MATTIAS RIBBING
Foto: Yvonne Åsell
De finns. Supermetoderna som hjälper ditt barn att lyckas i skolan. En handfull strategier vars överlägsna effekt bevisats i flertalet studier. De får ditt barn eller din tonåring att lära sig mer och minnas längre, utan att det tar mer tid. Och det bästa av allt: de är enkla att förstå och att använda.
Maria Sundén Jelmini har under flera år varit chef för nyhetsredaktionen på SvD. Nu är hon reporter med vetenskapsfokus och skriver om frågor som rör lärande, minne och hjärnan.
Med stöd i forskning och med roliga exempel förklarar Maria Sundén Jelmini hur och varför supermetoderna fungerar. De kan användas för de flesta skolämnen, men särskild uppmärksamhet ägnar hon åt vad många barn tycker är svårast: matematik och språk. Till varje supermetod får du konkreta tips och verktyg för hur ni tillsammans kan använda metoderna hemma på effektiva sätt. Boken tar även upp vad du som förälder kan göra när det inte fungerar, när motivationen tryter eller när skärmen tar för mycket uppmärksamhet från pluggandet. Kort sagt: Med Supermetoderna får du de bästa förutsättningarna för att stötta ditt barn utan tjat, bråk och stress.
Maria Sundén Jelmini
”Supermetoderna kan förändra hela skoltiden för våra barn. Alla föräldrar borde läsa den.”
”Supermetoderna ger en bra översikt över vetenskapen och användbara tips och verktyg om barns lärande. Det var en glädje att få medverka i den.” TORKEL KLINGBERG
5
”Jag är ingen superförälder. Ibland mutar jag för att få saker att hända, ibland hotar jag. Och tjatar. Egentligen vill jag ju bara vara ett stöd. Vissa dagar fungerar det, andra inte. Men precis som du, som håller den här boken i din hand, så försöker jag.” UR BOKENS INLEDNING
Forskarnas bästa strategier för att lyckas i skolan Maria Sundén Jelmini
ISBN 978-91-27-82505-5
9 789127 825055
Supermetoderna_cover.indd 2-5
2019-10-25 10:11
Supermetoderna_text.indd 2
2019-10-25 11:45
Inledning 6 Del 1 9 1. Hur våra barn lär sig 10 2. Den fantastiska unga hjärnan 26 3. Mobilen och skolresultatet 32 4. Pepp, mutor och motivation 46 5. Mindset och grit 58 6. Därför fastnar kunskap 68 Del 2 – Supermetoderna 83 7. Supermetod 1 – Att sprida ut pluggandet 85 8. Supermetod 2 – Att testa sig själv 94 9. Supermetod 3 – Att lära sig hur man lär sig 106 10. Supermetod 4 – Att tänka i bilder 117 11. Supermetod 5 – Att blanda uppgifter 130 Del 3 139 12. Supermetoderna och matematiken 140 13. Supermetoderna och nya språk 152 9 knep för att lära dig mer på mindre tid 166 Slutord 170 Författarens tack 173 Referenser 175
Supermetoderna_text.indd 5
2019-10-25 11:45
Inledning Jag är ingen superförälder. Ibland mutar jag för att få saker att hända, ibland hotar jag. Och tjatar. Egentligen vill jag ju bara vara ett stöd. Vissa dagar fungerar det, andra inte. Men precis som du, som håller den här boken i din hand, så försöker jag. Under flera år jobbade jag som journalist med inriktning mot skol- och utbildningsfrågor. Jag skrev om hur kunskapsklyftorna ökade, om svenska elevers deppiga skolresultat. Hemma såg jag hur mina barn, deras kompisar och mina vänners barn slet när kraven från skolan hårdnade i takt med att de blev äldre. Och i skolan fick de sällan reda på hur de skulle klara av kraven. Bara att. Som förälder har jag ibland känt mig rätt så maktlös. Jag har inte riktigt vetat vad jag ska göra för att stötta, eller hur de ska plugga på bästa sätt. Jag började fundera över om det inte fanns studiesätt som var bättre än andra, som gör att det våra barn försöker lära sig också fastnar – utan att de behöver plugga mer, bara lite annorlunda. Det gör det. Det är bara det att inte så många känner till dem. Gång på gång har deras överlägsenhet bevisats i vetenskapliga studier. Det tycks heller inte spela någon roll om det är förskolebarn, högstadieelever eller högskolestudenter som använder dem – de ökar lärandet och förlänger minnet oavsett ålder. Jag kallar dem supermetoder – studiemetoderna som kommer att förbättra dina barns sätt att plugga för alltid. De bygger på den kunskap som forskare i dag har om hjärnan, minne och lärande.
