9789144176055

VÅR MAT

Odling av åker- och trädgårdsgrödor i ett klimat under förändring

Biologi klimat förutsättningar och historia

Redaktör

Håkan Fogelfors

Kopieringsförbud

Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Användning av detta verk för text- och datautvinningsändamål medges ej.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 37753

ISBN 978-91-44-17605-5

Upplaga 2:1

© Författarna och Studentlitteratur 2015, 2023 studentlitteratur.se

Studentlitteratur AB, Lund

Omslagslayout: Francisco Ortega

Omslagsbild: Fredrik Stendahl

Printed by Interak, Poland 2023

inneh Å ll

Förord 13

Presentation av författarna 15

1 Växtodling – ursprung och förutsättningar 17

Växtens domesticering – var, när, hur? 17

Odlingens vagga 17

Människan och kulturväxterna 18

Urval 20

Global foder- och livsmedelsproduktion 20

Klimatförhållanden 20

Åkerns arealutveckling 26

Spannmålsproduktionen 27

Tre viktiga sädesslag 28

Nya sorter ger avkastningsökning 28

Bevattning är nödvändig 30

Den svenska växtodlingens naturliga förutsättningar 31

Svensk växtodlings förutsättningar i en globaliserad värld 33

Vart är vi då på väg? 33

2 Odlingens historia ur ett nationellt perspektiv 47

Jordbrukets framväxt 47

Förhistorisk odling till bysamhällets tid – dominerad av svedjejordbruket 48

Bysamhället – slåtterjordbrukets tid (ca 800 e.Kr. till 1800-talets början) 54

Skiftesreformerna och bysamhällets upplösning (1760–1890) 60

Från agrarland till industriland – växtföljdsjordbruket (1800–1945) 66

Industrijordbrukets tid (1945–) 74

Trädgårdsodlingens framväxt 79

Det var en gång 79

Medeltidens köksträdgårdar 80

Renässansen – skönhet och blandning 81

Barockens köksträdgård 82

Den gustavianska eran och jordbruksskiftenas tid 83

Industrialismens genombrott 85

Egnahemsrörelsen 86

Handelsträdgårdar och fältmässig grönsaksodling 87

3 Fakta svenskt jordbruk – med fokus på växtodling

nu och i dåtid 89

Areal 89

Framväxt, förutsättningar och betydelse 89

Livsmedel och försörjning 93

Maskinutveckling 95

Grödor och odlingsformer 96

Miljöpåverkan och hållbar utveckling 98

4 Klimat 103

Bakgrund 103

Klimatförändringar 104

Effekter av ökande temperatur 107

Effekter av förändrade nederbördsförhållanden 108

Effekter av stigande koldioxidkoncentrationer i atmosfären 109

Effekter av förlängd vegetationsperiod 110

Vad kommer då att odlas? 112

Växtskyddsproblem 116

Hur ska klimatförändringarna mötas? 116

Livsmedelskonsumtionens klimatpåverkan 117

Matens fotavtryck 120

5 Miljöpåverkan och hållbar utveckling 125

Överexploatering – några historiska exempel 126

Jordförstöring runt Medelhavet 126

Svedjebruk i Norden 126

Mot dagens miljöproblem 128

Dagens livsstil och naturtillgångar 129

Vårt ekologiska utrymme 129

Räcker då utrymmet för dagens livsstil? 129

Bättre resursutnyttjande – Precisionsjordbruk 130

Miljökonsekvenser 132

1. Luftföroreningar 132

2. Biologisk och annan mångfald 133

3. Bekämpningsmedel 137

4. Resistens mot bekämpningsmedel 142

5. Arbetsmiljö 144

6. Växtnäring 145

7. Försurning 147

8. Spårämnen 149

9. Avloppsslam 150

10. Förändring i humushalt 151

11. Markpackning 151

12. Bördighet 152

13. Livsmedel – nitrat och bekämpningsmedel 153

14. GMO 155

6 Mark 161

Inledning 161

Vattnets kretslopp 162

Jordarternas uppkomst och fördelning i landskapet 164

Markens uppbyggnad 167

Jordmåner 169

Porsystemet 170

Vatten 170

Luft 171

Genomsläpplighet, dränering 172

Volymrelationer i olika jordar, växternas vattenförsörjning 172

Mineral och vittring 173

Organiskt material och dess omsättning 175

Markpartiklarnas laddning, adsorption av växtnäringsämnen 178

Kalktillstånd, pH 181

Växtnäring 181

Kväve 182

Fosfor 184

Kalium 185

Svavel 185

Kalcium och magnesium 186

Mikronäringsämnen och andra ämnen 187

Växtnäringsförluster till vatten 187

Jordarternas förekomst och

Urbergsmoräner 188

Moränleror 188

odlingsegenskaper 188

Sorterade sandjordar och grovmojordar 188

Finmojordar och mjälajordar 189

Lättleror 190

Mellanleror, styva leror 190

Organogena jordar (mulljordar) 191

7 Markbiologi 193

Markorganismernas indelning 193

Markorganismernas funktion 196

Platsens och odlingsåtgärdernas inflytande 198

8 Agroekologi 199

Ekologins omfattning 199

Globalt perspektiv 200

Ekosystem 200

Ekosystemets biologiska beståndsdelar 201

Individ – Population 201

Samhälle 202

Landskap 203

Egenskaper hos ekosystemen 204

Diversitet 204

Stabilitet 206

Energiflöde 206

Ekosystemtjänster 206

Infångandet av solenergi 207

Bladyta 208

Effektivitet 208

Klimat 208

Allokering 209

Mineralnäringscykler 210

Förändring i ekosystemet – succession 210

9 Pollinering – en ekosystemtjänst 213

Vem pollinerar? 215

Solitärbin och humlor 216

Honungsbin 216

Odlade växtslag som gynnas av insektspollinering 217

Jordbruksgrödor 217

Trädgårdsgrödor 219

Hur ska ett bisamhälle för pollinationsändamål se ut? 220

Var finns bisamhällen att tillgå? 221

10 Växtfysiologi 223

Växtens byggstenar 223

Cellmembranet – en kontrollstation 224

Cytoplasman 224

Cellväggen skyddar cellen 225

Kanaler mellan celler 226

Olika vävnader 226

Respiration och energiomsättning sker i cellerna 226

Växtens kemiska sammansättning 227

Vatten 227

Vattnets viktiga egenskaper 227

Drivkrafter för vattentransport genom växten 229

Växtens vattenförsörjning 230

Växtnäring 230

Upptag och transport av näringsämnen 231

Rotens påverkan på närmiljön 236

Mykorrhiza 238

Kvävefixering 240

Fotosyntes, energi och kolomsättning 243

Ljusenergi fångas 244

Koldioxid fixeras 244

Floemtransport och användning av fotosyntesprodukter 247

Tillväxt, differentiering och utveckling 249

Växthormoner samordnar 249

Från frö till frö 251

Växter känner av nattens längd 255

Temperatureffekter på växtens utveckling 256

Effekter av gravitationen 257

11 Grödor 259

Beståndsekologi 259

Utsäde – såbädden – sådden 259

Initial beståndsutveckling 262

Konkurrens mellan plantorna i det växande beståndet 263

Effekt av utsädets och plantornas horisontella

fördelning 265

Kvalitetens beroende av beståndsuppbyggnaden – exempel 266

Grödval med tanke på konkurrensen med ogräs 267

Stråsäd 268

Arter och ursprung 268

Utveckling, tillväxt och avkastning 273

Miljöfaktorers inverkan på avkastning 282

Allmänna odlingsåtgärder 287

Produktkvalitet i stråsäd 289

Trindsäd 301

Arter och ursprung 301

Utveckling, tillväxt och avkastning 302

Trindsäd i svenskt jordbruk 305

Oljeväxter 311

Raps och rybs 311

Oljelin 326

Övriga oljeväxter 329

Potatis 332

Arter och ursprung 332

Potatisens betydelse 333

Utveckling, tillväxt och avkastning 334

Miljöfaktorernas inverkan på avkastning och kvalitet 336

Produktion 338

Potatisskörd 345

Sockerbeta 345

Arter och ursprung 345

Sockerbetans betydelse 346

Utveckling, tillväxt och avkastning 347

Produktion 349

Betskörd 351

Vallar, beten och grönfoderväxter 355

Vallens ursprung 355

Näringsvärdesnormer 356

Odlingsmaterial 359

Slåttervallar 366

Betesvallar 376

Vallfröodling 378

Ettåriga grönfoderväxter 380

Vall- och grönfoderväxter som växtnäringskälla 384

Naturbetesmarker 385

Grönsaker och bär – frilandsodling 388

Förutsättningar 388

Konservärt ( Pisum sativum ) 391

Morot ( Daucus carota ssp. sativus ) 394

Kål ( Brassica oleracea, B. napus och B. rapa ) 397

Isbergssallat ( Lactuca sativa ) 401

Matlök ( Allium cepa ) 404

Jordgubbe ( Fragaria x ananassa ) 407

