funktionsnedsättning ska få möjlighet till lärande och utveckling. Men hur är de skol- och undervisnings-
miljöer som elever i dagens särskola möter utformade? Och hur bildar olika miljöer förutsättningar för dessa elevers kunskapsutveckling och möjligheter till inflytande och deltagande i demokratiska processer? som denna antologi, Utbildning och undervisning i särskolan, råder bot på. Med utgångspunkt i lärares och elevers erfarenheter och perspektiv presenteras två fleråriga forskningsprojekt där nya och aktuella kunskaper kring dessa frågor har vunnits. Boken vänder sig till studenter på lärar- och skolledarutbildningar, lärare, elevhälsopersonal, assistenter och skolledare inom särskolan och övriga skolväsendet. Även tjänstemän och politiskt ansvariga på lokal och nationell nivå samt anhöriga till elever i särskolan kan ha nytta och glädje av boken.
UTBILDNING OCH UNDERVISNING I SÄRSKOLAN
Forskningsbaserad kunskap om särskolan är en bristvara
GÖRANSSON SZÖNYI TIDEMAN (red.)
S
ärskolan är en skolform där elever med intellektuell
KERSTIN GÖRANSSON KRISTINA SZÖNYI MAGNUS TIDEMAN (red.)
UTBILDNING OCH UNDERVISNING I
SÄRSKOLAN – forskningsinsikter möter lärar- och eleverfarenheter
ISBN 978-91-27-82765-3
9 789127 827653
978-91-27-82765-3_särskolan omslag_TRYCK.indd 1-3
2020-12-04 13:12
978-91-27-82765-3_Särskolan inlaga.indd 4
2020-12-03 16:00
Innehåll Introduktion 5 KAPITEL 1
Särskolans bakgrund och utveckling
9
Kerstin Göransson, Kristina Szönyi & Magnus Tideman KAPITEL 2
Lärares uppfattningar om skola och undervisning för elever som läser enligt grund- och gymnasiesärskolans läroplaner
32
Kerstin Göransson & Nina Klang KAPITEL 3
Fyra klasser i grundsärskolan – olika undervisningsmiljöer
59
Karin Bengtsson, Susanne Hansson, Gunilla Lindqvist & Nina Klang KAPITEL 4
Aktivt medborgarskap? Om stöd till beslutsfattande i gymnasiesärskolan
95
Kristina Szönyi, Mia Jormfeldt & Magnus Tideman KAPITEL 5
Särskolan framöver? – några utvecklingstendenser
121
Kerstin Göransson, Kristina Szönyi & Magnus Tideman
978-91-27-82765-3_Särskolan inlaga.indd 3
2020-12-03 16:00
978-91-27-82765-3_Särskolan inlaga.indd 4
2020-12-03 16:00
Introduktion Kerstin Göransson, Kristina Szönyi & Magnus Tideman
S
har en lång tradition i Sverige. Under mitten av 1800-talet startades på filantropisk grund verksamheter som erbjöd undervisning för elever som, med den tidens benämning, beskrevs som sinnesslöa. Många menar att de initiativen ligger till grund för dagens särskola som idag utgör en självklar del av vårt utbildningssystem och som erbjuds till elever med intellektuell funktionsnedsättning. Undervisningens innehåll och organiseringen av särskolan har naturligtvis förändrats, liksom skolan i stort. Elever mottagna i särskolan går ofta i samma skola och delar skolbyggnader med andra elever. En del, särskilt i de lägre åldrarna, får sin undervisning tillsammans med elever som läser efter grundskolans kursplan. Särskolan är, trots närmandet till grundskolan och gymnasieskolan, en egen skolform med särskilda kunskapsmål för elever som bedöms inte kunna nå kunskapsmålen i grundskolan och gymnasiet därför att de har en intellektuell funktionsnedsättning. Trots att särskolan är en etablerad skolform, med traditioner långt tillbaka i tiden, är den forskningsbaserade litteraturen kring skolformen särskola begränsad. Det är svårt att finna vetenskapliga studier kring särskolans uppdrag, didaktiska arbete och dess verksamhet som en del av det svenska utbildningssystemet. Med den här boken ÄRSKOLAN OCH DESS TIDIGARE MOTSVARIGHETER