6
SU P ER M ETO D E R NA
Supermetoderna_text.indd 6
2019-10-25 11:45
Man vet nämligen ganska exakt vad vi kan göra för att kunskap ska fastna. Och varför den inte gör det. När jag tänker på böcker jag har läst de senaste åren slår en deppig insikt mig: i stort sett det enda jag minns är att jag faktiskt har läst dem. Och att jag gillade några av dem. Samma sak händer våra barn. Andragradsekvationerna sitter ena dagen, ändå är mycket borta till matteprovet. Att memorera fem kapitel om antiken eller Vasatiden kan kännas som en oöverstiglig uppgift för en 11-åring. Eller en 16-åring. För hur det egentligen ska gå till, ja det får eleverna själva lista ut. Det är bara att börja läsa och hoppas att något fastnar. Det finns barn som fixar skolan utan att anstränga sig, men de flesta behöver kämpa. Ibland rejält. Och vet man inte hur man ska göra, då blir det rätt så tufft. När kunskap inte fastnar blir resultaten dåliga, självförtroendet åker ner i skorna. Och då är det lätt att strunta i alltihop. Det blir en ond cirkel. Men så behöver det inte vara. Vad är det då som gör att barn ibland tycks lära sig och ibland inte? Finns det sätt som alltid fungerar? Och hur kan vi föräldrar stötta på ett vettigt sätt? Jag tog mina frågor till en rad internationellt ledande forskare inom psykologi, inlärning och pedagogik. Den här boken bygger på deras forskning och på svaren jag fick. Den ger verktyg till dig som vill hjälpa ditt barn eller din tonåring att plugga effektivare. Råden och teknikerna som presenteras här fungerar för den som har lätt att lära, eller svårare, för en mellanstadieelev eller en gymnasieelev. Eller en högskolestudent, för den delen. Ibland når jag fram till mina barn med det jag vill förmedla. Många gånger gör jag det inte. Vi pratar, bråkar, skriker, skrattar. Det smälls i dörrar. Jag fortsätter att tjata. Nej, jag är ingen superförälder, men i dag vet jag hur jag kan stötta. När mina barn vill ha mitt stöd, vill säga.
I nledning
Supermetoderna_text.indd 7
7
2019-10-25 11:45
Bokens struktur Boken är uppdelad i tre delar. Del 1 beskriver grunderna i hur våra barn lär sig och minns, vilka hinder som finns på vägen och vad du som förälder kan göra när det inte funkar. Här finns också ett kapitel om barns motivation. När du har läst del 1 kommer du att förstå bättre varför supermetoderna fungerar. Del 2 presenterar de fem supermetoderna – fem principer för att plugga effektivare. Del 3 djupdyker i hur supermetoderna kan komma till användning i två av skolans stora områden: för att plugga matematik och för att lära sig språk. I slutet av varje kapitel ges konkreta tips på hur du och ditt barn eller din tonåring kan använda metoderna hemma.
8
SU P ER M ETO D E R NA
Supermetoderna_text.indd 8
2019-10-25 11:45
Inledning
Supermetoderna_text.indd 9
 9
2019-10-25 11:45
Hur våra barn lär sig Buddismens fyra ädla sanningar satt som ett rinnande vatten. 13-åringen kunde det mesta om både Buddhas insikter och vägen till nirvana. SO-provet spikades. Smack! Ett par månader senare möts jag av en frågande blick när jag frågar om de ädla sanningarna. Inte en sanning är kvar. Ibland är lärande som att slänga spagetti på en vägg. Lite fastnar, mycket glider ner i en kladdig hög. Några saker minns vi för livet. Det andra, ja det hamnar där i pastatrasslet. Allt till synes slumpartat. Men vad vi lär oss och inte är långt ifrån slumpartat. Att de fyra sanningarna inte fastnade i minnet var ingen tillfällighet. Forskarna vet i dag ganska exakt vad som avgör vad vi lär oss och minns. Människan är varken särskilt snabb eller särskilt stark. Men en sak gör vi bättre än andra däggdjur: vi lär oss. Vi lär oss under hela livet, men aldrig är hjärnan så mottaglig för ny kunskap som när vi är barn och tonåringar. Det här kapitlet ger en grundläggande förståelse för hur våra barn lär sig och minns. Och för vad som hänt när de inte gör det.
