9789144123264 by Smakprov Media AB

Att publicera NILS FUNCKE

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 39055 ISBN 978-91-44-12326-4 Upplaga 2:1 © Författaren och Studentlitteratur 2016, 2019 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Detalj av Stig Blombergs Friheten är vår lösen, Stockholm. Foto: Bengt Oberger. Printed by Dimograf, Poland 2019

INNEHÅLL

Förkortningar 13 Förord 15 Förord till första upplagan 17 Inledning 19

1 Grundläggande fri- och rättigheter 21 1.1 1.2 1.3

Yttrandefrihetens filosofi 21 Friheternas reglering 28 Yttrandefrihetsgrundlagarna 31

2 Anskaffning 73 2.1 2.2 2.3 2.4 2.5 2.6 2.7 2.8 2.9

Anskaffarfrihet 73 Allmänna handlingar 87 Meddelarfrihet och meddelarskydd 108 Obehörig befattning 134 Olagliga arbetsmetoder 135 Särskilt om fotografering 142 Lojalitet och företagshemligheter 163 Privatlivets helgd 169 Lömska arbetsmetoder 173

Innehåll

3 Publicitet och ansvar 187 3.1 3.2 3.3 3.4 3.5 3.6 3.7 3.8

Ensamansvar 187 Tryckta medier 191 Radio och tv 197 Tekniska upptagningar 200 Webbpubliceringar 201 Sociala medier 208 Ansvar enligt BBS-lagen 209 Ansvar enligt GDPR 212

4 Brottsliga yttranden 213 4.1 4.2 4.3

Yttranden utanför TF och YGL 213 Historik 213 Brottskatalog 217

5 Tvångsmedel och straff 255 5.1 5.2 5.3 5.4 5.5

Om tvångsmedel 255 Tvångsmedel och publicistik 256 Beslag och konfiskation 274 Editionsföreläggande 275 Några prejudikat 277

6 Rättslig prövning 283 6.1 6.2 6.3 6.4 6.5 6.6

Processregler 283 Juryinstitutet 285 Inför huvudförhandlingen 286 Juryprövning 288 Straff och påföljder 290 En modern indragningsmakt 295

Innehåll

7 Statlig tillsyn och etikgranskning 299 7.1 7.2 7.3 7.4 7.5 7.6

Vem övervakar vad och vem? 299 Lagar och villkor 301 Granskningsnämnden 304 Biografbyrån 315 Medierådet 317 Projekt och kommittéer 317

8 Moral och pressetik 321 8.1 8.2 8.3 8.4 8.5 8.6 8.7 8.8 8.9 8.10

Etikprövningens grunder 321 Lagen och etiken 324 Pressetiken – historik och syfte 325 Pressetikens framtid 331 Pressetikens organisation 333 Pressetik i praktiken 335 Etik och sociala medier 370 MeToo, nätet och etiken 372 Yrkesetik 380 Textreklam och sponsring 388

9 Källor, källskydd och källkritik 393 9.1 9.2 9.3 9.4 9.5

Uppgiftslämnarnas betydelse 393 Fyra varför 394 Vem är källan? 396 Värna och vårda källan 396 Off och on the record 401

10 Upphovsrätt 405 10.1 10.2 10.3 10.4 10.5

Upphovsrätt och yttrandefrihet 405 Upphovsrättens uppkomst 406 Upphovsrättslagen 406 Undantag från upphovsrätten 417 Upphovsrätten i praktiken 422

Innehåll

Litteratur 439 Lathund i källskydd 443 Appendix 447

Utdrag ur Regeringsform (1974:152) 449 Utdrag ur Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna 457 Tryckfrihetsförordning (1949:105) 463 Yttrandefrihetsgrundlag (1991:1469) 503 Lag (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden 528 Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk 546 Lag (2017:151) om meddelarskydd i vissa enskilda verksamheter 586 Etiska regler för press, TV och radio 588 Yrkesregler 591 TU – medier i Sverige, rekommendationer om köpt/betalt innehåll 593 Journalistförbundet, riktlinjer mot textreklam 594 Person- och sakregister 595

FÖRKORTNINGAR

AD Arbetsdomstolen BBS-lagen lag (1998:112) om ansvar för elektroniska anslagstavlor BrB brottsbalken (1962:700) bet. betänkande dataskyddsdirektivet Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av

den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter GDPR Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG, GDPR. DI Datainspektionen dir. direktiv dnr diarienummer Ds departementspromemoria EG Europeiska gemenskapen EU Europeiska unionen Europakonventionen Europeiska konventionen (4 november 1950) om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna FHL lag (1990:409) om skydd för företagshemligheter FRA Försvarets radioanstalt GRN Granskningsnämnden för radio och tv HD Högsta domstolen IVO Inspektionen för vård och omsorg JK Justitiekanslern JO Riksdagens ombudsmän KU konstitutionsutskottet

