9789127829466

ERIK RAUTALINKO

INTERVJUMETOD

Från frågeställning till rapportering

Innehåll

18

19

av frågeställningen 23

egenskaper 24

Personlig vinkling 25

Explorativ ansats 26

Exempel på frågeställningar 28

Egenskaper hos intervjuaren 30

Intresse och nyfikenhet 30

Förkunskap 31

Språkförståelse 32

Flexibel vänlighet 33

Förståelse av egna motiv 34 3� Alternativa metoder för datainsamling

Löst hållet samtal 36

Öppen riktad enkät 37

Fokusgrupp 39

Del II. Hur går D et t I ll?

4

Att skapa frågeställningar

Intresse för ämnet – eget och allmänt 44

Ämnets relevans för andra 46

Problemfokus och social validitet 46

Intervjuarens förförståelse 48

Ingen är utan förkunskap 48

Kognitiva scheman 49

Selektiv uppmärksamhet 50

Implicita teorier 51

För- och nackdelar med förkunskap 52

Ämnets kulturella nyanser 56

Vad är kultur? 57

Kultur och frågeställningar 58

Intervju eller annan metod? 60

5� Från frågeställning till intervjuguide

Överväg graden av abstraktion 63

Undvik att be om slutsatser 64

Konkreta frågor om deltagarens vardag 65

Fundera på ämnets känslomässighet 65

Skapa frågor med lämplig styrning 66

Intervjuguiden – helt eller delvis strukturerad 67

Öppna och slutna frågor 68

Frågor som tangerar social önskvärdhet 71

Lämpligt antal frågor på rätt plats 76

Prajming och demografiska frågor 77

Intervjuns sista fråga 79

Låt en eller flera kunniga ge synpunkter 79

6� Att rekrytera deltagare och välja plats

Välj deltagare som både kan och vill 82

Deltagare med förmåga att beskriva 83

Deltagare som berättar av goda skäl 84

Rekrytera brett och skala sedan av 86

Rekrytera först omfångsrikt 87

Använd flera informationskanaler 89

Skala så småningom av 90

Välj en trygg och inbjudande plats 92

Trygg plats för intervjun 92

Tajming, förhandsinformation och framförhållning 93

till intervjun 95

Placering och kroppsspråk för bra samtal 95

Skapa en avslappnad och trygg stämning 96

Närvaro i mötet 96

Berätta om ramar 97

Samtalsdelen (själva intervjun) 99

av intervjun 99 Flagga för avslut och sammanfattning 100 Intervjuns sista fråga och återhämtning 100

anpassning av intervjun 102 Att ta hjälp av tolk 102

och tolkningsföreträde 103

jämförelser 104

med ord 104

frågor 105

109

att berätta 109

innehållet 110

fallgropar 113

innehållet 114

Frågor – öppna och slutna 115

Svåra och kontrasterande frågor 117

Öppenhet och personlig information 119

Deltagarens känslomässiga reaktion 120

Att iaktta och härbärgera 120

Att styra samtalet 122

Reparera vid alliansbrott 123

Innehåll och kodning 169

Kvantitativ innehållsanalys 172

Tematisk analys 174

Narrativ metod och fältstudier 178

Fallstudie 180

15� Tolkning – bilden av en individ

Att uppleva inifrån och betrakta utifrån 183

Berättelsens väg, innehåll och mål 184

Deltagarens självvalda påverkan 185

Social desirability bias – att vilja bli omtyckt 187

Impression management – jag i andras ögon 188

Intervjuarens förutfattade mening 189

Påverkan av den egna kulturen 190

Inverkan av den egna personen 192

Det fundamentala attributionsfelet 194

Aktör-observatör-effekten 195

Det fientliga attributionsfelet 196

16� Giltighet, meningsfullhet och återkoppling

Meningsfullhet och samsyn i tolkningen 198

Berättelsens meningsfullhet 200

Intersubjektivitet 202

Fenomenologi och existentialism 203

Läsarens vilja att dyka djupt 206

Återkoppling från deltagare och övriga 206

Godkännande från de intervjuade 207

Sondering av publikens reaktion 208

En mångfasetterad bild växer fram 209

Del IV. r apporter I ng

17� Beskrivning av syfte, deltagare, procedur och intervjuare � 213

Frågeställningen – varför är den viktig? 214

Deltagarna – vilka är de? 215

Procedur eller metod 218

Rekrytering 218

Strukturen i mötet 219

Analysmetoder och author bias 221

Principer och metoder 222

Deklarera author bias 223

18� Beskrivning av innehåll och slutsatser

Nivåer på rapportering 226

Svaret på frågeställningen – kort och gott 227

Svaret på frågeställningen – tematiskt 228

Detaljerade exempel och utdrag 229

Intervjuarens känslomässiga upplevelse 231

Brister i framställning 232

Snedvriden rapportering 233

Publiceringsprinciper och vanliga misstag 235

Kan det vara bra att låta bli att publicera? 236

– en första inramning

Intervjuer kan ge upphov till otroligt spännande fynd, men också till ganska självklara – påstod en av mina lärare för länge sedan. Jag tyckte då att det lät krasst, men i dag är jag benägen att hålla med. Om jag läser igenom två intervjubaserade studier, kan jag i det ena fallet tänka: ”Wow, vad kul och spännande!” och i det andra fallet: ”Hmm, det här säger ju inte så mycket . . .” Två studier kan alltså ha helt olika effekt på publiken trots att de har följt samma mall för att samla in data.

Kvaliteten på intervjubaserad kunskap är dock inte slumpmässig. Och med den här boken vill jag hjälpa dig som läsare att uppleva: ”Wow, vilket spännande resultat vi fick!” och även: ”Vad kul det är att intervjua!” Jag hoppas klara av det oavsett var du har din hemvist: psykologi, sociologi, vårdvetenskap, utbildningsvetenskap, arbets- och organisationsvetenskap, kriminologi, eller något annat. Låt mig därför börja med att beskriva några gemensamma nämnare för böcker om intervjumetod. Till skillnad från kvantitativ analys – som presenterar medelvärden, statistiska test med mera – kräver nämligen intervjumetod något annat av den som samlar in data.

