INNEHÅLL
Författarens förord 15
Sakgranskare 17
Inledning 19
Del I Att drabbas av en katastrof
1 VAD ÄR EN KATASTROF? 25
Katastrofbegreppet 25
Olika typer av katastrofhändelser 27
Katastrofhanteringscykeln 27
Referenser 29
2 ATT DRABBAS AV EN KATASTROF 31
Att drabbas som skadad 31
Att överleva en katastrof 32
Att drabbas som anhörig 33
Att vara en av många 33
Att drabbas som samhällsmedborgare 34
Referenser 35
3 HÄLSOEFFEKTER AV KATASTROFER 37
Vad påverkar vilka hälsoeffekter en viss händelse får? 37
Skadepanoraman vid olika typer av händelser 40
Naturkatastrofer 41
Värmeböljor och extrem kyla 43
Utbrott av smittsamma sjukdomar 43
Av människan orsakade händelser 44
Byggnadsras 44
Buss, tåg och flygolyckor 45
Olyckor på havet 45
Bränder 46
Kemiska, biologiska, radiologiska eller nukleära händelser 46
Explosioner 47
Skjutningar 48
Humanitära kriser, krig och konflikter 49
Hälsa hos människor på flykt 50
Höjd beredskap och gråzonsproblematik 51
Störningar i informationsteknologi, informationssäkerhet och cyberattacker 52
Psykosociala hälsoeffekter av katastrofer 53
Undanträngningseffekter 54
Behovsbedömning i katastrofer 55
Referenser 57
4 SÄRSKILT UTSATTA GRUPPER 59
Barn och unga 60
Äldre personer 61
Genusbaserad utsatthet 62
Personer med funktionsvariationer 63
Människor som lever i utanförskap 63
Referenser 64
Del II Omvårdnad i katastrofer
5 TEORETISKA PERSPEKTIV 69
Omvårdnadens konsensusbegrepp ur ett katastrofperspektiv 70
Människan 70
Hälsa och välbefinnande 70
Miljö 71
Omvårdnad 71
HOPE-modellen för omvårdnad i katastrofer 72
Personliga gränser 74
Professionellas gränser 75
Miljömässiga gränser 75
Andra centrala fenomen ur ett katastrofperspektiv 76
Ensamhet 76
Stress och coping 77
Medkänsla, empati och altruism 77
Hopp 78
Transition 78
Mod 79
Referenser 80
6 ANPASSADE OMVÅRDNADS ÅTGÄRDER MED BEGRÄNSADE RESURSER 81
Första hjälpen och akut omhändertagande 82
Strukturerat akut omhändertagande 82
Livsfarligt läge 83
Stoppa livshotande blödning 84
Stabilt sidoläge 87
Sår i bröstkorgen 87
Chockförebyggande åtgärder 88
Stabilisera föremål i sår 89
Anpassade metoder för specifika omvårdnadsåtgärder 89
Patientens kroppsställning 89
Manuell mätning av vitalparametrar 90
Att sätta perifier venkateter eller ge injektion i trånga utrymmen 90
Smärtlindring 91
Frakturstabilisering 91
Anpassa den omgivande vårdmiljön 92
Skydda från värme och kyla 92
Larmsystem 92
Rengöring av instrument 92
Vattenrening 93
Ljus 94
Dokumentationssystem och kommunikation 94
Säkerhet 95
Acceptans 95
Skydd 96
Avskräckande strategier 97
Referenser 98
7 ORGANISATION OCH LEDNING AV OMVÅRDNAD I KATASTROFER 99
Principer för samhällets krishantering 99
Politisk och nationell ledning 101
Sjukvårdens beredskapsnivåer 101
Tjänsteman i beredskap (TiB) 102
Ledning i katastrofer 103
Strategisk och operativ ledning 104
Särskild sjukvårdsledning 105
Beslutsfattande och situationsmedvetenhet 107
Hur fattas beslut i katastrofer? 108
Inriktningsbeslut 109
Prioritering av åtgärder 111
Vanliga utmaningar med beslutsfattande i katastrofer 111
Situationsmedvetenhet 112
