9789144162096

INTERKULTURELL PEDAGOGISK KOMPETENS

Integration i dagens skola

HANS LORENTZ

KOPIERINGSFÖRBUD

Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus

Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 38192

ISBN 978-91-44-16209-6

Upplaga 3:1

©Författaren och Studentlitteratur 2013, 2018, 2023 studentlitteratur.se

Studentlitteratur AB, Lund

Formgivning inlaga: Jesper Sjöstrand/Metamorf Design Group

Ombrytning inlaga: Siv Rudholm

Formgivning omslag: Francisco Ortega

Omslagsbild: Shutterstock

Printed by Dimograf, Poland 2023

Förord till tredje upplagan 9

Inledning 11

Syften med boken 12

Vad jag vill med boken 13

Innehållet i den här boken 14

Del I Vi och världen

1 Vår mångkulturella och globala värld 19

Att leva i dagens värld 22

Samhällets förvandlingar 26

Krig, kris och kaos präglar dagens nyheter 29

Betydelse av globalisering 31

Globaliseringens effekter 38

Sammanfattning 45

Litteraturtips för vidare läsning 46

2 Det postmoderna i vårt samhälle 47

Modernitet och modernisering 49

Det postmoderna i det svenska samhället 50

Postmodernism och postmodernitet 52

Talet om alternativa fakta 55

Sammanfattning 57

Litteraturtips för vidare läsning 58

Del II Världen är vi

3 Interkulturella perspektiv 61

Skolans förvandling över tiden 62

Svenska friskolereformen 68

Information och desinformation 69

Främlingsfientlighet i svensk skola 70

Interkulturell undervisning 74

Ett interkulturellt perspektiv i Sverige 75

Interkulturalitet 77

Interkulturellt pedagogiskt arbete 80

Skolan och arbetet med värdegrunden 82

Diskrimineringslagen och demokrati som hjälp 88

Demokrati på 2020-talet 91

Juridifieringen inom skolans värld 95

Etnometodologi 97

Sammanfattning 102

Litteraturtips för vidare läsning 103

4 Interkulturell kompetens i EU och i Sverige 105

Kompetens: kunskap eller förmåga? 106

EU:s nyckelkompetenser för livslångt lärande 107

Interkulturell kompetens i Sverige 113

Interkulturell kompetens i lärarutbildningen 117

Läroplan och kursplaner för grundskolan, Lgr 22 120

Sammanfattning 123

Litteraturtips för vidare läsning 124

Del III Interkulturell pedagogisk kompetens

5 Vad är interkulturell pedagogisk kompetens? 127

Begreppet mångkulturalism 129

Betydelsen av orden interkulturell pedagogisk kompetens 132

Förståelse – tolkning 135

Kompetensens tre olika dimensioner 138

Premisser och förutsättningar 143

Lärandets interkulturella pedagogiska arbete 144

Sammanfattning 147

Litteraturtips för vidare läsning 148

6 Hur vi kan förvärva interkulturell pedagogisk kompetens 149

FAS A: Vägen till kommunikativ kompetens 152

Ingång I: Dekonstruktion 152

Svensk kulturell identitet 155

Ingång II: Interkulturell kommunikation 165

Att förstå interkulturell kommunikation 170

Kommunikativ kompetens 175

FAS B: Vägen till social kompetens 177

Ingång I: Etnorelativ förståelse 177

Att inse mångfaldens betydelse 179

Ingång II: Kulturkunskap 181

Att förstå kulturella skillnader 184

Social kompetens 188

FAS C: Vägen till medborgerlig kompetens 189

Ingång I: Etnorelativitet och självreflektion 190

Att förvärva ett kulturellt och socialt perspektiv 191

Ingång II: Integrering och bildning 192

Mångkulturell integrering 197

Interkulturell medvetenhet 201

Hållplats eller slutstation 206

Dualismens problematik 206

Sammanfattning 209

Litteraturtips för vidare läsning 210

7 Interkulturellt lärande och exempel på kulturanalys och interkulturellt arbete 211

Interkulturellt lärande 211

John C. Condon och Fathi S. Yousef 213

Modellen i klassrummet 216

Flera dimensioner av interkulturell förståelse 218

Ett interkulturellt förhållningssätt 221

Kunskap om olika sorters kunskaper 222

Sammanfattning 228

Litteraturtips för vidare läsning 228

Efterord 229

Litteratur 231

Personregister 243

