9789144121192

utbildningshistoria esbjรถr n l a r sson j o h a n n e s w e s t b e r g ( r e d. )

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 34215 ISBN 978-91-44-12119-2 Upplaga 3:1 © Författarna och Studentlitteratur 2011, 2019 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Henrik Hast Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Gunnar Sundgren/Upplandsmuseet Printed by Dimograf, Poland 2019

Innehåll

Bokens webbplats 17 Förord till tredje upplagan 19 Författarpresentation 21

utbildnings­historia 31 En lärobok i utbildningens historia 32 Bokens disposition 33 Litteratur 34

1 Sveriges historia 35 Gustav Vasas regentperiod 35 Från stormakt till småstat 36 Framväxten av en nationalstat 44 Välfärdsstatens uppgång och fall 49 Samhälle och utbildning 53 Litteratur 53 Digitalt material Sammanfattning kapitel 1

Plugga smartare digitalt med sammanfattningar, övningar och tester.

Använd aktiveringskoden på omslagets insida.

I Utbildnings­systemens förhistoria 55 2 Den lärda skolan 57 Antiken 57 Medeltiden 61 Renässansen 65 Reformationen 66 1600-talets vetenskapliga revolutioner 69 Upplysningens 1700-tal 71 Den lärda skolan inför 1800-talet 73 Litteratur 75 Digitalt material Sammanfattning kapitel 2 Övningar kapitel 2

3 Folkundervisning och läskunnighet 77 Den lärda skolan och folkundervisningen 78 Skolundervisning för samerna 79 Hemundervisningen och kyrkan 80 Läsning och kristendomskunskap 82 Debatten om utanläsningen 86 Debatten om folkundervisningen 88 Sockenskolor och skrivkunnighet 89 Läsundervisning före folkskolan 90 Litteratur 92 Digitalt material Sammanfattning kapitel 3 Övningar kapitel 3

4 Privatundervisning 93 Studier av privatundervisningen 94 Privatundervisningens omfattning 95 Adeln och privatundervisningen 97 Lärarinformation och elevinformation 100 Privatundervisningens återkomst? 102 Litteratur 103 Digitalt material Sammanfattning kapitel 4 Övningar kapitel 4 Deltest kapitel 2–4

II Skolformernas historia 105 5 Förskolans historia 107 Förskolans historiska ursprung 107 Från undervisning till förskolepedagogik 110 Kommunens och statens förändrade roll 115 Förskolans närmande till skolan 121 Nytt och gammalt i förskolans historia 126 Litteratur 126 Digitalt material Sammanfattning kapitel 5 Övningar kapitel 5

6 Folkskolan och grundskolan 129 Tillkomsten av 1842 års folkskolestadga 130 Folkskolans långsamma etablering 133 Liberala och socialdemokratiska reformer 137 Folkskola, demokrati och grundskola 139 Nya läroplaner, decentralisering och friskolor 143 Disciplinering, demokratisering och individualisering 147 Litteratur 148 Digitalt material Sammanfattning kapitel 6 Övningar kapitel 6

7 Läroverk och gymnasieskola 151 Läroverkens omvandling 152 Reallinjen – latinväldets utmanare 162 Kamratuppfostran och elevaktivitet 167 Gymnasieskolan 170 Från elit- till massutbildning 175 Litteratur 176 Digitalt material Sammanfattning kapitel 7 Övningar kapitel 7

8 Yrkesutbildning 179 Vad är yrkesutbildning? 180 Traditionell yrkesutbildning i Sverige 183 Det nya industrisamhället 186 Från fabriksgolvet till skolsalen 192 På väg mot en tysk modell? 196 Litteratur 198

Digitalt material Sammanfattning kapitel 8 Övningar kapitel 8

9 Universitetets historia 199 Det självständiga universitetet 200 Akademiska lärartjänster 203 Kvinnors tillträde till högre studier 207 Vetenskaplig forskning och undervisning 211 Efterkrigstidens utbildningsexplosion 213 Gamla universitet i ny skepnad 216 Litteratur 217 Digitalt material Sammanfattning kapitel 9 Övningar kapitel 9

10 Lärarutbildning 219 Lärarutbildningens rötter 219 Åtskilda lärarutbildningar 221 En allt enhetligare lärarutbildning? 229 Kvinnors väg till läraryrket 234 Lärarstudenterna i historisk belysning 236 Lärarutbildning och samhällsförändring 239 Litteratur 240 Digitalt material Sammanfattning kapitel 10 Övningar kapitel 10

11 Folkbildning 241 Den tidiga folkbildningen 242 Folkbildningens genombrott 248 Folkhemmets folkbildning 252 Senkapitalismens folkbildning 256 Folkbildning i kontinuitet och förändring 259 Litteratur 259 Digitalt material Sammanfattning kapitel 11 Övningar kapitel 11 Deltest kapitel 5–11

III Skolämnenas historia 261 12 Religionskunskap 263 En kyrkligt konfessionell undervisning 263 Demokratisering och medborgarfostran 268 Religionsundervisningens sekularisering 270 Mångfald i religionsundervisningen 272 Religionsundervisningens framtid 275 Litteratur 276 Digitalt material Sammanfattning kapitel 12 Övningar kapitel 12

13 Svenska 277 Modersmålsundervisningen före 1900 277 Modersmålsämnet under tidigt 1900-tal 280 Svenska i grund- och gymnasieskolan 284 Svenskundervisning för invandrare 288

Svenskämnet inför framtiden 292 Litteratur 293 Digitalt material Sammanfattning kapitel 13 Övningar kapitel 13

14 Klassiska och moderna språk 295 Språkundervisning före 1800-talet 295 De moderna språken blir skolämne 301 Metoder i språkundervisningen 302 1900-talet – engelskan på frammarsch 305 Förändringar och traditioner 307 Litteratur 308 Digitalt material Sammanfattning kapitel 14 Övningar kapitel 14

15 Matematik 311 Räkning och geometri i folkskolan 312 Matematik i läroverket 313 Matematik i grundskolan 316 Matematik i gymnasieskolan 319 Skolmatematikens övergripande syfte 321 Litteratur 323 Digitalt material Sammanfattning kapitel 15 Övningar kapitel 15

16 Naturvetenskap 325 Naturvetenskapens etablering 325 Naturvetenskapen i utbildningssystemet 326 Naturvetenskapens stärkta ställning 330 Big science, folkhem, tekniska framsteg 333 Miljömedvetenhet och hållbar utveckling 337 Naturvetenskap i förändring 339 Litteratur 340 Digitalt material Sammanfattning kapitel 16 Övningar kapitel 16

17 Historia 343 Historieundervisningen före 1800-talet 343 1800-talets nationella historieskrivning 345 1900-talets demokratiska historieämne 349 Historieämnets framtid 353 Litteratur 354 Digitalt material Sammanfattning kapitel 17 Övningar kapitel 17

