9789147126200

Vårdande på teoretisk grund

Klinisk vårdvetenskap riktar sig till studenter, lärare och handledare på avancerad nivå och forskarnivå, samt till yrkesverksamma inom vården.

Best.nr 47-12620-0 Tryck.nr 47-12620-0

KLINISK VÅRDVETENSKAP

Klinisk vårdvetenskap är en tillämpad vetenskap som applicerar vårdvetenskapliga kärnvärden, teorier och begrepp i klinisk verksamhet. Hur denna applikation kan gå till, den begreppsordning vetenskapen har utvecklat och hur det kan tillägnas är några av de frågor som presenteras i denna samnordiska antologi.

Antologin språkliggör ämnets begrepp, teorier och kliniska erfarenheter och ger tankeverktyg för vårdandet. Med en grund i vårdvetenskapliga begrepp kan ”den vårdande kunskapen” om patienten föras vidare genom utbildning till professionell vård.

Vårdandet integreras då med ontologi och ges en teoretisk grund.

Boken är indelad i tre delar. Tre av kapitlen är originalforskning av empirisk karaktär med fokus på tillägnan. De övriga kapitlen är originalforskning av teoretisk natur med infallsvinklar som teori, utbildning och applikation.

Författarna är verksamma i Finland, Norge och Sverige och kapitlen är därav skrivna på norska och svenska.

ARN E REH NSFELDT & M ARIA ARMAN (RED.)

RE H N S F E LDT & A RM A N ( RED.)

KLINISK VÅRDVETENSKAP

KLINISK VÅRDVETENSKAP Vårdande på teoretisk grund

ISBN 978-91-47-12620-0 © 2020 Författarna och Liber AB Förläggare: Kristina Iritz Hedberg Projektledare: Annika Sandström Redaktör: Sara Lindberg Gombrii Formgivning: Sara Ånestrand/Fredrik Elvander Omslag: Birgitta Dahlkild Omslagsbild: Shutterstock Illustratör: Jonny Hallberg Produktionsledare: Helene Ågren Första upplagan 1

Repro: Integra Software Services, Indien Tryck: People Printing, Kina 2020

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet.

Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se.

Liber AB, 113 98 Stockholm Kundservice tfn 08-690 90 00 Kundservice.liber@liber.se www.liber.se

Innehåll Medverkande författare.................................................................... 6 1 Inledning till klinisk vårdvetenskap......................................... 10 Arne Rehnsfeldt

TILLÄGNAN 2 Etisk kompetens........................................................................... 28 Camilla Koskinen

3 Att inte längre ta den enkla vägen — tillägnelse av vårdvetenskaplig teori med relevans för klinisk praxis i Finland, Norge och Sverige........................................................44 Ann-Helén Sandvik, Arne Rehnsfeldt & Linda Nyholm

4 Praxisbegrepp i masteruppsatser.............................................. 59 Arne Rehnsfeldt

5 En dannelsesreise i omsorgsvitenskapens landskap — betraktninger fra en student...................................................... 69 Elin Høyvik

TEORI 6 Långsiktigt vårdande för hälsa i livsavgörande gränssituationer — en teori i klinisk vårdvetenskap.............80 Arne Rehnsfeldt

7 Medlidande och empati — reflektion om möten i hälso- och sjukvården..............................................................102 Maria Arman

8 Det vanskelige i de vanlige små ting, og dets betydning for etisk omsorg.......................................................137 Frode Skorpen

9 Kjærlighet — et ethosbegrep i omsorgsvitenskap................153 Kari Marie Thorkildsen

4

Innehåll

UTBILDNING OCH APPLIKATION 10 Integration av teori och praktik i akademisk professionsutbildning................................................................ 172 Lena Wiklund Gustin

11 SynErgoAVANTI — en praxismodell för det rättspsykiatriska vårdandet.....................................................197 Kenneth Rydenlund

12 Att lära och förstå vårdvetenskap — en professionell och personlig transformation...................................................223 Ann-Helén Sandvik

Register............................................................................................ 241

5

Medverkande författare Huvudredaktörer Arne Rehnsfeldt är leg sjukskötare, doktor i hälsovetenskaper och docent i vårdvetenskap. Han har arbetat som professor i sykepleievitenskap (vårdvetenskap) vid Høgskolen på Vestlandet (HVL), och är nu professor emeritus på samma lärosäte. I sin forskning har han arbetat mycket med vårdande vid livsavgörande händelser i kontext av bland annat katastrofer. Han har även studerat värdighet i äldreomsorg. Rehnsfeldt har ansvarat för en master i Klinisk vårdvetenskap vid HVL och har arbetat med att utveckla klinisk vårdvetenskap som disciplin och forskningsområde både i undervisning och i forskning.

Maria Arman är leg sjuksköterska och barnmorska, doktor i hälsovetenskaper med huvudområde vårdvetenskap, och docent i vårdvetenskap.

Hon arbetar som lektor vid Karolinska Institutet, sektionen för omvårdnad. Hennes forskning bedrivs i ”patientens värld” där hon studerar levda erfarenheter hos patienter med olika situationer av hälsa och lidande.

Bland kontexterna för forskningen finns patienter med cancer, människor som upplevt svåra trauman, människor med utmattning och långvarig smärta samt patient och vårdgivare vid Vidarkliniken. Aktuell forskning pågår i rehabilitering för människor med stressrelaterade tillstånd. I såväl forskning som utbildning är huvudfrågan människans lidande och hälsa samt de etiska och existentiella frågeställningar som hör till vårdandet.

Medförfattare Elin Høyvik er offentlig godkjent sykepleier med master i klinisk helseog omsorgsvitenskap samt doktorgradsstudent ved Åbo Akademiet i Vasa.