Sakregister 245

Det postmoderna i vårt samhälle

Vi befinner oss i detta århundrades tredje decennium i ett samhälle som vi kan kalla postmodernt. Även om massmedia i sin rapportering om samhället och världen sällan använder begreppet postmodern, lever vi i en tid som är präglad av det postmoderna, det vill säga av globalisering, internationalisering och mångfald. Det är just dessa tre begrepp som bidrar till att vi inte längre kan tala om att vi lever i ett modernt samhälle, utan att vi i stället befinner oss i en postmodern tid. I det här kapitlet ämnar jag i första hand beskriva och exemplifiera samhällets postmoderna tillstånd. Benämningen post är ursprungligen latinskt och betyder efter. Postmodern står således för tillståndet efter det moderna. Prefixet post betecknar också ett försök att tänka bortom de tankar och gränser som utarbetades i och med moderniseringen.

Redaktörerna Mikael Löfgren och Anders Molander kom 1986 ut med verket Postmoderna tider? Det var den första gången vi på svenska kunde läsa om den postmoderna tiden och antologin innehöll bidrag av bland andra Jean­François Lyotard, Jürgen Habermas, Michel Foucault, Daniel Bell, Thomas Ziehe och Julia Kristeva. Idag kan vi tala om postmodernitet som ett resultat av den tidigare moderna tiden vi har befunnit oss i.

Postmodernitet förväxlas väldigt ofta med begreppet postmodernism, som är en beskrivning av en konstinriktning som var rådande i början av 1900­talet. Redan på slutet av 1970­talet skrev den franske filosofen

Jean­François Lyotard (på svenska Lyotard 2016) att kunskapens status har ändrats och att samhället går in i en postindustriell tidsålder. Vi kan därför tala om att vi blivit ett samhälle med ett nytt sätt att förstå vetenskap och teknologi. Det postmoderna samhället är ett samhälle där kunskap blivit till information, vilket innebär att den inte längre ingår i en föreställning om bildning eller frigörelse (jfr Lorentz & Bergstedt 2016).

En av de första ledande sociologerna som beskrev de förändringar som bidrog till att vi kan tala om en postmodern tid, var kanadensaren David Lyon, som skrev ett verk som han också kallade för just Postmodernitet (Lyon 1998).

Det postmoderna tillståndet av vårt samhälle på 2020­talet är resultatet av sociala, ekonomiska, teknologiska, religiösa och ideologiska förändringar som har ägt rum i hela världen sedan slutet av 1970­talet. Förändringar och omställningar i vårt västerländska samhälle är dock något som har skett närmast oavbrutet under de senaste 300 åren. Med tiden har vi fått en inbyggd förförståelse för begrepp som förnyelse, förändring, utveckling och modernisering. Begreppet modernisering har också blivit synonymt med förändring och ännu mer med begreppet förbättring, förändring till det bättre. Den samhälleliga förvandlingen som vi har varit med om i världen de senaste trettio åren kan inte längre sägas vara en modernisering, utan den förändring som har skett under tiden efter 1990 är något ena stående, ojämförligt och epokgörande. Världen har som aldrig förr genomgått processer av global social förändring och en globalisering av såväl ekonomi och kultur som information, politik och ekologi.

Vårt samhälle och därför också Sverige, kan i dag beskrivas som postmodernt. Många av de typiska företeelser och karakteristiska samhälleliga företeelser som var förknippade med moderniteten i Sverige åren 1950–1990, existerar inte längre eller har mist sin giltighet.

Att kalla vårt samhälle för postmodernt behöver dock inte innebära att samhället på något sätt har förändrats totalt över en natt. Den samhälleliga förändringen i Sverige kan sägas ha börjat på allvar i början av 1990­talet och har inneburit en långsam men genomgripande process. Detta är något som också de flesta samhällsvetenskapliga forskare är överens om.

