska vänta på sin tur, att man inte ska slå sina kamrater och att man ska värna om miljön. I skolan fortsätter lärarna att forma oss – vi lär oss att räcka upp handen, att komma i tid, att göra våra läxor och att alla människor är lika mycket värda. Idrottstränaren lär oss vilka regler som gäller på och utanför plan, hur man är en bra lagkamrat och att man inte får fuska.

Hela tiden vänder vi oss till våra ledare för att få veta vad som är rätt och fel. Det är ett helt naturligt beteende som man ser överallt, både bland djur och människor. När hunden möter en ny människa och inte vet hur den ska förhålla sig, läser den av mattes eller husses (flockledarens) beteende för att ta reda på om människan är en vän eller fiende.

Representant

En annan ledarfunktion är att representera gruppen. Ledaren är i många fall gruppens ansikte utåt och för medlemmarnas talan i större sammanhang.

När en klass är på studiebesök är det läraren som går till receptionen för att anmäla gruppen och det är läraren som guiden vänder sig till för att organisera besöket. När en grupp människor är på restaurang är det ofta ledaren (formell eller informell) som sköter kommunikationen: ”Ett bord för fem”. I en politisk organisation eller en intresseorganisation är ledaren en viktig representant som berättar för allmänheten vad gruppen har för värderingar och hur man arbetar.

Förebild

I vissa fall blir ledaren en förebild för deltagarna, någon man ser upp till och gärna vill kunna identifiera sig med. Det här ser man inte minst bland barn­ och ungdomsgäng, där kompisarna tar efter den informella ledarens klädstil, musiksmak, språkbruk eller värderingar. Det är heller inte ovanligt att lärare, tränare, fritidsledare eller chefer blir en typ av förebild för individerna i gruppen.

Som ledare är det därför viktigt att försöka vara en så bra förebild som möjligt. Man ska alltid agera som en förebild, för man kan aldrig vara säker på när man uppfattas som en. Vill man vara en bra förebild är det framför allt viktigt att man förmedlar bra värderingar, t.ex. om människors lika värde. En lärare som skojar med sina elever om att inte betala skatt signalerar att det är okej att skoja om att bryta mot lagar och regler. Då kan elever som ser upp till läraren ta efter beteendet och till och med förstärka det, eftersom man gärna vill efterlikna sin förebild.

Det finns också många moraliska frågor som kan diskuteras när det gäller att vara förebild. Ska till exempel en chef få bli berusad inför sina anställda? Ska en förskollärare få röka inför barnen? Och är det okej för en gymnasielärare att använda svordomar i klassrummet?

diskutera · fundera på

1. Hur tror du att människor skulle fungera utan ledare?

2. Har vi några starka symboliska ledare inom exempelvis politik, idrott eller media Sverige?

3. Hur kan en tränare arbeta med samordning på idrottsplanen?

4. Hur kan en lärare arbeta med samordning i klassrummet?

5. På vilka sätt har dina värderingar påverkats av dina ledare?

6. Vem är den viktigaste ledaren i ditt liv just nu och varför?

7. Vad tycker du om monarki?

8. Om du planerar att arbeta med personer med funktionsnedsättning, vilken roll tror du att ledarskap har i det yrket?

Kommunikation vid konflikt

Konflikter är en del av vardagen, såväl i privatlivet som på vissa arbetsplatser. Som pedagog kan man ofta behöva lösa konflikter mellan barn, men man kan också själv hamna i konflikt med barn, sin chef eller sina kollegor. Som du säkert vet handlar många konflikter om kommunikation – man säger saker man inte menar, man feltolkar och det uppstår missförstånd. Du har säkert också märkt att kommunikation kan göra en konflikt värre, speciellt om man är upprörd och inte tänker igenom vad man säger. I det här avsnittet får du läsa om hur kommunikation kan påverka konflikter och vad man bör tänka på när man kommunicerar i en konflikt.