Förkortningar KuL MEN MFL MB MO NJA NFC

kreditupplysningslagen (1973:1173) Mediernas etiska nämnd Marknadsföringslag (2008:486) miljöbalken (1998:808) Allmänhetens medieombudsman Nytt Juridiskt Arkiv Nationellt forensiskt centrum (tidigare SKL, Statens kriminaltekniska laboratorium) OSL offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) PK Publicistklubben PO Allmänhetens pressombudsman PON Pressens opinionsnämnd prop. proposition PTS Post- och telestyrelsen PUL personuppgiftslagen (1998:204) RB rättegångsbalken (1942:740) RF regeringsformen (1974:152) RO Reklamombudsmannen RTVL radio- och tv-lagen (2010:696) SIN Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden SOU Statens offentliga utredningar TF tryckfrihetsförordningen (1949:105) tillämpningslagen lag med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden (1991:1559) URL lag (1960:729) om upphovsrätt till konstnärliga och litterära verk YEN Journalistförbundets yrkesetiska nämnd YFK Yttrandefrihetskommittén (SOU 2012:55) YGL Yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469)

Hänvisningar till bestämmelser i lag skrivs något förenklat i löpande text. I de fall en lag har löpande numrering av paragraferna anges endast paragrafen, till exempel KUL 3 §, vilket utläst blir kreditupplysningslagen 3:e paragrafen. För lagar som är indelade i kapitel och stycken och eventuellt också punkter förenklas hänvisningen till en sifferrad, till exempel YGL 2:4, 1, 3, som ska utläsas yttrandefrihetsgrundlagen, 2 kap., 4:e paragrafen, första styckets tredje punkt. Boken innehåller ett stort antal fallbeskrivningar. Dessa är markerade med ett lodrätt streck i marginalen.

FÖRORD

”Fake news”. Inom politiken, på sociala medier och vid köksborden runt om i den demokratiska världen sprids i dag, 2019, tanken på att nyhets förmedlingen i de etablerade medierna inte ger en rättvisande bild av det som händer i samhället och i världen. Att de har en egen agenda och att de har makt som används för att främja denna. Att man helt enkelt inte kan lita på det som skrivs eller sänds av journalister på traditionella tidningar och tv-kanaler. Det som skrivs eller sänds avfärdas med att det är påhitt. Denna bok följer det journalistiska arbetet med att publicera nyheter och samhällsreportage med mera i en tradition som är motsatsen till – och en motvikt mot – de föreställningar som ligger bakom ”fake news”. Häri ingår frågor om arbetsmetoder och källhantering, om juridiska och etiska gränser för vad som bör och kan publiceras samt överväganden om vilken roll den enskilde publicisten har. Alla dessa kan vara svåra såväl i teori som i praktik. Ytterst syftar dessa frågeställningar till att ge garantier för att media inte levererar påhitt eller utnyttjas för dolda syften. Det verkar som att detta aldrig varit viktigare än i dag. Boken har en journalistisk praktik som utgångspunkt och fångar därmed upp kunskaper, erfarenheter och insikter som ringar in vad som i praktiken utgör vår grundlagsskyddade yttrandefrihet. Djävulen sitter som bekant i detaljerna och det är genom en mängd ganska vardagliga beslut som de högtidliga fraserna i våra grundlagar om den fria åsiktsbildningens betydelse förverkligas. Grundlagarna reglerar utförligt vad som gäller för offentliggörande av uppgifter och åsikter i massmedia, men innehåller just därför en snårig materia som det inte är lätt att navigera genom. Det är ett fält som dessutom är fullt av frågor som endast fått sin lösning i praxis från © F ö r fat ta r e n oc h S t ud e n t li t t e r at u r

Förord

domstolar, branschorgan och publicistisk praktik. Läsaren får genom boken en lättillgänglig karta över regelverket och direkt tillgång till praxis. Yttrandefrihet förutsätter ett visst mått av klokhet, förnuft eller vad ni nu vill kalla det från den som utnyttjar den. Med frihet följer också ett ansvar. Nils Funckes framställning kan tjäna som en god introduktion och guide till vad denna frihet och detta ansvar innebär. Thomas Bull Justitieråd, f.d. professor i konstitutionell rätt Stockholm januari 2019