Modernitet och modernisering

Vad menas med modernitet och modernisering? I föreställningen om modernitet har det sedan början av 1900­talet funnits en uppfattning om att modernitet står i kontrast mot det gamla och mot den för moderna tiden. Medan det förmoderna har stått för det gamla och traditionen, har det moderna stått för förnyelse, för det nya och för framtiden. Modernitet är ett begrepp med djupa rötter. Det är till sitt ursprung besläktat med den rörelse på 1700­talet som blivit känd som upplysningen Dess inflytande bestod av en gradvis frigörelse av mänsklighetens krafter från auktoriteter och traditionens bojor, samt i motsvarande förändringar av människors seder och sociala och politiska livsmönster (von Wright 1993). Det är många som har kallat moderniseringen av västvärlden på 1800­ och 1900­talet för en logisk fortsättning av upplysningens projekt från 1700­talet.

Sedan början av 1900­talets första decennium kan vi i Sverige tala om begreppet modernisering och ange den moderna tiden till åren 1905–1995.

År 1905 blev Sverige en självständig nationalstat (unionsupplösning med Norge) och år 1995 blev Sverige medlem av EU, Europeiska unionen, som i princip innebar slutet för den helt självständiga och fullständigt autonoma nationalstaten Sverige.

Nationalstaten Sverige var under tiden 1905–1990 ett av de länder som numera brukar anges som ett lyckat exempel på hur staten genom centralisering och offentlig förvaltning lyckades bidra till modernisering av samhälle och befolkning. Det genomfördes med en tro på förnuft och en tilltro till teknisk och vetenskaplig utveckling. Några av honnörsorden i Sverige från tiden 1940–1990 var planering, teknik och vetenskap, samordning, kontroll och centralisering (SOU 1990:44).1 Efter andra världskrigets slut fick moderniseringen och det moderna samhället i Europa, mycket tack vare ekonomisk hjälp från USA, ett enormt inflytande på samhällsutvecklingen i hela västvärlden. Efter 1990 kan det dock bli problematiskt att tala om västvärlden på samma sätt som tidigare. Länder som tidigare tillhörde ”östblocket”, som Polen, Rumänien och Bulgarien, är numera medlemmar i EU. Vi kan därför säga att västvärlden har utvidgats.

1 Se: http://weburn.kb.se/metadata/030/SOU_8351030.htm (Hämtat 28.02.2023). Vidare se: Diskursen om det nationella 1930–1990 (Lorentz 2007).

Andra begrepp och föreställningar som fick stort inflytande i modernitetens namn i hela den traditionella västvärlden var till exempel en positivistisk kunskapsteori, ett vetenskapliggörande av naturen och sedermera även av samhället. Central i den positivistiska kunskapsteorin är tanken att kunskap om faktiska förhållanden vilar på fakta eller sinneserfarenhet (vetenskap) och inte på religiös tro eller det som vi inte kan uppfatta med våra sinnen (metafysik). Det bidrog i sin tur till antagandet och tron på att vi har skaffat oss kontroll över naturen och samhället. Det innebar inte minst en tilltro till att ökad tillväxt skulle bidra till att lösa nationalstatens problem. Moderniteten har bidragit till individualismens utbredning och bejakandet av förnuft och vetenskap samt en fortsatt tro på upplysningens förmåga att lösa många av människans grundläggande problem. Sedan början av 1960­talet har samhällets modernisering i den traditionella västvärlden fortsatt i en gränslös takt bort från traditioner och det gamla. Moderniseringen skapade hos en stor del av befolkningen i västvärlden en förhoppning om att den skulle stå för (ökad) kunskap, framsteg, demokrati, tillväxt, utveckling, jämlikhet och frihet.

I dag har dessa begrepp inte längre samma betydelse och innehåll. Utvecklingen av nya sociala institutioner har under mitten av 1900­talet obetingat skapat mycket större möjligheter i Västeuropa för flertalet människor att kunna leva i en relativt trygg tillvaro, än vad som var möjligt i tidigare förmoderna samhällen (om vi nu tänker på 1700­ och 1800­talet). Moderniseringen har med andra ord inneburit många fördelar för flertalet invånare i västvärlden. Jag nämner statens och samhällets tro på förnuft och det rationella handlandet som blev grund för landets utveckling och framsteg.

Moderniseringens, vetenskapens och kapitalismens utveckling har dock också haft en baksida som blivit tydligare under 1900­talets tre sista decennier. En ohejdad tro på utveckling inom teknik, fysik och kemi har bidragit bland annat till ökad mekanisering och ökade utsläpp av miljögifter, som i sin tur bidragit till sjukdomar och utslagning bland till exempel många industriarbetare.