Lägesbild 113
Strukturera, visualisera och tydliggöra 114
Organisering av omvårdnad – olika strategier och vägval 116
Samla eller sprida? 116
Behålla befintliga resurser eller skapa tillfälliga? 117
Separata komponenter eller ”one stop shop”? 118
Referenser 120
8 LEDARSKAP I KATASTROFER 121
Ledarskap i vardag och katastrof 121
Ledarens egenskaper och kompetens 123
Tillit, transparens och trygghet 124
Att skapa ett uthålligt ledarskap 126
Ledarskap på högre eller samhällelig nivå 127
Referenser 129
9 OMVÅRDNAD OCH KRISKOMMUNIKATION 131
Att formulera budskap 132
Riskkommunikation 133
Att kommunicera effektivt i katastrofer 134
Att kommunicera via media 134
Referenser 137
10 PRIORITERING OCH TRIAGE VID KATASTROFER 139
Triagering av enskilda skadade 140
Triagemetoder för katastrofer 141
Triagemarkeringar 143
Triage av barn 144
Triagens begränsningar 144
Naturlig triage 145
Prioritering på sjukhuset och senare i vårdförloppet 145
Referenser 148
11 OMVÅRDNAD PÅ SKADEPLATSEN, UPPSAMLINGSPLATSEN OCH VID
PREHOSPITALA TRANSPORTER 149
Larmsamtalet och larmcentralernas roll 149
Att komma först till en skadeplats med många skadade 151
Organisering av skadeplatsen 153
Särskild sjukvårdsledning på skadeplatsen 155
Samverkan på skadeplatsen 157
Omvårdnad på skadeplatsen 158
Omhändertagande av svårt och medelsvårt skadade 159
Omhändertagande av lindrigt skadade eller till synes oskadda 159
Omvårdnad på uppsamlingsplats 160
Specifika prehospitala omvårdnadssituationer 161
Trafikerad väg 161
Rasmassor och trånga utrymmen 162
Pågående dödligt våld (PDV) 163
Stark kyla eller värme 163
Omvårdnad under prehospitala transporter 164
Ambulanssjukvårdens katastrofberedskap 165
Prehospitala förstärkningsresurser 165
Referenser 168
12 OMVÅRDNAD PÅ SJUKHUS 169
Omvårdnad på akutmottagningen 170
Spontanevakuering 170
Organisering och ledning av omvårdnad på akutmottagningen 171
Patientflödet på akutmottagningen 172
Akut omhändertagande på akutmottagningen 174
Omhändertagande på vårdavdelning 176
Vård av många smittsamma patienter samtidigt 177
Omvårdnad i rehabiliteringsfasen 178
Omvårdnad av närstående 179
Palliativ vård i katastrofer 180
Förändrade arbetssätt på röntgenavdelning, laboratorium och inom
medicinskteknisk verksamhet 181
Referenser 183
13 OMVÅRDNAD INOM ANESTESI-, OPERATIONS- OCH INTENSIVSJUKVÅRD
VID KATASTROFER 185
Anestesisjukvård vid katastrofer 186
Operationssjukvård vid katastrofer 188
Intensivvård vid katastrofer 189
Transporter av intensivvårdspatienter mellan sjukhus 191
Referenser 194
14
OMVÅRDNAD I KOMMUNAL HÄLSO- OCH SJUKVÅRD, I HEMSJUKVÅRD OCH I
PRIMÄRVÅRDEN 197
Vård i hemmet och på särskilda boenden 197
Primärvård 199
Företagshälsovård 200
Referenser 201
15 OMVÅRDNAD I TILLFÄLLIGA LOKALER, I TÄLT OCH PÅ
SAMLINGSPLATSER 203
Praktiska aspekter av att vårda i tält eller tillfälliga lokaler 204
Samlingsplatser för drabbade 206
Referenser 209
16 KEMISKA, BIOLOGISKA OCH RADIONUKLEÄRA KATASTROFER 211
Kemiska och biologiska händelser 212
Radionukleära händelser 213
Principer för vård vid CBRN-händelser 214
