Del 3 : Hjältus tårar
Läs mer om IJustWantToBeCool på rabensjogren.se
© Text: Joel Adolphson, Emil Beer och Victor Beer 2024 © Bild: Kalle Landegren 2024 Utgiven av Rabén & Sjögren, Stockholm 2024 Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2024 ISBN 978-91-29-73943-5 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
Kod röd – Stjefanie! Stjefanie! Stephanie vaknade abrupt av att två kladdiga små händer bände upp hennes ögonlock. Det starka ljuset från sänglampan bländade henne, men hon visste ändå exakt vem inkräktaren var. – Men Pelle-Buster för i helvete! Ska du seriöst försöka mörda mig igen? fräste hon mot sin lillebror. – Nej, Stjefanie. – Det är tredje gången den här natten, fattar du inte att du aldrig kommer lyckas? – Men Stjefanie, du föjståj inte. Jag behövej … din hjälp. Stephanie trodde först att hon hade hört fel. Pelle-Buster hade aldrig förut bett henne om hjälp. Hon tittade noggrant på honom för att se om det dolde sig en dold agenda bakom hans vattniga treåriga barnögon. 6
– Stjefanie, det är kod jöd, jag uppjepaj, det äj kod … JÖÖÖD! Kod röd var en varning som Pelle-Buster infört sedan den ondskefullaste skurken som någonsin vandrat på denna jord lyckats få tag i Skurkus aska. Det var en varning som endast fick användas i absoluta nödfall och när det var otvivelaktigt att en katastrof kunde ske vilken sekund som helst. – Hitåt Stjefanie. Pelle-Buster drog upp henne ur sängen och ledde henne fram till fönstret. Stephanie förberedde sig på att få se något fruktansvärt. Till exempel att den störiga kaffekokaren hon nyss drömt om visade sig vara verklig eller att hennes ärkefiende Kajsa var i full färd med att storma huset, ridande på tusen gorgoliter. Kanske var det till och med Skurkarnas skurk i egen hög person som snurrat ett lasso runt solen och nu använde den som en brinnande slägga rakt mot Stephanies frontallob. – Stjefanie, äj du jedo? Med sin kladdiga hand stod Pelle-Buster redo att dra upp persiennen. – Men ja! sa Stephanie. Pelle-Buster drog upp persiennen och tryckte Stephanies huvud mot fönsterrutan. 7
Deras trädgård såg ut som den alltid hade gjort: slarvigt trimmade buskar, en gräsmatta som inte var ovårdad men inte heller hade imponerat på någon och en liten lekstuga där Pelle-Buster brukade leka när han trodde att ingen såg honom. Det enda som var lite annorlunda var att deras pappa
Johan höll på att joxa med något i en buske. Rosenrasande vände sig Stephanie mot Pelle-Buster. – DET HÄR ÄR JU FÖR TUSAN INGEN KOD RÖD! – Det äj det ju visst! – Men HUR är detta en kod röd? – Sej du inte, han skjämmej ju bojt påskhajen! Stephanie stirrade på Pelle-Buster. Sedan tog hon ett djupt andetag för att släppa ut ett högt … – VA! Pelle-Buster vände sin lömska blick ut mot trädgården igen och började förklara: – Som du kanske vet så äj det påskafton idag, Stjefanie, och vad äj det bästa med påskafton? Han väntade i cirka en millisekund på ett svar innan han fortsatte: – Påskägg. Och vaj kommej påskäggen ifjån? Denna gång väntade han om möjligt ännu kortare tid på att Stephanie skulle svara. – Påskhajen! Så jag haj stått häj hela natten och vakat. Vakat föj att en gång föj alla ta jeda på hur påskhajen sej ut, föj att sen fjåga om hens hand. Men så, pjecis vid tiden då påskhajen med stöjst sannolikhet skulle dykt upp så spjingej 9
våj idiot till pappa ut och böjjaj dutta med massa saker i tjädgåjden … Fattaj han inte att han skjämmej bort påskhajen? DET KOMMEJ SLUTA MED ATT VI INTE FÅJ NÅGJA PÅSKÄGG, STJEFANIE. OCH DÄJAV MED ALL JÄTT … KOD … JÖD! Pelle-Buster tog upp en gammal blöja och snurrade den över huvudet. – Nu kjossar vi gubbjäveln en gång föj alla! Stephanie tittade uppgivet på när Pelle-Buster öppnade fönstret och kastade sig ut. Han landade på gräsmattan och kravlade sedan fram till deras pappa. Ju mer hon tänkte på det, desto mer osannolikt var det att Pelle-Buster blivit utvald till hedersmedlem i Hjältekommittén. Några styrelseledamöter hade kommit hem till dem den första dagen på påsklovet och frågat om Pelle-Buster kunde finna det i sitt hjärta att leda dem. Han som var den enda som Skurkarnas skurk verkligen fruktade, den enda som lyckats bita av hennes tå. Stephanie hade velat skrika åt Hjältekommittén att så fort Skurkarnas skurk insåg att Pelle-Buster bara var ett värdelöst litet barn, som hon kunde krossa med sitt lillfinger, skulle hon inte längre vara rädd för honom. Men de skulle ändå inte ha lyssnat på henne. – Nämen, Pelle-Buster, vad gör du uppe så här i arla 10
morgonstund? frågade Johan när Pelle-Buster kravlat fram. – Dööö! – Nej, Pelle-Buster, så säger vi inte. Lägg ner blöjan. – ALDJIG! – Nej, Pelle-Buster! NEJ! NEEEEEEJ! Stephanie skulle precis vända tillbaka till sängen för att somna om, då hon såg något komma flygande bland molnen med ett svagt surrande. Vad kunde det vara för något? En komet kanske? Eller var det Skurkarnas skurk som kom ridande på en velociraptor? – ÅH HEJJEGUD! Även Pelle-Buster hade fått syn på föremålet som snabbt 11
kom emot dem. Han tog sig lyckligt för huvudet och föll ner på knä. – DET ÄR PÅSKHAJEN! HEN KOM ÄNDÅ! Med tårarna strömmande utmed kinderna lyfte han upp sina armar mot skyn. Men Stephanie, som hade betydligt bättre syn än sin bror, såg nu vad det var som kom flygande. Det var varken någon komet eller Skurkarnas skurk, och verkligen inte påskharen. Det var inget mindre än en helikopter. En helikopter hon sett många gånger förut. Rektokoptern.
12
foto: kajsa göran sson
Skurkrektorn har panik. Skurkarnas skurk kommer när som helst att attackera Skurk skolan. Påsklovet avbryts och eleverna hämtas tillbaka till skolan under dramatiska former. Men det Skurkarnas skurk behöver för att förgöra dem alla, är de mystiska dropparna ”Hjältus tårar”. Stephanie, Sven och de andra på skolan måste göra allt de kan för att hitta tårarna innan Skurkarnas skurk gör det. Var de nu kan finnas …
(IJWTBC) är en humorgrupp bestående av Emil Beer,Victor Beer och Joel Adolphson. I tio års tid har de gjort succé med sina sketcher och webb- och ljudboksserier på framför allt Youtube, Storytel och SVT.