1. Kärleksbrevet
Det är direkt efter lunchrasten det händer. Vi är på väg in i klassrummet, en hel klunga som just spelat fotboll tillsammans, och vi skrattar fortfarande eftersom det var en så sjukt rolig och jämn match. – Jag kan inte fatta att jag gjorde mål! På Olle dessutom. Xia strålar med hela ansiktet och håret ligger klistrat i pannan. – Det är ju det jag säger. Jag ler stort mot henne och fortsätter: – Du plus bollsport är lika med sant. Jag fattar bara inte hur du har lyckats gå nästan tolv år genom livet utan att märka det själv? Xia kniper ihop ögonen och skakar på huvudet. Som om hon faktiskt är lika förundrad över det som jag är. – Det är tack vare dig, Lea, som jag äntligen har fattat. 5
Lite mallig blir jag ändå när hon säger så där. För det är sant. Det var jag som fick henne att börja spela innebandy i mitt lag för ett tag sedan och nu har jag lyckats få henne att vara med och spela fotboll på rasterna också. Och Xia är faktiskt en talang. Jag ska just säga det när ett litet skrik hörs från klassrummet, följt av ett ljud som kommer av att någon drar högt och tydligt efter andan. Jag ser mig omkring och förstår direkt att det är Elsa. Hon sitter på sin plats, som är ganska långt fram i klassrummet, och håller något som ser ut som ett brev i handen. – Men åhhhh, hörs det igen. Hon viftar med pappret i luften innan hon släpper det så att det singlar ner på bänken framför henne. Sedan slår hon händerna mot kinderna och utropar med lagom hög röst: – Oh my god, jag har fått ett kärleksbrev! Hon behöver inte säga mer. På mindre än en sekund rusar minst tio personer fram till hennes bänk. – Vadå, får jag se? Ayla är förstås den som hinner fram först. Hon sträcker sig efter brevet och försöker ta det från Elsa. Men hon är inte tillräckligt snabb. Elsa plockar upp det igen och håller det i ett hårt grepp, liksom trycker det mot sitt bröst. – Sluta, säger hon. Det kan bli fett pinsamt för den som skrivit det. – Men vem är det som har skrivit det? frågar Mette, som 6
också klänger runt bänken. Snälla säg! Elsa ser sig försiktigt om. – Jag vet inte, säger hon med stadig och klar röst. Det står inte. Ett sus går genom gruppen. Till och med Xia har gått dit och följer spektaklet med nyfiken blick. Själv håller jag mig lite i bakgrunden. Jag vet inte vad det är, men hela grejen stör mig. Elsa med sitt självsäkra leende och kärleksbrevet i handen. U ppmärksamheten på henne är hundra procent. – Läs vad det står! säger Ayla och ser förväntansfullt på Elsa. Även Matti och Wille har slutat prata och väntar spänt på fortsättningen. Själv undrar jag mest var vår lärare Moa är. Hon brukar alltid vänta på oss efter rasten, men hon syns av någon anledning inte till. Det vore bra om hon kom nu men jag verkar ensam om att tycka det. Alla andra väntar spänt på vad Elsa ska göra härnäst. Ska hon verkligen läsa upp brevet högt inför hela klassen? Hon ser ut att tveka men så drar hon bak axlarna och rätar på ryggen. Med långsamma rörelser vecklar hon upp pappret, harklar sig lätt och börjar läsa. Hon läser trevande, med tyst och lite mystisk röst, men ändå så pass högt att ingen ska missa ett enda ord. – Till Elsa, börjar hon försiktigt. Jag skriver till dig för att du är den sötaste, finaste tjejen på Centralskolan. Jag är kär i dig och har varit det ett tag. Jag tänker på dig varje dag och 7
önskar att vi ska bli ihop. Hälsningar en hemlig beundrare. När hon läst klart får hon den där typiskt nöjda minen runt munnen som jag avskyr. Jag tittar åt ett annat håll och går och sätter mig på min plats. Självklart är det just Elsa som får ett hemligt kärleksbrev. Vem annars? Och visst, det är klart det är spännande med ett kärleksbrev men jag tycker ändå det är rätt taskigt att läsa upp det inför nästan hela klassen. D e som står närmast börjar klappa i händerna och vissla. Just då hörs äntligen Moas snabba steg utifrån korridoren och snart öppnas dörren. Som på en given signal skingrasklungan och alla går till sina bänkar, utan att hon behöver säga ett enda ord. Kanske är det här något att skriva om på skolbloggen, tänker jag. Det är trots allt bra skvaller. Just som jag tänker tanken tittar jag upp och möter Mattis blick. Han är på väg att sätta sig vid sin bänk men av någon anledning vänder han sig om och ser rakt på mig med allvarlig min, som om han vill säga mig något. Och jag tycker inte om känslan jag får. Nämligen att han vet något som han absolut inte ska veta. Till exempel att det är jag och Affe som gör skolans hemliga blogg.
