9789144161365

DANS SOM UNDERVISNING Dans Pedagogik Estetik Etik

Teori och Metod PAUL MOERMAN

KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning.

Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 43735 ISBN 978-91-44-16136-5 Upplaga 2:1 © Författaren och Studentlitteratur 2022 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Jesper Sjöstrand/Metamorf Design Group Omslagsbild och bilder i inlagan: Christer Sundström Printed by Dimograf, Poland 2022

Innehåll

Om boken 11 Om författaren 13 Förord 15

Inledning 19

Del I

Allmän­didaktisk ram 1 Begreppsapparat och kunskapsteori 27 2 Dans och utbildning – att skapa relationer 31 Att vara i dialog med världen 31 Att bli till 33 Att bli till i dans 35 Estetisk erfarenhet 36 Estetisk bildning och estetisk litteracitet 37 Kinestetiskt erfarande 39 Kinestetik och etik 41 Estetisk erfarenhet i dans som ämnesundervisning 43

Del II

Att undervisa i dans 3 Dansens särart och elementa 51 Vad dans är 51 Kinestetisk medvetenhet – sinne för rörelse 52 Uttryck? 53 Dansens byggstenar 56

Rörelseaspekter 56 Rörelsebegrepp och rörelsekvaliteter 57 Att undervisa i skapande dans 58 Kropp, kraft, rum, tid, relationer 59 Kropp och steg 59 Rum och form 64 Tid och rytm 65 Kraft, vikt och flöde 66 Relationer 67 Rekvisita 67 Ett danspass syfte och upplägg 68 Samling och uppvärmning 69 Hälsa med en rörelse 70 Dansa in i en eller flera slingor 71 Gå med hela kroppen 72 Värma upp kroppsdel för kroppsdel 73 Fördjupande dansmoment 75 Armar som vingar att flyga med 75 Galoppera eller hoppsa två och två 76 I galopp med hopp över floden 78 Härma och hitta på – göra efter och göra eget 79 Dansa hit! ... Hur då? 80 Spanskinspirerad dans – plocka frukt under apelsinträdet 81 Stampa takter med fötterna – göra fruktmos 85 Plocka apelsiner, bananer, små bär och vattenmeloner 86 Dansa som en kompis 90 Avslutning – avspänning 90 Språka dans – metasamtal 91 Göra eget 93

4 Dansa med den Andre – dans, lek och tillblivelse 97 Skapa och improvisera 99 Hälsa med en rörelse 99 Rörelsestafett 99 Följa John eller Yoanna med snabba byten 100

4

Innehåll

Följa, leda eller mittemellan 101 Stafett i ring 103 Samtal om dansens grundsteg och byggstenar 103 Improvisation till musik 104 Spegelövningar – två och två, fyra och fyra, åtta, allihopa 104 Kontaktimprovisation 105 Komponera och koreografera 106 Sätta ihop en dans med fyra bitar 106 Metasamtal om koreografier 109 Dansa solo 109 Lära ut sin dans och göra en gemensam koreografi 113 Dans, utbildning, estetik och etik 114

Del III Dans som undervisning i språk, matematik och naturkunskap Dans i den didaktiska triangeln – rum för undervisning och lärande 120 Metasamtal 120

5 Dansa genom alfabetet® 123 Estetisk och språklig litteracitet i samspel 123 Hjälpmedel 124 Upplägg 124 Namnsamling 125 En bokstavlig uppvärmning 125 Gå! 128 Fåglarnas dans 130 Bokstäver med kroppar i samarbete 132 Plocka frukt på A B C 134 Stampa och göra fruktmos 136 Spansk armskola 136 Dansa med alla kroppsdelar och med hela kroppen 137 Galoppera och hoppsa två och två 138 Hästar i galopp och hopp över floden 139

Innehåll

5

Galoppera och hoppsa med flaggan i topp 141 Springfolket, smygfolket, stressfolket och slöfolket 142 Vaggande vågor 146

6 Matte som en dans® 149 Estetisk och matematisk litteracitet i samspel 149 Hjälpmedel 150 Etnomatematisk inledning – historiska och språkliga aspekter på matematik 151 Upplägg 153 Dubbelt och hälften 154 Jämna och udda tal 158 Tvåans tabell 159 Treans tabell 159 Fyrans tabell 161 Femmans tabell, och så vidare 161 Multiplikation med noll 161 Lika många, fler, flest – få, färre, färst 163 10-kamrater – addition och subtraktion 165 20-kamrater 167 Examination på dubbelt i galopp två och två, fyra och fyra, åtta, sexton, trettiotvå 167 Lika långt, längre, kortare, dubbelt så långt, dubbelt så många 168 Galopp och stamp i två lika långa led 169 Positionssystemet med bas 10 170 Addition och subtraktion med uppställning och tiotalsövergång 172 Geometri 173 Figurdans 173 Cirkeln – för de något yngre 174 Cirkeln – för de något äldre 176 Ellipsen 179 Rektangeln 180 Kvadraten 181 En kvadrat och en kub med hälften så långa sidor 181 Triangeln 182