FÖRORD TILL FÖRSTA UPPLAGAN

Yttrandefriheten är ett ideal och en utmaning för vårt samhälle. Den är aldrig total och den är dessutom under ständig omvärdering allteftersom världen förändras. Intrång i den personliga integriteten, hatbrott, terrorism och kopiering av allt från konst till dataprogram är bara några exempel på företeelser som kan förändra vår syn på vilka yttranden som är värda att skydda respektive förhindra. Yttrandefriheten är också en praktik som innefattar stora och små beslut av enskilda författare, redaktörer eller förläggare där avvägningar måste göras mellan vad som bör nå offentlighetens ljus och vad som inte hör hemma där. Dessa beslut är ofta inte lätta. Denna bok har yttrandefrihet som just en praktik som utgångspunkt, och fokuserar i kronologisk ordning på de olika beslut som måste fattas under den process som leder fram till att en uppgift offentliggörs. Den fångar därmed upp kunskaper, erfarenheter och insikter som ligger inom de fält som främst ringar in yttrandefriheten: juridik, journalistik och etik. Det är främst den professionella publicistens perspektiv som anläggs och därmed kommer också de grundlagar som reglerar massmedias yttrandefrihet att uppmärksammas särskilt, det vill säga tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Dessa grundlagar reglerar utförligt vad som gäller för offentliggörande av uppgifter och åsikter i massmedia. De innehåller just därför en snårig materia som det inte är lätt att navigera genom och som dessutom är full av frågor som endast har sin lösning i praxis från domstolar, branschorgan och publicistisk praktik. Framställningen innehåller många exempel på sådan praxis som knyter ihop grundlagarnas torra bokstäver med en levande verksamhet. Bokens praktiska inriktning är vidare särskilt välkommen på yttrandefrihetens © F ö r fat ta r e n oc h S t ud e n t li t t e r at u r

Förord till första upplagan

område, för det är ett område där teori och praktik går hand i hand. Vi ser många olika hot mot praktisk klokhet på medieområdet i vår tid. De moderna kommunikationsformernas krav på snabbhet, på genomslagskraft och på variation gör det allt svårare för den som vill offentliggöra sina tankar eller fynd att göra detta på ett klokt sätt. Kommersiella överväganden, risken för desinformation och den överväldigande mängden av tillgänglig information gör inte saken lättare. Yttrandefrihet förutsätter ett visst mått av klokhet, förnuft eller vad ni nu vill kalla det, hos dem som utnyttjar den, för som med alla friheter följer med yttrandefrihet också ett ansvar. Förhoppningsvis kan Nils Funckes framställning tjäna som en introduktion och guide till vad denna frihet och detta ansvar innebär i praktiken. Thomas Bull Justitieråd, f.d. professor i konstitutionell rätt

INLEDNING

Idé, insamling, granskning och presentation. Så kan den journalistiska och publicistiska processen beskrivas schematiskt och lite grovt. De fyra faserna flyter in i varandra och den som tror sig ha gjort klart sin artikel eller inslag för publicering kan raskt vara tillbaka på insamlingsstadiet. I värsta fall leder en granskning till att idén dödas och en publicering blir omöjlig. Denna mardröm, efter att ha lagt ned tid och sin själ på en artikel, övertrumfas egentligen bara av den skärseld som väntar en reporter och publicist om publiceringen inte håller måttet juridiskt och/eller etiskt. En granskning omfattar inte bara en faktakontroll utan även juridiska och etiska överväganden. Det gäller självfallet vad som kan publiceras men i lika hög grad måste de egna arbetsmetoderna utsättas för juridiska och etiska överväganden. Ambitionen med Att publicera är att ge en orientering om de juridiska och etiska frågor och överväganden som uppstår vid insamling av uppgifter och publicering i massmedier som omfattas av tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Boken utgör ingen helig skrift med analyser och rättesnören huggna i sten. Gränserna mellan det tillåtna och det förbjudna, mellan det acceptabla och oetiska är flytande. Ibland helgar ändamålet medlen och gör dem försvarliga. Allmänintresset för att en uppgift ska offentliggöras kan vara så starkt att det kan motivera även straffbara gärningar och omfattande intrång i enskildas personliga sfär och integritet. Huvudsaken är att man är medveten om att man kanske kan komma att gå över gränsen, och är beredd att ta konsekvenserna av sina handlingar. Genom att utmana och tänja på de gränser som riksdagen i lag och domstolarna genom praxis fastställt för vad som får sägas och göras vid © F ö r fat ta r e n oc h S t ud e n t li t t e r at u r

