och halloween-buset
Läs mer om Tina Mackic och Johanna Arpiainen på rabensjogren.se
Boken är baserad på Sveriges Television AB, SVT Barns tv-program
© Text: Tina Mackic 2019
© Bild: Johanna Arpiainen 2019
Utgiven av Rabén & Sjögren, Stockholm 2019
Formgivning: Pernilla Qvist
Andra upplagan, första tryckningen
Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2023
ISBN 978-91-29-74189-6
Rabén & Sjögren ingår i
Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
– Nu räcker det med bus och skuggslem, säger Angelika Prick högt för sig själv när hon kör iväg med den lilla lastbilen.
Förste skuggjägare Angelika Prick är ute på ett viktigt uppdrag: hon måste gömma den magiska dräkten som alltid ställer till det. Just nu ligger den nerpackad i en tung träkista längst bak i lastutrymmet.
– Nu ska du låsas in en gång för alla, innan du hittar din utvalda, fortsätter Angelika Prick.
Den som ligger nerpackad där bak i lastutrymmet är förstås barn-tv:s stora superbusare: Sommarskuggan.
Bonk … bonk … bonk …
Vad är det för märkligt ljud? Angelika Prick spetsar öronen.
Bonk … bonk … bonk …
Nu låter det igen. Angelika Prick stannar lastbilen för att titta på sina kalkyler. Den blå klockan på armen brukar varna henne, men nu är den tyst. Hon kliver ändå ur förarhytten för att titta efter.
Med bestämda steg går hon runt bilen och låser försiktigt upp bakdörrarna, beredd på allt.
Då förstår hon var ljudet kom ifrån.
– Schmäk också! Remmarna har släppt.
Skuggkistan, som är på hjul, har rullat runt där bak och smällt i lastbilens väggar. Angelika
Prick spänner fast den igen. Sedan stänger hon dörrarna och kör vidare mot det hemliga göm -
stället – en plats där ingen kommer att kunna hitta skuggdräkten, särskilt inte den utvalda. För det får inte hända!
Den utvalda är en person som skuggdräkten letar efter, och det är viktigt att den personen aldrig
någonsin tar på sig skuggdräkten. Om den utvalda tar på sig skuggdräkten blir Sommarskuggan fulländad och levande för alltid. Då går skuggdräkten inte att ta av och Sommarskuggan kommer aldrig
att kunna stoppas. Vem den utvalda personen är vet ingen, men skuggdräkten letar hela tiden genom att locka alla möjliga personer att prova den. Hittills har ingen på barn-tv varit den utvalda. Kanske finns den utvalda någon annanstans, i en helt annan stad.
Samtidigt några kilometer därifrån i den lilla staden som doftar kex …
– Har du hört att man kan locka till sig Sommarskuggan?
– Va!? Du skojar!
Puck och Sasha är bästisar och de älskar allt som har med Sommarskuggan att göra. Sasha tycker bäst om att busa som Sommarskuggan, medan Puck föredrar att lösa mysterier och bygga fällor som Angelika Prick. De har sett alla program på barn-tv och de drömmer om att träffa Sommarskuggan på riktigt.
– Jo, det är sant, säger Sasha. Man läser bara den här magiska skuggramsan.
Sasha viftar med ett papper.
– Men va! Tror du verkligen på sådant? frågar
Puck skeptiskt.
– Jag vet inte. Men det skadar ju inte att pröva
i alla fall, svarar Sasha.
Tillsammans läser de ramsan: Skugg, skugg, Sommarskuggan, hör vår invit, du är välkommen hit. Men inget bus i vårt hus.
Inget skuggslem i vårt hem.
Om du oss besöker, kan du hitta vad du söker.
Angelika Prick kör förbi en ståtlig gammal fästning på en höjd vid sidan av vägen. Hon känner en söt och ljuvlig doft.
– Mmm … kex, mumlar hon för sig själv.
Plötsligt skakar hela lastbilen till. Angelika Prick tar ett hårt tag om ratten.
– Oj, vad var det där? Schmäk också! Ett fartgupp!
Hon spetsar öronen igen och försöker höra om skuggkistan rullar runt där bak i lastutrymmet.
Men allt är tyst.
Bra! Remmarna satt hårt den här gången. Allt
är som det ska, tänker hon och kör vidare.
Men det är det inte. I guppet har remmarna släppt, samtidigt som bakdörrarna gått upp. Den tunga kistan har rullat ut och i full fart åkt åt rakt motsatt håll, och sedan sladdat nerför dikeskanten.
Förste skuggjägare Angelika Prick kör vidare mot det hemliga gömstället med en tom lastbil, medan skuggdräkten i kistan är på väg att ställa till med nya
bus. Kanske är det nu den ska hitta sin utvalda …
– Ska vi se om det funkade? säger Sasha.
– Hur då menar du? frågar Puck.
– Vi går ut på gården och kollar om Sommarskuggan är här, svarar Sasha.
Puck och Sasha ställer sig vid fönstret och spanar ut över gården. Där finns gungor, klätterväggar och en lekborg, men också en massa träd och stora buskar – perfekta gömställen för Sommarskuggan. Puck ryser. Även om han älskar Sommarskuggan så kan den vara lite läskig ibland. Särskilt när den smyger runt och är tyst. Trots att någon alltid finns i dräkten så säger den ingenting.
– Men vadå, tror du att den redan kan vara här? frågar Puck lite ängsligt.
– Jag vet inte. Kanske. Vi får gå ut och leta, säger Sasha.
De går ut i hallen och tar på sig gympaskorna.
Det doftar ostpaj i hela lägenheten.
– Var inte ute för länge, pitan är snart klar, hojtar Sashas morfar från köket.
– Vi är snart tillbaka. Cao!
Sasha slänger igen dörren, studsar nerför trapporna och springer ut på gården med Puck. Det är i slutet av oktober och mörkt ute även om klockan inte är så mycket. Puck och Sasha väljer en av gångbanorna som slingrar sig runt gården.
– Om jag var Sommarskuggan skulle jag gömma mig här, säger Sasha när de närmar sig ett stort buskage mellan träden.
– Vad gör du? Ska du verkligen gå in där? säger Puck oroligt och tittar på de höga och mörka snåren.
Nu ångrar han alla läskiga filmer han sett, det känns som om alla monster bor där inne bland buskarna.
– Javisst! Hur ska vi annars få reda på om den gömmer sig där? Stanna här så kommer jag strax, säger Sasha och försvinner in i buskaget.
Puck står kvar och väntar på den ödsliga
gångvägen. Han anstränger sina ögon och spanar efter minsta lilla tecken. Sommarskuggan skulle kunna dyka upp precis var som helst. Om den nu är här.
Tiden går. Puck spanar och väntar, men ingen Sommarskugga visar sig. Inte Sasha heller. Det måste ha gått flera minuter sedan hon försvann. Vilken tid det tar. Nu borde hon vara tillbaka, tänker Puck. Han kikar in i buskaget, men det är för mörkt för att se något.