18 Samhällskunskap 357 Medborgarfostran före andra världskriget 357 Samhällskunskap som skolämne 359 Förändrat ämnesinnehåll och fler perspektiv 361 Samhällskunskapslärarnas utbildning 363 Metoder och arbetssätt 364 Ämnet i perspektiv 367 Litteratur 368 Digitalt material Sammanfattning kapitel 18 Övningar kapitel 18

19 Musik 369 Musikundervisning efter reformationen 369 Musiken i läroverken 370 Folkskolans sångundervisning 371 Jazz eller Kungl. Majt:s stamsånger? 375 Grundskolans pedagogiska reformer 377 Musikundervisning efter 1970-talet 378 Musikskolor 380 Varför musik? 381 Litteratur 383 Digitalt material Sammanfattning kapitel 19 Övningar kapitel 19

20 Idrottsämnet 385 Skolidrott under formering 386 Den pedagogiska skolgymnastiken 388 Striden om idrottsämnet 392 Den fysiologiska skolidrotten 395 Avreglering och decentralisering 397 Mellan nationalism och folkhälsa 398 Litteratur 400 Digitalt material Sammanfattning kapitel 20 Övningar kapitel 20 Deltest kapitel 12–20

IV Perspektiv på utbildningens historia 401 21 Utbildning och social klass 403 Klass, status och kapital 404 1800-talets segregerade skola 409 Ett delat utbildningssystem 415 Parallellskolesystemets avskaffande 420 Mot ett klasslöst utbildningssystem? 424 Litteratur 426 Digitalt material Sammanfattning kapitel 21 Övningar kapitel 21

22 Utbildning och genus 429 Perspektiv på manligt och kvinnligt 430 Hemundervisning 431 Pensioner och internat 434 Pojkar och flickor i folkskolan 435 Flickskolorna 437 Högre läroverk och studentexamen 444 Jämställd utbildning? 449 Litteratur 450 Digitalt material Sammanfattning kapitel 22 Övningar kapitel 22

23 Utbildning och minoriteter 453 Skolan och de inhemska minoriteterna 454 Skolväsendet och de inflyttade 462 Skolan och dess specialklasser 470 Skolan och ”de andra” 476 Litteratur 477

Digitalt material Sammanfattning kapitel 23 Övningar kapitel 23

24 Utbildning och ekonomi 481 Humankapitalteorin och utbildningens avkastning 481 Humankapital och samhällsekonomi 484 Mellan stat, kommun och marknad 490 Utbildning som kostnad och investering 497 Litteratur 498 Digitalt material Sammanfattning kapitel 24 Övningar kapitel 24

25 Utbildningspolitik och läro­plans­historia 501 En läroplansteoretisk utgångspunkt 502 Mellan stat och kommun 505 Tre historiska skeden 506 Ett fjärde skede? 513 Vår brokiga samtid 518 Litteratur 519 Digitalt material Sammanfattning kapitel 25 Övningar kapitel 25

26 Skolans lärarkårer 521 Professionella och fackliga strategier 522 Folkskollärarnas organisering 524 Läroverkslärarna 527 Lärarna och enhetsskolan 528 Förskollärarna 531

Kommunaliseringen av skolan 534 Lärarkåren och ett förändrat skolväsende 537 Litteratur 538 Digitalt material Sammanfattning kapitel 26 Övningar kapitel 26

27 Utbildning som fostran 541 Ljudnivå och skoldisciplin 543 Hjordinstinkt eller mobbning? 546 Rörliga och stillasittande elever 550 Familjen och nöjesindustrin 555 Ett historiskt perspektiv på fostran 556 Litteratur 556 Digitalt material Sammanfattning kapitel 27 Övningar kapitel 27

28 Betyg och bedömning 559 Bedömning i läroverk och folkskola 559 De centrala provens 1900-tal 568 Kunskapsbedömning inför framtiden 574 Litteratur 575 Digitalt material Sammanfattning kapitel 28 Övningar kapitel 28 Deltest kapitel 21–28 Litteratur 577 Person- och sakregister 613

Fredrik Thisner, Henrik Edgren & Samuel Edquist

Sveriges historia

1.

Utbildningens historia är samhällets historia. För svensk del innebär detta att utbildningshistorien är tätt sammanflätad med Sveriges historia. Såväl utbildningssystemets organisation som utbildningens mål och innehåll har i allt väsentligt formats av det svenska sam­ hällets utveckling.

Det är dock inte enkelt att sätta några exakta gränser för tillkomsten av det vi i dag kallar Sverige. Det beror helt och hållet på vad vi menar med ett land. Olof Skötkonung (980–1022) var under början av 1000talet den förste att regera över både Mälardalen och Västergötland, och under kungen Emund den gamles regeringstid (1050–1060) drogs för första gången en gräns mot det danska kungariket. Mer stadga fick riket under Magnus Erikssons (1316–1374) regentperiod vid mitten av 1300-talet, då Sverige fick sin första riksomfattande landslag. Trots detta var det stor skillnad mellan medeltidens kungadömen och den statsmakt som växte fram från 1500-talet och framåt. För svensk del markeras denna övergång av att Gustav Vasa (1496–1560) valdes till kung 1523 efter det att han lett de styrkor som besegrade den danske kungen Kristian II (1481–1559).

Gustav Vasas regentperiod Det som gör Gustav Vasas trontillträde till en så viktig händelse i den svenska historien är att den markerar tillkomsten av ett svenskt nationellt kungadöme. Tidigare hade det svenska kungariket sedan 1300-talet ingått i en union tillsammans med de danska och norska kungarikena, och det var när det svenska kungariket försökte lämna denna union som kriget med den danske kungen bröt ut.

35

Från stormakt till småstat Perioden 1561–1721 brukar i svensk historieskrivning betecknas som stormaktstiden, även om periodens utveckling tog ordentlig fart först från och med 1610-talet. Under denna period expanderade Sverige både militärt och politiskt. Riket fick i förhållande till sin befolknings storlek ett oproportionellt stort inflytande i norra Europa.

Sverige bestod vid den tiden även av Finland – däremot inte av Skåne, Blekinge, Halland, Gotland, Jämtland och Härjedalen som inledningsvis var danska områden. Dessa hamnade emellertid under svensk överhöghet under perioden. Därutöver erövrade Sverige också områden i Baltikum, som fick status av provinser. Dessa beta36 � 1. Sveriges historia

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Den svenska segern hade åstadkommits med en armé som bland annat bekostats genom lån i utlandet, vilket gjorde att Gustav Vasa inte bara blivit kung, utan också var starkt skuldsatt. Just den stora skulden till utlandet är i sig en viktig förklaring till den svenska statens framväxt. För att betala av lånen behövde nämligen kungen ta upp mer skatt, och för att ta upp mer skatt behövdes fler ämbetsmän, särskilt fogdar, och en mer utvecklad statsapparat.