Inledning

anskaffandet av uppgifter kan yttrandefrihetens gränser förskjutas. Den mindre eftertänksamma läsaren tolkar måhända detta som att jag förutsätter att en utmaning av gränserna alltid vidgar rätten att inhämta uppgifter och publicera dem. Så behöver det inte bli. En utmanande publicering kan också innebära att rättigheterna i yttrandefrihetsgrundlagarna kringskärs. Exempel på det finns både i historisk och modern tid. Boken är i huvudsak beskrivande. Men jag har lätt för att bli polemisk och hoppas att det inte avskräcker utan kanske i någon mån bidrar till att ge spänst åt läsningen och stimulera till reflektion. Ett tack till George Strachal, Nils Hanson, Bertil Wennberg och Thomas Bull som med sina slagor tröskade igenom manuset, sållade agnarna från vetet och lämnade synpunkter inför första upplagan 2016. Den halm och boss som trots allt finns kvar eller tillkommit efter deras insats är självfallet min och dessvärre nu även din kära läsare. Jag tar tacksamt emot artiku lerade nysningar såväl i sak som vad gäller språk och disposition. I denna den andra upplaga har de många språkliga förändringar, omdisponeringar och även ändringar i sak i mediegrundlagarna som riksdagen antog i en andra läsning hösten 2018 tagits med. Däremot saknas när detta skrivs ännu exempel på vilka spår dessa förändringar kommer att sätta i rättstillämpningen och därmed påverka yttrandefriheten. Inför utgåvan av denna andra upplaga vill jag rikta ett särskilt tack till Per Hultengård, Thomas Bull och Bertil Wennberg. Nils Funcke nils.funcke@gmail.com www.nilsfuncke.se Stockholm 2019-05-20

KAPITEL 1

Grundläggande fri- och rättigheter

Den som endast känner till sin egen synpunkt i en fråga, känner den föga. John Stuart Mill

1.1

Yttrandefrihetens filosofi

Staten är i grunden opålitlig för att inte säga principlös när det gäller yttrandefriheten. Det gäller demokratier. Det gäller diktaturer. Skillnaderna är avgrundsdjupa mellan dem men i grunden styr i bägge fallen statsnyttan och strävan att bevara den bestående samhällsordningen vad som ska vara straffritt att uttrycka. Den fria åsiktsbildningen är inget som en gång för alla är givet ens i den mest mogna demokratin. I dag är den begränsad och vid ett skymningsläge finns det långtgående ingrepp i beredskap som går att aktivera. Den fria åsiktsbildningen är en förutsättning för utveckling, det är i kraftmätningen mellan vedertagna sanningar och nya rön, mellan gamla värderingar och nya tankar, som samhället utvecklas. Meningsskiljaktigheter är förmånliga och kommer att fortsätta att vara det ända tills mänskligheten har nått en sådan grad av andlig utveckling som synes vara omätligt avlägsen.

Samhället har utvecklats ekonomiskt, vetenskapligt och kulturellt sedan John Stuart Mill skrev ovanstående år 1859 i Om friheten, men slutsatsen äger aktualitet än i dag, och i morgon. © F ö r fat ta r e n oc h S t ud e n t li t t e r at u r

1 Grundläggande fri- och rättigheter

Det finns lika många uppfattningar om när mänskligheten ska anses ha nått höjden av utveckling som det finns politiska åsikter och världsåskådningar. De spänner från det klasslösa samhället till den yttersta dagen och allt däremellan. Människans nyfikenhet och strävan efter lycka och kunskap, såväl individuell som kollektiv, kommer alltid att finnas. Utforskningen av allt från den mänskliga DNA-strängen till kosmos kommer aldrig att avstanna. Nya rön och upptäckter om samband och orsaker ger nya möjligheter att bota och lindra, fördela och omfördela, förstå och dra slutsatser som utmönstrar teorier eller samband som framstått som självklara eller hållits heliga i generationer. En förutsättning för utveckling är att åsikter och värderingar kan brytas mot varandra och att invanda kunskaper och etablerade sanningar utmanas av nya tankar och rön. John Stuart Mill beskriver det i fyra steg: • För det första kan man inte vara säker på att en åsikt som

undertrycks är falsk.

• För det andra kan en nedtystad åsikt innehålla en del av sanningen.

En del som är avgörande för att den officiella sanningen ska bli mer komplett. • För det tredje skulle en förhärskande sanning även om den är helt sann utvecklas till en fördom om den inte får ifrågasättas. • För det fjärde skulle denna fördom utvecklas till ren bekännelse och tro och därmed kväva nya idéer och infallsvinklar om den inte får ifrågasättas. Inte ens Newtons lagar skulle man hysa förtroende för om de icke fick ifråga sättas, menar Mill. För att skydda den förhärskande sanningen berövas de avvikande rätten att ifrågasätta. Det var under århundranden förbjudet att hävda att jorden inte utgjorde världsalltets mitt. Religionens grepp om själarna var starkt och kyrkans inflytande över lagen kompakt. Nya åsikter och värderingar bekämpades med förbud, besvärjelser, tumskruvar och glödande tänger. Vetenskapsmannen Galileo Galilei vänder i december 1613 skapelseberättelsen mot kyrkans undertryckande av nya rön. 22

Yttrandefrihetens filosofi

Jag tror inte det är nödvändigt att föreställa sig att samme Gud som försett oss med sinnen, omdöme och förnuft skulle vilja att vi avstod från dessa eller på annat sätt lämna oss utan den kunskap som dessa kan förmedla.

