Socialt arbete med äldre människor
– att se både utmaningar och möjligheter
Mac Innes & Bjurbäck (red.)
Socialt arbete med äldre människor – att se både utmaningar och möjligheter
ISBN 978-91-47-15270-4
© 2025 Författarna och Liber AB. Text- och datautvinning ej tillåten.
Förläggare: Helena Ekholm
Redaktör: Elisabeth Åman
Projektledare: Stefanie Holmsved Thott
Produktionsspecialist: Helene Ågren
Omslag och grafisk formgivning: Anna Hild
Foton: Shutterstock
Första upplagan 1
Repro: Integra Software Services, Indien
Tryck: People Printing, Kina, 2025
Kopieringsförbud
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet.
Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se.
Liber AB, 113 98 Stockholm
Kundservice tfn 08-690 90 00 kundservice.liber@liber.se www.liber.se
Innehåll
för personer i hemlöshet
Åsa Alftberg, Olivia Liahaugen Flensburg och Torkel Richert
Bota ensamhet – om digitaliseringens
Johan Magnusson och Tomas Lindroth
Förord
Socialt arbete är en praktikbaserad profession och en akademisk disciplin som verkar för social förändring och utveckling, social sammanhållning, skydd och stöd för utsatta, empowerment och frigörelse av människors resurser. Med andra ord, ett hopp för människor som lever med sociala problem eller andra svårigheter. Att ge människor hopp om förändring är en av de viktigaste insatserna i socialt arbete.
Den här boken visar på möjligheter i socialt arbete med äldre människor som befinner sig på svåra ställen i livet, ett socialt arbete som skapar möjligheter för dem att kunna ta sig till en bättre plats än den de befinner sig på. Frida Gudmundsson, enhetschef på Enheten för brottsutsatta och unga lagöverträdare, Göteborgs stad, säger så här:
De senaste åren har bedrägerierna ökat markant i Sverige och flera hundra tusen människor utsätts nu varje år. Det är en lukrativ kriminell verksamhet där gärningspersonerna kallt räknar med en låg risk för att åka fast och stora möjligheter att snabbt tjäna mycket pengar. Bedrägerier drar i dag in dubbelt så mycket inkomster till de kriminella nätverken än vad hela narkotikahandeln gör. Människor i alla åldrar utsätts för bedrägerier men vissa riktar in sig särskilt på äldre människor. Bedragarna är mycket skickliga, de vet vad de gör och vad som funkar. Tillvägagångssätten är utstuderade, manipulativa och hänsynslösa. Till Stödcentrum för brottsutsatta i Göteborg kommer varje år cirka 500 göteborgare för att få stöd- och krissamtal samt information om rättsprocessen. Vi ser en stor ökning av människor som söker stöd för att de utsatts för olika typer av bedrägerier. Känslor av skuld och skam är mycket vanliga, vilket också kan förstärkas av omgivningens reaktioner. De kan ha blivit av med stora summor och skäms för att berätta för närstående om vad som hänt. I skrivande stund är bedrägerier medialt hårdbevakade då de göder den organiserade brottsligheten. Det positiva är att många nu har gått ut och
berättat öppet vad de har varit utsatta för. Detta minskar skammen och bidrar till känslan av att inte vara ensam om att ha blivit lurad. Att vi börjar lägga skulden där den hör hemma, det vill säga hos bedragaren. Många höjer nu rösterna och kräver att bankerna tar mer ansvar. Påtryckningar görs för att polis och regering ska göra mer i frågan och ta fram effektiva åtgärder för att komma till rätta med problemen. Ansvaret kan inte enbart läggas på den enskilde. Vi behöver täppa till fler hål i systemet och göra det betydligt svårare för bedragarna att lyckas. Vi behöver ta tillbaka makten och kontrollen och skapa tryggare system. Vi behöver öka kunskapen i samhället. Äldres livsbesparingar och pensioner ska inte hamna i fickorna på kriminella.
Brottsutsattheten och utsattheten som beskrivs i Fridas berättelse skildrar en hård verklighet. I denna kontext kan det hoppfulla sociala arbetet tyckas naivt. Men hoppet förkroppsligas tydligast i avsaknaden av hopp. Sverige står med många utmaningar, däribland stora ekonomiska och sociala skillnader mellan olika samhällsgrupper. Trots att mycket har blivit bra för många finns det människor vars livstillvaro är kantade med sociala problem och andra svårigheter. Den grundläggande trygghet och livskvalitet som ska finnas för alla är ansträngd – kommer det offentliga att klara av att utföra sin del av samhällskontraktet? I detta spänningsfält – äldre människors livssituationer och välfärdens arenor – står socialarbetaren.
Så många sånger har skrivits med hoppet som tema. I mitten av 1960-talet släppte Sam Cooke låten A change is gonna come. Albumet hette Ain’t that good news. Även om verkligheten är långt mer komplex än låten och tonerna inte alltid så hoppfulla så skulle det sociala arbetet i eländets mitt vinna på att bli lite mer hoppfullt. Att vara ett ”vikarierande hopp” i en hopplös situation. Det handlar om uthålligheten och envisheten hos socialarbetaren – att inte släppa taget om hoppet för dem vi är till för. I vår tid finns ett särskilt behov av hoppfullt socialt arbete för äldre människor. Här ökar bekymren i omfattning på ett nytt sätt: hemlöshet, våldsutsatthet, skuldsättning och missbruk är några exempel. Men även andra situationer som påverkar äldre människors levnadsförhållanden och livsvillkor, exempelvis neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, brottsutsatthet och digitalisering. I vår tids sociala arbete är hoppet vad allt kan kokas ner till.
