9789144128962 by Smakprov Media AB

DET RUTIGA KLASSRUMMET SERIER, MULTIMODALITET OCH LITTERACITET

LARS WALLNER

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 40171 ISBN 978-91-44-12896-2 Upplaga 1:1 © Författaren och Studentlitteratur 2020 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Henrik Hast Ombrytning inlaga: Sebastian Wadsted. Lyth & Co Formgivning omslag: Jens Martin, Signalera Omslagsbild: Shutterstock.com Printed by GPS Group, Austria 2020

Innehåll

Förord 11

1. Serietidningen som populär kultur och populärkultur 13 Seriers plats i olika ämnen 15 Bild 18 Engelska 18 Naturorienterande ämnen 19 Samhällsorienterande ämnen 19 Teknik 20 Bokens struktur 20

2. Serier i många former 23 Vad är en serie? 23 Tekniska begrepp 26 Panel och mellanrum – seriens visuella struktur 26 Serier i förhållande till bilderböcker 28 En visuell litteratur 32 Serier + litteracitet = serielitteracitet 33 Vad är serielitteracitet 33 Lästips 35

3. En kort seriehistorik i och utanför skolan 37 Seriemagasinens tidiga historia i skolan – kampen om moralen 38 Serier som konst och bildernas värde – synen på serier förändras 41 Lästips 44

4. Forskning om serier i skolan 45 Serietidningen som klassrumsmaterial för litteracitet 47 De tidiga experiment-studierna 47 Forskning om serier i slutet på 1900-talet – en ny syn på litteracitet och läsning 48 Bild + text ger inte nödvändigtvis enklare läsning 52 Sammanfattning 53 Lästips 53

5. Serier – allas favorit? 55 Multimodal, social litteracitet 57 Din erfarenhet av läsning – personlig litteracitet 58 Jag, serieläsare 58 Läraren som inte gillar serier – att vara seriefantast 59 Lärarens serieläsning – serien som barnlitteratur 63 Elevens serieläsning 65 Sammanfattning 68 Lästips 69

6. Smack! Bom! Poff! – de tysta serierna överröstar 71 Vad är en ljudeffekt? 72 Att göra ljudeffekter tillsammans 79 Ljudeffekter som berättandeverktyg 80 Att tolka visuella representationer av ljud tillsammans 85 Att koppla bilder och händelser till ljudeffekter 87 Sammanfattning 89 Lästips 90

7. Pratbubblan – ett verktyg för dialog 91 Bubblor som vi pratar med 94 Att göra berättarperspektiv i pratbubblor 100 Hur seriebubblor görs levande 103 Att läsa bubblor 105 Sammanfattning 107 Lästips 107

8. Det är i mellanrummen det händer – berättande i seriens ”rännsten” 109 Att strukturera en serieberättelse tillsammans 111 Händelser i mellanrummet 112 Avgränsade mellanrum 118 Sammanfattning 120 Lästips 121

9. Pedagogiska implikationer av arbete med serier i skolan 123 Serier som bild-och-text-kombinationer 124 Att använda serien i olika ämnen 126 Diskurser om serier och serieläsning 129 Serien som barnlitteratur 130 Lästips 131 Litteraturförteckning 133 Person- och sakregister 141

Serietidningen som populär kultur och populärkultur

Serietidningen – alldeles oavsett om du tänker på Kalle Anka eller Arne Anka, om din favorit var Gröna Lyktan eller Läderlappen – så har de flesta av oss någon relation till den. En barndomsfavorit för vissa, ett eftertraktat samlarobjekt för några och ett oförklarligt gissel för andra. En sak är säker: serietidningen har aldrig haft så stor inverkan på vår globala populärkultur som nu. De senaste trettio åren har vi sett en spridning av serietidningar och serietidningskultur som aldrig förr: filmer som Avengers och Justice League, tv-serier som the Flash och Teen Titans Go, tv-spel och sällskapsspel med serietidningstema, konstutställningar i Malmö, Stockholm och Göteborg, och, naturligtvis, serier i sin original-form – tidningar, album, strippar i dagstidningar och så vidare. Serietidningarnas återkomst i vår kulturella sfär liknar seriernas uppsving på 1940-talet. Efter en lång period av låg kulturell status så hittar vi i dag serier i bibliotek och konstgallerier, på bioduken, i vardagsrummet och i tv- soffan. Samtidigt som serier1 fått en bredare publik genom omarbetning till film och andra medier, så har tidningarna – både på nätet och 1 Jag använder mig av begreppet serie här och detta bör ses som ett paraplybegrepp som innefattar till exempel serieroman, seriestripp och serietidning, se Strömberg 2003, s. 47. 13