En annan viktig förändring under Gustav Vasas regentperiod (1523–1560) var reformationen, som innebar att kyrkan i Sverige inte längre styrdes från Rom. Den reformation som genomfördes i ­Sverige utgick från Martin Luthers tankar och medförde bland annat att Bibeln översattes till svenska.

För den svenska statens utveckling var dock kronans (statens) ökade makt över kyrkan viktigare än de trosfrågor som reforma­tionen handlade om. Vid 1527 års riksdag fick kungen nämligen rätt att både beskatta kyrkan och utse dess biskopar. På så sätt blev kyrkan i praktiken underställd kronan, samtidigt som staten kunde öka sina inkomster genom att bland annat konfiskera kyrklig egendom.

Med tiden lade kronan även beslag på större delen av de skatter som folket tidigare betalat till kyrkan, vilket gjorde att staten inte bara skaffade sig goda inkomster utan också kunde bygga upp en statskassa.

På så sätt hade grunden lagts för en utveckling som i den svenska historieskrivningen kallas för stormaktstiden.

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

lade skatt till den svenska kronan, men fick behålla sina lokala lagar och privilegier.

Sverige var vid periodens början ett fattigt och glest befolkat land.

Inom de dåvarande gränserna bodde omkring 1,5 miljoner människor, och bortsett från järn- och kopparfyndigheter hade landet inget överflöd av resurser. Man kan därmed säga att de ekonomiska förutsättningarna för större politiska eller militära ambitioner var små. Trots detta fanns det andra faktorer som talade för den svenska expansionen.

En viktig faktor var att många kringliggande riken var försvagade, särskilt Ryssland. En annan faktor var att Sverige hade en relativt väl fungerande centralstat som på ett effektivt sätt kunde pressa fram resurser ur en förhållandevis underutvecklad ekonomi. En tredje faktor bakom expansionen var Östersjöområdets växande ekonomiska betydelse från och med 1500-talet. Östersjön band ihop i huvudsak råvaruproducerande ekonomier i Östeuropa med de mer utvecklade ekonomierna i Västeuropa. Handelsströmmarna i detta område kunde genom olika tullavgifter beskattas och på så sätt göra dem som kontrollerade området rika.

Dessa faktorer sammantaget gjorde att den svenska stormaktstiden präglades av många krig, vilka innebar ökade krav på befolkningen i form av skatter, utskrivning av soldater och andra former av arbets­ prestationer. Sverige hade under denna tid stora framgångar på slagfälten runt om i Europa, vilket gjorde att rikets landområden ökade.

Som störst var det svenska riket efter freden i Roskilde 1658, då man utöver dagens gränser även kontrollerade Trondheims län, Finland, Karelen, delar av Baltikum och tyska landområden i Pommern och Wismar (se figur 1.1).

Under 1600-talets andra hälft skärptes konkurrensen mellan staterna i Östersjöområdet kraftigt. Detta hade inte minst att göra med att Ryssland lyckades få bukt med sina inrikespolitiska problem samtidigt som man byggde upp en mer effektiv förvaltning efter svensk modell.

En liknande utveckling mot en effektivare förvaltning präglade även Danmark, men det var framför allt utvecklingen i Ryssland – ett rike med betydligt större resurser än andra stater i regionen – som gjorde att den svenska positionen i Östersjöområdet i längden blev ohållbar. Den svenska statens effektivitet kunde inte i längden kompensera för att 1. Sveriges historia � 37

landets resurser var betydligt mindre än exempelvis Rysslands. Detta är bakgrunden till det faktum att Sverige i praktiken upphörde att vara en stormakt efter det stora nordiska kriget (1700–1721). Detta krig utkämpades under Karl XII:s ledning (1682–1718) och var egentligen ett svenskt försvarskrig, men den offensiva krigföringen innebar bland annat att kriget utkämpades så långt söderut som i nuvarande Ukraina.

Områden under danskt herravälde Områden under svenskt herravälde Områden under brandenburgst herravälde Områden under polskt herravälde Ryssland

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

norskryskt norsknorsksvenskt svenskt svenskryskt

S V E R I G E Åland

NORGE

Stockholm

Dagö Ösel

Livland Gotland Kurland Öland Mitau

DANMARK Köpenhamn

TYSKROMERSKA RIKET

Estland

Bornholm BRANDENBURG Berlin

RYSSLAND

Litauen Preussen POLEN

0

300 km

Figur 1.1 Kartan visar Östersjöområdet år 1658. Illustration: Typoform.

38 � 1. Sveriges historia

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

De många krigen som Sverige förde och tvingades att föra för att hävda sig i den mellanstatliga konkurrensen fick flera konsekvenser.

Den främsta var kanske att staten byggdes ut, effektiviserades och blev mer mångsidig. För att föra krigen måste man ha resurser, och för att veta vilka resurser som fanns att tillgå måste man ta reda på vad som producerades i landet och man måste också ha en organisation för att hämta in dessa resurser. Detta krävde en välfungerande förvaltning.

Under första hälften av 1600-talet genomgick den svenska förvaltningen dramatiska förändringar. Det inrättades kollegier för statens olika verksamheter, och denna organisation lever vidare än i dag i regeringens olika departement. Vidare inrättades landshövdingar i rikets olika län för att bland annat öka kontrollen över skatteuttaget.

I krigsansträngningarna spelade också kyrkan en viktig roll för att övertyga befolkningen om det rättfärdiga i att föra krig, vilket var viktigt för att få befolkningen att ställa upp som soldater och betala sina skatter. Detta var möjligt genom att kyrkan alltsedan reformationen hade förlorat sin ställning som självständig politisk aktör och nu kunde användas som ett statligt verktyg.

Det faktum att det var de militära kraven som styrde den framväxande statens utveckling under stormaktstiden har gjort att den av vissa forskare betecknats som en militärstat. Under loppet av Karl XI:s regeringstid (1660–1697) infördes det så kallade karolinska enväldet.

Enväldet innebar att monarken i praktiken kunde styra med få eller inga konstitutionella begränsningar. Denna ordning fortsatte sedan under Karl XII:s regeringstid (1697–1718), och det var först efter Karl XII:s död 1718 som enväldet upphävdes och ersattes med en ny politisk ordning – den så kallade frihetstiden.

Frihetstiden och den gustavianska tiden År 1721 bestod det svenska riket av nuvarande Sverige och Finland samt Svenska Pommern (med Greifswald och Stralsund som viktigaste städer). De baltiska områdena hade däremot förlorats till Ryssland.