5
978-91-27-82765-3_Särskolan inlaga.indd 5
2020-12-03 16:00
vill vi bidra med aktuell kunskap om särskolan, baserad på forskning med fokus på särskolans vardagspraktik, insatt i en utbildningskontext. Förhoppningen är att kunskaperna ska kunna användas i den fortsatta utvecklingen av utbildningen för barn och unga med intellektuell funktionsnedsättning. Boken vänder sig till studenter på lärar- och skolledarutbildningar, lärare, elevhälsopersonal, assistenter och skolledare inom särskolan och övriga skolväsendet. Även tjänstemän och politiskt ansvariga på lokal och nationell nivå samt anhöriga till elever i särskolan och en intresserad allmänhet kan ha nytta och glädje av boken. I lagstiftningen används begreppet utvecklingsstörning, men frågan om vilken benämning som ska användas inom skolan utreds för närvarande inom ramen för Utredningen om elevers möjligheter att nå kunskapsmålen (dir. 2019:38). Internationellt har intellektuell funktionsnedsättning (eng. intellectual disability) vunnit mark som en bättre och mer rättvisande term och i boken använder vi intellektuell funktionsnedsättning, ibland förkortat till IF. Innehållet bygger på två fleråriga forskningsstudier: ”En särskild skola? Undervisning och lärande i särskolan” respektive ”Aktiva medborgare med stort självbestämmande? Om hur gymnasiesärskolan realiserar demokratiuppdraget och förbereder eleverna inför inträdet i vuxenlivet”. Studierna avslutades 2020 och finansierades av Stiftelsen Sävstaholm. I det första kapitlet ges en översikt över särskolans framväxt, orga nisation och centrala styrdokument. Utbildningens innehåll, elevgrupp och forskning om särskolan belyses. En kort presentation av forskningsstudierna som denna bok bygger på återfinns sist i kapitel 1. Det andra kapitlet handlar om hur de skol- och undervisningsmiljöer som elever mottagna i dagens särskola möter är utformade. Med utgångspunkt i lärares uppfattningar och erfarenheter ges en övergripande bild av undervisningspraktik och undervisningsideo logiska referensramar som kännetecknar de praktiska skol- och undervisningsmiljöer som elever mottagna i särskolan möter. I kapit6
978-91-27-82765-3_Särskolan inlaga.indd 6
2020-12-03 16:00
let diskuteras även hur den bild som framträder förhåller sig till förutsättningar för att utveckla inkluderande processer mellan grund-/ gymnasiesärskolan och grund-/gymnasieskolan. Utifrån denna mer övergripande bild belyses sedan mer ingående hur olika undervisningsmiljöer i särskolan gestaltar sig och hur olika miljöer bildar förutsättningar för elevers kunskapsutveckling och möjligheter till inflytande. I kapitel tre beskrivs och analyseras variationer och likheter mellan undervisningsmiljöer i fyra klasser på grundsärskolans högstadium. Genom observationer, intervjuer och samtal med lärare och elever framträder fyra sinsemellan relativt olika typer av undervisningsmiljöer. I kapitel fyra står gymnasiesärskolans arbete med att utveckla elevernas beslutskapacitet i fokus. Att i så stor utsträckning som möjligt kunna bestämma själv över sitt eget liv och delta i demokratiska processer är betydelsefullt för alla. Hur gymnasiesärskolan förbereder eleverna undersöks och analyseras. Elevernas och personalens erfarenheter och perspektiv bildar tillsammans med resultat från observationer grund för tre olika förhållningssätt. I det avslutande kapitel fem sammanfattas de huvudsakliga resultaten av de båda forskningsprojekten och en diskussion om pågående utvecklingstendenser och framtidsmöjligheter förs.