Stoppa exponering och minska spridning 214
Sanering 215
Späd! 216
Antidot? 216
Symtomatisk behandling 217
Organisera skadeplatsen – het, varm och kall zon 217
Samhällsinformation och att hantera oro 219
Referenser 220
17 OMVÅRDNAD VID PUBLIKA ARRANGEMANG 221
Hälsorisker vid publika arrangemang 222
Utbrott av smittsamma sjukdomar 222
Sjukdomsfall hos personer med grundsjukdom 222
Väderrelaterad ohälsa 223
Skador 223
Terrordåd 224
Psykisk ohälsa och alkohol- och drogproblematik 225
Att planera sjukvård vid publika arrangemang 225
Konserter 228
Idrottstävlingar och motorsportarrangemang 228
Festivaler 229
Referenser 231
18
SÄRSKILDA HÄNDELSER I SJUKVÅRDENS EGEN INFRASTRUKTUR 233
Brand 234
Driftstörningar 236
Elavbrott 237
Bortfall av värme 238
Förorenat dricksvatten 238
IT-haveri 239
Hotsituationer, gisslansituationer eller farliga föremål 239
Att leda sjukvårdsinsatser vid särskilda händelser inom sjukvårdens
egen verksamhet 241
Referenser 242
19 OMHÄNDERTAGANDE AV AVLIDNA 243
Kroppen efter döden 244
Hantering av den avlidne 245
Att fastställa döden och den avlidnes identitet 246
Att meddela dödsbud 247
Begravning och bouppteckning 248
Forensisk medvetenhet i katastrofer 249
Referenser 252
20 OMVÅRDNAD I INTERNATIONELLA KATASTROFER 253
Att begära hjälp – det globala 112-systemet 253
Organisering och ledning av internationella katastrofinsatser 255
Behovsbedömning och koordineringsteam 255
Klustersystemet 255
Sphere standards 256
Medicinska team 257
Samordning av internationell hjälp 257
Att ta emot internationell hjälp 259
Omvårdnad i komplexa humanitära situationer 260
Humanitära principer, humanitär rätt och skyddssymboler 260
Medicinsk evakuering 262
Omvårdnad i konsulära kriser 263
Att arbeta i internationella katastrofinsatser 264
Att arbeta i riskfyllda miljöer 266
Utmaningar i internationella katastrofinsatser 267
Rätt hjälp vid rätt tidpunkt och till rätt plats 267
Olika förväntningar 268
Professionella likheter och olikheter 268
Kulturella hänsyn 269
Utfasning av den internationella hjälpen 269
Referenser 271
21 KRISSTÖD 273
Potentiellt traumatiska händelser 274
Stressreaktioner i det akuta skedet 275
Sorg 276
Återhämtning och motståndskraft 277
Tillstånd av psykisk ohälsa orsakade av potentiellt traumatiska
upplevelser 278
Krisstöd och psykologisk första hjälp 280
Psykologisk första hjälp 286
Uppföljning och screening 287
Krisstöd till barn 287
Att förmedla krisstöd till många drabbade på samma gång 288
Att organisera och leda krisstödsinsatser vid katastrofer 290
Referenser 294
22 ATT ARBETA I KATASTROFER 295
Primärt och sekundärt drabbade 296
Att förbereda sig 297
När katastrofen pågår 299
Moralisk stress 300
Att återhämta sig efter arbete i katastrofer 301
Att lära och utvecklas av sina erfarenheter 304
Referenser 305
23 ETISKA PERSPEKTIV PÅ OMVÅRDNAD I KATASTROFER 307
Etiska principer 307
Allas lika värde och rätt till vård 307
Bevarande av integritet och sekretess 309
Altruism och viljan att göra gott 311
Att inte skada och inte belasta mer än nödvändigt 312
Maktförhållanden 313
Donationer, gåvor och korruption 313