Vid 1700-talets början uppgick Sveriges och Finlands befolkning till cirka 1,8 miljoner människor och vid sekelskiftet 1800 hade den växt till närmare 3 miljoner. Ökningen hade framför allt skett under 1. Sveriges historia � 39

40 � 1. Sveriges historia

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

1700-talets andra hälft och hade sin grund i en ökad medellivslängd som blev möjlig tack vare förändringar inom jordbruket som i sin tur gav en bättre livsmedelsförsörjning.

Som nämnts hade den svenska staten till följd av de många krigen under 1600-talet och 1700-talets första två decennier blivit en utpräglad militärstat, en stat vars främsta uppgift var att skaffa fram resurser ur samhället för militära ändamål. Detta gjorde att landet även efter stormaktstidens slut hade en kraftig militär prägel. Exempelvis gick uppskattningsvis mellan 60 och 70 procent av de statliga intäkterna till krigsmakten vid 1700-talets mitt. Detta var dock inget unikt svenskt fenomen, utan de flesta stater vid den tiden använde huvuddelen av skattemedlen för att finansiera sina militära styrkor. I detta avseende var 1700-talets stater något helt annat än det moderna Västeuropas välfärdsstater.

Trots enstaka krig kom de militära behoven i Sverige inte att på samma sätt som tidigare påverka statens struktur under perioden 1721–1800. Det militära resursuttaget, mätt som andelar av bruttonationalprodukten, uppvisade i stället en fallande tendens. Man kan därmed hävda att den svenska militärstaten sakta men säkert avvecklades under 1700-talet.

En följd av det stora nordiska kriget och Karl XII:s död 1718 var att det karolinska enväldet avskaffades. I februari 1719 antogs en ny regeringsform. I och med den infördes en politisk ordning som hade stora likheter med det samtida brittiska politiska systemet. En viktig förändring var att kungens makt minskade till fördel för riksdagen. Detta statsskick blev centralt för framväxten av något som har liknats vid ett partisystem. De huvudsakliga partierna var de så kallade hattarna och mössorna. Utrikespolitiskt var hattarna orienterade mot Frankrike, medan mössorna vände sig mot Ryssland, Danmark och Storbritannien.

Dessa stater försökte också påverka de politiska aktörerna med olika typer av bidrag och mutor för att styra politiken i önskvärd riktning.

Denna period har kallats för frihetstiden eller ständerväldet.

Frihetstiden slutade 1772 då den dåvarande kungen, Gustav III (1746–1792), genomförde en statskupp. I och med statskuppen stärkte kungen sina maktbefogenheter, även om hans regim inte blev lika stark som regimerna under det tidigare karolinska enväldet. Motstån-

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

det mot en koncentration av makt hos kungen var nu också starkare, vilket gjorde att det under 1780-talet växte fram en opposition. För att försvara sin ställning såg sig Gustav III tvingad att stärka kungamakten ytterligare genom den så kallade förenings- och säkerhetsakten.

Detta ledde dock till ökad opposition, vilket slutade med att Gustav III mördades 1792. Han efterträddes av sin son, Gustav IV Adolf, som fortsatte i faderns fotspår fram till dess att han avsattes i en oblodig statskupp 1809 – samma år som riket delades och blev till två länder: Sverige och Finland.

Den svenska stat som växte fram under 1600- och 1700-talen skilde sig på många sätt från hur staten fungerar i dag. På samma sätt var också samhället organiserat på ett annat sätt. Sverige var under 1700-talet både ett stånds- och ett privilegiesamhälle. Befolkningen var uppdelad i fyra stånd: adel, präster, borgare och bönder. Indelningen i olika stånd hade sin grund i den politiska representationen vid riksdagarna, och alltsedan 1400-talet hade även bönderna haft representation vid riksmötena. Detta var dock bara en del av ståndssamhället; uppdelningen av befolkningen i olika stånd reglerade även dessa gruppers olika privilegier – det vill säga ståndets skyldigheter och rättigheter.

Adelsståndet var det första ståndet och utgjorde cirka 0,5 procent av rikets befolkning. Adeln hade länge ensamrätt på alla högre civila och militära ämbeten. Vidare hade adeln formellt i det närmaste monopol på så kallad frälsejord, vilket innebar att den i det närmaste var skattebefriad. Trots denna upphöjda position var adeln en tämligen heterogen social grupp. Här fanns allt emellan högadliga familjer med mycket omfattande godsinnehav till lågadliga familjer som i vissa fall hade knappa ekonomiska resurser. Adelns levnadsstandard höjde sig dock över lag avsevärt över den jordbrukande befolkningens – all­ mogens – levnadsvillkor.

Den vanligaste karriärvägen för en adelsman under 1700-talet var att bli officer. Omkring 70 procent av alla adelsmän som gjorde karriär, gjorde en militär karriär. För att bli officer krävdes sociala kontakter och med tiden allt större ekonomiska tillgångar, eftersom det kostade pengar att få en officerstjänst. För de flesta adelsmän var en karriär, civil som militär, ett av de krav som en adelsman måste leva upp till 1. Sveriges historia � 41

42 � 1. Sveriges historia

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

för att motsvara de förväntningar som ställdes på honom – karriären var inte primärt ett levebröd.

Prästeståndet utgjorde något mindre än en procent av rikets befolkning. Ståndets viktigaste privilegier var skatteförmåner på kronans jord och rätt till kyrkoskatt in natura (tionde). Prästerna rekryterades i huvudsak från det egna ståndets led och från allmogen. Ett viktigt steg i karriären var pastoralexamen, ett kunskapsprov som berättigade en präst till att befordras till kyrkoherde med eget pastorat. Pastoratens lönsamhet varierade med den geografiska placeringen. Om pastoratet låg i ett bördigt område blev tiondet större än om det låg i en mager region. Konkurrensen om pastoraten kunde bitvis vara hård, i synnerhet om det rörde sig om ”feta” pastorat. I spetsen av den kyrkliga hierarkin stod ärkebiskopen, tätt följd av biskoparna som också var självskrivna som riksdagsledamöter. På riksdagarna var ärkebiskopen prästeståndets talman. Biskoparnas sociala status var hög och en utnämning till biskop var eftertraktad.

Borgarståndet motsvarade omkring två procent av rikets befolkning och hade sin bas i städerna. För att tillhöra borgarståndet, vara borgare, krävdes burskap. Burskapet gav rätt att utöva borgerliga näringar. Burskapet var i sin tur kopplat till skråväsendet. Ett skrå kan enkelt sägas vara en sammanslutning av ett visst yrke, med syfte att såväl reglera kvaliteten på exempelvis hantverksprodukter som att begränsa konkurrensen. Som framgår av borgarståndets storlek var ståndet inte liktydigt med att vara en stadsbo i största allmänhet.

Exempelvis hade endast 2,6 procent av Stockholms invånare burskap 1760, medan 17 procent av Enköpings befolkning hade det samma år.

Inte desto mindre var det burskapet som definierade var den politiska makten låg i städerna.