7
978-91-27-82765-3_Särskolan inlaga.indd 7
2020-12-03 16:00
978-91-27-82765-3_Särskolan inlaga.indd 8
2020-12-03 16:00
KAPITEL 1
Särskolans bakgrund och utveckling Kerstin Göransson, Kristina Szönyi & Magnus Tideman
I
DET HÄR KAPITLET BESKRIVS NÅGRA betydelsefulla utbildningspolitiska initiativ som har format de särskilda skolformer inom utbildningssystemet som vi idag benämner grundsärskola och gymnasiesärskola. I det första avsnittet presenteras hur särskolans organisation har utvecklats i förhållande till grundskolan och gymnasiet. Lagstiftning, både tidigare och nutida, som har varit och är viktiga ramar för organiseringen av särskolan beskrivs. I samband med det tas också politiska intentioner med särskolan upp, så som de uttrycks i förarbetena till lagarna, det vill säga statliga utredningar och direktiv till utredningar. I det följande avsnittet fokuserar vi på ramar för utformning av utbildningens innehåll, med särskild uppmärksamhet på de olika läroplaner, kursplaner och timplaner som särskolan har haft sedan början av 1970-talet. Därefter följer ett avsnitt som berör frågor om hur gruppen ”särskoleelever” särskiljs från andra elever i det svenska skolsystemet. Kapitlet avslutas med ett avsnitt om forskning om barns och ungdomars erfarenheter av att vara elev i särskolan.
9
978-91-27-82765-3_Särskolan inlaga.indd 9
2020-12-03 16:00
En särskiljd skolform växer fram Särskola som term har en lång tradition och användes ursprungligen som ett samlingsbegrepp för det som idag benämns grundsärskolan och gymnasiesärskolan. Ibland inbegrips även utbildning för vuxna, vilken idag benämns särskild utbildning för vuxna. I det här avsnittet har vi använt den terminologi som används i de styrdokument som vi refererar till. Då benämningen särskola används utan närmare precisering syftar vi på både obligatoriska och frivilliga skolformer inom särskolan, det vill säga grundsärskola och gymnasiesärskola1. Dagens skolsystem har formats under lång tid och är en konsekvens av olika tiders ideal. Till exempel idéer om vad utbildningen bör innehålla, vem den ska vara till för och idéer om hur elever som inte anses kunna ta del av skolans undervisning ska hanteras. En tidig idé handlade om att skydda de sårbara barnen, som inte ansågs klara undervisningen, från andra barn. En annan senare ståndpunkt var att det är de elever som klarar skolan som ska skyddas från de sårbara och svaga. Båda idéerna fick till följd att elever med skolsvårigheter exkluderades från undervisning tillsammans med jämnåriga utan liknande svårigheter. Antingen fick de inte någon undervisning alls eller så placerades de på särskilda institutioner eller i grupper med andra elever som kategoriserats på liknande sätt. Även om de här idéerna inte är så uttalade idag, finns det spår av samma idéer i hur dagens skola och undervisning är organiserad. I det här avsnittet kommer vi presentera de stora dragen i utbildningspolitikens historia och spåren till utformandet av dagens särskola. Den som är intresserad av en mer fördjupad analys kan med fördel läsa mer i Areschougs (2000), Brockstedts (2000) och Rørens (2007) doktorsavhandlingar. Den historiska utvecklingen kan beskrivas som ett organisatoriskt närmande av särskolan till den reguljära
1
I skrivande stund har ”Utredningen om elevers möjligheter att nå kunskapskraven” fått som tilläggsdirektiv (dir. 2020:18) att föreslå alternativa benämningar på grundsärskolan och gymnasiesärskolan, eftersom benämningarna anses otidsenliga och förstärka ett utanförskap.
