j e n n y t u n e da l
W&W
Av Jenny Tunedal har tidigare utgivits: Hejdade, hejdade sken, 2003 Kapitel ett, 2008 Mitt krig, sviter, 2011 Rosor skador, 2017 På annat förlag: Du ska också ha det bra (i serien Handflata, Eolit förlag 2008)
Wahlström & Widstrand www.wwd.se Omslag Johanne Hjorthol/Bokform Copyright © Jenny Tunedal 2022 Tryckt hos Livonia Print, Lettland 2022 isbn 978-91-46-23923-9
»Jag skall berätta något för dig: varenda dag dör det människor. Och det är bara början.« Louise Glück
DET ÄR ALLTID HJÄRTAT (Brytpunktsamtal)
Allas rynkor bara Munnen slätas ut Fantasin är mycket värre än verkligheten Verkligheten slätas ut som kinder Ingen måste sluta ögonen Armarna går lätt att böja Läpparna torkar inte Ingenting blöder Ingentings mildhet Liten kvarlämnad sten Alla drömmer samma dröm i sina lägenheter: »att bli behandlad som en levande människa fram till min död« inte dö ensam i ensamheten drunkna i havet i hastigheten Någon ligger kvar på sängen medan någon sitter kvar på stolen och någon annan har släckt i taket och knäppt händerna och ingen härinne sover och någon härinne andas och andas och någon lämnar allt det här bakom sig nu Särskilt rummet Någon är kvar i rummet för länge Det finns ingen annanstans att gå nu Ett tänk ljus på en liten pall Du var trött, mitt ljus, på ljus Ditt ljus framkallade mig Sakta som träd eller skugga Skillnaden mellan skuggor Ingen pratar om hur ljust ljuset är om natten I vilken trädet lyser svartvitt
7
Du fotograferade ett träd Du ville kanske fotografera varje träd Det var långt före vår tid Spröda grenar som ser torra ut på bilden Liksom döda, men tvärtom Du var levande och fotograferade Trädet liknade kanske träd i en dikt Som du älskade, vilt
I
BABY
Det första vi gör är att orsaka smärta
FAMILJEBOSTÄDER
Ett hus mitt emot ett annat hus Dörr innanför en annan dörr Träd inuti ett annat o.s.v. Samma svarta hål i bilden av en rad som pågår Samma ljusa pärlband Vilka andras fönster Här bor mest familjer och sörjande Någon går mellan husen En blå måne Med utsträckta armar Vem är någon Med armarna utsträckta Hjälp En dröm om att kunna drömma eller springa baklänges Ingen kan se mig i sömnen Vad händer när ingen gör det Ska jag vara rädd då
Eller glad
Vi faller i sömn i en praktfull trakt De tunga träden glesnar tills det ljusnar Det kommer inga glada nyheter Varken krigen eller släkten Jag vet inte vem som stal Vi faller i sömn i en fasansfull takt Jag brände ljungen och ljungen brann Drömma är som att stjäla De döda när de är döda Tänka utan att glömma
11
DET BLIR MORGON HELA TIDEN
Det ska regna hela dagen Någon skrattar genom ett fönster och låter som om den gråter Jag kan vara det första barnet Det finns inga föräldrar Hela natten tittar jag Hela natten sörjer jag Jag hatar min smala säng Aldrig ska jag sluta klaga Nej Så länge stjärnor Så sakta dagsljus Ekar klippta som popplar Ekar liknar de knivar Krukor liknar de tysta Nätters försvagade ögon i fönstret Ingens sömn under så många ögonlock Blanka minne av näktergal Nej Sjunger den nu
12
INGENS MAMMA GÅR OMKRING PÅ GÅRDEN
En duva bär en duva inuti kroppen Hård lutning / Grå mantel Mor bär en mor inuti kroppen Rosa läppar / Stackars mun Jag står i fönstret bland begonior med händerna utsträckta Det verkar tungt att bära en fullvuxen människa inuti kroppen Kroppen är full av kött Vattnet av blod De döda är lågt värderade tankar Svalor störtdyker i skymningen Den dumma duvan träffar alla
13
BABY
Det första vi lär oss är avsky, sen hat Vi kan inte ens lyfta huvudet Vi måste värja oss Långt senare kommer leendet, gesterna, vapnen
EN DAG SKA ALLA ANDRA VARA DÖDA
Jag längtade redan som barn Min avsikt var att upphöra med elden De små flugorna rök omkring kroppen Knastrade kastade krympte Jag ville rädda de dumma barnen från sig själva och den sol som brann Porslinsblommor i hårt ljus Vattendroppar torkar in i bord och skador Damm på alla ytor virvlar och växer Fingra inte på glaset, barn Solen sover aldrig Barnkamrarnas fönster glöder Inga örnar på tapeterna Små otåliga lamm som vaktar Mönster av sjögräs och rosor och eld Nittonhundratalets döda minnen En TV i verkligheten Allt stod i brand Verkligheten i det förflutna Det förflutna i verkligheten Det verkligt förflutna förflutnas förflutna Hopplösa floder och kedjor i verkligheten som inte syns Långa led av korta barn med hinkar i händerna Små strån brinner mellan fingrarna Timmarna och saltet hettar på kinderna Vissa gråter och springer samtidigt Tillbaka med snabba skor Ja, som en vind Springer och gråter samtidigt Jagande, jagande vind