Den numerärt största gruppen inom den rådande ståndsordningen var bondeståndet. Bondeståndet var liksom de övriga stånden företrädda på riksdagen. Att bönderna hade ett formellt – och reellt – politiskt inflytande var annars ovanligt i 1700-talets Europa. Böndernas materiella villkor varierade mellan olika regioner inom riket, men var också beroende av vilken typ av jord de brukade.

En första kategori var de så kallade självägande bönderna. De kunde bruka antingen skattejord – det vill säga de ägde själva sin jord och beta-

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

lade skatt till kronan – eller kronojord. Kronobönderna arrenderade jorden av kronan, men var i praktiken också ett slags hemmansägare.

Frälsebönderna, däremot, brukade jord som tillhörde en adelsman eller en annan ägare av frälsejord. De betalade för brukningsrätten av jorden genom olika typer av prestationer till jordägaren, exempelvis i form av dagsverken, pengar eller naturaprodukter. Frälsebönderna levde själva på det de producerade och var alltså inte lantarbetare, snarare kan de betraktas som ett slags arrendatorer. Besittningsrätten till jorden de brukade var däremot mer osäker än den som de självägande bönderna hade.

Från och med mitten på 1700-talet inleddes en central omvandlingsprocess av jordbruket: den agrara revolutionen. En konsekvens av processen var att åkerarealen utökades och produktiviteten så småningom stegrades. Vissa beräkningar pekar på att den svenska spannmålsproduktionen ökade med 75 procent mellan åren 1720 och 1815.

Orsakerna till denna ökning var bland annat förbättrade brukningsmetoder, tillgång till bättre redskap, en ökad marknadsintegration och så småningom nya grödor.

Konsekvensen av utvecklingen blev en med tiden växande befolkning samtidigt som en allt mindre andel av befolkningen behövdes inom jordbruket. Så småningom var det dessa människor som under den senare delen av 1800-talet kom att bli arbetare i industrisamhällets fabriker. Vissa forskare ser därför fröet till kapitalismens framväxt och den feodala samhällsordningens bortvittrande i den agrara revolu­ tionen. Den agrara omvandlingsprocessen var emellertid långt ifrån avslutad när 1700-talet gick mot sitt slut, utan fortsatte under 1800-talet.

En grupp som inte riktigt passade in i den rådande ståndsordningen under 1700-talet var de så kallade ofrälse ståndspersonerna. Denna grupp hade en social och ekonomisk position som motsvarade de två första stånden, men saknade politisk representation. Gruppen hade i och för sig funnits redan före frihetstidens början, men till följd av periodens ekonomiska tillväxt kom de ofrälse ståndspersonerna att bli fler. Vid mitten av 1700-talet utgjorde gruppen cirka två procent av rikets befolkning och var därmed större än både adeln och prästerskapet tillsammans. Gruppen var heterogen och bestod av bland annat bruksägare, godsägare, läkare och ofrälse tjänstemän. Vissa forskare 1. Sveriges historia � 43

har i denna grupp velat spåra embryot till medelklassens framväxt – en grupp som blev tongivande under 1800-talet.

Vid sekelskiftet 1800 var Sverige ett utpräglat jordbrukssamhälle där omkring tio procent av befolkningen bodde i städerna. Efter att Sverige förlorat Finland våren 1809 var befolkningens storlek cirka 2,4 miljoner. I mitten på 1800-talet hade den växt till cirka 3,6 miljoner, mestadels på grund av att jordlösa backstugusittare, inhyseshjon och torpare ökade snabbt i antal. Vid slutet av seklet bodde runt 5 miljoner människor i Sverige.

Samtidigt tilltog urbaniseringstakten. I början av 1800-talet fick drygt 80 procent av invånarna sina inkomster från jordbruksnäringen och i slutet av samma sekel levde runt 50 procent av jordbruk. Viktiga förklaringar till befolkningstillväxten var förbättrad kost, bland annat tack vare potatisens införande, och frånvaro av materiellt och ekonomiskt förödande krig. Större medicinsk medvetenhet om vikten av hygien för att undvika spridning av allvarliga sjukdomar samt in­förandet av vaccin mot exempelvis smittkoppor var också viktiga faktorer som möjliggjorde befolkningstillväxten.

Ett förändrat ekonomiskt och socialt landskap Sverige nåddes tämligen sent av industrialismen i jämförelse med övriga Västeuropa. Först omkring 1850 började de industriella fram­ stegen påverka samhällsstrukturen och industrialiseringen intensifierades först på 1890-talet. Grundläggande var ångkraftens ökade användning, järnvägsbyggandets expansion under 1800-talets andra hälft, elektrifieringen från 1870-talet samt sågverks-, stål- och verkstadsindustrins tillväxt under samma tidsperiod.

Slutet av 1800-talet innebar också de stora folkrörelsernas etablering vad gäller frikyrko-, nykterhets- och arbetarrörelserna. Inte minst i samband med arbetarrörelsens tillväxt ökade kraven på en demokratisering av styrelsesättet genom utvidgad rösträtt för såväl män som kvinnor. 1800-talet medförde även att allt fler samhällsgrupper 44 � 1. Sveriges historia

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Framväxten av en nationalstat

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

fick ökat ekonomiskt och politiskt inflytande. I slutet av seklet var det främst arbetarklassens tillväxt och organisering som rörde om i äldre ordningar och strukturer, medan det under 1800-talets första hälft främst handlade om medelklassens framväxt.

Efter det att Gustav IV Adolf tvingats från tronen tog en ny dynasti vid: den Bernadotteska. Den franske marskalken Jean Baptiste Bernadotte (1763–1844) blev svensk kronprins 1810, och 1818 kröntes han till kung Karl XIV Johan. Under hans tid som regent (1810–1844) genomgick landet genomgripande förändringar. På grund av den pågående ståndsnivelleringen har denna period benämnts ”medelklassens framryckningstid”.

Bland annat förlorade adeln sin ensamrätt till den privilegierade jorden, prästerskapets kulturella ledarställning ifrågasattes och borgerskapets ekonomiska särställning avvecklades successivt. Samhällsgrupper som inte passade in i det gamla feodala samhällets ståndssystem av adel, präster, borgare och bönder befann sig på ekonomisk och politisk frammarsch. Bruksägare, fabrikörer, grosshandlare, läkare, lärare och andra ofrälse ståndspersoner samt företrädare för adeln och det lägre prästerskapet började utkristallisera sig själva som en samhällsklass: ett medelstånd eller en medelklass.

Medelklassens samhälleliga betydelse kan inte underskattas. Ur den rekryterades i allt högre grad samhällets byråkratiska, militära och kulturella ledarskikt. Medelklassen ökade också i omfattning. Under 1800-talets första hälft nästan fördubblades antalet brukspatroner och fabrikörer från 4 800 till 8 600. Mängden manliga företagare inom handeln steg från omkring 4 000 till cirka 6 000. Antalet hantverksmästare gick från ungefär 16 000 till 25 000. Under samma period minskade däremot prästernas antal från strax över till strax under 3 000 samtidigt som antalet civila tjänstemän ökade mycket knappt, från 9 000 till 10 500.