Den som gör intervjuer utgår nästan alltid från ett ämne som står personen nära om hjärtat. Det kan vara en vardaglig företeelse, som tillit i parrelationer, och kan ha beröringspunkter med känslor både hos intervjuaren och hos den som intervjuas. Ett ämne för intervju kan också anta en lite torr, vetenskaplig prägel, som att avgöra formen för kunskap. Emellanåt har den som gör intervjuer ett idealis-

tiskt mål, som den att lyfta fram brister i vårt samhälle och kanske även att åtgärda dem. Kopplingen mellan intervjumetod och samhällsfrågor har en lång tradition, och båda utgår från berättelser som kan ha en stark effekt på oss.

Böcker om intervjumetod tar ofta avstamp i psykologi, sociologi och andra näraliggande ämnen. Därmed tar de upp lite olika aspekter av att samla in data, eftersom synen på kunskap och vetenskaplig metod påverkas av akademisk tillhörighet. En ännu större skillnad finns mellan natur- och samhällsvetenskap. I den förstnämnda förekommer intervjumetod inte så ofta, men i samhällsvetenskap är intervjuer ett vanligt sätt att samla in data. Men även i det som kallas humanvetenskap finns olika perspektiv på kunskap, vilket färgar av sig på intervjumetod. Vi kommer att gå igenom sådana vetenskapsteoretiska ståndpunkter och begrunda hur de påverkar tolkningen av berättelser.

I mitt eget ämne, psykologi, förmedlas förståelse ofta genom ord, och det är också vanligt att göra intervjuer. Men jag och mina kollegor visar även vanemässigt upp siffror för att förmedla kunskap om mänskliga processer. Därmed ligger mitt eget utgångsläge någonstans mellan naturvetenskap och humanvetenskap – det är åtminstone vad många som är verksamma inom psykologi påstår.

Wikipedia definierar intervju ungefär så här: ”Intervju äger rum mellan två personer varav en (som kallas intervjuare) ställer frågor och den andra besvarar dem (den intervjuade; eng. interviewee). Informationen går ofta i en riktning, men det finns undantag. Intervju sker i regel ansikte mot ansikte, men kan även ske via andra kanaler i takt med att världen förändras. Den vanligaste intervjun är ett samtal, men en intervju kan även ske med skriven text och via tolk. Intervjuer är i olika grad styrda och brukar dokumenteras.”1

Ovanstående beskrivning gör att jag både känner igen mig och förvånas. Definitionen utgår till exempel från två deltagare, vilket jag inte ser som nödvändigt trots att det är vanligt. Men som vi har konstaterat kan intervju ske på olika sätt, beroende på ämnesområde

1 Engelska Wikipedia (mars 2023), fritt översatt och nedkortat.

och frågeställning, vem som intervjuas och av vem. Det svenska ordet ”intervju” har som mycket annat ett utländskt ursprung. Dess tidiga betydelse i engelskan och franskan är ”skymt” eller ”inblick”. Det är en rolig detalj, även om det inte säger så mycket om vad vi menar med vetenskaplig intervju. Intervju är alltså ett samlingsnamn för många metoder. I vilken mån kunskap från en intervju kan göra anspråk på att vara djup – till skillnad från en skymt – är också det något som vi ska ta ställning till i denna bok.

Bokens upplägg

Den här boken har fyra delar. Den första handlar om valet av arbetsmetod – intervju eller något annat. Därefter beskriver jag färdigheter i intervjumetod, att skapa frågeställningar och välja deltagare på genomtänkt sätt samt viktiga samtalsfärdigheter som en intervjuare inte klarar sig utan. Bokens tredje del redogör för analys, det vill säga att gå igenom berättelser för att hitta svar på frågeställningar. En fjärde och sista del ger en översikt av rapportering av intervjubaserade data, det vill säga hur innehållet når ut till en publik, samt några vanliga fel som även skickliga intervjuare emellanåt gör.

Som du kommer att märka använder jag ofta fotnoter. Det är lite av en chansning: vissa läsare anser att begrepp är så självklara att fotnoter inte behövs, andra tycker att korta fotnoter inte gör invecklade begrepp rättvisa. Jag anser ändå att kärnfulla beskrivningar kan hjälpa dig som läsare att få ett grepp om terminologin. Vi får se om du håller med, men om inte går det att hoppa över fotnoterna.

För att hjälpa läsaren framåt illustrerar jag många tekniker och principer i intervjumetod med påhittade utdrag av intervjuer. Dessutom avslutas varje kapitel i boken med en kort punktvis sammanfattning, som är tänkt att ge en koncis översikt av det som kapitlet har gått igenom.

En uppmaning innan vi kör i gång. En fördel med denna bok är att den kan läsas på flera nivåer. Om du är nybörjare på vetenskaplig metod, ta god tid på dig och sök upp definitioner och begrepp även

Intervjumetod – en första inramning · 13

på annat håll, i annan litteratur eller på webben. Det kan vid första anblicken verka som slöseri med tid men är i själva verket motsatsen – intervjumetod har nämligen en lika stark koppling till synen på kunskap (epistemologi2 ) som statistiska test har till matematik. Varken vetenskapsteori eller matematik är emellertid enkelt, något som jag har upptäckt genom misstag genom åren. Vi ska därför gå fram metodiskt och med viss försiktighet, och lära oss mycket längs vägen.

2 Epistemologi (kunskapsteori) är ett filosofiskt begrepp som betecknar vår kunskap om kunskap, till exempel hur vi kan veta något som är sant eller kunna något i termer av färdigheter (Gettier, 1963; Nagel, 2013).