15
DET SOM FINNS KVAR ÄR ETT PORTRÄTT
Jag lägger mig ner i sängen I dagsljus kan jag titta på väggarna noga Ett helt grått hav, en gråvit sky, två systrar placerade på stranden utan sand Det kan vara små stenar Långa rader av stenar som är grå och liknar kyrkogårdar Ett av barnen saknar ansikte Som om det var utskuret ur bilden eller inte behövdes Moln i stället för anletsdrag Blåst i stället för blick Som när någon kan se – eller inte alls minns – eller inte står ut – rakt genom någon – som tillhör dem Hon kan inte betrakta tillbaka Det andra barnet är min syster Hennes ögon och läppar är målade Horisontlinjen går rakt genom kroppen som en föreställning om blodsband Ett slitet barn eller en gammal bild Ganska svag eller våldsam Det kava havet himlen speglas i Hon måste vara kall och fryser Månen rakt genom mitt ansikte Varför säger de tillintetgjord Vad menar de med förlorad Barn säger inte nej De vill kanske stanna på stränder i evighet Det var i själva verket far som målade bilden Han var ganska svag
16
VAD SKULLE VARA EN OHÅLLBAR GREN I DET TRÄD GENOM VILKET LJUS FALLER
Det skulle vara en syster som inte kan glömma Att vara kvar inuti den icke-föreställande kärleken Flickors osannolikt långa hår som vågor, trådar, pölar av svart som blänker En päls som rasat samman som en hund på stranden En silverräv som en mor kastar av sig i vredesmod Hon går sin väg och spelar död Gör det du också om du törs Sluta vilja gråta skrika vakna vakta andas hungra livet genom som en varg Blixten slog ner i marmorgolvet Hon rörde sig inte då heller
17
ELEKTRA HAR ALLTID VARIT EN SYSTER
Ett väl kamouflerat barn Ingen ska väl skrika på grund av det eller åt det Vissa barn kan tiga väl Söndra utan att härska och tvärtom Det väl kamouflerades väl kamouflerade makt Någon annan måste alltid offras eller offra sig 1. Stora skepp mot natten 2. Ingens vita gäss på havet 3. Ingens skada skedd för livet 4. Klart vatten och starka vingar 5. Ta hennes syster ifrån henne Räddade hon sig själv Vem kan inte rädda sig själv Tiga i det orättvisa ljuset En mindre låga vacklar En del barn ångrar allt
18
ELEKTRA STÅR LÄNGST UT
På ett podium eller en klippa eller en inglasad balkong på ett höghus som liknar ett strandhotell En tätt lindad figur, vuxen och bunden av allt Klädd i en särk som liknar patienter och statyer Framför henne havet, bakom henne natt Ord som rop och spott och sorg med blodad tand, bitter utan like Livets citroner, skriker hon Jag fick bara gravar Min lilla syster Varför lyssnade ingen på mig Det hjälper inte att skaka ett barn Jag skrek: Du var min mor Nu är allt försent Man kan dö av det Raseri är trogen sorg En mor som vill glömma och leva Man kan vilja dö för henne eller döda Hon var mitt livs kärlek Hon visste kanske inte det För hon tog sina ögon ifrån mig
19
Lilla far
HELA MORGONEN HAR MORGONEN SVARTNAT
Fönstren ser ut som ditt ansikte Natten ser ut ur din mun Varför måste det finnas två olika nätter, utsagor, förlopp Det är som att fråga varför vi måste vara två olika människor En mor kan inte dölja ansiktet i händerna eller handflatan i ansiktet Kan inte eller vill inte Ibland önskar jag att hon hade förstått skillnaden Det skimrade, som blod Blodet borde vara kvar i kroppen Men inte allt Det första snittet är djupast, etc. Det första slaget är aldrig först Det är alltid någon som börjar Nästan alltid samma natt Det ljusnar först vid fönstren Står de öppna mot de öppna träden Sitter de fast tysta längs väggen Flera timmar på golvet som om någon hade lämnat henne där eller förbjudit henne Du skimrade eller blodet under huden under dina ögon Ansiktet nerfällt likt ett visir över huvudets innanmäte
20
Stryk den kala pannan bakåt In under huvudets mörker Din raka tunga lugg Ofattbart rak / blank / svart Ditt huvud såg ut som en hjälm som jag älskade Vi stod bara tysta längs väggen Som barn har man inte så många repliker
21