10
978-91-27-82765-3_Särskolan inlaga.indd 10
2020-12-03 16:00
skolan. Utbildning för elevgruppen har utbildningspolitiskt, i ett organisatoriskt hänseende, kommit att alltmer behandlas som en del av det allmänna utbildningssystemet. Särskolan kan dock fortfarande sägas vara en skolform skiljd från övriga skolan, bland annat vad gäller organisering och styrning. Sveriges första folkskolestadga 1842 nämns ofta som en milstolpe i utvecklingen av ett allmänt, statligt styrt utbildningssystem. Där föreskrevs att varje församling hade ”skyldighet att erbjuda alla barn undervisning” (Florin, 2010, s. 4). ”Alla” barn inbegrep dock inte barn med intellektuell funktionsnedsättning, som då benämndes sinnesslöa och idioter. Det skulle komma att dröja över hundra år innan den elevgrupp som omfattas av dagens särskola inneslöts i det allmänna utbildningssystemet. Trots att barn och unga med intellektuell funktionsnedsättning inte omfattades av det allmänna utbildningssystemet kan undervisning för elevgruppen spåras tillbaka till 1850-talet. Undervisningen tillkom och drevs genom privata initiativ, ofta med en filantropisk och kristen grund. År 1859 startade till exempel Sophia Wilkens en så kallad idiotskola i Karlskrona och Emanuella Carlbeck en motsvarande skola på Nya varvet i Göteborg 1866. Verksamheterna beskrevs ofta bygga på specialpedagogiska tankegångar, även om begreppet specialpedagogik myntades långt senare. Det fanns en stark tilltro till elevernas möjlighet att utvecklas, åtminstone så att de skulle kunna försörja sig, om de erbjöds en undervisning som bättre såg till elevernas behov och innehållet anpassades till deras förmågor. Efter hand tog det allmänna utbildningssystemet ett större ansvar för de barn och elever som inte kunde tillgodogöra sig undervisningen i skolan, men i huvudsak skedde det i former som senare kommit att kritiseras hårt för en rad missförhållanden. Barnen tvingades till skolor som i huvudsak bedrevs långt hemifrån och under institutionsliknande former. Flertalet barn kom från fattiga familjer som inte gavs möjlighet att säga nej och många tappade kontakten med sina familjer och kom att bli kvar på institutioner hela livet. 11
978-91-27-82765-3_Särskolan inlaga.indd 11
2020-12-03 16:00
Genom ”lagen om undervisning och vård av bildbara sinnesslöa” (SFS 1944:447) infördes skolplikt år 1944 för de som ansågs kunna tillgodogöra sig utbildning. Att erbjuda undervisning var till en början inte ett krav för landstingen. Det var först 1954 genom lagen om ”undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna” (SFS 1954:483) som landstingen blev skyldiga att anordna undervisning. För de ”bildbara” ungdomarna infördes då också yrkesskolan i form av internat med yrkesutbildning. De ”obildbara” omfattades dock inte av denna lag. Inte förrän i slutet av 1960-talet kom hela den elevgrupp som idag är mottagna i särskolan att omfattas av allmän skolplikt. Genom 1967 års ”Lag angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda”, som kom att gå under namnet ”Omsorgslagen” (SFS 1967:940), reglerade staten slutligen även utbildning för den grupp som tidigare setts som obildbara. I omsorgslagen fastslogs att särskolan omfattade förskola, grundsärskola, träningsskola och yrkesskola. En slutsats av den här korta redogörelsen av utvecklingen av det allmänna skolväsendet är att 1967 är ett mer korrekt årtal för alla elevers rätt till skola och utbildning. Att det till slut blev en verklighet kan ses som konsekvens av en rörelse i tiden där idéer om alla människors lika värde och normalisering växte sig stark. Föräldraorganisationers påtryckning och argumentation hade varit en viktig faktor och belyst en eftersatt grupp, i det då socialdemokratiska välfärdssamhället, som länge stod utan rätt till utbildning. I och med 1967 års Omsorgslag utökades det svenska utbildningssystemet till att omfatta en ny skolform, särskolan. På gymnasienivå innebar Omsorgslagen att yrkesutbildning, yrkesträning och verksamhetsträning etablerades. De olika programmen inom yrkessärskolan blev i och med läroplanen 1973 fyråriga och det som vi känner som gymnasiesärskolan idag grundlades. Det skulle emellertid ta ytterligare några år innan särskolan organisatoriskt kom att bli en del av hela skolväsendet. Organisatoriskt var det Socialdepartementet som ansvarade för särskolan och inte, som för annan 12