Det postmoderna i det svenska samhället

Det kan av olika skäl anses nödvändigt att argumentera för att det postmoderna sedan länge har etablerat sig som en del av det svenska samhället.

Sveriges tillträde till EU 1995 brukar anges som en tidsangivelse för att tillståndet av nationalstat med enhetliga lagar, förklaringar och beskrivningar av bland annat befolkning, språk, kultur, etnicitet och religion har övergivits officiellt och främst av praktiska skäl. Att Sverige förändrades från tiden runt 1980­talets början till mitten av 1990­talet, från modernt till postmodernt, har varit tydligt och uppenbart för många, men säkert inte för alla. Redan efter valet 1990 tog den svenska regeringen många beslut om en mängd reformer som bidrog till samhällets postmoderna tillstånd.

Många av den svenska nationalstatens tidigare monopol avskaffades. Avregleringen av statens monopol gällde flera områden, som transport (flyg, taxi, buss, tåg); kommunikation (telefon, radio och tv); utbildning (friskolor, universitet, högskolor); arbetsmarknad (arbetsförmedling); boende (bostadsförmedling, hyresgästförening); sjuk­ och hälsovård (sjukhus, läkare, vårdhem) med mera. Flera nationella och enhetliga och centrala lösningar på både samhälleliga och sociala problem började ifrågasättas. Skolan började kommunaliseras och den hade också i moderniseringens namn haft en tydlig inriktning mot enhet och assimilering.

Innehållet i skolans undervisning i Sverige (åren 1930–1980) var förutom tilltro till framtidens teknik, vetenskap, tillväxt och utveckling, också mycket inriktad på fosterlandskärlek, nationalstaten och den lutherska statliga kyrkan som tillsammans ansvarade för tillkomsten av det som kallades för folkhemmet Sverige.

Att samhället har förändrats, blivit mångkulturellt och internationaliserat i ett globalt EU­sammanhang, innebär bland annat att länderna inom EU har lämnat sin tidigare politik med varje lands statliga ansvar för dess kulturella, sociala och etniska gemenskap. På något sätt är det EU som ska ansvara för allt detta. Att det inte alltid är så enkelt att göra detta i en verklighet präglad av till exempel arbetslöshet och diskriminering, visar de motsättningar som förekommer i varje land vad gäller just frågan om gemensam identitet, språk och kultur. Det är numera EU:s dokument – inte den enskilda staten – om olika områden som ska tala om hur saker och sakförhållanden ska se ut, som till exempel dokument om nyckelkompetenser för livslångt lärande, som jag återkommer till senare, vilka förespråkar gemensamt ansvar för ländernas kulturella, sociala och etniska gemenskap.

Postmodernism och postmodernitet

Det är viktigt att vi gör en tydlig distinktion mellan å ena sidan beteckningen postmodernism och å andra sidan begreppet postmodernitet eller det postmoderna, såsom det förekommer i till exempel det postmoderna samhället. Begreppet postmodernism har i västvärlden funnits sedan början av 1900­talet och har betecknat en stilepok och konstnärlig rörelse med rötter inom måleri, litteratur, skulptur och arkitektur och kan förstås som en rörelse/stilepok i följden: renässansen–barocken–rokokon–(ny) klassicismen/upplysningen–romantiken–realismen–modernismen–postmodernismen.

Begreppet modernismen kan i det perspektivet användas som kritik mot det gamla i dåtidens konst och litteratur. Modernismen innefattar flera rörelser och stilepoker, till exempel impressionism, expressionism, futurism, surrealism och funktionalism. Inom samma rörelse/stilepok kan postmodernismen även användas som en kritik mot eller en reaktion på det moderna.

Att däremot tala om det postmoderna samhället eller om den postmoderna tiden behöver inte alls innebära en rörelse eller stilepok, utan det representerar ofta en tid, ett tomrum som kommer efter den moderna tiden. Den postmoderna tiden kan placeras in i en tidsålder i tidsföljden antiken–medeltiden–nya tiden–moderna tiden–postmoderna tiden.

Talar vi om olika tider på det sättet, måste det påpekas att övergången mellan dessa tidsåldrar har skett successivt och alltid varit långdragna processer som inte kan och bör preciseras genom enskilda exakta tidsangivelser.