Donationer 314
Gåvor, mutor och korruption 315
Referenser 317
24
ÅTERUPPBYGGANDE, FÖRBEREDANDE OCH FÖREBYGGANDE
OMVÅRDNAD 319
Återuppbyggande omvårdnad 319
Riskreducerande och förebyggande omvårdnad 320
Risk- och sårbarhetsanalyser 320
Beredskapsplaner 322
Tidiga varningssystem 323
Beredskapslager 324
Att förbereda allmänheten för katastrofer 325
Massvaccinering 326
Referenser 328
Del III Utveckling av omvårdnad i katastrofer
25 SJUKSKÖTERSKANS KOMPETENS OCH LÄRANDE INOM OMVÅRDNAD
I KATASTROFER 331
Vad behöver en sjuksköterska kunna för att arbeta i en katastrof? 331
Att öva omvårdnad i katastrofer 332
Mål och syfte med övningen 334
Övningstyper 335
Att planera en övning 337
Att genomföra en övning 341
Att utvärdera en övning 342
Att utvärdera och lära av verkliga händelser och övningar 344
Referenser 346
26 FORSKNING OM OMVÅRDNAD I KATASTROFER 349
Att formulera forskningsfrågor 349
Sökord 350
Forskningsmetodologiska utmaningar 352
Urval 352
Att samla och analysera data 353
Att involvera drabbade i forskningsstudier 354
Forskningsetiska överväganden 355
Referenser 356
27
HÅLLBARHET OCH OMVÅRDNAD I KATASTROFER 359
Miljöperspektiv 360
Ekonomiska perspektiv 361
Sociala perspektiv 362
Referenser 364
Register 365
VAD ÄR EN KATASTROF?
Begrepp som kris eller katastrof kan ha olika betydelser för olika individer, olika samhällsnivåer och i olika sammanhang. Det kan handla om alltifrån kris på börsen eller katastrofresultat i en idrottsmatch till händelser där många skadats. Det är sällan händelsen i sig som utgör en katastrof, utan konsekvenserna av den. I det här kapitlet introduceras och avgränsas några vanliga begrepp inom katastrofhantering och olika typer av katastrofer.
Ordet katastrof kommer från grekiskan och betyder ’omstörtande’. En katastrof kan förändra tillvaron för enskilda individer, för familjer och för hela samhällssystem. Målet med hälso- och sjukvård i samband med katastrofer är att rädda så många liv som möjligt och minska mänskligt lidande (Sundnes & Birnbaum, 2003). Samtidigt som en viss händelse på några sekunder kan göra att många människor skadas och behöver sjukvård kommer också många människor under samma tid att ha vårdbehov som inte är relaterade till själva katastrofhändelsen. Små barn kommer fortfarande att drabbas av krupp, äldre personer kan bryta lårbenshalsen och människor med cancersjukdomar behöver vård. Katastrofmedicinsk beredskap handlar därför om att bedriva sjukvård för att minimera negativa konsekvenser av en särskild händelse och upprätthålla adekvat vårdkvalitet för alla som behöver, inte bara för de som drabbats av katastrofhändelsen (Socialstyrelsen, 2022). Katastrofsjukvård handlar alltså inte bara om akutsjukvård och omhändertagande av svårt skadade personer utan i hög grad också om att hantera andra fysiska vårdbehov och mental ohälsa och att erbjuda psykosocialt stöd till individer, familjer och ibland hela befolkningsgrupper. För att förstå omvårdnad i katastrofer behöver sjuksköterskan kunskap om vad en katastrof är och vad som kan orsaka en katastrofsituation.