Hun er lektor ved Høgskolen på Vestlandet campus Stord (fakultet for helse- og omsorgsvitenskap), hvor hun underviser innenfor grunnleggende sykepleie, geriatri, helsefremming- og forebygging, dokumentasjon og veiledningspedagogikk. Hennes forskningsområde er brukermedvirkning hos den skrøpelige eldre innenfor kommunehelsetjenesten, i tillegg 6

Medverkande författare

til dokumentasjon og ICNP. Pågående forskning omhandler hvordan saksbehandlere ivaretar eldres rett til å medvirke når det søkes om helsehjelp i hjemmet.

Camilla Koskinen är leg sjuksköterska i inremedicin och kirurgi, diakonissa, magister och doktor i hälsovetenskaper med vårdvetenskap som huvudämne samt docent i klinisk vårdvetenskap. Hon har erhållit sin akademiska utbildning och erfarenhet vid Åbo Akademi. Nu arbetar hon vid Universitetet i Stavanger, Det helsevetenskaplige fakultet, avdelning för omsorg och etik. Hennes forskningsprofil består av fyra forskningsområden; 1) Vårdvetenskaplig teoribildning och substansutveckling (Caring Science) i relation till vårdvetenskapliga kärnbegreppen etik, lidande, hälsa och vårdande; 2) Klinisk vårdvetenskap och rörelesen mellan teori och praxis för applikation av vårdvetenskaplig teori och klinisk praxis; 3) Hermeneutisk metodologi och metodforskning för utvecklande av forskningsmetoder inom vårdvetenskaplig forskning; 4) Vårdvetenskapens didaktik och forskning om lärande, undervisning, tillägnan, kompetens och en etisk grundsyn.

Linda Nyholm är sjuksköterska och doktor i hälsovetenskaper med huvudämnet vårdvetenskap. Hon arbetar som universitetslärare vid Åbo Akademi, vid enheten för vårdvetenskap. Hennes forskning bedrivs främst inom vårdandets etik, klinisk vårdvetenskap och välfärdsteknologi. Hon har utvecklat en metod för hermeneutisk brevskrivning, och arbetat kring hermeneutisk applikationsforskning som implementerar evidensbaserad kunskap i klinisk praxis. Aktuell forskning pågår bland annat kring digitala innovationer inom välfärdsteknologi.

Kenneth Rydenlund är doktor i hälsovetenskaper med huvudområde vårdvetenskap, filosofie magister i pedagogik samt Master in Psychiatric Caring. Han arbeter som forsknings- och utvecklingssamordnare vid Rättspsykiatriska regionkliniken i Vadstena. Basarbete på vårdavdelning som skötare under många år, väckte intresset att ”fånga in” den praktiska kunskap som ackumulerades i vårdpraxis. Under de senaste tjugofem åren har vårdutveckling inom rättspsykiatrin, utifrån en vårdvetenskaplig grund, utgjort en betydande del av Rydenlunds arbetsuppgifter. En viktig del i detta arbete är förankrandet av det strukturerade omvårdnadsarbetet i vårdteori, dokumentation samt utvecklandet av en specifik begreppsapparat. Fokus 7

Medverkande författare

i forskningen är sökande och utvecklande av vårdandets substans inom den rättspsykiatriska vården. Ett stort intresse ligger i att förstå patienternas upplevelser av att vårdas samt potentialen i mötet. Utvecklandet av praktisk kunskap hos vårdarna, lärande genom bland annat essäskrivande samt strävan till klinisk förankring av hermeneutiska vårdande samtal är andra utvecklings-/forskningsområden. Rydenlund har även varit verksam som lektor i vårdvetenskap vid Högskolan i Borås.

Ann-Helén Sandvik är leg sjuksköterska, specialsjukskötare i inremedicinsk och kirurgisk sjukvård och doktor i hälsovetenskaper med huvudområde vårdvetenskap. Hon arbetar som universitetslektor vid Högskolan i Borås, sektionen för vårdvetenskap. Hon har mångårig erfarenhet av att stödja studenters kliniska lärande på både grund- och avancerad nivå. Hon har även ansvar för kvalitet och utveckling av högskolans verksamhetsförlagda utbildning i samarbete med region och kommuner. Hennes forskning fokuserar på studenters lärande och utveckling mot professionen.

Hon är engagerad i vårddidaktiska forsknings- och utvecklingsprojekt med syfte att utveckla klinisk handledning och verksamhetsförlagda lärmiljöer.

Frode Skorpen er sykepleier med viderutdanning som psykiatrisk sykepleier og har doktorgrad i medisinsk vitenskap. Han har tidligere arbeidet som klinisk sykepleier ved både medisinske og psykiatriske avdelinger. For tiden arbeider han som førsteamanuensis ved Høgskolen på Vestlandet.

Fokuset for hans forskning har vært på verdighet innem psykiatrisk helsevesen, og perspektivet har vært omsorgsvitenskaplig. Han har også hatt et særskilt fokus på hvordan de små handlinger i hverdagen påvirker oss mennesker imellom.

Kari Marie Thorkildsen er sykepleier, doktor i hälsovetenskaper med hovedområde vårdvetenskap samt førsteamanuensis ved Høgskulen på Vestlandet. Klinisk erfaring kommer hovedsaklig fra akutt medisin. Hun underviser og veileder på bachelor, master og PhD-nivå, blant annet i masterutdanningen Klinisk helse- og omsorgsvitenskap. Thorkildsen forsker innen grunnlagstenkning, etikk, åndelig omsorg, dannelse og rusomsorg.

Lena Wiklund Gustin är leg sjuksköterska med specialistsjuksköterskeutbildning inom psykiatrisk vård, leg psykoterapeut, handledare och doktor i hälsovetenskaper med inriktning mot vårdvetenskap. Hon är docent i vårdvetenskap vid Mälardalens högskola och professor vid UiT/Norges 8

Medverkande författare

arktiske universitet. Vid dessa lärosäten arbetar hon främst med specialist- och vidareutbildningar med inriktning mot psykisk hälsa, ohälsa och omvårdnad, men hon undervisar även i såväl grundutbildning som forskarutbildning samt handleder kliniskt verksamma sjuksköterskor. Hennes forskning utgår från ett vårdvetenskapligt perspektiv med fokus på upplevelser av hälsa, lidande och återhämtning inom ramen för psykiatrisk omvårdnad, samt betydelsen av att kunna visa såväl sig själv som andra medkänsla.