Svarta vinbär ( Ribes nigrum ) 409

Hallon ( Rubus idaeus ) 410

Odling i tunnlar 412

Nischgrödor 414

Sparris ( Asparagus officinalis ) 414

Vindruva ( Vitis vinifera ) 416

Böna, brun böna ( Phaseolus vulgaris ) 418

Böna, sojaböna ( Glycine max ) 418

Solros ( Helianthus annuus ) 419

Jordärtskocka ( Helianthus tuberosus ) 420

Lupiner ( Lupinus spp.) 420

Facelia, honungsfacelia ( Phacelia tanacetifolia ) 421

Gurka – Friland ( Cucumis sativus ) 421

Beta, rödbeta ( Beta vulgaris ) 422

Pepparrot ( Armoracia rusticana ) 423

Persilja ( Petroselinum crispum ) 424

Dill ( Anethum graveolens ) 425

Kummin ( Carum carvi ) 426

Gräslök ( Allium schoenoprasum ) 426

Purjolök ( Allium porrum ) 427

Bovete ( Fagopyrum esculentum ) 428

Hampa ( Cannabis sativa ) 429

Rörflen ( Phalaris arundinacea ) 430

Energiskog ( Salix spp.) 431

12 Växtskydd 433

Förluster orsakade av ogräs och växtskadegörare 433

Ogräs 436

Vad är ett ogräs? 436

Vilka egenskaper krävs för ett framgångsrikt ogräs? 437

Floran förändras 438

Konkurrens och livsformer 440

Sjukdomar och skadedjur 450

Biotiska och abiotiska skadeorsaker 451

Virussjukdomar 451

Svampar på kulturväxter 452

Insekter 462

Populationsreglerande faktorer 464

Miljökrav – svampar 467

Miljökrav – bladlöss 467

Väder och årsmånsvariation 470

Förebyggande åtgärder mot ogräs, sjukdomar och skadedjur 471

Såtiden som miljöfaktor 471

Jordart och växtnäring 472

Växtföljd och förfrukter 474

Gröda och sorter 477

Beståndsuppbyggnad 478

Områdesvis begränsad odling 478

Utsädessmitta, utsädeskontroll 479

Växters försvar – resistensbiologi 480

Befintliga försvarssystem 481

Inducerad resistens 482

Resistensens varaktighet 483

Direkta åtgärder mot ogräs, sjukdomar och skadedjur 485

Biologisk bekämpning 485

Mekanisk bekämpning 491

Termisk bekämpning 495

Kemisk bekämpning 495

13 Växtförädling 501

Växtförädlingsmetoder 501

Tidig växtförädling 501

Korsningar 502

Polyploidiförädling 503

Mutationsförädling 503

Hybridförädling 504

Fördubblade haploider 505

Transformation 505

Selektionsmetoder 507

Sortprovning och sortskydd 508

Uppnådda och framtida växtförädlingsmål 509

Stråsäd 509

Oljeväxter 511

Proteinväxter 512

Potatis 513

Sockerbetor 514

Vallväxter 515

Köksväxter 515

Nya växtslag 516

Växtförädlingens nutid och framtid i Sverige 517

Genmodifierade jordbruksväxter 518

Förändrade odlingsegenskaper 518

Förändrade produktegenskaper 520

GMO och risker för miljö och hälsa 520

14 Växtföljder och växtodlingssystem 523

Historik 523

Växtodlingssystem 524

Förfruktsvärde 525

Växtföljdsplanering 533

Mellangrödor eller fånggrödor 534

Vad är ekologiskt lantbruk? 537

Exempel på olika typer av växtföljder 539

15 Hälsa och matproduktion – en sammanfattande översikt 543

Folkhälsoaspekten 544

Slutsatser 546

Matproduktion 547

1. Stopp för vidare nyodling 550

2. Ökad produktion på befintlig odlingsmark 550

3. Effektivare utnyttjande av våra resurser 550

4. Ändrade matvanor – minskat matavtryck 551

5. Minska livsmedelssvinnet 551

Några viktiga skäl för en svensk jordbruksproduktion 552

Tabellbilaga 553

Litteratur 579

Bildförteckning 593

Latinskt register 595

Person- och sakregister 598

Växtodling – ursprung och förutsättningar

Växtens domesticering – var, när, hur?

För mer än 10 000 år sedan började olika typer av växtodling växa fram i världens tropiska och subtropiska områden. Jägar- och samlarkulturer började gradvis att aktivt odla vilda växter med för människan intressanta egenskaper. Tidigare hade man samlat det man behövde i vilda växtbestånd. Säkert hade man på ett eller annat sätt verkat för dessa bestånds fortlevnad, så att man ibland även följande år kunde repa stärkelserika frön, gräva upp rötter eller plocka frukter och nötter. Arkeologiska fynd, som målningar av

aboriginer i Australien och indianer i Nord- och Mellanamerika, vittnar om detta.

ODLINGENS VAGGA

Var stod då ”odlingens vagga”– om det funnits någon sådan? Var det i de bördiga områdena kring Eufrat och Tigris, centrum i den s.k. bördiga halvmånen (figur 1.2), för att därifrån spridas åt nordväst (Europa), sydost (Fjärran Östern), sydväst (Nordafrika) och söder (Östafrika). Eller skedde utvecklingen oberoende i flera områden världen över? Det mesta talar i dag för det senare.

Figur 1.1 Kornax (Hordeum sp.). Anpassning till nya miljöer resulterade i en enorm genetisk variation (mikroevolution). Dessa lokalt anpassade lantsorter är grunden till modern växtförädling.

För jordbrukets utveckling i Europa har naturligtvis Mellersta Östern och östra Medelhavsregionen spelat en avgörande roll. De allra äldsta odlingsfynden, drygt 10 000 år gamla, är just från Mellersta Östern. Detta kan delvis bero på att ett stort arkeologiskt intresse under lång tid har riktats mot området med sina många högkulturer, men också på det konserverande torra klimatet. Det går heller inte att bortse från områdets ytterst goda spridningsstrategiska läge, inte minst i öst-västlig riktning. Inom språkforskningen ser man också en koppling med de indoeuropeiska språkens spridning.

Vissa forskare pekar på Sydostasien som ett område för ”odlingens vagga”. Här skulle stationära fiskarfolk ha odlat stärkelseväxter, såsom taro, i utglesade våtmarksskogar eller möjligen ris på översvämningsmarker. Dessa växtslag kompletterade den proteinrika fiskkosten. Odlingstekniken på marker med luckigt och glest fältskikt medgav bättre konkurrensförhållanden för de odlade växterna än på obeskuggade naturliga gräsmarker. I det senare fallet krävdes en helt annan jordbearbetning för en lyckad grödetablering, i konkurrens med andra vilda växter, än vad som var möjligt med bara grävkäpp. Att ett inhemskt jordbruk även utvecklats i såväl Afrika som Syd- och Mellanamerika samt södra Nordamerika är i dag helt uppenbart.

Gemensamt för de tidigaste kulturområdena var stor biologisk diversitet (se s. 204) samt en befolkning som insåg fördelarna med eller tvingades att odla olika växtslag i stället för att samla från naturliga bestånd. Orsakerna kunde vara

många, t.ex. tekniska framsteg, förändrad social organisation, fördelar med stationärt boende, ökat befolkningstryck eller klimatförändringar mot torrare klimat som hänvisade befolkningen till begränsade områden såsom floddalar och oaser. Världens tidigaste kulturcentra uppvisade stora skillnader vad gäller klimat, topografi och jordartsförhållanden. Därmed kom i stor utsträckning helt olika växtslag att domesticeras i olika områden (figur 1.3). I genomsnitt blev troligen en art per hundra föremål för insamling medan enbart en per tusen domesticerades, med stora variationer regioner emellan. Vissa växtslag togs upp till odling i flera områden och då sannolikt oberoende av varandra, t.ex. bomull, bönor, ris och jams.

MÄNNISKAN OCH KULTURVÄXTERNA

Växtodling är redskapet för att samla bioenergi i den form som vi människor behöver för vår överlevnad och som vi kallar mat, men också för att få andra råvaror och skapa en god livsmiljö.

Odlade växter benämns kulturväxter (kultur = odling), ett samlingsnamn på alla nytto- och prydnadsväxter som människan utnyttjat genom odling. Den vanligaste indelningsgrunden är

Figur 1.2 Spridning av grödor från bördiga halvmånen. Källa: J. Diamond 1997.

ca 2 500 f.kr.

ca 4 000 f.kr.

ca 5 000 f.kr.

ca 6 000 f.kr.

ca 7 000 f.kr.

efter användningssätt, t.ex. stärkelse-, socker-, olje-, energi-, fiber-, stimulans-, gummi-, krydd-, medicinal-, färg- och parfymväxter.