Katastrofbegreppet
Flera termer används för att beskriva olika situationer som anses vara något utöver det vanliga och som behöver hanteras på något annat sätt än i vardagen , till exempel ”kriser”, ”nödsituationer”, ”katastrofer”, ”incidenter”, ”masskadehändelser”och ”samhällsstörning”. Inom svensk krishantering brukar begreppet
©FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR 25 1
särskild händelse användas. Det innebär en händelse som är så omfattande eller krävande att resurserna måste organiseras, ledas och användas på särskilt sätt (Socialstyrelsen, 2022). Förutom att skapa en obalans mellan behov och resurser karaktäriseras kriser och katastrofer av ovisshet, osäkerhet och en dynamisk och oförutsägbar utveckling. I en modell som bland andra världsorganisationen för katastrofmedicin, World Association of Emergency and Disaster Medicine (WADEM), använder beskrivs hur konsekvenserna av en händelse påverkar både individer och på en samhällsnivå (Birnbaum, Daily, O’Rourke & Loretti, 2015). De strukturella skadorna är ett resultat av den frigjorda energi som händelsen skapar, till exempel personskador eller skador på byggnader. De funktionella skadorna är en förändring eller förlust av funktion hos individ eller samhälle. På individnivå kan det vara förlorad förmåga att ta hand om sig själv och sin familj. På samhällsnivå kan de funktionella skadorna innebära att samhällsfunktioner som skola, sjukvård eller mobiltelefonnätet helt eller delvis upphör att fungera på grund av raserade byggnader, smittor eller elavbrott. Funktionsbrister skapar behov som kräver någon form av respons. Om den lokala förmågan, det vill säga de resurser som finns alldeles i närheten av den individ, kommun eller region som drabbats, är otillräcklig för att kompensera de funktionella skador som uppstått krävs insatser från aktörer utanför organisationen, till exempel andra regioner, nationella resurser eller hjälp från andra länder (internationell respons).
Enligt Birnbaum och medarbetare (2015) har en katastrof inträffat när respons från andra än den egna organisationen behövs för att hantera de behov som strukturella och funktionella skador orsakat.
Det finns många definitioner av själva ordet katastrof (eng. disaster). Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationen (IFRC) beskriver en katastrof som en allvarlig störning i samhällets funktioner som överstiger förmågan hos det drabbade samhället att hantera situationen med egna resurser (International Federation of Red Cross and Red Crescent Societies, 2022). I en utredning till ny hälso- och sjukvårdslag föreslås att katastrof inom den svenska sjukvården ska definieras som
en situation i hälso- och sjukvården där resurserna är otillräckliga för att utföra vård som inte kan anstå med normala kvalitetskrav och där det inte heller är möjligt att inom kort tillföra de nödvändiga resurserna.
HSL 2 kap, 8 §, för SL ag i SOU 2022:6
Till skillnad från IFRC:s och Birnbaums modell fokuserar de svenska definitionerna på ett slags kvalitetsskillnad i den vård som kan ges, i jämförelse med vardagen. I IFRC:s definition och i Birnbaums modell görs ingen sådan kvalitetsbedömning utan där blir en händelse en katastrof när den egna organisationen (till exempel ett sjukhus, en stad eller ett land) inte längre klarar situationen på
©FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR 26 | d el I Att dr A bb A s A v en k A t A strof
egen hand utan behöver hjälp från någon annan organisation. Masskadesituation är ett vagare begrepp som kan användas i många sammanhang. Ibland definieras masskadesituation som en händelse där tio personer eller fler drabbats samtidigt.
OLIKA TYPER AV KATASTROFHÄNDELSER
Ett vanligt sätt att kategorisera katastrofer är utifrån vilken typ av händelse som orsakat dem.
• Naturkatastrofer är händelser där den utlösande händelsen är geofysisk (till exempel jordbävningar), meteorologisk (till exempel en storm), hydrologisk (till exempel översvämning), klimatologisk (till exempel extrem värme eller kyla) eller biologisk (till exempel utbrott av en smittsam sjukdom).