9

Kapitel 1 Inledning till klinisk vårdvetenskap Arne Rehnsfeldt

Syftet med detta inledningskapitel är att ge en vetenskapsteoretisk grund för klinisk vårdvetenskap som vetenskaplig disciplin för att vara till hjälp och till grund för läsningen av antologins övriga kapitel. Vidare kommer varje kapitel i korthet relateras till denna vetenskapsteoretiska genomgång för att visa på olika yttringar av disciplinen.

Motiv och syfte med boken Varför skriver vi denna bok? Detta bokprojekt startade med att vi som författare frågade oss vad tillägnan av klinisk vårdvetenskaplig kunskap innebär i praxis, utifrån allas vår pedagogiska och didaktiska erfarenhet av detta. Därför bestämde vi oss för att intervjua de studenter vi haft i master- respektive magisterutbildningar i Finland, Norge och Sverige kring deras direkta erfarenheter av detta. Vad vi hörde samfällt av dem var att när de gick utbildningen hade de äntligen fått ett språk för sina kliniska erfarenheter. Det som bör sägas i sammanhanget är att vi i alla dessa utbildningar i de tre nordiska länderna hade en tydlig vårdvetenskaplig profil på utbildningen.

Vi ger argument för att vårdvetenskap kan och ska brukas kliniskt, i kliniska och vårdande möten med patienter. Men vi vill även söka hur tillägnan av klinisk vårdvetenskap går till hos studenter, och hur de applicerar

10

Kapitel 1 Inledning till klinisk vårdvetenskap

denna i sin egen kliniska vardag. I dag talas det bland annat på en del universitet om att de ska vara professions- och praxisinriktade, utan att man talar om vad man egentligen menar. Klinisk vårdvetenskap är praxisinriktad just genom det faktum att teori och praxis förenas och inte separeras.

Utbildningen på ett universitet kan inte vara praxisinriktad om inte denna förening existerar, då teorin i den vetenskapliga disciplinen anger siktet för och avsikten med vårdandet.

Det som bekymrar oss är att det ofta brister i sammanhangen mellan vårdvetenskaplig teori och praxis. Som pedagoger och forskare i vårdvetenskap har vi erfarenhet av att våra kollegor både i praxis och i akademi behöver påminnas om vårdvetenskap som disciplin, i de fall då praxis inte relateras till den egna disciplinen utan till andra vetenskaper. Med disciplin menas att vetenskapen ses som en egen vetenskap med ett unikt perspektiv som grund för vårdandet av patienten. I detta resonemang följer vi den vetenskapsteori för vårdvetenskapen som Eriksson utvecklat (Eriksson, 1988; Eriksson & Lindström, 1999) och där en grundtes är att vårdvetenskap definieras av sin ontologi, och att denna ontologi måste vara uttalad och synliggjord.

En viktig aspekt av klinisk vårdvetenskap är den så kallade begreppsordningen (Eriksson & Bergbom, 2017) som ska redogöras för nedan.

Begreppsordningen skapar en inre ordning i vetenskapen. Den innebär att det måste finnas en inre ordning mellan ontologiska ethosbegrepp, kärn- och grundbegrepp, och de begrepp som används i det direkta vårdandet, så kallade praxisbegrepp och evidensbegrepp. Evidens betyder i detta sammanhang att vårdandet har en kliniskt ontologisk evidens som bygger på disciplinens värdegrund och kärnbegrepp, det vill säga att värdegrund och kärnbegrepp blir synliga i vårdandet och erfars av patienten. Men ontologisk evidens bygger också på att vårdandet har en solid vetenskaplig grund i form av de teorier som utarbetas och prövas i klinisk praxis. Den kliniska evidensen betyder att användning av teorigrunden kan ge förändring i patientens hälsoprocesser.

Ett uttryck för det ontologiska är det som naturligt finns och erfars av människor. Att söka kunskap om det naturligt givna hos människan och i vårdandet innebär att det ontologiska får en nära relation till praxis, och inte är något odefinierbart som svävar fritt omkring i luften. För att inte

11

Kapitel 1 Inledning till klinisk vårdvetenskap

detta ska ske är det av vikt att språkliggöra detta ontologiska och påvisa hur det är relaterat till det direkta vårdandet.1

Klinisk vårdvetenskap i förhållande till vårdvetenskap Vårdvetenskap är en ren autonom vetenskaplig disciplin som på humanvetenskaplig grund bildar en enhet av eller indelas i klinisk och systematisk vårdvetenskap. En systematisk vetenskap bestämmer de ontologiska, teoretiska och begreppsliga utgångspunkterna för vetenskapen. Detta görs i klinisk vårdvetenskap bland annat genom grundforskning om till exempel centrala begrepp, i form av exempelvis semantiska begreppsbestämningar.

Den interna logiken mellan klinisk vårdvetenskap och vårdvetenskap beskriver överensstämmelsen mellan vårdvetenskapliga ontologiska kärnvärden (väsensbeskrivning) och begrepp relaterat till klinisk praxis (Rehnsfeldt et al., 2016). Det betyder att klinisk vårdvetenskap är en tillämpad vetenskap i detta avseende. Dessa systematiska aspekt som utvecklas genom grundforskning kan till exempel vara att skriva en klinisk vårdvetenskaplig teori (jmf. kapitel 6) som får både karaktär av grundforskning och tillämpad forskning genom att förbinda centrala begrepp i en begreppsordning som innehåller ethosbegrepp, kärnbegrepp och grundbegrepp till praxisbegrepp och evidensbegrepp (Eriksson & Bergbom, 2017).