Del I� Val av arbetsmetod

Intervju eller något annat?

Bokens första del beskriver valet av arbetsmetod: ska data samlas in genom intervjuer eller på något annat sätt, som till exempel enkät eller fokusgrupp? Min genomgång är tänkt som en översikt som gör läsaren nyfiken och hjälper läsaren framåt, snarare än som en uppräkning av alla tänkbara metoder. Ingen bör alltså starta intervjuer utan att överväga andra sätt att samla in data. Ett välgrundat beslut om metod innebär därmed att väga för- och nackdelar med olika sätt att beskriva mänskliga upplevelser. Det beror i sin tur på vilken syn på kunskap ett ämne och en frågeställning förknippas med – det som kallas vetenskapligt perspektiv eller vetenskapsteoretisk ståndpunkt (kapitel 1). Vad gör intervju till en lämplig metod, det vill säga vilken typ av kunskap är intervjumetod bra till och vad krävs av intervjuaren (kapitel 2), samt vilka andra metoder finns det att välja mellan (kapitel 3)? Vi ska gå igenom dessa i tur och ordning och börjar med vetenskapsteori.

1� Kortfattad vetenskapsteori

Böcker om intervjumetod innehåller ofta vetenskapsteori. Det är en stötesten för somliga läsare, men jag tänker så här: Vi biter i det sura äpplet på en gång, och jag hoppas att du som läsare har tålamod med både ämnet och mig. Det är nämligen ingen enkel sak att beskriva vetenskapsteori, och jag har satt mig in i dess begreppsflora främst genom mitt eget ämne psykologi. Målet just nu är framför allt att du som läsare har några viktiga begrepp och resonemang i färskt minne inför bokens senare avsnitt. Jag lovar att ge konkreta exempel där jag förmår.

Vetenskapsteori (eller vetenskapsfilosofi3 ) beskriver vetenskapens mål, metoder och meningsfullhet. Det handlar om följande: Vad är kunskap och vad vill vi åstadkomma med den? Hur söker vi kunskap och till vilken glädje? När det gäller intervjumetod utmynnar dessa frågor ofta i följande övergripande fråga: Varför ska vi göra det här?

Vetenskapsteori är ett brett ämne. Utöver mål och metoder berör den sambandet mellan människans kunskap och världen omkring oss, vissa menar till och med ”verkligheten och sanningen”. Jag har satt orden inom citattecken därför att det är oklart vad som menas med verklighet och sanning, oavsett om vi frågar någon på gatan eller en meriterad vetenskapsfilosof. För att komma vidare i vårt resonemang tar vi hjälp av fyra vetenskapsteoretiska begrepp, nämligen idealism, relativism, realism och materialism.

3 På engelska philosophy of science (se Humphreys, 2016; Rosenberg & McIntyre, 2020).

Idealism och relativism

Utifrån en idealistisk världsbild – idealism – är det som kallas verklighet framför allt en produkt av vårt medvetande, alltså människans tankar och idéer. Verkligheten finns kanske inte, trots att vår idé om en realitet kan vara konkret och påtaglig. Eller så finns det flera samtidiga verkligheter (multipla realiteter). Utifrån en idealistisk ståndpunkt är medvetandet ursprunget till upplevelsen av en objektiv verklighet (Ameriks, 2017).

Uppfattningen av en eventuell verklighet är viktig. Den som inte tror på en objektiv verklighet tror nämligen inte heller på objektiv kunskap. Människans idéer om det hon tror sig veta – att viss kunskap är mer sann än annan, att vi ens kan veta något – ska i så fall ifrågasättas. En sådan ståndpunkt påminner om det som i vetenskapsteorin kallas relativism: det jag upplever som faktisk kunskap (fakta) är i själva verket kopplat till mig som person (ett perspektiv) och omständigheter där mina upplevelser uppstår (kontext). Det någon kan anse som fakta ska i så fall alltid relateras till hennes person, bakgrund, sociala grupp, kultur, språk, värderingar, motivation med mera (Baghramian & Coliva, 2020). En individ som har en relativistisk ståndpunkt misstror alltså i regel det som benämns tillförlitlig kunskap eller objektiva fakta. Därigenom är relativism knuten till en idéhistorisk rörelse som kallas postmodernism4.

Idealism och relativism är inte synonyma, men emellanåt går de hand i hand. Det kan bero på att våra idéer (tankemässiga föreställningar) kan diskuteras och jämföras, utan att för den sakens skull behöva ha fysisk realitet – precis som olika ”ismer”5 som har uppstått i människans långa historia.

4 Postmodernismen fjärmar sig från modernismens betoning av materiella värden, kategorisk uppdelning, hierarkier och objektiv kunskap. Kunskap ses som relativ till språk och kontext (Wolin, 2004). Namnkunniga företrädare är bland andra Michel Foucault (1926–1984) och Jacques Derrida (1930–2004).

5 Suffixet -ism (grek. -ismós) betyder att imitera, ta ställning och ansluta sig till en idé, vanligtvis en filosofi, föreställning eller religion.

Realism och materialism

Andra är inte fullt så skeptiska till kunskap, eller – om man frågar dem själva – inte lika övertygade om att kunskap måste ifrågasättas. De anser att människans förståelse och upplevelse av världen omkring henne kan vara mer eller mindre tillförlitlig, därmed i viss mån sann eller osann. Den ståndpunkten kallas realism.

En individ med en realistisk världsbild tror att objekt har en existens utanför vårt medvetande och oberoende av den innebörd som vi ger dem. Objekt har alltså en befintlighet och en varaktighet (finns) oavsett hur vi känner till dem, tänker på eller förstår dem. Ordet ”objekt” innefattar i det här fallet inte bara fysiska ting som bilar eller djur, utan också egenskaper hos fysiska ting, till exempel storlek eller genuppsättning. Sådana egenskaper kan visserligen ge upphov till olika uppfattningar hos betraktare, men utan att tappa karaktäristika som de flesta kan uppfatta med viss sannolikhet (Williams, 2021). Att våra uppfattningar av objekt kan vara så olika innebär att människor har en mer eller mindre verklighetstrogen syn på det som finns omkring oss, det vill säga objekts ”sanna” natur.