10
SU P ER M E TO D E R NA
Supermetoderna_text.indd 10
2019-10-25 11:45
Ett minne skapas – eller inte Det är som att det hände i går. Rösterna. Klockan som tickade. Du minns exakt vem som sa vad. Ansiktsuttrycken. När minnen är som starkast är det som att de har spelats in med filmkamera. Vi minns varje ögonblick i detalj. Det är som att en exakt återgivning spelas upp för vårt inre. Men minnet fungerar inte som en filminspelning. Och olika personer kan ha helt olika minnen från exakt samma händelse. Forskare som med några års intervaller har intervjuat människor som var med under terrorattentaten vid World Trade Center har sett att personerna ändrar sina berättelser lite från gång till gång – trots att de säger att de minns varje detalj så exakt som om det vore i går. Vad vi uppfattar och vad vi minns beror nämligen på flera faktorer: vad vi känner för det vi upplever, vilken tidigare kunskap vi har och vilka värderingar vi har. Och varje gång vi plockar fram ett minne, varje gång vi tänker på det, så förändras det. När ett minne skapas sker en fysisk förändring i hjärnan. Förenklat kan man säga att vår hjärna skapar minnen genom att ta emot information från våra sinnen: hörsel, syn, smak, känsel och doft. I hjärnan finns många miljarder nervceller. Varje nervcell har i sin tur kontakt med hundratals andra celler, ibland tusentals, som i sin tur har kontakt med ytterligare andra. Mellan nervcellerna, via synapserna – som egentligen är ett litet mellanrum mellan nervcellerna – skickas signaler när hjärnan tar emot eller bearbetar information. Och ju mer en viss signalväg eller en nervcellsbana används, desto starkare blir den. Som en stig som blir mer upptrampad ju mer man promenerar på den. Multiplikationstabellen, ett telefonnummer, snabbkommandon på datorn, hur man kör bil. Ju fler gånger minnet – kunskapen – används, desto starkare blir kopplingen. Och undan för undan blir det lättare och lättare att skicka signaler via en viss bana i nervcellsnätverket. Minnen är inte statiska utan skapas, omformas, förstärks eller försvagas beroende på hur vi använder dem. Och vi minns heller 1 . H ur våra barn l är si g
Supermetoderna_text.indd 11
11
2019-10-25 11:45
inte allt vi ser. Kvinnan framför i kön på Ica. Bananskalet på asfalten du passerade. Det blir ingen evighetslång film som sparas i ditt inre. Det krävs nämligen några saker för att ett minne ska bli just det – ett minne. Minnesprocessen brukar delas in i tre delar: inkodning, lagring och framplockning. Och för att du ska kunna inkoda informationen måste du först ha varit medveten om den. Hur du uppfattar informationen, om du gör något med den, om du känner något för den och om du kan koppla den till sådant du redan vet – allt detta påverkar sedan hur väl minnet lagras. Om kvinnan i kön på Ica skrek åt dig, om du halkade på bananskalet, då skulle du sannolikt minnas händelserna bättre. Kanske har du någon gång stått där med fördrinken på en fest och hälsat på folk och sedan insett att du fortfarande bara kan de namn du kunde när du kom. Egentligen är det inte särskilt konstigt. Det beror sannolikt på att du: 1. helt enkelt inte lyssnade 2. inte gjorde något med informationen. Anledningen till att du inte lyssnade var kanske att du var fullt upptagen med att få grepp om situationen, ta in alla intryck, sträcka fram handen och komma ihåg att säga ditt eget namn. Du var inte tillräckligt fokuserad. Men det kan också ha varit så att du var helt närvarande men helt enkelt aldrig gjorde något med informationen du fick. Om du någon gång under kvällen hade sagt något klämmigt som ”Ann-Marie här berättade att hon var på motorsågskurs i helgen …”, hade sannolikheten för att du skulle minnas namnet ökat radikalt. Men ett minne är ju egentligen inget minne om du inte kan hitta det igen. Och hur lätt du hittar och kan plocka fram ett minne hänger ihop med hur väl det är lagrat och vilka ledtrådar som triggar ditt minne. En doft. En bild. En ordväxling på bussen. Några rader i en bok.