Inspirerad av Copernicus världsbild använder Galileo Galilei sitt förnuft och sina sinnen. Hans observationer övertygar honom om att den heliocentriska världsbilden är den korrekta. Galilei presenterar 1632 sina teorier i Dialog om de två världssystemen. En av de tre personer han skriver in i dialogen utmålas som okunnig. Kyrkan ser sin auktoritet hotad i rollen som dumbom. Inför den katolska kyrkans inkvisitionsdomstol tvingas Galilei avsvära sig den ”felaktiga läran” och sätts i husarrest resten av livet. Först efter 368 år upphäver kyrkan domen mot Galilei. Repressionen mot Galileo Galilei och andra som tänker om och tänker nytt sinkar den vetenskapliga utvecklingen. Människan berövas några hundra år av utveckling. Yttrandefriheten borde ha skyddat Galileo Galilei precis som den i dag förväntas skydda den som hävdar att jorden nog trots allt är platt och ge dem som tror på antikens teorier att allt är uppbyggt av vatten, luft, eld och jord rätt att propagera och söka anhängare. Yttrandefriheten i Sverige är inte tillkommen genom en jungfrufödsel eller genom att överheten svept sin spira och av välvilja gett den till folket. Precis som Galilei har enskilda genom uppoffringar tvingat fram den, utvecklat den eller försvarat den när den varit hotad. När vetenskapsmannen Peter Forsskål år 1759 ger ut Tankar om borgerliga friheten förbjuds den och lyses i bann. Den som befattar sig med den indragna skriften skulle dömas till 1 000 daler i böter. Forsskåls läromästare Carl von Linné tvingas samla in skriften. Resultatet blev magert och Linné lyckas bara ”konfiskera” en handfull av de 500 exemplar som Forsskål låtit trycka. Peter Forsskål gör i skriften upp räkningen med korruption och svåger politik. Han argumenterar för ökad insyn i allmänna angelägenheter och poängterar betydelsen av en begränsad makt för regeringen och en obegränsad skrivfrihet. Skrivfriheten uppdriver vetenskaperna till sin höjd, röjer alla skadliga för fattningar och tyglar alla ämbetsmäns orättvisor.

1 Grundläggande fri- och rättigheter

Så inleds den nionde av de 21 paragraferna i Peter Forsskåls upplysningspamflett. Meningen utgör en lysande sammanfattning av yttrandefrihetens betydelse för samhällets utveckling. Forsskåls frispråkighet och envishet bidrar till att censuren avskaffas 1766 och tryckfriheten grundlagsfästs. Efter hans död uppkallar Blomsterkungen Carl von Linné en vild och livskraftig nässelart efter sin lärjunge, Forskålea tenacissima. Striden för rätten att granska och kritisera överheten har en lång historia både före och inte minst efter Peter Forsskål. När tryckkonsten kommer till Sverige i slutet av 1400-talet omgärdas den med strikta restriktioner. Vem som helst får inte starta ett tryckeri, inga tryckerier får anläggas utanför stadskärnorna och en statlig censor inrättas 1686 med uppdrag att granska allt som ska tryckas. Endast manus godkända av censorn får tryckas. Den tryckare som bröt mot bestämmelserna eller trotsade censorn kunde bli av med både tillstånd och tryckeri. Resterna av denna kontroll levde kvar in i modern tid. Först i slutet av 1970talet avskaffades kravet att det på varje länsstyrelse ska finnas en förteckning över tryckerierna i länet. Och än i dag finns krav i tryckfrihetsförordningen att skrifter som kommer ut med minst fyra nummer per år ska registreras. Denna registrering infördes för att möjliggöra indragningsmakten som drabbade bland annat Lars Johan Hierta och hans Aftonblad. Lars Johan Hierta kringgick och förlöjligade indragningsmakten som kungen såg som en snilleblixt. Hierta gav ständigt ut Aftonbladet med en ny titel och med en ny bulvan som utgivare. Han hade inte mindre är 26 titlar registrerade och lika många ”ansvaringar”, eller målvakter som vi skulle kalla dem i dag. Så har det fortsatt i en aldrig avslutad dragkamp. När andra världskriget tornade upp sig skärptes en rad bestämmelser i grundlagen. Möjligheten att likt Hierta använda ansvaringar stoppades genom en lagändring i slutet av 1930-talet. Under kriget beslutade riksdagen om en censurlag som skulle göra det möjligt att placera ut censorer på vissa tidningar. Lagen aktiverades visserligen aldrig men vilade som ett damoklessvärd över pressen. Mer påtagliga och kännbara var de administrativa åtgärder som användes för att i statsnyttans namn få bukt med yttranden som kunde irritera Tyskland och dess allierade. 24

