– en introduktion Skola och utbildning utformas på olika sätt i olika länder. Samtidigt har globaliseringen blivit en viktig del i hur vi tänker och genomför utbildning. Sverige och andra länder påverkas i allt större utsträckning av globala rankningar av utbildningssystem, såsom PISA-undersökningen. I många utvecklingsländer är utbildning dessutom förknippad med biståndspolitikens villkor. Hur kan vi förstå skillnader och anpassningsprocesser i världens olika utbildningssystem? Varför började man överhuvudtaget att jämföra olika utbildningskontexter, och hur genomför man bra forskning om utbildning utifrån ett internationellt jämförande perspektiv? Internationellt jämförande pedagogik – en introduktion vill ge svar på dessa frågor. I bokens första del beskriver författarna forskningsfältet och ger en översyn över olika forskningstraditioner och deras viktigaste metodologiska och teoretiska ingångar. I den andra delen presenterar och kommenterar de fem studier som kan användas som en metodologisk vägledning för hur man kan förstå och själv genomföra internationellt jämförande studier om skola och utbildning.
Barbara Schulte är docent i pedagogik vid Sociologiska institutionen, Lunds universitet. Hennes forskningsområde är internationellt jämförande pedagogik med fokus på globalisering, privatisering och digitalisering i utbildning, särskilt i Asien och Kina. Wieland Wermke är lektor i specialpedagogik vid Specialpedagogiska institutionen, Stockholms universitet, och docent i pedagogik vid Uppsala universitet. Hans forskningsområde är internationellt jämförande pedagogik med särskilt fokus på lärarprofession och skolans organisation.
Barbara Schulte & Wieland Wermke
Boken riktar sig dels till studerande inom pedagogik och lärarutbildning på grund- och avancerad nivå, dels till lärare, doktorander och forskare som vill skaffa sig en överblick över internationellt jämförande pedagogisk forskning.
Internationellt jämförande pedagogik
Internationellt jämförande pedagogik
Internationellt jämförande pedagogik – en introduktion
Best.nr 47-12614-9 Tryck.nr 47-12614-9
Barbara Schulte & Wieland Wermke
Internationellt jämförande pedagogik – en introduktion Barbara Schulte & Wieland Wermke
Liber
Innehåll Förord 7
DEL I. Internationellt jämförande pedagogik som forskningsfält 9 Inledning 10 KAPITEL 1. Från enkla bildningsresor till vetenskapligt grundade jämförelser 13 Nationaliseringen av utbildning och dess konsekvenser för IJP 14 Jämförelser av utbildningssystem systematiseras 16 Pedagogisk inlåning blir allt mer vanlig 18 KAPITEL 2. Från koloniala ”civiliseringsmissioner” till nutida biståndspolitik 20 Pedagogik som kolonialiseringsverktyg 20 Utbildning, utveckling och biståndspolitik: den moderna tiden 26 Överdriven kvantitativ fokusering 27 Överdriven teknokratisk inriktning 28 Begränsat deltagande 28 Utbildning som politiskt och ideologiskt instrument 28 Utbildning som en svart låda 29 Reduktionistisk syn på utbildning 29
KAPITEL 3. Jämförelse som process för ömsesidigt lärande och ömsesidig förståelse 31 Interkulturell och mångkulturell pedagogik 32 Utbildning för ursprungsfolk och erkännande av inhemsk kunskap 33 Global medborgarfostran 34 Pedagogik och utbildning i kris- och krigssituationer 35 KAPITEL 4. Hur kan vi jämföra? 37 Är IJP alltid jämförande? 37 Val av enheter för jämförelse 38 Två olika jämförelsetraditioner 40
Den konstruktivistiska och den positivistiska ansatsen 41 Att förstå sociala fakta 42 Orsak och verkan vid jämförelse 43 Verifiering av forskningsresultat 44 Kontext och generaliseringar 45 Dimensioner av jämförande 46 Etnografisk analys 48 Dokument- och diskursanalys 49 Social nätverksanalys 51 Actor Network Theory 52 Institutionell analys 52 KAPITEL 5. Teorier och perspektiv inom internationellt jämförande pedagogik 54 Världskulturteorin (World Culture Theory) 56 Världssystemteorin 58 Systemteorier 59 Skandinavisk nyinstitutionalism 62 Teoretisering av diffusionsprocessen 63 Lokal globalism 64 Vad har kritiken mot världskulturteorin gemensamt? 65 KAPITEL 6. Konstituering av fältet internationellt jämförande pedagogik 66 Konstituering av IJP internationellt 66 Konstituering av IJP i Sverige 68 KAPITEL 7. Den internationellt jämförande pedagogikens vetenskapsteoretiska grunder 71 Kontingens och komplexitet 71 Att hantera kontingens med hjälp av komplexitetsteorier 73 Att förstå och förklara utbildningspolitik och forskning utifrån IJP:s vetenskapsteoretiska grunder: exemplet PISA 74 Metod och metodologi i internationellt jämförande pedagogik 78
DEL II. Fem kommenterade exempel på studier i internationellt jämförande pedagogik 85 Introduktion 86 KAPITEL 8 – Studie 1. En jämförande intervjustudie: tyska och svenska lärares upplevda autonomi 87 1. Inledning 88 2. Att förstå lärares autonomi som beslutsfattande och kontroll 90 3. Att fråga lärare om deras autonomi 93 3.1. Urval 96 3.2. Att analysera intervjuerna 98
4. Resultat 101 4.1. Beslutsfattande och kontroll av svenska lärare 101 4.2. Beslutsfattande och kontroll av tyska lärare 106