Med denna bok vill vi på ett konkret och handfast vis synliggöra de oändligt många positiva möjligheterna med socialt arbete. Vi menar ett arbete som erkänner eländet men som också synliggör hoppet: när någon går från hemlös till bofast; från beroende till drogfri; från fattig till att få ekonomin att gå ihop – de små segrarna i ett kargt landskap. Parallellt med växande sociala problem och andra svårigheter växer ett hoppfullt socialt arbete starkt. Möjligheterna i dag att göra skillnad för äldre människors levnadsförhållanden och livsvillkor är många men det kräver väl underbyggd kunskap. I denna bok samlas experter från fältet och akademin som visar på en bredd och vill ge incitament och inspiration för yrkesgrupper som på olika sätt kommer i kontakt med äldre människor.
Syftet med boken är att hjälpa verksamma att se de unika behoven, utmaningarna och frågorna som äldre människor står inför. Det är viktigt att verksamma som möter den heterogena gruppen äldre i samhället har kunskap om och förståelse för mångfalden bland äldre människor, inte minst olika socioekonomiska förutsättningar, kulturella bakgrunder, kön, sexuell läggning och funktionsförmåga, för att kunna erbjuda individuellt anpassat stöd. Att se möjligheter där andra ser elände är något som ger mening och som blir betydelsefullt i socialarbetares yrkesliv liksom för de människor som det sociala arbetet är till för. Boken sätter ljus på sociala problem och olika svårigheter. Den visar på ett brett yrkesfält som kan åstadkomma förändring i socialt arbete med äldre människor.
Tack
Det är flera personer som vi vill tacka. Först av allt, ett stort tack till Helena Ekholm, förläggare på Liber, som nappade på idén till den här boken. Ditt engagemang och din skärpa har betytt mycket. Tack till Elisabeth Åman, förlagsredaktör på Liber, för ditt excellenta arbete. Det har varit en glädje att arbeta tillsammans med er. Tack Barbro Lennér Axelsson. Du gav oss inspiration till att sätta nytt ljus på hoppet i det sociala arbetet.
Till er författare som medverkar i denna bok. Ni är pionjärer vars gärningar vi på olika sätt fått upp ögonen för de senaste åren. Gemensamt för er alla är engagemanget för olika aspekter av äldre människors sociala rättigheter. Vi är stolta och tacksamma för att ni alla har valt att använda er dyrbara tid till att medverka till denna bok.
I bokens alla kapitel har vi också förmånen att inkludera rösterna från yrkesverksamma och deras arbete för människor som lever med social problematik eller andra svårigheter. Medan vi skriver boken hjälper ni äldre människor som blivit utsatta för bedrägerier, människor som lever med psykisk ohälsa eller i hemlöshet och behöver tak över huvudet. Ni är hjältar och boken kan på inget sätt göra ert fantastiska arbete rättvisa. Förhoppningen är att boken kan synliggöra arbetet och väcka ett intresse för dialog om vägen framåt och utvecklingen av socialt arbete med äldre människor.
Tack till Frida Gudmundsson, enhetschef på Enheten för brottsutsatta och unga lagöverträdare för din skildring av mötet med brottsutsatta äldre och samhällets viktiga ansvar. Tack till Nour Kaisso, auktoriserad tolk i arabiska, som berättar om tolkens sammanhangsskapande betydelse för äldre utrikesfödda, Fardowsa Hirsi om vikten av aktion, att agera och arbeta aktivt för att förebygga rasism i äldreomsorgen och Babbs Edberg, förvaltningsdirektör, äldre samt vård- och omsorgsförvaltningen, om framtidens äldreomsorg.
Tack till Demensförbundet och förbundsordförande Liselotte Björk som lyfter allas vår uppgift för ett medmänskligare och demensvänligt Sverige. Tack till David-Sullivan Reehag, budget- och skuldrådgivare, om arbetet som stärker människors egenmakt över sin ekonomi och hopp om något bättre. Tack till Jenny Martinsson, verksam vid Center mot hemlöshet, för ditt värdefulla inspel om att möta och hjälpa människor i utsatta situationer att navigera i en komplex värld och välfärd. Tack till Lotta Fransson, diakon vid Stadsmissionen, för en inblick i mötesplatsen där samtal och gemenskap bryter skam
och väcker hopp för människor med missbruksproblematik. Tack till RFSL
HBT-seniorerna i Göteborg och Agneta Wirén om verksamhetens livsviktiga betydelse för att motverka liv i ensamhet och hemlighet. Tack också till Anna Maria Crabo och AnnMarie Isacsson på Tantjouren i Norrköping för bidraget om det stöd och arbete jouren driver för kvinnors värde och lust att börja leva igen. Tack till Emelie Knifström, Heléne Carlsson, Olle Pallin-Cox för bidraget om stödet till brottsutsatta som hjälper människor att lägga skulden där den hör hemma – hos förövaren. Slutligen, tack Annika von Schmalensée, f.d. projektledare Äldrelyftet Riksförbundet Attention, om att öka kunskap och medvetenheten om adhd och autism för att bidra till att människor med diagnos sent i livet kan få gå från skam till en befriande stolthet.
Tack alla för era röster om att hopplöshet går att vända till något bättre för äldre människor.
Hanna Mac Innes och Helena Bjurbäck
Göteborg, 24 maj 2024
Författarpresentationer
Hanna Mac Innes (red.) är postdoc och lektor vid Göteborgs universitet samt forskningsledare vid Göteborgs stads äldre samt vård- och omsorgsförvaltning. Hannas tidigare forskning har rört betydelsen av ålder vid migration och för insteg på arbetsmarknaden, risker för fattigdom vid hög ålder och användning av äldreomsorg. Pågående forskningsprojekt handlar om mörkertalet inom bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd i Sverige samt skuldsättning och vräkningar bland äldre personer. Hanna är även en av kvantforskarna i forskningsprogrammet APPEAL vid Linköpings universitet.
Helena Bjurbäck (red.) är sedan många år verksam på strategisk nivå som sakkunnig inom välfärdsfrågor och samhällsutveckling utifrån en åldrande befolkning. Helena har arbetat och samverkat i gränslandet mellan akademi, civilsamhälle, kommunala, regionala och statliga aktörer. Hon har de senaste åren arbetat på policynivå med uppdraget att verka för mångfald och äldre personers mänskliga rättigheter. Helena är i dag industridoktorand vid ASC (Ageing and Social Change), Linköpings universitet, och utvecklingsledare i Göteborgs Stads äldre samt vård- och omsorgsförvaltning.