6

Innehåll

Triangeldrama med likbenta 183 Månghörningar 184 Repetition med dansstopp 184 Fallskärmsdanser – fågelperspektiv med inzoomning 184 Hela geometrin på fem minuter 185 Alla bråk 187 Och så gåtan med multiplikationen med noll av ett tal som strävar mot oräkneligt 188 Klockan 190 Avspänning 192 Udda eller jämnt 192

7 Dansa naturkunskap 197 Estetisk och naturvetenskaplig litteracitet i samspel 197 Vatten 199 Uppvärmning 199 Vattenvirvlar 199 Dans på isflak 201 Flyta, driva, sjunka 202 Livet i bäckar, sjöar och hav – spegeldans 203 Småkryp i vattnet 204 Vattenmolekyler 205 Vattenmolekyldansen – atomernas flirt 208 ”Vatten”sport – slalom 209 Koreografera flera ”vatten”idrotter 210 Arkimedes badkar – koncentrationsövning 210 Följa John eller Yoanna 211 Vatten i kroppen, i blötdjur, på jorden, i frukt och grönsaker 212 Kroppsvätskor 212 Ett glas vatten – koncentrationsövning 214 Koreografera vattenkretsloppsdanser – vattenkanon 216 Avspänning – vaggande vågor 216 Luft 218 Uppvärmning – yoga med djupandning 218 Fåglarnas dans 219

Innehåll

7

Svalorna seglar under molnen 220 Flaggdans – vind, termik, gravitation och jordens rotation 223 Ljud 224 Flagg- och ljudstavsdansen 224 Handklapp – sordas och claras 225 Vågor av ljud 225 Flamenco – klappa och stampa 226 Dansa ljudvågorna från trumman till trumhinnan 228 Dansa till instrument – auditiv, visuell, taktil och kinestetisk perception i samverkan 231 Ljus 232 Stafettdans – fasettöga 232 Långa spegeldansen 234 Koreografera kalejdoskopdanser 235 Fotosyntesen och cellandningen 235 Rymden 237 Satellitdans 237 Planeternas dans 238 Planeternas dans runt solen 240 Fusionen i solens inre 243 Fusionsdans 244 Materia och antimateria – dansa Nobelpriset i fysik 2008 245 Big bang – från stora smällen till Aniara 246 Kosmisk koncentrationsövning 247 Sista dansen 248

Sammanfattning – dans som tillblivelse, dans som undervisning 251 Sammanfattning 251 Referenslista 257 Register 261

8

Innehåll

Om boken

Barn, ungdomar och även vuxna borde få fler tillfällen att dansa i sin utbildning. I förskolan, grundskolan, anpassad skola, på fritidshemmet, på gymnasiet, på lärar-, läkar- och andra utbildningar.

Varför? Om inte annat så står det i för- och grundskolans läroplaner, om än i allmänna ordalag. Svaret på frågan ur ett bredare pedagogiskt och konstnärligt perspektiv är att dans kan förädla utbildning, lek och lärande.

Att dansa tillsammans, att utforska och erfara dansens kraft är också att ta för sig av allt som dans kan undervisa oss om, inte minst vad utbildning i sig själv handlar om: att försöka komma i dialog med världen, vår underbara, utmanande och utmanade värld.

Denna bok är en inbjudan att titta på utbildning och undervisning med dansarens ögon och att se på dans med pedagogens blick. Att undervisa i dans kan visa något om vad det är att undervisa: att visa, att peka på något som kan vara viktigt, värdefullt och meningsfullt att ägna sin uppmärksamhet åt, ge sig i kast med och få grepp om.

Bokens huvudtanke är att det går att se på dans som undervisning – om vi kan tänka oss att låta dans undervisa oss. För dansaren är dans ett sätt att vara i världen och föra en dialog med den. Barn och elever som dansar tillsammans kan med sin handlingskraft och fantasi komma i dialog med den sociala, naturliga och materiella världen, en värld av kunskap och erfaren­het; de får en sinnlig förnimmelse om vad det är att vara med andra, att se, lyssna, samspela och lära av och med varandra.

Dans är handling och samspel. Att dansa i förskolegruppen eller med klassen är att interagera med den som inte är som jag, den Andre, den som jag är satt att skapa förutsättningar med för en demokrati grundad på olikhet – i skolan, i samhället, i världen. Med all den kraft, glädje och fantasi

11

som sätts i verket i skapandet och dansandet med varandra kan dans ses som en tillblivelsens handling.

