Elevpaket – Tryckt bok + Digital elevlicens 36 mån
MÖT TEXTEN – MÖT TIDEN 1
Elevpaket – Tryckt bok + Digital elevlicens 36 mån
Möt texten – möt tiden 1: Från Homeros till Chaucer är den första delen i en nyskriven läromedelsserie, framtagen för Gy25, med nedslag i litteraturhistorien. Denna första del bygger på tio väl valda textutdrag som skrevs under antiken och medeltiden.
ELEVBOK
Möt texten – möt tiden riktar sig till elever som läser svenska på gymnasienivå och kan användas i samtliga tre nivåer i ämnet. I serien ingår fyra elevpaket och fyra lärarpaket. Varje elevbok sträcker sig över en avgränsad tidsperiod och innehåller väl valda utdrag från den tidens litterära skatter.
DIGITALT LÄROMEDEL
Möt texten – möt tiden är ett mångsidigt läromedel som genomsyras av författarens stora entusiasm för undervisning om skönlitteratur och litteraturhistoria. På så sätt är Möt texten – möt tiden så mycket mer än bara ett läromedel med texter och övningar.
klicka på bilden och prova
Fungerar på dator och surfplatta.
elevunderlag till seriens övningar
TEXTEN
TIDEN TEXTEN
TIDEN
Från Homeros till Chaucer
Från Homeros till Chaucer
CAMILLA LINDSKOUG CAMILLA LINDSKOUG
Möt texten – möt tiden: Översikt
Antiken
cirka 800 f.Kr.–500 e.Kr.
Medeltiden
cirka 500 e.Kr.–1400 e.Kr.
Renässansen
cirka 1400 e.Kr.–1600 e.Kr.
Upplysningen
cirka 1700-talet e.Kr.
Romantiken
cirka 1750–1830
Realismen och naturalismen
cirka 1830–1890
Modernismen
cirka 1890–1950
Odysséen av Homeros
”Fragment 31” av Sapfo
Agamemnon av Aischylos
Metamorfoser av Ovidius
Om livets korthet av Seneca
Rolandssången
Orsaker och botemedel av Hildegard av Bingen
Njals saga
Den gudomliga komedin av Dante Alighieri
Canterburysägner av Geoffrey Chaucer
”De hängdas ballad” av François Villon
Fursten av Niccolò Machiavelli
Sonetter av Gaspara Stampa
Macbeth av William Shakespeare
Leverne av Agneta Horn
Ett anspråkslöst förslag av Jonathan Swift
Candide av Voltaire
”Fredmans epistel N .o 23” av Carl Michael Bellman
”Den lilla tiggarflickan” av Anna Maria Lenngren
Brev från en resa i Sverige, Norge och Danmark av Mary Wollstonecraft
Vikingen av Erik Gustaf Geijer
Dikter av Erik Johan Stagnelius
Bröderna Grimms sagor av J . och W . Grimm
Frankenstein av Mary Shelley
Lélia av George Sand
Kappan av Nikolaj Gogol
Madame Bovary av Gustave Flaubert
Thérèse Raquin av Émile Zola
Ett dockhem av Henrik Ibsen
Pengar av Victoria Benedictsson
Dikter av Gustaf Fröding
Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf
Doktor Glas av Hjalmar Söderberg
Förvandlingen av Franz Kafka
Dikter av Edith Södergran
Mot fyren av Virginia Woolf
På västfronten intet nytt av E.M Remarque
Mor gifter sig av Moa Martinson
Vredens druvor av John Steinbeck
Främlingen av Albert Camus
Årtalen ovan är uppskattningar. Epokerna kan ofta inte fastställas exakt, utan överlappar delvis varandra samtidigt som de äger rum vid olika tider i olika delar av Europa. Verken har valts i första hand för att de är intressanta, inte för att de nödvändigtvis är typiska för den epok som ägde rum när de skrevs.
elevunderlag till seriens övningar
TEXTEN MÖT
MÖT TIDEN 1
Från Homeros till Chaucer
CAMILLA LINDSKOUG
Studentlitteratur AB
Box 141
221 00 LUND
Besöksadress: Åkergränden 1
Telefon 046-31 20 00 studentlitteratur.se
Kopieringsförbud
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus
Copyright Access skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.
Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.
Användning av detta verk för text- och datautvinningsändamål medges ej.
Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.
Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.