Du som läsare uppfattar kanske ovanstående resonemang som för konkret och materialistiskt. Eller till och med ytligt och mekanistiskt6. Det är i viss mån så det är, eftersom begreppet materialism trots sina olika betydelser har en koppling till realism. En filosofisk-materialistisk ståndpunkt menar nämligen att verkligheten (realiteten), både dess konkreta delar och vårt medvetande om oss själva och andra, uppstår ur biologisk-fysiska processer i vår kropp (Gordon Brown & Ladyman, 2019). Utifrån en sådan ståndpunkt beskrivs verkligheten med hjälp av ord som ”perception”, ”nervsignaler”, ”hormoner”. Det fysiskt påtagliga är i främsta rummet, medan det som skiljer män niskors upplevelser åt ses som en biprodukt. I en materialistisk beskrivning

6 Mekanism är en filosofisk ståndpunkt där naturen och levande väsen, till exempel människor och andra djur, träd och bakterier, har fysiska och kemiska beståndsdelar. Mekanism bortser från en andlig dimension, själ eller liknande, som ger beteende mening (se Chalmers, 2010).

av verkligheten görs då och då en notering av normalitet7, alltså en skillnad mellan det vanliga (generella) och det avvikande eller annorlunda (och ibland unika).

Sammanfattningsvis kan det vi människor ser som verkligheten omkring oss betraktas antingen som en idé som är relativ eller som en upplevelse av något som är inuti eller utanför oss och oberoende av oss. Ställningstagandet om en eventuell verklighet påverkar synen på kunskap, och därmed hur vi ska gå till väga för att samla in kunskap.

Kunskapssyn och datainsamling

Ontologi (begreppslära) är den del av filosofin som undersöker vår beskrivning av verklighet och existens. Ontologi i intervjumetod handlar alltså om vad vi tar fasta på när människor hänför något (ett objekt) till en viss kategori och inte till en annan, alltså frågor som: Hurdan är denna hund? Är det en golden retriever eller en labrador?

När vi besvarar den typen av frågor om upplevelser av verklighet och existens väger vi mellan egentliga och vanliga beståndsdelar hos ett objekt, som storlek och färg på pälsen, och försöker särskilja dessa från egenskaper som är ovanliga och tillfälliga.

I intervjumetod är vi också intresserade av synen på kunskap överlag (epistemologi), till exempel av kunskapens form och vad som räknas som kunskap. Den som gör intervjuer måste fundera över sin uppfattning av den kunskap som hen vill nå och därigenom även över sin skepsis till innehållet i människors berättelser. Innebörden av ordet ”sanning” i intervjumetod är emellertid att deltagaren är uppriktig i sin berättelse, inte att hen beskriver en objektiv realitet. Den skillnaden är särskilt viktig när frågeställningen – vetenskaplig eller inte – berör politisk ideologi, människors subjektiva värde, deras kulturella tillhörighet och olika möjligheter att leva ett meningsfullt liv.

7 Normalitet kan vara ett statistiskt resonemang om hur en majoritet av en grupp agerar eller förhåller sig till något. Normalitet kan även beteckna en individs vanliga tillstånd och agerande (se Bartlett, 2011; Bicchieri, 2017).

Ovanstående resonemang kan förefalla abstrakt. Det finns alltså anledning att återkomma till hur allt det här sker i praktiken. Mycket handlar om god planering, som att skissa noggrant på sin metod före rekrytering av deltagare med mera. För den som gör intervjuer uppstår dessutom vetenskapsteoretiska frågor om syfte, tillförlitlighet och meningsfullhet i det som andra berättar. Frågor kan uppstå även för egen del, i synnerhet efter att analysen av intervjudata är färdig: Är det här sant? Går det att lita på den här berättelsen? Det uppstår också följdfrågor av att resultatet så småningom ska förmedlas till en större krets av mottagare, av typen: Kommer andra att tro på det här? Kan de lita på min beskrivning?

Att reflektera över sin egen och den senare mottagarens syn på kunskap och verklighet är också en etisk aspekt av att samla in data. Vi återkommer till det lite senare.

⊲ Vetenskapsteori (vetenskapsfilosofi) är studiet om kunskap, dess användning och nytta. Ämnet undersöker begrepp som verklighet och sanning.

⊲ Realism betonar att det finns en verklighet utanför människans medvetande. Vår förståelse av verkligheten är däremot mer eller mindre tillförlitlig.

⊲ Idealism betonar att det vi kallar verklighet är en produkt av människans medvetande. Därmed finns heller ingen objektiv kunskap.

2 � När ska intervjuer användas?

Intervju är bara till synes en enkel metod. Alla tycks vara överens om att enkäter och experiment bör förberedas noga. Intervjuer, å sin sida, kan ibland ge intrycket av en spontan process – ”Det är väl bara att grabba tag i folk och höra sig för . . .” Det må vara en nidbild, men jag har sett det på nära håll mer än en gång, och det brukar inte sluta så bra. Risken med brist på förberedelse gäller förstås även andra metoder – det går också att skapa en kort enkät på en minut. Låt mig jämföra intervju- och enkätmetod, eftersom det belyser fallgropar med intervjumetod. I en enkät som görs på papper, eller numera ofta på webben, är frågor eller påståenden utskrivna. Svarsalternativ (till exempel ja/nej eller siffror på en skala) skrivs i den ordning som deltagaren besvarar dem. Deltagaren ser i regel även antalet frågor och kan i vissa fall bläddra till slutet av enkäten. Sådan tydlig struktur finns ibland i intervjuer och kallas då intervjuguide, intervjuprotokoll, frågebank, frågebatteri eller dylikt. Det händer också att en intervjuguide lämnas ut i förväg. Det finns ändå en avgörande skillnad: vid enkät redovisas svar ofta som siffror, ibland som medelvärden eller medianer8 samt spridningar och procentuell andel ja-svar och så vidare. Ibland är det alltså ett kort steg från data till resultat.