12
SU P ER M E TO D E R NA
Supermetoderna_text.indd 12
2019-10-25 11:45
Där minnen lagras Minnen lagras inte på en specifik plats i hjärnan, vilket forskare tidigare trodde. Den del av hjärnan som heter hippocampus nämns däremot ofta när man talar om minnen. Hippocampus är viktig för att ta emot och lagra nya minnen och det är där man har sett att nybildning av hjärnceller sker. Men själva lagringen av minnen sker på olika platser i hjärnan. Och ju fler platser, desto bättre. Studier visar att när vi associerar flera olika saker till ett och samma minne så skapas stora nätverk av nervceller, där nervceller på olika platser i hjärnan involveras. Det kan vara att vi får information i form av både text och bild, eller att vi ser något ur olika synvinklar när vi diskuterar ett ämne eller kopplar det till olika erfarenheter. Om våra barn lär sig om romarriket i skolan så kan de läsa om det i historieboken och lyssna på vad läraren berättar, men de kan också titta på filmen Gladiator, diskutera vad i samhället i dag som kommer från den tiden – de kanske till och med får en chans att åka till Rom och besöka Colosseum. Man brukar säga att minnet är associativt, och ju fler associationer, desto starkare tycks våra minnen lagras. När forskare vid UCLA med magnetkamera studerade enskilda nervcellsbanor hos personer som fick titta på filmklipp från olika kända tv-serier, som Seinfeld och Simpsons, såg de för första gången bilden av vad som sker när vi återkallar ett minne. Några minuter efter att deltagarna hade tittat på klippen bad försöksledarna dem att berätta om det första klipp de kom att tänka på. Forskarna såg då att det var samma områden i hjärnan som aktiverades när deltagarna mindes klippet som när klippet visades. Forskarna kunde också se att det inte var enstaka områden som aktiverades utan stora nätverk av sammankopplade områden. Studien, som gjordes 2008, var en av de första att visa att spontana minnen uppkommer genom en aktivitet i samma nervceller som aktiverades när minnet skapades. Varje gång vi 1 . H ur våra barn l är si g
Supermetoderna_text.indd 13
13
2019-10-25 11:45
plockar upp ett minne aktiveras alltså samma platser i hjärnan som aktiverades när vi fick kunskapen första gången. Ju fler gånger, desto mer upptrampad blir stigen. Och med nya tankar – nya nätverk. Vår hjärna är på det här sättet plastisk. Den förändras utifrån hur vi använder den och vad vi utsätter den för. Den fortsätter att förändras under hela livet, precis som att vi fortsätter att lära nytt och stärka den kunskap, de minnen, vi redan har. Men det är något speciellt med den unga hjärnan. Den är som en inlärningsmaskin. Men den glömmer snabbt också. När vårt första barn fyllde två år flyttade vår lilla familj till andra sidan Atlanten och landet Guatemala. Dottern började förskola och efter tre, kanske fyra månader, lät hon ungefär som vilken guatemalansk tvååring som helst. Och vi vuxna, vi som slet med grammatikböcker, gloslistor och lektioner, fascinerades. Under barndomen och upp till tidiga tonåren ökar antalet synapser och kopplingar i hjärnan i en rasande fart, vilket tros vara det huvudsakliga skälet till att barn och yngre tonåringar lär sig särskilt snabbt. Men sedan börjar det hända grejer. I början av puberteten påbörjas en kraftig utrensning där ineffektiva eller onödiga nervcellsbanor sorteras bort och välanvända nervcellsbanor förstärks. En enda nervcell hos en 11-åring kan ha kontakt med omkring 15 000 andra celler – i 40-årsåldern är bara runt 3 000–4 000 av dessa kopplingar kvar. Det är inte så att vi helt slutar bilda nya synapser efter puberteten, men synapsbildningen avtar. Det är med andra ord inte så dumt att utnyttja hjärnans fantastiska kapacitet under barn- och ungdomsåren. Men myntets baksida: det är ”use it or lose it” som gäller. De kopplingar, alltså de minnen eller den kunskap som används, kommer att överleva och bli starkare. Och det som inte används, det betraktas som onödigt och kommer att försvinna. Ett år efter att vi kommit hem från Guatemala var spanskan som bortblåst.
14
SU P ER M E TO D E R N A
Supermetoderna_text.indd 14
2019-10-25 11:45