Kulturväxt eller inte är ibland en svår gränsdragning då en del odlade växtslag är föga förädlade. Exempelvis är många vallväxter mycket nära sina vilda släktingar. Det medför att uppfattningen om antalet domesticerade växtarter varierar betydligt. Cirka 1 500 arter anges ofta som ett genom tiderna sannolikt antal verkliga jordbruksväxter. Det är mindre än 1 % av världens kärlväxtflora.

De viktigaste växtfamiljerna är Poaceae (gräs) och Fabaceae (ärtväxter) vilka står för ca 30 % av kulturväxterna. Av arterna inom familjen Poaceae har nästan 4 % domesticerats. Bland andra viktiga

familjer kan nämnas: Chenopodiaceae (måll-), Brassicaceae (kål-), Rosaceae (ros-), Malvaceae (malva-), Cucurbitaceae (gurk-), Solanaceae (potatis-) och Asteraceae (korgblommiga växter).

jordnöt 80° Norra polcirkeln 60° 40° Kräftans vändkrets 20° Ekvatorn 20° Stenbockens vändkrets 40° 60° Södra polcirkeln

bondböna crambe hampa havre* humle kikärt korn

kål

kålrot (raps) linser

lupin

lusern

lök

morot oliv pyrethrum rova (rybs) råg* rödklöver sockerbeta trädgårdsärt vallmo vete vicker vindruva vitsenap

*som ogräs i korn och vete. Havre och råg kom som odlade sädesslag mer till sin rätt när odlingen vandrade norrut, till tempererade områden.

bovete hampa

melon

mungböna

pepparrot persika ris sojaböna te

Figur 1.3 Gencentra för några kulturväxter.

bomull mungböna ris

banan

citrusfrukter

gurka

jams

amarant 160° 140° 120° 100° 80° 60° 40° 20° 0° 20° 40° 60° 80° 100° 120° 140° 160° 180° 160° 140° 120° 100° 80° 60° 40° 20° 0° 20° 40° 60° 80° 100° 120° 140° 160° 180°

amarant bomull böna gummiträd 80° Norra polcirkeln 60° 40° Kräftans vändkrets 20° Ekvatorn 20° Stenbockens vändkrets 40° 60° Södra polcirkeln

sockerrör taro

URVAL

Ända sedan den tidiga domesticeringen av en växtart har alltid ett visst urval skett, ett s.k. massurval. Man kunde t.ex. år från år rensa spannmålen på ett visst sätt och sedan använda en viss fraktion till utsäde. Redan på samlarstadiet repades helst de ax som innehöll flest och störst kärnor, vilket kunde medföra urval (selektion) beträffande t.ex. groningsvila och drösningsbenägenhet inom populationen. Gradvis, och definitivt i slutet av 1800-talet, kom växtförädlingen att allt snabbare styra kulturväxternas egenskaper i riktning mot ökad produktion samtidigt som kulturväxten allt mer tappade sin förmåga att överleva i sina naturliga miljöer. Mänskligheten blev beroende av ett antal växtslag medan dessa förädlade växter blev beroende av oss. I dag har växtförädlingen möjlighet att förändra våra kulturväxter på ett sätt som aldrig tidigare varit möjligt (se kapitel 13).

Global foder- och livsmedelsproduktion

I vissa regioner inriktar man sig på att producera varor för världsmarknaden, medan man på andra ställen bedriver jordbruk för huvudsakligen självhushåll. Globalt finner man stora spänningar mellan jordbrukets produktions- och miljömål. Vid en ytlig, traditionell analys tycks världens jordbruk klara sig ganska bra. I Västeuropa och USA har man länge mest bekymrat sig över jordbrukets överskott, som man försökt kontrollera genom olika program. Många länder subventionerar starkt sin spannmålsexport för att konkurrera på en aldrig sinande världsmarknad. Detta kan tolkas som att det inte finns några produktionsproblem inom världens livsmedelsproduktion. Snarare är det fråga om fördelningsproblem. Men från miljösynpunkt blir frågan mer komplicerad. Vi nås ständigt av rapporter om jorderosion, ökenspridning, brist på vatten, övergödning o.s.v. Vi ställer oss då frågan om man i framtiden kommer att kunna

FÖRUTSÄTTNINGAR

Jordens landyta uppgår till 14,9 miljarder hektar, vilket utgör 29 % av den totala ytan (51 miljarder ha). Den isfria landarealen är 13,2 miljarder ha. Av denna är 1,5 miljarder ha åker inklusive ”permanenta” grödor som kakao, kaffe, te, gummi, mango etc. (12 %), 3,3 miljarder ha gräsmark (25 %, ¾ utnyttjas som betesmark) och knappt 4,0 miljarder ha skogsmark (30 %). De återstående 4,3 miljarder ha av landarealen (33 %) är impediment (t.ex. öken eller halvöken) samt bebyggda områden. Stora skillnader finns mellan olika världsdelar. Nästan 30 % av Europa är uppodlat medan motsvarande siffra för Afrika och Sydamerika endast är ca 6 %. Av den odlade landarealen används 33 % till foderproduktion. Var fjärde världsmedborgare är sysselsatt inom jordbruksnäringen.

producera mat för en ökande befolkning på ett hållbart sätt omfattande miljö, ekonomi, sociala och etiska frågor (se kapitel 15).

Det är fotosyntesen som avgör hur många människor vår planet kan försörja och på vilken konsumtionsnivå. Man uppskattar att ca 40 % av fotosyntesen sker i havet (växtplankton), men det är de 60 % som sker på land som är grunden i världsekonomin. Redan i dag tar människan direkt eller indirekt i anspråk ca 40 % av den landbaserade totala nettoprimärproduktionen. Direkt genom livsmedel, bränsle, timmer o.s.v. och indirekt genom t.ex. kalhuggning och överbetning som leder till jorderosion och i förlängningen ibland till ökenspridning.

KLIMATFÖRHÅLLANDEN

Här presenteras jordens klimatzoner (figur 1.4) och klimatdata från elva klimatstationer världen över (figur 1.5 och 1.6).

1.4 Jordens klimatzoner (enligt Köppen). Genom att tillfoga flera små bokstäver till huvudtyper kan indelningen göras mer detaljerad, t.ex. f = helårsregn, s. = vinterregn, w = sommarregn. Väderstationer 1–11 (se figur 1.5).

Figur

Figur 1.5 Geografiskt läge för de väderstationer vars klimatdata presenteras i figur 1.6. Se också aktuell klimatzon figur 1.4. ”Världens nordligaste jordbruk” med sitt för breddgraden mycket gynnsamma läge illustreras i denna figur genom att södra halvklotet vikts upp vid ekvatorn (grå ton). Man ser då att t.ex. Afrikas sydspets hamnar strax söder om Kreta samtidigt som Sverige placeras i drivisbältet utanför Antarktis.

Så här läser du diagrammen

Det ljusgröna fältet visar vegetationsperioden, d.v.s. den del av året när medeltemperaturen överstiger +5˚C.

Soltimmar

Medeltemperatur

Nederbörd Avdunstning

I de fall vegetationsperioden inte omfattar hela året nns två värden för medeltemperatur, m.m. Det första avser hela året medan värdet efter snedstrecket avser själva vegetationsperioden.

Med avdunstning avses i regel största möjliga (potentiell) evapotranspiration under rådande förhållanden, vilket förklarar att avdunstningsvärdena ofta är högre än den angivna nederbörden.

Insolation är inkommande solstrålningsenergi per tidsenhet (här år).

1. Lund/Alnarp, Sverige 55˚44’N, 13˚05’E

Klimattyp: kalltempererat

fuktigt klimat

(kallaste månad <–3˚C)

Vegetationsperiod: 185 dagar

Medeltemperatur: +5,6/+12,0 C

Nederbörd: 527/315 mm

Avdunstning: 459/417 mm

Soltimmar: 1678/1278 timmar

Insolation: 3383/2665 MJ/m2

Klimattyp: varmtempererat fuktigt klimat (kallaste månad >–3˚C)

Vegetationsperiod: 220 dagar

Medeltemperatur: +7,9/+12,1 C

Nederbörd: 658/400 mm

Avdunstning: 425/374 mm

Soltimmar: 1592/1263 timmar

Insolation: 3502/2900 MJ/m2

3. Haparanda, Sverige

65˚52’N,

Klimattyp: Kalltempererat

fuktigt klimat

(kallaste månad <–3˚C)

Vegetationsperiod: 140 dagar

Medeltemperatur: +1,1/+11,6˚C

Nederbörd: 558/242 mm

Avdunstning: 379/327 mm

Soltimmar*: 1771/1141 timmar

Insolation*: 3152/2174 MJ/m2

*Luleå 65°35’N

2. Uppsala/Ultuna, Sverige 59˚49‘N, 17˚39‘E

24˚08’E

Figur 1.6 Klimatdata för väderstationerna 1–11 från föregående sida.