Åsa Alftberg är docent vid Institutionen för socialt arbete, Malmö universitet. Hennes forskningsområde är framför allt äldre och åldrande, men även funktionshinder och funktionalitet. Ett pågående forskningsprojekt handlar om livsvillkoren för äldre personer med långvariga narkotikaproblem.
Olivia Liahaugen Flensburg är socionom och doktorand vid Institutionen för socialt arbete, Malmö universitet. Hennes pågående avhandlingsarbete görs inom ramen för ett större projekt som handlar om livsvillkoren för äldre personer med långvarig narkotikaanvändning.
Kristina Gustafsson är docent i socialt arbete och i etnologi och verksam som lektor vid Institutionen för socialt arbete, Linnéuniversitetet. Hennes forskning handlar om flerspråkighet i socialt arbete och hon har framför allt forskat
inom området tolkning och översättning i offentlig verksamhet. Kristina leder den interdisciplinära forskningsmiljön REjustice – Språklig rättvisa, global migration och den nordiska välfärdsstaten. Miljöns forskare undersöker hur flerspråkighet förstås och vägleder arbetet för välfärdsinstitutioner i möten med människor som migrerat till Sverige eller Finland och som inte behärskar majoritets- eller minoritetsspråken.
Monika Sellgren Karlsson är forskare vid Brottsförebyggande rådet. Tidigare har hon forskat i kriminologi vid Stockholms universitet där hon fördjupade sig i ämnet svensk korruption. Vid Brottsförebyggande rådet har hennes uppdrag rört sig över ett spann från ekonomisk och organiserad brottslighet till rättsväsendets hantering av stora brottmål och brott som begås av barn. Uppdraget har även haft ett viktimologiskt fokus på brott mot samhällets sårbara grupper, till exempel barn och äldre.
Marcus Knutagård är prefekt vid Institutionen för urbana studier och professor i socialt arbete, Malmö universitet. Hans forskningsintressen omfattar bostadspolitik, hemlöshet och platsens betydelse för hur socialt arbete organiseras – dess moraliska geografi. Marcus forskningsintressen handlar också om urban social innovation från ett välfärdsperspektiv.
Suzann Larsdotter är auktoriserad klinisk sexolog och legitimerad hälso- och sjukvårdskurator. Suzann erbjuder föreläsningar, konsultuppdrag, texter och sexologisk handledning, men också terapi, rådgivning och stödsamtal för enskilda, par och flersamma relationer. Tillsammans med Linn Sandberg är Suzann redaktör för den första svenska fackboken om äldres sexualitet. Antologin Äldres sexualitet – hälsa, rättigheter och njutning har möjliggjorts med medel från RFSU och Södertörns högskola.
Tomas Lindroth är doktor i informatik och lektor vid Göteborgs universitet. Han är medgrundare till Forskningskonsortiet Digital Förvaltning och avdelningschef för avdelningen Informatik vid Göteborgs universitet, Sveriges främsta forsknings- och utbildningsmiljö kring samhällets digitalisering. Tomas är också knuten till Centrum för personcentrerad vård vid Göteborgs universitet.
Johan Magnusson är professor i informatik och föreståndare för Swedish Center for Digital Innovation vid Göteborgs universitet. Han leder forskningen kring offentlig sektors digitalisering vid Forskningskonsortiet Digital Förvaltning och är mycket aktiv i den offentliga debatten kring offentlig sektors omställning i en digital tid. Centralt för Johans forskning är synen på digitalisering som en metod för verksamhetsutveckling och vikten av att skapa rätt förutsättningar inom organisationer för att nyttja digitalisering på ett ändamålsenligt sätt.
Elin Nilsson är lektor i socialt arbete vid Linköpings universitet. Hennes forskningsintressen berör samtal inom gerontologiskt socialt arbete i olika former. Framför allt bedriver Elin forskning som rör par som lever med demenssjukdom och biståndshandläggning inom detta område, och hon använder sig då av multimodal samtalsanalys. Fokus för analyserna handlar ofta om kunskapshantering i samtal (epistemics) och hantering av kommunikativa problem i samtal.
Eva Norström är fil.dr i etnologi. Hennes forskningsintresse omfattar migration och integration, med särskilt fokus på hur rättssäkerhet i enskilda ärenden inom offentlig verksamhet påverkas av hur språkliga, sociala, medicinska och juridiska rättigheter respekteras. Under de senaste åren har hennes forskning varit inriktad på tolkservice, främst då tolkens och tolkanvändningens betydelse för rättssäkerhet och integration samt hur tolkars generella erfarenheter och kunskaper från tolkade möten kan lyftas fram.
Anna Olaison är biträdande professor i socialt arbete vid Linköpings universitet. Hennes forskningsintressen handlar om hur en förändrad socialpolitik och standardisering av sociala insatser påverkar behovsbedömningsmetoder för att utreda äldre personers behov. Forskningen relaterar till frågor om beslutsfattande och tillhandahållande av vård- och omsorgsinsatser för äldre samt biståndshandläggares möjligheter att använda sitt handlingsutrymme i behovsbedömningsmöten och i dokumentationspraktiker.
Torkel Richert är socionom och docent i socialt arbete. Han arbetar som lärare och forskare vid Institutionen för socialt arbete, Malmö universitet, där han framför allt undervisar på socionomutbildningen, på masterprogrammet
i socialt arbete samt på masterprogrammet i sexologi. Torkels forskning handlar övergripande om narkotikapolitik och insatser på narkotikaområdet samt om vardagsliv och risker för personer som använder narkotika. Mer specifikt har forskningen fokuserat på socialt arbete med missbruk och beroende, läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende, narkotikadödlighet och opioidöverdoser, kvinnors roller, möjligheter och utsatthet i drogekonomier, unga droganvändares psykiska ohälsa, äldre personer med långvariga narkotikaproblem samt på anhörigas situation.