i pappersform – behållit sina fans, och även lyckats skaffa sig nya (Pustz 2017). Amerikanska serieskapare och konstnärer som Stan Lee (grundare av Marvel) och Bob Kane (skaparen av Batman), eller svenskar som Liv Strömquist (Einsteins fru) och Nanna Johansson (Välkommen till din psykos) har blivit mer bekanta namn hos allmänheten än vad serieskapare en gång var. Stan Lee skapade i princip en personkult kring sig själv, och fram till sin död gästspelade han i de flesta av Marvels filmer och serier till många fans stora glädje. Liv Strömquist och Nanna Johansson skapar ofta provocerande konst och är flitiga debattörer både i media och sociala media. Förutom detta är de även aktiva podcastare och Johansson arbetar för Sveriges radio P3 medan Strömquist bl.a. var sommarvärd i P1 2013. Genom anpassning till andra media så syns seriekaraktärer och skapare på andra sätt än förr, och de når på så sätt en bredare publik. Samtidigt gör detta att även serieformen når nya läsare. Under det som kallas manga-boomen, 2002–2010, så ökade utgivningen av japanska och koreanska serier (s.k. manga) i Sverige med över 400 procent mellan 2002 och 2006 (Warnqvist 2012). Även om denna manga-hype snabbt dog ut, och utgivningen av serier överlag dalat under början av 2010-talet, så verkar de nu fått ny fart. Mellan 14 � 1. Serietidningen som populär kultur och populärkultur

Figur 1.1 På Bokmässan i Göteborg har serietidningarna en given plats med egen scen och egna montrar. Foto: Lars Wallner 2016.

2014 och 2015 ökade publikationerna med 50 procent och i täten för detta ligger framför allt serier riktade till yngre barn (6–9 år) (Svenska barnboksinstitutet 2016). Serieformatet har också förändrats under åren. Dagstidningar producerar fortfarande seriestrippar, och många webbserier har behållit detta traditionella format med skämtsamma berättelser på två till fyra rutor i en rad. Dock återfinns nu serier även i bokform, det som kallas seriebok eller serieroman (graphic novel), längre sammanhängande historier, ofta presenterade i kapitel, inbundna, och introducerade med förord. Begreppen är omdebatterade bland serieskapare och läsare (Strömberg 2003), och författare som Neil Gaiman och Alan Moore har uttryckt att detta bara handlar om marknadsföring och att serier bara kallas för något finare för att de ska bli mer accepterade. Hur vi än ställer oss i den frågan så är det viktigt att notera att serieformatet har utvecklats från skämtsamma berättelser i kort form, till att omfatta i princip alla genrer och ibland spänner över flera tusen sidor. Det här är egentligen ingen ny företeelse. Serier har omfattat komedi, skräck, västern, självbiografier, vattnets kretslopp och mycket mer de senaste hundra åren. Det är dock under de senaste decennierna som serierna börjat flytta ut ur barndomens och tonårens rum och rikta sig till en mer åldersvarierad publik.

Seriers plats i olika ämnen Syftet med den här boken är att visa för dig som lärare, eller blivande lärare, hur serier kan användas i skolan, baserat på en rad exempel hämtade från min forskning tillsammans med elever och lärare i årskurs tre och årskurs åtta. Oavsett om du vill ha inspiration till din undervisning, om du är intresserad av att forska om serier, eller om du bara vill lära dig mer om seriens historia i relation till skolan, så finns här något för dig. Det finns en mängd forskning som undersöker serieformens olika användningsområden inom olika undervisningsämnen, såsom historia (Aiken 2010, Cromer & Clark 2007, Decker & Castro 2012), naturvetenskap och teknik (Nesmith, Cooper & Schwarz 2011, Rollnick, Jones, Perold & Bahr 1998). Serier, som all form av litteratur är också produkter av sin samtid. Kultur, normer och värden 1. Serietidningen som populär kultur och populärkultur � 15