Låter det stort? Att ta in konstarterna i utbildningssammanhang är förpliktigande. Det bör vara hela meningen med att bereda plats i utbildning för en konst- och kunskapsform som dans, att konsten får verka där med sin överskridande, omvälvande och förändrande kraft, för individen och för världen. Dans kan berika det som utbildning handlar om – att skaffa nya insikter och kunskaper, färdigheter och förhållningssätt, för att växa och förändras i dialog med världen vi ärver och låter gå i arv.

Boken är indelad i två samspelande delar, en teoretisk och en metodisk.

I första delen presenteras en konstnärlig och pedagogisk idégrund om dans och pedagogik, estetik och etik. En begreppsapparat skrivs fram, och en kunskapsteoretisk ram sätts upp för verksamheten med dans i utbildning, i dialog med nutidspedagogikens och nutidsdansens teori och praktik.

Därpå följer en metoddel om dans som undervisning, dels i dans som kunskapsform i egen rätt, dels i dans i ämnesundervisning med språk, matematik och naturkunskap. Lektionsupplägg med ett hundratal exempel på dansmoment beskrivs, knutna till konkreta lärandeobjekt, med dansoch ämnesdidaktiska tips och med en uppmuntran att fylla på med egna idéer för vidare utforskning av dans som lustfylld undervisning.

Målgrupp Som teori- och metodbok vänder sig boken i första hand till lärare i förskola och grundskola, anpassad skola och fritidshem, men även till alla berörda inom utbildning, från skolpolitiker och beslutsfattare på nationell och lokal nivå, till rektorer, skolledare och föräldrar som är intresserade av dansens och konsternas djupare betydelse för pedagogiken och för barns och elevers utbildning och lärande, utveckling och tillblivelse.

12

Om boken

© F ÖRFAT TAREN OCH S T UDEN TL IT TER AT UR

Mellan pärmarna

Dansens särart och elementa Vad dans är Vad är dans? Vad handlar dans om? Vad är skillnaden mellan rörelse och dans?

Dans är dans. Det är det korta svaret på första frågan, lika enkelt som radikalt. Som svar på både den och andra frågan påminner Stinson ständigt om att dans är rörelse och inte behöver handla om någonting annat än om att dansa själva rörelsen. Det gäller såväl för professionella dansare som för alla som vill arbeta pedagogiskt med dans. Dans är en konstform och en kunskapsform, två ådror ur samma springkälla. Så bör danskonsten och dansämnet vårdas och undervisas i, på för- och grundskolan, i gymnasium och högre utbildning, på lärar- och dansarutbildningar. Som beskrivits finns det klara likheter mellan konstnärens och pedagogens verksamhet i det att dans som ett sätt att röra sig genom världen kan visa oss vad det är att vara i världen.

All rörelse kan bli dans. Att gå, att springa, hoppa, snurra, smyga på tå, lyfta eller vifta med en arm eller ett ben, ett lillfinger, höja ett ögonbryn. Att häva bröstkorgen, puta med läpparna, lägga pannan i veck, vrida på nacken, fara ut med ett knä, att falla, krypa, rulla.

Att röra sig är även att hejda sig, att stanna upp, att stå prick stilla, stå på tå, stå på knä, balansera på ett ben, sprätta till, skutta i väg, störta fram snabbare och snabbare, spinna runt, rusa tillbaka, sjunka ihop, sitta ner på golvet, på en stol, på en klippa vid havet eller en sten i skogen.

Att variera rörelseflödet i rum och tid, med olika mycket kropp och kraft, lägger till flera skikt och färger i hur rörelse kan laddas och upp­ levas. I ett prövande och utforskande av dessa dansens elementa och variationsmöjligheter, lekfullt och allvarligt, rör sig dansaren från blott fysiska åtbörder till dans. Dansa snabbt eller långsamt, mjukt eller knackigt, stort eller smått, med en eller flera eller alla kroppsdelar, på ett och samma ställe eller över hela golvet, med full styrka eller återhållen kraft, under tio rappa upprepningar eller i en oändligt utdragen gest.

Dansundervisningens första och främsta syfte är att ge barnet och eleven rikligt med tillfällen att utveckla sitt kinestetiska sinne, sin medvetenhet om rörelse, som Stinson benämner kinesthetic awareness och kallar för ett sjätte sinne och som mina lärare och mentorer på dåvarande Danshög­ skolan Elisabet Sjöstedt Edelholm och Anne Wigert 1 beskriver som att känna rörelse. Det är den kinestetiska upplevelsen som gör rörelse till dans och som måste till för att dans ska kunna erfaras som den konstform den är.