Linn Sandberg är docent och lektor i genusvetenskap vid Södertörns högskola. Linns huvudsakliga forskningsområden rör genus och sexualitet i relation till åldrande, äldre personer samt personer med demenssjukdomar. Hon har bland annat bedrivit forskning om äldre mäns erfarenheter av sexualitet, intima parrelationer och sexualitet vid Alzheimers sjukdom. Linn leder för närvarande två forskningsprojekt, en studie om hbtq-personer med demenssjukdomar och den svenska demensomsorgen, och en studie om åldrande och framtid bland hbtq-personer i Sverige, Estland och Polen. Hon har publicerat en mängd vetenskapliga artiklar och kapitel om äldre och sexualitet, bland andra antologin Äldres sexualitet: hälsa, rättigheter och njutning (Sandberg & Larsdotter, 2022).
Klara Hradilova Selin är fil.dr i sociologi och utredare vid Brottsförebyggande rådet, Enheten för forskning och utveckling. Hennes uppdrag har rört frågor som sexualbrott och våld i nära relationer. Hon har även arbetat med regeringsuppdrag gällande exempelvis rättsväsendets funktioner samt skrivit kartläggningar om bedrägeribrottsligheten i Sverige samt brott mot äldre.
Lotta Borg Skoglund är med.dr med inriktning mot allmänmedicin och psykiatri. Hon är överläkare och docent vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet, samt vid Institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet. Lottas vetenskapliga forskning fokuserar på samsjuklighet, könsskillnader och hormonella faktorer vid adhd. Tillsammans med Helena Kopp Kallner grundade hon den internationella tvärvetenskapliga forskargruppen GODDES GENERATION. Lotta innehar flera ledande förtroendeuppdrag i svenska och internationella myndighets- och forskningssamarbeten. Hon är en aktiv röst i den offentliga debatten och har utöver sin breda vetenskapliga publikationslista publicerat sex populärvetenskapliga böcker.
Palle Storm är socionom, fil.dr och lektor vid Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet. Hans forskningsintressen omfattar främst äldreomsorgens vardag, villkor och förutsättningar med fokus på betydelser av genus, etnicitet, migration och språkkompetens.
Davor Vuleta arbetar vid Kronofogdemyndigheten sedan 2007, där han initialt tjänstgjorde som inspektör i sex år. I samband med att han började sina doktorandstudier på halvfart år 2013, övergick han till att arbeta inom myndighetens förebyggande sektion. Sedan 2022 är han även myndighetens privatekonomiska talesperson. Davor var knuten till rättssociologiska institutionen vid Lunds universitet mellan åren 2013 och 2022. Han disputerade 2022 med en avhandling med titeln Law and Social Exclusion: The functions and dysfunctions of the Swedish legal system in light of overindebtedness among immigrants.
Linnéa Åberg är fil.dr och universitetslektor i socialt arbete, Högskolan Väst. Hennes forskning rör hur strukturellt utsatta individer och grupper möts av och interagerar med samhälleliga aktörer och institutionella ramverk. Specifikt fokuseras frågor kopplade till migration, flerspråkighet och språklig rättvisa. Linnéa är för närvarande involverad i två forskningsprojekt. Det ena handlar om familjeskapande bland nyblivna föräldrar som lever med tidsbegränsade uppehållstillstånd och i väntan på beslut, och deras interaktion med familjecentraler och socialt arbete. Det andra handlar om flerspråkighet och om välfärdsinstitutioners möten med människor som har migrerat till Sverige eller Finland och som är äldre (65+) eller barnfamiljer som inte behärskar majoritetsspråket. I detta sammanhang utvecklas också en tvärvetenskaplig forskningsplattform om språklig rättvisa, flerspråkighet och nordiska välfärdsstater.
Lena Östlund är forskare i välfärd och socialvetenskap samt universitetsadjunkt på Institutet för gerontologi, Hälsohögskolan. Lena har arbetat inom olika områden av socialt arbete, bland annat som enhetschef på ett särskilt boende för personer med demenssjukdom. I sin licentiatuppsats undersökte Lena personalens arbetssätt gällande att inhämta samtycke för olika hjälp- och stödinsatser samt personalens medvetenhet om våldsutsatthet vid anhörigvård där en av parterna har en demenssjukdom. Frågor omkring äldre, åldrande, äldreomsorg, kognitiva sjukdomar och äldre personers utsatthet för våld i nära relationer är Lenas intresseområde.
Inledning
Du som läser denna bok intresserar dig för sociala problem och andra samhällsutmaningar. Inte att de finns men vilka möjligheter som står till buds att göra något åt dem. Social förändring och frigörelse av människors resurser är något av det finaste man kan få vara med om. Det här är en bok om ett socialt arbete med äldre människor som inte har gett upp. Vid en snabb sökning på webben om vad som är skillnaden mellan hopp och tro beskrivs att tro är en oviss önskan om någonting bortom den egna kontrollen, medan hopp är ett uttryck för tilltro som motiverar till handling. Vi hoppas att boken ska göra det senare för dig som läsare.
I den här boken hörs såväl äldre personers som yrkesverksammas röster om förändring och hopp utan ett bästföredatum. Oavsett om du studerar eller arbetar som fältare, företrädare för en organisation eller förening, som kurator, kronoinspektör eller handläggare på Försäkringskassan, eller som personal vid en dagverksamhet eller inom verksamhetsledning och är beslutsfattande för sociala frågor, så finns det finns möjligheter för var och en att utifrån ert uppdrag och uppgift motverka utslagning och marginalisering. I bakgrunden av det hoppfulla sociala arbetet finns en ansträngd välfärd som ska fungera för allt fler. Kan en ansträngd välfärd erbjuda ett hoppfullt socialt arbete? Vi vill särskilt, i ljuset av verksammas och forskares bidrag till antologin, lyfta fram tre bärande tankar om vad det hoppfulla sociala arbetet kan vara:
I. Att stärka och frigöra människor där problem och de livssituationer som de lever i är präglade av stigman, skuld och skam.