Lässtrategier för att förstå och tolka texter [från olika medier] samt för att anpassa läsningen efter textens form och innehåll /…/ skriva olika typer av texter med anpassning till deras typiska uppbyggnad och språkliga drag. Skapande av texter där ord och bild samspelar /…/ Berättande i olika kulturer, under olika tider och för skilda syften /…/ Berättande texter och poetiska texter för barn från olika tider och skilda delar av världen. Texter i form av rim, ramsor, sånger, bilderböcker, kapitelböcker, [skönlitteratur,] lyrik, dramatik, sagor och myter. Berättande och poetiska texter som belyser människors upplevelser och erfarenheter /…/ budskap, språkliga drag och typiska uppbyggnad med parallellhandling och tillbakablickar, miljö- och personbeskrivningar samt dialoger] /…/ Hur en berättande text kan organiseras med inledning, händelseförlopp och avslutning /…/ skönlitterära barnboksförfattare [ungdomsboksförfattare] och illustratörer /…/ Beskrivande och förklarande [och argumenterande] texter, till exempel faktatexter för barn, och hur deras innehåll kan organiseras /…/ Instruerande texter, till exempel spelinstruktioner och arbetsbeskrivningar [reklam och insändare]. Hur de kan organiseras i steg, med logisk ordning och punktuppställning i flera led /…/ Texter som kombinerar ord och bild [och ljud, /…/ innehåll, uppbyggnad och typiska språkliga drag] /…/ Ord, symboler och begrepp som används för att 16 � 1. Serietidningen som populär kultur och populärkultur

återspeglas däri, och detta påverkar både hur de utformas och vad de innehåller (Syma & Weiner 2013). Detta gör att serierna också kan användas för att studera historia, samhällsperspektiv, och liknande sociala fenomen. Det finns emellertid inte utrymme att inkludera alla specifika skolämnen i denna bok, utan jag kommer att fokusera på aspekter av serietidningen som är mer generella, och i olika kapitel gå in på hur detta kan vara relevant för specifika ämnen. Det finns även en lista på rekommenderad litteratur i slutet av varje kapitel som jag uppmanar läsaren att använda för att söka sig vidare. Serien är alltså en bred populärkulturell fiktion, och ändå finner vi den nästan ingenstans i skolans läroplaner. I innehållet i svenska för årskurs 1–6 kan vi läsa att vi ska arbeta med följande (något överväldigande) innehåll:

uttrycka känslor, kunskaper och åsikter /…/ Hur ord och yttranden uppfattas av omgivningen beroende på tonfall och ords nyanser /…/ Skillnader mellan tal- och skriftspråk, till exempel att talet kan förstärkas genom röstläge och kroppsspråk

(Skolverket 2019, s. 258–260, Kursplan i svenska, Centralt innehåll (i punktform i original); text inom hakparenteser, [ ], gäller enbart för årskurs 4–6.)

Jag tror inte att det är radikalt att säga att allt detta kan (och i ett par fall bör) göras med serietidningar. Ändå finns serietidningar inte ens omnämnt i innehållet för svenska (faktiskt bara i bildämnet, se nedan). Med tanke på hur många barn och ungdomar som läser serier tycker jag detta är ganska märkligt. Stämpeln på serier som skräplitteratur är naturligtvis en bidragande faktor till att de haft svårt att komma in i klassrummen, på samma sätt som skönlitteraturen en gång i tiden hade svårighet att hitta en legitim plats i skolan (Martinsson 2018). En ytterligare bidragande faktor kan vara att vi som lärare använder det material i skolan som vi själva mött under vår skolgång – har vi inte läst serier i skolan så är det svårt att börja med det när vi ställer oss på andra sidan katedern. I denna bok diskuterar jag därför hur serier kan användas i klassrummet inom olika skolämnen, och vi kommer att se att serien är ett flexibelt och brett material med många tänkbara applikationer i klassrummet. Tanken är att ge lärarstudenter och verksamma lärare inspiration och kunskap som kan ligga till grund för eget arbete med serier. Förhoppningen är också att anlägga nya perspektiv på välbekanta ämnen. Som fiktion ligger serien närmast till hands för språkläraren, oavsett vilket språk som står i fokus, men även andra ämnen är relevanta att titta på i rutnätsform. Utöver svenska, där jag bevisligen ser ett stort utrymme för att arbeta med serier (därav listan på kursmål ovan som kan relateras till serier; dessa är naturligtvis även applicerbara på svenska som andraspråk, modersmål och andra språk som inte listas här), så kan nedanstående ämnen enkelt relateras till seriers innehåll eller seriers form:

1. Serietidningen som populär kultur och populärkultur � 17

Bild I bildämnet menar jag att följande innehåll kan behandlas med hjälp av serier:

(Skolverket 2019, s. 27, Kursplan i bild, Centralt innehåll årskurs 1–3 och 4– 6)

Bildämnet är ett tacksamt ämne att arbeta med serier i på grund av deras uppbyggnad och stil. Här kan olika typer av serier både läsas och skapas för att arbeta med strukturer, visa på olika tecknarstilar och hur dessa påverkar läsningen av serien samt för att se hur bildskapandet påverkar textens budskap.

