9789147133567 by Smakprov Media AB

NÄTVERKSBOKEN

Gunnar Forsberg och Johan Wallmark, bokens redaktörer och huvudförfattare, är familjeoch nätverksterapeuter med lång erfarenhet av psykosocialt förändringsarbete i sociala nätverk. Boken innehåller även bidrag av Mattias Castman, Ann Gardeström, Erik Hjort, Björn Holst, Nicoline Isacson, Claes Johansson, Johan Klefbeck, Gertrud Magnusson, Kerstin Marklund, Susanna Nolin, Linda Palmér, Ingrid Persson och Ulrika Stöök.

GUN NAR FO R SB ERG • JO HAN WALLMAR K (red.) GUNNAR FORSBERG J O H A N W A L L M A R K (red.)

NÄTVERKSBOKEN

om mötets möjligheter

”Kärnan i nätverksarbetet är att skapa förutsättningar för mötesdeltagarna att komma till tals på så lika villkor som möjligt, att våga göra sina röster hörda och inte minst – att få svar.” BJÖRN WRANGSJÖ, DOCENT I BARN- OCH UNGDOMSPSYKIATRI, LEG. LÄKARE, LEG. PSYKOTERAPEUT OCH PSYKOANALYTIKER

Best.nr 47-13356-7 Tryck.nr 47-13356-7

3:e

upplagan

G UNNAR FO RSBE RG • JO HA N WALLM AR K (red.)

NÄTVERKSBOKEN om mötets möjligheter

Liber

Innehåll Förord 7 Ett tack

Inledning 13 Upplägget är behandlingen

Professionella kulturer

Läsanvisningar

Bokens fem delar

Författarpresentationer 18

Del 1 BAKGRUND OCH TEORI

1. Bakgrund

Några grundantaganden – perspektiv på liv och samhälle

Grundläggande begrepp

Nätverksterapins utveckling – en kort historik

2. Grundläggande system- och nätverksteori

Systemteori – en teori om samspel

Socialekologisk systemteori

Socialantropologisk nätverksteori

3. Systemteorins fortsatta utveckling – observatören som medskapare

Gregory Batesons ”mindbegrepp”

Språksystemisk utveckling

Social konstruktionism och språksystem

Dialogisk nätverksteori

Multimyndighetsnätverket 73

Del 2 MOBILISERING AV SOCIALA NÄTVERK

4. Nätverkskartan

Att rita en subjektiv fyrfältskarta

Att läsa och förstå en nätverkskarta

Andra typer av nätverkskartor

Kartan i behandlings- och mobiliseringssamtal

5. Nätverksritning – ett sätt att göra barnet delaktigt

Inför och under kartritningen

Mer att tänka på vid utredningssituationer

104

6. Mobilisering – om vägval vid förberedelse av nätverksmöten 107 Nätverksperspektivet 107 Allmänna riktlinjer i mobiliseringsarbetet

108

Metodaxeln 114 Att tänka på innan man föreslår ett nätverksmöte

115

Nätverksmötets balansaspekter

120

7. Krisen som utgångspunkt – mobiliseringens praktik

124

Några ord om kristeori

124

Akut respektive stabilt krismönster

127

Mobiliseringsprocessen vid akut kris

129

Mobilisering vid stabilt krismönster – många röster

136

Mobiliseringen – en process som fortsätter in i mötet

142

Del 3 OLIKA FORMER AV NÄTVERKSMÖTEN

143

8. Nätverkslag och mötesperspektiv

145

Stora respektive små möten

145

Process- eller strukturorientering

145

Mötets ledning

147

Nätverkslaget 150 Mötesledarnas eget sammanhang

9. Det processorienterade mötets inledande faser

153

155

Nätverksspiralen 155 Nätverksspiralens faser

10. Det processorienterade mötets fortsättning och avslutning 11. Reflekterande processer och dialogiska nätverksmöten

156

175 187

Det reflekterande teamet

188

Dialogisk nätverksterapi – öppna samtal

192

12. Strukturorienterade nätverksmöten

198

Den praktiska tillämpningen

199

Förutsägelsedialoger

202

Strukturorienterade nätverksmöten i psykiatriska sammanhang

205

Reflektiv nätverksterapi – RNT

209

Familjerådslag 210 Strukturerade nätverksmöten kring personer i drog- eller alkoholberoende

13. SIP – en strukturerad mötesform med många möjligheter En grundbeskrivning

213

221 222

Mötesförberedelser 223 Hållpunkter för SIP-mötets genomförande

223

Hur har SIP-praktiken utvecklats sedan starten?

224

14. Att organisera socialtjänst enligt nätverksprinciper

231

Nätverkshuset i Älvsjö – en enhet för förebyggande insatser för barn och ungdomars familjer

232

Ökad nätverkspraktik i Skarpnäcks stadsdelsförvaltning

237

Del 4 TILLÄMPNINGAR OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDEN 239 15. Personliga ombud – nätverkspraktik från Botkyrka 1980 till Nacka och Värmdö 2020

241

Bakgrund till personliga ombuds nätverkspraktik

242

Personligt ombud och nätverksmöten

243

16. Majoritetskultur visavi minoritetskultur: när patriarkala strukturer möter feministisk välfärdskultur Nätverksperspektiv omfattar kulturperspektiv

260 261

Patriarkalt kultursystem – feministiskt myndighetsutövande 262

17. Signs of Safety – en nätverksinriktad modell för barnavårdsutredningar

272

Kartläggning 274 Säkerhetsplanering 275 Förhållningssätt i nätverksarbete

279

18. Nätverksmetoden i medborgardialog

283

Arbetsprocessen vid medborgardialog

284

Egna reflektioner om nätverksmöten och medborgardialoger

288

Reflektion av bokens redaktörer

291

19. Nätverksterapi med unga kvinnor med anorexi/bulimi

292

Flexibel psykoterapi i nätverksperspektiv

293

Anorexi/bulimi och nätverksterapi

302

20. Nätverkslag inom socialtjänsten – en praktik förankrad i teori

304

Rörelsen i systemet

304

Meningsfulla ögonblick i nätverksmöten

305

Fönster för förändring

306

Nätverksledarens utmaningar – tid, språk och makt

308

Deltagarna på nätverksmötet

309

Cirkelformens betydelse för mötet

311

Fikapausen – möjlighetens mellanrum

312

21. Självmakt och delaktighet – en nödvändighet för samverkan kring komplexa problem SIP – ett verktyg vid samverkan

318 319

Förutsättningar för god samverkan

323

Makt och delaktighet

326

Del 5 AVSLUTNING

331

22. Nätverksrelaterad forskning och utvärdering

333

Nätverk och psykisk hälsa

333

Forskning om nätverksmöten

335

Hur skattar mötesdeltagarna själva förändringar vid nätverksmöten?