II. Att organisera sig, sprida kunskap och höja rösten för att bekämpa orättvisor, diskriminering och försämrade levnadsvillkor.
III. Att såväl underlätta människors navigering i välfärden som att företräda människor så att de kan ta tillvara sina rättigheter.
Nedan följer ett kortare resonemang kring dessa tankar. Resonemanget söker inte vara heltäckande, utan syftar endast till att, bland de utmaningar och svårigheter som antologin behandlar, lyfta fram hoppets närvaro i socialt arbete med äldre människor.
Det hoppfulla sociala arbetet kan vara att stärka och frigöra människor där problem och de livssituationer som de lever i är präglade av stigman, skuld och skam
I antologin lyfter både forskare och verksamma i fältet stigman, skuld och skam som en vanligt förekommande problematik. Det är i mötet med socialarbetaren som resan till något nytt kan börja för människor med olika problem och svårigheter i sin livstillvaro. Lena Östlund lyfter i kapitel 1 om våld betydelsen av att det finns en icke-dömande attityd – att förmedla acceptans och att personen inte är ensam om sin upplevelse. Ett socialt arbete som hjälper människor att placera skulden där den hör hemma, hos förövaren, är en viktig del för att vända hopplösheten och främja psykisk hälsa liksom att ingjuta mod. Skammen blir också tydlig hos människor som blivit utsatta för andra typer av brott. Klara Hradilova Selin och Monika Sellgren Karlsson, forskare vid Brottsförebyggande rådet, beskriver i kapitel 2 att äldre människor i samband med ett bedrägeri bär på stora skamkänslor, vilket gör det svårt att prata om vad som har hänt. Det är inte ovanligt med självmordstankar. Brottsofferjouren beskriver i antologin att många som utsätts för bedrägerier mår mycket dåligt och kan dessutom utveckla psykisk ohälsa.
I mötet med socialarbetaren behöver äldre människor, precis som alla andra målgrupper, komma till insikt om att det liv man lever inte behöver vara så för alltid. Åsa Alftberg, Olivia Liahaugen Flensburg och Torkel Richert lyfter i kapitel 10 exempelvis äldre människors drömmar om ett liv utan droger. Hoppet växer också fram med kunskapen om stöd och insatser som kan underlätta och göra livet mer uthärdligt. Det kan till exempel handla om det stöd som står till buds för äldre människor med neuropsykiatriska diagnoser. Lotta Borg Skoglund lyfter i kapitel 7 hur diagnosen adhd kan vara en nyckel till insikt och förståelse av den egna livssituationen. Från fältet, såväl Riksförbundet Attention som Stadsmissionen, lyfts att äldre människor som brottats med skuld och skam hela livet kan bli stärkta och känna hopp genom sammanhang där de erbjuds gemenskap med andra som delar problematiken. Tantjouren beskriver hur deras stöd och samtal hjälper äldre kvinnor till insikt om vad de varit med om. När kvinnorna börjar sätta ord på vad de varit med om, för sig själva och andra, återvänder värdet som människa och lusten att börja leva igen.
Även om orden finns för vad man varit med om eller lever med så är det inte självklart att be om hjälp. Här vittnar fältet, en budget- och skuldrådgivare, om modet hos de människor som söker sig till deras ekonomiska rådgivning.
Det beskrivs som en underbar känsla att få se människor gå från hopplöshet till hoppfullhet om en fungerande ekonomi och försörjning. Skam och bristande tillit till myndigheter kan göra att människor drar sig för att söka hjälp. Tänk dig till exempel att du får ett brev från Kronofogden på ett språk du inte förstår. Du hyser låg tilltro till myndigheter, du är rädd och flyr undan kontakt med myndigheter medan problemen ackumulerar. Om detta och mycket mer skriver Davor Vuleta i kapitel 8 och visar på betydelsen av god kontakt mellan tjänstemannen och den äldre personen samt hur den senare kan motverka ökad skuldsättning.
Det finns en samhällelig vinst i att en tjänsteman eller socialarbetare kan minska rädsla, ge en känsla av att vara förstådd och göra en outhärdlig situation lite mer uthärdlig. När stödet kommer människor som lever i fattigdom och skuldsättning till del ökar förutsättningarna för en ökad hälsa, vilket i sin tur även kan bespara samhället kostnader. Myndigheter och verksamheter som exempelvis Pensionsmyndigheten, Kronofogden och socialtjänsten skulle vinna på att arbeta för att motverka skam. Exempelvis finns det äldre människor som har rätt till äldreförsörjningsstöd och bostadstillägg men som inte ansöker om dessa. Möjliga förklaringar till mörkertalet är flera och en av dem är skam. Att motverka skam över att ta emot äldreförsörjningsstöd och bostadstillägg kan öka människors möjligheter att ha tillräckligt med pengar för att betala sin hyra. Det vill säga att motverka skam kan främja social trygghet.
Det hoppfulla sociala arbetet kan vara att organisera sig, sprida kunskap och höja rösten för att bekämpa orättvisor, diskriminering och försämrade levnadsvillkor
Människor riskerar att exkluderas och diskrimineras för sin ålder eller att vara äldre. Det finns föreställningar om att ”äldre” har andra behov och förväntningar än vad yngre grupper har. I antologin lyfter både forskare och verksamma i fältet hur bristande kunskap, fördomar och negativa föreställningar om äldre människor kan innebära att sociala problem och andra svårigheter inte identifieras, hanteras eller prioriteras. Det gör i sin tur att äldre människor förlorar tillgången till vad som är deras lagstadgade rättigheter som samhällsmedlemmar och medborgare. Det hoppfulla sociala arbetet handlar därför också om att öka kunskapen i samhället och höja rösten om orättvisor för äldre människor. Verksamma vid RFSL HBT-seniorerna i Göteborg beskriver i antologin hur deras arbete handlar om så mycket mer än att sammanföra människor. Det handlar också om ett aktivt arbete med att sprida kunskap och öka med-
vetenheten i samhället. Genom att vara ute och påminna i olika sammanhang om den diskriminering och det förtryck som många varit utsatta för och som fortfarande existerar verkar socialt arbete för dagens och morgondagens äldre. Suzann Larsdotter och Linn Sandberg lyfter i kapitel 4 att äldres sexuella hälsa och rättigheter är ett osynliggjort område inom socialt arbete. Ålderism och andra normer påverkar äldres sexualitet och här har socialarbetaren en hoppfull uppgift att främja äldres sexuella hälsa och rättigheter.