Engelska Precis som i andra språkämnen så finns det mycket användbart i serier för engelskämnet. Bland annat följande innehåll kan hanteras genom att arbeta med serier: Tydligt talad engelska och texter från olika medier. Olika former av enkla samtal och dialoger. Åsikter, känslor och erfarenheter. /…/ dramatiserade berättelser för barn och unga. Hur ord och fasta språkliga uttryck, till exempel artighetsfraser och tilltalsord, används i texter och talat språk i olika situationer. ŕ /…/ berättelser och beskrivningar i sammanhängande tal och skrift. ŕ ŕ ŕ ŕ ŕ

18 � 1. Serietidningen som populär kultur och populärkultur

ŕ Framställning av berättande bilder, till exempel sagobilder. ŕ Informativa bilder, till exempel läroboksbilder och hur de är utformade och fungerar. ŕ Historiska och samtida bilder och vad bilderna berättar, till exempel dokumentära bilder från hemorten och konstbilder. ŕ Framställning av berättande och informativa bilder, till exempel serier och illustrationer till text.

ŕ Språkliga företeelser för att förtydliga och berika kommunikationen som uttal och intonation, stavning och interpunktion, artighetsfraser och andra fasta språkliga uttryck samt grammatiska strukturer. (Skolverket 2019, s. 34–35, Kursplan i engelska, Centralt innehåll årskurs 1–3 och 4– 6)

Naturorienterande ämnen Inom de naturorienterande ämnena finns det också skäl att använda sig av serier, vilket faktiskt redan sker. Det finns läromedel i serieform, och grundprincipen inom naturvetenskapen för att illustrera vetenskapliga processer är också serie-formen, eftersom en serie bilder oftast är det enklaste för att visa dessa processer (Ainsworth, Prain & Tytler 2011). I det centrala innehållet för biologi kan arbete med serier lätt läsas in i formuleringen ”dokumentation av naturvetenskapliga undersökningar med text, bild och andra uttrycksformer” (Skolverket 2019, s. 166).

Samhällsorienterande ämnen Serier är även aktuella i ett ämne som geografi där eleverna, som Sousanis (2015) uttrycker det, lär sig förstå genom att se och se genom att illustrera. Exempelvis kan detta att begripa ”rumsuppfattning med hjälp av mentala kartor och fysiska kartor” (Skolverket 2019, s. 198, Kursplan i SO/geografi, Centralt innehåll årskurs 1–3) underlättas av att illustrera samt förstå de visuella koncepten som krävs för detta. Som skönlitterära och historiska berättelser har serier också en stor potential för samtliga so-ämnen. I dessas ämnesinnehåll står att finna: ŕ Skildringar av livet förr och nu i barnlitteratur /…/ ŕ Att flytta inom ett land och mellan länder. Vad detta kan ha för orsaker och få för konsekvenser. ŕ Livsfrågor med betydelse för eleven /…/ (Skolverket 2019, s. 197, Kursplan i SO/geografi, Centralt innehåll årskurs 1–3)

1. Serietidningen som populär kultur och populärkultur � 19

Eleverna kan här inte bara läsa existerande serier med innehåll som relaterar till frågor om migration, etnicitet, religion och historia, utan också uppmuntras att skapa egna serier där dessa ämnen kan behandlas.

Även i teknikämnet finns det serier som är värda att undersöka. Det finns exempelvis många serier där teknisk utveckling, teknisk appa ratur och science fiction är i blickfånget. Utöver detta finns även här en nytta av serien som berättandeform, framför allt när det gäller det som Skolverket formulerar som ”dokumentation i form av enkla skisser, bilder samt fysiska och digitala modeller” (Skolverket 2019, s. 293, Kursplan i teknik, Centralt innehåll årskurs 1–3).