Arbetsminne och långtidsminne Jag läste för en tid sedan en artikel som jag fick träff på i en Google sökning. Den var intressant, det fanns flera poänger som jag inte hade tänkt på och information som var ny för mig. När jag kom till slutet så läste jag mitt eget namn. Det var jag själv som hade skrivit den, för inte alltför många år sedan. Jag minns alltså inte ens en artikel som jag har skrivit själv? Vi är alla smärtsamt medvetna om att vi har kunnat sådant som vi inte längre kan. Historia, språk. Buddismens ädla sanningar. Annat minns vi för livet. När barnen föddes. Första kyssen. Några rader ur Karin Boyes ”Ja visst gör det ont”. När min klasskompis Peter kräktes på sina kritor i ettan. Eller att Nyköpings gästabud var år 1317 och att bröderna Erik och Valdemar ska ha försökt gräva sig ur den djupa fängelsehålan med en galtkäft. Mina barn har djupstuderat allt från kor till planeten Mars, för att några månader senare knappt minnas att kon har fyra magar eller var Mars ligger i solsystemet. Däremot glömmer dottern sannolikt aldrig att hon fick stå i skamvrån i den guatemalanska förskolan när hon var tre år och inte hann till toaletten i tid. Vad vi minns och inte är som sagt inte slumpartat. Det beror på flera saker: vad vi lär oss, hur vi lärt oss det, vad vi känner för det vi lär oss. Och som sagt – hur ofta vi upprepar eller använder det vi lärt oss. Ju oftare kunskap upprepas, ju oftare ett minne plockas fram, desto starkare blir kopplingarna i hjärnan – och därmed också det minnet. Inom forskningen brukar man förenklat dela upp minnet i arbetsminnet (korttidsminnet) och långtidsminnet. Ett sätt att definiera lärande är att det är en bestående förändring i långtidsminnet. För har vi lärt oss något om det är borta till kvällen? Eller om en vecka? Ny information som vi tar in hamnar, tillfälligt, i vårt arbetsminne. Ska vi sedan också minnas det efter en stund, ja, då behöver minnet färdas vidare på den riskfyllda, slingriga vägen till långtidsminnet. 1 . H ur våra barn l är si g
Supermetoderna_text.indd 15
15
2019-10-25 11:45
Om våra barn lyckas lära sig något från, säg, en mattelektion, beror på hur bra de lyckas få båda dessa två delar att fungera. Arbetsminnet sägs ibland vara synonymt med medvetandet. Här finns det vi håller i huvudet just nu. Det någon berättar för oss, ett telefonnummer vi försöker minnas tills vi knappat in det på telefonen eller en serie instruktioner som vi ska följa. Men det är också i arbetsminnet vi kombinerar ny information med kunskap vi redan har – sådant som redan är lagrat i långtidsminnet. I långtidsminnet finns allt som vi har lärt oss och upplevt lagrat: fakta, namn, händelser – vår hemadress, multiplikationstabellen, att Peter kräktes på kritorna. Här finns också kunskap om olika processer som krävs för att lösa ett problem, hur man går till väga. Men medan långtidsminnet tycks ha oändligt med plats och kan lagra information under i stort sett obegränsad tid, är arbetsminnet rejält begränsat, både när det gäller tid och utrymme. Och när det blir överlastat, då blir det kaos.
Det magiska talet fyra På 1950-talet publicerade den amerikanska psykologen George Miller en forskningsrapport med slutsatsen att vi klarar att ha sju plus/minus två saker i arbetsminnet samtidigt. Sju separata siffror, sju namn eller sju saker. Senare forskning tyder på att arbetsminnet faktiskt har ännu lägre kapacitet. Femtio år efter Millers teori konstaterade forskaren Nelson Cowan att det magiska talet inte var sju, utan fyra. Eller snarare tre. Cowan menar att vi egentligen bara kan hantera tre separata objekt i arbetsminnet samtidigt eftersom en ”slot” behöver vara ledig för att bearbeta informationen från de andra tre. De flesta av oss kan alltså hålla en knapp handfull uppgifter i arbetsminnet samtidigt, som till exempel några siffror eller ett par namn. Ska vi få plats med fler behöver vi gruppera, koppla ihop, informationsbitarna på något sätt. Det är exempelvis lättare att tänka 1974 än 1-9-7-4, eller att komma ihåg FBI och CNN i stället 16
SU P ER M E TO D E R NA
Supermetoderna_text.indd 16
2019-10-25 11:45
för en bokstav i taget – F B I C N N. Jag minns att jag som tonåring hade svårt för att komma ihåg portkoden 6917 ända tills min mor sa att jag kunde tänka ”69:an, fy 17”. Den koden kommer att vara väl inetsad i minnet under resten av mitt liv. Men att vi verkligen vill lära oss något behöver tyvärr inte betyda att vi faktiskt gör det. För i arbetsminnet trängs även irrelevant information. Dessutom är arbetsminnet ruskigt känsligt för störningar. En hund som springer förbi fönstret, tankarna på bråket vid frukosten hemma, ett Snapchatmeddelande på telefonen – och vips har koncentrationen brutits och fokus flyttats. Så när våra barn då läser den där texten i boken, eller lyssnar på läraren på mattelektionen eller pluggar på historieläxan – och inget fastnar. Vad beror det på? Varför misslyckas de med att lära sig? Det som har hänt är sannolikt minst en av tre saker: • koncentrationen är riktad mot något annat • arbetsminnet är överbelastat • minnet blir inte tillräckligt lagrat i långtidsminnet. Det gäller alltså att hålla fokus på rätt sak, att avlasta arbetsminnet och utnyttja möjligheterna med att lagra – och hitta – information i långtidsminnet. Och det är hur vi lyckas med det som den här boken till stor del handlar om.
