PROLOG Om tre dagar kråkan landade på hans nakna mage och pressade in sina vassa klor i skinnet. Första gångerna den hade väckt honom hade han lyckats skrämma iväg den och få den att släppa taget. Men nu lät den sig inte skrämmas lika lätt, utan satt kvar och trampade obekymrat omkring över honom, alltmer otålig och hungrig. Det var bara en tidsfråga innan den skulle börja hacka i sig honom bit för bit. Han skrek till så högt han kunde, och till slut släppte den sitt grepp och flaxade kraxande iväg. Till en början hade han trott att han befann sig mitt i en mardröm och att han bara behövde vakna för att allt skulle bli bra igen. Men när han väl hade slagit upp ögonen hade han inte kunnat se annat än mörker. En bindel hade varit bunden för hans ögon. Istället var det den svaga ljumma brisen som hade avslöjat att han befann sig utomhus och låg naken på något hårt och kallt, uppspänd som i en Leonardo da Vinci-ritning. Mer än så visste han inte. Resten var frågor staplade på varandra. Vem hade placerat honom där? Och varför? Han gjorde ett nytt försök att kränga sig loss, men ju mer han tog i, desto längre trängde taggarna från remmarna in i hans handoch fotleder. Smärtan skar likt en vass diskantton och påminde om den han hade känt när han som nioåring misslyckats med att övertyga tandläkaren om att bedövningen inte hade tagit. Det var i och för sig ingenting mot den smärta som brukade 5