Bokens struktur I detta kapitel har jag gett en glimt av serietidningens faktiska och möjliga användningsområden i skolan utifrån kursplaner och ämnen. Kapitel 2 är en kort historieöversikt över seriens utveckling men tar också upp seriens roll i svensk skola i dag samt innehåller en genomgång av de begrepp som diskuteras i denna bok. I kapitel 3 följer en historik över seriens roll i skolan, och jag resonerar kring den debatt som förts i facktidskrifter, styrdokument och media. Kapitel 4 ger en översikt över den forskning som har gjorts kring serier i skolan liksom forskningens resultat. I kapitel 5 diskuterar jag kunskap om serier, diskurser om serier och hur det kan vara både positivt och negativt att vara serieintresserad i klassrummet. Kapitel 6 beskriver användningen av ljudeffekter och ljudtexter i serietidningen och hur detta kan läsas av lärare och elev. Kapitel 7 beskriver prat- och tankebubblan och dess användning vid arbete med berättarperspektiv i klassrummet. I kapitel 8 diskuterar jag mellanrummen mellan serierutorna, utrymmen som kan användas som tomma blad för att skapa eget berättande. I kapitel 9 slutligen resonerar jag kring didaktiska implikationer för serieformen vid arbete i klassrummet.

20 � 1. Serietidningen som populär kultur och populärkultur

Teknik

Varje kapitel åtföljs av uppgifter eller frågor att reflektera över enskilt eller tillsammans med kollegor och kurskamrater. Jag ger även förslag på intressant litteratur för den som vill fördjupa sig i ämnet.

Reflektera över

• Vilka serier känner du till? Hur har du kommit i kontakt med dem? • Läser du serier i dagstidning eller på annat sätt? Läser du dessa för nöje, tidsfördriv eller av andra anledningar? • Läste du serier när du var barn, och vilka i så fall? Vad var det som fick dig att läsa serier?

1. Serietidningen som populär kultur och populärkultur � 21

Forskning om serier i skolan

Det finns en mängd forskning om serier som material för olika skolämnen men av varierande kvalitet och omfång. Studier om serier har genomförts i USA sedan 1930-talet, och både kvantitativa och kvalitativa studier har undersökt serien som litterärt skolmaterial. Det som framför allt lyfts fram är seriernas potential att motivera och locka unga till läsning. Forskningen som återges här är inte den enda som finns, naturligtvis, men det är den centrala forskning som gjorts kring serier i skola i någon form – alltså inte forskning om serier som litteratur, utan om hur serier används i skolan. Denna forskning – liksom boken i dess helhet – vilar på undersökningar redovisade på engelska eller svenska, så forskningsstudier från till exempel Japan, Tyskland eller Italien (där serier också har en framträdande litterär roll) har i stort sett utelämnats om de inte finns rapporterade på engelska. Jag väljer också att fokusera primärt på forskning om fysiska serietidningar snarare än webbserier, serier för läsplatta o.s.v., dels för att denna forskning är mer vanligt förekommande (fysiska serier har trots allt existerat längre), dels för att läsning av fysiska serier är mer närbesläktat med läsning av fysiska böcker, vilket också gör dem mer relevanta för skolans verksamhet (än så länge). Jag är övertygad om att digital serieläsning precis som digital läsning generellt kommer att bli alltmer relevant att beforska framöver. 45

1. Elevers motivation för läsning ökar. 2. Användandet av bilder underlättar läsningen. 3. Läsaren bestämmer takten på läsningen och kan stanna upp och gå tillbaka. 4. Serieläsning kan leda till annan typ av läsning. 5. Serier är populära som läsmaterial. Yangs uppsats har många styrkor, men är begränsad i sin omfattning, och bland annat baserad på en del bristfälliga forskningskällor. Ett av problemen är till exempel användningen av begreppet ”ovilliga läsare” (eng: reluctant readers). Yang är långt ifrån den enda som använder detta begrepp, och det är problematiskt då det tenderar att stämpla elever som ovilliga läsare när det i praktiken ofta handlar om att de gärna läser, bara inte det skolan vill att de ska läsa. Detta är något som ofta visar sig i studier dessa forskare genomför, där eleverna gärna läser serier (och det ska sägas att många av forskarna också problematiserar begreppet i förhållande till detta faktum). Ytterligare en aspekt av detta är Yangs fjärde punkt, nämligen att serier kan leda till annan typ av läsning. Detta är också ett vanligt argument för att använda serier och kan ha vissa fördelar (som att all läsning är bra läsning). Dock tenderar denna syn att förminska värdet som serieläsning har, om serier enbart blir medel för att nå ”bättre” läsning (se till exempel Wolk 2007). Här bör vi vara försiktiga med hur vi argumenterar, speciellt då serier är en egen form av läsning – med egna vinster och egna problem – som inte enkelt översätts till andra former av läsning. 1 Se www.comixology.com 46 � 4 . Forskning om serier i skolan