– Sasha? ropar Puck försiktigt. Inget svar. Konstigt. Så långt borta kan hon väl inte vara. Hon borde höra honom.
– Sasha? ropar Puck igen.
Fortfarande inget svar. Det är helt tyst. Förutom Pucks hjärta som bultar allt hårdare. Tänk om något har hänt henne … Tänk om Sommarskuggan verkligen har kommit hit och tagit henne!
Plötsligt prasslar det i buskaget.
– Vem är det? Är det någon där? frågar Puck högt,
och försöker samtidigt kika in bland grenarna. Han ser fortfarande ingenting, men det är för
att han tittar åt fel håll. Han ser inte att någon står bakom trädet och spanar på honom. En svartklädd
figur med gula ögon, långa morrhår och mustasch. Den spretar med fingrarna och börjar långsamt gå mot Puck.
– Sasha? ropar Puck igen.
Han försöker fortfarande spana in i buskaget.
Den svartklädda figuren kommer närmare och
närmare. Till slut är den så nära att den kan röra vid Puck.
Vad konstigt … Var kan hon vara? tänker Puck.
I samma ögonblick tar en svart gummihandske tag i hans axel. Det ser precis ut som Sommarskuggans gummihandske!
– Aaah! skriker Puck.
Sedan springer han. Han springer för livet och
vågar knappt titta åt Sommarskuggans håll. När han kommer fram till lekplatsens klättervägg klättrar
han upp.
Det är inte sant! Sommarskuggan är verkligen här!
flämtar han för sig själv, samtidigt som han klamrar sig fast vid klätterstenarna.
Men så hör han något konstigt: Sommarskuggan fnissar. Den brukar ju aldrig
låta … Puck sneglar
ner mot marken. Sommarskuggan ser inte alls ut som den ska, den ser på något sätt hemmagjord ut.
Dessutom är det något bekant med fnisset.
– Gaah! Sasha, är det du! stönar Puck och klättrar ner.
Sasha lyfter upp masken. Ännu en gång har hon lyckats busa med Puck.
– Hihi, jag trodde aldrig att jag skulle lyckas
lura dig. Jag gömde kläderna i buskarna innan du
kom och sedan väntade jag på att kunna få ut dig hit.
– Så allt var bara ett bus, då? säger Puck lättat.
– Ja, det var det. Förlåt. Det var inte meningen att skrämmas. I alla fall inte så mycket. Jag ville bara visa min skuggdräkt som jag ska ha i skolan i morgon. Det är ju halloween och pumpajakt, säger Sasha med ett stort leende.
– Vänta bara tills du får se min kostym, säger Puck och ler hemligt.
Han har redan glömt hur rädd han nyss var. Pumpajakten på halloween är årets höjdpunkt på Puck och Sashas skola. Alla klär ut sig, både elever och lärare. Sedan får alla lösa uppgifter för att vinna pumpor, och pumporna får man byta in mot godis.
Skuggdräkten vill också vara med på pumpajakten. Godis är det bästa den vet, förutom bus och skuggslem förstås. Men ännu så länge ligger den i sin träkista, precis utanför Puck och Sashas skola, och väntar på att bli hittad.
Det märks att det är en speciell dag: monster, spöken, troll, mumier, dinosaurier, robotar, en hörningar – alla möjliga figurer är på väg till skolan. Vid mötesstenen i skogsdungen utanför skolgården står en liten Sommarskugga och tittar på klockan. Det är Sasha som väntar på Puck. Fast klockan är kvart i åtta är det fortfarande mörkt ute.
Var är han någonstans? Hoppas han inte är sjuk, tänker hon medan några skelett stapplar förbi. Sasha ser sig omkring på alla utklädda barn. Hon har ingen aning om vad Puck tänker
klä ut sig till. Han har sagt att han ska överraska henne. Däremot ser Sasha något annat intressant. En stor träkista. Den står precis utanför skolgården. Sasha går fram och inspekterar den. Den verkar olåst och hon prövar att öppna locket. Men i samma ögonblick händer något som stoppar
henne. Hon sitter fast. Intrasslad. Hon är fångad i ett nät.
– Stopp där, din skuggbuse! Nu har jag dig! Schmäk! säger en bekant röst bakom henne.
Det är Puck.
– Puck! Har du klätt ut dig till Angelika Prick?
Coolt!
– Förste skuggjägare, om jag får be, säger Puck och trasslar loss nätet från Sasha.
Sedan får han syn på träkistan.
– Hallå, det ser ju ut som skuggkistan!
– Ja eller hur? Den är väldigt lik, säger Sasha.
Jag skulle just öppna den.
De tar tag i det tunga locket tillsammans men
får ändå kämpa för att lyfta upp det. Det väger
många kilo. Med huvudena tätt ihop kikar de ner. Kistan är inte tom.
– Oj! säger Puck.
– En klocka, säger Sasha och plockar upp en armbandsklocka med extra stor urtavla. Vad gör den i en så stor kista?
– Men du … Tänk om det är den riktiga skuggkistan, säger Puck oroligt. Då är ju Sommarskuggan också här … Puck ser sig oroligt omkring och viftar med sin klipinne, precis som Angelika Prick brukar göra.
– Nej, det är omöjligt! Sommarskuggan kan väl inte lämna tv-huset, säger Sasha. Den riktiga Angelika Prick håller koll på skuggdräkten. Det här måste vara en annan kista.
– Men den där magiska skuggramsan då … Var kommer den ifrån? frågar Puck.
– Det är bara något min storasyster hittade på nätet. Men hon brukar också luras och säga att tomten finns på riktigt, så henne ska vi inte tro på, säger Sasha.
Riiiiiing, riiiiiiing. Skolklockans högljudda signal skär i öronen.
– Kom! Vi börjar nu, säger Sasha.
De smäller igen kistlocket och springer mot skolans ingång, utan att ha en aning om vad som väntar dem.
– Välkomna till Nordmannaskolans årliga pumpajakt! säger rektor Ingbritt Krok från aulans scen.
Hon är utklädd till pirat.
– Ni kan kalla mig Kapten Rektor Krok, skrockar hon som en pirat och visar upp sin fejkade krok som sticker ut ur skjortärmen. Nå, alla landkrabbor, ärrrh ni redo att gå på pumpajakt?
– Ja! ropar alla utklädda barn.
– Reglerna är enkla, fortsätter Kapten Rektor Krok. Det gäller att samla så många små hallo ween- pumpor som möjligt. För att få en minipumpa måste ni klara lärarnas utmaningar.
Minipumporna kan ni sedan byta mot godis. Ju fler ni lyckas samla ihop, desto mer godis får ni.