8 Medelvärde betecknar ofta ett aritmetiskt medelvärde, där summan av datapunkterna har delats med antalet datapunkter. Median betecknar ofta en datapunkt som delar antalet datapunkter i två lika stora delar.

I intervju är förloppet från data till resultat vanligtvis längre, det vi kallar analys och tolkning. När tolkning leder fel är det svårt att upptäcka, åtminstone om vi jämför med enkät. Det beror på att fullständiga intervjudata sällan redovisas, kanske snarare nyckelmeningar och exempelcitat. Vi människor har dessutom en förmåga att se innebörd även i slumpmässig text, så kallad Barnum-effekt9 och fyller i luckor i vår förståelse utifrån något som kallas konfirmeringsbias10. I tolkning av intervjuer föreligger alltså en stor risk att missförstå.

För att undvika missförstånd bör vi därmed överväga intervjun noga: synen på verklighet och sanning samt egenskaper hos frågeställningen och hos andra människor – alltså hos dem vi intervjuar11, vilket vi återkommer till i ett senare kapitel som beskriver valet av deltagare.

Jag har i viss mån beskrivit uppfattningar av verklighet och sanning – det som kallas vetenskapsteoretiska ställningstaganden. Låt oss nu fortsätta med det som kallas frågeställning.

Aspekter av frågeställningen

När vi samlar in data kan vår frågeställning12 (eller forskningsfråga) vara riktad och ha formen av en hypotes. En hypotes är ett antagande om eller en förklaring till något, till exempel H1: Vuxna barn är längre än sina föräldrar. Hypoteser utgår ofta från iakttagelser av

9 Barnum-effekt betecknar tilltro till vaga beskrivningar. Den förklarar i viss mån aha-upplevelsen i personlighetstest, horoskop, tarotguidning med mera (se Dickson & Kelly, 1985; Meehl, 1956).

10 Konfirmeringsbias är att ge en större betydelse till information som styrker en befintlig uppfattning, exempelvis att visa intresse eller tolka på ett selektivt sätt (se Lord m.fl., 1979; Nickerson, 1998). Bias betyder snedvridning, påverkan, fördom.

11 Den som intervjuas benämns ofta deltagare. Beroende på ämnet kan hen även kallas respondent (den som ger respons, vanligt i enkätmetod), informant (den som ger information, vanligt i antropologi), subjekt eller objekt. Själv föredrar jag orden deltagare och respondent, och jag avråder från ordet objekt i intervjumetod.

12 Vi skiljer mellan frågeställning (forskningsfråga eller hypotes) och konkreta frågor som ställs i en intervju, det vill säga intervjuguide eller -protokoll.

2. När ska intervjuer användas? · 23

något, systematisk observation eller en magkänsla, och är mer eller mindre specifika. Jämför H1 med den snävare H2: Vuxna barn är cirka fem centimeter längre än sina föräldrar. Vi förknippar hypoteser med kvantitativ metod, men hypoteser finns också i intervjustudier med kvalitativa frågeställningar som H3: Tonåringar ser feminismen som en starkare social kraft än vad pensionärer gör.

För att en hypotes ska anses vetenskaplig bör den kunna prövas mot data som vi samlar in – alltså kunna slutledas som eventuellt sann eller falsk. Här dyker ordet ”sanning” upp igen, men vi ska inte komplicera saker i onödan. Hypoteserna H1 och H2 uppfyller tydligt kravet att kunna prövas mot data; vi kan undersöka längden på barn och deras föräldrar och finna stöd för antagandet, även om vi förstås inte gör samma iakttagelse hos alla som deltar i vår undersökning. Att göra det kallas hypotesprövning.

Kvalitativa egenskaper

Jag gissar att många läsare anar att intervjumetod inte är så lämplig för att undersöka hypoteserna H1 och H2. Det beror främst på att de är kvantitativa. Det innebär att data som samlas in är enklare att åskådliggöra med siffror – människors längd anges i meter och centimeter.

För att undersöka H1 eller H2 tar vi alltså fram ett måttband i stället för att ställa frågor. Just det här exemplet är ganska självklart, men det finns många objekt och fenomen med både kvantitativa och kvalitativa aspekter, till exempel kognitiv förmåga (intelligens). Vi kan mäta intelligens med test och presentera det som en siffra (i Q ). Vi kan också undersöka människors upplevelse av kognitiv förmåga, sin egen eller andras, och beskriva det i form av berättelser.

Även kvalitativa egenskaper (kvaliteter) kan ibland beskrivas med siffror, men inte på samma självklara sätt. Kvaliteter handlar mer om beskaffenhet och om människors upplevelse, som är mångfasetterad. En vanlig upplevelse är en önskan att närma sig något (tycka om), fjärma sig (känna motvilja mot) eller ha en neutral (likgiltig) inställning. I psykologin benämns den typen av gillande och ogillande

valens13 av en attityd. En enkel indelning av attityd är alltså som positiv, negativ eller neutral. För att visa på hur oklar gränsen är mellan kvalitativa och kvantitativa egenskaper, låt oss tänka på fenomenet ”sälta”. När vi äter är sälta en kvalitet; någon kanske säger: ”Usch, så salt lasagnen är!” Sälta kan även uttryckas som en kvantitet, vi kan till exempel mäta mängden salt i gram per 100 gram.