Appar som Comixology1 möter många unga läsare i de digitala världar de ofta redan befinner sig i och gör läsningen mer tillgänglig än en butik som säljer tidningarna. Samtidigt vet vi bara lite om denna digitala läsning, om hur eller var den tar plats och vad läsare tycker om den. Här behövs alltså vidare forskning. I Gene Yangs masteruppsats ”Comics in Education” (2003) görs en översikt av forskning om hur serier använts i amerikansk skola. Yang menar att forskningen pekar på fem styrkor med att använda serier:

Serietidningen som klassrumsmaterial för litteracitet Det är framför allt som material för litteracitet och läsning som serietidningen väckt intresse hos forskare och sporrat till analys liksom de möjligheter och hinder som serien utgör för elever att arbeta med litteracitet.

De tidiga experiment-studierna För att förstå moderna perspektiv och den forskning som görs i dag, så är det ofta relevant att titta på tidigare forskning som gjorts på området och vilka frågor forskare intresserat sig för. De amerikanska seriernas uppkomst under början av 1900-talet gjorde ett omedelbart intryck på skola och läsning för barn. Redan på 1920-talet finner vi forskning om seriestrippen Texas History Movies och dess användning i klassrummet (Tilley & Weiner 2017). Under den här perioden utförde forskarna stora enkätundersökningar i skolorna och på 1940-talet genomfördes en rad experiment-studier där forskarna introducerade olika typer av serier i klassrummet och försökte mäta konsekvenserna av detta för elevernas motivation till läsning (Bender 1944, Witty 1941). Vid den här tiden, innan tv, datorer, filmer och internet existerade, var serietidningar otroligt populära bland barn och ungdomar. Skolforskaren W. W. D. Sones rapporterade till exempel att 95 procent av amerikanska ungdomar läste serier i någon form. De amerikanska styrdokumenten för skola reflekterade också detta under denna period, och serietidningar fanns med som ett material som var användbart för klassrummet. Ett av de tidigaste experimenten med serier i skolan var Children’s Interests in Reading the Comics som genomfördes av den amerikanska skolforskaren Paul Witty (Witty, Smith & Coomer 1942). Witty med kollegor lät 2500 barn i olika åldrar läsa serietidningar som var populära vid den tiden och gjorde sedan enkätundersökningar där barnen och deras lärare fick svara på frågor om sina upplevelser. Alla deltagare visade stort intresse för serieläsningen och formatet befanns vara mycket användbart. Liknande resultat rapporterades från studier 4 . Forskning om serier i skolan � 47

Forskning om serier i slutet på 1900-talet – en ny syn på litteracitet och läsning Det finns mycket lite forskning om serier från 1960-, 1970-, och 1980talet, möjligtvis på grund av den samhälleliga inställningen till serier, exemplifierat av the Comics Code Authority i USA och Nils Bejerots Barn – serier – samhälle (1954/1981) (se kapitel 3) under 1950-talet. Från 1990-talet kan vi dock hitta studier som relaterar serier till skola. Det förnyade intresset kan naturligtvis bero på flera saker: mer än trettio år hade passerat sedan Wertham och de amerikanska serieförlagens 48 � 4 . Forskning om serier i skolan