Dessutom: håll extra utkik, jag har nämligen gömt
några bonuspumpor ute i korridorerna. Lycka till!
Puck och Sasha tar sina påsar och ger sig ut på pumpajakt.
– Titta här! säger Sasha och lirkar fram en minipumpa ur bladverket på en grön krukväxt.
Puck ålar sig plötsligt in under en soffa.
– Åh, kolla här! säger han och rullar fram en pumpa.
Puck och Sasha high fivear och letar vidare efter ett klassrum märkt med halloween-skylt på dörren. Det är dags för första utmaningen.
De måste flytta lite klibbigt spindelnät för att komma in i klassrummet där deras lärare Royne Lupp håller hus. Han har pyntat hela klassrummet med skelett.
– Gaah. Var kan den vara? säger Royne Lupp medan han kryper runt på golvet.
Han kravlar ut och in under alla bord och stolar med sitt förstoringsglas. Royne går ingenstans utan sitt förstoringsglas, trots att han ser bra med sina glasögon.
– Hej Luppen! Vad letar du efter? säger Sasha.
– Jag har tappat min klocka …
Royne Lupp slår huvudet i ett bord när han
reser sig upp.
– Jag har letat efter den hela morgonen så jag
har inte hunnit byta om än.
Han tittar ner på sina gamla vanliga lärarkläder.
– Men vi har hittat en klocka! säger Puck. Den ligger i en träkista precis utanför skolan.
–
Va? Gör den? Det måste genast undersökas …
Men först ska ni få en utmaning. Hoppas ni har övat ordentligt på era tiokamrater, säger Royne
Lupp och plockar fram en kortlek.
– Jag kommer att vända upp fem kort. Er uppgift är att säga vilken siffra som saknas till varje kort för att det ska bli tio. För att få var sin minipumpa måste ni ha ALLA rätt. Har ni förstått?
Puck och Sasha nickar. Royne Lupp vänder på fem kort.
Puck och Sasha säger vartannat svar.
– Sex.
– Nio. – Fem.
– Två. – Tre.
Royne Lupp tittar lurigt på Puck och Sasha genom förstoringsglaset. Hans öga är gigantiskt.
– Bravo! Ni hade alla rätt, säger han och ger dem var sin pumpa..
De springer genast vidare mot nästa utmaning.
Nästa dörr som är märkt med en halloween-skylt leder in till bamba – matsalen. Medan Sasha
knackar på börjar Puck bete sig som en blodhund som har fått vittring på något.
– Känner du att det luktar bränt? säger Puck. Sasha sniffar.
– Du har rätt, säger hon, samtidigt som dörren öppnas.
– Ay Dios mío! Har pumpajakten redan börjat?
Jag har helt tappat bort tiden, säger mattant Flora.
Kom in, kom in!
Hon torkar av svetten i pannan så att det skvätter på Puck och Sasha.
– Vad är det som luktar bränt? undrar Puck.
– Åh nej! Mina spök-kakor! Mattant Flora slår
ut med händerna i luften och rusar iväg till köket.
Det skramlas och svärs i köket, och sedan
kommer mattant Flora tillbaka med nya svettpärlor i pannan.
– Hur gick det? undrar Puck.
– Ingen fara. Jag hinner göra en ny sats innan det
är dags för godisceremonin, säger mattant Flora och skakar på huvudet så att det svettskvätter på Puck och Sasha.
– Varför har du inte på dig någon kostym?
frågar Sasha. Hon granskar mattant Floras vanliga kökskläder.
– Jag får inte lov att ha några andra kläder i köket. Men så fort jag är klar där inne kommer jag att byta om, svarar hon. Men nu ska ni två få er utmaning.
Hon ger Puck och Sasha var sin kökshandduk att binda för ögonen.
– Ni ska få smaka på tre olika saker som ni sedan ska gissa vad det är för något. För att få en minipumpa var måste ni ha ALLA rätt. Har ni förstått?
– Bara det inte är surkål! utbrister Sasha och
knyter sin kökshandduk. Min morfar tjatar jämt om att jag ska äta surkål men det luktar ju prutt.
– Surkål är gott, säger Puck. Man kan hålla för näsan. Sill är mycket värre. Det är slibbigt.
Puck gör en äckelmin.
– Ni får väl se vad det blir för något, säger mattant Flora lite lurigt. Det första ni ska smaka på är något som växer på en taggig buske eller i ett litet
träd. Den kan få er att göra konstiga miner och den är gul …
Puck och Sasha får var sin klyfta och tar ett bett.
– Uuuh, surt! säger Sasha och grimaserar.
– Åh, gott! säger Puck och tuggar i sig hela. Jag
älskar citron!
– Bra där. Citron är rätt! säger mattant Flora och fortsätter: Nästa sak är trögflytande och ni kommer att få det på en sked. Det är både Nalle
Puhs och Bamses favorit.
Puck och Sasha smakar.
– Mmm, håning, säger Puck.
– Ja, dunderhonung, säger Sasha.
– Rätt igen, säger mattant Flora. Då har vi den sista. Ni vet precis vad detta är men ni kanske aldrig har smakat. Det är en frukt som odlas mycket i USA, och världens största vägde över ett ton. Alltså lika mycket som en valross!
Puck och Sasha får var sin bit i handen.
– Oj, vad är det här? Det smakar inte så mycket, bara lite sött, säger Sasha.
– Ja, som en morot, fast ändå inte. Men det finns väl inga morötter som väger som valrossar?
säger Puck.
– Man kan äta fröna. Mattant Flora ger nya ledtrådar. Och man brukar karva figurer i skalet. Särskilt idag …
– Ah! Pumpa! säger Sasha.
– Men är det en frukt? undrar Puck.
– Ja, det är det. Pumpa är rätt! säger mattant Flora. Ni har klarat utmaningen!
Puck och Sasha lossar kökshanddukarna och får var sin minipumpa.
– Vet ni förresten vad klockan är? undrar mattant Flora.
Puck visar sin blåa Angelika Prick-klocka.
– Oj, då måste jag skynda mig, säger mattant Flora och försvinner ut i köket.
Puck och Sasha springer vidare. Det finns fler minipumpor att erövra.
Knack knack knack .
– Varför öppnar hon inte?
Puck knackar på dörren för fjärde gången.
– Hon är väl sen som vanligt, säger Sasha.
– Oj, oj, förlåt! Jag kokade bara lite mer kaffe i lärarrummet.
En kvinna kommer galopperande genom korridoren med en kaffekopp i handen. Det är
Sena-Lena, den enda läraren på skolan som inte kan hålla tider. Trots att hon har FLERA klockor på BÅDA armarna.
– Mina klockor går lite olika och jag visste inte vilken som visade rätt, ursäktar hon sig.
– Det gör ingenting, säger Sasha och granskar
Sena-Lenas vanliga lärarkläder. Har inte du heller
någon kostym på dig?