Kvalitativa egenskaper beskrivs ofta i ord med känsloinnehåll. Exempel på det är: ”Usch, så salt lasagnen är!” eller: ”Min pappa är hjälpsam” och: ”Mamma är smartare än pappa.” Jämför dessa tre meningar med sina mer kvantitativa alternativ: ”Lasagnen innehåller 1,2 g salt per 100 g”, ”Min pappa har hjälpt mig att flytta fem gånger” och: ”Bara mamma kan hjälpa mig med matteläxan.”

Kvalitativa och kvantitativa data14 förmedlar alltså olika slags kunskap. Kvalitativa egenskaper ger upphov till upplevelser av och berättelser om kroppsliga tillstånd, smaker, känslor och tankar samt tankar om tankar15 och invecklade fenomen som rättvisa, drömmar och värderingar. Sådana fenomen är svåra och ibland omöjliga att beskriva i siffror, och därmed ofta lämpade för intervju.

Personlig vinkling

Ett annat särdrag med intervju är personligt fokus: vi lyfter fram självupplevda och ibland unika berättelser. Det är ovanligt i kvantitativ

13 Inom fysiken avser valens antalet bindningar mellan atomer och joner. I en överförd psykologisk betydelse avses en tendens att gilla något (gott) och ogilla något (dåligt). Exempelvis har känslan glädje en positiv valens, medan känslan rädsla har en negativ valens (se Ajzen, 2001; Eagly & Chaiken, 2007).

14 Skalnivå på data hänför kvalitativa data till en så kallad nominalskala (tecken på något; tillhör en kategori), medan kvantitativa data hänförs till en ordinalskala (mer/mindre av något eller en rangordning som Likertskala från 1 till 5), en intervallskala (avstånd utan meningsfulla kvoter som i Celsiusskalan) eller en kvotskala (avstånd med meningsfulla kvoter, som vikt i gram). Se Michell (1986) och Stevens (1946).

15 Metakognition är människors tankar om eget tänkande. Prefixet meta- pekar på en högre process, en förståelse av den egna kognitiva processen (se Dunlosky & Metcalfe, 2009).

2. När ska intervjuer användas? · 25

metod; vi drar sällan slutsatser om barns och föräldrars längd efter att bara ha undersökt en familj. För mer kvalitativa fenomen räcker det ofta med få deltagare. Vissa fenomen är så exceptionella att de kan studeras med bara en eller få intervjuade, såsom: ”Hur är vardagen för en kvinnlig regeringschef?” Inte många kan svara på det, då få kvinnor har haft en sådan position. Då kan faktiskt en enda berättelse (intervju) utgöra hela innehållet för studien och vi ser fenomenets essens16 som närapå unik.

En personlig vinkling innebär även att inte behöva dra slutsatser om andra än dem som intervjuas. Allmänna slutsatser (generalisering) och tankar på något som ”rimligt sant” eller ”allmängiltigt” har alltså inte så stor plats i intervjumetod. Vi godtar snarare att tankar förändras och att berättelser är viktiga oavsett om de är stabila eller inte, gäller ett fåtal eller allihopa. Intervjuer tar alltså avstamp i en idealistisk och relativistisk syn på världen, där upplevelser är lika påtagliga som fysiska ting. Verklighet är en produkt av medvetandet i gränslinjen mellan en individ och den omgivande världen (kontext, livsvillkor).

Det närmaste vi kommer sanning eller verklighet är individens upplevelse, för att travestera den amerikanska tv-serien The X-Files: ”The truth is within us . . .” Därmed rör frågeställningar vid intervju kunskap om enskilda personer och har en personlig mening, det vill säga är idiografiska och sällan nomotetiska17.

Explorativ ansats

Ännu ett nyckelord för intervjubaserade frågeställningar är ”explorativ”. Adjektivet härrör från (lat.) explorare, det vill säga upptäcka och utforska. En explorativ frågeställning ser sig omkring snarare än fastslår. Det betyder att om hypoteser förekommer i intervju, är de ofta

16 I filosofin avser ordet essens (lat. essentia) ett objekts eller fenomens fundamentala innehåll, utan vilket det mister sin identitet, upphör eller blir till något annat. Ordet essens likställs ibland med ordet väsen.

17 Orden idiografisk och nomotetisk betecknar grad av allmängiltighet. Idiografisk kunskap om enskilda individer och fenomen med kulturell mening kännetecknar humaniora. Nomotetisk kunskap om objektiv lagbundenhet och grupper av människor kännetecknar naturvetenskap. Se Allport (1937) och Thomae (1999).

löst hållna. I intervjuer ställs därmed öppna och oriktade frågor, kanske även icke-styrande och explorativa frågor. Intervjumetod är särskilt lämpligt när vi vill belysa en helt ny företeelse eller något som saknar motstycke. Det kallas explorativ ansats.

Givetvis kan intervjuer beträda utforskad mark. Det kan dock behöva starkare skäl. Ett sådant är att validera eller nyansera befintlig kunskap: den som planerar en studie vet de ungefärliga svaren men vill dyka djupare. En sorts djupdykning är att upprepa frågeställningar som inte får falla i glömska. Intervjuer kan alltså användas för att framhäva aktualitet, till exempel dödandet av etniska grupper under 1900-talet. Då är syftet inte alltid ny kunskap, utan att nå ut med den kunskap som redan finns, kanske till en ny skara åhörare. Det kan också finnas ett mål att göra ett ämne intressant; många är mer nyfikna på berättelser än på siffror. Jag kommer osökt att tänka på erfarenheter av sjukdom, död, ensamhet, längtan och kärlek med mera, det som väcker känslor som vi vill spegla hos andra. Andras berättelser är då en källa till kunskap om oss själva, till exempel självupplevt lidande (eng. misery loves company; Gray m.fl., 2011).

