Foto: Rolf Hallin
Omslag: Rickard Hansson/www.555design.org
Skumtimmen omsl_Theorinindd.indd1 1
Skumtimmen är en mångbottnad och gripande berättelse om sorg och oändlig saknad. Det är en historia där skuggorna från det förflutna sveper in i nuti den – från Ölands karga landskap, bakåt till andra världskriget och bort till Karibiska havets hamnar.
Wahlström & Widstrand www.wwd.se
Johan Theorin Skumtimmen
Johan Theorin är född 1963 i Göteborg. Han växte upp i Nora i Bergslagen och har bott på norra Öland varje sommar i hela sitt liv. Han är journalist och manusförfattare. Skumtimmen är hans debutroman.
En dimmig sensommardag i början av sjuttiotalet försvinner en liten pojke på norra Ölan d utan några som helst spår. I dagar och veckor leta r familjen, polisen och frivilliga efter honom. Mer än tjugo år senare får pojkens mor Julia ett oväntat samtal från sin far, sjökapte nen Gerlof Davidsson. Han ber henne komma till Ölan d för att hjälpa honom med ett nytt spår efter den försvunne dottersonen. Julia återvänder motvilligt till barndome ns ö och sin åldrige far. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begr aven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann . Ändå finns det de som har sett Nils Kant . Han sägs ibland vandra på det öländska alvaret i skymningen. I skumtimmen.
n i r o e h T n a Joh
En kort stund funderade pojken på att vända om, gå tillbaka över ängen och klättra över muren igen. Han hade ingen klocka och exakta tider betydde ingenting för honom, men himlen ovanför hans huvud var mörkgrå nu och luften omkring honom hade kallnat ännu mer. Han visste att dagen började ta slut och att natten snart skulle komma. Han skulle bara gå en liten bit till över den mjuka marken. Han visste ju var han var; stugan där hans mormor låg och sov fanns bakom honom, även om han inte längre kunde se den. Han fortsatte framåt mot den suddiga väggen av dimma som gick att se men inte att fånga; som på ett magiskt sätt hela tiden förflyttade sig en bit bortåt, som om den lekte med honom. Pojken stannade. Han höll andan. Allt var tyst och ingenting rörde sig, men plötsligt hade pojken fått en känsla av att han inte var ensam. Hade han hört ljud i dimman?
Skumtimmen W&W
06-12-20 16.16.17