Att spara på arbetsminnet Tidningen är uppslagen, kaffekoppen rykande. Det är ett reportage som fördjupar sig i Storbritanniens olika Brexitalternativ och varför parlamentet vägrar att släppa igenom avtal efter avtal. Efter några minuter inser jag att mina tankar är någon helt annanstans än i brittiska parlamentet. I stället funderar jag på kvällens middag. Kanske ska jag jogga en sväng innan? Något har gått fel. Precis som att det har gått fel när barnet efter NO-lektionen kommer hem och med eftertryck säger: ”Jag fattade absolut ingenting. Jag vet inte ens vad det handlade om. Alls.” 1 . H ur våra barn l är si g
Supermetoderna_text.indd 17
17
2019-10-25 11:45
”The crossroad of thoughts.” Så kallar forskaren Daniel Willingham arbetsminnet. Willingham är en amerikansk professor i psykologi och har ägnat större delen av sin karriär åt att forska kring hur barn lär sig och vad pedagogiken kan lära av kognitionsforskningen. Om man förstår artikeln om Brexit eller innehållet på NO-lektionen – beror enligt Willingham på några saker: 1. Ges all nödvändig ny information som krävs för att lösa uppgiften/att förstå innehållet eller budskapet? 2. Finns rätt kunskap lagrad i långtidsminnet? 3. Finns kunskap om processen, om hur problemet ska kunna lösas? 4. Behövs så mycket ny information för att lösa problemet eller förstå texten att arbetsminnet blir överbelastat? Om svaret är nej på någon av dessa frågor kommer vi att få det svårt. Eller kort sagt: vi klarar inte att tänka. Daniel Kahneman skriver i sin bok Tänka, snabbt och långsamt att allt som fyller arbetsminnet reducerar tankeförmågan. Till och med att promenera tar en liten del av arbetsminnet i anspråk. Varför stannar vi annars till ibland när vi behöver svara på ett sms? Eller varför slutar vi prata när vi snubblar? I trafiken ökar risken för olyckor kraftigt när vi försöker sms:a samtidigt som vi kör, men risken ökar även när vi pratar i mobilen med handsfree eller till och med när vi konverserar med en medpassagerare. Att våra barn tappar koncentrationen när de läser en text, lyssnar på läraren som pratar eller försöker lösa en uppgift kan förstås bero på att något stjäl uppmärksamheten, men ofta sker det för att arbetsminnet överbelastas. Och ett skäl till att det händer är att det de försöker göra är för svårt i förhållande till deras förkunskaper. Det kallas kognitiv överbelastning och är vad som inträffar när vi får för mycket ny information samtidigt eller information som är för svår i förhållande till den kunskap som vi redan har – för
18
SU P ER M E TO D E R N A
Supermetoderna_text.indd 18
2019-10-25 11:45
många ord vi inte förstår i en text, för många delar som vi inte kan i en matteuppgift. Forskaren John Sweller, som står bakom teorin, brukar skilja på experter och nybörjare. Den som är expert på ett visst område kan gå runt många av arbetsminnets begränsningar genom att plocka fram samlade sjok av information, som mönster eller scheman, ur minnet. Varje sjok blir då som en informationsbit. Nybörjaren har inte några sådana sparade scheman att plocka fram. I stället måste varje ny del behandlas separat. Och kan vi då bara ha tre separata saker i arbetsminnet samtidigt, ja då blir det snabbt ganska fullt. När det blir för mycket hinner vi varken analysera eller sortera. Och då blir vi antingen frustrerade eller släpper fokus och tänker på något annat. Så hur kommer man runt det? Jo, man ser till att ha så mycket information som möjligt i långtidsminnet. Ta multiplikationstabellen. Föreställ dig att du får en klurig matteuppgift. En del i uppgiften är att du behöver räkna ut 13 × 8. Att 3 × 8 är 24 kan du snabbt hämta ur ditt långtidsminne om du kan multiplikationstabellen. I långtidsminnet finns också kunskapen om proceduren för att utföra en uppgift – du vet att du kan räkna ut 3 × 8 och 10 × 8 och sedan lägga ihop dessa svar. Ju mer av den kunskap som behövs för att förstå eller lösa en uppgift som redan finns i ditt långtidsminne, desto mindre behöver du belasta arbetsminnet. Eller som Willingham uttrycker det: Det är jobbigare att tänka än att minnas. Och människan är lat. När vi möter ett problem som vi ska lösa är det första vi gör att leta i minnet efter kunskap vi redan har. Det finns forskning på schackspelare som är intressant i sam manhanget: det har visat sig att det inte främst är spelarnas förmåga att resonera sig fram som gör att de blir världens bästa – det är hur väl de minns tidigare spelpositioner.
1 . H ur våra barn l är si g
Supermetoderna_text.indd 19
19
2019-10-25 11:45
Våra olika typer av minnen Vissa saker minns vi resten av livet efter att vi läst, sett eller hört dem en enda gång. Ofta är det vissa händelser som etsar sig fast. Som när Peter kräktes på kritorna, när min dotter fick stå i skamvrån som treåring på förskolan. Den del i långtidsminnet som hanterar upplevelser och händelser brukar kallas det episodiska minnet. Minnen som hanteras av procedurminnet däremot, som hur man gör när man spelar golf eller cyklar, behöver vi förvärva gradvis. Till slut blir kunskapen automatiserad och vi kan klara av att göra det vi gör utan att lägga någon större tankemöda på det, och utan särskilt hög belastning av arbetsminnet. Sparade faktaminnen och faktakunskaper, som mycket av det vi lär oss i skolan, som vi tar in genom att lyssna, läsa och öva, hanteras av det semantiska minnet. Mycket av det vi gör dagligen har vi repeterat så mycket att det blivit automatiserat. Att gå, knyta skorna eller cykla gör vi nu helt utan att tänka. När jag övningskörde var det snudd på omöjligt att köra och prata samtidigt – nu går det fint, även om också erfarna förare ofta tystnar när de ska köra om eller fickparkera. Men även faktakunskaper, kunskaper i det semantiska minnet, kan automatiseras och tar då väldigt lite plats i arbetsminnet när de används. Som multiplikationstabellen eller ordförståelse.