Sena-Lena blir likblek i ansiktet.
– Åh nej! Min kostym!
Sena-Lena rusar in i klassrummet och vidare in till det lilla grupprummet innanför.
– Vad händer? undrar Puck.
Sasha rycker på axlarna – hon har ingen aning.
– Puh. Vilken tur. Det var ingen fara!
Sena-Lena ser lättad ut när hon kommer ut från grupprummet.
– Jag trodde att min kostym var borta, men den fanns kvar. Jag måste bara dricka kaffe först innan jag tar den på mig, säger Sena-Lena.
Hon dricker mest kaffe av alla på hela skolan.
– Men nu får vi inte glömma er utmaning, säger hon och tar fram en korg med bokstäver. För att få minipumpor måste ni lösa en gåta med hjälp av några bokstäver. Är ni redo?
Sena-Lena sörplar i sig en stor klunk kaffe. Puck och Sasha nickar.
– Jag har många blad men är varken träd eller blomma. Många vill sluka mig, andra somnar i mitt sällskap. Vem är jag? säger Sena-Lena och lägger
fram några bokstäver på bordet. Puck och Sasha klurar på gåtan och försöker
bilda ett ord av bokstäverna.
Srrrpl. Sena-Lena sörplar sitt svarta kaffe högt och ljudligt. Puck och Sasha försöker koncentrera sig.
Efter ett litet tag säger Puck:
– Jag tror jag vet svaret på gåtan!
– Och jag vet ett ord som bokstäverna kan bilda! säger Sasha.
Båda två säger svaret samtidigt.
– Boken!
Sena-Lena rör inte en min, hon slurpar bara lite mer svart kaffe. Först när spännet lossnar på en av hennes klockor och den trillar i golvet tittar
hon upp.
– Åh tusan, inte igen, säger hon och trär tillbaka den på armen.
Sedan ger hon Puck och Sasha var sin minipumpa.
– Rätt svar. Boken är det korrekta svaret. Puck och Sasha springer vidare.
Puck och Sashas påsar fylls på med minipumpor. I gympasalen lyckas de ta sig runt en tuff hinderbana. I musikrummet gissar de rätt på låtar.
I bildrummet ritar de teckningar …
På väg tillbaka till godisceremonin, där pumporna ska bytas mot godis, passar Puck och
Sasha på att leta efter några sista minipumpor i korridoren. De kollar i varenda sko och bakom varje kudde. De gräver till och med i papperskorgar.
Det är då det händer: under en papperskorg ser det ut som om någonting har droppat ner på golvet.
Sasha sätter nästan sin stövel i det svarta kletet.
Skuggslem.
Sasha stirrar på det svarta slajmet på golvet. Vilken tur att hon inte trampade i det. Hon hukar
sig ner och studerar det närmare. Det ser precis ut som skuggslem så Sasha vågar inte röra det. Är det äkta vet man aldrig vad som kan hända. Plötsligt petar någon Sasha i ryggen.
– Har du hittat en minipumpa, eller?
Puck viftar med sin klipinne.
– Nä … Något helt annat. Titta! säger hon och pekar på sitt geggiga fynd.
– Ah, skuggslem!
Puck sätter sig bredvid
henne. Han är inte alls lika förvånad. Han
är säker på att
Sasha bara har ett nytt bus på gång.
När han sträcker ut fingret för att känna på skuggslemmet slår Sasha snabbt undan hans hand.
– Rör inte! Vad som helst kan ju hända, säger hon nervöst.
– Hehe, fast det är väl ditt skuggslem? säger Puck.
Den här gången tittar inte Sasha på honom med den där busiga blicken, utan med den allvarliga.
– Nej Puck, det är inte mitt. Jag har aldrig sett det förut …, säger Sasha.
– Men vems är det då? Du är ju den enda som är utklädd till Sommarskuggan, säger Puck.
– Jag vet inte … Tänk om …, börjar Sasha och ser sig samtidigt om över axeln.
– Tänk om vadå? undrar Puck och tittar även han över Sashas axel.
– Tänk om den riktiga Sommarskuggan är här, viskar Sasha.
– Det är ju omöjligt, ju. Du har själv sagt att den aldrig kan lämna tv-huset, säger Puck.
– Men tänk om den magiska formeln verkligen
funkade och vi lockade hit den, säger Sasha och ser sig omkring. Sommarskuggan kan ju dyka upp precis var som helst och när man minst anar det.
– Skulle det där i så fall vara ett riktigt skuggbrev? säger Puck och pekar på ett grått papper med stämpelbokstäver som någon har tejpat upp på väggen.
Sasha flyger upp från golvet. Det finns bara en som brukar skriva med just sådana stämpelbokstäver.
– Puck, du hade rätt! Det var den riktiga skuggkistan och den där klockan var en skugg-ledtråd! säger Sasha upphetsat. Och nu är Sommarskuggan ute efter vårt halloween-godis. Vi måste stoppa den!
Puck rynkar pannan. Han vet inte vad han ska tro.
– Sasha, visst skojar du med mig just nu? säger han lite osäkert.
– Nej! Du måste tro mig. Det här är inget bus, säger Sasha.
Riiiiiing, riiiiiiing.
Den högljudda ringsignalen avbryter dem. Nu måste de skynda sig. Hela skolan ska samlas i aulan för godisceremonin. Minipumpor ska bytas mot godis. Om inte den busiga, magiska dräkten som gömmer sig här någonstans hinner före.
– Äntligen dags för den stora godisceremonin, säger Kapten Rektor Krok från aulans scen. Hoppas ni har lyckats samla på er riktigt många minipumpor för vi har mycket godis att dela ut. Vi
kommer göra så att …
Kapten Rektor Krok avbryter sig plötsligt när en radiostyrd bil kommer åkande mot scenen.
– Nämen, vad är detta för något? säger hon förvånat.
Sasha, som sitter närmast scenen, stelnar till. Hon ser nämligen vad som finns på bilen: ännu ett
grått papper med stämpelbokstäver. Rektor Krok
plockar sakta upp det när bilen stannar vid hennes
fötter. Sedan läser hon högt:
Alla – även Puck – vänder sig mot Sommarskuggan i aulan. Alltså mot Sasha.
– Ha! Jaså? ALLT godis? Bra försök där, Sasha, eller jag menar Sommarskuggan, säger rektor
Krok. Men det här godiset är till ALLA på skolan, så jag får nog säga bus. Du kommer väl inte att hitta på något dumt nu?
Då slocknar ljuset.
– Hallå! Vem släckte lampan? säger någon i mörkret.
– Jag kan inte se något! säger en annan.
– Inte jag heller! säger en tredje.
Eftersom det är kolsvart i aulan ser ingen vad som pågår: den busiga magiska dräkten har kommit fram från sitt gömställe och smyger runt bland alla oroliga barn med flera liter skuggslem i en hink.