Till synes omöjliga frågor kan få en kreativ vinkling i intervjuer. Låt mig ge ett exempel: ”Vad är meningen med livet?” (obesvarad, än så länge) får en ny skepnad i frågan: ”Vad ger livet mening?” (lättare att besvara). För att undersöka filosofiska frågor räcker det kanske inte med bara en intervju – det kan bli en snäv betraktelse. Det är med hjälp av flera berättelser som fenomenet kan levandegöras för åhöraren. Även i intervjubaserade studier kan det alltså finnas önskemål om att unika berättelser är relevanta för en större grupp, det som kallas generalisering. Ibland hittar intervjuaren gemensamma nämnare (så kallade teman, vilket vi återkommer till) i flera människors berättelser. Sammantaget visar våra exempel att ibland räcker det med en berättelse, då och då behövs flera. Att jag poängterar det här beror på att vissa menar att antalet saknar betydelse.

Vi närmar oss slutet av beskrivningen av frågeställningar. Innan jag ger en sammanfattning vill jag nämna att vissa experter på intervju anser att kunskap inte bör grundas bara på nyfikenhet och akademiskt intresse (intresse för en snäv krets). Därför bedöms emellanåt relevan-

2. När ska intervjuer användas? · 27

sen av intervjudata. Som mest relevant betraktas då kunskap som sår ett frö till hur samhället kan förbättras, inte bara för ett fåtal, utan för många, skapa mer jämlikhet med mera (social justice emphasis; Denzin & Lincoln, 2018). Enligt den kunskapssynen är frågan: ”Hur kan vi minska ensamhet hos de gamla?” mer meningsfull än: ”Vilken bostadssituation har gamla?” Båda lär oss för all del något om ensamhet hos äldre, men framför allt den första kan komma till praktisk nytta. Det är en avvägning på gränsen till så kallad social validitet, vilket vi återkommer till. Frågor (frågeställningar) som är extra lämpliga för intervju handlar som vi sett om upplevelse av kvalitativa egenskaper, som kan vara unika eller ovanliga men alltid har ett personligt fokus. Målet är sällan allmänna slutsatser, eftersom människors tankar om livet är olika och även varierar hos samma individ. Målet med intervju är snarare att utforska berättelser som fångar vår nyfikenhet och vårt engagemang, som berör oss och som gör det möjligt att förändra våra livsvillkor till det bättre.

Exempel på frågeställningar

Nu ska vi ta en titt på tre frågeställningar som kan passa intervjumetod. För enkelhetens skull väljer jag frågor inom ett ämne som jag via mitt yrke känner till väl. Låt oss vända och vrida på dem samt ta ställning till vad som gör en frågeställning lämplig för intervju. Varianter av dessa frågor får sedan följa med oss i resten av boken: (1) Vad är jämlikhet i en parrelation? (2) Vad kan öka jämlikhet hos nyblivna föräldrar? och (3) Ökar parterapi jämlikhet hos par?

De tre frågorna är vardagliga. De påminner om varandra men har också skillnader. Till att börja med är ingen av dem förutsättningslös. Alla tre utgår från antaganden, som att fenomenet jämlikhet finns i parrelationer (existens) och att det har en beskaffenhet (kvalitet; essens). De två senare frågorna utgår även från att jämlikhet är en i viss mån kvantitativ egenskap: den finns i olika grad och kan öka eller minska. Vid första anblick ter det sig som att alla frågeställningar fungerar för intervju. Så kan det vara, men som vi strax märker är inte alla tre lika lämpliga. Vad beror det på?

Den första frågeställningen är öppen och oriktad: Vad är jämlikhet i en parrelation? Syftet är att definiera, ge innehåll och essens till upplevelsen av jämlikhet och kanske även av tvåsamhet. Den är tydligt explorativ, därför att svaren (berättelser) kan ta vilken riktning som helst. Vissa deltagare kan betona jämlikhet som viktigt. Andra kan se jämlikhet som en icke-fråga eller rent av irriteras av att den ges en personlig innebörd. Någon deltagare kan råka få upp ögonen för jämlikhet för första gången, kanske inte har funderat på det tidigare och tar ställning medan intervjun pågår. Vi anar alltså att intervjuer påverkar deltagare. Trots mina spekulationer ger den första frågeställningen nog upphov till personliga berättelser, vilket gör den lämplig för intervjumetod.

Den andra frågan är mer kvantitativ: Vad kan öka jämlikhet hos nyblivna föräldrar? Den anspelar på att jämlikhet finns i olika grad och påverkas av något som kan öka eller minska den. Sådan lagbundenhet benämns kausalitet18 och ger insikt i hur den som ställer frågan ser på verkligheten. Om ett fenomen har kausala orsaker är synen på verkligheten mer mekanistisk. Att vår upplevelse av jämlikhet kan determineras19 av något utanför oss erinrar även om materialism, det vill säga idén om att fysisk-biologiska skeenden skapar en uppfattning av verkligheten. Det här kan få oss att tro att den andra frågeställningen inte är lämplig för intervju. Men ett motargument är att berättelsen även kan vidga vår förståelse för vad som ökar jämlikhet hos par eller i samhället i stort.

Den tredje frågeställningen är den mest mekanistiska och materialistiska: Ökar parterapi jämlikhet hos par? Kausaliteten uttalad: parterapi kan öka jämlikhet och målet är att ta reda på om det är så. Frågeställningen är en riktad hypotes: Parterapi ökar jämlikhet hos par. Och den mynnar ut i en datainsamling som kan ge stöd för en

18 Kausalitet betecknar orsakssamband. Om händelse (t.ex. fenomen) A leder till händelse B, kallas A orsak och B verkan. Det föreligger en kausalitet mellan variablerna A och B.

19 Determinism är en filosofisk ståndpunkt om att människan saknar fri vilja. I stället är människans beteende och upplevelser förutbestämda (determinerade) på ett lagbundet sätt (van Inwagen, 2017). Determinism har likheter med en kausal verklighetsuppfattning.