Den vetenskapsteoretiska utgångspunkten för vårdvetenskap som vi förhåller oss till här är som nämnts den som är formulerad av Eriksson, där grunden för att kalla vårdvetenskap en autonom vetenskap är att det finns en klart formulerad ontologi och epistemologi. För att betona detta säger Eriksson att vårdvetenskap definieras av sin ontologi. Ontologin 1 Om man utgår från det Eriksson säger (Eriksson, 2018 ) att vårdvetenskap definieras av sin ontologi, det vill säga det som handlar om verkligheten och varat, och detta relateras till att vårdvetenskap är ”en vetenskap om den naturliga vården” (s. 308), kan detta tolkas att den naturliga vården är ett uttryck för ontologin. Också ethos gestaltar ontologin när den ses ”som en naturlig medfödd egenskap hos människan” (ibid. s. 9). Andra begreppsutsagor som stödjer denna tankegång är när lidandet ses som något naturligt hos människan (ibid. s. 345–346). Utifrån att också hälsa som något som är förenligt med lidande, kan ses som något naturligt, som ”en del av hälsan” (ibid. s. 367). Detta sammanfattas bra på där Kari Eriksson säger: ”Riktningen i den nya världsbilden går mot den naturliga vården” (ibid. s. 427).

12

Kapitel 1 Inledning till klinisk vårdvetenskap

får sedan konsekvenser för val av epistemologi eller metodologi. Denna ontologi är hos Eriksson uttryckt som ett ethos innehållande kärlekstanken (caritas) och barmhärtighet, och kärnbegrepp som exempelvis hälsa och lidande. Epistemologin uttrycks genom en hermeneutisk metodologi som är i samstämmighet med ethoset, där vi genom forskning försöker förstå det väsen som i djupaste mening (ontologiskt) definierar grunden för vårdandet, som till exempel att lidandet är en naturlig och oundviklig del av livet men att det finns en hälsopotential i lidandet.

Metodologin är den filosofiska grunden för de metoder som används i forskningen. Dessa metoder kan vara antingen kvalitativa eller kvantitativa eller både och, och metodval bestäms av det man vill försöka förstå av ­vårdandets väsen eller kärna (Eriksson, 2001; Eriksson & Lindström, 2007; Eriksson, 2018).

Ordet klinisk i klinisk vårdvetenskap handlar om det som i metaforisk betydelse sker vid sjukbädden och är centrerad kring allt som rör patienten.

Detta betyder att den kliniska vårdvetenskapen är riktad mot patienten (Eriksson & Lindström, 2003) och har likheter med personcentrerad vård.

Vad som skiljer denna ”riktadhet-mot-patienten” kontra personcentrerad vård är det vetenskapsteoretiska tänkandet i vårdvetenskap som bygger upp en begreppsgrund för vårdandet. Därmed skapas ett sammanhang mellan en begreppsapparat och ”vårdande fenomen”. Är det nödvändigt att skilja systematisk och klinisk vårdvetenskap åt eftersom man delar samma teorikärna? Räcker det inte med att bara fråga hur man kan applicera den systematiska vårdvetenskapen i praxis? Svaret på dessa frågor bör ses i ljuset av forskningsintresset för de båda perspektiven. I dagsläget kanske det är rationellt att skilja mellan grundforskning i den systematiska vårdvetenskapen och tillämpad forskning i klinisk vårdvetenskap, eftersom den systematiska vårdvetenskapen varit upptagen av att definiera kärnsubstansen i disciplinen via grundforskning. Eftersom vi lutar oss mot det vetenskapsteoretiska tänkandet hos Eriksson, så vill vi i dagsläget kalla det klinisk vårdvetenskap. Men eftersom den kliniska vårdvetenskapen också rymmer moment av grundforskning som ofta förenas med tillämpad forskning, till exempel att skriva teori för applikation i praxis (se kapitel 6), kan man på sikt fundera över om disciplinen antingen ska heta bara vårdvetenskap eller enbart klinisk vårdvetenskap. Det första skulle kunna motiveras av att disciplinens kunskapsintresse är att söka vetande om vårdandets väsen som den ontologiska grunden för vårdvetenskap, där grund- och tillämpad forskning samverkar med varandra i 13

Kapitel 1 Inledning till klinisk vårdvetenskap

kunskapssökandet. Att uteslutande kalla disciplinen klinisk vårdvetenskap skulle fokusera på att kunskapsintresset är vårdandet, eller i analogi till Meleis (Meleis, 2007) att det är en praxisdisciplin som bygger på en vetenskaplig grund. Man kan diskutera om begreppet ”klinisk” är det rätta i förhållande till det konkreta vårdandet. Det kan ses som ett låneord från medicinen och dess åtskillnad mellan exempelvis preklinisk och klinisk forskning, men om man ser till det etymologiska ursprunget för ordet som ”vid sjukbädden”, kan det motivera ordet i vårdvetenskap.

Vårdvetenskap som vetenskaplig disciplin i förhållande till andra discipliner Ser man vårdvetenskap som vetenskaplig disciplin utvecklar man en egen teorikärna kring centrala begrepp som exempelvis vårdande, hälsa och lidande och så vidare. När man samarbetar med andra vetenskaper gör man det utifrån denna teorikärna för att fördjupa förståelsen av centrala värdemönster och begrepp i teorikärnan. Det betyder att andra vetenskapliga discipliner kan bidra in mot vårdvetenskapens teorikärna för att därmed fördjupa vetandet. Därför har Eriksson i sitt vetenskapsteoretiska tänkande utvecklat idén om vårdvetenskapens deldiscipliner som exempelvis vårdpsykologi, vårdantropologi, vårdens idéhistoria, vårdteologi, och så vidare. Dessa deldiscipliner speglas hela tiden mot den explicitgjorda ontologin för vårdvetenskap för att fördjupa vetandet och förståelsen av denna. Om man är företrädare för en av dessa deldiscipliner måste man vara väl insatt i både vårdvetenskap som ämne och det andra ämne som deldisciplinen representerar för att kunna föra dem samman i såväl grundforskning som tillämpad forskning. Det finns en stor outnyttjad potential i att utveckla dessa deldiscipliner vidare som, om det görs, kan bidra till att vårdvetenskapligt vetande tar ytterligare steg framåt.