Ett hoppfullt socialt arbete förutsätter även goda arbetsvillkor för socialarbetare. Palle Storm synliggör i kapitel 5 omsorgspersonalens upplevelser av rasism från äldre människor. Han menar att det behöver uppmärksammas mer i äldreomsorgen som ett socialt problem, dels för att omsorgspersonalen har rättigheter, dels för att omsorgstagare ska bemötas med respekt. Här vittnar även en verksam inom äldreomsorgen i antologin om en svår arbetssituation i kontakt med omsorgstagare: att behandlas väl över telefonen i kontakt med omsorgstagare men annorlunda i mötet på grund av hudfärg och religion. Här blir såväl kunskap och stöd i frågorna som ett aktivt arbete mot diskriminering och rasism viktigt. Det behöver vara en primär del av arbetsmiljöarbetet inom äldreomsorgen. Dessutom är det av betydelse i en välfärdssektor med ett stort underskott på personal där få ska fungera för fler. Forskarna Johan Magnusson och Tomas Lindroth menar i kapitel 11 att medarbetarperspektivet kopplat till digitalisering behöver prioriteras i mycket högre utsträckning än vad det görs i dag. Detta för att bättre möta utmaningar som kompetensförsörjningen i äldreomsorgen utgör. Något som även verksamhetsledning i äldreomsorgen lyfter fram som viktigt. Det handlar om att hitta nya lösningar för att möta förändrade behov och krav och samtidigt värna om medarbetarnas förutsättningar. Digitaliseringens möjligheter behöver tas tillvara där de är till största möjliga nytta för att leverera framtidens välfärd. Det kan förstås som något hoppfullt för både organisationens kapacitet att klara sitt uppdrag som för omsorgstagarens livskvalitet.
Det hoppfulla sociala arbetet kan vara såväl att underlätta människors navigering i välfärden som att företräda människor så att de kan ta tillvara sina rättigheter
Ett socialt problem kommer sällan ensamt. I antologin lyfter både forskare och verksamma i fältet på olika sätt hur behovsbilden kan vara komplex.
Beroende på individens unika omständigheter och orsaker till problemen är det inte alltid de vikta vägarna utan de varierade lösningarna som behöver
komma till. Där blir det hoppfulla sociala arbetet att vara en kompass som kan underlätta navigeringen till olika myndigheter och verksamheter. För äldre människor i exempelvis hemlöshet kan orsakerna vara flera, som missbruk, psykisk ohälsa, skuldsättning och ekonomiska svårigheter. Det kan vara livshändelser som förlust av partner och plötsligt befinner sig människor i en otrygg situation. Med en komplex problembild blir kontaktytorna i välfärden något av en djungel för äldre människor att navigera inom. I antologin beskriver en verksam vid Center mot hemlöshet i Göteborg att det kan vara ovant att be om hjälp eller att söka stöd från myndigheter, och när en person väl tar mod till sig har det ofta gått för långt. Marcus Knutagård lyfter i kapitel 9 att äldre personer i hemlöshet behöver särskilt anpassade lösningar som tar hänsyn till deras hälsa, funktionsförmågor och sociala nätverk. Inte minst behöver man utveckla förebyggande insatser för att undvika att äldre människor hamnar i hemlöshet på grund av exempelvis skulder eller våld i nära relationer. Det kan handla om att hemlösa personer erbjuds bostad omedelbart, en insats som har ett stort vetenskapligt stöd som en effektiv metod för att bryta hemlösheten och ge äldre människor i hemlöshet ett tryggt och värdigt boende.
Socialt arbete ska främja en jämlik och rättssäker samhällsservice för äldre människor. För människor med språkliga, fysiska eller kognitiva hinder kan det vara svårt att ta tillvara sina rättigheter. Här blir olika former av insatser som kan stärka äldre människors röst och rättigheter i samhället viktiga.
Att få tala obehindrat på det språk man behärskar är en förutsättning för att mötas och interagera, för att förstå och bli förstådd. Äldre migranter, framför allt de som har små ekonomiska resurser och inte behärskar minoritetsspråket, hamnar i svåra beroendeställningar, exempelvis socialt och ekonomiskt. Linnéa Åberg, Kristina Gustafsson och Eva Norström lyfter i kapitel 3 vikten av flerspråkskompetens inom äldreomsorgen och miljöer som underlättar för människor att kunna säga det de vill ha sagt. I antologin lyfter en verksam tolk utmaningen i det tolkade samtalet men också vikten av att tolken stärker äldre människors agens och självbestämmanderätt i rum där exempelvis socialsekreterare, vårdpersonal och anhöriga diskuterar deras hemsituation och behov.
Att hitta vägar till människors egen vilja när de inte kan uttrycka den fullt ut på ett självständigt sätt är viktigt samtidigt som det kan vara utmanande på flera sätt. Anna Olaison och Elin Nilsson lyfter i kapitel 6 socialarbetaren och den praktiska klokheten i tal och handling i mötet med äldre personer som
har kognitiv svikt och demens. Vad tror man att personen skulle ha velat om förmågan hade funnits att uttrycka det starkare? Här realiseras hoppet i socialarbetarens förmåga att i dialog och öppenhet med äldre människor ompröva sina ställningstaganden utifrån en livssituation som kan förändras från en dag till en annan.