5. Sammanfattning och diskussion 111 KAPITEL 9 – Studie 2. Jämförelse av läroböcker: reflektioner över globaliseringen så som den framstår i läroboksbilder 114 1. Inledning 115 2. Forskning om globalisering och nationella utbildningsystem 116 3. Metod 118 3.1. Urval 118 3.2. Olika perspektiv på rum som en analytisk utgångspunkt 119
4. Läroböcker i samhällskunskap i England, Tyskland och Sverige 121 5. Sammanfattning och diskussion 125 KAPITEL 10 – Studie 3. En komparativ tidskrifts- och litteraturstudie: kinesiska reaktioner på PISA-studien 127 1. Inledning 129 2. Kinas deltagande i PISA 130 3. Kinesisk akademisk respons till Shanghais PISA-framgångar 133 3.1 Tittar västerut: lärande från PISA 135 3.2 Tittar österut: Kina som en förebild för skola och utbildning 136 3.3 Elever som provmaskiner, eller individuell välfärd? 138 3.4 Reflekterar mätningsverktyg ett utbildningssystems kvalitet? 139
4. Internationella mätningar av elevprestationer och (miss)nöjet de väcker: agendor bakom debatten 140 4.1 Blandade välsignelser: förankra utbildningsreform, eller hävda Kinas storhet? 141 4.2. PISA:s trefaldiga förbannelse 142
5. Slutsats 144
KAPITEL 11 – Studie 4. En jämförande kvantitativ studie av OECD-data: formell feedback på och kontroll av lärares arbete i olika länder 147 1. Inledning 148 2. Olika sätt att styra lärare 150 3. Metod 152 3.1. Urval 154
4. Resultat 155 5. Sammanfattning och diskussion 161 KAPITEL 12 – Studie 5. En jämförande policystudie: Tyst och explicit inlåning av internationella policy-diskurser i Sveriges lärarutbildningsreformer 2001 och 2011 163 1. Inledning 164 2. Policyinlåning och policyutlåning 165 3. Metod 167 3.1. Urval: Två lärarutbildningsreformer utifrån ett historiskt perspektiv 167 3.2. Material och analytiskt tillvägagångssätt 169
4. 2001 och 2011 års lärarutbildningsreformer 170 4.1. Reformen under 2001: den tysta Bologna-diskursen 171 4.2. Reformen under 2011: den explicita Bologna-diskursen 173
5. Sammanfattning och diskussion 175 Referenser 178
Förord
D
iskussioner om den svenska skolans plats i världen är en självklar del i lärarutbildningen och i den pedagogiska forskningen. Diskussionerna berör även i hög grad yrkesverksamma lärare. Från ett politiskt, ekonomiskt och kulturellt perspektiv är inget land en ö, och svenska lärare möter världen i olika sammanhang varje dag i skolan. Forskningsområdet internationellt jämförande pedagogik (IJP) syftar till att förstå och förklara hur lokala, nationella och internationella kontexter i relation till varandra påverkar utbildningsfenomen. Det vill också utveckla teorier för att kunna analysera hur utbildning formas i olika sammanhang och på olika platser samt varför de formas på detta vis. Forskningsfältet använder sig av olika samhällsvetenskapliga metodologiska ansatser, och anpassar dessa i ett jämförande ändamål. Denna bok introducerar viktiga tankar, teorier och metodologier inom forskningsfältet, hur dessa hjälper oss att förstå utbildning i olika delar av världen, samt hur vi med ett internationellt jämförande perspektiv kan bedriva forskning på utbildning. Med vår bok vill vi bidra till att öka intresset och förståelsen för internationellt jämförande pedagogik genom att systematiskt introducera detta forskningsområde samt presenterar hantverket bakom det. Boken riktar sig till studerande på både grund- och avancerad nivå samt till doktorander och lärare som vill lära sig mer om forskningsområdet. Vi ser boken som ett välbehövligt komplement till landets alla lärarprogram. Vi vill med denna bok förse läsarna med de redskap de kan behöva för att förstå internationellt jämförande studier, men också visa hur man kan genomföra egna sådana. Studenter som vill genomföra jämförande studier i sina examensuppsatser, forskarstuderande som vill lära sig grunderna för jämförande studier i pedagogik samt redan yrkesverksamma lärare som vill förstå det egna skolsystemet i relation till andra länders system kommer att ha stor nytta av boken. Boken består av två delar. Bokens första del beskriver forskningsfältet internationellt jämförande pedagogik. Här berättar vi hur fältet kom till och på vilka tankar och förutsättningar det grundar sig. Vi presenterar sedan ett antal teorier som kan förklara den stora variationen, men också likheter mellan olika utbildningssystem och pedagogiska traditioner i världen. Den kommer också att presentera fältets vetenskapsteoretiska grunder. Innan vi undersöker olika utbildningsfenomen behöver vi begripa hur olika forskningstraditioner ser ut
7