Vårdvetenskap, som bygger upp sin egen teoretiska grund och därmed unika språk för vårdandet, kan ses som en vetenskaplig disciplin som kan samarbeta med andra discipliner i projekt men på sina egna premisser och med sitt eget språk. Därmed kommer man in på begreppet tvärvetenskap. Egentligen kan man se de ovan nämnda deldisciplinerna som en form av tvärvetenskap, då man gör tvärvetenskapliga förbindelser mellan den vårdvetenskapliga disciplinen och andra discipliner. Men det finns 14

Kapitel 1 Inledning till klinisk vårdvetenskap

också den tvärvetenskap som utförs runt konkreta forskningsprojekt. För att kunna bidra i ett sådant sammanhang måste man vara väl insatt i den egna vetenskapen samtidigt som man har förmåga att lyssna på andras bidrag utifrån deras respektive vetenskapliga perspektiv. Det är en intressant iakttagelse att den egna argumentationen ofta fördjupas i gränssnittet mellan de egna och andras argument och frågeställningar.

En annan aspekt på tvärvetenskap är det man kallar tvärprofessionellt samarbete. Som vi ser det borde samma ordning gälla i detta som i tvärvetenskapliga projekt, alltså att man har ord och argument för att hävda den bästa möjliga vården för patienten ur ett vårdvetenskapligt perspektiv.

Det förutsätter att man tillägnat sig den egna disciplinens teori och värdegrund. Också i det tvärprofessionella samarbetet grundat på dessa premisser kan nya kreativa tankar för vårdandet växa fram i gränslinjen mellan till exempel medicinsk vård och vårdande grundat på vårdvetenskap.

Mot denna bakgrund är det viktigt att fortsätta utvecklingen av klinisk vårdvetenskap för att kunna delta som jämbördig partner i tvärvetenskapliga projekt och i kliniskt tvärprofessionellt samarbete.

Klinisk vårdvetenskap och vårdande Men hur förhåller sig tanken om en autonom disciplin och det tvärvetenskapliga tänkandet till den konkret vårdande situationen? Om vi tar sjuksköterskeprofessionen som exempel, är yrket ofta tvärprofessionellt i själva vårdandet och speciellt i förhållande till den medicinska disciplinen, där sjuksköterskan behöver medicinska kunskaper för att utföra traditionella uppgifter som att sätta infarter för transfusion, lägga om sår, och så vidare. Man kan konstatera att det i den kliniska vardagen är skillnad mellan yrke och vetenskap, men att vetenskapen behövs för att ange om vad som i grunden konstituerar vårdandet. Detta kan relateras till begreppsordningen nedan och handlar om hur man definierat ontologin och dess förhållande till det konkreta vårdandet. Ingen vårdaktivitet kan således ses oberoende av ethos, ontologiska kärn- och grundbegrepp, även när man lägger om ett sår.

Ett annat sätt att exemplifiera resonemanget ovan är att föra in det engelska begreppet caring science som motsvarighet till vårdvetenskap. Av tradition är caring science intresserad av grundvärden och de ontologiska 15

Utbildning och applikation

Referenser Ahlman, E. (1939). Kulttuurin perustekijöitä: Kulttuurifilosofisia tarkasteluja.

[Kulturens grundelement: Kulturfilosofiska granskningar] (2:a utg.). Jyväskylä: Gummerus.

Arman, M. & Rehnsfeldt, A. (2006). Vårdande som lindrar lidande. Stockholm: Liber.

Barnett, R. (2008). A will to learn: Being a student in an age of uncertainty.

Maidenhood, Berkshive: Open University Press.

Berggren, I. (2014). Etisk undran i omvårdnadshandledning. I: E. Lassenius & E. Severinsson (red.) Hermeneutik i vårdpraxis, (s. 187–196).

Malmö: Gleerups utbildning AB. Carr, K.E. (2017) What is arete? Virtue in Greek philosophy — Definition of arete. Quatr.us Study Guides. Tillgänglig på: https://quatr.us/greeks/ arete-virtue-greek-philosophy.htm Clarke, C.M., Kane, D.J., Rajacich, D.L & Lafreniere, K.D. (2012). Bullying in undergraduate clinical nursing education. Journal of Nursing Education, 51(5), 269–276. doi:10.3928/01484834-20120409-01 Eberhard, P. (2004). The middle voice in Gadamer’s hermeneutics: A basic interpretation with some theological implications. Tübingen: Mohr Siebeck.

Ekebergh, M. (2004). Caritativ didaktik i patientnära kontexter — konsten att stödja lärandet på en vetenskaplig grund. I: D. Matilainen & K. Eriksson (red.), Vårdvetenskapens didaktik. Caritativ didaktik i vårdandets tjänst. (s. 110–111). Vasa: Åbo Akademi, Institutionen för vårdvetenskap.

Ekebergh, M. (2018). Att lära sig vårda — med hjälp av reflexion och handledning. Lund: Studentlitteratur.

Eriksson, K. (1987). Pausen: En beskrivning av vårdvetenskapens kunskapsobjekt. Stockholm: Almqvist & Wiksell.

Eriksson, K. (1990). Pro caritate. en lägesbeskrivning av caritativ vård. Vasa: Åbo akademi, Institutionen för vårdvetenskap.

Eriksson, K. (1999). En vetenskapsteori för vårdvetenskapen. Hoitotiede, 11(6), 358–364.