1 Växtodl I ng – ursprung och förutsättn I ngar

4. Paris, Frankrike 48°58’N, 2°27’E

sockerbetor och vete

5. Charkov, Ukraina 49°56’N, 36°17’E

majs, sockerbetor och vete (svartajordområdet)

Klimattyp: varmtempererat fuktigt klimat (kallaste månad >–3°C)

Vegetationsperiod: 275 dagar

Medeltemperatur: +10,9/+13,3°C

Nederbörd: 585/439 mm

Avdunstning: –/725 mm

Soltimmar: 1779/1579 timmar

Insolation: 4041/3719 MJ/m2

6. Fort Smith, NWT, Kanada

60°01’N, 111°58’ W

20–30 mil norr om odlingsgränsen för spannmål (jfr 2. Uppsala/Ultuna)

Klimattyp: kalltempererat fuktigt

klimat med kontinental prägel

Vegetationsperiod: 195 dagar

Medeltemperatur: +6,6/+14,8°C

Nederbörd: 519/317 mm

Avdunstning: 410/380 mm

Soltimmar: 1887/1480 timmar

7. Indianapolis, USA

39°44’N, 86°16’ W (241 m.ö.h.)

Östra kanten av det s.k. majsbältet

Klimattyp: kalltempererat fuktigt klimat av extremt kontinental typ

Vegetationsperiod: 145 dagar

Medeltemperatur: -3,2/+11,9°C

Nederbörd: 337/182 mm

Soltimmar: 2040/1235 timmar

Klimattyp: varmtempererat fuktigt klimat (kallaste månad >–3°C)

Vegetationsperiod: 235 dagar

Medeltemperatur: +11,2/+17,0°C

Nederbörd: 996/686 mm

Soltimmar: 2440/1883 timmar

Insolation: 5379/4380 MJ/m2

8. Buenos Aires, Argentina 34°35’S, 58°29’ W

linfrö, majs och solros

9. New Delhi, Indien 28°35’N, 77°12’E (216 m.ö.h.)

hirs, majs, oljeväxter och grönsaker

Klimattyp: varmtempererat

fuktigt klimat

Vegetationsperiod: 365 dagar

Medeltemperatur: +16,9°C

Nederbörd: 1027 mm

Avdunstning: 998 mm

Soltimmar: 2519 timmar

vete och vindruvor

Klimattyp: varmtempererat

fuktigt klimat med torrtid på vintern

Vegetationsperiod: 365 dagar

Medeltemperatur: +25,3°C

Nederbörd: 714 mm

Avdunstning: 2482 mm

Soltimmar: 2993 timmar

35°01’N, 135°44’E

ris, te, grönsaker och mullbär

Klimattyp: varmtempererat fuktigt klimat med torrtid på sommaren (kallas även medelhavsklimat)

Vegetationsperiod: 365 dagar

Medeltemperatur: +18,1°C

Nederbörd: 889 mm

Avdunstning: 1688 mm

Soltimmar: 2848 timmar

Insolation: 6912 MJ/m2

Klimattyp: varmtempererat fuktigt klimat med viss kontinental prägel trots maritimt läge

Vegetationsperiod: 295 dagar

Medeltemperatur: +14,6/+16,8°C

Nederbörd: 1579/1445 mm

Avdunstning: 1038/945 mm

Soltimmar: 2013/1700 timmar

10. Perth, Australien 31°57’S, 115°51’E

11. Kyoto, Japan

ÅKERNS AREALUTVECKLING

Under de senaste århundradena har åkerarealens andel ökat, fram till början av 1980-talet. Sedan dess har den nyodlade arealen, enligt flertalet bedömare, varit mindre än den areal som förlorats p.g.a. jordförstöring eller till andra ändamål. Med andra ord ökar andelen icke odlingsbara arealer. Skogsarealen har minskat sedan århundraden, men takten har accelererat sedan mitten av 1900-talet. En del tidigare skogsmark har överförts till åker- eller betesmark och har på så sätt kompenserat bortfallet av dessa markslag, medan avskogningen på andra håll radikalt har förändrat förutsättningarna för vegetation och i stället bidragit till klimatförändringar, t.ex. i Medelhavsområdet.

År 2022 nådde världens befolkning nästan

8 miljarder, vilket innebär 0,19 hektar åker per capita, med stora regionala variationer. Först på 1600-talet började jordens befolkning öka lite snabbare (0,5 miljarder) och från ca 1900 började befolkningsexplosionen (1,7 miljarder). Den årliga procentuella befolkningsökningen har avtagit sedan 1970-talet, med vissa avbrott, från ca 2 % till dagens 0,8 % om året. Det innebär att världsbefolkningen nu ökar med 60–70 miljoner människor per år, d.v.s. ett nytt Linköping per dygn. Med dessa antaganden innebär det att världsbefolkningen vid mitten av detta sekel förväntas uppgå till ca 10 miljarder och att disponibel åkerareal per capita närmar sig 0,13 ha om åkerarealen förblir oförändrad.

Då man i många länder redan har lyckats genomföra en långsiktig familjeplanering, så har antalet födda barn per kvinna under de senaste 50 åren sjunkit från 5 till under 2,5. Detta innebär att befolkningskurvan kommer att plana ut vid ca 11 miljarder. Nuvarande befolkningsökning sker bara i Asien och Afrika som fram till 2100 skulle få ytterligare en respektive två miljarder invånare medan övriga delar av världen i stort sett skulle ha samma folkmängd som idag. Detta innebär att 80 % av världens befolkning vid seklets slut är bosatta i Asien och Afrika,

medan de återstående 20 % delas mellan Europa och den amerikanska kontinenten.

Detta innebär att produktionsökningen måste fördubblas, fram till detta sekels mitt, i de delar av världen där efterfrågan är som störst, om vi inte bättre kan fördela och hushålla med producerade livsmedel.

Det finns alltså en kapplöpning mellan folkmängd och livsmedel. Livsmedelsproduktionen kan bara ökas genom utökade arealer eller genom ökad arealavkastning. Från odlingens begynnelse har det nästan helt skett genom utökade arealer. Skördarna har dock ökat på ett mycket framgångsrikt sätt för flera av de viktiga sädesslagen, framför allt från mitten av 1900-talet, och man har därmed hållit jämna steg med befolkningsökningen.

Avkastningsökningen har t.o.m. resulterat i att åkermark i USA och inom EU lagts i träda för att motverka ett alltför stort utbud. Sedan 1990-talet avtar dock ökningstakten i spannmålsproduktionen och för vissa grödor har den till och med avstannat helt, men med stora regionala skillnader. Samtidigt har världsbefolk ningen ökat med närmare två miljarder. De flesta av jordbanksprogrammen har också avslutats sedan mitten av 1990-talet.

Det är inte sannolikt att åkerarealen nämnvärt kommer att kunna utökas under de årtiondena, även om de uppodlingsbara arealerna i framför allt södra Afrika och Sydamerika (ca 300 miljoner ha) tas i anspråk. Orsaken är att odlingsmark överges på andra håll till förmån för det urbana samhället eller tas i anspråk för andra ändamål. Också ekologiska begränsningar som jorderosion och ökenspridning tär i andra änden. Idag förloras åtminstone en halv procent per år av vår planets åkermark genom olika former av markförstöring. Totalt anses dessutom mer än 30 % av världens åkerareal vara mer eller mindre skadad genom erosion, framför allt i Afrika och Mellanamerika. För närvarande stiger också världshaven med ca fyra mm per år p.g.a. termisk expansion (varmare vatten) och alltmer smältvatten från stora

landbaserade glaciärer. Detta hotar folktäta, bördiga deltaområden t.ex. Nilen, Ganges, Brahmaputra och Mekong.

Under dessa förutsättningar kommer spannmålsarealen per capita att minska ytterligare.

I dag importerar många länder mer än 50 % av sitt spannmålsbehov från världsmarknaden t.ex. Japan, Sydkorea, Saudiarabien, Egypten, Libyen, Algeriet, Peru, Portugal, Nederländerna, Norge. Man frågar sig då om en ny, snabb avkastningsökning – en ny ”Grön Revolution” – kan kompensera de minskade odlingsarealerna per capita? Mycket talar för att detta är vår tids största utmaning, men måste då vara kopplat till en ökad hållbarhet i jordbruksproduktionen. Den ”Gröna Revolutionen”, som startade på 1960-talet var en internationell satsning på växtförädling. Med nya högavkastande vetesorter räddade man å ena sidan bortåt en miljard människor från svält, men ”framgångssagan” skedde å andra sidan på bekostnad av miljön, genom ökat behov av bl.a. oljebaserade insatsmedel (t.ex. mineralgödsel, kemiska bekämpnings-

medel). Vi ska nog idag i stället mer tala om vårt behov av en ”Hållbarhetsrevolution”.