– Sasha, var är du? Puck sträcker ut en hand i mörkret och känner hur en gummihandske tar tag i den.
– Här är jag, säger Sasha tätt intill honom.
– Alltså, hur gjorde du? Hur släckte du lampan? viskar Puck.
– Men Puck! Det är inte jag som gjort det, säger Sasha. Det måste vara den riktiga Sommarskuggan.
Ett lätt vinddrag sveper plötsligt förbi deras
ansikten. Någon går förbi dem i mörkret.
– Kände du det där? frågar Sasha.
– Ja, säger Puck, men hur mycket de än spejar ut i mörkret så kan de ändå inte se något.
De hör bara oroliga röster och rektor Krok som försöker överrösta alla.
– Seså, lugna er allesammans! ropar hon från scenen. Sasha, det räcker nu. Tänd lampan, är du snäll!
– Men det är inte jag! ropar Sasha tillbaka. Det
är den riktiga Sommarskuggan!
Då tänds lampan igen. Alla kisar tills ögonen har vant sig vid ljuset.
– Puh. Tack, Sasha, men nu är det färdigbusat.
Tillbaka till godisceremonin, säger rektor Krok och går mot godisberget.
Då upptäcker hon det fasansfulla: hon kommer inte åt godiset. Det är omringat av en stor, tjock ring av kletigt skuggslem.
– Sasha! Har du gjort det här? säger rektor Krok strängt och tittar allvarligt på Sasha.
– Va?! Nej! säger Sasha. Jag har suttit här hela tiden.
– Ja, det har hon, intygar Puck. Hon har suttit bredvid mig.
Då kommer den lilla radiostyrda bilen åkande igen med ett nytt skuggbrev. Det blir knäpptyst i aulan. Alla vill höra vad som står i brevet. Rektor
Krok läser högt:
– Ha! Jag sa ju att jag var oskyldig, säger Sasha och slår ut med händerna.
– Men vårt godis då? muttrar oroliga röster bland eleverna.
– Ingen fara. Ta det lugnt nu, allesammans. Godiset är ert och ingen annans, försäkrar rektor
Krok. Lite geggigt slajm ska inte stoppa mig.
Hon ska just ta ett jättekliv över skuggslemmet när Puck och Sasha börjar vifta och skrika.
– Neeej! Trampa inte i det!
Rektor Krok stannar upp mitt i rörelsen.
– Vad är det värsta som kan hända? säger hon.
Att jag blir lite kladdig om skorna?
Med de orden fullföljer hon sitt steg över skuggslemmet – och trampar i det.
Splosh!
Puck och Sasha håller andan, säkra på att något kommer att hända, men frågan är vad. De stirrar på rektor Krok, som plötsligt stannat upp. Hon står helt still. Hon verkar ha stelnat. Till en staty.
– Såklart, säger Puck och minns varningen i skuggbrevet: Låt det vara annars blir det stelt …
Några lärare springer fram till scenen för att hjälpa rektor Krok, men de inser snabbt att de inte kan göra något. Hon är helt förstenad. Utan att tänka sig för börjar de undersöka skuggslemmet, och begår därmed samma misstag som rektor Krok. Lärare efter lärare stelnar till statyer när de rör vid det.
Då ser Puck hur den radiostyrda bilen backar och vänder. Han följer den med blicken när den åker mot utgången. Vid dörröppningen står den som styr bilen med en kontroll. Puck spärrar upp
ögonen. Det är inte sant! Han rycker i Sasha, som inte kan släppa de förstenade lärarna med blicken.
– Sasha, titta, säger Puck och pekar mot dörröppningen.
Sasha vänder sig om. Där står den ju: den riktiga Sommarskuggan.
Sommarskuggan plockar kvickt upp den radiostyrda bilen och smiter ut ur aulan. Puck och Sasha springer efter, men när de väl kommer ut i korridoren har den försvunnit.
– Vart tog den vägen? säger Sasha och spanar åt båda hållen.
– Alltså, såg du hur stor den är?
Puck sträcker upp händerna mot taket.
– Japp, den är 240 centimeter lång. Det har jag läst, säger Sasha och kikar in på de närmaste toaletterna.
– Den är ju dubbelt så stor som oss. Hur ska vi någonsin kunna fånga den? säger Puck.
– Äsch, det fixar väl du. Du är ju grym på fällor, säger Sasha och tittar under soffan. Men var är den någonstans?
– Schmäk täki päk …
– Hörde du? viskar Puck. Det är någon i biblio teket.
– Ja, jag hörde, säger Sasha. Kom! Sasha tar Puck i handen och smyger in i biblio teket.
– Schmääääk?
Både Puck och Sasha känner igen schmäkiskan. Det finns bara en person som pratar så. De följer
rösten längre och längre in i biblioteket tills de befinner sig längst in i hörnet.
– Schmäk? Är det någon där? säger rösten igen.
Nu ser de att den kommer från en surfplatta, gömd mellan böckerna i en hylla.
– Angelika Prick! säger Puck, och avfyrar världens största leende när han får syn på henne i surfplattan.
– Schmäki täki päk , vad är det jag ser? En
mini-Sommarskugga och en förste skuggjägare, säger Angelika Prick och blinkar åt Puck. Ni två är perfekta för mitt uppdrag.
– Uppdrag? Puck rättar till sin röda rock.
– Ja. Enligt mina kalkyler är Sommarskuggan någonstans på er skola. Stämmer det? säger Angelika Prick och viftar mot dem med sin klipinne.
– Jaaa! Sommarskuggan är här. Vi såg den alldeles nyss, säger Sasha.
– Den har tagit allt vårt halloween-godis, och så har den förstenat rektor Krok och flera andra lärare …
Puck snubblar nästan på orden.
– Va!? Förstenat? säger Angelika Prick och kommer närmare med ansiktet tills det fyller hela skärmen.
– Alla som trampar i skuggslem blir förstenade, det är redan flera stycken som har blivit det, säger Sasha.
– Schmäk, det var värre än vad jag trodde, säger
Angelika Prick. Sommarskuggan måste stoppas nu med detsamma, innan fler råkar illa ut.
– Kommer de att vara förstenade för alltid?
frågar Puck.
– Nej då, vi kan rädda dem om vi bara lyckas
bryta förtrollningen. Men då måste vi fånga och avslöja vem som är Sommarskuggan, säger
Angelika Prick. Såvida den inte har hittat sin utvalda, förstås …
– Just ja …, suckar Sasha. Om Sommarskuggan blir fulländad och levande för alltid kommer vi aldrig att kunna ta av dräkten och bryta förtrollningen.
– Men då kommer ju alla som blivit förstenade att vara statyer för evigt, säger Puck och tar sig för pannan.
Angelika Prick nickar.
– Ni måste helt enkelt stoppa Sommarskuggan, och sedan får vi hoppas att dräkten går att ta av, säger Angelika Prick.