978-91-27-82765-3_Särskolan inlaga.indd 12
2020-12-03 16:00
skolutbildning, Utbildningsdepartementet. Till skillnad från grundoch gymnasieskolan, hade särskolan landstingen som huvudman. På lokalt plan innebar det bland annat att lärare i särskolan hade andra arbetsgivare och arbetade inom en organisation som var särskiljd från grund- och gymnasieskolan. Kanske var det ett uttryck för att särskolan alltjämt uppfattades som en omsorgsverksamhet snarare än utbildning. År 1985 inkorporerades särskolan i Skollagen (SFS 1985:1100) för första gången. Särskolan kom därigenom att regleras av samma lag som för-, grund- och gymnasieskolan. Ansvaret för särskolan överfördes till Utbildningsdepartementet och all skolverksamhet fick därmed samma tillsynsmyndighet. Trots det var det alltjämt landstingen som var fortsatt ansvariga för särskolans verksamhet, men skollagen möjliggjorde för landstingen att genom avtal föra över ansvaret till kommunerna. Nästa initiativ för ett närmande mellan de olika skolformerna togs 1989 då regeringen tillsatte en särskolekommitté, med uppgift att utreda huvudmannaskapet för särskolan. Regeringens uttalade ambition var att minska särskolans särkiljdhet inom skolsystemet. I kommittédirektiven (dir. 1989:20) framgår att även särskolan behöver genomsyras av ideologiska principer om normalisering och integrering, som kommit att bli ledord inom många samhällsområden. I direktiven kan man till exempel läsa: ”I och med att normaliseringsoch integreringsprincipen vunnit allt större genomslagskraft i vårt samhälle har det blivit naturligt att ifrågasätta om det skall vara olika huvudmän för utbildning av dessa barn och ungdomar” (s. 2). Vidare framhålls att ”syftet bör vara att garantera en likvärdighet i vissa grundläggande avseenden” (s. 3) och ”att skapa förutsättningar för att integreringen av de psykiskt utvecklingsstörda eleverna skall kunna utvecklas ytterligare” (s. 3). I den efterföljande propositionen argumenterades vidare för att kommunaliseringen ökade möjligheterna för samverkan mellan skolformerna:
13
978-91-27-82765-3_Särskolan inlaga.indd 13
2020-12-03 16:00
När dessa skolformer förs in under kommunernas ansvarsområde öppnar detta ökade möjligheter till en samlad planering beträffande t.ex. läsårets förläggning, lokaler och utrustning. Även när det gäller fortbildning och andra insatser för personalutveckling bör det vara till nytta och glädje för särskolans personal att komma in i ett större och mer varierat skolsammanhang. Ett erfarenhetsutbyte med andra skolformers skolledare och lärare bör kunna bli ömsesidigt fruktbärande. (Prop. 1991/92:94, s. 18–19)
Detta resulterade i att kommunerna övertog ansvaret för särskolan, och i mitten av 1990-talet var kommunaliseringen av särskolan genomförd i hela landet. Det ägde rum några år efter skolans övriga kommunalisering, som gav kommunerna ett utökat ansvar för det svenska skolväsendet. Vid kommunaliseringen fick särskolan olika lokala organisatoriska lösningar. Flera kommuner valde att efter genomförandet fortsätta organisera särskolan i en egen parallell administration med egen rektor. Ett flertal kommuner har än idag en särskild organisation för särskoleverksamheten. År 2001 var det så dags för en ny särskolekommitté. Den fick namnet Carlbeckskommittén (efter Emanuella Carlbeck som 1866 startade en så kallad idiotskola för tre barn i Göteborg). Av kommittédirektiven framkommer att vägledande för arbetet var att förslagen skulle ”stärka principen om en skola för alla” (SOU 2003:35, s. 