Katarina Genar
Anna Sjölin
påMysterierÄppelstigen påMysterierÄppelstigen
Gleerups Utbildning AB
Box 367, 201 23 Malmö
Kundservice tfn 040-20 98 10
info@gleerups.se www.gleerups.se
Ord & Äventyr Läsebok 1C, Mysterier på Äppelstigen
© 2020 Katarina Genar och Gleerups Utbildning AB
Gleerups grundat 1826
Redaktör Jessica Nööjd Eklund
Bildredaktör Katarina Weström
Formgivning Louise Nordborg, Louise Grafisk Form
Illustratör Anna Sjölin
Bildförteckning
s 46 Eric Isselee/iStock, iStock
s 87 Samokhin Roman/iStock, Etienne Voss/iStock, iStock
s 102 iStock, iStock, Comet-Hale-Bopp-29-03-1997_hires_adj.jpg/
Wikimedia CC BY SA 2.0
s 112 Mats Alm, Katarina Genar
Första upplagan, sjunde tryckningen
ISBN 978-91-511-0094-4
Kopieringsförbud! Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen!
Kopiering är förbjuden utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk om skolkopieringsavtal finns mellan skolhuvudmannen och Bonus
Copyright Access. För information skolkopieringsavtal hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.
Prepress Exakta Print AB, Malmö, 2024
Tryck Dimograf, Polen 2024
Dima
Jag heter Dima och går i första klass. Jag bor tillsammans med min mamma, pappa och lillebror Mio i ett hus på Äppelstigen. Mina vänner Ville och Eriz bor i närheten.
Jag gillar många saker. Mest av allt älskar jag djur. Åh, om jag bara hade ett eget husdjur. Det skulle gå bra med nästan vilket djur som helst.
Mamma har rest i väg för att hjälpa mormor som är sjuk. Mormor bor långt bort. Pappa sitter mest hemma vid datorn och jobbar. Han är journalist och skriver just nu om kända sångare.
I dag är jag hemma från skolan för jag är förkyld. Jag har ganska tråkigt. Men jag känner på mig att det snart kommer att hända något …
Hemma från skolan
Det är så tråkigt att vara hemma med snuva. Pappa har sagt att Dima kan gå till skolan i morgon igen. I morgon!
Det känns som en hel evighet till dess.
Jag har nog missat jättemycket, tänker Dima. Jag undrar vad de har gjort i skolan? Säkert har Ville och Eriz haft kul på rasten. Tänk om de har glömt mig!
Dima öppnar dörren till arbetsrummet där pappa sitter vid datorn.
– Jag har tråkigt och jag är hungrig, suckar hon.
– Jag måste bara göra klart det här, svarar pappa. Du kan väl göra en macka så länge.
Dima går till köket. Där står fönstret öppet och sval
höstluft strömmar in. Solen skiner men pappa har sagt att Dima måste hålla sig inomhus. Åh, vad hon längtar ut! På köksbordet sitter Mios gosedjur Ninen. Mio är
Dimas lillebror. Han är fem år och älskar Ninen mer
än allt annat. Mio brukar alltid ta med sig sitt gosedjur till förskolan. Men i dag har han glömt Ninen hemma.
Bredvid Ninen står en vas med en röd ros som pappa har tagit in från trädgården.
Dima tänker på mamma som är hos mormor. Mormor har lunginflammation. Det kan ta tid innan hon blir frisk. Mamma har varit borta en hel vecka nu. När kommer hon tillbaka?
Om jag bara hade ett litet husdjur, tänker Dima. Då skulle jag inte behöva ha tråkigt och känna mig ensam.
Dima suckar. Sedan gör hon en macka med smör och ost. Precis när hon ska sätta tänderna i mackan ringer det på dörren.
Dima skyndar sig ut i hallen. Utanför dörren står Ville.
– Hej! Jag trodde att alla hade glömt bort mig, säger
Dima och ler.
– Hm, vem är du? fnissar Ville. Du liknar min kompis
Dima, men henne har jag tyvärr glömt bort.