337

23. Avslutande tankar

341

Nätverksperspektivkultur 342 Politisk rörelse för mänskliga rättigheter

344

Levande nätverksinitiativ i kommunerna

346

Framtida utmaningar

347

Referenser 349 Register 357

Förord

och början på 1970-talet blåste en politisk medvind för en ny syn på individ, samhälle och makt, där avvikare sågs som offer för ett i grunden dysfunktionellt samhälle. Solidaritetsrörelser växte fram, till exempel: Alternativ jul, R-förbunden, höjda klientröster. Individuell psykoterapi och även familjeterapi sågs delvis med misstänksamhet, då både individen och dess nätverk därigenom berövades kunskap om samhälleligt inflytande på psykiska problem. Ur politisk synvinkel innebar detta ett strukturellt svek mot individen. Samtidigt försiggick, paradoxalt nog, en intensiv, omfattande och kreativ metodutveckling inom det psykoterapeutiska fältet. Bland annat formades en ny familjeterapi där man arbetade med hela familjen samlad. I denna tidsanda kom Ross Specks och Carolyn Attneaves bok om nätverksterapi till Sverige 1975. De tycktes skapa något av en brygga mellan individ och samhälle, dels genom sättet att förstå samspel – vilket medförde en syn på patienter, missbrukare och fångar som hela människor – dels genom att erbjuda en nätverksmetodik för förändring. Alltså ett både teoretiskt och metodologiskt expansivt språng. Inte bara familjen inbjöds till terapisessioner, utan även släkten, arbetskamrater, grannar och vänner, vilkas liv flätas samman i varje individs dynamiska, föränderliga livsrum – en process där alla tänks påverka varandra på ett i systemteoretiska termer begripligt sätt! Fantastiskt. Dessutom, i ett krisläge kan ett starkt ego visserligen vara hjälpsamt, men inte lika hjälpsamt som ett bra nätverk. Ett stort nätverksmöte omfattar 50–60 personer. Processen kan föra tanken till energialstringen i ett kärnkraftverk där bränslestavarna symboliserar de krafter som svarar mot nätverkets mest intensiva konflikter. Att konflikterna får komma till ytan påminner om att föra bränslestavarna NDER SLUTET PÅ 1960-

Förord

närmare varandra. Om inte tillräckligt nära varandra – ingen kraftutveckling. Alltför nära – risk för härdsmälta. En enorm kraftpotential kan frigöras igenom processen i nätverksspiralen och kanalisera känslomässig upprymdhet och engagemang, samt skapa nya förslag till lösningar. Metaforen antyder kraften som finns bunden i ett konfliktladdat nätverk, kompetensen som krävs av ett nätverksteam för att frigöra denna kraft och värdet av nätverksteamets erfarenhet av metodens potential, rätt använd. Sven Hessle konstaterar i sitt förord till första upplagan av denna bok 1998 att nätverksperspektivet kommit för att stanna. Han har säkert rätt. Frågan är bara var! Nätverksarbetet inom behandlingssektorn låg till en början rätt i tiden men kom, liksom systemisk och kommunikationsinriktad familjeterapi, att få allt sämre passform med en vårdsektor vars ideologi präglades snarare av medicinsk individuell symtomideologi än av holism. Nätverkstänkande visade sig i Sverige mer tillämpbart inom socialt inriktad verksamhet, i motsats till Finland där metodiken vidareutvecklats inom psykiatrin. Den var dock livaktig fram till de första åren under 2000-talet, då all personal inom BUP i Stockholm genomgick grundkurs i nätverkstänkande. Men New Public Management-direktiven eliminerade så småningom möjligheten att omsätta nätverksperspektivet i en psykiatrisk praxis. I stället kom psykiatrin att utvecklas mot en struktur som känne tecknas av exempellös brist på tillit till de enskilda medarbetarna. Medarbetarnas metodval kan inte undgå att påverkas av ett ”plocke pinn-system” som bas för enhetens ekonomi. En generell tendens i västerländska samhällen sägs vara att experternas ”livsvärld” invaderar medborgarna, och vårdadministrationens ”livsvärld” invaderar behandlarnas. Behandlarna tenderar att bli alltmer lika handläggare eller tjänstemän som verkställer diagnostiska och behandlingsmanualers påbud. Dock finns tecken på att utvecklingen kan vända mot mer tillit till medarbetarna och deras professionella kompetens och att se teorier, modeller och manualer som hjälpmedel, inte som ”härskare”. Kärnan i nätverksarbetet är att skapa förutsättningar för mötesdeltagarna att komma till tals på så lika villkor som möjligt, att våga göra sina röster hörda och – inte minst – att få gensvar. Komplexiteten i 8

Förord

denna målsättning blir tydlig när man lägger ett intersektionellt raster över de förutsättningar som aktiveras inom individer i dialog. Hur skapas dialog i ett samspelsfält med aktiverade maktaspekter i dimensionerna genus, ålder, klass, etnicitet? Sannolikt genom nätverksteamets förmåga att i mobiliseringen före mötet – då mötesdeltagarna ska rekryteras, motiveras och aktiveras – bygga upp tillräcklig tillit. Därefter att, genom sitt sätt att leda mötet, hålla denna tillit levande. Detta kräver att teamet och dess ledare kan härbärgera företeelser som nätverket av skilda skäl inte kunnat göra – radikalt olika uppfattningar, outhärdlig otydlighet, giftiga konflikter, ovisshet och känslomässigt latent eller manifest kaos. Här måste struktur balanseras mot flexibilitet och följsamhet. Nätverksmötet kom till världen i en tid av aktiverad spänning mellan ”undersåtar” och auktoriteter. Metodiken fick sin första tillämpning inom vårdsektorn, med patienters/klienters personliga nätverk. Med tiden har det skett en förskjutning mot att inkludera alltmer av professionella kontakter från psykiatri och socialtjänst. Ett exempel är insatser av ”personliga ombud” som löser sin uppgift att stödja personer med psykisk ohälsa att kunna delta i samhället på samma villkor som övriga medborgare, genom att i nätverksmöten inkludera tjänstemän och myndighetspersoner som har makt att underlätta detta. Ytterligare ett steg tas när medborgare i en stadsdel förs samman med tjänstemän och politiker för att arbeta med lokala svåra samhällsfrågor. I Biskopsgården, en socioekonomiskt svag men multikulturellt stark stadsdel i Göteborg, fördes en framgångsrik dialog kring temat ”Vad behöver förändras för att små barn ska kunna växa upp här i ett liv utan våld?” Genom medborgardialoger där medborgarna samverkar med social arbetare, poliser och politiker och där de senare bidrar, inte bara med sina kunskaper utan också med sina personliga och privata erfarenheter och reaktioner, minskar maktgapet, vilket befrämjar den ömsesidiga tilliten. Nätverksmötet kan visa sig äga en av nycklarna till förändring i lokalsamhällen, där befolkningen känner sig maktlös gentemot kriminella nätverk som gradvis tagit över den styrning och kontroll som samhälleliga auktoriteter inte förmått upprätthålla. Detta arbetssätt skulle då – i kraft av människosyn, bred förståelse och i ”open ended” dialogiska processer – kunna ta sig an komplexa frågor där administrativa riktlinjer Förord

och manualer kommer till korta. Det systemiska nätverksarbetet skulle då kunna spela en viktig roll i en annan fas av samhällsutvecklingen än den i vilken det uppstod för drygt 50 år sedan och utvecklas till att, vid sidan av användbarheten i socialt och psykoterapeutiskt arbete, också bli ett sociopolitiskt verktyg. Stockholm den 25 april 2020 Björn Wrangsjö