– Hur då? frågar Puck. Kommer du hit?
– Jag är på väg. Men ni måste börja utan mig!
säger Angelika Prick. Det tar ett tag innan jag kommer fram och vi har ingen tid att förlora.
Därför utser jag er två till skuggjägare. Antar ni uppdraget?
Puck och Sasha tittar på varandra och ler. Det här var det bästa de har hört på länge.
– Ja! säger Puck och Sasha samtidigt.
– Bra! Ni måste börja med att ta reda på vem
som gömmer sig i dräkten, säger Angelika Prick.
Hitta alla skuggledtrådar som finns gömda på skolan!
– Ah, men vi har redan hittat en ledtråd. En klocka, säger Puck upphetsat.
– Perfekt! Sommarskuggan är någon som saknar en klocka. Det måste finnas fler ledtrådar.
Hitta dem! När ni vet vem som är Sommarskuggan tar ni något viktigt ifrån den. Därefter ska ni bygga en skuggfälla!
– Uppfattat! Puck och Sasha gör honnör.
– Enligt mina kalkyler är det någon på er skola som gömmer sig i dräkten. Någon ni känner väl, säger Angelika Prick.
– Va? Puck och Sasha försöker komma på om de kan ha sett eller hört något misstänkt.
– En sak till innan mitt batteri dör, säger
Angelika Prick. Lova att ni aktar er för skuggslem. Ni får inte bli förstenade.
–Vi lovar, säger Puck och Sasha i munnen på varandra.
Piiiiip, piiiiip!
Angelika Pricks blåa klocka tjuter plötsligt.
– Nu vill mina kalkyler något, säger hon och kollar meddelandet. Oj … Bli inte rädda nu, men ni är inte längre ensamma i biblioteket. Ni måste …
Surfplattan slocknar och Angelika Prick
försvinner.
Boom.
En dörr slår igen.
I ett par sekunder står Puck och Sasha som förlamade. De lyssnar spänt. Sedan kryper de ihop
bakom bokhyllan och kikar mellan hyllplanen.
Någonstans mellan alla bokhyllor smyger
Sommarskuggan omkring med sitt skuggslem.
Puck och Sasha spanar, kisar, spejar och glor
mellan böckerna.
– Ser du den? viskar Puck i Sashas öra.
– Nej, andas Sasha. Men den är ju här någonstans.
Puck och Sasha tittar överallt. Förutom bakom
sig. Bakom böckerna sticker nämligen ett par gula
ögon fram.
Plötsligt hörs ett zzzzzzzz. I den trånga gången
mellan böckerna, rakt mot Puck och Sasha, kommer
den lilla radiostyrda bilen. På flaket ligger ett nytt
skuggbrev. Puck plockar upp brevet och läser.
– Vadå se oss …?
Sasha vrider på huvudet. Då ser hon de gula ögonen bakom bokhyllan.
– SPRING! skriker Puck och kutar.
Sasha trycker ut en hyllmeter böcker så att de ramlar rakt på Sommarskuggans fötter. Sedan springer hon efter Puck. På sin väg välter hon en stor krukväxt och en vagn full av återlämnade böcker för att hindra Sommarskuggan att följa efter.
– Puck? Var är du? viskar Sasha.
– Psst. Här är jag.
Puck sticker fram huvudet under bordet i
läshörnan. Sasha smyger sig ner bredvid honom. Pulsen dunkar och hjärtat går på högvarv. Båda
andas häftigt. De trycker händerna mot munnen för att det inte ska höras. De kan bara hoppas att
Sommarskuggan inte ska hitta dem.
Plötsligt hör de ett ljud. Långsamma, släpande
steg och de kommer närmare och närmare. Puck
flyttar sina händer till ögonen medan Sasha håller
kvar sina för munnen. Hon spärrar upp ögonen.
Snart kommer den runt hörnet och hon vill se den.
Hon väntar spänt. Om ett ögonblick ska hon få se Sommarskuggan på nära håll. Men inget händer.
Den dyker aldrig upp och stegen upphör tvärt.
Vart tog den vägen? undrar Sasha. Hon ser sig
omkring. Blicken dras mot ena änden av bordet.
Där står den. Precis intill bordet. Sasha kryper
närmare Puck. Han skakar i hela kroppen. Sakta
rör sig Sommarskuggans lurviga fötter runt bordet.
Sasha skulle kunna röra vid den svarta pälsen. Så
nära är den. Nu är det kört, tänker hon. Snart
kommer hon och Puck att förvandlas till statyer.
Men så händer något konstigt. Sommarskuggan börjar gå mot utgången. Den verkar inte ha sett att Puck och Sasha gömmer sig under bordet. På väg mot dörren snubblar den till på den omkullvälta bokvagnen. Det brakar till och Sasha lägger märke till att Sommarskuggan tappar något.
Sasha väntar ett par minuter.
– Kusten är klar, säger hon till slut och petar på Puck. Den har gått sin väg.
– Puh, det var nära ögat.
Puck torkar bort svett ur pannan.
– Den tappade något, säger Sasha och kryper fram från gömstället.
Hon går fram för att titta efter vad det är för något. En ny skuggledtråd – en sked.
– Jag kan hoppa över och hämta godiset, säger ett barn i en grön groddräkt.
– Jag kan flyga över, säger en annan, utklädd till Stålmannen.
– Hallå där! Ingen ska hoppa eller flyga över någonting, ryter en lärare som ser ut som en nallebjörn.
Han kämpar för att hålla alla borta från skuggslemmet.
– Håller er borta, annars kommer ni att stelna som de andra.
Men det är för sent. Grodan och Stålmannen har redan tagit sats mot skolans halloween-godis.
Splosh. Splosh. Självklart landar de i slemmet och blir genast stela som statyer.
– Åh, nej, inte fler, suckar nalle-läraren, som verkar ha tappat kontrollen över ringen med
skuggslem. Flera barn vill pröva att hoppa över men varenda en misslyckas. Medan barnen, ett efter ett, blir små statyer, står lärarna som ännu kan röra sig och fipplar med sina mobiler. De googlar och youtubar på hur man får en staty att bli levande, men det är förstås lönlöst. Bara Puck och Sasha vet hur förtrollningen kan brytas. De står längst bak i aulan och tittar på spektaklet.
– Vi måste skynda oss, säger Puck. Innan hela skolan blir förstenad.
– Den här skeden leder oss till den misstänkte, säger Sasha och håller upp skuggledtråden. Jag vet en som har massor av skedar i sitt kök.
– Glöm inte klockan i skuggkistan, säger Puck. Jag vet en som har tappat sin klocka, en som inte har koll på tiden och en som har väldigt många klockor. Ingen av dem är här i aulan just nu.
– Jag vet precis vilka du menar. En av dem måste vara Sommarskuggan, säger Sasha. Vi kollar om de är på sina rum.