Den moderna tiden och den postmoderna tiden

Det har trots allt blivit möjligt att sätta några karakteristiska namn på ord eller begrepp som var utmärkande för den moderna tiden av förr och på ord och begrepp som är utmärkande för den postmoderna tiden av i dag. På nästa sida (figur 1) visas några begrepp som i Sverige kännetecknar både den moderna tiden och den postmoderna tiden. Begrepp som samhällsbygge, teknisk utveckling, enhetsideal, kristendom, förnuft och rationalitet blev utmärkande för det språk som talades under den moderna tiden. När vi går

Några begrepp som k ännetecknar den moderna tiden i Sverige (ca 1905–1995)

• nationalstaten

• samhällsbygge

• folkhemmet

• utveck ling

• sanningen

• förnuft

• fakta

• rationalitet

• dualismen

• kristendom

• kollektivet

• enhetsideal

• lärare

• teknisk a framsteg

• vetensk ap

• familjen

• framtidstro

• norm

• objektivitet

• fast standard

• IQ intelligenskvot

Några begrepp som k ännetecknar den postmoderna tiden i Sverige (ca 1995–)

• globalitet

• mångfald

• livslångt lärande

• globalisering

• individualisering

• sanningsrelativitet

• coach

• exibelt lärande

• nätverkssamhälle

• normlöshet

• genus

• internet

• EQ (emotionell intelligens)

• in uencer

• mångkulturalitet

• språk som social konstruktion

• kulturell identitet

• sociala medier

• irrationalitet

• religion

till den postmoderna tiden hittar vi i stället ord som globalitet, mångfald och kulturell identitet. Vidare finns där ord och begrepp som är kännetecknande för den postmoderna tiden där vi mycket mer än tidigare ifrågasätter fasta värden och ideal. De senaste åren har det börjat talas om begrepp som sanningsrelativitet samt frånvaro av mening och irrationalitet.

Det postmoderna tillståndets vara eller icke vara

Det är viktigt att förstå att det postmoderna tillståndet i världen inte är något som gäller för alla på vår jord. Det kan gälla för oss i den ”gamla västvärlden”, men vi kan inte generalisera och tro att det postmoderna tillståndet med en globaliserad värld gäller överallt och att det är märkbart för hela världens befolkning. När vi ser hur världen ser ut, till exempel hur det förhåller sig med översvämningar, naturkatastrofer samt torka, svält och tillgång och brist på mat och vatten i till exempel Afrika, så måste vi konstatera att skillnaderna är enorma. När vi ser gapet mellan de allra

Figur 1 Den moderna och postmoderna tiden: några utmärkande begrepp.

rikaste och de allra fattigaste i världen, mellan överflöd och överkonsumtion i en del av världen och svält och hunger i en annan, kan vi lätt tro att vi fortfarande befinner oss i en tid där det viktigaste är att väldigt många samhällen i världen får utvecklas, förnyas och förbättras. Eller som det förr i tiden kallades ”moderniseras”.

Vi får således inte bli förvånade över att många ledare i de länder som en gång betraktades som utvecklingsländer i Afrika, Sydamerika eller Asien, i dag inte vill kännas vid att också deras länder är en del av den globala världen. De vill också i dag främst ta del av fördelarna av moderniseringen som skedde i västvärlden på 1900­talet. Det är därför också begripligt att många av dagens ledare i före detta utvecklingsländer uttalar en tro på att modernisering kan och borde bidra till utveckling och välfärd i deras länder. Ett exempel på denna politik finns i tron på teknikens utveckling och framsteg, bland annat inom området kärnkraft, där flera ledare i tidigare utvecklingsländer under tiden 1995–2005 gärna talade om att kärnkraft var ”en stabil och ren energikälla”. Den diskussionen har dock minskat avsevärt efter händelserna i Fukushima i Japan 2011. I Sverige har dock den nya regeringen efter valet 2022 börjat tala om att den kommer att storsatsa på mer kärnkraftsenergi.

När vi tittar på hur världen ser ut i dag, och ser den utifrån ett ekonomiskt och politiskt maktperspektiv (jfr Napoleoni 2009), är det inte svårt att ha funderingar och frågor om varför det har blivit så att modernisering och teknologisering av världen har bidragit till att världens ekonomier faktiskt till stor del bygger på en (illegal) verksamhet av vapen­, drog­, sexoch människohandel, med korruption som huvudtema. Världsbanken förklarade år 2017 under rubriken Combating Corruption att företag och privatpersoner betalar uppskattningsvis 1,5 miljarder dollar i mutor varje år. 2 Mutor är korruption och kan betraktas som världens största ekonomiska problem (se: www.worldbank.org). Ett intressant arbete som kopplar samman världsekonomi, internationell organiserad brottslighet samt terrorism har skrivits av den italienska ekonomen Loretta Napoleoni: Skurkkapitalismen: hur bedragare, hallickar och maffiakungar påverkar världsekonomin (ibid.).