Förord

Ett tack

till personer som varit till ovärderligt stöd i processen att få till denna tredje omarbetade upplaga av Nätverksboken – om mötets möjligheter. Först ett tack till vår förläggare på Liber, Helena Ekholm, som bistått med uppmuntran och goda råd. Hon har ställt frågor som hjälpt oss att tänka vidare. Med förläggarens blick har hon även uppmärksammat oss på oklarheter och språkliga brister och hela tiden funnits för oss som en god fe. Vidare vill vi tacka de bidragsgivare som osjälviskt har delat med sig av sina erfarenheter i bokens del IV. Bland kollegor och engagerade nätverkslag som låtit sig intervjuas om sin praktik vill vi särskilt nämna nätverkslagen i Huddinge (Hassan Rahaoui, Nafi Cilgin, Stina Björk och Rita Mokko); Rosengård i Malmö (Bo Nerlund, Margarita Kroumova-Hasoun och Johan Holm); Rinkeby-Kista i Stockholm (Micke Jahn, Marianne Lind); Biskopgården i Göteborg (Susanna Nolin, Ingrid Persson, Ulrika Stöök, Patrik Eklöf och Adeline Lindström); Claes Johansson på Social Resurs i Göteborg samt Björn Holst och Erik Hjort på Goda möten. Åsa Samuelsson och Thomas Karlsson i Väsby Nätverkslag har gjort det möjligt för oss att följa ett SIP-möte. Psykolog Per-Åke Lektér, Tyresö socialtjänst, har delgett oss sin metodutveckling i fråga om nätverksbehandling av beroendeproblem. Ett särskilt tack riktar vi till Ismini Ohm-Zalitis, som lät oss fritt disponera hennes lägenhet i hjärtat av Pireus, Aten, ett par varma novemberveckor 2019, då huvuddelen av omarbetningen av boken tillkom. Vi vill till sist tacka våra livspartner och fruar, Kerstin Rhodin och Amelie Wallmark. Utan deras tålmodiga stöd hade vi knappast rott projektet iland. ÄR VILL VI UTTALA VÅR TACKSAMHET

Gunnar Forsberg och Johan Wallmark Stockholm 23 juli 2020 Ett tack

Inledning

och nätverksterapi handlar om att igång sätta och stödja samverkansprocesser i sociala nätverk. Ämnet för den här boken gäller hur professionella inom det psykosociala arbetsfältet kan öppna för samtal och möten, inte enbart med sina klienter utan även med människorna i sociala nätverk. Därigenom kan de initiera och understödja läkande och problemlösande processer. Nätverksmetodiken blir levande när yrkeshjälpare tillsammans med sina klienter söker sig framåt i direkta möten med deras barn, ungdomar, föräldrar, grannar med flera. Det gäller att uppnå samarbete i krissituationer, där de professionella söker beredskap och vilja att i samarbete med sina klienter mötas över gränserna mellan engagerade myndigheter och personligt nätverk. Vilka ingår då i ett nätverk? Frågan kan verka trivial, men vid närmare betraktelse finns det många definitioner av sociala nätverk. När det gäller psykosocialt arbete är det klientens eget subjektiva nätverk som är av intresse, det vill säga de människor som hen själv upplever har egentlig betydelse för hen. Alla människor lever i ett nätverk av relationer. Utan dessa kan vi inte överleva. När någon är i fara eller i kris och andra oroas, mobiliseras dennes nätverk, det sätts i rörelse. Nätverket består då av alla dem som skyndar till för att hjälpa. Både privatpersoner och yrkeshjälpare. Utgången av krisen kan hänga på kvaliteten av samarbetet i nätverket. OCIALT NÄT VERKSARBETE

Upplägget är behandlingen Att i socialt arbete och psykiatri medvetet använda sig av ett nätverks perspektiv, innebär att de professionella i varje läge av handläggning, utredning eller uppföljning söker samarbete med klienten och hens sociala nätverk. Att anlägga ett nätverksperspektiv och möta klienten i hens sociala kontext innebär att alltifrån den första kontakten, ständigt Inledning

• inventera • mobilisera • involvera nätverket i all planering, i beslutsfattande, genomförande och utvärdering samt i uppföljning.

Professionella kulturer Men vad är det med det då, kanske någon invänder. I teorin instämmer nog de flesta med påståendet (som har forskningsstöd) att ett ömsesidigt förtroende mellan människorna i skilda livssammanhang är en förutsättning för att man ska kunna tillgodogöra sig det som sammanhangen har att ge, vart och ett för sig. Så är till exempel samarbetet mellan hem och skola avgörande för barnens inlärning och anpassning i skolan. Variationen är emellertid stor inom det psykosociala fältet, när det gäller hur man samarbetar över institutionsgränserna och i synnerhet i vilken utsträckning det sociala nätverket runt klienterna betraktas som en resurs. Schematiskt kan man se det som att det psykosociala arbetet i Sverige idag utspelar sig i ett spänningsfält mellan tre typfall av arbetsplatskulturer (Erkers 2003). Å ena sidan en utvecklad nätverksperspektivkultur, där yrkeshjälparna strävar efter öppen dialog med sina klienter och deras personliga nätverk och riktar sitt intresse mot hur de själva och andra förhåller sig till varandra. De betraktar sig själva som delar av ett större samverkande system. Å andra sidan en nätverksfrämmande kultur där människor från klienternas personliga nätverk inte betraktas som resurser. I stället kan de till och med anses skadliga för individen, eller som orsak till hens problem. De professionella uppträder som experter och strävar efter kontroll. En mellanställning intas av en diagnosticerande kultur, där individens problem betraktas som ett uttryck för ett icke-fungerande nätverk som blir föremål för utredning och behandling via manualbaserade metoder. De professionella ser sig här som utomstående experter med en instrumentell syn på nätverket. I spänningsfältet mellan dessa kulturer tycks det finnas motsatta tendenser inom både socialt arbete och psykiatri. Dels en riktning mot mer utifrånexpertis, som innebär att man satsar enorma resurser på att definiera diagnoser och utarbeta manualer. Dels en inriktning mot dialoger och ett närmande mellan de professionella och deras klienters person14

Inledning

liga sociala nätverk. En av förhoppningarna med denna bok är att vara en röst för nätverksperspektivet i det pågående samtalet mellan dessa riktningar. Våra klienter och patienter skulle ha mycket att vinna på om fördjupade samtal om människosyn och förklaringsmodeller kom igång bland företrädarna för de olika kulturerna. Boken återspeglar 40 års beprövad erfarenhet av socialt nätverksarbete och nätverksterapi. Den riktar sig till alla som är under utbildning eller redan är yrkesverksamma inom psykiatri, socialtjänst och därmed besläktade fält. Grundläggande perspektiv och teori presenteras, liksom fallberättelser om nätverkspraktiken inom olika verksamhetsområden. Den beskriver praktiska tillvägagångssätt för olika typer av nätverks möten och förberedelsearbetet inför dem. Bokens avsikt är att flytta fram nätverksperspektivets positioner och sprida kunskap om nätverksterapi och nätverksmöten. Ytterst är förhoppningen att förstärka demokratin, inte minst inom vård och behandling, genom att verka för större inflytande för de medborgare som går under benämningar som klienter, patienter, intagna eller brukare. Alla autentiska fallbeskrivningar är avidentifierade, så att situationer, personer eller grupper inte går att känna igen.