Den första Puck och Sasha går tillbaka till är
Royne Lupp, matteläraren som hade tappat bort sin klocka. De knackar på hans dörr men får inget svar. Han är inte där. Men kanske finns det någon ledtråd i hans klassrum. Puck och Sasha smiter snabbt in och börjar leta.
Mattant Flora som inte hade koll på tiden och som har massa skedar i sitt kök syns inte heller till i bamba. Kan det vara hon som är Sommarskuggan? Puck och Sasha söker efter ledtrådar.
Den tredje skuggmisstänkta är Sena-Lena, som alltid har flera klockor på armen än hon kan hålla reda på. Finns det något i hennes klassrum som kan avslöja henne?
– Jag tror jag vet vem som är i dräkten, säger Puck.
– Jag med, säger Sasha och viskar i Pucks öra. Han nickar tillbaka.
– Nu tar vi en viktig sak från vår huvudmisstänkta och bygger en skuggfälla, säger Puck.
– Här kommer Sommarskuggan garanterat att trilla, säger Puck och häller ut minipumpor på golvet.
Om Sasha är grym på att busa så är Puck en mästare på att bygga fällor! Efter mycket noggranna beräkningar har han valt ut den bästa platsen i skolan: gympasalen. Här finns allt han behöver. Mitt i fällan placerar Puck den viktiga sak de hittade i ett av de misstänktas rum: kontrollen till den radiostyrda bilen.
– Sådär, nu är skuggfällan klar, säger Puck.
– Kom, vi gömmer oss, säger Sasha.
De sätter sig på huk bakom en plint och väntar. Och väntar.
– Varför kommer den inte? undrar Puck.
– Vi måste kanske släcka lampan, säger Sasha.
– Varför det? Då blir det ju läskigt, säger Puck.
– Inte för Sommarskuggan. Då tror den att ingen är här, säger Sasha.
Hon springer iväg och släcker lampan, och kommer sedan tillbaka till Puck. De väntar. Och fortsätter att vänta. De väntar lite till. Men ingen Sommarskugga syns till.
– Gah , vad lång tid det tar, säger Puck. Det hinner bli julafton innan den kommer.
– Nu vet jag! säger Sasha. Vi kanske ska säga den magiska formeln. Den har ju funkat förut, vi prövar igen.
– Smart! Vi testar, säger Puck. Skugg, skugg, Sommarskuggan, hör vår invit, du är välkommen hit.
Squeeeeek. I samma ögonblick gnisslar den gamla ytterdörren. Någon är på väg in. Långsamma, släpande steg närmar sig. De gula ögonen lyser i mörkret och de långa fingrarna i gummihandskar spretar åt alla håll. Sommarskuggan har hittat till
gympasalen och den letar efter något. Den stannar upp och verkar ha fått syn på en sak mitt i rummet. Puck och Sasha gömmer sig. De får inte bli avslöjade, inte nu när de är så nära att fånga den.
Sommarskuggan stirrar på kontrollen till den radiostyrda bilen. Den har hittat vad den söker.
Utan en tanke på att den är på väg att gå i en fälla nappar den åt sig kontrollen. Just när den ska smita iväg trampar den i högen av minipumpor och ramlar baklänges. Puck och Sasha drar i repet. Det stora nätet faller rakt ner från taket och lägger sig som planerat över Sommarskuggan.
– Woho! Nu har vi dig! Puck hoppar fram från sitt gömställe.
– Wow, säger Sasha och går närmare den busigaste och skuggigaste skurken av dem alla.
Sommarskuggan kämpar för att komma loss, men ju mer den kämpar, desto mer intrasslad i nätet blir den. Den som vanligtvis brukar vara lång, ståtlig och lite läskig ser nu mest ut som en stor, snäll kattunge, hopkurad som en liten boll.
– Hur tar man av skuggdräkten? tänker Puck högt.
– Jag vet inte, säger Sasha. Det är väl bara att lyfta av huvudet.
– Men du, tänk om vi inte får av skuggdräkten, säger Puck. Tänk om Sommarskuggan har hittat
sin utvalda och blivit fulländad. Då kommer förtrollningen aldrig att kunna brytas … Stackars alla som blivit förstenade till statyer.
– Det finns bara ett sätt att ta reda på det, säger Sasha.
Puck och Sasha lossar lite på nätet och tar tag om huvudet. De gula ögonen stirrar in i Sashas bruna ögon.
– Nu du, din skuggbuse, är det slutbusat, säger hon och skruvar på huvudet medan Puck drar.
– Ta i lite hårdare, säger Sasha. Dra uppåt.
– Det går inte, säger Puck. Vi kanske gör något fel.
Puck och Sasha får inte av skuggdräkten. Kanske gör de något fel. Kanske har Sommarskuggan
faktiskt hittat sin utvalda och blivit fulländad. Puck och Sasha tar ett nytt grepp om det stora huvudet och då, plötsligt, lossnar det.
– Ja! Nu går det, säger Sasha.
När Puck och Sasha sakta lyfter av huvudet följer resten av dräkten med. Det svarta tyget glider upp centimeter för centimeter och snart ska de få se vem som gömmer sig i dräkten. Det rasslar till och ett armbandsur åker i golvet.
– Åh tusan, inte nu igen, hörs en röst från allt tygtrassel.
Puck plockar upp klockan och betraktar den bekanta figuren.
– Hej Sena-Lena! säger han och ger henne klockan.
– Tack! säger Sena-Lena och sjunker ihop.
Hon tittar på Puck och Sasha med små, oskyldiga hundögon.
– Ni är väl inte arga på mig? Jag hade ingen aning om vad det var för dräkt jag hittat och sedan var jag liksom fast med den och gjorde en massa dumma saker.
– Det är för att den är magisk och har starka buskrafter, säger Sasha. Man måste fånga Sommarskuggan och ta av dräkten för att förtrollningen ska brytas. Annars blir den som är inuti inte fri.
– Vilken tur att ni lyckades, säger Sena-Lena. Finns det förresten något kaffe här någonstans?
– Schmäki täki päk! Där är ni ju!
Plötsligt står Angelika Prick i dörren till gympasalen. Hon stånkar och stönar när hon knuffar och
skuffar den tunga skuggkistan framför sig.
– Jag hittade den här utanför skolan.
– Angelika, vi har stoppat Sommarskuggan!
säger Puck och visar upp skuggdräkten.
Angelika Prick tittar på dräkten. Sedan tittar
hon på Sena-Lena. Sedan på dräkten igen. Ett stort leende lyser upp hennes vänliga ansikte.
– Ni klarade det! Hurra!
Angelika Prick kramar om Puck och Sasha.
– Då borde den här klockan som låg i skuggkistan vara din, säger Angelika Prick och ger klockan med den stora urtavlan till Sena-Lena.