och hur de betraktar det som vi uppfattar som ”verklighet” (ontologi), samt hur forskaren kan få kunskap om denna verklighet (epistemologi). Därefter diskuterar vi varför vi pratar om komparativ eller jämförande metodologi och inte om komparativ metod. Det finns nämligen ingen särskild komparativ metod; många metoder som finns inom samhällsvetenskapen kan även användas för att göra jämförande studier. Metodologi handlar däremot om hur vi kopplar vetenskapliga fenomen till en viss teori och en viss metod. Lite förenklat handlar metodologi om hur forskningsdesignen hänger ihop med det vi avser att jämföra; vilken metodologi man väljer beror alltså på hur vi ser på världen och hur vi kan få kunskap om den. I bokens andra del presenterar och kommenterar vi fem studier inom internationellt jämförande pedagogik som illustrerar vad forskningsfältet kan handla om, och som diskuterar olika utbildningsfenomen i världen och i Sverige. Eftersom denna del kan användas som en metodologisk vägledning för hur man kan förstå och själv genomföra internationellt jämförande studier inom ämnet pedagogik presenterar vi studierna på ett litet speciellt sätt. Först presenterar vi den internationellt jämförande studien och sedan förklarar vi de metodologiska val som har gjorts i studierna. Dessa sätts i relation till de tidigare kapitlen i boken. Detta sätt att presentera det metodologiska tänkandet tror vi blir mer konkret. Studierna kommenteras genomgående med syftet att förklara varför något har gjorts på vilket sätt samt vilka konsekvenserna blir av dessa val. Vi förklarar alla steg i ett forskningsprojekt och hur slutresultatet kan presenteras. Viktiga frågor som handlar om validitet, reliabilitet, generalisering och etik tas upp och exemplifieras med hjälp av verkliga forskningsprojekt. Syftet med dessa exempel är också att förmedla stöd för och kunskap om att kritiskt kunna granska de möjligheter och begränsningar som finns för den som vill genomföra studier inom internationellt jämförande pedagogik. Boken skrevs i anknytning till ett forskningsprojekt om lärares autonomi i Sverige, Finland, Tyskland och England, som finansierades av Vetenskapsrådet (2016–2018), och ett forskningsprojekt om utbildning för etniska minoriteter i Kina, som finansierades av Crafoordska stiftelsen (2016–2019). Barbara Schulte är docent i pedagogik vid Lunds universitet. Wieland Wermke är universitetslektor i specialpedagogik vid Stockholms universitet och docent i pedagogik vid Uppsala universitet. Båda är specialiserade i internationellt jämförande pedagogik, med undervisnings- och forskningserfarenheter i olika länder (Sverige, Tyskland, Kina, Finland och Danmark). Båda har varit med i eller har lett olika internationellt jämförande forskningsprojekt. Boken bygger på författarnas olika empiriska och teoretiska arbeten samt på deras undervisningserfarenheter.
8
DEL I. Internationellt jämförande pedagogik som forskningsfält
Inledning Förmodligen har ni som håller i denna bok erfarenhet av att gå i skola i Sverige. Många av er har även erfarenheter av utbildning i andra länder. Allt fler elever, studerande och lärare deltar även i internationella utbyten idag, de flesta inom Europa. Men utbyte med länder utanför Europa ökar också. Även om inte alla har deltagit i internationella utbyten så genomsyras den svenska skolan av globala inslag; vi studerar till exempel flera språk än svenska, lär oss om andra länder, läser böcker och ser filmer som är gjorda av någon som inte är från Sverige, och i skolmatsalen har maten i mångt och mycket blivit internationell. Många är själva födda utomlands eller har föräldrar som inte vuxit upp i Sverige, och andra har flyttat tillbaka till Sverige efter några år utomlands. Globaliseringen påverkar våra liv mer än vad den gjorde för femtio eller hundra år sedan. Världen har blivit mindre, såtillvida att nationalstater genom internationella överenskommelser och medlemskap har blivit alltmer integrerade i den internationella gemenskapen. Nationella ekonomier är beroende av den globala ekonomin, och migrationen, både den frivilliga och påtvingade, har påverkat nästan alla länder i världen. Intensifieringen av dessa globala flöden och nätverk har understötts mycket av de nya teknologierna för transport och kommunikation. Detta sammantaget är en tillräcklig motivering för att lägga till en mer global dimension till pedagogiska studier. Lärare och pedagogikforskare behöver förstå de globala processerna som även påverkar idéer och praktiker relaterade till pedagogik och utbildning. En uppgift för internationellt jämförande pedagogik (i det fortsatta använder vi för enkelhetens skull förkortningen IJP) är just att ge lärare och forskare en vägledning för hur de kan navigera bland dessa nya processer och utmaningar. Men det finns fler skäl än globaliseringen till varför vi behöver IJP. Ett är kontingens, det vill säga samspelet mellan, i vårt fall, utbildningsfenomen och deras skiljaktiga kontexter: Hur vi utbildar våra barn, hur elevers och lärares utbildningar ser ut varierar beroende på vilken plats vi befinner oss på, och vid vilken tidpunkt. Detsamma gäller för hur skolor styrs och finansieras, och på de former av stöd ett barn får från statens och skolans sida, på graden av politisk påverkan som skola och barn utsätts för samt på vad som ingår eller utelämnas i läroplanen. Även inom Sverige kan vi se en hel del skillnader; utbildningar i stadsområden skiljer sig från utbildningar på landsbygden. Många av oss har också själva sett hur den svenska skolan har förändrats under de senaste årtiondena. Jämförelser mellan olika tider och rum kan alltså göra oss medvetna om våra egna utbildningstraditioner, och de val vi har gjort (eller inte gjort). Detta perspektiv skiljer sig helt från en rent funktionalistisk syn på utbildning. Ett sådant synsätt betraktar utbildningens påstådda ”objektiva” funktioner utan hänsyn till den omgivande kontexten; alltså, att anta att skolor och