Läsanvisningar Sedan föregående upplaga har bokens alla kapitel bearbetats rejält. Avsnitt som behandlar näraliggande frågor har i möjligaste mån sammanförts. Boken har fått en annorlunda disposition genom att kapitlen blivit kortare och flera. Avsnitt har strukits för att ge plats för aktuell metod utveckling. Därigenom har antalet beskrivna metoder utökats väsentligt. Erfarna nätverksterapeuter delar också med sig av sina reflektioner avseende nätverkstänkande och förfaringssätt. Nätverksperspektiv och nätverksmetoder ställs i relation till aktuella samhällsförändringar. De 9 kapitlen i förra upplagan har blivit 23. De är indelade i fem delar, baserade på teman. Vår förhoppning är att boken därigenom vinner i överskådlighet. Till överskådligheten bidrar också att kapitlen getts ru briker som bättre ska vägleda läsaren. Vidare har åtta av tidigare upplagors bidrag, där medförfattare beskriver erfarenheter från olika sammanhang, fått utgå. I stället tillkommer i del IV i denna upplaga sex nyskrivna Inledning

bidrag, i vilka nätverksledare beskriver sin praktik och delar med sig av sina metoddiskussioner i skilda tillämpningsområden. Boken har genom denna förändring getts en nödvändig uppdatering. Boken är nu disponerad så att den som läser den från början till slut får en genomgång av nätverksterapins historia och bakgrund, blir insatt i premisser för olika typer av nätverksmöten och hur man leder dem, presenteras ett axplock ur det breda fält av nätverksrelaterade verksamheter som pågår i Sverige samt får ta del av erfarenhet och forskning om socialt nätverksarbete och nätverksterapi. Om läsaren hellre vill gå rakt in på skilda specialområden går det bra att med hjälp av innehållsförteckning och sakregister hitta det område hen söker kunskap om. Korsreferenser mellan de olika kapitlen hjälper även läsaren att orientera sig i nätverksterapins värld.

Bokens fem delar Del I (kapitel 1–3) beskriver det sociala nätverksarbetets bakgrund och teori. Kapitel 1 ger en inblick i författarnas grundantaganden. Därefter presenterar kapitlet grundläggande begrepp och ger en kort genomgång av nätverksterapins utveckling och historia. Kapitel 2 redogör för grundläggande systemteori och socialekologisk systemteori. I kapitel 3 beskrivs systemteorins senare utveckling, social konstruktionism och språkliga system. Här beskrivs även dialogism och dialogisk nätverksteori. Del II (kapitel 4–7) behandlar mobilisering av sociala nätverk. I kapitel 4 beskrivs nätverkskartan, hur den ritas och hur man tolkar den tillsammans med sin klient. Kapitel 5 visar hur nätverksritande tillsammans med barn i sig självt kan bli en insats som ger stöd. Kapitel 6 behandlar mobilisering av sociala nätverk och förberedelse inför ett nätverksmöte. Kapitel 7 fortsätter på samma tema, men med fokus på krisintervention. Del III (kapitel 8–14) beskriver olika former av nätverksmöten och vad som krävs för att leda dem. Kapitel 8 behandlar nätverkslaget, det team som tillsammans leder själva mötet. Kapitel 9 beskriver processinriktade nätverksmötens inledande faser och kapitel 10 behandlar mötets fortsatta faser fram till dess avslutning i en gemensam känsla av lättnad och hänförelse. Dialogiska nätverksmöten är föremål för kapitel 11 och

Inledning

strukturorienterade möten för kapitel 12, medan kapitel 13 behandlar ett särfall av nätverksmöte som uppkommit genom så kallad SIP, samordnad individuell plan. I kapitel 14 möter vi en beskrivning av hur man kan organisera nätverksinriktat socialt arbete på lokalplanet. Del IV (kapitel 15–21) ägnas helt och hållet åt faktiska tillämpningar av nätverksperspektiv. Kapitlen har skrivits av praktiserande nätverkslag och nätverksterapeuter. Kapitel 15 beskriver arbetssätt hos en grupp personliga ombud som utför sitt arbete att stödja människor med psykisk funktionsnedsättning enligt nätverksprinciper. I kapitel 16 får läsaren ta del av paradoxala följder i mötet mellan två olika värdesystem – svensk socialtjänst som möter människor som flyttat från ett samhälle med patriarkala strukturer till ett svenskt miljonprogramsområde. Kapitel 17 beskriver Signs of Safety, som är en manualiserad nätverksmetod för säkerhetsplanering vid sociala barnavårdsutredningar. Kapitel 18 behandlar medborgardialog, ett tillvägagångssätt för att genom dialog mobilisera invånarna i ett lokalsamhälle till att medverka i att utforma sin stadsdel i enlighet med egna formulerade visioner. Kapitel 19 ger en autentisk fallbeskrivning av en nätverksterapi med en ung kvinna med anorexi. I kapitel 20 funderar två erfarna nätverksterapeuter över egna erfarenheter av mångårigt arbete med nätverksmöten i kommunal socialtjänst och delar med sig av värdefulla insikter. I kapitel 21 tar läsaren del av samverkansprocesser i sociala nätverk, utgående från nätverksperspektiv. Dessa knyter an till arbetet med samordnad individuell plan (SIP). Del V (kapitel 22–23) utgör bokens avslutning. Kapitel 22 består av en översiktlig genomgång av relevant nätverksrelaterad forskning och i kapitel 23 får läsaren ta del av författarnas sammanfattande tankar. En referenslista och ett register är därefter allt som återstår.

Inledning

Författarpresentationer Johan Wallmark (red.) är socialpedagog och leg. psykoterapeut med inriktning mot familj och nätverk. Han har praktiserat familjeoch nätverksterapi sedan 1985. Under 1990-talet var han verksam vid Krismottagningen för barns nätverk i Botkyrka, därefter arbetade han inom frivilligorganisation och inom kommunal socialtjänst. Sedan 2011 verkar Johan som privatpraktiserande psykoterapeut, handledare och utbildare i systemiskt förhållningssätt. Gunnar Forsberg (red.) är socionom och leg. psykoterapeut. I början på 1980-talet var han aktiv i den ursprungliga Nätverksgruppen som introducerade nätverksterapin i Sverige. Under flera år var Gunnar verksam i Nätverksprojektet i Alby och därefter, fram till 1998, vid Krismottagningen för barns nätverk i Botkyrka. Från millennieskiftet verkar han som psykoterapeut, handledare och utbildare i nätverksterapi genom frilansgruppen HB Nordiska Nätverksprojekt. Gunnar har också varit utbildare i psyko terapi vid de legitimationsgrundande utbildningarna i familjeterapi på Psykoterapisällskapet och Ersta Sköndal högskola i Stockholm. Medförfattare

Mattias Castman är samhällsvetare och familjeterapeut med systemisk och relationell inriktning. Han är utbildad nätverksterapeut och är sedan 15 år tillbaka verksam som personligt ombud i Nacka och Värmdö. Ann Gardeström är socionom och har arbetat med barn och ungdom inom socialtjänsten i mer än 30 år, som socialsekreterare, på institution och som chef med inriktning mot strategiska frågor. Hon är utbildad handledare och licensierad organisationskonsult inom Signs of Safety och har sedan början av 2000-talet bidragit till att föra in metoden i svensk socialtjänst. Erik Hjort är socionom och leg. psykoterapeut samt nätverks- och familje terapeut. Han har tillsammans med Björn Holst bidragit till utvecklingen av nätverksmötespraktiken och anordnat ett flertal utbildningar i att leda nätverksmöten i Region Östergötland. Björn Holst är pedagog, nätverks- och familjeterapeut. Han har tillsammans med Erik Hjort utvecklat nätverksmötespraktiken och anordnat ett flertal utbildningar i att leda nätverksmöten i Region Östergötland.