Eriksson, K. (2013). Jag var där, jag såg, jag vittnade och jag blev ansvarig — den vårdande etikens mantra. I: H. Alvsvåg, Å. Bergland & O. Førland (red.), Nødvendige omveier; en vitenskapelig antologi til Kari Martinsens 70-årsdag (s. 69–80). Oslo: Cappelen Damm akademisk.

238

Kapitel 12 Att lära och förstå vårdvetenskap — en professionell och personlig …

Eriksson, K. & Lindström, U. Å. (2007). Vårdvetenskapens vetenskapsteori på hermeneutisk grund. I: K. Eriksson, U.Å. Lindström, D. Matilainen & L. Lindholm (red.) Gryning III. Vårdvetenskap och hermeneutik (s. 5–20). Vasa: Åbo Akademi, Enheten för vårdvetenskap.

Gadamer, H. (2004). Truth and method. London: Continuum.

Gustavsson, B. (2007). Inledning: Bildningstankens aktualitet och historiska framväxt. I: B. Gustavsson (red.). Bildningens förvandlingar (s. 7–22). Göteborg: Daidalos.

Hansen, F. T. (2014). Vad innebär förundran — eller praxis? I: E. Lassenius & E. Severinsson (red.). Hermeneutik i vårdpraxis. (s. 63–78). Malmö: Gleerups Utbildning AB. Hilli, Y. (2007). Hemmet som ethos: En idéhistorisk studie av hur hemmet som ethos blev evident i hälsosysterns vårdande under 1900-talets första hälft.

Doktorsavhandling. Vasa: Åbo Akademis förlag.

Hilli, Y. & Eriksson, K. (2019). The home as ethos of caring: A concept determination. Nursing Ethics, 26(2), 425–433.

Hilli, Y., Salmu, M. & Jonsén, E. (2014). Perspectives on good preceptorship: A matter of ethics. Nursing Ethics, 21(5), 565–575. doi:10.1177/ 0969733013511361 Lassenius, E. (2014). En bro till en annan — förståelse i vårdande praxis. I: E. Lassenius & E. Severinsson (red.), Hermeneutik i vårdpraxis, (s. 81–96).

Malmö: Gleerups Utbildning AB. Lemniscate. (2005). Hämtat från: http://whatis.techtarget.com/definition/ lemniscate Lindholm, L. (2003). Klinisk applikationsforskning — en forskningsapproach för vårdvetenskapens tillägnande. I: K. Eriksson & U.Å. Lindström (red). Gryning II: Klinisk vårdvetenskap, (s. 47–61). Vasa: Institutionen för vårdvetenskap, Åbo Akademi.

Lindström, U. Å. (2014). Vårdvetenskap och hermeneutik i praxis. I: E. Lassenius & E. Severinsson (red.), Hermeneutik i vårdpraxis, (s. 33–41).

Malmö: Gleerups Utbildning AB. Lindström, U. Å, Nyström, L. L. & Zetterlund, J. E. (2014). Katie Eriksson: Theory of caritative caring. I: M.R. Alligood (red.), Nursing theorists and their work (8:e utg., s. 171–201). St. Louis: Elsevier/Mosby.

Lübcke, P. (red.) (1997). Filosofilexikonet. Stockholm: Forum.

Nordman, T. (2006). Människan som patient i en vårdande kultur. Doktorsavhandling. Vasa: Åbo Akademi.

239

Utbildning och applikation

Sandvik, A-H. (2015). Becoming a caring nurse — the heart of the matter in nurse education. Doktorsavhandling. Vasa: Åbo Akademi, Enheten för vårdvetenskap.

Sandvik, A-H., Eriksson, K. & Hilli, Y. (2014). Becoming a caring nurse — A Nordic study on students’ learning and development in clinical education. Nurse Education in Practice, 14(3), 286–292.

Sandvik, A-H., Eriksson, K. & Hilli, Y. (2015). Understanding and becoming — the heart of the matter in nurse education. Scandinavian Journal of Caring Science, 29(1), 62–72.

Severinsson, E. (2014). Berättelser från handledning — röster om vanmakt. I: E. Lassenius & E. Severinsson (red.), Hermeneutik i vårdpraxis (s. 177–186). Malmö: Gleerups Utbildning AB.

240

Register A

agape 153, 155–158 akutmottagning, akutvård, akutsjuksjöterska 66, 126, 129 altruism 24, 96, 102, 103, 105, 112, 114, 116–117, 120–124, 131 anhörig/pårørende, närstående 24, 82, 84–85, 106, 126, 137, 139–140, 141, 146, 147, 149, 178, 228 ansning 93, 95, 106 arête 61, 224, 226–227, 233 B

barmhjerigtighet/barmhärtighet 13, 72, 89, 95, 107, 110, 117, 121, 123–124., 144, 153–157 becoming (vardande) 17, 83 begrepp – ethosbegrepp 11, 12, 18, 20, 25, 59, 60, 63, 87, 88–89, 137, 153–168, 202 – evidensbegrepp 11, 12, 18–20, 21, 23, 24, 25, 60, 61, 62, 63, 66, 87–88, 97, 98, 124, 203, 216 – grundbegrepp 11, 12, 15, 17–19, 20, 21, 22, 24, 29, 52, 59, 60, 61, 63, 64, 87–88, 91–96, 123–124, 202, 215 – kärnbegrepp 11, 12, 13, 16–19, 23, 59, 60, 61, 63, 87–88, 89–94, 106, 108, 201, 202, 215, 216–217 – praxisbegrepp 11, 12, 18–20, 22, 24, 25, 59–67, 87–88, 92, 93, 94, 95, 97–98, 123–124, 141, 202–205, 209–210, 215, 216–217, 219 – tröskelbegrepp (se tröskelbegrepp) begreppsförskjutning 216–219 begreppsordning 11, 12, 15, 18–21, 23, 24, 25, 59, 61–62, 64, 66, 67, 87–96, 97, 98–99 bekräftelse/bekeftelse 37, 41, 61, 66, 85, 109, 140, 145, 149, 185, 203, 210, 211 bemötande 35–36, 49, 106–107 ”betydelsefull annan” 217 241