239). Innebörden av en skola för alla formulerades i termer av ”att man inte skall särskilja elever med olika funktionshinder från andra elever” (s. 238). En skola för alla nämndes också som ”ett av de centrala politiska målen för svensk skola” (s. 238). I kommittédirektiven hänvisas även till internationella överenskommelser som FN:s konvention om barnets rättigheter, FN:s standardregler för personer med funktionshinder, Salamancadeklarationen och Dakaröverenskommelsen om utbildning för alla. Enligt kommittédirektiv skulle kommittén ”när det gäller att ge förslag om den framtida utbildningens utformning, arbeta med två alternativ, nämligen att särskolan och särvux kvarstår 14
978-91-27-82765-3_Särskolan inlaga.indd 14
2020-12-03 16:00
alternativt upphör som skolformer” (s. 246). Två år senare fick dock kommittén tilläggsdirektiv (dir. 2003:32) som innebar att kommitténs uppdrag begränsades till att endast gälla den del som handlade om hur kvaliteten i utbildningen kunde förbättras. Kommittén skulle således enbart arbeta med alternativet: ”att särskolan och särvux skall kvarstå som egna skolformer” (dir. 2003:32, s. 1). En del tolkade det som ett sätt att värna om och säkerställa resurser till en sårbar elevgrupp, medan andra menade att det var ett uttryck för en ängslan som ledde till att arbetet med inkluderande undervisning bromsades upp och att särskolans elever därmed erbjöds sämre möjligheter än andra att bli en del av skolans hela organisation och elevkultur. Den nationella utbildningspolitiken har sedan dess inte inneburit några större organisatoriska förändringar vad gäller särskolan. År 2010 kom en ny skollag (SFS 2010:800) och med den nya läroplaner, kurs- och timplaner (se vidare nästa avsnitt om utbildnings- och undervisningstraditioner). De nya kursplanerna innebar bland annat ett starkare kunskapsfokus. I skollagen förtydligades vilka elevgrupper särskolan är till för, att det nu enbart gäller elever som inte förväntas kunna nå målen i grundskolan/gymnasiet på grund av en intellektuell funktionsnedsättning. Elever med enbart autism hade tidigare givits möjlighet att gå i särskolan, men hänvisades nu till utbildning i grund- och gymnasieskolan. År 2018–2019 genomförde Riksrevisionen en granskning av grundsärskolan. Den övergripande slutsatsen var att statens styrning av grundsärskolan brister på ett flertal punkter och att grundsärskolan missgynnas (RiR 2019:13) i jämförelse med statens arbete med att utveckla utbildningen i grundskolan. Förändringar i grund- och gymnasieskolan genomförs ofta utan att grundsärskolan och gymnasiesärskolan involveras och olika utvecklings- och stödinsatser riktas till skolväsendet men där särskolan exkluderas. Nästan tjugo år efter Carlbeckskommittén förefaller den vision om den svenska skolan som formulerades i direktiven ganska avlägsen: ”En långsiktig vision för den svenska skolan är, som nämnts 15
978-91-27-82765-3_Särskolan inlaga.indd 15
2020-12-03 16:00
ovan, att den skall utvecklas till en skola för alla där barn, ungdomar och vuxna inte särskiljs därför att de har olika förutsättningar och behov” (SOU 2003:35, s. 239). I regeringsförklaringen den 21 januari, 2019, står istället att läsa om utbildning att: ”Det ska bli lättare att få särskilt stöd i mindre undervisningsgrupp. Stödet till barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar ska öka. Resursskolor ska utvecklas och särskolan stärkas” (s. 9). I regeringsförklaringen från september 2019 har detta formulerats i termer av att: ”Möjligheten att få stöd i mindre undervisningsgrupper ska ses över och högpresterande elever ska ges bättre möjligheter att nå längre i sitt lärande” (s. 11). Sverige är idag relativt ensamt om att ha en särskild skolform för elever med intellektuell funktionsnedsättning. I de övriga nordiska länderna finns en för alla elever gemensam skolform, medan undervisningen efter behov kan genomföras i såväl reguljära klasser som i särskilda klasser.