Antiken, ca 800 f.Kr.–500 e.Kr. • Medeltiden, ca 500 e.Kr.–1400 e.Kr.
Stadsstaterna och retoriken
Under antiken var det grekiska fastlandet och övärlden uppdelat i mindre stadsstater, till exempel Aten, Sparta, Thebe och Korinth.
Varje stadsstat hade sin individuella särprägel men det alla hade gemensamt var grekiskan och den grekiska mytologin.
Trots att man hade både språk och religion gemensamt och trots att det bedrevs en intensiv handel i Medelhavsområdet, låg stadsstaterna ofta i krig med varandra.
I samhället fanns en tydlig hierarki med de aristokratiska familjerna överst och slavarna längst ner. Kvinnor var hårt kontrollerade och levde i de flesta fall ett undanskymt liv i hemmen. Under den klassiska grekiska antiken (510–323 f.Kr.) växte demokratiska styren fram där kunskaper i retorik blev viktiga för att talarna skulle kunna argumentera för sin sak i folkförsamlingen. Endast fria män kunde göra sina röster hörda där.
Gudarna, mytologin och ödet
I det grekiska samhället dyrkades de grekiska gudarna – och de var många! Zeus, Hera, Apollon, Pallas Athena, Ares, Afrodite och Dionysos är bara ett litet antal av alla de gudar och halvgudar som finns beskrivna i de gamla mytologiska berättelserna. Dessa gudar satt inte isolerade i någon gudomlig upphöjdhet, utan i myterna beblandar de sig med människorna och visar påfallande många mänskliga karaktärsdrag. De var impulsiva, snarstuckna, svartsjuka och luriga och lade sig hela tiden i människors affärer. Gudarna dyrk ades i tempel och vid festivaler. En viktig del av tron var att alla människor hade ett utstakat öde. Det var viktigt att vara nöjd med sin lott i livet och inte förhäva sig eller försöka undkomma sitt öde. Gjorde man det begick man hybris, eftersom man då satte sig upp mot eller jämförde sig med gudarna. Detta var ett allvarligt brott och kunde leda till gudarnas straff, nemesis.
Romarriket
När Grekland försvagades under århundradena innan Jesu födelse, växte sig Rom starkt. Själva staden grundades på 700-talet f.Kr. men det var inte förrän på 100-talet f.Kr. som romarriket erövrade Grekland. Då var Medelhavet ett romerskt innanhav och romarnas framgång berodde bland annat på att man gjorde besegrade befolkningar till en del av riket i stället för att förslava dem. Samtidigt var man noga med att Rom förblev centrum för makten. Romarnas gemensamma språk var latin, men man inspirerades av den grekiska kulturen och den grekiska mytologin.
År 27 f.Kr. blev Augustus kejsare och inledde den period som kallas kejsar tiden. Under flera hundra år rådde fred och välstånd, men i början av 300-talet inleddes en intensiv maktkamp där kejsar Konstantin avgick som segrare. Han grundade staden Konstantinopel (dagens Istanbul) och gjorde den till sin huvudstad. I förlängningen ledde detta till att riket delades i två delar. År 476 e.Kr. avsattes den siste västromerske kejsaren och detta ses ofta som romarrikets fall.
Spår efter romarriket syns överallt i centrala Rom. Här ser du den stora arenan Colosseum som byggdes på 100-talet e.Kr. och rymde 50 000 åskådare.
Den antika litteraturen
Under antiken började man dela in konsten i epik (berättelser), lyrik (poesi) och dramatik (skådespel). Epiken bestod av långa versepos om krig, hjältar och äventyr, som berättades muntligt av kringvandrande rapsoder. Lyriken, det vill säga dikter, försökte fånga och sätta ord på starka känslor och de sjöngs ofta till instrumentet lyra, som genren fått sitt namn efter. Dramatiken delades in i tragedi och komedi och man anordnade stora tävlingar där man utsåg det bästa dramat.
Feodalismen och riddarna
När romarriket föll samman upplöstes också den gigantiska romerska armén. Den ersattes av mindre miliser som knöts till lokala krigsherrar. Med tiden blev dessa en del av en feodal samhällsordning. Kungar saknade pengar att betala arméer med och i stället växte ett system fram där kungen gav adeln mark. I utbyte förband sig feodalherrarna att ställa upp med soldater när sådana behövdes. Riddaren – kanske den symbol vi förknippar mest med medeltiden – var en typ av krigare som, från 900-talet och framåt, kom att ersätta lätta, hästburna pilbågsskyttar. Riddaren bar lans och svärd och var tungt rustad. Under 1100-talet hade riddaren hunnit bli en rik och högt ärad person i det medeltida samhället och runt honom växte det fram en hel kultur som påverkade både konst och litteratur. För att hela systemet skulle hålla samman var det ytterst viktigt att riddaren var obrottsligt trogen sin herre.