Dima skrattar.
– När kommer du tillbaka till skolan? undrar Ville.
– I morgon, svarar Dima.
Hon står kvar och tittar efter Ville när han går hemåt.
Nu känns allt lite bättre men hon längtar efter att äta ostmackan som hon gjorde förut. Dima går tillbaka till köket. Där ser hon något märkligt …
Osten på mackan
Dima blir stående och bara stirrar på sin macka. Visst la hon väl ost på den? Jo, det är hon säker på. Nu är osten borta! Hon skyndar sig in till pappa.
– Pappa! Har du tagit min ostskiva? frågar hon. Hon håller mackan framför pappa. Pappa föser bort hennes hand.
– Snälla Dima, suckar han. Jag hinner inte leka nu.
– Det är ingen lek, svarar Dima. Jag pratade med Ville i hallen och …
– Det är väl du själv som har ätit upp osten, avbryter pappa. Eller kanske Mio?
Dima skakar på huvudet.
– Men pappa, Mio är ju på förskolan, säger hon.
Pappa ser förvirrad ut.
– Javisst ja, det är han ju så klart, säger han.
Dima ler. Pappa är ofta lite glömsk.
– Vad tankspridd jag är, säger pappa.
Han tittar på klockan och rusar upp.
– Oj, jag måste hämta Mio!
Pappa cyklar i väg mot Mios förskola som ligger i närheten. Dima sätter sig vid köksbordet med mackan utan ost.
Vem tog min ost? tänker hon.
Dima tittar på Ninen. Det ser nästan ut som om Ninen ler.
Var det Ninen som tog osten från mackan? Men Ninen är ju ett gosedjur och kan inte äta. Eller?
Dima hyvlar en ny skiva ost och håller den framför Ninens mun.
– Varsågod, säger hon.
Men Ninens mun rör sig inte. Ninen är kanske mätt?
Dima fnissar lite för sig själv. Hon tittar på rosen. Två blomblad har lossnat och ligger nu på bordet. Det måste ha hänt alldeles nyss, samtidigt som osten försvann från mackan.
– Har du petat på rosen också? viskar hon till Ninen.
Så hör hon hur Mio slänger upp dörren. Oj, är han redan hemma.
Pappa och Mio måste ha cyklat jättesnabbt.
– Lilla Ninen, ropar Mio. Förlåt att jag glömde dig!
Mio trycker Ninen mot sitt bröst.
– Åh, vad jag har saknat dig, viskar han och pussar Ninen på huvudet.
– Ninen har ätit ost, säger Dima.
Mio spärrar upp ögonen och tittar förvånat på Ninen.
– Va? Är det sant? flämtar han.
– Nej Dima, sluta luras, säger pappa strängt.
Dima rycker på axlarna. Hon vet faktiskt inte om hon luras eller inte.
Någon tog osten. Om det inte var Ninen, vem var det då?
Lilla Tassen
Hunddagiset ligger på nedervåningen i höghuset där
Ville bor med sin mamma. Villes pappa bor i en annan lägenhet en bit bort. Varannan vecka bor Ville hos sin mamma och varannan hos sin pappa. Dima och Ville kikar in genom det stora fönstret till hunddagiset. Ove, en stor lurvig hund, känner genast igen dem. Han kommer fram till fönstret, viftar på svansen och skäller glatt. Rita skyndar efter. Hon är liten och fluffig med en rosett i luggen. Ivrigt hoppar hon upp och ner som en studsboll, hon vill också titta ut!
Ior lufsar långsamt fram till fönstret. Han har långa hängande öron och trycker sin blöta nos mot fönsterrutan.
– Hallå! ropar Ville när han slår upp dörren till Lilla Tassen.
Hundarna rusar genast fram. Ove slickar Dima i ansiktet och till och med i öronen.
– Det kittlas, skrattar Dima.
Rita springer och hämtar sin lilla röda boll. Hon vill leka.
