9789144156149 by Smakprov Media AB

Från forskning till förbättring i skolan

Jenni Donohoo & Steven Katz

Originalets titel: Quality Implementation: Leveraging Collective Efficacy to Make ”What Works” Actually Work © Corwin, 2020 Titeln har ursprungligen publicerats av Corwin i USA, Storbritannien och New Delhi. Översättningen publiceras enligt överenskommelse med Corwin.

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 44934 ISBN 978-91-44-15614-9 Upplaga 1:1 © För den svenska utgåvan Studentlitteratur 2022 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Översättning: Johanna Holmberg Sakgranskning: Torbjörn Hanö Formgivning inlaga: Lukas Möllersten/Lyth & Co Ombrytning inlaga: Team Media Sweden AB Formgivning omslag: Karl Stefan Andersson Printed by Dimograf, Poland 2022

INNEHÅLL

FÖRORD TILL DEN S V E N S K A U T G ÅVA N 7 FÖ RO R D 11 O M F Ö R FAT TA R N A 17

DEL I

Föreställningar är avgörande för en bra tillämpning 1. Strävan efter bra tillämpning

Ett misslyckat försök att införa forsknings understödda metoder

Vi vet redan vad som ”borde” fungera i skolor

Innebörden av bra tillämpning

Svårigheterna med att få till stånd bra tillämpning

Ett alltför vanligt exempel på bristande tillämpning

Kraften i föreställningar

Ett försök att integrera läs- och skrivutveckling i ämnesundervisningen

Lärares föreställningar

Sammanfattning

Tid för reflektion

2. Varför så många förändringsinitiativ misslyckas

Svag tro på den kollektiva förmågan hämmar tillämpningen av nya metoder

Kollektiv förmåga och gruppmotivation

Försvagad tilltro till kollektiv förmåga försämrar motivation och ansträngning

Synen på den kollektiva förmågan formar verkligheten   48 Sammanfattning

Tid för reflektion

3. Hur tilltro till den kollektiva förmågan leder till gynnsamma beteenden

Ett försök att få in daglig fysisk aktivitet i klassrummet

Hur tilltro till den kollektiva förmågan främjar bra tillämpning

Hur lärare utövar inflytande

Motivationens roll

Den motiverande kraften i att sätta upp mål

Orsaksförklaringar påverkar motivationen

Pygmalioneffekten

Sammanfattning

Tid för reflektion

DEL II

Att möjliggöra förändring genom att påverka föreställningar 4. Att skapa erfarenheter av framgång

Erfarenheter av framgång

Kännetecken på uppgiftsinriktade miljöer

Klimatet präglas av en öppenhet för lärande

Fokus ligger på uppgiftsinriktade mål

Det finns ett positivt ömsesidigt beroende mellan samverkande team

Thunder Capes räddningsinsats

Framsteg mäts med hjälp av framgångskriterier

Konsekvenser i praktiken

Fokus på gemensamt lärande

Fokus på orsakssamband

Fokus på målinriktade beteenden

Fokus på målmedveten övning

Sammanfattning

Tid för reflektion

5. Att lära genom andrahands erfarenheter

Att lära genom observation

Utmärkande för andrahandserfarenheter

Likhet

Förstärkning

Uppmärksamhet, minne, följsamhet och motivation

Psykologisk trygghet

103

Konsekvenser i praktiken

105

Att skapa en kultur som främjar observationsbaserat lärande

106

Att leda observationsbaserat lärande

109

Sammanfattning

116

Tid för reflektion

117

6. Att övertyga team om att de har det som krävs

119

Social påverkan och känslor: två källor till tro på den kollektiva förmågan

123

Att stärka tron på den kollektiva förmågan genom social påverkan

124

Kognitiv dissonans

125

Den sociala bedömningsteorin

128

Det narrativa paradigmet

133

Sammanfattning

135

Tid för reflektion

136

L I T T E R AT U R F Ö R T E C K N I N G 1 3 7 PERSON- OCH SA K R EG I STE R 143

2 Varför så många förändringsinitiativ misslyckas

Som vi såg i kapitel 1 är det många utvecklingsinitiativ i skolor som inte leder till de bestående förändringar som behövs för att stärka elevernas studieresultat. Ofta är det svårt att göra nya forskningsunderstödda metoder till praxis. Till Den farligaste föreställviss del beror det på att djupt rotade föreställningar ningen som sätter käppar många gånger står i vägen när de nya metoderna i hjulet för nya initiativ ska tillämpas. De här föreställningarna är kontextär när lärarna på en beroende och varierar från skola till skola. De skola inte tror att de som utgörs av allt det som lärarna på en skola håller för grupp kan skapa förutsant i en given situation. Den farligaste föreställsättningarna som behövs ningen som sätter käppar i hjulet för nya initiativ för att elevernas lärande är när lärarna på en skola inte tror att de som grupp ska förbättras. kan skapa förutsättningarna som behövs för att elevernas lärande ska förbättras.