Inledning

Nicoline Isacson är socionom, nätverksledare och familjebehandlare sedan 1988. Under åren 1998–2011 var hon verksam som biträdande enhetschef för Nätverkshuset i Älvsjö, Stockholm. Nicoline är sedan 2017 enhetschef för öppenvård i Skarpnäck, Stockholm, ”Familje- och nätverksstöd”. Claes Johansson är systemiskt utbildad psykoterapeut med inriktning mot familj och nätverksarbete. Han har sedan 1991 arbetat som nätverksledare inom kommunal verksamhet och är verksam vid Social resurs, ett nätverkslag inom Göteborgs Stad. Johan Klefbeck är leg. psykolog och leg. psykoterapeut. Han har bidragit till utvecklingen av nätverksterapi sedan starten i Sverige. Johan har utbildat i nätverksarbete och i att leda nätverksmöten i såväl Norden som Ryssland. Han var initiativtagare till Albyprojektet, under många år chef för Krismottagningen för barns nätverk och är nu verksam inom HB Nordiska Nätverksprojekt. Gertrud Magnusson är beteendevetare och diplomerad familjeoch nätverksterapeut i Psykiatri södra Stockholm. Hon är verksam som personligt ombud i Nacka och Värmdö sedan 15 år. Kerstin Marklund (framliden 2009) var socionom, symboldramaterapeut och leg. psykoterapeut. Hon var en av deltagarna i Albyprojektet, och därefter verksam på Krismottagningen i Botkyrka och senare Centrum för ätstörningar i Stockholm. Kerstin har bidragit till utvecklandet av nätverksterapin sedan starten i Sverige. Hon har också varit verksam som privatpraktiserande terapeut, handledare och utbildare i familjeoch nätverksterapi med utgångspunkt i HB Nordiska Nätverksprojekt. Susanna Nolin är socionom och SSPF-koordinator, vilket innebär att hon samordnar professionellt och privat nätverk kring unga i riskzon för kriminalitet och missbruk. Hon har tidigare arbetat i Nätverkslaget i Västra Hisingen. Susanna är också systemteoretiskt utbildad handledare med många års erfarenhet av pedagogiskt och socialt förändringsarbete i utsatta områden. Linda Palmér är samhällsvetare och familjeterapeut med systemisk och relationell inriktning. Hon är också utbildad nätverksterapeut och är verksam som personligt ombud i Nacka och Värmdö sedan 15 år. Inledning

Ingrid Persson är specialpedagog och verksam inom Förskoleförvaltningen i Göteborg som central samordnare med inriktning mot våld i nära relationer, hedersfrågor och bemötande. Hon är utbildad nätverksledare och var tidigare samordnare för Nätverkslaget i Västra Hisingen. Ingrid är också systemteoretiskt utbildad handledare med många års erfarenhet av pedagogiskt och socialt förändringsarbete i utsatta områden. Ulrika Stöök är socionom och samordnare för delaktighet och inflytande inom Grundskoleförvaltningen i Göteborg. Tidigare var hon utvecklingsledare med fokus på mänskliga rättigheter och medborgardialog. Ulrika är utbildad nätverksledare och har tidigare arbetat i Nätverkslaget i Västra Hisingen. Hon är också systemteoretiskt utbildad handledare med många års erfarenhet av pedagogiskt och socialt förändringsarbete i utsatta områden.

Inledning

Del 1

BAKGRUND OCH TEORI

DEL 1 • BAKGRUND OCH TEORI

1. Bakgrund Av Gunnar Forsberg och Johan Wallmark

ÄT VERKSTERAPI, NÄT VERKSPRAKTIK , nätverksmetodik, socialt nätverksarbete … kärt barn har många namn. Dessa begrepp syftar på olika praktiker som alla tar sin utgångspunkt i att se individen i sitt sammanhang av sociala relationer. Centralt inom nätverkspraktiken är att sträva efter att skapa utrymme för människor att på egna villkor göra sig gällande i en tillåtande atmosfär – nätverket som ett ”vi”, med plats för var och en. Med start i författarnas premisser – samhällssyn, människosyn och problemsyn – går kapitlets senare del vidare i det sociala nätverksarbetets historia och dess begrepp.

Några grundantaganden – perspektiv på liv och samhälle I följande avsnitt presenteras några av författarnas grundläggande synsätt och uppfattningar, som är centrala för nätverkspraktiken. Forskningsresultat som ligger i linje med synsätten refereras. Samtidigt återspeglar grundantagandena författarnas värderingar. Att vi är öppna med våra premisser tror vi underlättar för läsaren att värdera bokens texter. Människosyn

Inom antropologin hävdas att människans drivkraft att vidmakthålla relationer till andra i grunden är så stark att den kan betecknas som en social instinkt (Naroll 1980). Tack vare denna instinkt har människan kunnat överleva och utvecklas som art. Föreställningen om att ”ensam är stark” får inget stöd i antropologin. Tidigt i mänsklighetens gryning, för fem eller sex miljoner år sedan, tänker man sig att människans sociala instinkt kan ha manifesterat sig som en ”specifikt mänsklig form av social struktur” – det vill säga det sociala nätverket. 1. Bakgrund