En ny politisk struktur Allmänt kan 1800-talets samhällsutveckling beskrivas som att en äldre korporativ ståndsstruktur successivt ersattes av ett mer individ­ baserat kapitalistiskt klassamhälle. Från det tidiga 1800-talet ställdes 1. Sveriges historia � 45

46 � 1. Sveriges historia

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

krav på frigörelse från gamla organisationsformer som stånd, skrån och korpora­tioner av olika slag. Tvång och obligatorier ställdes mot frihet, det holistiska mot det atomistiska och det undersåtliga mot det medborgerliga. Trots intensiva påtryckningar från reformistiska grupperingar från tidigt 1800-tal dröjde det ändå ganska länge innan de feodala stånds- och privilegieinrättningarna avskaffades och ­ersattes av mer individualiserade, medborgerliga, humanitära och liberala institutioner. År 1841 genomfördes departementalreformen, vilken innebar att statssekreterarna försvann och ersattes av mera självständiga statsråd.

Genom 1843 års kommunallagar breddades representationen inom den kommunala självstyrelsen. Att kyrkan gradvis fick minskat ­inflytande i samhället tog sig uttryck i att sockenstämman, vilken leddes av kyrkoherden, kompletterades med lokala sockennämnder vars arbete organiserades av en ordförande som inte behövde vara kyrkoherden.

De sekulära reformerna fortsatte med 1862 års kommunallagar, då socken­stämman ersattes av kommunalstämman med en vald ord­ förande. I städer med mer än 3 000 invånare fick man stadsfullmäktige, och som kommunala organ på landsbygden upprättades landstingen. Även inom andra områden urlakades det äldre stånds- och korporationssamhället. Skrålagstiftningen upphörde år 1846 då en ny fabriksoch hantverksordning infördes. En ny fattigvårdsförordning togs i bruk 1847 som innebar att kommunerna måste sörja för sina fattiga.

I princip infördes också obegränsad flyttningsrätt, vilket gjorde att människor till skillnad från tidigare kunde byta bosättningsort utan särskilt tillstånd. Under 1850-talet avskaffades även kyrkoplikten samt spö- och risstraffet. Ungefär samtidigt begränsades rätten att utöva husaga över manliga tjänare under 18 år och kvinnliga under 16 år.

Konventikelplakatet, det vill säga förbudet mot frikyrklig verksamhet, avskaffades 1858 och två år senare fick främmande trosbekännare tillåtelse att lämna statskyrkan och övergå till något annat, av staten erkänt, religiöst samfund. År 1864 infördes fullständig näringsfrihet och hädanefter kunde vem som helst få välja yrkesutövning, oavsett tillhörighet till något hantverksskrå. Fullständig frihet vad gäller inrikes resor i Sverige gällde också efter 1860, då passtvånget försvann. År 1866 sjönk slutligen ståndssamhällets sista flaggskepp, och

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

den kanske mest omdebatterade och kritiserade ståndsinrättningen över huvud taget: ståndsriksdagen. I stället för en riksdag baserad på samhällets fyra stånd, där den framväxande medelklassen inte var representerad, fick Sverige nu en tvåkammarriksdag. Den första kammaren valdes indirekt av kommuner och landsting och dominerades av överklassen. Den andra kammaren valdes direkt av röstberättigade väljare.

Införandet av en tvåkammarriksdag innebar emellertid långt ifrån en demokratisering vad gäller rösträtt och valbarhet till politiska församlingar. I stället för ståndstillhörighet bestämde inkomst och förmögenhet politisk valbarhet på riks-, kommun- och landstingsnivå. Ur ståndsstaten växte det fram en partistat genom de politiska organisa­ tioner och partier som etablerades i slutet på 1800-talet och början av 1900-talet. Därmed hade det feodala ståndssamhället definitivt ersatts av det moderna klassamhället.

Nationalismen Från det tidiga 1800-talet fick nationalism och nationell identitet allt större betydelse för hur människor – från olika sociala grupper – identifierade sig. Stånds- och skråsamhället erbjöd nämligen inte en passande tillhörighet för de samhällsgrupper som ökade snabbast i Sverige: arbetar- och medelklassen. Allt oftare identifierade man sig därför främst som ”patriot”, ”medborgare” eller ”svensk”. Det blev viktigt att få bestämma vad som främst karakteriserade en ”sann” medborgare eller svensk. Här hade exempelvis arbetaren och ämbetsmannen olika synpunkter, bland annat vad gällde vem som kunde anses vara fullvärdig medborgare och därmed också inneha politisk medbestämmanderätt.

Nationalismen, som spreds i hela Europa på bred front under 1800talets andra hälft, fick en utpräglad etnisk och kulturell innebörd. Det uppstod en uttalad tävlan mellan olika stater och nationer där det gällde att vara mest framstående inom ekonomi, industri, erövrande av kolonier och historisk storslagenhet. Inte minst påvisades detta med den nya modevetenskapen: statistiken. Det är ingen tillfällighet att det från 1850-talet anordnades flera stora världsutställningar runt om i Europa där det för värdlandet och övriga deltagarländer gällde att 1. Sveriges historia � 47

48 � 1. Sveriges historia

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

framstå som så modernt och storslaget som möjligt. De för sin samtid så fantastiska Crystal Palace i London (1851 års världsutställning) och Eiffeltornet i Paris (1889 års världsutställning) är tydliga bevis på nationalistisk vurm och konkurrens under denna tid. Detsamma gäller återupptagandet av de olympiska spelen i Aten 1896.

I detta sammanhang måste statens roll understrykas. Mycket medvetet eftersträvade stater i Europa att ena sin befolkning utifrån ibland påhittade attribut. Förbättrade kommunikationer – i industrialiseringens spår – i form av järnvägar, tidningspressens framväxt och en ökad utgivning av romaner och annan litteratur förenklade spridandet av nationalismen till befolkningens alla sociala och geografiska delar. I svenskt hänseende gällde det att påvisa hur mycket landets invånare, från Treriksröset i norr till Smygehuk i söder, hade gemensamt. Det sjöngs mängder av nationalistiska sånger och visor – till exempel ­R ichard Dybecks ”Du gamla du friska – du fjällhöga nord” och Johan Ludvig Runebergs ”Vårt land”. Det viftades med svenska flaggor i en mängd olika sammanhang i såväl städer som på landsbygden. Historie­ämnet fick ett enormt uppsving. Med historikernas hjälp påvisades nämligen Sveriges aktningsvärda ålder och därtill höga status. Inte för inte lyftes Sveriges stormaktstid på 1600-talet och den store krigarkungen, ”Lejonet från Norden” – Gustav II Adolf, fram som särskilt betydelsefulla.