Hur samhällets stöd och service utformas påverkar äldre människors förmåga att klara sig själva och må bra. Demensförbundet lyfter i antologin att det är ett arbete som behöver inkludera fler. Genom ökad kunskap och medvetenhet om hur kognitiv svikt och demens fungerar kan vi främja att det finns en hjälpande hand i samhället i stort för människor, anhöriga och äldre människor som lever med sjukdomen. I takt med den snabba digitala utvecklingen behövs det även en utveckling av tillgängliga och trygga digitala tjänster då de kan påverka tillgängligheten och tillgången till samhällsservice när man behöver den.
Antologins innehåll behandlar långt mer än vad inledningen kan göra rättvisa. Genom att synliggöra några bärande tankar om det hoppfulla sociala arbetet med äldre människor står det samtidigt klart: det hoppfulla sociala arbetet behöver finnas för alla människor oavsett ålder. Socialt arbete behöver arbeta och planera för att förändring är möjlig hela livet. Vi får aldrig ge upp! Nu börjar boken.
Att läsa boken
Bokens kapitel integrerar forskning, teori och praktik. Läsaren får ta del av socialt arbete i fält men också hur olika problem hos äldre människor förstås och kan förklaras utifrån forskning och teori. Kapitlen behöver inte läsas i en särskild ordning, tvärtom så kan du som läsare botanisera fritt efter nyfikenhet och behov. De flesta kapitlen innehåller praktiska tips och nyttiga medskick kopplade till olika utmaningar och svårigheter i socialt arbete med äldre människor. Varje kapitel avslutas med ett nuläge: vad vi vet om problemen i dag, följt av en framåtblick: hur socialt arbete med äldre människor kan jobba framåt. Bokens inledande kapitel (1–2) behandlar brottsutsatthet och fokuserar på ekonomiska, fysiska och psykiska aspekter av våld. Det är viktigt att våldet upptäcks i tid och att människor får det stöd som behövs för att våldet ska upp-
höra. Hur hittar vi förhållningssätt och metoder som gör att personen berättar för sjuksköterskan på vårdcentralen att blåmärkena på kroppen tillkommit av partnervåld trots att partnern sitter bredvid i rummet? Hur förhindrar vi att äldre människor blir utsatta för bedrägerier? Det ekonomiska våldet har även blivit allt synligare mot äldre människor som grupp.
Därefter följer några kapitel (3–7) utifrån identitets- och rättighetsaspekter i det sociala arbetet med äldre människor. Här behandlas flera dimensioner: språk, sexualitet, rasism, demenssjukdom och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Att få vara den man är, vem man än är, att inte lämnas utanför samhället är viktiga principer i socialt arbete. Identitets- och rättighetsaspekter rör även personalens arbetssituation. När äldre människor inte vill ta emot hjälp från någon på grund av exempelvis personalens hudfärg skapas barriärer för att stöd ska bli till. Här behandlas även frågan om språklig rättvisa för äldre med fokus på tolkens betydelsefulla roll samt hur äldre människor med demenssjukdom görs delaktiga i biståndshandläggning och beslutsprocesser.
Boken behandlar även växande sociala problem (kapitel 8–10), skuldsättning, hemlöshet och missbruk, samt hur de upplevs hos äldre människor och uppträder för socialarbetare i Sverige. Problemen aktualiserar det sociala arbetet hos Kronofogdemyndigheten, Pensionsmyndigheten, socialtjänsten samt ideella och offentliga verksamheter. Forskningen visar att många av de skuldsatta bland den äldre befolkningen har varit det under lång tid och där sjukvårdsräkningar utgör en anledning till att äldre människor hamnar hos Kronofogden. Hemlösheten bland äldre är en annan aspekt där frågan om dessa personers åldrande i relation till välfärdssystemet fått föga uppmärksamhet.
Hur tillgodoses till exempel äldreomsorg för den som är hemlös? Ett närliggande problem är så till sist kapitlet om missbruk där författare visar på hur drömmen om att bli drogfri inte upphör med åldern.
Slutligen lyfts i kapitel 11 digitaliseringens konsekvenser för såväl äldre människor som tar emot omsorg som för de medarbetare som ger den. I digitaliseringens era stöter det sociala arbetet på utmaningar som rör de värden som omsorgen ska eftersträva. Hur kan digitaliseringen bli ett verktyg för humanisering snarare än tvärtom?