2 http://www.worldbank.org/en/topic/governance/brief/anti-corruption (Hämtat 28-02-2023).

Även i Europa har man undersökt hur det står till med korruption inom EU. I Europaparlamentet fastslogs år 2011 att ”Varje år förlorar EU:s medlemsstater 120 miljarder euro på grund av korruption, nästan lika mycket som EU:s hela budget”. På den årliga konferensen om övervakning av korruption, Transparency International, sade Sveriges EU­kommissionär Cecilia Malmström år 2011: ”Korruption är en smitta som bryter ned EU­medlemsstaterna inifrån och befolkningens förtroende för de demokratiska institutionerna.”3

Talet om alternativa fakta

Första gången vi i Sverige blev offentligt konfronterade med begreppet alternativa fakta var i början av Donald Trumps tid som USA:s president år 2017. Efter installationsceremonin visades bilder av den publikmängd som hade samlats kring Capitol­byggnaden i Washington. Massmedia jämförde dessa bilder med samma sorts bilder vid installationen av USA:s tidigare president Barack Obama. Förklaringen av skillnaderna mellan bilderna var att det var tydligt att antalet åskådare var betydligt färre hos Trump än hos Obama.

Anhängare till president Trump svarade då att detta inte var sant. De menade att väldigt många människor var närvarande vid Trumps installation, och att de till och med var fler än vid Obamas presidentinstallation. När dåvarande rådgivare i Vita huset Kellyanne Conway vid en presskonferens fick svara på frågor om hur Vita husets pressekreterare Sean Spicer kunde tala om för befolkningen att antalet personer närvarande vid Trumps presidentinstallation var ”ofantligt många fler”, svarade hon helt enkelt att Spicer bara gav uttryck för ”alternativa fakta” . Någon diskussion om detta påstående blev det inte.

President Trump och hans medarbetare blev av en stor del av USA:s massmedier anklagade för att sprida lögner och osanningar. Vita huset bemötte dessa anklagelser alltid med att de var enbart ”alternativa fakta”.

Förutom begreppet alternativa fakta finns numera också begrepp

3 https://www.europarl.europa.eu/doceo/document/E-7-2011-012317_SV.html (Hämtat 28-02-2023).

som faktaresistens, kunskapsresistens och talet om att vi skulle leva i en post­sanningens tid. När Oxford English Dictionary år 2016 utser ”postsanning” till årets ord noterar de mycket riktigt att ”post” inte bör förstås i sin vanliga betydelse (det vill säga ”efter”) utan att det snarare handlar om ”post” i bemärkelsen att sanningen inte längre spelar någon roll, att den har blivit irrelevant.

Vi kan nästan tro att talet om alternativa fakta och post­sanning har kommit till på grund av att olika politiska ledare inte längre behöver ansvara för flera olika lögner eller osanningar de har spridit omkring sig. Olika demokratiskt valda politiska ledare, som till exempel den engelska premiärministern Boris Johnson och ryska presidenten Vladimir Putin, tycks dock oroa sig mycket lite för spridning av ”alternativa fakta”, även om det de säger avslöjas vara falskt. Att olika politiker i både demokratiska och auktoritära stater ändå skördar framgångar tyder på att vi bryr oss mindre om sanningen i dagens polariserade och hårdnade debattklimat än vi gjort tidigare, och i den meningen har sanningen blivit irrelevant. Det är med andra ord en oroväckande utveckling som innebär att vad vi och många andra vill lägga i begreppet demokrati eller demokratiskt handlande inte gäller längre. Sanning eller osanning verkar inte längre spela någon roll för några politiker.