Yttrandefrihetens filosofi

Då order om kvarstad, konfiskering eller beslag av tidskrift och tidningar inkomma, skola kriminalkonstaplarna omedelbart underrättas, varefter dessa och de båda vakthavande konstaplarna å poliskontoret efter sins emellan verkställd fördelning av undersökningsställena, utföra efterspaningar.

Ordern kom som telegram från Överståthållarämbetet i Stockholm. Det omtalade poliskontoret är beläget i Karlstad. De fyra som iförda sablar och rockar med förgyllda uniformsknappar drog ut på spaning hade 28 ställen att finkamma. De skulle till Cigarrmagasinet, Södra Torget 3 och John Nyléns kiosk vid Karlskogavägen för att nämna två. Men enligt en promemoria upprättad av polischefen i Karlstad gjordes även rannsakan hos privatpersoner som handlade med tidningar. Så gick det till i Karlstad och med större eller mindre frenesi och engage mang i övriga Sverige. I februari 1942 kommer ett antal tidningsmän överens om att samtidigt publicera uppgifter om tortyr av 14 norrmän i tysk fångenskap i Norge. En ”konspiration men en mycket lovvärd och nyttig sådan”, som Ture Nerman beskriver överenskommelsen i sina memoarer. Trots att säkerhetspolisen fått nys om dem planerade publiceringen och utrikesminister Christian Günther varnat för att bedriva polemik med Tyskland publicerar tidningarna vittnesmålen. Tidskriften Nordens Frihet beläggs med kvarstad redan innan den utgivits och dagarna efter ytterligare drygt dussinet tidningar. Bland annat Ture Nermans Trots Allt!, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, EskilstunaKuriren och Vestmanlands Läns Tidning. Konfiskationen av tidningarna skedde med hänvisning till en paragraf i tryckfrihetsförordningen om att en tidning kunde beläggas med kvarstad och konfiskeras utan rättegång om missförstånd med utländsk makt sig yppat. Denna bestämmelse började regeringen använda sedan de tryckfrihets åtal den låtit väcka alltför ofta slutade med att juryn friade. Under tiden 1940 till 1943 gjordes 315 konfiskationer, varav 264 gällde tidningar som ansågs ha smädat Tyskland eller dess allierade. Beslagen följde krigskonjunkturen. När det efter El-Alamein och Stalingrad börjar gå dåligt för tyskarna blir beslagen av tidningar med antinazistiska artiklar färre och upphör helt i slutet av 1943.

1 Grundläggande fri- och rättigheter

Det finns mycket att säga om denna paragraf. Om den rättslöshet som drabbade tidningarna när de inte fick sin sak prövad i rättegång och inte ens fick veta vad i tidningen som förorsakat konfiskationen. Men det riktigt intressanta för oss här och nu är att den paragraf som användes fanns i tryckfrihetsförordningen. Den fanns där svart på vitt även om den av laglärda och grundlagstolkare betraktades som antikverad, en död bokstav som rimmar illa med andemeningen i tryckfrihetsförordningen och heller aldrig använts. Lagliket passar politikerna som hand i handske för att komma åt publiceringar utan att behöva ändra i grundlagen. Regeringen knådar bestämmelsen som trolldeg och börjar göra beslag utan att något missförstånd hunnit uppstå. Utrikesdepartementet tar helt enkelt egna initiativ när tjänstemännen befarar att en artikel kan leda till att det tyska sändebudet i Stockholm kommer att protestera. Under kriget verkar Pressnämnden som ett av de centrala krisorganen. Nämnden med gräddan av svenska publicister har rätt att offentligt eller enskilt varna tidningsmän som inte anses ha brukat tryckfriheten rätt. En form av myndighetsutövning. Till det kom administrativa åtgärder som transportförbud och en massiv bearbetning av pressen för att utöver den strikt statliga även skapa en allmän andlig neutralitet. Tidningsredaktioner utsätts också för telefonavlyssning och brevgranskning och prenumeranter på engelskvänliga tidningar registreras av säkerhetstjänsten. Året 1949 står precis som 1809 inskrivet som ett år i tryckfrihetens historia när det fria ordet återupprättats och utvecklats. I 1949 års TF införs ett absolut förbud mot censur och förhandsgranskning även i krig. Censurförbudet kompletteras med ett förbud för det allmänna att vidta hindrande åtgärder för spridning av en skrift på grund av dess innehåll. En distributionsplikt införs för allmänna trafikanstalter. Betänkandet från 1944 års tryckfrihetssakunniga, SOU 1947:60, utgör en av de mest insiktsfulla beskrivningarna av tryckfrihetens betydelse för samhället som skrivits i modern tid. Men tidens tand nöter ned kunskaperna och det finns dessvärre de som aktivt försökt få oss att glömma. En före detta professor och forskare i journalistik betraktade regeringens presspolitik under kriget som ett ”spel för galleriet”.

