9789129729399 by Smakprov Media AB

är försvunnen. Teddy och Freddy tog med honom ut på sjön när de skulle vittja näten tillsammans med Johan och Niklas. Tjorven blir rasande arg – även på sin pappa och mamma – och bestämmer sig till slut för att rymma till Söderman, Stinas morfar, och hjälpa honom i köket. Men disk och matlagning går inte riktigt som Tjorven tänkt sig … Under tiden lägger sig dimman tät ute på havet, där de stora barnen försöker ro hemåt. Men hur ska de hitta i dimman? Timmarna går, och de driver vind för våg i sin roddbåt. På ön är Melker utom sig av oro för sina söner, och Tjorven tänker på sin Båtsman. Hur ska det gå? Kan Pelles önskesten hjälpa?

FAMILJEN GRANKVIST

Nisse

FAMILJEN MELKERSON Melker

Märta Teddy Freddy

Johan

Malin

Niklas

Söderman

Tjorven

Stina Pelle Matilda

Båtsman

Lindgren • Nilsson Thore SALTKRÅKAN – Pelle hittar en önskesten

Vilken sommardag! Tjorven vaknar tidigt och upptäcker att Båtsman

Läs mer om Astrid Lindgren och Maria Nilsson Thore på rabensjogren.se astridlindgren.se

© Text: Astrid Lindgren Aktiebolag / Astrid Lindgren 1964 Texten är hämtad ur ”Vi på Saltkråkan”, utgiven på Rabén & Sjögren 1964. Bild: © Maria Nilsson Thore 2021 Utgiven av Rabén & Sjögren, Stockholm 2021 Redaktör: Suzanne Öhman Formgivning: Pia Hinnerud Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2021 ISBN 978-91-29-72939-9 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

Johan och Niklas vaknade klockan fem och kom fort i kläderna och lika fort ner till Grankvists brygga där Teddy och Freddy väntade med sin eka. De skulle ut till Skäret och ta upp näten de lagt kvällen innan. Båtsman hade också vaknat tidigt. Nu stod han där på bryggan och tittade förebrående på Teddy och Freddy. Tänkte de verkligen ge sig ut på sjön utan att ta honom med? ”Nåja, kom då”, sa Freddy. ”Var ska en Båtsman vara om inte i en båt? Fast du vet att Tjorven blir arg så det bara brakar.” Freddy klappade honom. ”Du kanske tror att du ska hinna hem innan Tjorven vaknar, men där tar du fel, lilla Båtsman.”

När Tjorven upptäckte att Båtsman inte låg bredvid hennes säng som vanligt började hon undra. Och när hon hade undrat en stund förstod hon vad som hade hänt, och då blev hon arg precis som Freddy hade förutsett. Tjorven klev ur sängen med rynkade ögonbryn. Båtsman var hennes egen hund, ingen hade rättighet att dra iväg med honom ut på sjön. Men Teddy och

Freddy gjorde det jämt och utan att ens fråga. Så här kunde det inte få fortsätta – Tjorven gick raka vägen in i sängkammaren för att klaga. Hennes föräldrar sov, men Tjorven tågade utan förbarmande fram till sin fars säng och ruskade honom. ”Pappa, vet du vad”, sa hon ilsket. ”Teddy och Freddy har tagit Båtsman med sig ut till Skäret.” Nisse öppnade ett motvilligt öga och kikade på väckarklockan. ”Måste du komma klockan sex på morron och tala om det?” ”Ja, jag kunde inte komma förr”, sa Tjorven. ”Jag har ju inte märkt det förrän just nu.” Hennes mor rörde sig sömnigt i den andra sängen. ”Bråka inte, Tjorven”, mumlade hon. ”Jag bråkar inte, jag är bara arg”, sa hon. Ingen utom möjligen en totalt stendöv person skulle kunna sova i ett rum där Tjorven var arg. Märta kände hur grymt klarvaken hon blev, och hon sa otåligt: ”Vad i all sin dar bråkar du för? Båtsman kan väl få ha lite roligt nån gång.”

Då brast det löst. ”Än jag då”, skrek Tjorven. ”Ska inte jag ha nåt roligt nånsin? Fy, vad orättvist!” Nisse stönade och borrade ner huvudet i kudden. ”Gå härifrån, Tjorven! Gå nån annanstans om du ska vara arg, så vi slipper höra det.” Tjorven stod tyst. Hon teg i flera sekunder, och hennes föräldrar började nästan hoppas att denna saliga tystnad skulle fortsätta. De förstod inte att Tjorven bara tog sats. ”Jo, det är fint”, skrek hon till sist. ”Men jag kan gå min väg. Jag kan gå och inte komma tillbaka nånsin. Fast jag vill inte höra nån jämmer sen, när ni inte har nån Tjorv mer.” Då förstod Märta att det här var en allvarsam historia, och hon sträckte försonligt ut handen mot Tjorven. ”Inte ska du väl försvinna helt och hållet, lilla humla?” ”Jo, det blir väl bäst”, sa Tjorven. ”Så att ni får sova och sova och sova.”