Kollektiv förmåga I förra kapitlet introducerade vi begreppet kollektiv förmåga. Begreppet myntades av Stanfordpsykologen Albert Bandura, som studerade hur tilltron till ens egen förmåga – självtilliten – påverkar hur väl man lyckas med något. Bandura fann att ju större tillförsikt en grupp kände till sin kollektiva förmåga, desto bättre resultat uppnådde de. Bandura definierade kollektiv förmåga som ”en grupps tilltro till sin samlade förmåga att planera och utföra de handlingar som krävs för

att uppnå ett visst mål” (Bandura, 1997, s. 476). Sambandet mellan kollektiv förmåga och resultat har belagts i undersökningar inom så vitt skilda områden som idrott, affärer och brott i närsamhället. ”Tron på den kollektiva Sambandet mellan en stark tro på den kollekförmågan tar sig uttryck tiva förmågan och bättre resultat finns även i skolor. i föreställningar om hur Bland lärare handlar tron på den kollektiva fören grupp kommer att mågan om övertygelsen om att de med gemensam fungera i en viss situation ansträngning kan påverka elevernas studieresultat eller kontext i framtiden” till det bättre, även om eleverna i fråga är oengage(Moolenaar, Sleegers & rade, omotiverade eller har särskilda svårigheter Daly, 2012, s. 253). (Donohoo, 2017). Det handlar om en ”kollektiv övert ygelse hos lärare på en skola om att de spelar en större roll för elevernas utbildning än den roll som hemmet och samhället spelar” (Tschannen-Moran & Barr, 2004, s. 190). När alla lärare har den övertygelsen blir de mer motiverade, optimistiska och hoppfulla. De anstränger sig också mer och blir mer uthålliga i arbetet som behöver göras för att uppnå krävande mål. I den här boken kommer vi att se flera exempel på att upplevelsen av kollektiv förmåga är viktig för att förbättra elevernas studie resultat – faktiskt viktigare än någon annan faktor. Forskning visar rentav att tron på den kollektiva förmågan har större betydelse för utsikterna till att förbättra elevernas studieresultat än vilket område de bor i eller hushållens inkomstnivå. Bandura (1993) var den som först väckte intresse för den här aspekten genom att visa att sambandet mellan lärares tro på sin kollektiva förmåga och elevers prestationer är starkare än sambandet mellan socioekonomisk bakgrund och prestationer. Detta har senare bekräftats i en rad andra undersökningar (Donohoo, 2018). Roger Goddard med kollegor (2015) konstaterade till exempel att ju starkare tilltro lärarna kände till sin kollektiva förmåga, ”desto bättre presterade deras elever, även när man kontrollerade för elevernas bakgrund och tidigare skolprestationer” (s. 525). Rachel Eells (2011) gjorde den första metaanalysen på området. Hon sammanställde alla relevanta undersökningar och beräknade korrelationen mellan lärares kollektiva förmåga och elevresultat.