betydelseupplevelse 31, 32, 40, 214 bildning 22, 23, 28, 29, 40, 42, 56, 174, 192, 205, 212, 215, 224–225, 228, 235–237 blikk, blikket (se även ögonhöjd, ögon-/øyekontakt) 145–146, 163, 165 C

cancer/kreft 69, 80, 81, 82, 83–85, 140 caring communion (se även vårdgemenskap) 61, 82, 93, 96 caritas 13, 17, 74, 86, 88, 89, 106, 121, 123–124, 153, 155–158, 202, 216 caritativ vård 86, 95, 106 compassion (se även medlidande) 109–111, 115, 117, 118, 119, 120, 124, 125, 127–129, 130, 188 compassion-träning 118, 124–126, 127, 128–129 compathy 107 D

didaktik 41, 215, 223, 237 dokumentation, dokumentationssystem 22, 160, 197–220, dygd, dygdetik 17, 23, 64, 116, 117–118, 168 döden/døden 63, 64, 69, 71, 82, 83, 85, 86, 96, 108, 154 E

effektivitetstänk 34, 75, 105 egenvård 87, 109, 115, 188 empati, empatisk 24, 32, 102–131, 186 empatisk stress 104, 127 empatiträning 127–128 ensamhet/ensomhet 71, 89, 94, 96 episteme 176, 192 eros 153, 154–158 ethosbegrepp (se begrepp) evidensbegrepp (se begrepp)

242

Register

etik/etikk, etisk 16, 23, 24, 28–42, 64, 66, 67, 73–75, 85–87, 90–91, 95, 97, 107, 108, 116–118, 122, 137–149, 154–157, 159–160, 162, 167, 168, 174–176, 182, 191, 206, 219, 226, 230 etisk fordran/fordring 23, 67, 86–87, 91, 94, 97, 142, 145, 175 etisk kompetens 22, 28–42, 66 evidensbegrepp (se begrepp) examenskrav, examensmål 172–173, 179, 182 existentiella förbandet (DEF) 88, 93, 94–96 expressed emotions 146 F

forsoning/försoning 155, 160, 165, 208 fronesis 176, 192, 203 förståelsehorisont 23, 62, 80, 97, 180, 224, 228–232, 234–235 förståelsens hermeneutiska lemniskata 224–225, 226, 227–235 G

gjensidighet (se ömsesidighet) grundbegrepp (se begrepp) gränssituation 20, 23, 67, 80–99, 211 Gud 138, 146, 155–158 H

habitus, habituering 141–142, 145, 146 handledare, handledning 28, 105, 214, 225, 229 horisontmöte 224, 228, 229 horisontsammansmältning 23, 80, 224, 228, 231–232 hälsohinder 36, 37, 91, 173, 201, 210, 217–220, 229, 230, 232, 233 hälsopotential 13, 92, 94 hälsoprocess 11, 19, 60, 61, 67, 87, 88, 97, 203, 216, 220 hälsoresurs 50, 92, 201, 210, 216, 219–220 hälsorörelse 86, 96, 98 hälsosamtal (se samtal)

243

I, J

inseende 61, 81, 113, 224, 227–228, 230, 235 interdependens (se även ömsesidighet) 17, 23, 64, 65, 70, 81, 82, 85, 87–89, 90–95, 108, 145, 175 journalförning (se dokumentation) K

katastrofer 80, 81, 82, 89, 114 kjærlighet/kärlek (se även caritas) 13, 17, 25, 32–33, 41, 71, 74, 76, 86–87, 89, 95, 106, 109, 114, 118, 126–128, 130, 144, 145, 149, 153–168, 208, 225 kompetensområde 174, 205, 207 kompetensutveckling 119, 130, 207 kontemplation 118, 124, 125, 160 kravlöshet 93, 95 kreft (se cancer) krenkelse/kränkning 35, 61, 65, 66, 138–139, 146 kroppsspråk 118, 119 kunskapssyn 175–177 kärlek (se kjærlighet) kärnbegrepp (se begrepp) L

lemniskata (se förståelsens hermeneutiska lemniskata) lidande/lidelse 12–14, 16–17, 19, 23, 25, 28, 30, 50, 55, 61, 63–66, 81–83, 84–85, 86–98, 102, 104–119, 121–122, 127, 128, 130, 131, 166, 185, 188, 189, 201, 202, 208, 214, 219, 229, 230, 234 – livslidande/livslidelse 19, 61, 85, 92, 95, 96, 166, 202 – sjukdomslidande 19, 61, 84, 85, 202 – vårdlidande 19, 61, 84, 85, 202, 218, 139 livsförståelse, livsförståelsemörker 63, 80, 81–96 livsytring/livsyttring 70, 92, 94, 107, 122, 144 loving-kindness 127–128, 130 lärande 22, 23, 28, 29, 31, 40–42, 52, 54, 56, 82, 96, 103, 104, 106, 173, 175, 177–181, 182, 185, 207, 211, 223, 225, 227, 232, 234, 237 244

Register

lärare 28, 31, 42, 45, 54, 172, 173, 175, 177, 179, 181, 182, 225 lärcirkel, Kolbs 180 M

meditation 117, 118, 124–125, 126, 128, 129, 130 medlidande (se även compassion) 17, 24, 30, 64, 82, 87, 102–131 medlidandetillfredsställelse 114–116, 119 medlidandeträning (se även compassion-träning) 127–128 medlidandetrötthet 114–116, 119 medmenneske/medmänniska 19, 32, 86, 87, 90, 92, 94, 97, 105, 107– 109, 111, 112, 116, 125, 127, 141, 159, 166, 175 medmänsklighet 94–95, 103, 104–123, 225 meningslöshet 85, 89, 90 meningsskapande 63–64, 81, 83–85, 87, 91, 93, 94, 96, 109 metodstrimma 182–190 middle range-teori 19, 21, 67, 99 mindfulness 124–126, 128, 129, 130 mistillit/misstillit (se tillit) motivation 105, 107, 111, 114, 120, 123, 127, 129, 181, 210, 215, 218, 226, 227 människobild 174–175, 181 N