Det tål att upprepas att kinestesi är bildat till grekiskan kinéin, som betyder att sätta i rörelse, och aisthesis, som betyder förnimmelse. Det som lyfts fram är både handlingskraft, att initiera rörelse, och sinnlighet, att erfara rörelse, som kan vara de egna rörelserna, meddansarens, dansarens på scen eller i en dansfilm. Det är i ett nötskal vad dans är som konstform, som kunskapsfält och som sätt att röra sig genom världen. Det antyder också något om dansens relevans för utbildning, som har att göra med förmågan eller mottagligheten för att bli berörd av rörelse, att ta initiativ och att ta emot respons, att följa rörelseimpulser dit de för en, i en sinnlig dynamisk dialog utan given utgång.

Att gå in i dansen med hela sitt väsen är att ta sin rörelsefantasi och sin handlingskraft på allvar – att dansa sina rörelser. Vi har bevittnat det otaliga gånger när vi ser ett barn dansa på förskolan eller lekplatsen, till synes försvunnet i sin egen värld men i själva verket i färd med att ta plats i världen. Det vi ser är inte bara en fysisk kropp i rörelse. Barnet ägnar sig 1 Sjöstedt Edelholm & Wigert, 2005.

52

Del II Att undervisa i dans

© F ÖRFAT TAREN OCH S T UDEN TL IT TER AT UR

Kinestetisk medvetenhet – sinne för rörelse

© F ÖRFAT TAREN OCH S T UDEN TL IT TER AT UR

inte åt en mekanisk aktivitet utförd av rörelseapparaten, likt hjärtat som slår, lungorna som drar in luft eller cellerna som förnyar sig. Hängivet sin rörelse och sin danslek ger barnet utlopp för sin fantasi bortom allt det förutbestämda och allt det som redan varit och bryter sig in i världen på nytt. Barnet blir till i sin dans, med sin fantasi och sin initiativkraft och sin förmåga att ge sig hän åt rörelse.

Däri finns storheten i det estetiska för all konst. Dans, menar Stinson, handlar om att göra rörelse meningsfull i sig, genom att lägga märke till rörelse – inte minst det vi gör obemärkt till vardags – vilket vi gör genom att sinnligt erfara rörelse. I dans skapas själva meningen hos dansaren ur dennes förmåga att uppleva det kinestetiska och hos betraktaren ur dennes förmåga att kunna varsebli och erfara det med. Att dansa är att upptäcka en magisk värld av rörelse. Behöver dans vara mer?

Följaktligen menar Stinson att undervisningen i första hand ska inriktas på barnet eller eleven som koreograf och kreatör snarare än som uttolkare av föregivna rörelser och även idéer, på lek och improvisation snarare än på imitation. På att utforska rörelsers potential och variationsrikedom. På samspelet som de dansande skapar mellan sig med sitt sinne för rörelse.

I pedagogiska termer handlar det om att undervisningen riktar in sig på barn eller elever som subjekt med förmåga att föra sina initiativ till världen, att lägga till något som inte fanns där innan.

Uttryck?

Barnet som är fullständigt närvarande i sin dans, som uppslukat i ett eget universum, finner en självklar mening i sin dans. Samma drivkraft har yrkesdansaren och koreografen, att ge sig hän åt dans, pröva rörelse och finna en egen mening i det. Det är inte samma sak som att barnet eller dansaren är på det klara med vad de vill ”säga” eller ”uttrycka” med sin dans. Det är inte så enkelt som att en dansrörelse eller sekvens är en ”förkroppsligad tanke”. Rörelsen kommer lika gärna, eller allra helst, före tanken och kan på så vis vara större och vigare än tanken. Dansen kan komma före tanken, vara en för-tanke. Koreografen William Forsythe2 2 I Manning & Massumi, 2014.

Kapitel 3 Dansens särart och elementa

53

3 Manning, 2009 4 Stinson, 2016.

54

Del II Att undervisa i dans

© F ÖRFAT TAREN OCH S T UDEN TL IT TER AT UR

varnar sina dansare för att vara för-kloka i sitt sökande och prövande av en rörelse och därmed hindra dess kraft och potentiella mening. Rörelse ger rörelse och förkroppsligar inget annat än sig själv. Manning3 menar att varje ny rörelse är kropp och dans i tillblivelse.