8
2. Ska vi hitta på något?
Så fort Moa kliver in i klassrummet blir det lugnare stämning och alla koncentrerar sig på det hon säger. Det är alltid så. Moa är en bra lärare, hon lyckas för det mesta få oss att fokusera på det vi gör. Det korta passet vi har efter lunch kallas för mentorstid. Då brukar vi prata om olika saker som ska hända under resten av veckan och idag börjar Moa med att gå igenom vad som ska komma på NO-provet vi ska ha på torsdag. När hon är klar med det går hon över till uteidrotten som tydligen ska fortsätta under ett par veckor till. Och när hon äntligen har pratat klart om det får halva klassengå. Dagens sista lektion är nämligen i halvklass, där ena halvan går i väg och har musik och andra halvan har matte med Moa. Jag är i gruppen som har matte men nästan alla mina kompisar har musik. Bara Xia är kvar med mig. 9
Förgäves försöker jag fånga Aylas blick innan hon försvinner ut genom dörren. Vi har bestämt att vi ska hänga efter skolan idag, vilket vi sällan gör nu för tiden, och jag vill bara att vi med något hemligt tecken ska visa varandra att den som kommer ut på skolgården först väntar på den andra. Men Ayla tittar inte ens åt mitt håll. Hon är upptagen med att sticka sin ena arm under Elsas och fnittra med henne om något. Förmodligen kärleksbrevet. – Ni som är kvar kan sätta er två och två, säger Moa och ser ut över klassen. Idag ska ni få arbeta i par med problemlösning. Förbered er på en riktigt rolig lektion, jag har så många kluriga uppgifter åt er! Hon ler med hela ansiktet som för att visa exakt hur kul hon tycker det är med matte. Själv ler jag mot Xia, som på en ynka sekund tar sin mattebok och hoppar över till den tomma platsen bredvid mig. – Är det okej om jag sitter här? Jag puttar henne vänskapligt i sidan. – Behöver du ens fråga? En knapp timme senare är lektionen slut och så även skol dagen. Xia ser på mig från sidan. – Vill du hitta på nåt? frågar hon. Fika eller bara gå hem till mig? Vi skulle kunna fundera ut nåt roligt prank till Wang. Wang är Xias storebror och han älskar pranks. Xia och 10
han tävlar mot varandra för att hitta på de absolut värsta pranksen. Det senaste som Xia låg bakom handlade om Oreokakor och den gången fick jag vara med eftersom jag för första gången skulle följa med henne hem just då. Vi preppade kakorna med både tandkräm och salt och fick sedan Wang och hans kompis att äta dem utan att de anade att något var skumt. Det blev sjukt lyckat. Efter det har vi varit en gång hemma hos mig, det var förra veckan. Då bakade vi muffins och det var också bra, även om det var lite stelt först. Jag bad Xia kolla recept medan jag fixade i köket och hon var på mitt rum så länge att jag trodde hon inte ville baka. Som tur var blev det bättre när vi väl kom igång. Jag svarar inte direkt på Xias inbjudan utan koncentrerar mig på att lägga ner min NO-bok i väskan. Jag vill väldigt gärna följa med hem till Xia igen, det är bara så typiskt att hon måste fråga mig just idag av alla dagar, när jag för första gången på evigheters evigheter faktiskt bestämt att jag ska hänga med Ayla. Det är lite komplicerat mellan Ayla och mig. Vi var bästisar i många år och hade väldigt kul ihop. Så plötsligt, nästan över en natt, började hon dissa mig och vara med Elsa istället.Det är ganska länge sedan och under en period pratade vi knappt med varandra. Men nu skickar hon meddelanden, facetajmar ibland och förra gången hon hade pappavecka gick vi till och 11
med ihop till skolan en dag. Ändå är det ofta så att när Elsa dyker upp lämnar Ayla mig direkt och försvinner i väg med henne. Trots att jag innerst inne vet att jag nog borde strunta i henne är det svårt. Jag tittar på Xia och gör en ledsen grimas. – Jag kan inte tyvärr. Men gärna en annan dag, kanske imorgon? Xia lägger huvudet på sned och studerar mitt ansikte. – Vad ska du göra idag då? Jag slår ner blicken och önskar att hon inte hade vågat fråga. Hon vet mycket väl att Ayla inte har varit särskilt schyst mot mig. Dessutom är det taskigt av mig att inte bjuda med henne. Ändå vill jag av någon anledning inte para ihop Ayla och Xia. De passar inte särskilt bra ihop i alla fall, försöker jag intala mig själv. De pratar knappt med varandra. Jag vågar inte se på Xia, istället inspekterar jag väskans dragkedja som om det vore något fel på den. Sedan mumlar jag lite i förbifarten: – Jag ska vara med Ayla idag. Xia säger inget men jag känner att hon tittar på mig. Stämningen är inte alls lika bra som den var för bara en liten stund sedan. – Det var länge sen hon och jag hängde och nu var det faktiskt hon som frågade mig, lägger jag till. 12
Xia reser sig och skjuter in stolen under bänken med ett skrapande ljud. – Okej. Hon står kvar och väntar. Kanske för att hon vill att jag ska fråga om hon vill vara med. Men det gör jag inte. Istället står jag bara där och fortsätter glo på dragkedjan. Får inte ur mig något vettigt alls. Det kryper i kroppen. Tiden går, tänk om Ayla inte är kvar på skolgården nu? Till slut säger Xia: – Jag går väl hem då. Ni får ha det så kul. Sedan slänger hon upp sin ryggsäck på ena axeln och går. Trots att jag är torr i munnen släpper äntligen min tunghäfta. – Vi ses imorgon! ropar jag efter henne.
13
Skolbloggen
Skolbloggen har blivit en succé – och ännu har ingen lyckats lista ut att det är Lea och Affe som ligger bakom. När ett taskigt rykte sprids på skolan blir det ett bra inlägg för kommande veckas blogg. Dessutom ska det bli skoldisco, vilket alla ser fram emot. Men det är flera saker som gnager i Lea. Varför har Affe börjat bete sig så märkligt? Undviker han henne? Varför har han plötsligt börjat hänga med Elsa, utan att berätta det? Och vad är det egentligen Ayla håller på med?
Emma Askling