Inom anknytningsteorin ses grupptillhörigheten som den miljö där våra förfäder blev människor. Anders Broberg med medförfattare (2006) beskriver människan som ett ”socialt djur”. Sedan vår utvecklingslinje skiljde sig från schimpansens för fem till sju miljoner år sedan, har vi under 99 procent av tiden levt som jägare och samlare. En nomadiserande ”storfamilj” bestod normalt av mellan 30 och 60 individer med olika grad av biologiskt släktskap, vilka beroende på klimat och tillgång på föda förflyttade sig antingen varje dag eller då och då. Det är alltså till denna sociala organisation som vi i allt väsentligt är genetiskt anpassade. De allra flesta av våra tidiga förfäder hade antagligen inte träffat mer än 60 olika människor under en livstid! Antropologen Mitchell (1969) menar att den främsta funktionen i det mänskliga sociala sammanhanget har varit att tillgodose mödrarnas och barnens grundläggande behov av mat och omsorger. Konstellationen mamma-pappa-barn är alltför liten och sårbar för att kunna klara detta. I stället verkar jägarbandet ha varit den tidigaste mänskliga organiseringen, det ursprungliga sociala nätverket. Det var tillräckligt stort för att tillgodose en arbetsfördelning, där flera hjälptes åt att ta hand om barnen och sörja för maten som delades av alla. Dess storlek motsvarar i stora drag den moderna människans subjektiva nätverk idag. Mycket tyder på att vi människor är genetiskt disponerade för att omge oss med ett nätverk av denna storlek. Dessa tidiga mänskliga nätverk var fredliga, menar psykoanalytikern Erich Fromm. Inga grottmålningar visar människor i strid med varand ra. Han antar att alla årtusenden av samarbete i fråga om jakt, samlande, barnskötsel och så vidare har skapat en nedärvd benägenhet att hjälpas åt och dela med sig snarare än att skada, döda och eftersträva makt över andra (Fromm 1973). De komplexa men relationsfattiga samhällen som vi nu lever i har utvecklats under oerhört kort tid, om vi ser till vår människoarts cirka 200 000-åriga historia. Biologer och antropologer är i stort sett eniga om att varken genetiskt, intelligens- eller känslomässigt har det uppstått någon grundläggande skillnad hos oss människor under denna tid. Där emot har våra nutida sociala nätverk utarmats på många av de viktiga kvaliteter, i form av omsorg och ömsesidiga band, som tills helt ”nyligen”, i ett utvecklingshistoriskt perspektiv, kan antas ha säkrat överlevnaden. 24

DEL 1 • BAKGRUND OCH TEORI

Den relativt nya vetenskapen evolutionspsykologi har fokus på hur det mänskliga sinnet (the human mind) har utformats under årtusendenas lopp genom det naturliga urvalet. Eftersom social samverkan förbättrat chanserna till överlevnad, menar evolutionspsykologerna, har det naturliga urvalet utrustat våra sinnen med en infrastruktur för vänskap, som innefattar tillgivenhet, tacksamhet och tillit. Den känsla som nog drabbar oss alla ibland, att vi egentligen inte är utformade för det moderna livet, kan vara värd att ta på allvar (von Wright 1995). Evolutionspsykologin har utvecklat den så kallade fel matchningsteorin, enligt vilken psykisk och social ohälsa ses som följd av det alltmer ökande gapet mellan den moderna sociala miljön och det forntida sammanhang som format oss. Människans identitet skapas i samspel

Eftersom vi människor lever i sammanhang där vi utgör varandras sociala miljö, kan man tillspetsat påstå att vi är ”upphängda i varandra”. Det jag gör får sin betydelse genom hur jag själv och andra benämner det. Den jag ”är” formas i löpande interaktion mellan mig och min omgivning, där jag samtidigt deltar i skapandet av andras identiteter. På detta sätt både påverkar och påverkas vi av vår sociala omvärld. Resultatet av detta ömsesidiga samspel är de sociala nätverk som vi är beroende av för vår fysiska och psykiska överlevnad. Barn föds in i den närmaste sociala gruppen, det vill säga familjens nätverk, inte enbart den lilla kärnfamiljen. Om det finns brister i kontakterna till och mellan föräldrarna, har barn stor förmåga att knyta an till andra vuxna i nätverket för att i någon mån kompensera för det som föräldrarna inte kan ge. Detta förhållande har gett upphov till vad professorn i barnpsykiatri Marianne Cederblad så träffande kallat mask rosbarn (Antonovsky, Cederblad, Dahlin & Hagnell 1990). En människas identitet blir aldrig färdig. Den vi är fortsätter att skapas och omskapas i nuet livet igenom i våra samspel med nätverket och omgivningen. Problem är socialt konstruerade

De problem professionella hjälpare ställs inför berör människors personliga kriser och livssvårigheter. Som professionella hjälpare behöver 1. Bakgrund

vi ett sätt att betrakta mänskliga problem som gör dem möjliga att lösa. Olika typer av diagnoser eller andra etiketter, som ”alkoholism”, ”depres sion” etcetera, är ur den synvinkeln mindre lämpliga som formulering av problem. De är statiska och beskriver en egenskap eller ett tillstånd hos en person. Som problem betraktat är en diagnos paradoxal. Den går inte att lösa. I ett nätverksperspektiv är problem något som utspelas och beskrivs i samspel mellan människor (Watzlawick, Weakland & Fish 1974; Anderson & Goolishian 1992). Ett fenomens namn (alkoholism, depression, begåvning, pålitlighet etc.) förklarar inte det fenomen som benämns. Uttalanden som ”jag tycker att jag dricker för mycket och jag kan inte dra ner på drickandet”, eller ”han ligger bara på soffan och glor i taket, i stället för att gå till jobbet – och jag kan inte få honom att ändra på det” är problembeskrivningar utifrån en upplevd verklighet. Anderson och Goolishian (1992) visar att en problembeskrivning av detta slag gör problemet möjligt att behandla. För att vara meningsfull behöver en problemställning därför innehålla: 1. någon som är missnöjd med något, som hen inte vet hur hen ska komma tillrätta med 2. ett språkligt uttryck för att detta är ett problem. Dessa element, som står i relation till varandra, bildar kärnan i problemets sociala ekologi. Därmed erbjuder de möjligheter till bearbetning och förändring. Jämför med Anderson och Goolishian (1992), som sagt att ”ett problem är en bekymrad eller upprörd protest angående någon företeelse eller person, som någon försöker göra något åt”. Vi människor söker oss ju gärna till dem vi känner förtroende för, för att prata om det som berör oss. Att tala med varandra om det som bekymrar oss kan leda till att vi finner vägar framåt. Våra bekymmer behöver inte utvecklas till problem. Eller det som varit ett svårt problem för oss kan med hjälp av samtal förvandlas till en angripbar svårighet. Men det kan gå åt andra hållet också. Problem som inte blir lösta har en märklig förmåga att sprida sig. Den som vi ber om hjälp med ett problem, och den som på eget bevåg skyndar till vår hjälp, kan plötsligt finna sig inbegripna i en kamp, med oss eller med varandra eller med någon annan, kanske med någon som gjort sitt bästa för att ”inte bli indragen”. 26

DEL 1 • BAKGRUND OCH TEORI

Register A akut kris 124 Albyprojektet 34 Andersen, Tom 36, 46, 71, 112, 188 ff, 306 Anderson, Harlene 26 f, 60, 67, 69 f, 108, 334 anorexi och bulimi 292 Antonovsky, Aaron 29 Arnkil, Tom Erik 36, 73 f, 76, 128, 194, 202 ff, 310, 316, 338, 340 Attneave, Carolyn 32, 145, 155, 158, 175, 177, 305 B Bakhtin, Michail 36, 70, 72, 310 balans vid nätverksmötet 120, 310, 327, 338 balansteori 121 f.f. Barnes, John A. 39, 55, 58 Bateson, Gregory 40, 48, 60, 306 bekymmers-/orosskala 128 beprövad erfarenhet, evidens 341 von Bertalanffy, Ludwig 40 beteendestörning 125, 209, 333 Biskopsgården 283 ff Boscolo, Luigi 41, 60, 110, 138, 189 Bott, Elisabeth 56 Borgengren, Marianne 205 f Bronfenbrenner, Urie 51 ff, 107, 242, 312 brukarfokus 320, 323 C Cederblad, Marianne 25 cirkulära frågor 100, 103, 171, 281 Costa, Felipe 205 cybernetik – av första ordningen 41, 59 ff, 61 f – av andra ordningen 59 f, 187 D Deleuze, Gilles 347 depressionsfas 157, 177 ff, 196, 305, 339 depressionsgestaltning 179 depressionstolkning 178 det gyllne dygnet 206 diagnoser 14, 26, 343 dialog 68, 69, 70, 186, 343 – underlätta för 194 – och reflekterande position 188 dialogiska möten och spiralprocessmöten, en jämförelse 196 f dialogiska nätverksmöten 71, 184 ff dialogisk nätverksteori 70 dialogisk nätverksterapi 71, 192, 210, 217, 336 ff double bind – dubbelbindning 61