Här blev skolan och dess läromedel en central förmedlare av ”rätt” nationell identitet. På så sätt kunde staten, med hjälp av exempelvis läroboken Läsebok för folkskolan (1868), förmedla till landets uppväxande generationer vad som var typiskt storslaget svenskt vad gäller historien, språket, befolkningens karaktärsdrag, naturen och näringarna. Samma syfte låg bakom etablerandet av företeelser som Nordiska museet (1873), Skansen (1891) och Svenska Turistföreningen (1885). Den allmänna värnpliktens införande (1901) blev också ett sätt att förena en socialt och ekonomiskt heterogen befolkning under samma fana. Det är även viktigt att se den framväxande nationalismen i ljuset av de tilltagande motsättningarna mellan Sverige och Norge i unionsfrågan, klasskonflikten mellan arbetare och medel- och överklass samt emigrationen. Över en miljon svenskar i produktiv ålder lämnade Sverige under några decennier från 1860-talet och framåt. Inte minst detta, hävdade många

politiker och debattörer i tidningar och riksdag, påkallade behovet av en nationell väckelse.

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Välfärdsstatens uppgång och fall Den svenska industrialiseringen tog fart under 1800-talets sista decennier och landet omvandlades nu på allvar från ett jordbrukssamhälle till ett urbaniserat industrisamhälle. En stor del av de nya industrierna kom dock till i mindre samhällen och bruksorter. Befolkningen fortsatte att öka i snabb takt under hela 1900-talet, trots den emigration som pågick fram till 1930-talet. Efter att femmiljonersgränsen passerades 1897 fortsatte utvecklingen och befolkningen passerade sex miljoner 1923, sju miljoner 1950, åtta miljoner 1969, nio miljoner 2004 och tio miljoner 2017.

Demokratisering och välfärdsstatens födelse Under 1900-talets början utkristalliserades parlamentarismen och partipolitiken som ledande politiska styrprincip. De flesta vuxna män fick rösträtt till riksdagens andra kammare 1909, och 1918 avskaffades även den graderade rösträtten till de kommunala församlingarna (och därigenom även indirekt till första kammaren), vilken inneburit att antalet röster bestämdes av hur mycket skatt man betalade. År 1921 fick Sverige också i praktiken allmän och lika rösträtt även för kvinnor.

Men processen skedde långt ifrån konfliktfritt. Genom bondetåget 1914 försökte högerkrafter, tillsammans med kung Gustaf V, avsätta den liberala regeringen, och under 1917 och 1918 var Sverige stundtals nära revolution i samband med krigstidens ekonomiska oro och intrycken från omvälvningarna i Ryssland och Tyskland. En viktig faktor var dock att socialdemokratins ledning inte ville välja en revolu­ tionär väg. Efter valet 1917 ingick partiet också för första gången i regeringen tillsammans med liberalerna.

Trots den politiska demokratins införande fortsatte de sociala och ekonomiska konflikterna att jäsa. Mellankrigstiden präglades av snabba upp- och nedgångar i ekonomin, särskilt i samband med kriser i början av 1920-talet och 1929–1933. Arbetslösheten låg i regel över tio 1. Sveriges historia � 49

Välfärdsstatens skördetid och avveckling Efter andra världskriget, som Sverige höll sig utanför genom en i efterhand omstridd neutralitetspolitik, ökade det svenska välståndet i rekordfart. Det kan delvis förklaras med att Sveriges industrier och samhällsstrukturer var intakta efter kriget, och att man därigenom hade ett försprång gentemot övriga västvärlden. Den svenska industrin var starkt exportinriktad, och stommen utgjordes av produktion av råvaror som järn, stål, papper och trävaror, liksom av maskiner och bilar.

De sociala välfärdssystemen stärktes ytterligare efter kriget. Bland dem kan nämnas allmän tilläggspension (ATP, 1960) och förbättrat stöd vid barnafödande, sjukdom och arbetslöshet. Genom det så kallade miljonprogrammet 1965–1975 byggdes också en miljon nya bostäder, vilket ytterligare minskade bostadsbristen. De flesta svenskar fick uppleva en radikal förbättring av de materiella levnadsvillkoren, och allt tycktes bli stadigt bättre.

Efterkrigstiden kännetecknades också av en relativ politisk enighet.

Fram till 1970-talet var också den svenska politiska borgerligheten försiktigt positiv till själva den blandekonomiska huvudinriktningen, 50 � 1. Sveriges historia

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

procent, med toppar över 20 procent under kristiderna. Klassklyftorna var fortfarande mycket stora, likaså klasskonflikterna, inte minst i form av upprepade strejker med ett ofta hett stridsklimat. Kulmen kom i Ådalen 1931 när militären dödade fem arbetare som demonstrerat mot strejkbryteri.

Samtidigt lades grunden för det så kallade folkhemmet och det långvariga socialdemokratiska politiska maktinnehavet. Från 1932 till 2006 regerade Socialdemokraterna med endast kortare uppehåll (1936, 1976–1982 och 1991–1994). Bland folkhemmets tidigaste välfärds­reformer kan nämnas två veckors lagstadgad semester (1938) och en aktiv offentlig bostadspolitik som minskade den utbredda trångboddheten. De öppna politiska och sociala konflikterna blev betydligt färre efter det så kallade Saltsjöbadsavtalet 1938. Enligt det reglerades den svenska arbetsmarknaden genom årsvisa centrala förhandlingar mellan kapitalägarnas och arbetstagarnas centralorganisationer, SAF och LO.

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

även om man ofta riktade kritik mot reformernas uppbyggnad i detalj.

Man kan tala om en klassallians mellan en reformistisk arbetarrörelse och de stora kapitalägarna, som fick behålla sitt ägande intakt i utbyte mot välfärdsreformerna. Även om Sverige hade en starkare arbetarrörelse och en mer utvecklad välfärdsutbyggnad än de flesta andra västländer, var själva principen med statligt inflytande över ekonomin ett internationellt kapitalistiskt fenomen.

Mot slutet av 1960-talet och början av 1970-talet avmattades den ekonomiska tillväxten, och i stället upplevde Sverige, liksom övriga världen, en kris med början 1973/1974. Många tidigare starka delar av det svenska näringslivet fick sig en hård törn från 1970-talets senare del, inte minst varvsindustrin, gruvnäringen liksom åtskilliga järn- och stålverk. Stora delar av Sverige, inte minst inre Norrland och Bergslagen, har därefter präglats av avfolkning medan tillväxten koncentrerats till storstadsregionerna och universitetsstäderna.