10
DEL I. Internationellt jämförande pedagogik som forskningsfält
pedagogik möter specifika objektiva behov i samhällen, och på så vis uppfyller de särskilda funktioner som bedöms vara desamma över hela världen. Dessa funktioner innefattar exempelvis: socialisering i samhällsnormer, utbildning för den framtida arbetskraften, och så vidare. Jämförande studier har visat att vad som anses vara sociala behov (och samhällsnormer för den delen) varierar kraftigt mellan olika samhällen. Samhällen verkar inom särskilda horisonter, för att använda en filosofiskt laddad term, egna traditioner och förståelsesätt betingar hur vi kan tänka pedagogik, och hur vi kan tillämpa den i form av skola och utbildning. Så även om globaliseringsprocesser i allt större utsträckning påverkar alla samhällen, hanterar samhällen dessa processer på olika sätt, och sätten de väljer att hantera dem beror på samhällets politiska, ekonomiska och sociokulturella orientering. Till exempel ser vissa samhällen möjligtvis ett behov av att ge lärare mer auktoritet och disciplin för att öka elevers prestationer, medan andra kan se ett behov av aktiviteter som ger elever större utrymme. Båda typer av samhälle kan mycket väl göra dessa val med precis samma mål i sikte: att förbättra elevernas prestationer. IJP hjälper till att synliggöra de olika horisonterna som betingar handling och förändring, vad som påverkar hur vi tänker kring skola och utbildning, och hur detta skiljer sig mellan olika samhällen. De förändringar och reformer som sker inom utbildning världen över är ofta kopplade till varandra. Nya idéer, exempelvis hur en skola ska styras, vad elever ska lära sig, och hur barn motiveras till att lära sig, cirkuleras och förmedlas av aktörer vars syfte är förändring. Dessa aktörer kan vara internationella organisationer (t.ex. UNESCO och OECD), inflytelserika tankesmedjor och konsulter, universitet och forskare, politiker och andra beslutsfattare, samt de dokument som alla dessa producerar. Men globaliseringen har inte samma betydelse och konsekvenser för alla länder. Bland världens samhällen finns det trendsättare och eftersläntrare, entusiaster och de som är mindre benägna till förändring. I vissa länder kan globala trender leda till en välkommen granskning av deras skolsystem, medan andra länder kan reagera genom att insistera ännu mer kraftfullt på sina egna traditioner. Dessa interaktioner och reaktioner sker sällan i situationer av fullständig likvärdighet. Nationalstater ingår i ett globalt system som är fyllt av ojämlikhet och hierarkier, där vissa har större utrymme än andra att agera. Detta är speciellt sant när det gäller så kallade utvecklingsländer; de är beroende av internationella långivare, som i sin tur kan kräva särskilda strukturella förändringar (bland annat i utbildningssystemet) för att pengarna ska lånas ut. Till exempel är mycket av det som inte fungerar inom skolväsendet i Afrikas länder idag ett resultat av en ojämlik utvecklingspolitik som dikterades av västvärlden. Ett viktigt inslag i IJP-forskning är att avtäcka dessa historiska och även nutida obalanser och ojämlikheter och förändra dem.
Inledning
11
Att studera Den andre, vilket man kan säga att man gör inom IJP, väcker även känslor till liv. Vi kan till exempel beundra ett utbildningssystems prestationer, till exempel det ”finska miraklet” som började inspirera utbildare och politiker världen över när det visade sig att de finska eleverna uppnådde enastående resultat i PISA, och Ivy League universitet, såsom Harvard som fortsätter att utstråla nästan en mytisk fascination. Andra fall kan väcka mer blandade känslor och framkalla både beundran och oro, såsom exemplet med den asiatiska ”tigermamman” (Chua, 2011), som med extrem disciplin pressar sitt barn hårt. En del föräldrar kan uppleva detta som en ovälkommen tävling i det globala loppet för utbildningsexcellens. Det är viktigt att IJP-forskare inte förlorar siktet på dessa emotionella, och lätt-att-manipulera, förståelser. Sist men inte minst innebär IJP även ett humanitärt engagemang. De otaliga möten och konferenser som arrangeras av nationella, regionala och globala IJP-föreningar1 är bevis på ett växande pedagogiskt engagemang till hjälp för utsatta grupper. Till exempel arbetar dessa föreningar aktivt för skolor och utbildningar som tar emot flyktingar, eller för erkännandet av inhemska eller andra icke-västerländska former av kunskap och utbildning. Exempel på detta är engagemanget för urbefolkningen i Kanada (First Nations) och romer i många europeiska länder.
1 Exempel på sådana är Comparative and International Education Society (CIES) i Nordamerika och den globala paraplyföreningen World Council of Comparative Education Societies (WCES). I de nordiska länderna ingår föreningen Nordic Comparative and International Edu cation Society (NOCIES) i Nordic Educational Research Association (NERA).
12
DEL I. Internationellt jämförande pedagogik som forskningsfält
K APITEL 1.