I. F örestä llningar ä r avgörande för en b ra till ä mpning

41 Hennes slutsats var att det fanns ”en stark koppling mellan lärares tro på skolans förmåga att främja positiva resultat och faktiska elevresultat” (s. 115). Det var mot bakgrund av Eells forskning som lärares kollektiva förmåga hamnade Tron på den kollektiva högst upp på John Hatties lista över faktorer som förmågan spelar en avgöpåverkar elevers lärande när han presenterade sin rande roll för att förbättra syntes av fler än 1 500 metaanalyser (Donohoo elevernas studieresultat. m.fl., 2018). Enligt Hatties Visible Learning plus har lärares tro på sin kollektiva förmåga tre gånger så stor betydelse som socioekonomisk status för elevresultat (2017, s. 1–2). Tron på den kollektiva förmågan har också dubbelt så stor betydelse som tidigare resultat och tre gånger så stor som hemmiljö och föräldraengagemang. Omvänt får det negativa konsekvenser när tron på den kollektiva förmågan är svag. Team som saknar tillit till sin egen förmåga presterar sämre. Eftersom de tvivlar på att de kan tackla en situation anstränger de sig inte för att göra det som behövs. Även om de kan se stora fördelar med ett handlingssätt tycker de inte att det är lönt att försöka. Många beslut grundas på synen på den egna förmågan i stället för på en analys av olika handlingsalternativs för- och nackdelar (Bandura, 1998). När lärarna på en skola saknar tro på sin kollektiva förmåga leder det till kontraproduktiva tankar och en passivitet som får dem att göra ett sämre jobb. Det leder i sin tur till svaga elevresultat som ytterligare undergräver tilltron ”Människor som inte tror till den kollektiva förmågan, och det skapas en att de kan åstadkomma negativ spiral där den kollektiva förmågan fortsätönskvärda resultat genom ter att försvagas i takt med att undervisningen och sina handlingar har inget elevresultaten försämras. Synen på den kollektiva incitament att göra något” förmågan påverkar gruppens förväntningar och (Bandura, 1998, s. 52). föreställningar om framtiden (Bandura, 1998). De som tvivlar på sin kollektiva förmåga föreställer sig misslyckanden, och det undergräver deras agerande. En grupp lärare som har låga tankar om sin kollektiva förmåga är sämre på att hitta bra lösningar, och när de ställs inför besvärliga utmaningar väljer de ofta att lägga ribban lågt och anstränger sig mindre.

2 . Varför så många för ä ndringsinitiativ misslyckas

När tilltron till den kollektiva förmågan är svag kan det försämra möjligheterna att genomföra förändringar. I det förra kapitlet påpekade vi att bra tillämpning innebär att en tillräckligt stor andel av lärarna på en skola förstår, Om lärarnas tro på den känner ansvar för och tillämpar nya metoder i så kollektiva förmågan stor utsträckning att dessa blir praxis. Om lärarnas är svag hämmas både tro på den kollektiva förmågan är svag hämmas spridning, djup, var både spridning, djup, varaktighet och förändring aktighet och förändring i i reformägarskap. Möjligheterna att genomföra reformägarskap. nyskapande och bestående förändringar som blir gängse praxis och leder till positiva resultat försämras, eftersom tilltron till den kollektiva förmågan påverkar beteenden på flera sätt: 1 Om tilltron till den kollektiva förmågan är svag påverkar det

synen på vilka begränsningar och möjligheter som finns på den specifika skolan (lärarteamet tror inte att deras ansträngningar kommer att göra någon skillnad och åstadkommer därför inga större förändringar). 2 En grupp som har svag tilltro till sin kollektiva förmåga sätter upp betydligt mindre ambitiösa mål, och det får betydelse för hur mycket de är beredda att anstränga sig. 3 Synen på den kollektiva förmågan formar verkligheten (låga förväntningar blir självuppfyllande profetior). I nästa avsnitt ska vi gå närmare in på hur en svag tilltro till den kollektiva förmågan hämmar förändringar på dessa tre sätt.

I. F örestä llningar ä r avgörande för en b ra till ä mpning

Svag tro på den kollektiva förmågan hämmar tillämpningen av nya metoder

” VA D V I Ä N G Ö R S Å KO M M E R D E T Ä N D Å I N T E AT T GÖR A NÅGON SKILLNAD”

På en skola fanns specialklasser för barn i årskurs 4 till 6 med kognitiva och fysiska funktionsnedsättningar. De flesta eleverna i specialklasserna kom till skolan med buss eftersom skolorna där de bodde inte hade resurser att möta deras behov. Eleverna hade antingen fysiska funktionsnedsättningar, språknedsättningar eller båda delarna. De fick anpassad undervisning som syftade till att de på sikt skulle kunna leva någorlunda självständigt i samhället. Det anpassade lärandet var i första hand inriktat på att utveckla barnens kommunikativa förmågor. Skolledningen var väl medveten om fördelarna med att © S T U D ENTLIT TER AT U R

inkludera elever med särskilda behov i alla aspekter av livet på skolan. Forskning visar bland annat att inkludering ger en ökad känsla av tillhörighet, möjlighet att se hur olika människor interagerar och en ökad förståelse för individuella skillnader. För att ge eleverna på specialprogrammet fler möjligheter till inkludering föreslog skolledningen strategier för hur eleverna i ett första skede skulle kunna delta i lektioner i bild, musik samt idrott och hälsa. De förstod att lärarna som inte var vana att undervisa elever med särskilda behov skulle behöva hjälp att anpassa undervisningen och erbjöd därför stöd och extra resurser. Lärarna fick även möjlighet till fortbildning. Tyvärr mötte initiativet stort motstånd bland lärarna, och frågan blev en utmaning för ledningen. Lärarna invände mot att de skulle behöva undervisa elever från specialklasserna; de tyckte att det var onödigt när det redan fanns speciallärare på skolan. Men ledningen gav trots det lärarassistenter i uppdrag att ta med sig eleverna från specialklasserna till olika lektioner. Då började lärarna i bild, musik samt idrott och hälsa göra