1960- och 1970-talen innebar också en kulturell och ideologisk omdaning. Det kulturella klimatet förändrades mot mer informella och icke-auktoritära former, och populär- och ungdomskulturen fick allt större offentligt utrymme. Kvinnorörelsen var på frammarsch och satte jämställdhetsfrågorna i högsätet. Invandringen tog fart, och ­Sverige kom därigenom alltmer att beskrivas som ett mångkulturellt land. Medan Sverige fram till 1960-talet helt dominerats av det manliga, vuxna och etniskt svenska, utmanades det nu av en ökad mångfald.

Dessutom ruckades den tidigare tilltron till en oändlig ekonomisk tillväxt baserad på en oavbruten exploatering av naturresurserna.

Från 1960-talet har därför miljöfrågorna fått större uppmärksamhet i debatt och politik.

Under 1960-talet bröt också en vänstervåg fram i Sverige liksom i många andra länder. Även om den till stor del kanaliserades genom fria sociala rörelser och politiska småpartier, påverkades också det etablerade politiska livet. Samtidigt som Socialdemokraterna (SAP) var en av huvudmåltavlorna för den radikala vänsterns kritik av det etablerade samhället, förflyttades även SAP åt vänster under dessa år.

En rad ytterligare politiska reformer kom till stånd, exempelvis en föräldraförsäkring som även inkluderade män, medbestämmandelagen (MBL) och lagen om anställningsskydd (LAS). Inom utbildningssek1. Sveriges historia � 51

52 � 1. Sveriges historia

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

torn kom nya pedagogiska ideal att dominera, mycket som en direkt följd av vänstervindarna.

Mot slutet av 1970-talet hade vänstervågen ebbat ut, och det ideologiska initiativet kom i stället från höger. Höga skatter och offentligt inflytande över ekonomin angreps och ersattes av nyliberala ideal.

Liksom det rådde en relativ politisk konsensus kring välfärdsstatens framväxt, drevs även de nyliberala reformerna fram genom bred politisk enighet. Många av åtgärderna lanserades från 1980-talet av den socialdemokratiska regeringen, som drivit frågan om avreglering och bolagisering av offentliga tillgångar. En ledstjärna har varit New Public Management, enligt vilken offentlig verksamhet bland annat bör konkurrensutsättas och läggas ut på entreprenad.

Denna utveckling har varit viktig. Utförsäljningar av offentlig egendom och ett förändrat skatte- och pensionssystem är några av följderna, liksom att den tidigare rekordhöga anslutningsgraden till fack­föreningar och arbetslöshetskassor har börjat minska. På arbetsmarknaden blir tillsvidareanställningarna allt färre, medan fler hän­ visas till osäkra visstidsanställningar, praktikplatser och uppdrag genom bemanningsföretag. På utbildningens område började på 1990talet fristående skolor att växa kraftigt i antal, och även de offentliga skolorna har fått finna sig i att konkurrera på en utbildningsmarknad.

En central del i utvecklingen är också att Sveriges beroende av internationella finansmarknader ökat från 1970-talet och framåt, inte minst genom att finansmarknaderna och de multinationella företagen fått ett vidare spelrum gentemot nationalstaterna. Den teknologiska utvecklingen, inte minst på datorernas område, har gjort internationellt utbyte enklare än någonsin.

Som ett led i den nyliberala kursändringen har ekonomin, i snäv mening, kommit att utgöra ett grundläggande värde som andra frågor bedöms utifrån. Den företags- eller nationalekonomiska nettovinsten är själva målet. Liksom för andra sektorer i samhället är kravet på företagsekonomisk hållbarhet direkt styrande för offentlig verksamhet, något som i högre grad än tidigare också gäller utbildningsväsendet. Även om finanskrisen 2008 innebar en minskad tilltro till nyliberalismens teorier internationellt, finns ännu inga större tecken på att den medfört en förskjutning i det dominerande politiska livet i Sverige.

© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Samhälle och utbildning Det svenska samhället har alltså genomgått en omfattande utveckling från Gustav Vasas 1500-tal till vårt 2000-tal. Under 1600- och 1700talen förvandlades Sverige från en europeisk stormakt till en småstat i marginalen. En industrialiserad och urbaniserad nationalstat tog sedan form under 1800-talet och början av 1900-talet, som sedan utvecklades till ett välfärdssamhälle efter andra världskriget.

Varje samhällsform har på olika sätt bidragit till utvecklingen av det svenska utbildningssystemet. Universiteten är kanske det bästa exemplet på detta, tydligt formade av såväl stormaktstiden som den framväxande nationalstatens krav och efterkrigstidens expansiva svenska samhälle. Historieämnets nära relation till nationalistiska strömningar, idrottsrörelsens inflytande över idrottsämnet och samhälls­veten­skapens band till efterkrigstidens demokrati visar också tydligt symbiosen mellan samhälle och utbildning. Detta är bara några exempel på de kopplingar mellan utbildning och samhälle som kommer att beskrivas närmare i denna lärobok.

Litteratur Den som vill läsa mer om den svenska historia som behandlats översiktligt ovan kan till exempel vända sig till Lindkvist och Sjöberg (2003), Morell och Hedenborg (2006), Möller (2004) och Nilsson (2003).

Sammanfattning kapitel 1 Plugga smartare digitalt. ­ Använd aktiveringskoden på omslagets insida.

1. Sveriges historia � 53

Esbjörn Larsson, professor i utbildningshistoria vid Uppsala universitet, och Johannes Westberg, professor i pedagogik vid Örebro universitet, är redaktörer för denna bok. Båda är aktiva forskare och har undervisat om utbildningshistoria inom lärarutbildningar.

utbildningshistoria – en introduktion Utbildningshistoria – en introduktion ger en lättillgänglig presentation av och fördjupande resonemang kring det svenska utbildningssystemets historia.

I boken ges närmare beskrivningar av olika utbildningsreformer som inkluderar förskolan, grundskolan, folkbildning och universitet samt introduktioner till skolämnens historia, däribland svenska, historia och samhällskunskap. Därutöver anlägger författarna, flertalet ledande specialister inom de ämnen de skriver om, övergripande och tvärgående perspektiv på utbildningshistorien. Det handlar om frågor som rör utbildningens ekonomiska historia, lärarkårens utveckling, sociala förhållandens betydelse för utbildning, utbildningspolitik samt betyg och bedömning. Den tredje upplagan är uppdaterad med bland annat nya beskrivningar av 2010-talets förändrade utbildningsväsende, och har dessutom ett nytt kapitel som behandlar religionskunskapsämnets historia.

Till boken hör en webbplats där bland annat kapitelsammanfattningar i form av bildspel, övningsuppgifter och tester bidrar till lärandet.

Boken vänder sig till blivande lärare samt studenter i exempelvis historia och pedagogik som behöver kunna placera skolans situation i ett vidare sammanhang och i ett längre tidsperspektiv.

Tredje upplagan

Art.nr 34215

studentlitteratur.se