Från enkla bildningsresor till vetenskapligt grundade jämförelser
S
om man tydligt kan se i många berättelser skrivna av personer som förr reste utomlands för att studera ansågs utbildning i andra länder som något som man kunde lära sig utav, antingen något positivt, som att exempelvis ta över särskilda administrativa strukturer, undervisningsmetoder eller läroplansinnehåll, eller negativt genom att peka på saker som uppenbarligen inte fungerade bra, och som därför inte skulle antas av hemlandet. Inom IJP beskriver man processer där man tagit över vissa aspekter från andra utbildningssystem med begreppet ”pedagogisk inlåning” (educational borrowing): man ”lånar” alltså idéer, modeller och praktiker från andra utbildningssystem för att förbättra det egna systemet. Det omvända fallet är ”utlåning” inom pedagogik (educational lending). Enkelt uttryckt utgör ett utlånande land eller system en förebild för dem som strävar efter att kopiera systemet, till exempel på grund av landets höga elevprestationer. Senare i detta kapitel förklaras hur positiva och negativa referenser till andra länders utbildningssystem inte alltid bör sväljas med hull och hår. Vi bör alltså inte helt oreflekterat tro på dessa resandes berättelser, utan i stället fundera på varför man valde att följa just den ena eller den andra utbildningsmodellen. Denna, för vår del, försiktiga läsning är nödvändig för att inte endast förstå dessa reserapporter som berättelser av faktiska omständigheter, utan i stället som ett uttryck för vem dessa resande var, vad de hade för förväntningar samt vilka egna agendor de hade. Människor har alltid rest, både inom och utanför den egna kontinenten. Det förmoderna Europa präglades av ett omfattande resande i utbildningssyfte, speciellt gällde det för universitetsstudier. För adliga unga män runt om i Europa var det en återkommande tradition att studera utomlands. Denna bildningsresa, eller Grand Tour som den också kallades, innebar inte bara en resa för studenterna, utan även för deras medföljande privatlärare som reste med i syfte att ta hand om dem, men som också använde resorna för att gynna sina egna
13
karriärer. Borgarklassens söner slog så småningom följe med adelns ungdomar och reste även de utomlands för att främst studera teologi, juridik och medicin – med hjälp av dessa studier kunde de klättra på den sociala stegen (den så kallade peregrinatio academica).2 ”Nationerna” som förvaltas av universitetsstudenter och som vi fortfarande kan se i Sverige idag har sina rötter i dessa tider; studenter organiserades enligt deras ursprung i fråga om språk och kultur.
Nationaliseringen av utbildning och dess konsekvenser för IJP Denna ”utbildning utan gränser” som den kan kallas försvårades radikalt när nationalstater och det mellanstatliga systemet började etableras. Omkring år 1800 blev universitet i Europa ett väsentligt inslag i nationalstaternas organisering. I stället för att välkomna ett ständigt flöde av studenter som reste mellan internationella universitet började nationalstaterna oroa sig över hur de skulle kunna hålla det internationella inflytandet på en låg nivå. I många länder var statstjänstemän tvungna att ha gått sin utbildning i hemlandet, vilket byggde på antagandet att det skulle försäkra den anställdes lojalitet. Nationaliseringen av högre utbildning gick hand i hand med försök att, under 1700- och 1800-talen i Västeuropa, bygga ett system för massutbildning som skulle nå alla barn i alla samhällsklasser. Massutbildningsrörelsen kan anses vara en av de viktigaste sociala innovationerna i modern tid; och även starten för IJP, i dess tidigaste form. Förvisso hade alla de studenter och lärare som tidigare rest fått erfarenheter som gjorde att de kunde göra jämförelser mellan hemlandet och den plats där de hade studerat. Men när utbildning blev ett nationalstatsprojekt fick den pedagogiska jämförelsen en ny mening: observationer av utländska utbildningsmodeller gjordes nu mer systematiskt och med ett uttalat syfte, nämligen att utnyttja dessa observationer för att med hjälp av dem bygga upp eller förbättra det egna utbildningssystemet. Att gå in i detalj på hur och varför utbildning blev ett nationalstatsprojekt från första början skulle leda oss allt för långt bort från temat av inlåning och utlåning inom pedagogik.3 Men vi vill ändå kort nämna två viktiga anledningar. Å ena sidan hade kyrkan blivit allt svagare i större delen av Europa. Både reformationen och motreformationen samt de religiösa krigen under 1400- och 1500-talen hade försvagat kyrkan och gjorde det möjligt för nationalstater att
2 Om du vill läsa mer om gamla och nya former av studentmobilitet kanske du finner Stichweh (2004) intressant. 3 För fortsatt läsning, se exempelvis Ringer (1977) och Ramirez & Boli (1987).