Yttrandefrihetens filosofi

konfiskationerna /drabbade/ bara i undantagsfall större och opinionsmässigt betydelsefulla organ. Transportförbudet hade begränsat värde även om en del kommunisttidningar fick ekonomiska problem.

Smaka på orden igen: spel–för–galleriet, och drabbade–bara–i–undantagsfall och kommunisttidningar. Det väcker frågan om vem tryckfriheten i första hand är till för att skydda. Inte är det de väletablerade som välformulerat uttrycker väletablerade åsikter. De får alltid komma till tals. Nej, den är till för de udda, de som går mot strömmen och uttrycker egna ibland virriga, ibland vidriga funderingar och vrickade teorier, vare sig det handlar om livet efter detta eller jordens dragningskraft eller rashygieniska aspekter på mänsklighetens framtid. Rätten att tänka tvärtom och ge uttryck för sina tankar och värderingar kan inte vara oinskränkt. Andra grundläggande rättigheter och samhällsintressen gör sig ibland så starkt gällande att yttrandefrihetsintresset får stå tillbaka. Det gäller främst skyddet av allmänna intressen och enskildas angelägenheter. Någon en gång för alla fastställd avvägning mellan dessa intressen finns inte. Intresseavvägningarna förändras över tid, och något som ansetts självklart att skydda kan något årtionde senare ses som en trivialitet. Ett exempel är förbudet att propagera för preventivmedel på 1930-talet då till och med prislistor över preventivmedel konfiskerades och brändes. Allt i ett försök att upprätthålla sedlighet och tukt och skona de unga från moraliskt förfall. I dag är rätten till preventivmedel en självklarhet som samhället både uppmuntrar och subventionerar. Frågan är vilka tabun som finns i dag och som kommande generationer kommer att betrakta som obegripliga. Vilka företeelser som i dag är acceptabla och självklara kommer att vara tabu att beskriva om 20–30 år? Och vilka ”laglik” kan väckas till liv i dag? De finns även om de för de flesta är okända. Även om det låter främmande för de flesta finns en indragningsmakt kvar i TF och YGL än i dag. Skrifter kan förbjudas att utkomma och tillstånd att sända tv, radio och närradio kan dras in. Må vara att en mer eller mindre nyckfull kung har ersatts av myndigheter som har att verka under lagen. Men möjligheten finns där som en plump och ett hot i TF/YGL. Även på andra sätt finns luckor i regleringen som borde åtgärdas, till exempel. innehållskraven på tv- och radiosändningar och begränsningen av skyddet för den som lämnar uppgifter till utländska korrespondenter i Sverige. © F ö r fat ta r e n oc h S t ud e n t li t t e r at u r