Religionen var absolut central i det medeltida samhället och för den medeltida människan.
Kyrkan, klostren och själen
Efter romarrikets sönderfall försvann successivt den antika vetenskapen och filosofernas nyfikna arbete. I stället fick katolicismen monopol på utbildning och den kristna världen blev under den tidiga medeltiden alltmer misstänksam mot influenser från andra religioner och andra sätt att tänka, däribland den antika. Viktiga samhällsfunktioner, som utbildning och sjukvård, sköttes av kyrkorna och klostren och religionen genomsyrade därför alla delar av samhället. Allt människorna gjorde i livet påverkade hur själen skulle tas emot av Gud efter döden, och livet sågs därför bara som ett kort förspel till själens eviga liv.
Svälten och pesten
Under 1000- och 1200-talen hade Europas befolkning vuxit rejält och mängden människor kunde nätt och jämnt försörjas med den tidens teknologi. Matförsörjningen var därför sårbar. Under första halvan av 1300-talet inföll det man idag kallar den lilla istiden och nordvästra Europa drabbades av ihållande regn och kyla under långa perioder, vilket gjorde att skördarna slog fel. Maten blev knapp och dyr, och både människor och djur svälte. När djuren var försvagade av svält började sedan ett dödligt virus härja bland dem och mängder av djur dog. Därefter var det människornas tur: Digerdöden nådde Europa 1347 via Italien och spred sig sedan snabbt. I hårt drabbade områden dog upp till 60 % av befolkningen. Den första vågen av digerdöden var den värsta och den varade i fyra år, men under de kommande århundradena återkom pesten med jämna mellanrum och skördade många offer.
Den medeltida litteraturen
Den medeltida litteraturen var i många fall religiös. Helgonlegender är ett exempel på det. Genren bestod av heliga personers berättelser om syner och uppenbarelser från Gud. Kring riddarna växte också den höviska kulturen fram och där ingick hjältesångerna och riddarromanerna som lyfte fram riddarens osvikliga trohet mot feodalherren, och hans kyska kärlek till sin hjärtas dam. Långt uppe i norr berättades och skrevs också de spännande och blodiga isländska sagorna. I dessa får vi möta olika hjältar som uträttar stordåd och slår vakt om sin heder.
Agamemnon av Aischylos
Om tiden och platsen
På 500-talet f.Kr. fanns i den grekiska övärlden ett väletablerat system av autonoma stadsstater, där Aten var den största. Trots uppdelningen i mindre enheter hade man kultur, identitet och språk gemensamt. Under 500-talet togs de första stegen mot en demokratisering av samhället, där retorik blev en viktig del av den demokratiska processen. Tävlan var en annan central del av den grekiska kulturen och man tävlade i både hästkapplöpning, sport, musik och teater. Att tävla i teater blev en del av den religiösa kulten och trots att krig präglade den grekiska övärlden hade man vapenvila för att samla besökare till de årliga Dionysosfesterna där tre tragöder (författare till draman) under tre dagar tävlade mot varandra. Dessa tragöder sponsrades av rika medborgare och innehållet kunde därför influeras av deras politiska önskemål och ambitioner. Det är än idag oklart om kvinnor, barn och slavar fick delta under festivalerna men oavsett detta vet man att publiken var bekant både med de retoriska drag som influerade dramerna, och med de gamla myter de baserades på.
Om författaren
Aischylos (525–456 f.Kr.) tillhörde en adelssläkt och deltog i de persiska krigen. Han är den äldsta kände tragöden och av de 90 dramer han skrev finns sju bevarade. Från början var han musiker och körledare. När han sedan började sin framgångsrika karriär som dramatiker spelade han själv ofta huvud rollen i sina dramer. Eftersom Aischylos är den förste kände tragöden som utökade antalet roller utöver kören i dramat, brukar han anses vara den grekiska tragedins fader. Han vann minst 13 segrar vid tävlingarna i Aten, bland annat med trilogin Orestien.