Utbildning om vårt postmoderna samhälle

Oberoende av hur världen förklaras eller analyseras, hävdar jag att utbildning om tillståndet i vårt postmoderna samhälle är ett måste. Här menar jag utbildning i ordets rätta bemärkelse, det vill säga som ett förklarande, förtydligande och tolkande fenomen. Det måste betraktas som oerhört viktigt att i dagens skola precisera och betona vikten av utbildning om tillståndet i världen. Sådan utbildning borde ges i alla världens länder. Globalisering står inte enbart för nackdelar, den innebär också många fördelar. En av dessa fördelar är att utbildning också har blivit en del av globaliseringen. Utbildning och pedagogik kan inte betraktas som egendom hos endast ett land eller en kultur. Nej, utbildning är hela världens kulturella arv. Men

för de unga som får en utbildning där främst etnocentriska eller nationalistiska värderingar sätts i centrum, är det viktigt att få uppleva och lära

känna de fördelar som globalisering innefattar. Det är därför som Unicef i hela världen arbetar för att barn i skolan också ska få en ”life skills based education”, det vill säga en utbildning som möjliggör ett liv efter skolan som baseras på jämställdhet och på kunskap om världen. Vad innehåller vår utbildning i Sverige om det postmoderna tillståndet i världen? Vad menas med ett interkulturellt perspektiv? Hur tas interkulturella perspektiv upp i samhället och i utbildningen?

Bokens första del, Vi och världen, baserades mycket på att vi ser på oss själva och världen som två olika saker. Första kapitlet i bokens andra del, Världen är vi, handlar om att vi alltid måste se på oss själva som varande en del av världen.

Sammanfattning

Världen är inte bara mångkulturell och global. Samhället vi lever i har också blivit postmodernt och i det här kapitlet har det beskrivits vad detta innebär. Jag har förklarat skillnaden mellan postmodernism och postmodernitet. Begreppet postmodernism har ofta betecknat en stilepok och konstnärlig rörelse med rötter inom måleri, litteratur, skulptur och arkitektur. Att tala om postmodernitet eller den postmoderna tiden behöver inte alls innebära en rörelse eller stilepok; begreppet representerar ofta en tid, ett tomrum som kommer efter den moderna tiden.

Betydelsen av det postmoderna i det svenska samhället har förklarats och exemplifierats. Redan år 1990 fattade den svenska regeringen många beslut om en mängd reformer som bidrog till det postmoderna tillstånd som Sverige nu befinner sig i. Många av den svenska nationalstatens tidigare monopol har avskaffats. Jag har angett några utmärkande begrepp för den moderna tiden och några lika utmärkande begrepp för dagens postmoderna tid. Det har i dag också blivit viktigt att känna till att i dagens samhälle, med all desinformation, så har begrepp som alternativa fakta eller talet om att vi lever i en ”post­sanningens” tid blivit ”normala”.

Detta gör att utbildning i våra skolor om vårt postmoderna samhälle har blivit ännu mera viktigt och nödvändigt.

Hans Lorentz, fil.dr pedagogik, senior lektor och forskare vid Lunds universitet. Har i flera år forskat och skrivit om hur interkulturella pedagogiska perspektiv kan bli en del av lärande och kunskap i vårt mångkulturella samhälle. Medförfattare och redaktör till Interkulturella dimensioner (2021) och Interkulturella perspektiv, andra uppl. (2016).

INTERKULTURELL PEDAGOGISK KOMPETENS

Integration i dagens skola

Den här boken handlar om en kompetens som möjliggör samarbete mellan elever och mellan lärare och elever med olika kulturell, språklig, religiös eller etnisk bakgrund i dagens skola. Att lära sig mer om det mångkulturella, globala och postmoderna i vårt samhälle är en väg mot ökad integration och bort från främlingsfientlighet och dold rasism.

I den här tredje och utökade upplagan finns en detaljerad beskrivning av hur vi kan erhålla olika kompetenser som tillsammans bildar en interkulturell pedagogisk kompetens. Det handlar om att både som lärare och elev gå igenom en pedagogisk process från dekonstruktion till interkulturell medvetenhet. Det innebär bland annat att analysera och problematisera våra uppfattningar om jag och världen. Genom att låta det bekanta och det obekanta mötas kan vi nå en förståelse av det annorlunda. Målet är interkulturell pedagogisk kompetens.

Boken riktar sig till blivande och verksamma lärare och skolledare. Den ger ett nytt perspektiv till alla som är intresserade av interkulturella frågor och som vill förändra skolan till att bli en central plats för positiva mångkulturella möten.

Tredje upplagan

Art.nr 38192