Barns orättvisa arbetsminneskapacitet ”Ät färdigt nu och ta sen på dig tröjan och borsta tänderna. Och lägg ner gympakläderna i väskan!” För en 12-åring fungerar denna instruktion ganska bra. För en fyraåring går det sannolikt inget vidare. Hur bra ett barn klarar att utföra en uppgift tycks till stor del hänga ihop med barnets arbetsminne, visar forskning. Det vill säga barnets kapacitet att hålla instruktioner i flera steg i huvudet, som 20
SU P ER M E TO D E R N A
Supermetoderna_text.indd 20
2019-10-25 11:45
i exemplet ovan, eller koncentrera sig på en text, på läraren som pratar eller på att räkna ut ett mattetal. Som vuxna kan vi alltså hålla en knapp handfull informationsbitar i huvudet samtidigt – hos barn är kapaciteten lägre. Barns och tonåringars hjärnor är inte färdigutvecklade, och mellan åldern 5 och 14 år ökar kapaciteten i arbetsminnet nästan tre gånger, visar Cambridgeprofessorn Susan Gathercoles forskning. Mellan 15 och 30 års ålder är arbetsminnet som bäst. Ålder har alltså betydelse för arbetsminnets kapacitet. Men det kan också vara stora skillnader i arbetsminne hos barn i samma ålder – och därmed också i hur lätt de har att lära sig. Torkel Klingberg, hjärnforskare vid Karolinska Institutet, har med sitt forskarteam under flera år följt barn och unga mellan 6 och 20 år i Nynäshamn. När forskarna testade barnens arbetsminne såg de att det var stora skillnader mellan elever i en och samma klass. I till exempel gruppen med tioåringar hade en del kapacitet på en 14-årings nivå – andra på en sexårings. Samma sak visar Gathercoles studier. I en klass med 30 elever i 9-årsåldern fanns i snitt tre som hade ett arbetsminne på en fyraårings nivå och tre på en 11-årings. Hos barn som har svårt att lära sig tycks det ofta vara just ett sämre arbetsminne som ligger bakom. Arbetsminnet blir snabbt överbelastat – och barnet tappar koncentrationen. Gathercole följde tre elever i årskurs ett, i femårsåldern, i USA, som alla hade fått låga resultat på ett arbetsminnestest. När en lärare gav ett av barnen instruktionen ”lägg ditt papper på det gröna bordet, lägg in dina kort i lådan, ta bort pennan och kom och sitt på mattan” – klarade barnet bara det första steget. Samma sak när de skulle lösa mattetal eller göra en skrivuppgift. ”Många gånger observerade vi att barn med svagt arbetsminne helt enkelt glömde vad de skulle göra sedan, vilket gjorde att de misslyckades med många aktiviteter”, konstaterade Gathercole. Både Gathercoles och Klingbergs forskning har visat att hur barnen presterade på arbetsminnestester också var en tydlig indikator 1 . H ur våra barn l är si g
Supermetoderna_text.indd 21
21
2019-10-25 11:45
på vilka resultat de skulle nå i läsning och matematik. I Klingbergs Nynäshamnsstudie kunde hela 40 procent av skillnaderna i matematisk förmåga förklaras av skillnader i arbetsminnets kapacitet. Även studier på ungdomar, bland annat på högskolestudenter, har visat att det ofta är just bristande kapacitet i arbetsminnet som ligger bakom att elever tappar koncentrationen när en uppgift eller innehållet på en lektion blir för komplicerat. Som tur är finns det tekniker för att utnyttja arbetsminnets kapacitet och långtidsminnets storlek optimalt. Men hur bra man klarar av en uppgift handlar dessutom om träning. Ju mer man läser, ju mer matte man gör, desto bättre blir man. Det deppiga är att dessa två saker ofta hänger ihop. Ett barn som från början har lätt för att räkna kommer sannolikt räkna lite mer, hänga med mer i det läraren säger på lektionen, kanske vilja räkna lite extra hemma. I stället borde det vara precis tvärt om, konstaterade Klingberg när jag intervjuade honom. De barn som borde öva mest, är de som övar minst. För något han såg i sina studier var att övning, oavsett förmåga, ger färdighet. För några år sedan tog han fram ett matteprogram, Vector, riktat mot barn från förskoleklass upp till åtta år. För varje avklarad uppgift får barnet en ny, svårare. Klingberg slogs av hur olika snabbt barnen avancerade. När forskarna testade programmet på en klass kunde de se att även om majoriteten av eleverna behövde 15 dagar på sig för att nå en viss nivå så behövde några elever bara fyra, fem dagar, och andra uppemot 30 dagar. Men – alla blev bättre med träning. Generna tycks alltså bidra till hur lätt vi har för matte eller läsning – men träning kan kompensera. I stället för att säga att barn är bra eller dåliga på matte, så handlar det snarare om att de är långsamma eller snabba i lärandet, konstaterar Klingberg.