gjorda av Sones (1944) med elever i sjätte och nionde klass. Forskarna gav två elevgrupper en berättelse, den ena gruppen i form av en serie bilder och den andra gruppen fick berättelsen i textform. En vecka senare blev rollerna ombytta, så de som hade fått bildserien fick i stället text, och tvärtom. Resultaten visade att elever som först sett bildserien verkade ha förstått handlingen bättre än de elever som först fått text-versionen. Sones argumenterade därför för att skolan skulle individualisera läsundervisningen, och ansåg att serierna var en möjlighet att uppnå detta. Katharine Hutchinson (1949) utförde enkätundersökningar med mer än 400 lärare, vilka visade att elevernas motivation ökade, att eleverna uppskattade experimentet och att deltagandet i undervisningen steg. En del av lärarna menade dock att serierna innehöll olämpligt språk, att experimentet störde lärarnas dagliga verksamhet och att serierna rentav ”gör lärandet för enkelt” (s. 244, min översättning). Det är svårt att säga vad vi kan dra för slutsatser utifrån dessa studier i dag, eftersom de följde andra principer för forskning och utgick ifrån andra premisser. Det vi dock kan lära av dem är dels att forskningsintresset för serier i undervisning grundlades tidigt efter serietidningens födelse, dels att mycket av denna forskning uppstod på grund av barnens stora intresse för att läsa serietidningar. Serie tidningar var helt enkelt ett fenomen som inte gick att undvika, lite som dagens trend med digitala verktyg bland barn och unga, där materialet är högintressant men med mycket lite forskningsgrund för vad vi faktiskt kan göra med det och vilka effekter det kan få.

självcensur infördes, i Sverige hade organisationer som Seriefrämjandet grundats i slutet på 1960-talet för att återställa serietidningens kulturella status och serieformen hade även fått en revolution genom lanseringen av serieromanen i mitten av 1980-talet, och måhända hade moralpaniken funnit andra måltavlor. Neil Williams (1995), andraspråkslärare i engelska, argumenterar i en artikel för att kombinationen av bilder och dialog i serien ger elever möjlighet att koppla ihop ansiktsuttryck, känslouttryck och text. Williams menar också att den språkliga äktheten är viktig i amerikanska serier som Kalle och Hobbe, där författaren använder ett vardagligt språk snarare än ett formellt skriftspråk vilket också ofta färgas av sociolekter och liknande för att förmedla dialekt och talstil. Här finns en del motsvarigheter bland svenska serier, till exempel ”Vi å pappa” som visas i figur 4.1. Detta sätt att skriva fram hur personer faktiskt pratar (i figur 4.1, användningen av ”ja”, ”ä”, ”å” i stället för jag, är, och), menar Williams underlättar förståelsen (läsaren har lättare att ”höra” hur texten kan uttalas), men gör också att läsaren lättare kan sympatisera med och känna igen sig i språket. Det ska dock sägas att Williams fokuserar mer

Figur 4.1 ”Vi å pappa”, i 91:an nr 20/1993. Teckning och manus: Krister Petersson 4 . Forskning om serier i skolan � 49

på själva materialet (som i hans fall är Kalle och Hobbe-strippar) än på att analysera elevernas aktiviteter i klassrummet. I sin avhandling argumenterar serieforskaren Wendy Frances Helsby på följande sätt:

Helsby påpekar att den pedagogiska praktiken behöver spegla en bredare syn på litteracitet, där läsande av bilder inte på något sätt är enklare än läsande av text utan bara annorlunda. Därför måste det också betraktas som annorlunda. Vi kan inte förutsätta att serier är lätt läsning bara för att en del av texten har ersatts av bilder, och vi kan inte sätta serier i händerna på oerfarna läsare och förutsätta att de kommer att förstå budskapet. Helsbys forskning visar att vi inte får ta för givet vad som är lätt och svårt för någon, allra minst för barn. Även Mary Stoermers (2010) avhandling om serieläsning visar att inte alla barn vet hur man ritar serier, eller för den delen vill göra det. Som lärare är det en viktig del av arbetet att inte förutsätta barns kunskaper eller intressen utan vara öppen för att det kan finnas skillnader mellan olika barn. Inte minst är denna insikt viktig i arbetet med serier, som ofta generaliseras som något som alla barn tycker om. Precis som vid all form av läsning så kräver serier en vägledande lärare för att en ovan elev ska kunna ta till sig berättelsen. Det är en erfarenhet som delas av många småbarnsföräldrar som någon gång försökt ta sig an en serietidning med en treåring. Helsby poängterar också att litteraciteten som krävs av olika media inte har olika kvalitet utan bara olika stil. Därför kan vi heller inte värdera medier olika. Det är lärarens uppgift att visa eleverna vilka aspekter som är betydelse bärande i olika media, och hur eleverna ska ta sig an detta. Helsby visar också att eleverna relaterar till kulturell och litterär kontext i sin läsning av serier, och denna kulturella kompetens sätts på prov när de ska förstå berättelsen. Att serier är populärt läsmaterial för många barn och unga är något 50 � 4 . Forskning om serier i skolan