E effektivt respektive utvidgat nätverk 56 eftermöte 308 empowerment 211, 224, 342, 346 enkelriktad relation 57 estetik 63 f etik 118, 130, 323 – barn och nätverksmöten 97 – barn som uppdragsgivare 97 ff – barnets röst 97 ff – klienten som uppdragsgivare 130 – följsamhet gentemot klienten 323 – tilltro till klientens och det personliga nätverkets kompetens 323 etikettering och diagnos 71 evidens av nätverksmöten 335 evidens och beprövad erfarenhet 341 evidensbaserad praktik 205, 337, 341, 345 evolutionspsykologi 25 exosystem 52, 54 externalisering 206 F familjerådslag 210 ff feedback 47 f, 63 feedback-informerad terapi (FIT) 337 felmatchningsteori 25 feminism 263 fikapaus 182, 214, 312 forskning om socialt nätverk 55 ff forskning om nätverksmöten 310 f, 333 ff framtidsdialog, förutsägelsedialog 36, 128, 184, 202 ff, 253, 316 framtidskarta, önskekarta 94 Fyrand, Live 36, 334 förebyggande insatser 232 ff, 283 ff. förebyggande nätverksmöte 233 förfrågan 319 förmöte 66 f, 106, 119 ff, 129, 134 ff, 138 f förutsägelsedialog, framtidsdialog 36, 128,184, 202 ff, 253, 316 förändring 43, 47, 50, 68, 69, 242, 342 ff – kliniskt signifikant 310 G genombrottsfasen 156 f, 182, 184 Goolishian, Harold 26, 60, 67, 69 f, 334 gränssystem 71 ff, 74 H hederskultur 260 ff hedersrelaterat våld 264, 267 hierarkier – mellan olika professionella 258 – mellan olika uppdragsgivare 116 – socialtjänste- och sjukvårds- 255

357

hjälpisolat 329 Hoffman, Lynn 40, 59, 64, 67, 334 homeostas 46 f, 59 humaniserad mentalvård 344 ff I inbjudan till nätverksmöte 129, 132 ff, 226, 246 f, 309, 314 – med ”många röster” 140 ff individuell plan, samordnad 17, 38, 221 ff, 318 ff information - skillnad som gör skillnad 46 f, 62 f, 65 f, 171, 189, 306 inre dialog 218, 339 instruktiv interaktion 65 interpunktion 45 intersubjektiv 108, 194 intervju 249, 285 isolat 86 f J Jackson, Don D, 47, 61 K KASAM, känsla av sammanhang 29 kausualitet – cirkulär 43 f – linjär 43 f klient 63, 66, 95 f, 111, 115 – multimyndighets- 74 – och inbjudan 132 – och maktförhållanden 309 – som uppdragsgivare 116 – utvidgad 116 Kliman, Gilbert 37, 209 ff Kliman, Jodie 68 klimatkatastrof 347 koherens 43, 50, 59 komplementaritet 48 f, 57 komplementär upptrappning 44 konstruktivism 68 konstruktiv rollförvirring 180 kontaktlänkars innehåll 57 kontroll och styrning 63 kris – akut respektive stabil 127 f – och mobilisering 124 ff, 129 ff, 136 ff krisstiuationer - exempel 126 f kristeori 124 f – Arnkils bekymmers-/orosskala 128 L lagledare 151 f, 160, 163 ff, 173, 191, 201 lagom skillnad 46, 189, 306 Lebenswelt (livsvärlden - vardagslivet) 74, 259, 323 Lewin, Kurt 51 lojal otrohet 117

358

lyssnande position 188, 190, 327 lösningsfokuserad korttidsterapi 272 f M makrosystem 52 ff, 54, 107 maktbalans – majoritetssamhälle och patriarkal minoritetskultur 267 – personligt och professionellt nätverk 123, 258 maskrosbarn 25 medborgardialog 283 ff, 346 f meningsfulla ögonblick 305, 339 meningsskapande processer 72 mesonivå, mesosystem 53, 183, 242, 313, 333 metodaxel 108 f, 114 mikrosystem 52, 312 mind - sinne 60 ff mobiliserare 11, 137 ff, 257 mobilisering till nätverksmöte 66, 107, 134, 246 – vid akut kris 129 – vid stabil kris med många röster 136, 138 mobiliseringsfasen 156 f, 175 ff monolog 70, 72, 322, 339 Moreno, Jacob L. 51, 55 motkänslor 179,192 multimyndighetsklient 74 multiversa 65 ff, 67, 142 många rösters mobilisering 136 f, 140, 142 mångpartiskhet 138, 142, 153 mänskliga rättigheter 344 mötesförberedelser vid SIP-möte 223 mötesledarnas förberedelsemöte 248 mötesplats 129, 131 mötesögonblick 193 f, 210 N New Public Management 8, 38, 341 nexus, nexusperson 86 f, 93, 321, 328 f nexusersättare 328 ff nyfikenhet 49, 64, 108 f, 112, 192, 194, 271, 323, 327 nätverket och livscykeln 91, 334 nätverk och psykisk hälsa 28, 333 nätverksaktivist 329 f nätverksarbete – socialt 30 – på lokalsamhällesnivå 231 ff, 236, 283 ff nätverkseffekt 120, 184, 307 Nätverksgruppen 33 Nätverkshuset i Älvsjö 232 nätverkslag 32, 38 f, 39, 137, 145 ff, – eget sammanhang 153 – framgångsfaktorer 154 – i offentlig regi 116 f, 304 – inom socialtjänsten 304 – och etik 118 – och reflekterande positioner 190