14
DEL I. Internationellt jämförande pedagogik som forskningsfält
öka sin egen legitimitet. Utöver detta skapade protestantismen grunden för en ny pedagogik. Det mer personliga förhållandet med Gud ansågs som att vara i behov av vård och vägledning; och så gick protestantismens utveckling hand i hand med ”upptäckten av barnet” som en mänsklig varelse med sina egna rättigheter. Detta ledde till nya typer av litteratur om hur man uppfostrar det goda barnet och så vidare. Å andra sidan ledde expansionen och intensifieringen av den kapitalistiska ekonomin till ett interstatligt system av regler, lagar, skyldigheter och kontrakt som stärkte de deltagande nationalstaterna, men som även betonade individens roll som produktiv arbetare eller entreprenör, och som lojal, skattebetalande medborgare. Dessa nya realiteter och regler väckte behovet av ett massutbildningssystem – en modell som följdes av alla västeuropeiska stater, från Preussen 1763 till Belgien 1914. Barn skulle utbildas till goda medborgare oavsett hemvist, klass, religion eller etnicitet (och långt senare även oavsett kön). Utbildningsinitiativ och reformer följde ofta på en nationell chock. Denna chock kunde till exempel vara ett militärnederlag eller en ekonomisk kris, till exempel när ett land hängde efter i industrialiseringsprocessen och såg lösningen i en utbildningsreform. Av den anledningen uppkom massutbildningssystem först i svagare stater, såsom Preussen, Österrike, Danmark, Sverige och Italien, medan England och Frankrike var relativt sena med denna reformering. Preussen såg utbildning som en lösning till en nationell kris som triggades av krig och tomma statskassor (speciellt efter Sjuårakriget, 1756–1763). Landet kan betraktas som en pionjär när det gäller att etablera en utbildningsadminist ration, ett skattesystem för att finansiera massutbildning, ett system för lärarutbildning och ett system för grundläggande utbildning. Preussens effektiva system gick inte omärkt förbi. I Österrike, där utbildningen hade tagits omhand av jesuiterna, introducerades skolplikten 1774, dock med begränsad implementering. Men efter Österrikes nederlag i kriget mot Preussen 1866 blev ett nationellt skolsystem en del av den nya konsti tutionen ett år senare. Även i Frankrike, efter förlusten mot Preussen 1871, vidtogs åtgärder för att genomföra (i stället för att bara förordna) ett nationellt skolsystem samt införa den kostnadsfria skolplikten. I England, som märkte av de ekonomiska utmaningarna från den tyska industrialiseringen, skulle Elementary Education (Forster) Act 1876, ett slags grundlag för utbildning, försäkra ett nationsbrett skolsystem som skulle sträcka sig till alla sociala klasser. Även utanför Europa började modellen för massutbildning att sprida sig. Exempelvis lyckades Japan modernisera och expandera sitt skolsystem under Mejirestaurationen 1868, och blev därmed en kraftfull militär- och industriaktör i Asien. Kina, som hade besegrats i ett antal krig, började observera västerländska nationers och Japans utbildningsystem för att kunna förändra sitt
KAPITEL 1. Från enkla bildningsresor till vetenskapligt grundade jämförelser
15
eget – ofta genom att använda det närliggande Japan som en brygga till den västerländska kulturen och utbildningen. Alla dessa nationer skickade delegationer till länder som de ansåg använde en framstående utbildningsmodell, för att studera dessa länders utbildningsframgångar. Alla som antog modellen ”en-utbildning-för-alla” delade två grundläggande avsikter med detta: utbildning skulle nå alla och den skulle nå både hjärta och hjärna, samt ingjuta en känsla av patriotism och lojalitet. Satsningarna på att jämföra och anta andra länders utbildningsmodeller startade inte endast till följd av intrycket av kris och hot, utan också av insikten om att skola och utbildning kan organiseras annorlunda – att en reformerad utbildning kan alltså innebära en chans för landets utveckling. Nationalstaterna påverkades av tidens social-darwinistiska tänkande: endast den bäst lämpade nationen skulle överleva i loppet bland nationer. Detta var ofta också inramat i termer av underlägsna och överlägsna raser. Utvecklingsmålen var därmed både överlevnad och herravälde. Men exakt hur skulle utbildningssystem kunna jämföras med dessa mål i sikte?
Jämförelser av utbildningssystem systematiseras Starten av IJP sammanföll inte bara med utvecklingen av massutbildning och nationella herrskapsambitioner, utan även med förändringarna i hur man bedrev vetenskap allmänt. Jämförelser baserades allt oftare på positivistiska principer. I växande utsträckning antog man att utvecklingar följde vissa regler och uppvisade en viss regelbundenhet; det vill säga processer och fenomen kunde till en viss mån bli generaliserade. Att jämföra olika processer och fenomen betydde enligt detta antagande att man behövde identifiera de aspekter eller faktorer som kunde förklara de observerade skillnaderna. Det är dessa aspekter som senare kom att kallas ”förklarande variabler” – variabler som kan isoleras för att förklara exempelvis varför ekonomin i ett land utvecklades med framgång, medan ett annat lands ekonomi utvecklades med mindre framgång. I början förstods variabler ofta som nationella skillnader. Den franska revolutionären och enligt många IJP:s grundare, Marc-Antoine Jullien de Paris (1775–1848), startade ett stort forskningsprojekt som gick ut på att jämföra utbildningssystemen i hela Europa. Han antas också vara den första att använda termen jämförande pedagogik (Jullien, 1817). I hans projekt, och i grundandet av en empiribaserad IJP-vetenskap, ingick det att undersöka skolor, skolför-
16
DEL I. Internationellt jämförande pedagogik som forskningsfält
valtningar samt lärarutbildningsinstitutioner i olika europeiska länder.4 Genom att samla data, sammanställa tabeller och korrelera varierande data till varandra, hoppades han kunna hitta generella lagar, eller med hans egna ord, att komma fram till ”korrelationer av fakta och observationer ordnade i tabeller så att de kan korreleras och jämföras med ett perspektiv att härleda fasta principer och särskilda regler så att pedagogik tillslut kan bli en positivistisk vetenskap i stället för att lämnas till det nyckfulla hos de trångsynta, inskränkta människorna” (citerad i Epstein, 2017, s. 321). Som Epstein (2017) påminner oss om står Jullien för endast en av flera olika traditioner av jämförande, nämligen den positivistiska traditionen, som syftar till att hitta generella lagar. Vi kommer tillbaka till detta tankesätt i kapitel 4. Samtidigt kan vi också se utvecklingen av ett alternativt sätt att jämföra inom IJP, främst genom att observera och jämföra baserat på relativistiska principer; på idén om att varje skolsystem är inbäddat i en unik lokal kontext (vilket ofta förstods som nationell kontext). Epstein menar att forskare som använde kontextualiserande tillvägagångssätt för att härleda tvärnationella pedagogiska jämförelser är lika värdiga att kallas för grundare av IJP. Som exempel nämner han den tyska klassiska filologen och arkeologen Christian Gottlob Heyne (1729–1812) och den tyska skolrektorn Friedrich August Hecht (1735–1818). Ett sådant kontextualiserat tillvägagångssätt följdes senare av exempelvis den framstående brittiska pedagogen och historikern Michael Sadler (1861– 1943), som menade att pedagogisk inlåning behöver beakta kontexten. Att använda gynnsamma faktorer från ett annat system, hävdade Sadler, innebar inte att man kan kopiera dem mekaniskt. Även i Kina varnade pedagoger och intellektuella för att blint kopiera andra utbildningssystem utan att ta hänsyn till den egna kulturen. De anklagade reformister för att ha ”förstört kinesisk historia på kortast möjliga tid, tillintetgjort den sociala miljön och omvandlat ett mikrostrukturerat agrariskt samhälle till ett samhälle som styrs av näringslivet” (Shu, 1925, s. 3). Som vi skriver i kapitel 2 så kunde pedagogisk inlåning även innebära kulturförlust.