Måste något alls ”uttryckas” i dans? Efter många års dansundervisning rannsakade Stinson4 sitt arbete och kom på sig själv med att inte på riktigt ha utforskat dansens underbara värld med barn. Hon hade undervisat dem om att likna något. Likna frön som växer till blommor, vilt galopperande hästar, smältande glass. Hon undrade varför barnen bara dansade danser som berättade historier, varför de var så litterära. De låtsades vara någon eller något, de dansade känslor. De gjorde dockdanser, häxdanser, stormdanser, slagsmålsdanser, djurdanser, danser om flygplan och drakar, om jagande jägare och kvinnor som städar. Varför dansade de inte danser som bara var danser? Varför sysslade de med idéer snarare än med idéers potential till rörelse? Stinson kom på att hon hade kringgått danskonsten.

Hon hade undervisat i sådant som dans kan sättas i samband med men som inte var dans i sig. Den eviga frågan om kravet på konstens kausala värde.

Stinson övergick till att bara tala om rörelse, utan fokus på fiktion. Tillsammans med barnen sökte hon nu upplevelsen i att slå ut med en arm eller boxas med knäna. Det slog an hos barnen och visade sig vara minst lika spännande som vilda hästar. Skillnaden var att barnen lärde sig om dans och rörelse och om sina kroppar. Det var äkta, inte uppdiktat. Nu kunde de ge sig hän och fantisera om herr Knä och fru Armbåge som for upp i luften, och barnen lärde sig oändligt mycket mer om dans än de någonsin hade gjort genom föreställningar om flygande häxor och en städande mamma. Eller Alfons pappa. Eller blåsippan som ute i backarna står, som niger och säger att nu är det vår. Dans för hundra år sedan, i skolan under ett annat sekel.

Dansundervisningens primära syfte är att få barn att dansa, att söka och fördjupa den kinestetiska upplevelsen och låta sig fyllas av dansens kraft, att gå in i dansandet fullt ut, avskalat allt annat – inte att låtsas eller att avstå från att fylla rörelsen med det som gör rörelse till dans. Först när barnen lärt sig vad dans kan omfatta och lärt sig dess elementa, när de utforskat

© F ÖRFAT TAREN OCH S T UDEN TL IT TER AT UR

och experimenterat med dansens hantverk, kan de med hjälp av sin fantasi koppla dans till andra områden. Det kan vara nästa steg, aldrig det första, menar Stinson.

I den mån fantasier och metaforer leder till en förståelse för rörelse är rörelsen i främsta rummet. Då kan uppmaningar vara hjälpfulla som ”Gör kroppen rund som en apelsin”, ”Galoppera som en vild häst”, ”Vrid handleden utåt och kupa handen mjukt som om du försiktigt plockar en mogen apelsin” eller ”Känn kraften som kommer inifrån och slår ut i raseri”. Likaså kan bilder som uppstår ur en rörelse hjälpa, som ”Vad finns det som rör sig så där?” Däremot hjälper det inte, och det är fel väg att gå, menar Stinson, särskilt i början av dansundervisningen, att få barnen att dansa apelsiner, hästar eller vrede. Det riskerar att skapa snubbeltrådar eller låsa fast dans och rörelse i klyschor innan barnen börjat greppa dansens väsen och lärt sig leka med dess byggstenar.

Det är inte tal om att banna kopplingar i föreställningsvärlden till hästar i galopp. Det handlar om att inte begränsa upplevelsen av att dansa galopp genom att associera till djurens värld. Det handlar om att komma ifrån schabloner om hur en arg eller en ledsen människa ”är” eller ”ser ut” eller dansar. Det arga barnet objektifieras när det görs till en schablon, i värsta fall en karikatyr av en livs levande människa som har all anledning att vara arg. Hur det här arga barnet eller den här tvärilskna tonåringen dansar ut eller dansar sig fram till sin vrede är hur de blir till som subjekt.

Dansundervisningen kan bara visa vägar in i dansens och rörelsens värld. Genom att fördjupa sitt kinestetiska sinne, vidga sin rörelserepertoar och rörelsefantasi och på golvet söka nya vägar och lösningar får den unga dansaren självklart och ofrånkomligt ökade chanser att ladda sin rörelse med sin levda erfarenhet, sitt lynne och sitt temperament. Vad dansen då ger uttryck för är dansarens sak.

Gränsen för vad som kommer till uttryck i dansen, liksom för kreativi­ tetens värde, visar sig där det kreativa uttrycket möter ”världen”, med de andra, där flera viljor, behov och begär blir synliga och kan hanteras och läggas till rätta av den som inte gör anspråk på att inta världens centrum, som Biesta 5 anför. Vad dansundervisningen kan visa är att ingen är ensam, i 5 Biesta, 2021.

Kapitel 3 Dansens särart och elementa

55

barngruppen, i klassen eller i världen, att vi kan låta världen tilltala oss och att vi kan komma till tals med världen, var och en på sitt unika sätt utan att någon tar plats på bekostnad av någon annan.