2 . Varför så många för ä ndringsinitiativ misslyckas

sista-minuten-ändringar i sin planering på just de dagarna så att inkluderingen blev svårare. Bildläraren, som också undervisade i matematik, lät till exempel mattelektionerna dra ut på tiden så att bildlektionerna blev kortare och ibland ställdes in helt. Musikläraren valde att hålla prov på just de lektioner då eleverna med särskilda behov skulle vara med, med följden att väldigt lite musikundervisning ägde rum under de timmarna. Läraren i idrott och hälsa lät eleverna från specialklasserna sitta och titta på medan hans egna elever ägnade sig åt idrottsaktiviteterna han hade planerat åt dem. När rektorn pratade med lärarna förstod hon att lärarnas föreställningar var ett viktigt hinder som försvåtrodde att elevernas särskilda behov innebar att de inte kunde göra några egentliga framsteg. Även om lärarna ansträngde sig skulle det inte leda till att eleverna lärde sig något i deras ämnen. Som en lärare krasst (och felaktigt) uttryckte saken: ”Vad vi än gör så kommer det ändå inte att göra någon skillnad.”

I exemplet ovan hindrade lärarnas föreställningar dem från att hitta sätt att åstadkomma en fungerande inkludering. De valde tvärtom att göra aktivt (eller passivt) motstånd. De fördelar med inkludering som forskningen visat på kunde inte förverkligas i praktiken eftersom lärarnas svaga tilltro till sin ”Människors självtillit förmåga fick dem att tänka att det var meningspåverkar deras känslor, löst att anstränga sig. Lärarnas övertygelse om att tankar, motivation och deras ansträngningar inte skulle tjäna något till beteende” fick dem att kullkasta initiativet för inkludering på (Bandura, 1993, s. 118). den här skolan.

I. F örestä llningar ä r avgörande för en b ra till ä mpning

rade inkluderingen av elever med särskilda behov. Lärarna

Kollektiv förmåga och gruppmotivation Ett annat sätt på vilket uppfattningen om den kollektiva förmågan kan påverka genomförandet av en förändring är genom att den spelar roll för människors motivation. På 1960-talet utvecklade psykologen Edwin Locke sin teori om målsättning (Locke & Latham, 2006). Enligt målsättningsteorin har de mål som sätts upp effekt på människors motivation och prestation. Ett team som sätter upp ambitiösa mål och får lämplig återkoppling presterar bättre. Mål ger lärare (och elever) viktig information om vad som behöver göras och hur mycket ansträngning som krävs för att lyckas. Och ambitiösa mål stärker motivationen, förutsatt att de inte är alltför långt utom räckhåll. Enligt Locke och Latham (2002) gynnar målsättning prestationer på fyra sätt. För det första riktar tydliga mål uppmärksamheten mot uppgiften som ska utföras och gör att gruppen fokuserar på det den försöker uppnå. För det andra fungerar mål som en sporre som får gruppen att anstränga sig mer. För det tredje gör ett specifikt mål att gruppen blir mer uthållig och mindre benägen att ge upp. Och för det fjärde främjar mål utvecklingen av förbättrade strategier. Grupper som inser att deras nuvarande tillvägagångssätt inte tar dem närmare målen ser till att utarbeta strategier som tar dem dit de vill komma. Mål är med andra ord viktiga för att skapa förutsättningar för produktiva beteendemönster som leder till bra tillämpning – att en tillräckligt stor andel tillämpar och experimenterar med det som borde fungera, utvärderar det faktiska utfallet och jämför det med det planerade, tar reda på vad som fungerat och vad som inte gjort det och varför i olika kontexter, tar till sig återkoppling och gör de förändringar som behövs. Vi ska återkomma till målsättning längre fram i boken. Här ska vi dock säga några ord om förhållandet mellan målsättning och tilltro till den kollektiva förmågan. Ju starkare tilltro en grupp har till sin kollektiva förmåga, desto ambitiösare mål sätter gruppen upp för sig (Bandura, 1998). Men när tilltron till den kollektiva förmågan försvagas, sjunker både målens ambitionsnivå och måluppfyllelsen påtagligt. Ett försök där det verkliga syftet med studien var hemligt för deltagarna kan hjälpa

2 . Varför så många för ä ndringsinitiativ misslyckas

46 oss att bättre förstå det sambandet. Experimentet vi beskriver i nästa stycke visade tydligt hur en försämring av tilltron till den kollektiva förmågan kan få en grupp att sänka ribban och anstränga sig mindre.