Men Ior kommer inte fram och hälsar. Han går och lägger sig i sin bädd.
– Vi har precis varit ute på promenad, säger Villes mamma.
Hon tittar på Ior.
– Fast Ior har vilat nästan hela dagen, säger hon. Han orkade inte följa med på promenaden.
Dima sätter sig på huk och klappar Ior. Ior lyfter långsamt på huvudet och slickar henne lite på handen.
Sedan lägger han sig ner igen. Iors päls har börjat bli grå. Den känns sträv.
Villes mamma berättar att Ior snart fyller femton år och
att det är gammalt för att vara en hund.
– Du kommer snart bli piggare, viskar Dima till Ior.
Nu är Ove också trött. Han lägger sig ner och vilar.
Ville visslar lite på Sam Stars låt. Villes mamma nynnar med.
– Min pappa gillar Sam Star, säger Dima. Det gör Anni också.
– Ja, Sam Star är bra, säger Villes mamma.
Hon letar upp Vara vänner på sin mobil och de lyssnar och sjunger med i texten.
Sedan berättar Villes mamma det bästa av allt:
– Det sägs att Sam Star bor här i närheten.
– Va? säger Dima och spärrar upp ögonen.
Hon kan knappt tro att det är sant!
Då kan hon kanske hjälpa pappa att få tag i Sam Star!
– Har du sett honom? Vet du var han bor? frågar hon.
Men Villes mamma skakar på huvudet.
– Nej, jag har inte sett honom och jag vet inte var han bor. Jag undrar hur han ser ut nu för tiden.
Dima reser sig upp. Hon vill komma i väg med en gång.
– Kom Ville, säger hon. Vi måste hitta honom!
Ville är snabbt uppe på benen.
– Sam Star är jättebra, säger han. Tänk om vi kan få hans autograf.
Ville samlar på autografer från kända personer. De flesta kommer från olika fotbollsspelare.
Men Villes mamma säger att nu är det dags för mellis och sedan har Ville simskola.
– Ni får leta popidoler en annan dag, bestämmer hon.
HUND
Här är en hund.
Hundar kan vara stora eller små.
Pälsen kan ha olika färg. Den kan vara rak eller lockig.
Hunden är släkt med vargen.
Honan kallas för tik. En tik kan få många valpar i en kull.
Hundar kan användas till jakt eller för att vakta hus.
Den kan också vara en sällskapshund.
Hunden äter foder som kan bestå av kött och fisk.
Hunden har mycket bra hörsel och mycket bra luktsinne.
Det finns många olika hundraser till exempel tax, pudel och labrador.
Dags för ett nytt äventyr!
I Mysterier på Äppelstigen får vi följa vännerna Dima och Ville när de löser gåtan med den försvunna osten. De letar efter en råtta som Dima vill ha till husdjur, någon med lysande ögon dyker upp i trädgården och samtidigt tätnar mystiken kring en hemlighetsfull popstjärna som heter Sam Star. Alla verkar känna till honom – men var finns han?
Ord & Äventyr är ett läromedel i svenska för årskurs F–3. Spännande äventyr med stor värme och humor väcker lusten för läsning och samtal. Utifrån berättelsen och språk-, läs- och skrivinlärningen arbetar eleverna med uppgifter på olika nivåer.
Läsebok 1A riktar sig till elever som ännu inte har knäckt läskoden.
Läsebok 1B är för de elever som läser enkla meningar.
Läsebok 1C är för de elever som läser med flyt, för högläsning och textsamtal.
I Ord & Äventyr för årskurs 1 ingår:
• Läsebok i tre olika nivåer.
• Arbetsbok med bokstavsträning och varierade läsoch skrivuppgifter på olika nivåer.
• Lärarpaket med lärarhandledning, digitalt lärarmaterial och digital träning för eleverna.
Katarina Genar
Författare till Mysterier på Äppelstigen är Katarina Genar. Hon är en populär barnboksförfattare som är känd för sina spännande böcker. Hon har i många år också varit verksam som skollogoped.