– samarbete 151 – sammansättning 150 ff nätverkskarta 79 ff, 85, 93, 292 f – att läsa och förstå 84 ff – att rita 78 ff – att rita med barn och ungdomar 95, 97 ff, 104 – framtids-/önske- 93 – historisk 93 – hypotetisk 93 – i behandlingssamtal 95 – mobilisering 95 – subjektiv fyrfältskarta 79 nätverksmöte 213, 226, 337, 311, 315 – i utredningssituationer 235 – och medborgardialoger 288 nätverksperspektivkultur 14, 342 f nätverksskulptur 161 f nätverksspiral 31,186, 155 ff, 165, 196, 198 nätverkstal 163 ff, 200, 286, 287 nätverksterapeut 31 f, 137, 209, 309 nätverksterapi 30 ff, 41, 66, 71, 114, 150, 335 ff, 345 – dialogisk 192 ff – och makt 153 – reflektiv (RNT) 209 f – vid ätstörning 292 ff – vid autismspektrumstörning och PTSD 209 O objektivitet inom parentes 60 observatör, 187 – deltagande 59 observerande system 60, 188 orosanmälan 99, 139 oroslinje 169, 245, 249 osäkerhetstolerans 194 P paradigm, paradigmskifte 59, 65 patriarkal struktur 260 psykiatrireformen 344 ff personliga ombud (PO) 242 polarisering mot laget 172, 201 polariseringsfasen 156 f, 165 f, 171 polariseringstekniker 167 polyfoni 72, 195 – horisontell 72 – vertikal 72 Poromaa, Sante 348 problembeskrivning 26 problembestämt system 69 problemupplösning 69, 194 problemetikett 75 – som diagnos 26 process- eller strukturorientering 145 f process och innehåll i kommunikation 50 projekt som organisationsform 238, 291, 320

R randomiserade kontrollerade studier (RCT) 38, 335 reflekterande processer och positioner 36, 71, 187 f, 190 f – på nätverksmöten 190 f reflekterande team 123, 150, 188 ff, 266 regler 49 f relationsmönster 48 resursfrågor 114 retribaliseringsfasen 158 ff, 185, 249, 266, 287 retribaliseringsövningar 159, 161 f, 250 Reuveni, Uri 170 rhizomatisk 347 S samhällskontrakt 27 samordnad individuell plan (SIP) 321, 221 – vid Västbusmöte 318 Seikkula, Jaakko 36, 37, 70 ff, 186, 192 ff, 196, 202, 310, 335, 336, 338 ff, 343, 345 sekretess 118, 131,159, 236, 276 Signs of Safety 272 ff SIP-möte 39, 147, 221ff, 318 ff skalfrågor 105, 274, 278, 280 f – säkerhets- 275, 278 skalgestalt 166 ff skillnad som gör skillnad 46, 62, 189 SKR 224 social instinkt 23 social konstruktionism 67 ff social solidaritet 27 socialekologisk nätverksteori 55 ff, 261 socialt fält 51 socialt stöd 28 f Speck, Ross 32 spiralprocess, se nätverksspiralen splittrade nätverk 170, 190, 321, 333 språksystem 67 ff stabil kris 127 f, 136 ff Stern, Daniel 193 strukturorienterade nätverksmöten 146 f, 198 ff stödperson 67, 106, 118 f, 121 ff, 131, 138, 167, 199, 261, 338 – och mandatperson 261 subjektivt nätverk 13, 29, 34, 55 Svedhem, Lennart 34, 333 symbolpersoner 82, 92, 270 symmetrisk upptrappning 48 syndabocksmönster 171, 192 systemteori 40 ff, 59 ff Systemwelt – systemvärlden 74, 259, 323, 327 säkerhetsplanering 17, 38, 147, 275 ff T tempo och tid 308 f tolkningsföreträde 321 – och makt 34

359

Trimble, David 33, 155, 343 Turnell, Andrew 272 f

Västbus – vårdsamverkan i region Västra Götaland 320 ff

U uppdragsgivare 116 f, 120, 130, 139 – barn som 97 – klienten som 130 – professionell 154 utanförskapsområden 263 utmattnings- eller hänförelsefasen 157, 185 utvidgad klient 116 utvidgat nätverk 56

W White, Michael 205 Wittgenstein, Ludvig 68

V varseblivning 46 vattentrappa 254 vertikal polyfoni 72, 193 Vygotsky, Lev 72 f vårdkretsmöte 205 ff

360

Y yrkeshjälpare 31 Ä äktenskapskonflikt – i hederskontext 262, 268 ätstörning 292 ff Ö öppna samtal (open dialogues) 36, 70, 192, 195 f, 338, 343, 345

ISBN 978-91-47-13356-7

Projektledare: Annika Sandström Redaktör: Carin Soussi-Engman Formgivning: Anna Hild Design

Omslagsbild: Shutterstock/Monkey Business Images Foton i inlagan: s. 21 Shutterstock/Rawpicel, s. 77 Shutterstock/Pressmaster,

s. 143 Shutterstock/Photographee, s. 239 Shutterstock/Pressmaster, s. 331 Shutterstock/Mrmohok Tredje upplagan 1

Repro: Integra Software Services, Indien Tryck: People Printing, Kina 2021

Kopieringsförbud

Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och

elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet.

Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra

straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se. Liber AB, 113 98 Stockholm

Kundservice tfn 08-690 90 00 kundservice.liber@liber.se www.liber.se

LLA MÄNNISKOR LEVER i ett nätverk av relationer. Utan dessa kan vi inte överleva. När någon är i fara eller i kris och andra oroas, mobiliseras dennes nätverk, det sätts i rörelse. Utgången av krisen kan hänga på kvaliteten av samarbetet i nätverket. Om detta handlar den här boken. I denna nya, grundligt omarbetade upplaga av Nätverksboken – om mötets möjligheter, möter läsaren nätverksmötets nutida praktik och teori. Boken beskriver erfarenhet och forskning om socialt nätverksarbete och nätverksterapi. Under de fyrtio år som metoden använts för utredning och behandling inom psykiatri, socialtjänst och därmed besläktade fält har stora framsteg gjorts. Läsaren får ta del av den rika metodutveckling som ägt rum inom struktur- och processorienterad nätverkspraktik. Tillämpningens hela bredd presenteras, från samtal med klienten/patienten om hens nätverk, över att rita en nätverkskarta, till stora möten med hela nätverket samlat. Olika praktiker som Signs of Safety, SIP, Framtidsdialoger och Öppna samtal beskrivs och förklaras. Medborgardialoger och organisationsformer som bygger på nätverksmötets dialogiska och demokratiska principer presenteras. Olika sätt att tillämpa nätverksperspektiven inom skilda fält beskrivs av yrkesutövare, som även delar med sig av sina professionella och personliga reflektioner. Boken riktar sig till studenter och yrkesverksamma inom den psykosociala sektorn, som socionomer, psykoterapeuter, präster, läkare och sjuksköterskor samt alla som intresserar sig för sociala nätverk. Gunnar Forsberg och Johan Wallmark, bokens redaktörer och huvudförfattare, är familjeoch nätverksterapeuter med lång erfarenhet av psykosocialt förändringsarbete i sociala nätverk. Boken innehåller även bidrag av Mattias Castman, Ann Gardeström, Erik Hjort, Björn Holst, Nicoline Isacson, Claes Johansson, Johan Klefbeck, Gertrud Magnusson, Kerstin Marklund, Susanna Nolin, Linda Palmér, Ingrid Persson och Ulrika Stöök. ”Kärnan i nätverksarbetet är att skapa förutsättningar för mötesdeltagarna att komma till tals på så lika villkor som möjligt, att våga göra sina röster hörda och inte minst – att få svar.” BJÖRN WRANGSJÖ, DOCENT I BARN- OCH UNGDOMSPSYKIATRI, LEG. LÄKARE, LEG. PSYKOTERAPEUT OCH PSYKOANALYTIKER

Best.nr 47-13356-7 Tryck.nr 47-13356-7