För att få en klarare bild av hur tron på den kollektiva förmågan påverkar gruppers mål och engagemang genomförde forskarna Greenlees, Graydon och Maynard (2000) ett experiment där deltagarna fick falsk återkoppling. Det verkliga syftet med försöket var hemligt för deltagarna. De rekryterades via en annons där det uppgavs att försöket var en lagtävling i motionscykling där det gällde för laget att få snabbast sammanlagda tid på en distans på två tusen meter. Men det som forskarna i själva verket var intresserade av att ta reda på var hur uppfattningen om den kollektiva förmågan påverkade lagens målsättning och ansträngningar. Deltagarna delades in i grupper om tre och fick veta att de tävlade mot hundra andra lag. I själva verket fanns det bara tjugosex lag: tretton lag som slumpvis placerats i gruppen ”hög kollektiv förmåga” och tretton som placerats i gruppen ”låg kollektiv förmåga”. Lagen skulle tävla i två omgångar. Inför varje omgång skulle cyklisterna ange dels ett tidsmål, dels en förväntad placering (bland de hundra lagen) som de trodde att de kunde uppnå. Deltagarna fick också veta att de skulle kunna samla poäng från båda omgångarna. Poäng skulle ges både för lagets totala tid och för placeringen, men också om laget lyckades uppnå sina tids- och placeringsmål. Dessutom fick deltagarna veta att de inte bara skulle få fler poäng om de nådde högre mål, utan också skulle straffas med ett avdrag på tjugofem poäng för varje mål de inte lyckades nå (syftet var att få lagen att sätta upp realistiska mål och inte dra till med något omöjligt). För att lagen lättare skulle kunna bestämma sina tidsmål fick de veta att andra cyklister hade klarat uppgiften på mellan trettio och nittio sekunder.

I. F örestä llningar ä r avgörande för en b ra till ä mpning

Försvagad tilltro till kollektiv förmåga försämrar motivation och ansträngning

47 Båda försöksgrupperna fick falsk återkoppling efter den första omgången. De som ingick i gruppen ”hög kollektiv förmåga” fick veta att deras lag hade klarat distansen på mellan trettio och fyrtio sekunder och att de i nuläget hörde till de fem procent bästa bland lagen i tävlingen. De som ingick i gruppen ”låg kollektiv förmåga” fick i stället höra att deras lag hade tagit över fyrtiofem sekunder på sig för att trampa de två tusen meterna och att de i nuläget hörde till de tjugo procent sämsta bland lagen. Forskarnas hypotes var att lagen i gruppen med låg kollektiv förmåga skulle välja ett mindre ambitiöst mål inför den andra omgången. De var också intresserade av att se om synen på den kollektiva förmågan påverkade valet av aktivitet. Här var hypotesen att deltagare i gruppen med hög kollektiv förmåga generellt skulle välja svårare utmaningar än deltagare i den andra gruppen. En sista hypotes var att när tron på den kollektiva förmågan minskade skulle det leda till sämre prestationer. Resultaten pekade på att när lagens syn på den kollektiva förmågan manipulerades genom falsk återkoppling om hur de presterat, påverkades målsättningen inför nästa omgång. Deltagare i gruppen med låg kollektiv förmåga valde mindre ambitiösa tids- och placeringsmål inför den andra försöksomgången än de gjort i den första. Forskarna konstaterade också att enskilda deltagares tilltro till den egna gruppen påverkade deras beslut om framtida aktiviteter. De som ingick i gruppen med låg kollektiv förmåga valde en lägre aktivitetsnivå än de som ingick i gruppen med hög kollektiv förmåga. Slutligen visade experimentet också att deltagarna i gruppen med låg kollektiv förmåga tog längre tid på sig för att utföra uppgiften efter den falska återkopplingen. En grupp som har svag De ansträngde sig mindre, medan deltagarna i tilltro till sin kollektiva förden andra gruppen ansträngde sig lika mycket måga sätter upp betydligt som tidigare. mindre ambitiösa mål. Precis som experimentet ovan visar är den upplevda kollektiva förmågan en viktig faktor när grupper bestämmer vilka mål de ska sätta upp. Målen påverkar gruppens prestationer via motivationen. En svag tilltro till gruppens kollektiva förmåga kan hindra den från att få något uträttat