Symbol 24/7-modellen 161
A
adhd 156
alkohol 214, 215 allmänna mål 176 allmänna råd och föreskrifter 33 alternativkostnad 238, 242, 246 anhöriga 105 anhörigomsorg 79 annorlundaskap 118 arbetsmiljöproblem rasism och diskriminering 113 Aspergers syndrom 157 autismspektrumsyndrom (ASD) 157 automatisering 232
B
bedrägerier och stölder 52 begränsade språkliga miljöer 71 behovsbedömningsprocess 136 beslutskompetens 148 betalningsanmärkning 180 betalningsföreläggande 173 biståndshandläggare 136 Bostad först 192, 200 brott mot äldre 46 brottens karaktär 50 konsekvenser 50 långtgående konsekvenser 58 brottsförebyggande arbete 60 tekniska lösningar 62 trygghetsskapande åtgärder 63 brottsoffer 59 budget- och skuldrådgivning 183 budgetplanering 183
C
Case Manager 203 civilsamhälle 201
D
definitionen av hemlöshet 191 demenssjukdom 98, 101, 136 person med 92 digitala verktyg 80 digitalisering 235, 241 förutsättningar 243 medarbetarperspektiv 244 prioritering 243 prioritering av behov 245 ändamålsenlig 243 digital nattillsyn 242 digital teknologi missförstånd 238 diskriminering 95 droger 214 dödligt våld 55
E
effektivitet 234 ekonomiskt utanförskap 170, 175, 180 ekonomiskt våld 28 elder abuse 47 elderly speak 71 ensamhet 233 enskilda mål 176 enspråkigt mindset 78 enspråkigt tänkande 72 episteme 137 erektionsproblem 99 etnocentrism 83
F
fickstöld 54
flerspråkighet inriktning 72 kompetens 68, 82 miljö 68 fokusgruppsintervju 138 fronesis 137 funkofobi 97
funktionsnedsättning 98 fysiskt våld 28 förebyggande arbete bedrägerier 60 förekomst av våld 29 försummelse 28 förövare
riskfaktorer 48
G god tolksed 75 gäldenisering 181
H
handlingsalternativ 137, 146 hemlöshet akut 197 definition 191, 195 dold 195 lösningar 201 mätning 195 orsaker 198 tidiga varningssystem 191 ökad hälsorisk 193 heteronormativitet 97 homeism 199 homofobi 97 I inkassobolag 177 innovation 232 integritet 94
252
K
kodväxling 71 kognitiv nedsättning 137 Kronofogden 170, 176, 178 kroppslig integritet 94 kulturimperialistiska idéer 70 könsidentitet 94
L
livsloppsförändring 193 livsloppsperspektiv 30 lågtröskelboende 222 långsiktig boendelösning 203 långtgående konsekvenser 58 läkemedelsassisterad behandling (LARO) 215 löneutmätning 179
M
manlighet 99 materiellt våld 28 minoritets- och migrationsspråk 71 missbruk 210 misshandel 50 motverka våld 36
N
narkotika 214 narkotikaproblem 210 Nationella Trygghetsundersökningen (NTU) 49 neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) 154 diagnos 155 relationer 159 samsjuklighet 160 stöd till äldre personer 161 utmaningar 158
O ofredande 52 omsorgspersonal mångetnisk 111 omsorgsrelation
hudfärgens betydelse 112 omställning 234
P
peer support 203 personal 92 polyviktimisering 32 praktisk klokhet 137 privatliv 92, 94 psykisk ohälsa 180 psykisk samsjuklighet 159 psykiskt våld 28
R rasism 110, 112 agerande mot 122 inom äldreomsorgen 112 riskfaktorer 31 rån 54 rättighetsperspektiv 95
S samsjuklighet 158 distinkt 160 kroppslig 160 psykisk 159 samtal om våld 39 sexualbrott 55 sexualitet 90 sexuell
hälsa 90, 91, 93 identitet 94
sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) 93 sexuell praktik 98 sexuellt våld 28, 100, 101
självbestämmande 137, 139 självmord 181 självreflexivitet 83 skadereducerande socialt arbete 225 skuldsanering 184 skälig levnadsnivå 139 socialtjänstlag (SoL) 137 socialt utanförskap 180 specialiserade stöd- och omsorgsboenden 192
språklig mediator 78 mediering 78 nedsättning 137 språkliga hierarkier 72 stuprör 194 styrkebaserat arbetssätt 226 synlig rasifiering 110, 112 sårbarhet 58
T
techne 137 tolk 74
användning 68 utbildnings- och kompetensnivå 74 tolkanvändarkunskap 73 Torontodeklarationen 27
U
utmätning 178 utredande samtal 136 utrikes födda 173, 174, 183 utsatthet för brott 49
V
vanvård 28 vardagsrasism 115 verbal rasism 113 vidmakthållande 234 vräkning 190 riskfaktorer 201
våld ekonomiskt 28
fysiskt 28 förekomst 29 försummelse 28
materiellt 28
psykiskt 28
riskfaktorer 31 sexuellt 28
vanvård 28
våld i nära relationer 62
våld och övergrepp 102
vård- och omsorgspersonal 102
välfärdsteknik 240, 241
Å
ålderism 90, 95, 222 Ä
äldre brottsoffer 60
äldre hemlösa 190, 197
äldreomsorg 102, 136 brister 234
digitalisering 240 utmaningar 233
äldres utsatthet och oro för brott 56
Ö
överdödlighet 192
överskuldsättning 180 förebyggande 184 stöd och rådgivning 185
Socialt arbete med äldre människor – att se både utmaningar och möjligheter handlar om ett socialt arbete som ser chanser till handling och förändring. Denna bok ly er fram de många möjligheterna inom socialt arbete för äldre, samtidigt som den erkänner och adresserar de allvarliga problem som många äldre står inför. Genom att blanda forskning och erfarenheter från fältet, visar boken hur socialt arbete kan göra skillnad – från att hjälpa en person att gå från hemlöshet till ett stabilt boende, till att stödja någon i att övervinna ett långvarigt missbruk.
Boken belyser sociala problem hos äldre som skuldsättning, långvarigt missbruk, hemlöshet, våld i nära relationer, brottsutsatthet och psykisk ohälsa. Vidare ämnen som berörs är exempelvis vad det innebär att åldras med adhd, sexuell hälsa samt hur det ur ett professionsperspektiv är att arbeta med äldre personer. Med bidrag från experter inom fältet och akademin ger boken insikter och inspiration till hur socialt arbete kan ge mening och förbättra livsvillkoren för äldre människor.
Boken vänder sig till studerande på kurser inom socialt arbete men också närliggande vård- och omsorgsutbildningar, samt yrkesverksamma som kommer i kontakt med äldre personer i sitt arbete.
B okens huvudredaktörer är Hanna Mac Innes, Göteborgs universitet och Göteborgs stad, Helena Bjurbäck, Linköpings universitet och Göteborgs stad.
Bokens övriga författare är Anna Olaison, Davor Vuleta, Elin Nilsson, Eva Norström, Johan Magnusson, Klara Hradilova Selin, Kristina Gustafsson, Lena Östlund, Linn Sandberg, Linnéa Åberg, Lotta Borg Skoglund, Marcus Knutagård, Monica Sellgren Karlsson, Olivia Liahaugen Flensburg, Palle Storm, Suzann Larsdotter, Tomas Lindroth, Torkel Richert och Åsa Alftberg.