Neffs Self-Compassion Scale (SCS) 188 neuropsykologi 108, 111, 113, 127 nursing 16, 113, 119, 140 O

Oldenburger Burnout Inventory (OLBI) 188 olyckor 80, 89, 114 omvårdnadsdokumentation (se dokumentation)

245

P

pandemi 114 patientmöte 203, 214, 229, 230, 234 patientsäkerhet 126, 173 personcentrerad vård 13, 119, 178, 182, 186, 187 plikt 74, 118, 145, 149, 153, 158, 161, 163–164, 167 praxisbegrepp (se begrepp) psykiatri, psykiatrisk vård 22–24, 60, 148, 173, 177, 178, 179, 182, 186, 188, 197–220 pårørende (se anhörig) R

rusavhengig/drogberoende, ruseomsorg 145, 164, 165, 166 rättspsykiatri, rättspsykiatrisk vård 22–23, 60, 197–220 rättspsykiatrisk omvårdnadsplan (ROP) 207, 209–211 S

samtal (hälsosamtal, vårdande samtal) 23, 69–72, 75, 80, 81, 98, 119, 124, 146, 183, 184–188, 188–190, 201, 210–212, 218, 219 samvete/samvittighet 34, 48, 159–160, 162 sanning, sanningsbegreppet 19, 33, 176, 219 selvbilde/självbild 141, 143 skam 34, 65, 85, 109, 138, 144, 160 skuld/skyld 65, 82, 85, 90, 153, 162 specialistsjuksköterskeutbildning 172–192 spegelneuroner 108, 113, 122 stress (se även empatisk stress) 104, 105, 109, 113, 115, 116, 118, 125–129, 131, 175, 188 studiecirkel 198, 206 substansutveckling 216–219 sympati 24, 102–106, 111–114, 120–124, 127, 131 sårbarhet 63–65, 71, 73, 85, 86, 91, 93–94, 107, 109, 143, 145

246

Register

T

techne 176, 192 teorigrund 11, 22, 25, 29, 47–49, 60, 61, 202 teorikärna 13, 14, 204, 214 tillblivelse 224, 227–228, 230, 235, 236–237 tillit 39, 70, 74, 107, 125, 144–145, 147, 183, 200, 208, 217 trygghet 21, 37, 47, 51, 64, 76, 95, 145, 208, 210, 211, 218, 236 tröskelbegrepp 22, 52–54, 55 U, V

utbrändhet 80, 115, 116, 120, 126–128 utmattning, utmattningssyndrom 83–84, 115, 129 verdighet/värdighet 17, 23, 28, 30, 44, 50, 61, 65, 66, 82, 85, 93, 95, 97, 109, 137–146, 148, 149, 155, 175, 182, 202, 234 vetenskapssyn 23, 183 vårdaktivitet 15, 19, 20, 21, 37, 60, 61, 65, 86, 88, 97, 109, 203, 210– 212, 218–220 vårdande rum 64–65, 211 vårdbehov 188, 200, 210, 217–219, 220 vårdgemenskap, vårdande gemenskap/fellesskap (se även caring communion) 64–65, 71, 82, 96, 105, 106, 153, 155, 156, 160–162, 167, 201, 206, 211 vårdhandling 19, 20, 60, 61, 65, 86–88, 94–97, 109, 203, 205, 210–212, 218–220, 230 vårdkonst 66, 64, 87 vårdutvecklare 207, 212–215, 219 vårdverklighet 104, 203–206, 216 värdegrund 11, 15, 20, 29, 33, 35, 59, 61, 175, 208, 224, 237 Ö/Ø

ögon-/øyekontakt, ögonhöjd 118, 119, 145 ömsesidighet/gjensidighet (se även interdependens) 17, 63, 85, 90, 106, 108, 156, 175, 187, 211, 213, 220

247

Vårdande på teoretisk grund

Klinisk vårdvetenskap riktar sig till studenter, lärare och handledare på avancerad nivå och forskarnivå, samt till yrkesverksamma inom vården.

Best.nr 47-12620-0 Tryck.nr 47-12620-0

KLINISK VÅRDVETENSKAP

Klinisk vårdvetenskap är en tillämpad vetenskap som applicerar vårdvetenskapliga kärnvärden, teorier och begrepp i klinisk verksamhet. Hur denna applikation kan gå till, den begreppsordning vetenskapen har utvecklat och hur det kan tillägnas är några av de frågor som presenteras i denna samnordiska antologi.

Antologin språkliggör ämnets begrepp, teorier och kliniska erfarenheter och ger tankeverktyg för vårdandet. Med en grund i vårdvetenskapliga begrepp kan ”den vårdande kunskapen” om patienten föras vidare genom utbildning till professionell vård.

Vårdandet integreras då med ontologi och ges en teoretisk grund.

Boken är indelad i tre delar. Tre av kapitlen är originalforskning av empirisk karaktär med fokus på tillägnan. De övriga kapitlen är originalforskning av teoretisk natur med infallsvinklar som teori, utbildning och applikation.

Författarna är verksamma i Finland, Norge och Sverige och kapitlen är därav skrivna på norska och svenska.

ARN E REH NSFELDT & M ARIA ARMAN (RED.)

RE H N S F E LDT & A RM A N ( RED.)

KLINISK VÅRDVETENSKAP

KLINISK VÅRDVETENSKAP Vårdande på teoretisk grund