Kommunikation som orsak till konflikt

En del konflikter handlar om sakfrågor, som till exempel hur länge en treåring bör sova efter lunch. Andra konflikter grundas i att man har olika värderingar, som till exempel om man tycker att föräldrarna ska tvingas dela lika på föräldraledigheten. Men några konflikter har egentligen ingen grund, utan uppstår genom brister i kommunikationen. Det kan vara att sändaren uttrycker sig klumpigt eller att mottagaren feltolkar budskapet. Om man ofta hamnar i kommunikationskonflikter bör man fundera på vad det är som blir fel och om det är något i den egna kommunikationen som man behöver träna på.

Kommunikation som förvärrar konflikt

När en konflikt väl är igång är det vanligt att de inblandade gör det värre genom sitt sätt att kommunicera. När man är upprörd och sårad vill man ge igen. Och när man väl lyft på locket så kan man lika gärna passa på att ta upp alla andra saker som man stört sig på. Det är vanligt att säga saker som man inte riktigt menar och det är också vanligt att uttrycka sig respektlöst eller nedlåtande. Ibland slutar det med att man gapar och skriker på varandra utan att vare sig tänka eller lyssna.

Även om det kan vara svårt att gå ifrån en aktiv konflikt är det ibland bra att låta känslorna lägga sig innan man försöker lösa den. Att vräka ur sig alla sina känslor kan kännas skönt för stunden, men det gör knappast att man kommer närmare en lösning på konflikten.

Konfliktlösande kommunikation

Eftersom vi vet att kommunikationen spelar en stor roll vid konflikter är det bra att känna till några metoder man kan använda sig av för att förebygga och lösa konflikter.

LYSSNA AKTIVT

Det allra viktigaste i konfliktlösande kommunikation är att lyssna aktivt. När man lyssnar aktivt så ägnar man all sin uppmärksamhet åt vad den andre säger. I en konflikt är det väldigt vanligt att man inte lyssnar, utan att man tänker på vad man själv ska säga när den andre slutat prata. Ibland kanske man är så otålig att få säga sitt att man avbryter. Det kan vara svårt att lyssna aktivt när man är upprörd och mån om att få säga sitt, men det är väldigt viktigt att man faktiskt tar in vad den andre säger.

SAMMANFATTA

Ett sätt att visa att man lyssnat är att sammanfatta vad den andre har sagt. Dels visar man att man faktiskt lyssnat, dels ger det en möjlighet för den andre att korrigera ifall man har missförstått något. ”Om jag har förstått det rätt så tycker du det är orättvist att Emma alltid får gå tidigare bara för att hon ska hinna med bussen?”

Alina bråkar ofta med sin kompis Elsa. Det går snabbt över från sakfrågan till personangrepp.

– Du är alltid så jäkla envis. Du kan aldrig erkänna att du har fel...

– Skitsnack. Det är du som inte kan. Och så lyssnar du inte på vad jag säger och så missförstår du alltid...

– Varför ska du alltid avbryta och ropa? Jag försöker i alla fall prata lugnt!

Elsa suckar och de är tysta ett tag.

– Vad var det ens vi bråkade om? frågar Alina.

Vad ser du för brister i Elsas och Alinas kommunikation? Kan du själv hamna i den här typen av konflikter?

VISA INTRESSE FÖR DEN ANDRES ÅSIKT

Många konflikter handlar om att man vill olika saker. Då är det självklart så att man helst vill att det ska sluta med att man själv får som man vill. Därför är det vanligt att man gör allt för att framhäva sina egna åsikter och önskemål utan hänsyn till den andres. I själva verket ökar sannolikheten att man får som man vill om man visar ett genuint intresse för den andres åsikter och önskemål, eftersom man då kommer bort ifrån en eventuell maktkamp. ”Du vet såklart vad jag vill, men jag är jätteintresserad av att höra dina åsikter. Hur vill du ha det och varför?”

