Kapitel 1
Det väckte många känslor när vi bestämde oss för att flytta. Min mor blev så arg att det nästan slog över i förtvivlan. – Jag begriper mig inte på dig, sade hon, och det fanns en sådan bitterhet bakom orden att de tycktes kasta en skugga över hela vår gemensamma historia. Som om hon aldrig hade begripit sig på mig, men lyckats hålla inne med det tills nu, när det blev övermäktigt. Min svärmor tog det som vanligt lite coolare, hon höjde ett ögonbryn och log ett mångtydigt, inåtvänt leende som man kunde tolka lite som man ville, mig gjorde det bara osäker. Micke hade visserligen flyttat hemifrån ett halvår tidigare och tyckte sig därmed inte ha någon talan, men jag hann se en glimt av chock innan han snällt sade att det lät spännande. Nu kunde han inte längre komma hem till sitt barndomshem, och vi kände båda att dörren till familjeepoken slog igen på ett sätt som smärtade mer än jag varit beredd på. Inte heller Peter ville riktigt låta sig dras med när jag svävade ut i planer på hur vi skulle inreda vårt nya vardagsrum, och han hade börjat leta upp räntenoteringarna det första han gjorde varje morgon när tidningen kom. Och katten, hon dog. Jag har hört talas om fikusar som dött för att de har avlyss nat telefonsamtal där det framgått att de skulle säljas för att de blivit för stora. Priset har gjorts upp, dag för hämtning likaså. 5