Om verket
På Kapitolinska museerna i Rom kan man beskåda den här bysten av Aischylos.
Dramat Agamemnon (458 f.Kr.) utgör första delen av trilogin, Orestien, som beskriver vad som hände med Agamemnon och hans familj efter hemkomsten från trojanska kriget. Framträdande teman är skuld, hämnd och försoning. Vissa menar också att trilogin i sin helhet är ett försvar för den politiska förändring som det atenska samhället genomgick under Aischylos livstid. Det gamla samhället styrt av heder och blodshämnd visas i Agamemnon , medan det moderna samhällets rättsstat visas i trilogins sista del där Agamemnons son Orestes frias i en rättsprocess där han står anklagad för att ha hämnats sin far genom att ha mördat sin mor.
Agamemnon – utdrag
Roller: Klytaimestra, Agamemnons fru Kören och dess ledare
Tio år innan dramats början reser kung Agamemnon med sin bror Kung Menelaos för att kriga mot staden Troja. På ditvägen är det stiltje och för att få vind i seglen offrar han sin dotter Iphigeneia till gudarna. Efter tio års belägring faller Troja och Agamemnon återvänder hem tillsammans med den trojanska prinsessan Kassandra som han har tagit som krigsbyte, men hans hustru Klytaimestra har inte förlåtit honom för att han har dödat deras unga dotter. Med hjälp av sin älskare Aighistos tar hon med falskhet emot sin make och hälsar honom välkommen hem. När han sedan tar ett bad efter sin långa färd, mördar hon honom och prinsessan Kassandra. Nu möter vi henne efter mordet, då hon försvarar sitt dåd inför den förfärade kören.
Klytaimestra
Nu blygs jag ej att återtaga mycket vad nyss jag yttrade med klok beräkning.
Hur kunde man väl annars komma åt en hatad ovän som bär vännens mask, och spänna svekets ofärdsnät så högt att villebrådet ej kan springa över?
Den strid, den seger som jag länge planlagt blev efter lång förbidan verklighet.
Här står jag nu, där jag mitt dåd fullbordat, och hur det skedde skall jag ej förneka, jag snärjde honom i en väldig duk, en praktfull banemantel, lik ett fisknät, att både flykt och strid omöjliggöra.
Två gånger slog jag till. Han skrek två gånger, och efter skriken slappnade hans lemmar.
Och när han fallit slog jag tredje gången såsom ett tack till underjordens Zeus.
återtaga ta tillbaka yttrade sade villebrådet bytet förbidan väntan dåd mord förneka dölja snärjde virade in banemantel dödsmantel lemmar kroppsdelar
Där låg han rosslande och uppgav andan. Så sprutade en blodström ur hans mun och stänkte dunkla droppar på min panna. –Åh, mera ljuvt föll aldrig himlens regn på fältets gröda, när den går i ax, än detta dödens daggstänk på min hy. Så står det till, o vördnadsvärde fäder.
Och fröjdens, om ni kan! Jag är stolt. Om vi någonsin behöver gjuta ett glädjeoffer över en som dött, här skedde det med rätt, och mer än rätt. Med sådant skräckdåd i sitt hem han bräddat den bägare han nu fått tömma själv.
Körledaren
Med häpnad höra vi din tungas fräckhet. Att jubla så över sin makes död!
Klytaimestra
vördnadsvärde värd att se upp till fröjdens gläd er häpnad förvåning bävar vara rädd tadel kritik, skäll gemål make
Ni prövar mig som en förnuftslös kvinna. Men hjärtat bävar ej. Hör än en gång –Ett tadel eller pris gör mig detsamma. Här ligger Agamemnon, mitt gemål, ett livlöst lik, ett hämndens mästerverk av denna högerhand. Så står det till.
Kören
Vilken förhäxande ört, spirad ur giftiga jorddjup, vilken förvirrande dryck, dragen ur havsdjupens saft, gav dig ditt vanvettsmod?
Utstött, förbannad, får du nu bära bördan av folkets avsky och hat.
Klytaimestra
Javäl, du dömer mig till landsflykt nu, till föremål för folkets hat och avsky, men fällde inget ord mot denne man när han så hänsynslöst, som om det gällt ett lamm ur ullig fårhjords rika myller, sin dotter offrade, min födslovåndas tillbedda frukt – att blidka Thrakiens vindar!