SPANNMÅLSPRODUKTIONEN

Stråsäden är av grundläggande betydelse för vår försörjning och ganska lätt att transportera från överskottsområden till underskottsområden. Med andra ord ett smart sätt att importera vatten till torrare regioner (se bevattning s. 30). Mänskligheten får cirka två tredjedelar av total ätbar torrsubstans och cirka hälften av sin proteinförsörjning från stråsäd. Produktionen av spannmål (stråsädens kärnskörd för mat och foder inklusive ris) i världen var ca 375 kg per invånare (2022), jämfört med Sveriges ca 500 kg.

Under senare halvan av 1900-talet har spannmålsavkastningen ökat med två till tre gånger. Skälen är framsteg på växtförädlingsområdet (t.ex. hybridmajs, dvärgtyper av vete och ris) och förändrade odlingsmetoder (t.ex. mineralgödsel, kemiska bekämpningsmedel, utökad konstbevattning och lantbrukstekniska förbätt-

EXEMPEL PÅ HEKTARSKÖRDAR OCH ODLINGSFÖRUTSÄTTNINGAR FÖR VETE I ETT ANTAL SPANNMÅLSPRODUCERANDE LÄNDER 2019–2020 (FAOSTAT).

• Storbritannien och Frankrike 8,0 resp. 7,2 ton/ha. Bördiga jordar. Goda nederbörds­ och temperaturförhållanden (lång kärnfyllnadsfas se s. 107, 279–285) jämfört med vetedistrikt på sydligare, varmare breddgrader. Relativt lång dagslängd under vegetationsperioden.

• Nya Zeeland 9,4 ton/ha. I många avseenden liknande förhållanden som ovan.

• Sverige 7,3 ton/ha. Relativt bördiga jordar. Även bra nederbörds­ och temperaturförhållanden (lång kärnfyllnads fas) jämfört med vetedistrikt på varmare breddgrader. Lång dagslängd under vegetationsperioden.

• Argentina 3,1 ton/ha. Bra grundförutsättningar, men den ekonomiska politiken har under perioder motverkat jordbruksinvesteringar.

• Indien 3,5 ton/ha. Monsunregnen kompletteras med omfattande konstbevattning. Överutnyttjar sina vattentillgångar. Kort dagslängd.

• USA 3,4 ton/ha. Kraftigt ökande skördar fram till början av 1980 ­talet men har sedan dess trots stora insatser inte lyckats höja avkastningsnivån särskilt mycket. Odlingen sker i regnfattiga områden. Överutnyttjar i dag sina vattentillgångar inom vissa områden.

• Australien 1,6 ton/ha. Helt beroende av en knapp nederbörd.

Slutsats: Störst potential till högre avkastning har områden som kan erbjuda optimala klimatförhållanden för en lång kärnfyllnadsfas, d.v.s. temperaturer kring 15–20 °C under försommaren.

ringar). Samspelseffekterna är naturligtvis också mycket betydelsefulla. Genom växtförädling har man ökat allokeringen (fördelningen inom plantan) av kolhydrater till spannmålskärnan från ca 20 % till över 50 % och fortfarande med en planta med tillräckligt stor biomassa att klara fotosyntesen. För de högavkastande dvärgvetena är avkastningsökningen ungefär lika stor som stråets minskade vikt. Hur mycket mer kan avkastningsindex tänkas öka?

Själva den grundläggande fotosyntesprocessen har man hittills inte lyckats förändra. Produktionen per given bladyta är oförändrad jämfört med ursprungsformerna. Kan växtförädlingens nya hjälpmedel – biotekniken – höja effektiviteten i själva fotosyntesen?

Ett odlingstekniskt bidrag i sammanhanget är t.ex. att odla tätare bestånd, d.v.s. fler plantor per hektar, genom att minska bladvinkeln och därmed självskuggningseffekten, vilket skett för ris och vete.

Frankrike, Tyskland och Polen producerar nästan hälften av EU:s totala produktion av spannmål. Sverige står för ca 2 %. EU:s andel av världsproduktionen är 15% (exklusive ris).

TRE VIKTIGA SÄDESSLAG

I dag svarar majs, ris och vete för ca 85 % av spannmålsproduktionen, vilken upptar nästan hälften av den tillgängliga åkerarealen i världen. Hektaravkastningen varierar kraftigt mellan olika länder och regioner (se föregående sida). Man får inte förledas att tro att liten avkastning är ett mått på möjliga förbättringar. Grundförutsättningarna är ofta mycket olika. För en korrekt bedömning krävs uppgifter om bl.a. den historiska utvecklingen. Hur mycket har man lyckats höja avkastningen och på vilket sätt? Är t.ex. nederbörden knapp och möjligheterna till konstbevattning små kan jordbruket inte på ett effektivt sätt utnyttja dagens sortmaterial och insatsmedel. Grödans genetiska potential kan därmed inte utnyttjas.

När avkastningen för en gröda inte motsvarar möjligheterna i regionen kan skörden däremot ökas genom allt större insatser, tills man når den ekologiska begränsningen. Därutöver kan inte förbättrad teknik eller mer insatsmedel öka avkastningen nämnvärt. Nästan överallt där man odlar vete har avkastningsökningen bromsats upp eller i stort sett stannat av. Det gäller oavsett vilken teknisk nivå man befinner sig på. I många länder har också insatserna planat ut av ekonomiska skäl.

NYA SORTER GER AVKASTNINGSÖKNING

När det gäller en ökad spannmålsproduktion är förhoppningarna stora kring introduktion av nya högavkastande sorter. För ris räknar man med en möjlig avkastningsökning på upp till 20 % med hjälp av nya sorter. För vete är man däremot inte lika optimistisk om att kunna öka avkastningen. Vi ska ha i minnet att de avkastningsökningar man nu talar om långt ifrån motsvarar den dubbling och tredubbling som kom med de första högavkastande sorterna på 1960-talet. I dag borde kanske växtförädlingen mer inriktas på att behålla avkastningsnivåerna genom att introducera resistens mot sjukdomar och skadegörare, samt att ta fram sorter som är näringseffektiva och som tål olika typer av stress, t.ex. torka. Förmodligen är det enklare att öka avkastningen genom att minska gapet mellan avkastningen under optimala betingelser och den verkliga avkastningen. Framstegen avseende avkastning under optimala odlingsbetingelser har under senare tid varit relativt begränsade. Det finns dock globala forskningsinitiativ att försöka öka avkastningen bland annat genom att förbättra effektivitet i ljusanvändningen. Det innebär möjligheter till rejäla avkastningsökningar, men historiskt sett har det inte varit speciellt framgångsrikt och det finns många svårigheter förknippade med att förbättra växternas effektivitet i användningen av ljus. Eventuella framgångar är till stor del beroende av en förbätt-

Årlig primärprodukton av jordbruksgrödor i världen under 2019–2020 miljoner ton (FAO)

Spannmål/sädesslag

* Kärnmajs

** En mållaväxt som sedan urminnes tider är en viktig basföda i Sydamerika, med samma användningsområde som ris och couscous (vete).

*** I statistiken skiljer man ej på soja som protein- eller oljeväxt.

Figur 1.7 Årlig primärproduktion av jordbruksgrödor i världen under 2019–2020, miljoner ton (FAO).

rad fotosyntes, men fotosyntesen har utvecklats under årmiljoner och är svår att påverka.

Ett ökat välstånd i många länder, inte minst Kina, innebär att konsumtionen sker högre upp i näringskedjan. Konsumtionen av fjäderfä, fläsk, nötkött och ägg ökar. Andelen fodersäd av den totala spannmålsproduktionen har ökat från 10 % till 50 % samtidigt som efterfrågan på extra protein till djurfoder starkt ökat sojabönsodlingen. Ölkonsumtionen ökar också stadigt. Det tillsammans innebär en minskning av brödsädesarealen, vilket drabbar världens fattiga.

BEVATTNING ÄR NÖDVÄNDIG

Matproduktion är världens största enskilda ”vattenkonsument” då det går åt 3,5–4,5 kubikmeter vatten per dag för att producera en normaldiet för en vuxen person. Under 1900-talet har konstbevattningen utvecklats från att regionalt ha haft mycket stor betydelse (t.ex. Nilen, Eufrat och Tigris, Indus, Ganges och Huang-ho) till att bli en verklig hörnpelare i den globala livsmedelsförsörjningen. Detta har inneburit en fem–sexdubbling av den konstbevattnade arealen sedan 1900-talets början till dagens ca 300 miljoner hektar, vilket är sju gånger Sveriges landyta.