4 Jullien förmådde aldrig att utföra projektet på grund av för höga kostnader. I stället valde han att jämföra utbildningssystemen i olika kantoner i Schweiz, som skulle föreställa olika europeiska utbildningssystem.
KAPITEL 1. Från enkla bildningsresor till vetenskapligt grundade jämförelser
17
Ett svenskt exempel på pedagogisk inlåning Ett svenskt exempel på pedagogiska observationer och inlåning är fysikern, politikern och läraren P. A. Siljeström (1815–1892), som fick sin inspiration från resor till USA samt undervisnings-expositionen i London 1854, men även från böcker och dokument som publicerats i USA och England. Siljeström var främst oroad över de hemska förhållanden som rådde i den svenska folkskolan. I sina observationer betonar han vikten av den materiella aspekten av lärande, och menade att man inte endast skulle fokusera på boken som det huvudsakliga mediet för undervisning och lärande: ”en annan källa för bildning och kunskaper utgöra de ting, af hvilka vi omgifvas; den slags erfarenhet, som åskådningen af dessa skänker oss” (Siljeström, 1856, s. 1). Siljeström använder utländska exempel både som positiva och negativa referenser. Exempelvis imponerar ”kultaflan” på honom, ett utställningsexemplar från Kina vid utställningen i London, som han såg som ”ett förträffligt medel till inlärande af de första grunderna af de fyra enkla räknesätten” (a.a., s. 83). Han kritiserar den engelska skolarkitekturen som ”instängdt, dystert, klosterlikt” och därmed ”mindre lämplig för ändamålet” (a.a., s. 46). En lustig notering är att han är starkt emot inomhustoaletter, som fanns på skolor i Tyskland och Schweiz, då odören skulle påverka känslan av renhet i de närliggande klassrummen.
Pedagogisk inlåning blir allt mer vanlig Detta är början på en period av inlåning av olika utbildningsmodeller. Observationerna av utländska utbildningsmodeller gjorde resande pedagoger inte bara medvetna om nationella och kulturella skillnader, utan de hjälpte dem också att förstå egna kontexter och kulturer på ett mer systematiskt sätt. Utöver detta kunde jämförelser och korrelationer mellan specifika utbildningsfaktorer och ett lands övergripande prestationer associeras med ekonomiska framgångar. Men denna inlåning ska dock inte framställas allt för idylliskt och friktionsfritt. Som tidigare nämnts följer pedagogiska förändringar vanligtvis på djupa kriser, och som det kinesiska exemplet ovan illustrerar kan förändringar ibland vara så kraftfulla att de leder till total kulturell utradering. Denna mörka sida av inlåning och utlåning inom pedagogik kommer att tas upp i nästa kapitel. De ömsesidiga observationerna och det ömsesidiga upptagandet av utbildningsmodeller kan även delvis förklara varför så många utbildningssystem, trots deras skilda kulturella kontexter, ser överraskande lika ut. Eller för att uttrycka det annorlunda: de visar mycket mindre variation än vad man skulle kunna förvänta sig. Detta blir särskilt uppenbart när man tittar på helt andra sätt att utbilda, såsom inom samhällen av ursprungsbefolkningar. Till exempel
18
DEL I. Internationellt jämförande pedagogik som forskningsfält
byggs de flesta nationella utbildningssystem som en pyramid, där eleverna förflyttar sig från basen till toppen. Vilken nivå eleverna slutför är oftast knutet till deras potentiella karriärer och deras sociala, kulturella och ekonomiska kapital. Typiska ”ingredienser” i många utbildningssystem är ett utbildningsdepartement (eller något likvärdigt), en skolförvaltning, institutioner för lärarutbildning, ett rättsväsende (såsom domstolar) och en verkställande styrka (t.ex. polis) för att genomdriva skolplikten, samt skolböcker som kanoniserar och legitimerar kunskap. Även skolbyggnader och klassrum ser överraskande lika ut världen över. De organiserar utbildning och lärande i tid och rum, strukturerar elever till åldersgrupper och gör att elever sitter och rör sig på speciella sätt i klassrummet. Notera att allt detta inte nödvändigtvis behöver finnas till för att göra lärande möjligt. Men genom processer av pedagogisk inlåning har detta utvecklats till ett prototypiskt sätt för utbildning världen över.