22
SU P ER M E TO D E R N A
Supermetoderna_text.indd 22
2019-10-25 11:45
Existerar Mozarteffekten? Som förälder kan det vara intressant att veta vad forskningen säger om att plugga med musik i bakgrunden. Tar det arbetsminne i anspråk? Eller lär man sig till och med bättre? På 1990-talet visade forskare att studenter presterade bättre på kognitiva tester direkt efter att de hade lyssnat på en sonat av Mozart. Teorin gick ut på att det var just Mozarts musik, hur den var uppbyggd, som påverkade den kognitiva förmågan. Den så kallade Mozarteffekten har legat till grund för både böcker och inlärningsmaterial men har fått rejält med kritik och resultaten har visat sig vara svåra att återupprepa. I en senare studie såg ett annat forskarteam ungefär samma effekt hos 10- och 11-åringar som lyssnade på det brittiska popbandet Blur – men de såg ingen effekt när samma barn lyssnade på Mozart. Forskarna konstaterade att det som låg bakom effekten helt enkelt handlade om musikens påverkan på humöret hos den som lyssnade, vilket i sin tur ledde till en ökad problemlösningsförmåga. Daniel Willingham hänvisar till en metastudie (en sammanställning och analys av tidigare forskningsresultat), som visar att barns läsförståelse försämras av bakgrundsljud, som musik. Däremot finns en ganska rejäl variation bland resultaten, alla blir alltså inte lika störda. Dessutom, som Willingham konstaterar, finns det elever som upplever att de känner sig lugnare och mår bättre med musik i bakgrunden. Så det är sannolikt inte att rekommendera att lärare spelar musik i klassrummet – men tycker ditt barn bättre om att plugga med musik i bakgrunden så kan den positiva effekten med den ökade trivseln överväga den eventuellt negativa inverkan som musiken har på arbetsminnet.
1 . H ur våra barn l är si g
Supermetoderna_text.indd 23
23
2019-10-25 11:45
MATTIAS RIBBING
Foto: Yvonne Åsell
De finns. Supermetoderna som hjälper ditt barn att lyckas i skolan. En handfull strategier vars överlägsna effekt bevisats i flertalet studier. De får ditt barn eller din tonåring att lära sig mer och minnas längre, utan att det tar mer tid. Och det bästa av allt: de är enkla att förstå och att använda.
Maria Sundén Jelmini har under flera år varit chef för nyhetsredaktionen på SvD. Nu är hon reporter med vetenskapsfokus och skriver om frågor som rör lärande, minne och hjärnan.
Med stöd i forskning och med roliga exempel förklarar Maria Sundén Jelmini hur och varför supermetoderna fungerar. De kan användas för de flesta skolämnen, men särskild uppmärksamhet ägnar hon åt vad många barn tycker är svårast: matematik och språk. Till varje supermetod får du konkreta tips och verktyg för hur ni tillsammans kan använda metoderna hemma på effektiva sätt. Boken tar även upp vad du som förälder kan göra när det inte fungerar, när motivationen tryter eller när skärmen tar för mycket uppmärksamhet från pluggandet. Kort sagt: Med Supermetoderna får du de bästa förutsättningarna för att stötta ditt barn utan tjat, bråk och stress.
Maria Sundén Jelmini
”Supermetoderna kan förändra hela skoltiden för våra barn. Alla föräldrar borde läsa den.”
”Supermetoderna ger en bra översikt över vetenskapen och användbara tips och verktyg om barns lärande. Det var en glädje att få medverka i den.” TORKEL KLINGBERG
5
”Jag är ingen superförälder. Ibland mutar jag för att få saker att hända, ibland hotar jag. Och tjatar. Egentligen vill jag ju bara vara ett stöd. Vissa dagar fungerar det, andra inte. Men precis som du, som håller den här boken i din hand, så försöker jag.” UR BOKENS INLEDNING
Forskarnas bästa strategier för att lyckas i skolan Maria Sundén Jelmini
ISBN 978-91-27-82505-5
9 789127 825055
Supermetoderna_cover.indd 2-5
2019-10-25 10:11