Ca 40 % av den globala jordbruksproduktionen kommer från de 20 % av åkerarealen som bevattnas, en fördubbling sedan 1960-talet. Den höga andelen beror bl.a. på att flera skördar kan tas per år. Många länder som t.ex. Japan, Kina, Indonesien, Indien, Pakistan, Israel, Egypten och Peru får mer än hälften av sin inhemskt producerade mat från bevattnade arealer, och i Egyptens fall nästan allt. Utan konstbevattning skulle skördarna i viktiga jordbruksområden som t.ex. norra Kina, nordvästra Indien och västra USA minska med 25–30 %.

Den bevattnade arealen per capita minskar sedan slutet av 1970-talet, vilket beror på ökade kostnader för bevattningsprojekt, ålderdomlig och ineffektiv bevattningsteknik, minskade vattentillgångar p.g.a. överutnyttjande samt en årlig

förlust av ca 2 miljoner hektar bevattnad areal genom försaltning och förändrade hydrologiska förhållanden. Av världens bevattnade areal är ca 20 % allvarligt skadad av försaltning. En siffra som förväntas stiga p.g.a. eftersatt markvård.

Av allt vatten är det bara ca 2,5 % som är sötvatten och det mesta är inte tillgängligt för bevattningsändamål. Två tredjedelar är bundet i glaciärer. Den återstående tredjedelen är delvis svår att utnyttja, t.ex. för att vattnet är för långt bort eller för att grundvattenmagasinen ligger alltför djupt. Tecknen på vattenbrist är redan påtagliga i ett tjugotal länder eller områden där uttaget vida överskrider ett hållbart utnyttjande, t.ex. Kazakstan, Saudiarabien, Indiens kornbod Punjab, vissa provinser kring Huang-ho i Kina, Texas och Kalifornien. Kraftigt minskade grundvattenreserver är på sina håll en realitet, samtidigt som 25 % av världens stora floder numera är torra i nedre delen av sitt lopp under delar av året, t.ex. Coloradofloden i Kalifornien, Amu-Darja i Kazakstan (en av floderna som förser Aralsjön med vatten) och Huang-ho. Orsakerna till detta är ett överuttag dels inom jordbruket, dels inom industri- och hushållssektorn.

Flera regioner som hotas av vattenbrist är i dag snabbt växande marknader för spannmål, t.ex. Nordafrika och Mellanöstern. Hela detta område importerar i dag ungefär vad hela Nilen kan producera. Med andra ord balanserar man vattenbristen genom spannmålsinköp. Att importera ett ton vete motsvarar en vattenimport på drygt 1 000 ton, vilket skapar nya handelsmönster för spannmål. Motsvarande siffror för ris och majs är drygt 2 500 respektive knappt 500 ton. Värdena varierar naturligtvis en hel del beroende på rådande klimatförhållanden.

Jordbruket står i dag för ca 70 % av vårt globala färskvattenuttag. I konkurrens med övriga samhället är tendensen att jordbruket förlorar sina vattenresurser som styrs dit de anses ha störst ekonomiskt värde. Den här utvecklingen ser man på många håll, exempelvis i Indien, Kina

och USA. Prognoser pekar på att jordbrukets andel av vattenresurserna inom 30 år sjunkit till ca 50 %. Vattenfrågan är med andra ord ett av de allra största hoten mot morgondagens livsmedelsförsörjning, som kräver stora vattenmängder. Hur mycket vatten en person eller ett land använder kan precis som för utnyttjad jordbruksmark definieras som ett fotavtryck. Det genomsnittliga avtrycket i världen är drygt 1,2 miljoner liter per person och år. Motsvarande siffra för Sverige är 2,1 respektive 2,4 miljoner liter per person och år för USA.

Världens konstbevattningssystem utnyttjas inte heller optimalt då man inte alltid odlar rätt grödor. Olika grödor kräver olika mängder vatten för att producera en viss mängd torrsubstans. C 4-växter som majs, durra och vissa hirssorter uppvisar en relativt hög effektivitet (d.v.s. lite vatten per kg producerad torrsubstans). C3-växter som vete, ris, korn och bomull kräver ca 25 % mer vatten än C 4-växter (se s. 245). Detta innebär att man inom ett konstbevattnat område kan få avsevärt lägre produktion om man väljer ”fel” gröda. Som exempel kan bomullsodlingarna kring Aralsjöns tillflöden nämnas. Här hade en gröda som majs sannolikt varit mer lämplig. Ett liknande exempel är floden Indus i Pakistan vars vattenresurser är hårt belastade genom omfattande odling av bomull och andra vattenkrävande grödor, vilket hotar landets framtida vattenförsörjning. Ca 90 % av allt färskvatten i Pakistan används inom jordbruket.

Avkastningsökningar kan nås om man går över till mindre vattenkrävande grödor/ sorter samtidigt som man förbättrar utbytet av insatt vattenmängd genom lokalt anpassade bevattningsstrategier, t.ex. utveckling av droppbevattning och precisionsspridning, vattenbesparande markberedningsåtgärder samt sparbefrämjande prissättning på vattenuttag. I figur 1.7 presenteras världsproduktionen för en rad jordbruksgrödor.

Klimatmässigt ligger Sverige i gränslandet mellan

1 ett i väster maritimt klimat med milda vintrar, relativt svala somrar samt riklig höst- och vinternederbörd (Norge, Storbritannien)

2 ett i öster kontinentalt klimat med kalla vintrar, relativt varma somrar samt övervägande sommarnederbörd (Ryssland).

Från Atlanten förs milda, maritima luftmassor in med sydvästvindar. Sverige ligger inom det s.k. västvindbältet, på de vandrande lågtryckens breddgrader. Det innebär att klimatet under vegetationsperioden kan uppvisa stora växlingar mellan olika år beroende på om lågtrycken tar en nordlig eller sydlig bana. I norr hindras luftmassorna av den skandinaviska fjällkedjan. Detta medför ett mer lokalkontinentalt klimat i Norrland, vilket något mildras av påverkan från Bottenhavet och Bottenviken. Sverige får härmed ett för breddgraden extremt milt vinterklimat där medeltemperaturen för januari i större delen av landet är 10 °C högre än medeltalet för motsvarande breddgrader. Även för sommarmånaderna är värmeöverskottet flera grader. Vårt klimat är alltså mycket gynnsamt för växtproduktion jämfört med andra platser på samma breddgrad (figur 1.4 och figur 1.5).

En avgörande faktor för växtodlingen är vegetationsperiodens längd, enligt definition den del av året då dygnsmedeltemperaturen varaktigt överstiger +5 °C (figur 1.10). Det betyder 120–145 dagar i Tornedalen och 200–220 dagar i Skåne. Instrålningen eller antalet solskenstimmar har naturligtvis också betydelse. Det påverkar de faktiska odlingsförutsättningarna och eftersom antalet ljusa timmar under vegetationsperioden i genomsnitt är ca 20 % större i Tornedalen än i Skåne blir avkastningsskillnaden mindre än väntat. Tjälförhållandena i Norrland påverkar också odlingsförutsättningarna genom att

Den svenska växtodlingens naturliga förutsättningar

Åkerarealens användning i Sverige, tusental hektar, med total- och hektarskördar per år i medeltal 2019–2021 (SCB)

Total åkerareal under perioden: 2 550 000 ha

Figurförklaring:

Totalskörd: tusen ton

Hektarskörd: kg/ha tusental hektar procent av totalarealen

Totalskörd: 2 034 Hektarskörd: 71 167

Totalskörd: 355*

Hektarskörd: höstraps 3 560*

vårraps 1 943*

höstrybs 1 410*

vårrybs 1 020*

Kok- och foderärter (ca 22 000 ha)

Totalskörd: 68**

Hektarskörd: 3 100**

Åkerbönor (ca 20 000 ha)

Totalskörd: 58**

Hektarskörd: 2 900**

Konservärter (ca 5 000 ha)

Totalskörd: 22**

Hektarskörd: 4 500**

Bruna bönor (ca 700 ha)

Totalskörd: 13**

Hektarskörd: 1 800**

Sötväppling & vicker (ca 200 ha)

Baljväxter/Trindsäd (hopslaget)

Totalskörd ca: 160**

Totalskörd: 3 247**

Hektarskörd: höstvete 7 260**

vårvete 4 233**

Totalskörd: 186**

Hektarskörd: 6 223**

Totalskörd: 164**

Hektarskörd: höstrågvete 5 947**

Totalskörd: 679**

4 200**

1 andel vårvete 11%

2 andel höstkorn 8%

4 andel fabrikspotatis 47%

5 andel höstoljeväxter 61%

6 andel konservärter 10%

* 9% vattenhalt ** 15% vattenhalt

vårrågvete 3 690**

Totalskörd: 1 371**

Hektarskörd: höstkorn 6 313**

vårkorn 4 673**

Figur 1.8 Åkerarealens användning i Sverige, tusental hektar, med total- och hektarskördar per år i medeltal, 2019–2021 (SCB).

odlingsperioden försenas under våren. För övrigt är antalet solskenstimmar fler vid landets väst- och östkust samt vid de stora sjöarna men färre på sydsvenska höglandet.