2 . Varför så många för ä ndringsinitiativ misslyckas

eftersom den får gruppen att sätta upp lägre mål, sänka kraven och anstränga sig mindre. I skolor där lärarna tvivlar på sin kollektiva förmåga finns det en risk för att de tappar motivationen. Att inte nå uppsatta mål kan skapa frustration och ge motivationen en knäck. En grupp lärare som tappar tron på sin kollektiva förmåga kommer förmodligen att sätta upp mindre ambitiösa mål. Som vi redan har sett leder ambi tiösa mål till att människor anstränger sig mer och blir mer uthålliga. Ambitiösa mål sporrar också grupper att utveckla nya strategier när deras nuvarande tillvägagångssätt inte leder till önskat resultat. Eftersom människor presterar bäst I skolor där lärarna tvivlar när de har specifika och utmanande mål (Locke & på sin kollektiva förmåga Latham, 2006) leder svag tilltro till den kollektiva finns det en risk för att de förmågan i slutänden till ett sämre genomförande tappar motivationen. av förändringar. Mindre ambitiösa mål som leder till minskad ansträngning och uthållighet gör det svårt att åstadkomma nyskapande och bestående förändringar. Det gör att utvecklingsstrategierna förmodligen inte når djup, varaktighet, spridning och förändring i reformägarskap.

Synen på den kollektiva förmågan formar verkligheten Det tredje skälet till att synen på den kollektiva förmågan kan hämma genomförandet av förändringar är att den formar verkligheten. En grupps upplevelse är dess sanning. Låga förväntningar kan bli självuppfyllande profetior, som i sin tur leder till ännu lägre förväntningar och utlöser en nedåtgående spiral av inlärd hjälplöshet. Det psykologiska fenomenet att låga förväntningar leder till svaga prestationer kallas golemeffekten. Lärare med låga förväntningar agerar på sätt som påverkar elevernas prestationer negativt, samtidigt som läraren uppmuntrar till negativa beteenden hos eleverna (Brophy, 1983). Lärares förväntningar påverkar deras bemötande av eleverna, vilket i sin tur påverkar elevernas egen syn på sin förmåga. Låga förväntningar blir till hinder både för lärarlag

I. F örestä llningar ä r avgörande för en b ra till ä mpning

49 och elever, för oavsett om det ligger något i dem eller inte blir de till självuppfyllande profetior. Förväntanseffekten märks inte bara i klassrum, utan även på laboratorier och sjukhus eller i idrottsvärlden, inom ledarskap och i försvaret. Det kan handla både om att en grupps ledare har låga förväntningar på gruppens prestationer och att gruppmedlemmarna själva har det. Det så kallade Metropolitan Life Insurance-experimentet är ett bra exempel på hur låga förväntningar kan påverka en grupps prestationer negativt (Livingston, 2003). Experimentet pågick under en treårsperiod och visade att golem effekten är lika vanlig på arbetsplatser som i skolor. I många studier av golemeffekten har man tittat på hur individer påverkas, men Metropolitan Life Insurance-experimentet visade att även grupper påverkas av att förväntningar blir självuppfyllande profetior. På 1960-talet upptäckte en områdeschef på Metropolitan Life Insurance Company att de av företagets kontor som genererade bäst resultat också växte snabbare än kontor med sämre resultat. Han beslöt därför att arbetsgrupperna skulle göras om så att man kunde vässa de främsta kontoren ytterligare. Medarbetarna delades in i tre grupper baserat på vad man förväntade sig av dem. De bästa cheferna fick ta sig an grupper med högpresterande försäkringsagenter i så kallade ”superteam”. De försäkringsagenter som förväntades sälja minst fick ingå i team som skulle ledas av de minst kompetenta cheferna. Och de medarbetare som bedömdes som medelmåttiga skulle ledas av chefer som ansågs ligga någonstans mitt emellan. Efter ett kvartal med den nya organisationen överträffade superteamen förväntningarna, och bolagets resultat ökade med 40 procent under det första året. Företaget växte, och när experimentet fortsatte även året därpå fortsatte både försäljningen och vinsten att öka. Men även om resultatet för hela bolaget förbättrades, minskade de lågpresterande teamens försäljning. För att undvika situationer som kunde innebära ett misslyckande (och ytterligare ett slag mot självkänslan) gjorde medarbetarna i dessa team färre säljbesök. Efter tre år var det bara en av medarbetarna i den gruppen som var kvar på företaget. De som betecknats som lågpresterande på Metropolitan Life Insurance