Var det ej han som skulle drivits ut, till bot för blodets smitta? Blott min dom du fäller sträng och snabb. Ja, hota du!
Jag är beredd att sätta hårt mot hårt.
Blir segern min, så skall jag böja mig.
Vill gud det annorlunda, då skall du dock sent omsider bringas till förnuft.
Kören
Övermodig du är. Hätskt och hädiskt du talar.
Rusig av gjutet blod rasar din själ utan sans. Pannans purprade stänk bär du som smycke. Ärelös, vänlös, sonar du en gång, hugg för hugg.
spirad uppkommen vanvettsmod galna mod myller stor, rörlig massa tillbedda dyrkade blidka göra mer samarbetsvillig blott bara sent omsider efter lång tid hätskt argsint hädiskt ogudaktigt utan sans utan förnuft purprade rödlila sonar betalar
ed något man lovar huld ljuv, behaglig härd eldstad förtröstans tron på att saker ordnar sig härtagna bortrövade siarfrilla profet och älskarinna
nötte slet på nämn kalla skymflig skamlig försåt att i hemlighet planera hemska saker begråtit gråtit över lidit fått
Klytaimestra
Och du, hör nu den dyra ed som jag dig svär vid straffet för min dotters död, vid hämndens andar som han offrats åt: i detta hus drar aldrig fruktan in så länge Aighistos, så huld som förr, så trofast vårdar elden på min härd, för han är min förtröstans starka sköld.
Men den som kränkt sin maka ligger där –härtagna flickors lek och lust vid Troja.
Och där hans sköna rov, profetslavinnan, hans siarfrilla, trogna sängkamrat, som i hans armar skeppets bänkar nötte.
De fått sin gärnings fulla lön. Se, se: där ligger han och vid hans sida hon som sjöng sin svanesång, sin sista klagan, hans älskarinna – hon som fördes hit till utsökt krydda på min segerdag.
[…]
Nämn inte skymflig den död som han dött!
Det var dock han själv som i huset drog in fördärv och försåt.
Han förgjorde det ljuvliga skott på sin stam, den Iphigeneia som jag honom fött och länge, länge begråtit.
Det straff som han lidit var gärningen likt.
Må han därför ej skryta i skuggornas hus!
Han föll för ett hugg, han dog av ett sår –vad han sådde en gång har han skördat.
Kören […]
O Jord, o Jord, varför blev jag ej gömd i din modersfamn innan jag honom sett på sin dödsbädd i karet av silver!
Vem skall reda hans grav och begråta hans död?
Har du mod, du som mördat din egen man, att höja en sorgens och avskedets sång, att bringa en kränkande offergärd, en avskydd, åt hjältens själ?
Vem skall vid graven, med klagan och gråt, sjunga den härlige kungens lov av ärligt hjärtas fullhet?
Klytaimestra
Det är en omsorg som ej är din. Han föll för min hand, han dog för min hand –min hand skall honom begrava.
Han följs ej av husfolkets jämrande låt, men Iphigeneia vid Suckarnas ström skall slå sina armar kring faderns hals så kärligt och ömt som en dotter det hövs, och honom med kyssar välkomna.
Översättning av Emil Zilliacus
reda förbereda offergärd något man offrar hövs passar
Möt texten – möt tiden 1
Från Homeros till Chaucer
Möt texten – möt tiden är en läromedelsserie som tar dig med på en resa från antiken till idag. En resa fylld av spännande berättelser, oväntade möten och fascinerande insikter.
I del 1 av Möt texten – möt tiden får du bekanta dig med tio skönlitterära verk från antiken och medeltiden där du bland annat träffar svartsjuka krigare, ärofyllda hjältar och en galet förälskad nymf. I seriens lärarmaterial finns det övningar som knyts till det du har läst.
Du får arbeta med utdrag ur klassiska texter och fundera på vad de egentligen säger om människan och samhället – och ganska snart kommer du att upptäcka att litteratur aldrig uppstår i ett tomrum. Varje berättelse bär med sig tydliga spår av sin tid. Samtidigt kommer du att hitta spännande kopplingar mellan de gamla texterna och den tid vi lever i nu. Litteraturhistoria handlar med andra ord inte bara om det förflutna. Den ger också nya perspektiv på nuet – och kanske till och med på framtiden.
I elevpaketet ingår en tryckt bok och ett digitalt läromedel.