Tyngdpunkten i utbildning ligger ofta snarare på slutprodukten vad gäller förståelse och litteracitet (förmågan att avläsa budskap och förstå text på djupet) än på att begripa processen som leder dit och hur den förståelsen skapades. (1999, s. 209, min översättning)

som läsforskaren Rocco Versaci (2001) använder som motivation för att få elever att läsa. Han använder sig av sin lärarerfarenhet såväl som litterär analys av olika serier. Versaci argumenterar för att det mest grundläggande bidraget som serier ger till det läsande klassrummet är att få elever att ifrågasätta vad litteratur och litteracitet är och vad det kan betyda att läsa och förstå en text. I början av 2000-talet startades ett av USA:s mest ambitiösa serieprojekt (The Comic Book Project)2, där forskaren Michael Bitz (2004) samarbetade med serieförlaget Dark Horse som publicerat serier som Hellboy, Star Wars och 300. Projektet går ut på att elever i fritidshem (s.k. after-school programmes) får skapa egna serier, handledda av bland annat Bitz själv och andra lärare, och serierna publiceras sedan med hjälp av serieförlaget (dock inte för försäljning). Fler än 700 elever i 33 olika fritidshem i New York City ingick i projektets inledande fas och de designade, skrev och ritade sina egna verk. Detta menar Bitz utvecklar elevernas självuppfattning vad gäller litterär förmåga, stimulerar dem att skapa berättelser och stärker deras självkänsla i skrivandet, inte minst tack vare att deras serier publiceras så att andra kan läsa dem. Det var tydligt för Bitz att elevernas motivation steg och de var mycket stolta över sina verk och sin utveckling. The Comic Book Project fortsätter än i dag och har utvecklats till att inkludera flera länder, lärare och elever på olika skolnivåer. Forskarna Katherine Bucher och Lee Manning (2004) pekar också på värdet av att ta upp serier i undervisningen, framför allt för att arbeta med förståelse av kroppslig kommunikation och ansiktsuttryck men även med förståelse av symboler, metaforer och annat relaterat till visuell litteracitet, där förståelsen alltså uppkommer genom visuella uttryck snarare än textuella. Forskaren Heidi Hammond (2009) påpekar också att serier är en utmärkt introduktion till visuell litteracitet för barn, eftersom de behöver många års träning för att bemästra det, på samma sätt som till exempel textläsning. Stoermers (2010) avhandling, som nämndes tidigare, försöker förstå vilka pedagogiska ämneskunskaper (eng. pedagogical content knowledge) som krävs för att arbeta med serier med unga elever. Stoermer har 2 Se www.comicbookproject.org 4 . Forskning om serier i skolan � 51

Lars Wallner är forskare och lärare på Institutionen för beteendevetenskap och lärande vid Linköpings universitet. I sin forskning har han bland annat undersökt hur fiktion kan användas i skolans undervisning.

DET RUTIGA KLASSRUMMET Serien är en bred populärkulturell fiktion som de allra flesta kommer i kontakt med och knyter olika upplevelser till. En del kastar sig över Katten Gustaf och Nemi i dagstidningarna, andra är trogna prenumeranter på Kalle Anka eller Fantomen och några samlar de absoluta Batman-favoriterna på bästa plats i bokhyllan. Överallt i samhället möter vi serier – och ändå finner vi dem nästan ingenstans i skolans läroplaner. Att arbeta med serier är en multimodal praktik, en praktik som innefattar flera sinnen, där kombinationen av de olika modaliteterna är avgörande för tolkningen – om det ena förändras eller tas bort så förändras förståelsen av det andra. Som fiktion ligger serien kanske närmast till hands för svenskläraren, men även andra ämnen kan med fördel fångas i rutnätsform. Det kan gälla allt ifrån klimatförändringar och teknikens utveckling till värdegrundsfrågor om makt, genus och utanförskap.

SERIER, MULTIMODALITET OCH LITTERACITET

Den här boken ger grundläggande kunskap om serier ur ett skolperspektiv. Författaren redogör för forskning som gjorts om serier i skolan och beskriver hur lärare kan använda serieläsning i sin undervisning, men också hur de kan låta elever skapa egna serier för att lära och förstå. Boken vänder sig till såväl lärarstuderande som verksamma lärare i grundskolans alla ämnen.

Art.nr 40171

54 � 4 . Forskning om serier i skolan

studentlitteratur.se