1 Grundläggande fri- och rättigheter

1.2

Friheternas reglering

Europakonventionen och EU:s rättighetsstadga Förenta Nationernas generalförsamling antog den 10 december 1948 en allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna. Medlemmarna i Europarådet deklarerade 1950 att de anslöt sig till FN-deklarationen och samtidigt antog Europakonventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna. Europakonventionen består av 18 artiklar som anger vilka rättigheter som de nationer som anslutit sig till konventionen förbinder sig att respektera. Utöver förbud mot tortyr och slavarbete ska medlemsländerna garantera enskildas säkerhet, att alla har rätt till en rättvis rättegång och att ingen ska straffas utan stöd i lag. Konventionens artikel 10 ger var och en rätt att ”ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser”. Samtidigt poängteras att yttrandefriheten måste utövas under ansvar, medför skyldigheter och får begränsas för att bland annat förebygga brott. Artikel 8 bär rubriken ”Rätt till skydd för privat- och familjeliv”. Precis som övriga artiklar i rättighetsstadgan riktar sig artikeln till statliga åtgärder. Myndigheter ska visa respekt för den enskildes privat- och familjeliv, hem och korrespondens. Men artikel 8 har kommit att användas för att bedöma och döma över när en enskild använt sin yttrandefrihet på ett sådant sätt att någon annans integritet kränkts och den berörda staten inte ingripit, eller när det saknas rättsliga möjligheter nationellt att få sin sak prövad. När två rättigheter kommit i konflikt med varandra i konkreta fall är det Europadomstolen i Strasbourg i Frankrike som ska göra en avvägning mellan intressena och döma. Yttrandefriheten har getts en vid tolkning av domstolen. En dom från 1976 brukar betraktas som något av ett riktmärke. Enligt domen utgör yttrandefriheten en av grundvalarna för en demokrati. Yttrandefriheten ska garantera inte bara att information och idéer som ”mottas positivt” eller anses ”oförargliga eller likgiltiga” får uttryckas utan också sådant som ”kränker, chockerar eller stör staten eller någon del av befolkningen”. Utan ”pluralism, tolerans och vidsynthet” ingen demokrati. Utöver Europakonventionen, som gäller som lag i Sverige, har Sverige förbundit sig att följa och respektera Europeiska unionens rättighetsstadga. Den är till stora delar synonym med Europakonventionen. Enskilda kan 28

Friheternas reglering

däremot inte på samma sätt som när det gäller Europakonventionen anmäla enskilda stater till EU-domstolen när de anser att deras rättigheter inte respekterats. I stället är det EU-kommissionen som anmäler till domstolen. En prövning kan även ske genom att stater ställer frågor till domstolen. Utslagen framför allt i Europadomstolen har i ett antal fall använts och haft avgörande betydelse för utgången i mål i svenska domstolar, något vi ska se exempel på längre fram.

Regeringsformen Regeringsformen (RF) ses som vår förnämsta grundlag. Den reglerar hur landet ska styras. I den inledande bestämmelsen slås fast att all offentlig makt i Sverige utgår från folket och utövas under lagarna. I bestämmelsen sägs också att den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Det är ingen slump att rösträtten och den fria åsiktsbildningen nämns i samma mening. Utan den ena blir den andra närmast meningslös. Tänk er ett riksdagsval utan en bred och stundtals het politisk debatt om sakfrågor och regeringsdugligheten hos partierna? Skulle man tvingas välja bort någon av rättigheterna skulle det vara rösträtten. För med hjälp av den fria åsiktsbildningen skulle det vara möjligt att erövra rösträtten på nytt. I RF 2:1 finns de grundläggande fri- och rättigheterna uppräknade. De infördes i RF så sent som 1975. Innan dess ansågs bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen med bland annat tillgången till allmänna handlingar – offentlighetsprincipen – tillgodose utkrävandet av ansvar och säkerställa den fria åsiktsbildningen. Införandet av de positiva rättigheterna innebär enligt förarbetena inte någon förändring av att tryckfriheten även i fortsättningen skulle regleras i en egen grundlag. De så kallade opinionsfriheterna ger ”var och en”, alltså alla, rätt till • • • • • •

yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet.

Nils Funcke är journalist och författare. Han har varit utgivare för bland annat Riksdag & Departement, ledarskribent på Dagens Nyheter samt sekreterare i Yttrandefrihetskommittén och vd för föreningen Utgivarna. Funcke tilldelades 2006 Stora Journalistpriset i kategorin årets avslöjande. Han har även erhållit Advokatsamfundets journalistpris. Han är i dag universitetsadjunkt vid JMK, Stockholms universitet.

Att publicera

Etik och juridik för journalister och publicister Att offentliggöra yttranden som inte går över lagens gränser och som håller sig inom det etiskt försvarbara kräver kunskap och omdöme. Att publicera beskriver ingående de juridiska och etiska frågor och överväganden som uppstår vid insamling av uppgifter och publicering i massmedier som omfattas av tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Boken redogör för de grundläggande fri- och rättigheterna, upphovsrättsliga frågor, offentlighetsprincipen och meddelar friheten samt frågor om ansvar och etik. Lagar och regelverk gås igenom och med konkreta exempel beskriver författaren hur de tillämpas. Att publicera är en saklig och lättillgänglig beskrivning av ett komplicerat regelverk och dess historiska rötter. Boken vänder sig inte enbart till yrkesverksamma utan också till en bredare allmänhet som intresserar sig för tryck- och yttrandefrihetsfrågor. Denna andra upplaga av Att publicera har genomgått en omfattande omarbetning. Lagändringar som trädde i kraft 1 januari 2019 har tagits med och praxis till och med mars 2019 beaktats.

Andra upplagan

Art.nr 39055

studentlitteratur.se