Under våren kan kyliga perioder och nattfrost förkorta vegetationsperioden med flera veckor, särskilt i södra och mellersta Sverige (se figur 1.12).

I norra Sverige är det i stället höstfrosten som kan medföra kraftiga bakslag för grödan. Frostfrekvensen är något större under vår och försommar (järnnätterna) än under sommar och höst. Ibland inträffar det att potatisblasten blir frostnupen t.o.m. i juli. Topografiska skillnader är också avgörande för frostbenägenheten. Svackor, dalgångar, norrsluttningar och plana ytor där kalluften har svårt att rinna undan är mer utsatta. Även kraftiga köldperioder under vintern kan bli ödesdigra för den övervintrande grödan om inte ett snötäcke skyddar grödan mot kylan (se figur 1.11).

På våra breddgrader är det i grova drag ett linjärt samband mellan nettoproduktion och årsmedeltemperatur (se temperatursummor på figur 1.13). Inte bara de på breddgraden rådande väderförhållandena påverkar temperaturen utan även faktorer som sjöar samt höjden över havet. Det är främst i Norrland som höjdskillnaderna påverkar växtodlingen. I mellersta Norrland innebär det att mognadstiden förlängs med 3–4 dagar per 100 meters stigning. I Norrland är ofta söderlägena på måttliga höjder bäst, då de är minst utsatta för frost. Potatiskullen i Ammarnäs (65° 57'N) mitt i den svenska fjällvärlden är ett skolexempel på just klimatanpassad odling. Nederbördsdata presenteras i figurerna 1.14–1.20, såväl geografisk fördelning som fördelning över året samt vattentillgång under vegetationsperioden. I figur 1.8 presenteras areal, hektaravkastning och totalskörd för de i Sverige mest odlade jordbruksväxterna.

Svensk växtodlings förutsättningar i en globaliserad värld

Trots att svenskt jordbruk ligger miljömässigt långt fram har vi särskilt efter EU-inträdet haft

svårt att konkurrera. Idag är nästan hälften av den mat som sätts fram på bordet i någon bemärkelse importerad. Orsaken är alltför höga kostnader för det svenska jordbruket för att kunna möta konsumtionsökningen samtidigt som vi i livsmedelsaffären idag året runt exponeras för en mångfald av varor från i stort sett hela världen. Under senare år har det dock skett en förändring och svensk produktion börjar återta marknadsandelar.

Priserna på jordbruksprodukter har också fallit i förhållande till produktionsmedlen (t.ex. arbetskraft, drivmedel), med andra ord upp visar vårt jordbruk en något försvagad ekonomisk konkurrenskraft. Detta medför att nödvändiga investeringar i t.ex. markvårdsåtgärder, automatisering, precisionsteknik och digitalisering inte görs i tillräcklig omfattning för att öka produktiviteten och därmed minska produktionskostnaderna samt öka konkurrenskraften. Vårt jordbruk måste också bli mer flexibelt och snabbare kunna anpassa sig efter nya förhållanden vilket på många håll i landet byggt upp en strukturförändringsskuld som måste tas igen.

EU:s jordbruksstöd (se s. 78) har dessutom på många håll bidragit till ett något mer extensivt jordbruk, vilket var en strävan från EU:s sida för att minska miljöbelastning och ett sedan 1960talet allt mer besvärande överproduktion.

VART ÄR VI DÅ PÅ VÄG?

Som alltid är det svårt att sia om framtiden och inte minst om vår livsmedelsproduktion då drivkrafterna här är många och komplicerade. Det övergripande målet är i alla fall att skapa en hållbar primär produktion med klimatneutralitet som slutmål. Detta kräver en god robust samverkan i hela kedjan från jord till bord i förening med politisk handlingskraft och tydliga uppdrag till myndigheter och andra inblandade. Viktiga faktorer är:

• Befolkningsutvecklingen. Vi närmar oss idag 8 miljarder på vår planet. Blickar vi framåt mot år 2100 har vi förmodligen passerat 11 miljarder. Kommer befolkningstillväxten sedan att plana ut? (se s. 26). I de delar av världen där efterfrågan på livsmedel blir som störst krävs en fördubbling av produktionen, vilket medför en oerhörd press på världens jordbruk. För Sveriges del kan man räkna med drygt 11 miljoner invånare om 30–40 år om inte landets befolkning kommer att öka än mer genom migration som t.ex. genom klimatflyktingar eller behov av arbetskraftsinvandring.

• Klimatförändringar. I stora delar av Sverige och norra Europa förväntas ökad nederbörd, framför allt vintertid, och perioder med högre flöden till följd av kraftiga eller ihållande regn. I södra och sydöstra Sverige kan det däremot bli torrare sommartid i samband med ihållande värmeböljor. De nya nederbördsförhållandena medför nya behov av både bevattning och avvattning.

Dessa klimatförändringar förväntas

förlänga växtsäsongen och leda till större och kanske också fler skördar och möjlighet att odla nya grödor, samtidigt som fler och nya skadegörare och ogräs kommer att uppträda. I södra Europa och på många andra ställen världen över förväntas däremot ökad temperatur, minskad vattentillgång, erosion och ökenspridning leda till mycket sämre odlingsförhållanden eller att jordbruksmark blir obrukbar.

• Tillgång till naturresurser och insatsmedel.

Jordbruksmark (se s. 26), vatten (se s. 30) och olika ekosystemtjänster (se s. 206)

kommer att bli allt viktigare då producerad mat ska räcka till allt fler i ett föränderligt klimat (ökad resurseffektivitet). Kampen om jordbruksmark kommer att hårdna p.g.a.

ökad efterfrågan på biobränsle och expanderande städer/tätorter. Hur ska vi i framtiden kunna förse jordbruket med fosfor som

är en sinande resurs och ett livsviktigt grundämne i vår matproduktion och som inte kan ersättas (se kapitel 15).

• Energiförsörjning och teknikutveckling.

Energi kan bli dyrare och balansen mellan olika energislag kan komma att förändras p.g.a. klimatpolitiska beslut, vilket kan påverka priser på koldioxid och storleken på subventioner. Utvecklingen av förnyelsebar energi kommer att påverka energiförsörjningen och utfasning av fossila bränslen. Maktförhållandena i världen är naturligtvis här en ”dark horse” liksom möjligheter till energieffektivisering. Andra utvecklingsområden betydelsefulla för jordbruksproduktionen är t.ex. precisionsodling, bioteknik (växtförädling) och teknik för återcirkulation av växtnäring och organiskt material (stad–land). Nanotekniken, ett slags ”atomslöjd” skulle man kunna säga, är också ett område som i framtiden skulle kunna få betydelse i jordbrukets livsmedelsproduktion.

• Konsumtionsmönster. Eftersom nästan en tredjedel av våra utsläpp kommer från vår mat, får vårt val stor betydelse för den värld vi lever i. Det handlar framför allt om proportionerna mellan vegetabiliska och olika slag av animaliska livsmedel (se figur 4.11, s. 121).

Utöver detta kommer naturligtvis färdriktningen för vårt framtida jordbruk att påverkas av den ekonomiska utvecklingen i stort såväl globalt som regionalt. Efterfrågan på bearbetade livsmedel ökar kraftigt allt eftersom inkomster i tillväxtländer ökar. Hur kommer den framtida jordbruks- och landsbygdspolitiken att utformas (stark eller svag politisk styrning)? Kommer den framtida handeln att utvecklas med ett globalt, regionalt eller lokalt fokus? Raden av betydelsefulla faktorer för jordbrukets långsiktiga utveckling är lång, vilket gör det minst sagt svåranalyserat

UTVECKLINGSVÄGAR FÖR SVENSKT JORDBRUK

I Sverige har den totala jordbruksmarken minskat. Sedan 1960 ­talet har även antalet jordbruksföretag minskat genom en omfattande strukturomvandling. En utveckling som fortgår då storskalighet och rationella enheter allt mer krävs för lönsamhet. Enligt FAO måste vår planets samlade jordbruk i framtiden kunna producera mera livsmedel med mindre resurser. Enligt bedömningar inför 2050 skulle det krävas en 40 ­ procentig ökning av den globala livsmedelsproduktionen. I början av 1970 ­talet producerade Sveriges bönder 75 % av våra livsmedel. Idag är vi 2,5 miljon fler, men producerar inte mer mat. Vi importerar i stället samtidigt som vi allt mer lever i en mycket föränderlig värld vad beträffar såväl klimat som det säkerhetspolitiska läget. Att förlita sig på marknad och köpkraft räcker inte längre!