2 . Varför så många för ä ndringsinitiativ misslyckas

Company hade i högsta grad fått känna på vilka konsekvenser golem effekten kan få i praktiken. Men en ännu intressantare aspekt av experimentet är utvecklingen för de genomsnittliga teamen. Trots att områdeschefen förväntade sig genomsnittliga prestationer av dem ökade deras försäljning markant – faktiskt med ännu fler procent än superteamens. Förklaringen var den biträdande chef som fick i uppdrag att leda medelmåttorna. Hon vägrade tro att hon skulle vara mindre kompetent än chefen för de högpresterande medarbetarna eller att säljarna i superteamen skulle vara bättre än säljarna i hennes eget team. Hon hade höga förväntningar på sin grupp, och det färgade hennes sätt att prata med dem och bemöta dem. På så sätt sporrade hon dem till högre försäljning. Ytterligare ett intressant resultat av experimentet på Metropolitan Life Insurance Company rör en chef i ett annat av bolagets områden. Även han införde högpresterande, genomsnittliga och lågpresterande team, trots att han själv ansåg att det inte fanns några högpresterande säljare bland hans medarbetare. Han ska ha sagt: ”Alla mina arbetsledare och säljare är antingen medelmåttiga eller fullständigt inkompetenta” (Livingstone, 2003, avsnittet Impact on Productivity). Även om chefen i fråga hoppades kunna kopiera granndistriktets framgångar, var hans försäkringsagenter medvetna om hans låga förväntningar. Därför misslyckades hans försök. Det här exemplet säger något om varför nivågruppering i skolor inte gynnar elevernas prestationer. Nivågruppering innebär att en grupp elever grupperas efter sin kompetens eller inlärningsförmåga. Hattie (2014, s. 132) konstaterade att: De empiriska bevisen leder till slutsatsen att effekten av nivå gruppering är nära noll, men den kvalitativa litteraturen tyder på att det kan finnas helt olika undervisning och samverkan i de lågpresterande nivågrupperna jämfört med klasser med högpresterande grupper. De kvalitativa bevisen tyder på att klasser med lågpresterande grupper är mer fragmenterade, mindre engagerade och undervisas av färre välutbildade lärare.

I. F örestä llningar ä r avgörande för en b ra till ä mpning

51 Precis som vi såg i exemplet ovan är individer och grupper väl medvetna om vilka förväntningar de har på sig. Oavsett om det handlar om lärares förväntningar på eleverna eller skolledares förväntningar på lärarna så vet alla inblandade vilka som tillhör ”superteamet” och vilka som inte gör det. Förväntningarna lyser igenom i det som sägs och syns i de uppgifter olika grupper tilldelas. I skolor kan det låta så här: ”Våra F–6-lärare är ett helt oslagbart team! De har verkligen det som krävs för att göra skillnad.” I ett sådant uttalande är det mer eller mindre underförstått att resten av lärarna inte är lika bra team och inte har det som krävs. Att ha en svag tilltro till sin förmåga får samma effekt som låga förväntningar. Båda delarna har en hämmande inverkan på männi skors beteende och får dem att prestera sämre, för som vi redan påpekat bidrar föreställningar till Lindsley, Brass och Thomas att forma verkligheten. Självuppfyllande profetior (1995) konstaterade att leder till en nedåtgående spiral av inlärd hjälplöshet, när en grupp stämplas där människors svaga tilltro till sin förmåga leder (eller stämplar sig) som till att de anstränger sig mindre, vilket i sin tur dålig, brukar det leda leder till sämre prestationer och så vidare. Golem- till en självuppfyllande effekten påverkar hur mycket en grupp anstränger profetia där gruppens sig. Och att medarbetarna på en skola anstränger föreställningar ger upphov sig är en förutsättning för att det ska gå att göra till beteenden som så forskningsunderstödda metoder till praxis där. småningom gör att Personer som ingår i en grupp som stämplats som verkligheten bekräftar ineffektiv (i vissa fall av gruppen själv) köper så förväntningarna. småningom den beskrivningen och slutar försöka. När grupper har låga förväntningar på sig själva går det inte att uppnå en hög grad av genomförande eftersom det behövs en kritisk massa för att åstadkomma nyskapande och bestående förändring. Precis som i exemplet från Metropolitan Life Insurance Company kommer medarbetare att undvika situationer som kan leda till besvikelse (och att självkänslan tar ännu mer stryk). Det gör att de blir mindre villiga att prova nya strategier och förhållningssätt i sin praktik, utvärdera effekten av dessa och använda återkoppling för att göra de justeringar som behövs.