Framväxande utbildnings- och undervisningstraditioner Vi har ovan redogjort för hur särskolan haft en organisatorisk resa genom det svenska skolsystemet. Från att ha varit en långtifrån självklar del av den skola som andra elever erbjudits har särskolan över tid inkorporerats alltmer i skolsystemet. Särskolan omfattas av skollagen som andra skolformer, den tillhör ofta samma administrativa enhet inom kommunen som grund- eller gymnasieskolan, och majoriteten av eleverna får sin undervisning i samma skolbyggnader som andra elever. Men särskolan handlar naturligtvis om mycket mer än om en organisatorisk tillhörighet. I det här avsnittet vill vi ge en översiktlig bild av hur några för särskolan utmärkande utbildningstraditioner går att spåra i framför allt läroplaner, kursplaner och timplaner. Läro planer, kursplaner och timplaner utgör tillsammans med skollagen några av skolans viktigaste styrdokument. Deras syfte är att styra organisering och utformning av undervisningen i en viss riktning. 16
978-91-27-82765-3_Särskolan inlaga.indd 16
2020-12-03 16:00
Det innebär att de också ger uttryck för bakomliggande värderingar rörande till exempel uppfattningar om utbildningens och skolans funktion för särskolans elevgrupp, om vad som är viktigt för elevgruppen att lära sig och hur. Dessa styrdokument utgör en ram som ger mer eller mindre utrymme för olika utbildnings- och undervisningstraditioner att utvecklas (se vidare kapitel 2 angående styrdokument och tolkningsutrymme). Först ger vi dock en kort redogörelse för de olika läroplaner särskolan har haft. Om vi backar tillbaka till omsorgslagen 1967 så var de viktigaste frågorna när det gällde särskolan: Vad skulle då denna utbildning innehålla? Hur skulle den utformas? Ett arbete med att utforma läroplan, kursplaner och timplaner satte igång. Arbetet var klart och särskolan hade sin första läroplan Lsä 73 (Skolöverstyrelsen, 1973), med kursplaner och timplaner. Lsä 73 omfattade både den obligatoriska särskolan och den frivilliga yrkessärskolan. Såväl läroplan som kursplaner och timplaner för den obligatoriska särskolan utformades i enlighet med grundskolans traditioner som var mycket detaljerade och omfattande. Nedan följer ett exempel från ämnet Hembygdskunskap och delar av huvudmoment 4 ”Trafiken”: 4.2 Att gå i trafiken • Gång på trottoar (gå långt från gatan) • Möte med andra gångtrafikanter • Gång på landsväg en och en, val av vänster sida • Korsande av landsväg • Uppträdande vid trafiksignal • Uppträdande i gatukorsning med obevakat övergångsställe 4.3 Speciella moment höst och vinter • Reflexanordningar för kläder. Bära reflexer eller lampa • Speciella risker med halt väglag under vintern • Övning att bära tefat, skridskor, kälke och skidor i vanlig trafik miljö på väg till lämplig terräng att åka i • Sparkåkning 17
978-91-27-82765-3_Särskolan inlaga.indd 17
2020-12-03 16:00
För grundskolan gällde vid den här tiden Lgr 69. År 1980 fick grundskolan en ny läroplan, Lgr 80. Det skulle dock dröja ytterligare tio år innan grundsärskolans och träningsskolans första läroplan omarbetades och ersattes med Lsä 90 (Skolöverstyrelsen, 1990). Som vi kan se så var utvecklingen av grundskolan och särskolans läroplaner inte i fas med varandra. Det speglar förmodligen flera saker. Särskolan var relativt ny och formerna för att utforma styrdokument för särskolans målgrupp inte helt etablerade. Det var heller inte samma personer som arbetade med särskolans styrdokument, som de som utvecklade motsvarande för grundskolan respektive gymnasiet. Några år senare kom ytterligare en ny läroplan, Lpo 94, Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Utbildningsdepartementet, 1994). Med Lpo 94 hade de olika skolformer som det obligatoriska skolväsendet omfattar (sameskolan, specialskolan, den obligatoriska särskolan och grundskolan) för första och hittills enda gången en gemensam läroplan. I praktiken innebar det att avsnitt om ”Skolans värdegrund” och ”Mål och riktlinjer” från de olika skolformernas tidigare läroplaner sammanfördes i ett dokument, Lpo 94. Kursplaner och timplaner som tidigare ingått i läroplanerna blev nu separata dokument. För