– Ännu en klocka som har trillat. Tusan också, säger Sena-Lena och fäster den på armen.
– Hur lyckades ni komma på vem som var i skuggdräkten? undrar Angelika Prick.
Puck och Sasha berättar om de tre skuggmisstänkta och de två skuggledtrådarna: klockan och skeden.
– Royne Lupp var mest skuggmisstänkt för han hade tappat sin klocka. Men vi förstod att han var oskyldig när vi hittade den i hans klassrum.
– Sedan var vi hos mattant Flora, som dels har skedar i sitt kök, och dels verkade sakna en klocka, fortsätter Sasha. Hon hade ingen koll på
tiden för hon brände sina spök-kakor och undrade vad klockan var. Vi var rätt säkra på att det var hon som var den skyldiga. Men så kom vi till SenaLenas rum. Hon brukar alltid tappa sina klockor, men dessutom var det en annan sak som inte stämde … Sena-Lena dricker mycket kaffe och i varje kaffekopp har hon en sked. Men en kopp saknade sin sked. Antagligen var det den vi hittade.
– Plus att vi hittade något mer som gjorde oss stensäkra på att det var hon: kontrollen till den radiostyrda bilen som Sommarskuggan använde, lägger Puck till.
– Nu förstår jag varför du blev så nervös när du
såg mig på pumpajakten, säger Sasha. Du trodde att jag hade tagit din dräkt.
– Ja … Hehe, säger Sena-Lena. Den var ju så lik.
– Vilka listiga och modiga skuggjägare ni har varit. Det hade aldrig gått utan er, säger Angelika Prick. Därför ska ni få något varje skuggjägare bör ha.
Hon pekar på sina speciella simglasögon på huvudet. Alldeles egna superglajer. Angelika Prick ger Puck och Sasha var sitt par.
– Riktiga superglajer! säger Puck och kastar iväg fejkvarianten han haft på huvudet.
– Med de här kan ni se i mörkret. Om Sommarskuggan skulle dyka upp igen och släcka lampan
så kommer ni kunna se ändå, säger Angelika Prick. Medan Puck och Sasha provar sina superglajer
plockar Angelika Prick upp skuggdräkten från golvet och bär bort den till skuggkistan.
– Dags att låsa in den här skuggbusen en gång för alla, säger hon och lägger ner den i skuggkistan.
Puck och Sasha går fram till den en sista gång innan hon stänger igen.
– Hej då Sommarskuggan! Det var kul att få träffa dig, säger Sasha och klappar på den håriga mustaschen.
– Lova att inte ställa till mer bus, säger Puck och petar på den med sin klipinne.
– Det var i alla fall tur att den inte lyckades
hitta sin utvalda person, säger Angelika Prick och slår igen locket. Jag lovar att den aldrig mer ska störa någon.
Angelika Prick rullar ut skuggkistan mot
last bilen, baxar upp den för en liten ramp och spänner fast den i lastutrymmet.
Puck, Sasha och Sena-Lena står kvar och vinkar av Angelika Prick när hon åker iväg, förbi den ståtliga fästningen på höjden och bort från staden som doftar kex.
– Statyerna! kommer Sasha plötsligt på. Vi måste kolla om förtrollningen har brutits.
– Oj då, det verkar som om vi har ett litet problem. Alla minipumpor har liksom försvunnit …, säger rektor Krok från scenen. Vi gör så här istället. Jag kastar ut godiset så får ni fånga så mycket ni kan.
– Puh. Förtrollningen har brutits, säger Sasha.
Hon tittar på alla som har varit förstenade men som nu är normala igen.
– Går de inte lite konstigt …? säger Puck.
– Hehe, jo. De går lika stelt som min gammelfaster, fnissar Sasha.
– Åh, kaffe, säger Sena-Lena och försvinner mot fikabordet.
– Där är ni ju! Ett skelett med ett förstoringsglas och ett svettigt spöke närmar sig Puck och Sasha.
Royne Lupp lyfter upp sin skelettmask.
– Åh, så varmt det är, säger mattant Flora och tar av sig sin spökdräkt.
Under dräkten döljer sig ett kakfat. Svetten i hennes panna droppar ner på kakorna. Vill ni ha en spök-kaka?
– Men …, säger Puck. Jag känner igen era kostymer. Ni har ju varit här hela tiden.
– Ja, säger Royne och tittar på dem genom förstoringsglaset.
Hans öga är gigantiskt.
– Var skulle vi annars ha varit?
– Nu får ni skynda er. Rektorn ska snart kasta ut godiset, säger mattant Flora.
Puck och Sasha drar sig närmare scenen. Årets halloween-firande har varit det bästa någonsin men nu räcker det med bus och skuggslem. De har lovat Angelika Prick att aldrig säga den magiska ramsan igen. Samtidigt, i staden med utsikt över Danmark, sitter Isak och Lykke och rabblar en magisk ramsa de just hittat på nätet.
Skugg, skugg, Sommarskuggan …
Angelika Prick, som återigen är på väg mot det hemliga gömstället, visslar för sig själv medan hon rullar mil efter mil. Plötsligt känner hon hur hela lastbilen skakar till …
Vill du veta en hemlis?
DU BEHÖVER:
svart karamellfärg
2 dl vatten + vatten till kokningen
2 msk fiberhusk
GÖR SÅ HÄR:
Häll 2 dl vatten i en burk med lock.
Häll i några droppar svart karamellfärg.
Tillsätt fiberhusk.
Sätt locket på burken och skaka ordentligt.
Häll lite vatten i botten på en kastrull.
Häll blandningen i kastrullen och värm. Rör runt hela tiden.
Tillsätt mer vatten efter hand så att det inte bränner fast.
Ju mer vatten desto lösare skuggslem.
Bestäm vilken konsistens du vill ha!
Sjud i ca 5-10 minuter tills det blir blankt och segt.
Häll över blandningen i en skål och låt det svalna.
Nu är skuggslemmet klart!
– Nu räcker det med bus och skuggslem, säger Angelika Prick högt för sig själv.
Förste skuggjägare Angelika Prick är ute på
ett viktigt uppdrag: hon ska gömma den magiska Sommarskuggan-dräkten. Just nu ligger den nerpackad i en tung träkista längst bak i lastutrymmet på hennes bil. Åtminstone är det vad hon tror …
På Nordmannaskolan förbereder sig alla barn för halloween och den årliga pumpajakten. Men någon smyger omkring i korridorerna och ställer till det riktigt ordentligt. Bästisarna
Puck och Sasha utses till skuggjägare och får det viktiga
uppdraget: att stoppa och fånga Sommarskuggan!
Sommarskuggan är en av SVT Barns mest populära karaktärer.
Nu kommer äntligen böckerna om barnens favoritbusare.
Härliga, mysrysliga äventyr av Tina Mackic, som också skriver tv-manus om Sommarskuggan.