VALIDERING

Lika viktigt som att efterfråga den andres åsikter är att validera dem, alltså visa att de är relevanta och begripliga. ”Jag förstår att du känner så här, det hade jag också gjort.”

ANVÄND ETT POSITIVT SPRÅK

Med ett positivt språk ökar viljan att lösa konflikten. Undvik negativa ord och formuleringar som ”Nej, det skulle vara dåligt att” och försök i stället att använda positiva uttryck: ”Ja, men det skulle kanske vara bra att... ”

PRATA OM OSS

Förstärk känslan om att ni är tillsammans i strävan att lösa konflikten genom att prata vi-språk istället för du-språk. ”Vi borde göra så här” är mer positivt och mindre anklagande än ”Du borde göra så här”.

sakfråga – det som frågan faktiskt handlar om, fakta

Skriva

Om man ofta hamnar i gräl där kommunikationen spårar ur kan det ibland vara bättre att formulera sig i skrift, som ett brev eller mail till personen man har konflikten med. När man skriver blir man mer noggrann med vad man säger och hur man säger det. Det är lättare att uttrycka förståelse för den andre om man inte är mitt uppe i ett verbalt krig. För den som läser blir det kanske också tydligare vad det är man försöker säga.

Lågaffektivt bemötande

En metod som används i vissa pedgogiska och sociala verksamheter är lågaffektivt bemötande. Det innebär i korta drag att man försöker hindra maktkamper och upptrappning av konflikt genom att skapa lugn och förståelse i situationen. Ögonkontakt och beröring ska undvikas, eftersom det kan upplevas som stressande eller hotfullt. Eftersom affekter smittar, ska den som använder ett lågaffektivt bemötande inte låta sig styras av känslor som frustration eller irritation, utan i stället på ett så lugnt sätt som möjligt bekräfta den andre och vid behov prata om sakfrågan när allt lugnat ner sig.

diskutera · fundera på

1. Hur är din kommunikationsstil i konflikter?

2. Beter du dig olika beroende på vem du har en konflikt med? Ge exempel.

3. Brukar du vara en som behöver gå iväg för att lugna ner dig i konflikt eller vill du hellre lösa med en gång?

4. Har du någonsin försökt lösa en konflikt genom att skriva? I så fall, hur kändes det?

CENTRALA BEGREPP

Det är viktigt att du förstår och kan använda de centrala begreppen. Du kan bli mer säker på begreppen genom att söka på internet samt genom att formulera egna meningar där begreppen ingår på ett naturligt sätt. Använd begreppen i prov och andra uppgifter för att visa att du kan hantera dem.

Tips!

Skriv en lista med alla begrepp och använd texten i boken för att skriva dina egna förklaringar. Gå sedan igenom ord för ord, täck över förklaringen och förhör dig själv.

> Skolans kompensatoriska uppdrag (s 210)

> Poesi (s 212)

> Drama (s 213)

> Rollspel och rollek (s 214)

> Språkutveckling (s 215)

> Språkstörning (s 215)

> Selektiv mutism (s 216)

> Samtal (s 217)

> Interpersonell kommunikation (s 222)

> Masskommunikation (s 223)

> Johari-fönstret (s 226)

> Intrapersonell kommunikation (s 228)

> Konfliktlösande kommunikation (s 231)

> Lågaffektivt bemötande (s 234)