Barnet och eleven leker, så som dansaren leker och improviserar, utan given utgång. Det är centralt i frågan om dansens relevans och nödvändig­het i utbildning – att utrymme skapas för var och en att leka sig fram, utan att veta vad som kommer ur dansen, utan att i förväg veta vad man lär sig av det, utan att i förväg bestämma ett resultat eller en prestation som sedan går att mäta och betygsätta. Däri skiljer sig konst- och dansundervisningen, liksom undervisningen i musik, drama och slöjd, från annan ämnesundervisning.

Inom varje kunskaps- och färdighetsämne finns en uppsättning elementa att bli förtrogen med, utforska och förkovra sig i.

Den lyckliga fördelen med dans är att även de allra yngsta är bekanta med dessa grundelement, som de utforskar, prövar och försöker bemästra så fort de kommer till världen. Bebisen söker med blicken, spretar med fingrarna, försöker lite senare rulla över, balansera huvudet, sitta upp, greppa en kloss, plocka upp en pinne och skaka den i oförställd stolthet och glädje.

Barnets rörelser sker i dialog med omvärlden. Blicken och handen riktas mot andras blickar och händer, hela ansiktet och kroppen besvarar ett leende.

Så börjar barnet röra sig i världen, i små språng mellan jaget och det andra – ett estetiskt erfarande som beskrivs både inom utvecklingspsykologi och, i denna bok, i pedagogiska, estetiska, etiska och existentiella termer.

Uppslukat av sitt dansande i lekrummet eller på lekplatsen blir barnet mera medvetet om sina rörelser och sin skapande kraft och fortsätter pröva sin räckvidd ut i världen.

Rörelseaspekter För att kartlägga och analysera rörelse utgår Sjöstedt Edelholm och Wigert från de fyra aspekterna kroppen, rummet, kraften och tiden. Parametrarna hämtas från Rudolf Labans modell för rörelseanalys, som Stinson använder och till vilken hon lägger aspekten relationer.

56

Del II Att undervisa i dans

© F ÖRFAT TAREN OCH S T UDEN TL IT TER AT UR

Dansens byggstenar

Dansa med den Andre – dans, lek och tillblivelse Dansa med den Andre är en dansdidaktisk metod helt inriktad på fritt skapande dans och på dansens relationella dimensioner. Genom improvisa­ tions- och kompositionsövningar övar och fördjupar barnen och eleverna sina färdigheter i dansens elementa och uppmuntras att tillsammans skapa i dans.

Dansledaren förevisar här inga steg. I fokus är deltagarnas samlade danspotential, deras fantasi, sinne för dans och förförståelse av dans, samt ett etiskt förhållningssätt som följer ur ett gemensamt ansvar för var och ens utrymme att kunna träda fram och bidra med sina estetiska resurser, sitt dansande.

Inga teman anges. Det oförutsägbara, det ej i förväg bestämda, det oavsiktliga, premieras. Siktet är inte inställt på resultat, prestation eller underhållning, inte på att tänka ”utåt”, utan på att gå ”in” i vad det är att dansa, den inre upplevelsen av rörelse. Mål och medel är närvaro, koncent­ ration och inspiration i själva dansandet. Egenvärdet i att utforska rörelse lyfts fram, i att leka med variation i rörelse, rörelsekvalitet och rörelsebegrepp och att bygga relationer i dansen – att ta emot och svara på varandras impulser, fördjupa och berika idéerna. Deltagarna skapar en värld av rörelse att gå in i, där allt kan vara annorlunda, där allt kan hända, mitt i skolans vardag – ett dansant universum som komplement till det som är som det är och som ofta lämnar mindre rörelsemån.

98

Del II Att undervisa i dans

© F ÖRFAT TAREN OCH S T UDEN TL IT TER AT UR

Improvisations- och kompositionsövningarna görs i helgrupp, i mindre grupper, i par eller en och en. Efter hand skapar var och en ett solo som de lär ut till varandra och som bygger underlag för vidare gemensamt koreograferande.

Dansa med den Andre kom till ur samtal med barn om danslek och de existentiella tankar som ofta kom upp och som i sin enklaste form kunde uttryckas som: ”Jag är min dans”, ”När jag dansar är jag som en annan”, ”I dansen kan man göra vad man vill”, ”Jag dansar när jag är glad” eller ”Jag blir lycklig när jag dansar”.