2. När ska intervjuer användas? · 29

slutsats i form av Ja, Nej eller Kanske.20 Den tredje frågan är kortfattad och har ett kort svar, även om det kan ta tid att komma fram till det. Svaret nyanserar emellertid inte upplevelser i parrelationer, och därför är den tredje frågeställningen inte fullt så lämplig för intervju. Visserligen kan intervjuer användas för att samla in korta svar, till exempel för att kunna avgöra en allmän uppfattning, men det är i så fall en onödigt resurskrävande metod. Jämfört med frågeställningen: Vad är jämlikhet i en parrelation? kan vi också vara mer intresserade av att generalisera vår kunskap om effekter av parterapi.

Egenskaper hos intervjuaren

Frågeställningens innehåll och form gör den olika lämplig för intervju. Men även intervjuaren har egenskaper som ökar chansen för ett bra resultat. Om vi utgår från antagandet att också intervjuaren har effekt på utfallet, blir vår fråga: Vem är särskilt lämpad att göra intervjuer?

Vi ska resonera om intresse och nyfikenhet, förkunskap, språkförståelse, känslotolerans, flexibilitet i vänlighet, anspråkslöshet och förståelse av egna motiv. Det kan verka som höga krav, kanske så höga att en riktigt bra intervjuare inte går att hitta. Jag vill därför betona att vi beskriver ett ideal. (Vi återkommer till hur dessa egenskaper även påverkar tolkningen av intervjudata.)

Intresse och nyfikenhet

Orden intresse och nyfikenhet beskriver känslor. Intresse och nyfikenhet hos en intervjuare betyder att det finns en positiv attityd till frågeställningen. Intervjuaren ser ämnet som relevant, kanske spännande, och är beredd att lägga på ett kol för att samla in kunskap. Inte

20 Statistisk hypotesprövning ger en slutsats om huruvida data stödjer hypotesen H1 eller inte. Om data ger stöd för H1, förkastas en så kallad nollhypotes H0. En nollhypotes betecknar att data inte uppvisar ett förväntat mönster. Att stöd saknas för H1 innebär inte av nödvändighet att H1 är osann (Mayo & Spanos, 2006). Det betyder att svarsalternativet ”Nej” för denna hypotes är spekulativ.

bara som ett snabbt uppdrag, utan på ett generöst sätt, vilket kan innebära att boka om intervjuer när deltagare får förhinder. Sådant sker ibland upprepade gånger.

Låt mig ge följande liknelse: den som inte är förtjust i mat och socialt umgänge bör inte bli restaurangkritiker. Emellanåt behövs extra energi för att ro i land ett projekt. Efter en intervju, i arbetet att transkribera (skriva ner) och tolka data – som vi återkommer till – är intervjuarens nyfikenhet en buffert vid motgång. Jag säger det här till studenter: Om du gillar ditt ämne, orkar du fram till mål.21 Ett engagemang måste för all del inte nödvändigtvis inkludera positiva känslor för dem som intervjuas. Låt oss anta att frågeställningen är: Vad är jämlikhet hos par? och att vi råkar på deltagare som motarbetar jämlikhet. Då ökar intervjuarens intresse kanske inte välviljan för deltagarna, men för deras svårsmälta berättelser.

Förkunskap

Förkunskap är det som intervjuaren vet sedan tidigare. Åsikter om dess betydelse går isär beroende på vilken analysmetod som används. En del teorier (se grounded theory; Glaser, 1998; Glaser & Strauss, 1967) förespråkar liten förkunskap; intervjuaren ska inte ”läsa på” eftersom det minskar mottaglighet för nya insikter. Jag förstår resonemanget –stor förkunskap kan öka det som kallas konfirmeringsbias – men jag är ändå skeptisk. Enligt mig gör förkunskap att intervjuaren kan förstå berättelsen redan i intervjun och ställa bra följdfrågor. Förkunskap hjälper också intervjuaren i den senare tolkningen (Repstad, 2007). Och även deltagaren, som ger av sin tid, kan föredra en påläst intervjuare. Som jag ser det är en bra intervjuare någon som förbereder sig: läser på, vänder och vrider på ämnet i stället för att rusa, stannar ofta upp och funderar på processen, har tid och tålamod att agera enligt en uppgjord plan.

Min andra invändning är principiell: vi kan aldrig bortse från våra tidigare upplevelser av andra människor och av världen, i synner -

21 Ett mål med högre utbildning är att öka studenters självständighet. Men det är också vanligt att handledare hjälper med frågeställningar för en undersökning.

2. När ska intervjuer användas? · 31

Intervju är en populär metod för att studera kvalitativa fenomen som värderingar, upplevelser, erfarenheter och attityder – allt som är svårt att beskriva i siffror. Målet är ofta att undersöka nya företeelser eller fördjupa befintlig kunskap, till exempel om sjukdom, ensamhet och kärlek. Trots skenbar enkelhet kräver intervjuer av god kvalitet alltid förberedelse, eftertanke och färdigheter.

Steg för steg går boken igenom både teori och praktiska färdigheter för att samla in data i form av berättelser. Allra först beskrivs val av arbetsmetod –vilka frågeställningar passar för intervju? Sedan förklaras rekrytering av deltagare och hur man skapar en bra frågestruktur. Författaren delar med sig av viktiga samtalsfärdigheter som behövs i intervjuer och hur man får deltagaren att känna sig trygg. Han beskriver också analys, tolkning och rapportering av intervjubaserade data.

Bokens målgrupp är studerande och yrkesverksamma inom psykologi, sociologi, pedagogik, socialt arbete och vårdvetenskap samt närliggande ämnen.

e rik r autalinko är fil.dr, leg. psykolog, leg. psykoterapeut, lektor vid Uppsala universitet och verksam som föreläsare och handledare. Han har lång erfarenhet av intervjumetod, både via kliniskt arbete och som universitetslärare i psykologi.