2 . Varför så många för ä ndringsinitiativ misslyckas

I det här kapitlet har vi undersökt vad som händer med genomförandet av förändringsinitiativ när tilltron till den kollektiva förmågan är svag. En svag tilltro till den kollektiva förmågan är ett allvarligt hinder eftersom den påverkar människors beteenden på tre sätt. Det första har att göra med hur grupper ser på begränsningar och möjligheter i sin specifika kontext. Olika vanföreställningar kan få människor att tänka att det inte tjänar något till att anstränga sig, med följden att de inte ens försöker. Det andra handlar om målsättning och motivation. Grupper som inte tror på sin förmåga sätter upp mindre ambitiösa mål och anstränger sig mindre, som vi såg i cykelexperimentet. För det tredje blir en svag tilltro till gruppens förmåga en självuppfyllande profetia som formar verkligheten. Golemeffekten leder till resignation och får människor att överge förändringsförsöken eftersom de vill skydda sin självkänsla, som i exemplet från Metropolitan Life Insurance Company. I kapitlet har vi dock också sett att det finns en mängd studier som visar på ett starkt samband mellan lärares tro på sin kollektiva förmåga och elevernas resultat, och vi framhöll att förklaringen till den höga effektstorlek som tron på den kollektiva förmågan har är att den möjliggör bra tillämpning av nya metoder. Precis som en svag tilltro till förmågan blir ett hinder eftersom den leder till beteenden som motverkar förändring, leder en starkare tilltro till beteenden som stödjer förändring. Lärares tro på sin kollektiva förmåga påverkar deras undervisning, och det är därför den får så stor effekt. Den påverkar elevresultaten indirekt genom en uppsättning stödjande beteenden bland de vuxna på skolan. När ett lärarteam tror att de tillsammans kan ha större positivt inflytande på elevernas studieresultat än någon annan faktor leder det till att förändringsinitiativ får djup, spridning och varaktighet samt att reformägarskapet förskjuts. När tilltron till den kollektiva förmågan är stark förverkligas potentialen i forskningsunderstödda metoder i praktiken. I nästa kapitel utforskar vi hur en starkare känsla av kollektiv förmåga påverkar beteenden på sätt som främjar genomförandet av utvecklingsinitiativ.

I. F örestä llningar ä r avgörande för en b ra till ä mpning

Sammanfattning

Tid för reflektion 1 Vilka negativa konsekvenser kan en försämrad tilltro till den

kollektiva förmågan få på din arbetsplats?

2 Vilka felaktiga föreställningar som har med skolutveckling att

göra har kommit upp till ytan hos er?

3 Har du sett några exempel på golemeffekten? Vad kan ni i så fall

göra för att motverka den?

2 . Varför så många för ä ndringsinitiativ misslyckas

Jenni Donohoo är fil.dr i pedagogik och har tidigare varit verksam som lärare. Hon är vd för Praxis-Engaging Ideas, Inc. och projektledare på Council of Ontario Directors of Education (CODE). Steven Katz är fil.dr i tillämpad psykologi och specialiserad på tillämpad kognitionsvetenskap. Han driver konsultföretaget Aporia Consulting och är anställd vid fakulteten för tillämpad psykologi vid Ontario Institute for Studies in Education, University of Toronto.

Kraften i den kollektiva förmågan Från forskning till förbättring i skolan Genom forskning, inte minst ett stort antal meta-studier, vet vi med relativt stor säkerhet vad som ”borde fungera” i skolan. Ändå är det svårt att omsätta sådana generella forskningsresultat i praktiken, så att de får en positiv effekt på elevers lärande. Här krävs ett gemensamt och undersökande arbete, men också en tilltro till den kollektiva förmågan att åstadkomma positiv förändring. Boken förklarar varför tilliten till den kollektiva förmågan i en grupp är avgörande vid förbättringsarbete och hur en sådan tillit påverkar gruppers ansträngning, motivation och beslutsamhet. Vidare diskuterar författarna betydelsen av att fostra en uppgiftsorienterad snarare än en prestationsorienterad miljö, där gruppen lär tillsammans, undersöker orsakssammanhang samt agerar medvetet och målinriktat. I en sådan grupp stärks tron på den kollektiva förmågan genom observationer och analys av målinriktat arbete och erfarenheter av att lyckas. Betydelsen av känslor och övertygelser i förändringsarbete berörs också i boken. Kraften i den kollektiva förmågan vänder sig till verksamma lärare och rektorer.

Art.nr 44934

studentlitteratur.se