Tanken är att skala av dans och frilägga dess kvintessens, bortom representation, gestaltning och även uttryck. I sökandet efter ”dans som dans” och den rent kinestetiska upplevelsen av rörelse, bortom intention och kognition, finns till slut bara den dansande människan, som dansar och träder fram med och inför andra. Det är danskonstens kärna. Att ge sig hän åt det arbetet är genomgripande. Upptäcktsfärderna i dansens sinnevärld leder fram till starka upplevelser och samtal med färgrika formuleringar och metaforer om vad dans och danskonst är och om vad dans visar fram, inte minst hur deltagarna får syn på varandra och på sig själva på nytt.

Tanken i ett större teoretiskt och pedagogiskt perspektiv är att öppna för vad ”ren dans” kan visa och under-visa om, i fråga om vad det är att vara med andra på förskolan, i skolan – eller på lärarutbildning – i skapande samspel. Att dansa och visa handlingskraft och fantasi. Att ta ett estetiskt och etiskt ansvar att ta emot den Andre i dennes unika, dansanta och mänskliga annanhet.

Målet, pedagogiskt och artistiskt, är att skapa rum på förskolan, i skolan – och för lärarstudenter på högskolan – för dans för dansens skull och de perspektiv som arbetet i dans kan ge på vad utbildning är: att vändas mot världen, att försöka komma i dialog med världen och vara i världen med andra. Rum där var och en kan lägga till något eget, till sin utbildning och till världen. Något unikt som kommer ur ett kunnande och ur etiska värden som inte låter sig fördefinieras i en läroplan utan som skapas här och nu, mellan dessa dansare. Intersubjektiva rum att bli till i.

Skapa och improvisera Hälsa med en rörelse

Trenden sätts från början. Var och en presenterar sig i tur och ordning med sitt namn och en rörelse som föds i stunden – en ny begynnelse.

Börja i ring eller spridda i rummet. Be om en utgångsposition, en enkel form, öppen och neutral, avspänd och stadig:

© F ÖRFAT TAREN OCH S T UDEN TL IT TER AT UR

Stå rakt upp och ner med parallella fötter. Stå med vikten på ett ben och händerna på ryggen.

Var och en hälsar med sitt namn: ”Hej, jag heter Noa!” och gör en rörelse efter eget infall. Alla hälsar tillbaka: ”Hej Noa!” och gör samtidigt efter rörelsen.

Den som presenterat sig säger ”Tack!” och ”Varsågod” till nästa med blicken och en inbjudande gest. Alla intar utgångsposen igen. Nästa hälsar, alla hälsar tillbaka. Uppmuntra till att följa första bästa idé, en nigning, en vinkning, ett stamp, en snurr, två klappar med händerna eller på golvet.

Den samstämmiga hälsningen tillbaka är ett gensvar. Alla är med på dig och dina rörelser. Tonfall och detaljer i rörelsen ekar tillbaka som ett inbjudande ja. Ett rum öppnas för allas idéer att bejakas och prövas, ett rum för ömsesidighet.

Rörelsestafett En inledning med ett liknande budskap om värdet av vars och ens del­ tagande och bidrag till dansen är en stafett av rörelser, ett initiativ som var och en är med om att bidra till och langa vidare.

Alla står i ring.

Någon visar en rörelse eller en enkel och kort rörelsefrekvens med tydlig början och tydligt slut. En gång till om det behövs. Alla gör rörelsen tillsammans och håller slutpositionen. Nästa i ringen är beredd att lägga till en valfri rörelse därifrån. Gör om den första rörelsen, alla tillsammans, håll slutposen. Nästa gör sin rörelse och fryser i sin slutpose. Alla gör första och andra rörelsen, fryser slutposen. Den tredje gör sin rörelse. Om igen från början, frys, fjärde rörelsen läggs till.

Kapitel 4 Dansa med den Andre – dans, lek och tillblivelse

99

Varje slutposition hålls så att nästa barns eller elevs ansats är tydlig för denna och för alla. Uppmuntra till och bejaka första bästa idé. Gör om från början efter varje nytt bidrag. Om det är många i gruppen går det att backa tillbaka bara tre eller fyra steg i ringen och ta det från början med jämna mellanrum.

När den sista dansaren lämnat sitt bidrag och hela stafetten tränats in ett par gånger, sätt på musiken, taktfast och melodiös eller en lugn och svävande låt.

Gör om och anmoda till en omgång med större rörelseomfång, att ta ut svängarna, kanske med skarpare rytm eller stackato, eller ultrarapid. Pröva att göra hela koreografin baklänges – även det brukar fungera fint och skapar en känsla av att klara mer i dansväg än man anade.

Följa John eller Yoanna med snabba byten Musik: valfritt, lugn eller pådrivande, pop, världsmusik, t.ex. Warda: Batwanas Beek.

En uppvärmning kan också göras med fart, om än med något mindre kraftfulla rörelser inledningsvis. Även här sätts trenden från början: samarbete och gemensamt estetiskt och etiskt ansvar, för dansen och för varandra.