Oavsett framtida färdväg måste svenskt jordbruk bli mindre beroende av omvärlden d.v.s. ökad självförsörjningsförmåga, vilket kräver ökad konkurrensförmåga och lönsamhet. Även om hälften av de livsmedel vi konsumerar produceras i Sverige är detta inte lika med vår försörjningsförmåga eftersom produktionen baseras på import av drivmedel, utsäde, handelsgödsel, växtskyddsmedel, reservdelar o.s.v., vilket innebär att den faktiska försörjningsförmågan i dagsläget är betydligt lägre. Grunden för vår beredskap måste bygga på social, ekonomisk och miljömässig hållbarhet, kombinerat med en flexibel skala för olika krisnivåer med en verktygslåda omfattande förbrukningsdämpande åtgärder, upphandling av kritiska förnödenheter innan det är för sent och ransonering.

I ett globalt perspektiv kommer under överskådlig tid sannolikt vårt svenska jordbruk i större delen av landet att kunna bli en vinnare med tanke på de klimatförändringar som nu sker. Över 500 000 ha idag

outnyttjad jordbruksmark finns också att tillgå samtidigt som svenskt jordbruks teknik­ och kunskapsnivå är hög. Dessa är förutsättningar som kan öka våra exportmöjligheter och bidra till den globala matproduktionen, framför allt spannmål och mejerivaror. Kommer detta att driva på strukturomvandlingen ytterligare och leda till färre och allt större jordbruk eller kommer vi att få se att den nedåtgående trenden av mindre jordbruksföretag bryts? Idag ser vi att kvarvarande mindre gårdar i ökad utsträckning kombinerar sin verksamhet med t.ex. gårdsbutik, torghandel (Bondens Marknad) eller bildande av s.k. REKO ­ ringar (REjäl KOnsumtion) där konsumenter och producenter på en ort går samman och där närproducerade råvaror och produkter säljs direkt till konsumenten, en rörelse med sina rötter i finska Österbotten (2013). Man fångar på så sätt upp många konsumenters efterfrågan av närproducerade produkter samtidigt som det stärker livsmedelstillgången på lokal nivå. Digitaliseringen kan här kanske underlätta utvecklingen av småskalighet vad beträffar t.ex. kundkontakter och brukandet av fält som inte passar för stora maskiner.

Konsekvenserna av att jordbrukssektorn allt mer domineras av storskaliga producenter och allt färre mindre, lokala företag medför ökad sårbarhet. Drabbas större producenter av produktionsbortfall medför detta större inverkan på landets försörjningsförmåga än om jordbruk av varierande storlek med olika typer av driftsinriktning är spridda över landet. Man fångar då också upp växtsäsongsskillnader, vilket bidrar till en större mångfald vad beträffar val av grödor. Det innebär också minskade transporter och möjligheter för anläggning av mindre kvarnar, mejerier och slakterier på gårds­ och kommunnivå.

Figur 1.9 Högsta kustlinjen med åkerarealen indelad efter bördighet. Större delen av landets åkermark har alltså avsatts under vatten vid isavsmältningen, d.v.s. nedanför HK. *6 = ¾ av landskapet.

Figur 1.11 Barmark. Medeldatum på våren.

Figur 1.10 Vegetationsperiod. Antal dygn då medeltemperaturen överstiger tröskelvärdet + 5 °C.

Figur 1.13 Temperatursumma i medeltal (1951–1980) under vegetationsperioden, d.v.s. de ackumulerade dygnsmedeltemperaturerna över tröskelvärdet +5 °C.

Figur 1.14 Nederbörd under vegetationsperioden (medelvärde 1951–1980).

Figur 1.12 Frostfrekvens under vegetationsperioden (översiktlig). Stora lokala skillnader p.g.a. topografi etc.

Figur 1.15 Nederbörd under sommaren, juni–augusti (medelvärde 1951–1980).

Figur 1.17 Regniga somrar. Sommarregnmängder som överskrids i genomsnitt en sommar av fyra.

Figur 1.16 Torra somrar. Sommarregnmängder som underskrids i genomsnitt en sommar av fyra.

Figur 1.18 Nederbörd under april (medelvärde 1961–1990).

Figur 1.20 Nederbörd under september (medelvärde 1961–1990).

Figur 1.19 Nederbörd under maj (medelvärde 1961–1990).

Figur 1.21 Humiditet under vegetationsperioden, d.v.s. skillnaden mellan nederbördsmängd och avdunstning (evapotranspiration).

Figur 1.22 Vattenunderskott under vege tationsperioden som riskeras en gång per tio år.

Figur 1.23 Skåne. Jordbruksbygd på västra Österlen.

Figur 1.24 Halland. Jordbruksbygd, Laholmsslätten.

Figur 1.25 Sydsvenska höglandet. Jordbruksbygd i Ätrans dalgång.

Figur 1.26 Västergötland. Falbygden med naturbetesmark på rullstensås.

Figur 1.27 Östergötland. Jordbruksbygd på östgötaslätten.

Figur 1.28 Uppland. Jordbruksbygd i trakten av Rimbo, gammalt skärgårdslandskap.

Figur 1.29 Dalarna. Tunaslätten mot Borlänge.

Figur 1.30 Jämtland. Klövsjöbygden.

Figur 1.31 Västerbotten. Kågeälvens bördiga dalgång, som bildats vid inlandsisens avsmältning.

Figur 1.32 Norrbotten. Luleälvens dalgång i trakten av Boden.

sig

300 000

som antalet hästar uppgick till 450 000. Oxar förekom framför allt i Närke, Södermanland, Östergötland, östra Västergötland och Blekinge. Allra vanligast var de i Småland. Norröver dominerade däremot hästen totalt. Under 1920–1930-talen upphörde oxarnas betydelse som dragdjur medan antalet arbetshästar ökade till ca 650 000. Vid krigsslutet 1945 var antalet traktorer i landet 20 000, d.v.s. en traktor på var femtonde gård, samtidigt som antalet hästar hade börjat minska. Omställningen gick snabbt och tio år senare var antalet traktorer uppe i 120 000! I början av 1960-talet hade sedan också hästen spelat ut sin roll som dragdjur i jordbruket. Antalet traktorer uppgår idag till över 300 000 varav drygt 120 000 används inom jordbruket. Varför konkurrerade då hästen ut oxen som dragare?

Fördel oxar:

• Segare och mer uthålliga.

• Utvecklade större dragkraft än äldre tiders små hästar.

• Mer lättkörda och mindre lynniga.

• Klarade bättre av marker med dålig bärighet.

• Mer förnöjsamma vad gäller foder.

• Sist men inte minst de hade ett restvärde som göddjur, när de tjänat ut som dragare.

Fördel hästar:

• Snabbare särskilt vid transporter på väg.

• Framgångsrik hästavel resulterade i större och starkare djur.

• Betydligt enklare att sko och kunde också vara skodda förjämnan.

• Passade bättre som dragare i skogen.

• Sist men inte minst var oxar för långsamma och kunde inte hålla en jämn körhastighet som nyare maskiner var konstruerade för t.ex. slåttermaskiner.

Figur 1.33 Under hundratals år svarade oxar för huvuddelen av dragkraftsbehovet inom jordbruket. På 1870-talet kulminerade antalet och närmade

då

samtidigt

Håkan Fogelfors (statsagronom emeritus) är huvudredaktör och delförfattare, tidigare forskare och lärare inom områdena växtodling, miljö- och naturvård vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). I boken medverkar, inom olika delområden, även ett flertal experter vid bl.a. SLU. Boken är illustrerad av agr. lic. Fredrik Stendahl.

VÅR MAT

Odling av åker- och trädgårdsgrödor i ett klimat under förändring

Växtodling är grunden för all livsmedelproduktion. Den är startpunkt för både växter och djur, och med hjälp av växtodlingen fångas solenergi in, uppgraderas och lagras. I takt med klimatförändringar och ökande befolkning i världen ökar kraven på hållbara odlingsformer, som tar hänsyn till både miljö och naturresurser.

Den här boken ger ökade insikter om svensk jordbruksproduktion och hur våra matvanor påverkar såväl jordbrukslandskapet som klimatet och våra gemensamma resurser.

Författarna förklarar hur vi med hjälp av växtförädling och genomtänkt utformning av odlingssystem kan anpassa olika grödors näringsbehov och växtskydd till föränderliga klimat- och markförhållanden. Boken tar avstamp i ett agrarhistoriskt perspektiv på dagens utmaningar och diskuterar hur våra livsmedelsförsörjnings- och miljömål kan nås.

Vår mat – odling av åker- och trädgårdsgrödor i ett klimat under förändring vänder sig till aktiva inom de livsmedelsproducerande gröna näringarna, studenter och lärare vid universitet och högskolor inom dessa sektorer samt till samhällsbyggare och konsumenter.

Andra upplagan