grundsärskolans och träningsskolans del innebar det även en viss revidering av kursplanerna (Skolverket, 1995). Drygt tio år senare var det dags för ytterligare en översyn av det obligatoriska skolväsendet, inklusive den obligatoriska särskolan. Översynen resulterade förutom i en ny Skollag (se föregående avsnitt) även i nya läroplaner för de obligatoriska skolformerna, med nya kursplaner och timplaner. Det innebar vidare att den obligatoriska särskolan nu kom att benämnas grundsärskola och att träningsskolan blev en särskild inriktning inom grundsärskolan. Tanken på en gemensam läroplan för det obligatoriska skolväsendet var nu övergiven och de olika skolformerna fick också egna läroplaner. För grundsärskolan innebar det Lsä 11, som innefattar både kurs- och timplaner. 18
978-91-27-82765-3_Särskolan inlaga.indd 18
2020-12-03 16:00
För gymnasiesärskolan var Lsä 73 den första läroplanen som följdes av Lpf 94 och Gysär 13. Lpf 94 var den första samordningen av utbildning på gymnasienivå då alla frivilliga skolformer fick en gemensam läroplan. För gymnasiesärskolan innebar det att ordningen med nationella, specialutformade och individuella program etablerades. År 2009 tillsattes en statlig utredning om gymnasiesärskolan som två år senare presenterade ett betänkande med namnet ”Gymnasiesärskolan – en likvärdig utbildning för ungdomar med utvecklingsstörning” (SOU 2011:8). Uppdraget kan beskrivas som att, med bibehållen särskild gymnasieutbildning för unga med intellektuell funktionsnedsättning, föreslå förändringar som minskade skillnaderna mellan gymnasieskolan och gymnasiesärskolan. Utredning om gymnasiesärskolan lämnade ett betänkande 2011 som resulterade i en ny läroplan 2013 (Skolverket, 2013). I den framgår att: Huvuduppgiften för gymnasiesärskolan är att förmedla kunskaper och skapa förutsättningar för att eleverna ska tillägna sig och utveckla kunskaper. Utbildningen ska främja elevernas utveckling till ansvarskännande människor, som aktivt deltar i och utvecklar yrkes- och samhällslivet. (s. 2)
Särskilt poängteras vikten av arbetsrelaterade erfarenheter genom arbetsförlagt lärande (APL) och andra kunskaper och färdigheter som krävs för ett självständigt liv efter skolan. Utbildningens innehåll
Ett särdrag som vi vill lyfta fram gäller styrdokumentens beskrivning av utbildningens innehåll i obligatoriska särskolan, det vill säga vilka kunskaper som framställs som viktiga för elevgruppen. Redan i de första kurs- och timplanerna skiljer sig de två inriktningarna inom den obligatoriska särskolan åt. Grundsärskolan hade i stort sett samma arton ämnen som grundskolan, med det tillägget att det fanns ett ämne som hette ”sinnesträning”, vilket togs bort i den senare Lsä 90. Träningsskolan hade åtta ämnen varav ämnena sinnesträning, 19
978-91-27-82765-3_Särskolan inlaga.indd 19
2020-12-03 16:00
funktionsnedsättning ska få möjlighet till lärande och utveckling. Men hur är de skol- och undervisnings-
miljöer som elever i dagens särskola möter utformade? Och hur bildar olika miljöer förutsättningar för dessa elevers kunskapsutveckling och möjligheter till inflytande och deltagande i demokratiska processer? som denna antologi, Utbildning och undervisning i särskolan, råder bot på. Med utgångspunkt i lärares och elevers erfarenheter och perspektiv presenteras två fleråriga forskningsprojekt där nya och aktuella kunskaper kring dessa frågor har vunnits. Boken vänder sig till studenter på lärar- och skolledarutbildningar, lärare, elevhälsopersonal, assistenter och skolledare inom särskolan och övriga skolväsendet. Även tjänstemän och politiskt ansvariga på lokal och nationell nivå samt anhöriga till elever i särskolan kan ha nytta och glädje av boken.
UTBILDNING OCH UNDERVISNING I SÄRSKOLAN
Forskningsbaserad kunskap om särskolan är en bristvara
GÖRANSSON SZÖNYI TIDEMAN (red.)
S
ärskolan är en skolform där elever med intellektuell
KERSTIN GÖRANSSON KRISTINA SZÖNYI MAGNUS TIDEMAN (red.)
UTBILDNING OCH UNDERVISNING I
SÄRSKOLAN – forskningsinsikter möter lärar- och eleverfarenheter
ISBN 978-91-27-82765-3
9 789127 827653
978-91-27-82765-3_särskolan omslag_TRYCK.indd 1-3
2020-12-04 13:12