Alla står i ett led bakom varandra. Den som står först dansar hur den vill och vart den vill i rummet. Alla följer efter och gör efter så noga som möjligt, observanta på detaljer, tar emot och smakar på alla rörelsepåhitt.

Alla tar ansvar för den som dansar först, genom att avlasta den efter en kort stund, genom att någon i ledet hoppar före och dansar först. Efter ett litet tag tar en ny täten, vem som helst.

100

Del II Att undervisa i dans

© F ÖRFAT TAREN OCH S T UDEN TL IT TER AT UR

Även i en större grupp fungerar det förvånansvärt smidigt att efter hand öva in hela den växande serien av rörelser från början. Blickarna riktas i varje steg mot den som bidragit med det, som fotografisk hjälp till muskelminnet.

Ett ytterligare stöd är att rytmisera det första bidraget och etablera till exempel en enkel, igenkännbar fyrtakt. Var öppen för ljud, luftstötar eller smackande med munnar, klapp med händer och stamp med fötter som brukar komma med i skaparglädjen.

Varje ny ledare sätter sin prägel på dansen och sporras i sin uppfinnarglädje av det gemensamma gensvaret.

Någon tar ut svängarna med armarna, någon gör ett plötsligt stopp, någon sätter sig eller lägger sig ner och dansar bara med benen eller med tårna, en annan får hela ledet att backa, en dansar upp på en långbänk och ner igen eller ut genom dörren och tillbaka, ytterligare någon klappar händerna, gör stamp med fötterna eller ljuder med rösten. Rörelser präglade av hiphop, orientalisk dans, balett, folkdans, ringdans, idrott och gymnastik kommer med. Alla hänger på, varje rörelse föds i ögonblicket och sprider sig simultant i ledet.

© F ÖRFAT TAREN OCH S T UDEN TL IT TER AT UR

När alla som velat dansa före har gjort det och alla fått upp farten, stängs musiken av. Sitt ner, pusta ut. Samtala om dansen: Var detta dans? Vad är dans? Var kommer all dans vi nu dansat ifrån? Från oss!

Påpeka rikedomen av rörelser som kommer ur gruppen. En provkarta av idéer, detaljer, genrer och temperament. En provkarta på all dans som var och en tar in i rummet. Peka också på den snabba kommunikationen, formligen med ögats hastighet, hur varje rörelse genast fortplantar sig genom ledet. En rörelse uppfattas i samma ögonblick som den ses, en rytm i samma stund den hörs, som i en samspelt orkester. Kinestetisk perception sker mellan den egna kroppen och den andras kropp i rörelse.

Följa, leda eller mittemellan Alla är inte bekväma med att leda en slinga som dansar bakom en, eller gå in i en ring och dansa inför alla andra, som i nästa övning. Klargör att ingen är tvungen. Dans, i all sin underbara och värdefulla potential som här beskrivs, kan svårligen tvingas på något barn eller någon elev. Först som sist vore det att ta ifrån individen dess subjektivitet och frihet, centralt i allt som här eftersträvas och argumenteras för. Tvekan, osäkerhet och motstånd ska bemötas pedagogiskt i alla bemärkelser – motstånd och risktagande är förut­sättningar för all förkovran, växt och förändring. Främst ska tveksamhet bemötas med adekvat dansdidaktik.

Kapitel 4 Dansa med den Andre – dans, lek och tillblivelse

101

DANS SOM UNDERVISNING Teori och Metod

I boken presenterar författaren en teoretisk grund i spännings­ fältet mellan danskonst och pedagogik, förankrad hos utbildningsteoretikern Gert Biesta, pragmatikern John Dewey och danspedagogen och forskaren Susan Stinson, samt en handfast dansmetodik för förskolans, skolans och fritidshemmets pedagogiska verksamhet.

Dans erbjuder barnet och eleven ett sätt att öppna sig för världen och med sin handlingskraft och fantasi gå i dialog med den, att estetiskt erfara en värld av kunskap och att etiskt vara med andra. På så sätt kan dans undervisa om vad det innebär att vara i världen, den värld vi är satta till att gemensamt förvalta och ta hand om.

Dans som undervisning, som här föreligger i en andra, lätt uppdaterad upplaga, vänder sig i första hand till lärare och lärarstudenter inom förskola och grundskola, anpassad skola och fritidshem som vill utveckla formerna för sin undervisning i dans, språk, matematik och naturkunskap, men också till beslutsfattare, skolledare, föräldrar och andra som är intresserade av dansens och konstens djupare betydelse för utbildning och pedagogik.

Andra upplagan

Art.nr 43735

studentlitteratur.se