Reflektera och diskutera Gör en tidsresa. Föreställ dig att du reser till en period för några hundra år sedan för att lära dig om ett annat samhälles utbildning. Tänk på en specifik tid och en specifik plats. Vem är du och vilka är skälen till att du rest utomlands? Vilka är problemen som du förmodligen kommer att identifiera i din egen kontext när du jämför med det land du rest till? Varför valde du just detta resmål för att lära dig mer om utbildning? Förbered ett hypotetiskt fall för din historiska person och presentera för dina kurskamrater.
KAPITEL 1. Från enkla bildningsresor till vetenskapligt grundade jämförelser
19
K APITEL 2.
Från koloniala ”civiliseringsmissioner” till nutida biståndspolitik
D
et föregående kapitlet behandlade huvudsakligen inlåningen av utbildningsidéer, det vill säga det avsiktliga och frivilliga övertagandet av utländska utbildningsmodeller i syfte att förbättra det egna skolsystemet – och i förlängningen landets övergripande prestation. Detta kapitel behandlar den omvända processen, nämligen utlåningen av utbildningsidéer i koloniala kontexter, det vill säga strategier att sprida utbildningsmodeller till koloniserade eller kvasi-koloniserade länder med motiveringen att dessa länder behöver hjälp utifrån. Sådana insatser har tvingats på ”hjälpbehövande” regioner och länder, inte sällan under våldsamma omständigheter. I litteraturen benämns historiskt tidiga insatser ofta som ”civiliseringsmissioner” (se exempelvis Fischer-Tiné & Mann, 2004). Eftersom vi anser att detta är en förskönande omskrivning sätter vi uttrycket inom citattecken genom hela boken.
Pedagogik som kolonialiseringsverktyg På 1800-talet satte politiska och intellektuella aktörer ofta enskilda nationalstaters ställning och värde i en socialdarwinistisk förståelseram. Nationer och kulturer betraktades som mer eller mindre kapabla att hantera geopolitiska hot och utmaningar och därmed mer eller mindre kapabla att fortleva. Detta betraktelsesätt byggde på inställningen att olika kulturer stod i ett slags symbiotiskt förhållande till olika mänskliga raser. Vissa raser ansågs mindre kompatibla med en ”modern” värld – en syn som vilade på tidigare filosofiska skrifter, såsom Immanuel Kants (1724–1804) antaganden om sambandet mellan klimat och vissa mänskliga rasegenskaper (som troddes uttrycka Guds vilja). Kulturer och civilisationer kategoriserades således som antingen ”avancerade” eller ”primitiva” (och därmed ”underutvecklade”), och begreppet ”civilisation” var starkt rasifierat.
20
DEL I. Internationellt jämförande pedagogik som forskningsfält
ISBN 978-91-47-12614-9 © 2019 Barbara Schulte, Wieland Wermke och Liber AB Förläggare: Mattias Nykvist Projektledare: Annika Sandström Redaktör: Carin Soussi-Engman Formgivning och omslag: Fredrik Elvander Översättning från engelska av delar av manus: Johanna Dahlberg Larsson och Judit Novak Illustratör: Jonny Hallberg Produktionsledare: Lars Wallin Första upplagan 1 Tryck: People Printing, Kina 2019
Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se. Liber AB, 113 98 Stockholm Kundservice tfn 08-690 90 00 Kundservice.liber@liber.se www.liber.se
– en introduktion Skola och utbildning utformas på olika sätt i olika länder. Samtidigt har globaliseringen blivit en viktig del i hur vi tänker och genomför utbildning. Sverige och andra länder påverkas i allt större utsträckning av globala rankningar av utbildningssystem, såsom PISA-undersökningen. I många utvecklingsländer är utbildning dessutom förknippad med biståndspolitikens villkor. Hur kan vi förstå skillnader och anpassningsprocesser i världens olika utbildningssystem? Varför började man överhuvudtaget att jämföra olika utbildningskontexter, och hur genomför man bra forskning om utbildning utifrån ett internationellt jämförande perspektiv? Internationellt jämförande pedagogik – en introduktion vill ge svar på dessa frågor. I bokens första del beskriver författarna forskningsfältet och ger en översyn över olika forskningstraditioner och deras viktigaste metodologiska och teoretiska ingångar. I den andra delen presenterar och kommenterar de fem studier som kan användas som en metodologisk vägledning för hur man kan förstå och själv genomföra internationellt jämförande studier om skola och utbildning.
Barbara Schulte är docent i pedagogik vid Sociologiska institutionen, Lunds universitet. Hennes forskningsområde är internationellt jämförande pedagogik med fokus på globalisering, privatisering och digitalisering i utbildning, särskilt i Asien och Kina. Wieland Wermke är lektor i specialpedagogik vid Specialpedagogiska institutionen, Stockholms universitet, och docent i pedagogik vid Uppsala universitet. Hans forskningsområde är internationellt jämförande pedagogik med särskilt fokus på lärarprofession och skolans organisation.
Barbara Schulte & Wieland Wermke
Boken riktar sig dels till studerande inom pedagogik och lärarutbildning på grund- och avancerad nivå, dels till lärare, doktorander och forskare som vill skaffa sig en överblick över internationellt jämförande pedagogisk forskning.
Internationellt jämförande pedagogik
Internationellt jämförande pedagogik
Internationellt jämförande pedagogik – en introduktion
Best.nr 47-12614-9 Tryck.nr 47-12614-9
Barbara Schulte & Wieland Wermke