INSTUDERINGSFRÅGOR

1. Vad innebär det att skolan har ett kompensatoriskt uppdrag?

2. Vilka två aktiviteter ses som särskilt viktiga för språkutvecklingen?

3. Hur kan poesi vara bra för barns språkutveckling?

4. Hur kan man arbeta med drama med yngre barn?

5. Hur kan drama bidra till äldre barns språkförståelse?

6. Vilka förmågor tränar man i rollspel?

7. Hur kan man uppmuntra barn att ha inre dialoger?

8. Ge exempel på hur man som pedagog kan hjälpa barn som har svårt att uttrycka sig.

9. Vad är orsaken till selektiv mutism?

10. Vad är det viktigaste att tänka på om man har barn med selektiv mutism i verksamheten?

11. Hur kan man använda frågor för att få flyt i ett samtal?

12. Hur kan gester underätta förståelsen i ett samtal? Vad är interpersonell kommunikation?

13. På vilket sätt har kommunikationen betydelse för vår identitet och självuppfattning?

14. Förklara Johari-fönstret.

15. Vad är intrapersonell kommunikation?

16. Förklara hur kommunikation kan orsaka och förvärra konflikter.

17. Ge exempel på hur man kan använda kommunikation för att lösa en konflikt.

18. Vad är syftet med lågaffektivt bemötande?

UPPGIFTER

1. Lär dig mer om språkstörning. Det är en relativt okänd men ändå vanligt förekommande funktionsnedsättning och du kommer förmodligen att stöta på den i din kommande yrkesroll. Hur fungerar den och vad kan man göra för att stötta personer med språkstörning? Intervjua personer på din APL. Vad känner de till om diagnosen? Hur stöttar de personer med språkstörning i deras verksamhet? Skriv ner dina resultat och reflektioner.

2. Arbeta enskilt. Lär dig en dikt utantill och träna på att läsa upp, recitera, den med stor inlevelse. Filma dig själv och reflektera kring hur du levererar dikten. Är det medryckande, lätt att förstå, roligt, annat? Välj gärna en dikt med en naturlig melodi men det behöver inte vara rim.

3. Arbeta i grupp. Gör ett undersökande arbete om språk och lärande. Välj själv vad ni vill fokusera på och vilka metoder ni vill använda. Det kan t.ex. handla om tvåspråkiga barn, språket i dagens läromedel, lärarens syn på elevernas språk eller språkträning i förskolan. Exempel på metoder är litteraturstudier, intervjuer, studiebesök, undersökningar eller experiment. Redovisa i en skriftlig rapport samt muntligt för klassen.

PEDAGOGIK

Tove Phillips

Nivå 3

Vad är utvecklingspsykologi och hur hjälper det oss att förstå individens utveckling?

Vilka är de klassiska pedagogiska teorierna och vilken betydelse har de för dagens undervisning? Hur fungerar grupputveckling och hur kan man leda och motivera en grupp genom stora förändringar? Vilken betydelse har internationella överenskommelser som de mänskliga rättigheterna och barnkonventionen för olika verksamheter? Hur kan man stötta språkutvecklingen och uppmuntra till mer komplexa samtal?

Pedagogik nivå 3 är ett läromedel som är anpassat för pedagogik nivå 3 enligt Gy25. Läromedlet ger läsaren god kännedom om olika aspekter av pedagogik. Pedagogik nivå 3 fördjupar kunskapen från nivå 1 och 2 genom att bygga vidare på samma teman, det vill säga utveckling och lärande, pedagogisk teori, pedagogiskt ledarskap, lagar och riktlinjer, mediekulturer samt kommunikation och samspel.

Detta läromedel innehåller flera inslag som hjälper läsaren att ta till sig kunskapen och göra den till sin egen: Tillgängligt språk, engagerande texter, centrala begrepp som lyfts fram och förtydligas, frågor för att diskutera och reflektera, fallbeskrivningar som sätter kunskapen i ett vardagligt sammanhang, instuderingsfrågor för att testa sin egen baskunskap, visste-du-att-rutor som ger fördjupning, övningar som får läsaren att praktiskt prova och testa sin kunskap.

Pedagogik nivå 3 är en del av Gleerups barn och fritid. Våra läromedel hjälper dig att utvecklas så att du kan stötta andra i deras utveckling.

Tove Phillips, lärare i barnoch fritidsämnen/engelska och frilansskribent.