• Av människan orsakade händelser inkluderar både skadehändelser och olyckor (till exempel en bussolycka) och medvetna handlingar som terroristattentat eller skolskjutningar. Även händelser i samband med olika publika evenemang, som idrottsevenemang eller musikkonserter, räknas in i den här kategorin av katastrofhändelser. Liksom cyberattacker och andra IT-störningar.
• Humanitära och komplexa humanitära kriser är allvarliga humanitära situationer orsakade av en intern eller extern konflikt vilka i sin tur orsakar en total eller delvis kollaps av samhällets struktur och funktion. Både väpnade konflikter inom ett land (inbördeskrig) och väpnade konflikter mellan olika länder ingår i begreppet.
KATASTROFHANTERINGSCYKELN
Katastrofhanteringscykeln är en ofta använd modell för att beskriva katastrofhantering i olika faser. Den kallas på engelska disaster management cycle (Alexander, 2002). Modellen som används såväl nationellt som internationellt och i många olika verksamheter, inte bara inom hälso- och sjukvården, beskriver katastrofhantering i fyra faser som delvis överlappar varandra (se figur 1.1). Förberedandefasen
©FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR 1 vA d är en k A t A strof? | 27
Responsfasen Förbyggandefasen Återhämtningsfasen
FIGUR 1.1 Katastrofhanterings cykeln.
Ur ett omvårdnadsperspektiv kan de fyra faserna beskrivas så här:
1 Förebyggandefasen (eng. mitigation eller prevention) handlar om att förebygga att en katastrof inträffar och att minska de negativa konsekvenserna om den ändå inträffar. Exempel på aktiviteter kan vara att vaccinera mot smittsamma sjukdomar eller att säkerställa att vatten- och avloppsystem för bostäder och sjukhus byggs så att de står emot översvämningar.
2 Förberedandefasen (eng. preparedness) syftar till att förbereda sjukvården på att hantera katastrofer. Katastrofmedicinsk beredskapsplanering, övning och utbildning av sjukvårdspersonal är aktiviteter som räknas till den här fasen. Förberedande insatser kan också handla om att träna och utbilda allmänheten i hur de ska agera till exempel vid en terroristattack för att öka möjligheten att överleva i en sådan situation.
3 Responsfasen (eng. response) är den fas som handlar om att agera snabbt för att rädda liv och minska de negativa konsekvenserna efter en katastrofhändelse. Omvårdnad i den här fasen kan handla om akut omhändertagande av skadade och sjuka, krisstöd och att hantera akuta och långsiktiga sjukvårdsbehov hos såväl individer som befolkning. Responsfasen pågår olika länge beroende på situation men sträcker sig ofta över flera månader.
4 Återhämtningsfasen (eng. recovery) handlar om att återuppbygga samhället och sjukvårdens förmåga till det normala, eller helst lite bättre. Omvårdnadsinsatser i återhämtningsfasen kan handla om att stödja människors återhämtning både fysiskt och psykosocialt, att återskapa bostäder eller samhällsfunktioner, att återskapa människors möjligheter att själva försörja sig och att samtidigt skapa en ökad tålighet mot framtida påfrestningar.
Katastrofhanteringscykeln visar hur mångfasetterad omvårdnad i katastrofer är och att sjuksköterskan har en viktig roll att fylla i samtliga faser, vilket också speglas i den här boken.
SAMMANFATTNING
l Begreppet katastrof kan definieras och beskrivas på olika sätt, men gemensamt för krissituationer eller katastrofer är att de leder till brist på resurser i förhållande till de behov som de framkallar, ovisshet, osäkerhet och en dynamisk och oförutsägbar utveckling.
l Katastrofhantering omfattar fyra faser: förebyggandefasen, förberedandefasen, responsfasen och återhämtningsfasen.
l Katastrofsjukvård handlar inte om bara akutsjukvård utan i hög grad om att hantera även andra vårdbehov och psykisk ohälsa och att erbjuda psykosocialt stöd till individer, familjer och hela befolkningsgrupper både akut och på längre sikt.
©FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR 28 | d el I Att dr A bb A s A v en k A t A strof
FRÅGOR FÖR REFLEKTION OCH DISKUSSION
1. I den här texten har flera definitioner av begreppet katastrof presenterats. Vilken tycker du är bäst och varför?
2. Sök i Socialstyrelsens termbank efter begreppen krisberedskap, särskild händelse och katastrofmedicinsk beredskap och se hur dessa definieras och beskrivs. Hur relaterar begreppen till varandra?
3. Vilken typ av katastrofhändelser har du själv bevittnat, läst om eller hört talas om? Vilken typ av händelser tror du kommer att bli de vanligaste eller mest omfattande som du själv, i din yrkesutövning, kommer att drabbas av?
4. Vilka exempel på omvårdnadsinsatser i olika delar av katastrofhanteringscykeln har du själv varit aktiv inom eller tagit del av genom medierapportering?
Referenser
Alexander, D.A. (2002). Principles of emergency planning and management. Oxford: Oxford University Press.
Birnbaum, M.L., Daily, E.K., O’Rourke, A.O. & Loretti, A. (2015). Research and evaluations of the health aspects of disasters, part 1: An overview. Prehospital and Disaster Medicine, 30(5), 512–538.
Coppola, D.P. (2010). Introduction to international disaster management. Harpenden: Terra Publishing (s. 8).
Socialstyrelsen (2022). Socialstyrelsens termbank. Hämtad 2022-10-24.
Sundnes, K.N. & Birnbaum, M.L. (2003). Health disaster management. Guidelines for evaluation and research in the Utstein style. Conceptual framework of disasters. Prehospital and Disaster Medicine, 17(3), suppl. 3.
International Federation of Red Cross and Red Crescent Societies (IFRC) (2022). What is a disaster? www.ifrc.org/our-work/disasters-climate-and-crises/what-disaster. Hämtad: 2022-10-29.
©FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR 1 vA d är en k A t A strof? | 29
Karin Hugelius är specialistsjuksköterska inom anestesioch ambulanssjukvård, lektor och docent i hälso- och vårdvetenskap vid Örebro universitet och forskar om katastrofsjukvård. Karin har arbetat för FN, EU och svenska myndigheter i många kriser och katastrofer i bland annat Thailand, Sudan, Haiti, Kongo, Filippinerna, Ukraina och Sverige i samband med naturkatastrofer, utbrott av smittsamma sjukdomar, humanitära kriser och väpnade konflikter.
Omvårdnad vid katastrofer och särskilda händelser
Bussolyckor, bränder, skjutningar, pandemier, laviner, värmeböljor och krig är exempel på särskilda händelser och potentiella katastrofer. Att arbeta som sjuksköterska vid sådana händelser kräver särskilda kunskaper. Den här boken täcker de kunskapskrav som Socialstyrelsen ställer på sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor.
Boken tar upp hur människor drabbas i katastrofer och går igenom sjuksköterskans arbete i det akuta skedet i en katastrof och ur ett förebyggande och riskreducerande perspektiv. I särskilda kapitel presenteras omvårdnad i katastrofer på skadeplatsen, på akutmottagningen, på vårdavdelningen, inom operation, anestesi eller intensivsjukvård liksom inom kommunal hälso och sjukvård och primärvård. Andra kapitel berör ledarskap, krisstöd, etik och forskningsmetodik ur ett katastrofperspektiv. Boken har främst ett svenskt fokus men introducerar också grunderna i internationell katastrofhantering.
Omvårdnad vid katastrofer och särskilda händelser vänder sig till studenter på sjuksköterskeprogrammet, specialistsjuksköterskeprogram och till yrkesverksamma sjuksköterskor. Även blivande läkare, poliser, psykologer och socionomer kan ha stor nytta av boken.
För att läsa mer om bedömning av den enskilde patienten så rekommenderas Akut bedömning och initial behandling – strukturerat omhändertagande.
Art.nr 45251
studentlitteratur.se
Foto: Maria Bergman
Karin Hugelius