Dödens bio
Tobias Söderlund Stef Gaines
Dödens bio
Tobias Söderlund Stef Gaines
Läs mer om Tobias Söderlund och Stef Gaines på rabensjogren.se
© Text: Tobias Söderlund, 2023 © Bild: Stef Gaines, 2023 Utgiven av Rabén & Sjögren, Stockholm 2023 Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland, 2023 ISBN 978-91-29-74109-4 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
Till Marcus och Liam, tack för alla skräckfilmskvällar
Oscars oväntade besked
Jag kikar in i Oscars rum. Det är så tomt. Sängen står kvar, men alla grejer är borta. Inga travar med böcker. Inga kläder slängda på golvet. Till och med fotografiet på mig och honom är nedtaget från väggen. Allt gick så fort. När Oscar kom hem från sjukhuset och sa att cancern äntligen var borta var det en av livets bästa dagar. Ända sedan jag fick veta att min storebror var sjuk och kanske skulle dö, var min högsta önskan att allting skulle bli normalt igen: Att Oscar skulle slippa ligga på sjukhus och få cellgifter. Att han skulle orka se filmer och spela tv-spel med mig. Att jag skulle kunna reta honom och att han skulle retas tillbaka. Och en grej till. En grej som var så långt ifrån normalt 7
som möjligt: Att vi skulle kunna gå på spökjakt tillsammans. Okej, det sista längtade jag egentligen inte efter. Men om vår toypudel Buster skulle leda oss in i ett nytt spökmysterium, då skulle det vara skönt att ha med Oscar. Han har fått höra allt som jag och min bästis Lorraine varit med om sedan vi upptäckte vad Buster kan göra. Och innan Oscars operation i höstas såg han själv ett spöke. Men trots att Oscar är frisk nu har ingenting blivit normalt. Så fort jag nämnde framtida spökjakter gav han mig ett konstigt svar: ”Det är nåt jag inte har berättat för dig.” Dagarna gick och han vägrade avslöja hemligheten. ”Det är inte säkert att det blir av”, sa han bara. Ofta följt av ett lurigt leende. Just det där leendet kunde dyka upp närsomhelst, men ibland när jag kom på honom såg han ut att bli ledsen. Så konstigt! Vad hade han att deppa över nu? Inga fler mediciner eller operationer. Bara några kontroll besök på sjukhuset ibland. 8
Jag funderade mycket på vad han dolde för mig. Ville han inte gå på spökjakt? Eller hade han redan en spökjakt på gång? Men ingen av mina tankar stämde. Jag hade aldrig kunnat ana vad det handlade om. En dag när jag låg och klurade såg jag i ögonvrån hur dörren till mitt rum öppnades av sig själv. Jag ramlade nästan ur sängen av rädsla innan jag förstod att det bara var Buster som tryckte upp dörren. Han hoppade upp och gosade in sig mot mig.
”Vad tror du, Buster? Blir det fler spökjakter?” frågade jag. Han gäspade stort till svar. Den lilla kroppen skakade till innan han slappnade av. ”Nej, det spelar väl ingen roll. Det viktigaste är att Oscar är hemma igen och mår bra”, sa jag och fortsatte prata med Buster om mina funderingar. Han verkade inte så intresserad, för han somnade snabbt. Då bestämde jag mig för att sluta stirra upp i taket. Medan jag var på väg nerför trappan gallskrek Oscar från vardagsrummet: ”MAMMA!” Jag stelnade till. Oscar har åkt iväg akut till sjukhuset många gånger. Det fick inte hända igen. Mamma kom rusande ut från sitt författarkontor och sprang nästan över mig i trappan ner. ”Mamma, jag kom in!” ropade han. ”Är det sant?” tjöt hon. Först då insåg jag: Skriken lät glada. 10
Jag skyndade efter henne in i vardagsrummet. ”Vadå, du kom in?” frågade jag när jag såg att de kramades och studsade runt. De stannade upp. ”Oscar, du får berätta för Ellen nu”, sa mamma. Han kliade sig på huvudet där håret hade börjat komma tillbaka efter cancerbehandlingen. ”Eftersom jag inte börjar gymnasiet förrän till höstterminen och nu har ett halvår utan nåt att göra …”, sa han och tog en paus. Jag fattade inte hur det kunde vara ett problem. Om det var någon som förtjänade att vara ledig så var det Oscar. Dessutom skulle han ju äntligen kunna hänga en massa med mig. Han drog handen över ansiktet. Var han nervös? Varför? 11
”… så jag sökte en skrivkurs. Den är egentligen för äldre, men man behövde inte gymnasiebetyg, så jag testade. Och nu kom jag in!” Jag vet ju att Oscar vill bli författare precis som mamma, men jag visste inte att han var så seriös. ”Wow!” sa jag bara och gav honom en kram. Men jag förstod fortfarande inte varför han verkade orolig för att berätta det för mig. Jag släppte taget och tog ett kliv bak. ”Varför har du inte sagt nåt tidigare?” ”Därför att det är en grej med kursen som du inte kommer gilla.” Oscars ansiktsuttryck fick mitt hjärta att slå hårt. Sedan sa han det: ”Jag kommer behöva flytta hemifrån.”
12
Bio Fenix ska öppna igen efter att ha varit stängd i femtio år. Ellen och hennes bror Oscar har biljetter till premiärvisningen. Ett besök som blir riktigt läskigt – och inte enbart för att de ser på skräckfilm. Bion ruvar nämligen på en mörk hemlighet. Ett mysterium som bara kan lösas med hjälp av spökhunden Buster. Spökhunden Buster är serien för de yngre bokslukarna som inte drar sig för att läsa om spöken och annat nervkittlande.