En marsch mot avgrunden
tommy màžŁàžller margit silberstein
En marsch mot avgrunden Socialdemokratins svarta àžŁàž r
albert bonniers fàžŁàžrlag
www.albertbonniersforlag.se isbn: 978-91-0-013405-1 © Tommy Möller och Margit Silberstein, 2013 tryck: CPI Books GmbH, Leck, Tyskland 2013
Förordâ7 1. Platser till förfogandeâ 9 Margit Silberstein
2. Ett splittrat partiâ 25 Tommy Möller
3. »Hur Ă€r det att vara partiledare?«â 43 Margit Silberstein
4. Den euforiska kongressenâ 61 Tommy Möller
5. Inte ens en veckas smekmĂ„nadâ 77 Margit Silberstein
6. Den goda viljanâ 91 Tommy Möller
7. Enighet i riksdagsgruppen â alla Ă€r lika argaâ 105 Margit Silberstein
8. En medial driftkuckuâ 121 Tommy Möller
9. VerkstĂ€llande utskottets kĂ€rna i hemligt möteâ 139 Margit Silberstein
10. Slutet 155 Margit Silberstein
11. Varför blev det Juholt?â 175 Tommy Möller
12. Varför misslyckades Juholt?â 189 Tommy Möller
13. Ensam i en fientlig vĂ€rld â HĂ„kan Juholts berĂ€ttelse 203 Margit Silberstein
Personregisterâ213
Förord
De 489 dagarna mellan valet 2010 och HÄkan Juholts avgÄng frÄn ordförandeposten lördagen den 21 januari 2012 var mycket dramatiska för Socialdemokraterna. Ett svidande valnederlag följdes av ett utdraget internt maktspel och partiledarskifte. Att det parti som sÄ lÀnge varit den helt dominerande kraften i svensk politik, och som genom Ären fÄtt fram sÄ mÄnga prominenta företrÀdare, valde att satsa pÄ en ganska okÀnd outsider förvÄnade oss och förmodligen alla andra som följer den svenska inrikespolitiken. MÄnga trodde det var ett skÀmt nÀr uppgiften om att valberedningen skulle föreslÄ HÄkan Juholt kom ut. De tio mÄnader han ledde partiet blev omskakande, och vi bestÀmde oss för att ta reda pÄ vad som egentligen hÀnde. Hur gick det till nÀr Juholt valdes? Och vad var det som gick snett nÀr han var partiledare? Det Àr dessa frÄgor vi försöker besvara i denna bok. Boken följer i huvudsak det hÀndelserika skeendet kronologiskt, men texten varvas ocksÄ med mer analyserande kapitel som ger en djupare förstÄelse av utvecklingen. Margit Silberstein följde pÄ nÀra hÄll sjÀlva hÀndelseförloppet, i egenskap av inrikespolitisk kommentator pÄ SVT:s Aktuellt. Det var till exempel hon som intervjuade HÄkan Juholt i Aktuellt dÄ han krÀvde att hela partistyrelsen och verkstÀllande utskottet skulle stÀlla sina platser till förfogande, ett utspel som fick stor betydelse. Tommy Möller analyserar orsaker och konsekvenser kring det som 7
hÀnde ur ett statsvetenskapligt och historiskt perspektiv. Förutom ett omfattande pressmaterial bygger boken pÄ ett stort antal intervjuer med initierade personer som Àr eller har varit aktiva i ledande befattningar inom det socialdemokratiska partiet. En förutsÀttning för intervjuernas genomförande var dock i de flesta fall anonymitet, med undantag för HÄkan Juholt, Mona Sahlin, Urban Ahlin och Lars Stjernkvist. VÄr bedömning Àr att möjligheten till anonymitet var nödvÀndig. Inte bara för att fÄ centrala intervjupersoner att överhuvudtaget stÀlla upp, utan ocksÄ för att fÄ dem att öppet berÀtta om vad som skett. De frÄgor vi har sökt svaren pÄ Àr kÀnsliga inom partiet, och förestÀllningarna om vad som skedde och varför skiljer sig ofta Ät. Det handlar delvis om att minnesbilderna varierar, liksom att de berörda personerna ingÄtt i skilda sammanhang och dÀrigenom haft olika upplevelser av vad som skett, men naturligtvis ocksÄ om att olika personer har skilda intressen i kampen om historieskrivningen. Genom att göra mÄnga intervjuer med representanter för olika intressen och falanger har vi kunnat kartlÀgga och jÀmföra de olika berÀttelserna, och pÄ sÄ vis kunnat teckna en rÀttvisande bild av skeendet. Valberedningens ordförande Berit Andnor har liksom Göran Johansson, som ocksÄ ingick i valberedningen, inte stÀllt upp för en intervju men i övrigt har vi kunnat intervjua samtliga personer som vi bedömt sitta inne med vÀrdefull information. Ett stort tack till alla som stÀllt upp! Stockholm den 29 januari 2013 Tommy Möller och Margit Silberstein 8
1. Platser till förfogande
Nederlaget lyser i procentsatser pĂ„ storbildsskĂ€rmen. KataÂstrof. Platsen för valvakan, Tekniska museet i Stockholm, skulle andas utveckling och framtidshopp. Det framstĂ„r nu mest som ett hĂ„n, ett patetiskt försök att förtrĂ€nga det som de allra flesta hade pĂ„ kĂ€nn under hela valrörelsen: att spelet var förlorat. Det var visst bara fotbollsspelaren och tĂ€vlingsmĂ€nniskan Thomas Bodström som in i det sista trodde pĂ„ seger. I Tekniska museets maskinhall stĂ„r socialdemokrater med strĂ€ckta halsar och blickarna vĂ€nda uppĂ„t mot de stora tv-skĂ€rmarna. MĂ„nga grĂ„ter. Ăver valnederlaget, över att Sverigedemokraterna tagit sig in i riksdagen. I en lokal lĂ€ngst in i museet har partiledningen lĂ„st in sig, avskild frĂ„n den övriga valvakan. VerkstĂ€llande utskottet, VU, ska sammantrĂ€da. De som finns pĂ„ plats kallas in till partiledningen, övriga kopplas in pĂ„ telefon. Det Ă€r snabbt och behĂ€ndigt att ordna ett telefonmöte med VU nĂ€r stunden sĂ„ krĂ€ver. Mona Sahlin öppnar mötet och beskriver lĂ€get. Det lĂ€mnar inget utrymme för eufemis mer. Socialdemokraterna har gjort sitt sĂ€msta val nĂ„gonsin sedan allmĂ€nna röstrĂ€tten infördes 1921. Sahlin sĂ€ger att hon Ă€r beredd att fortsĂ€tta som partiledare, men att hon inte har nĂ„gra avsikter att klamra sig fast. Det Ă€r viktigt för bĂ„de henne och partiet att snabbt fĂ„ ett besked frĂ„n VU:s ledamöter om de vill ha henne kvar. Tiden efter en valförlust Ă€r ett svĂ„rt skede, en fas av 9
ifrĂ„gasĂ€ttanden och jakt pĂ„ syndabockar. Samtidigt mĂ„ste partiet samla ihop sig och fatta ett antal nya och avgörande beslut. DĂ„ fungerar det inte att ha en partiledare som sjĂ€lv Ă€r villebrĂ„det för jakten. Mona Sahlin undrar om hon har VU:s förtroende. Ska hon fortsĂ€tta? FrĂ„gan gĂ„r laget runt. De flesta svarar att hon har deras förtroende, att hon ska sitta kvar. MĂ„nga var trots allt nöjda med partiledarens sista kampanjvecka, ett svagt hopp hade börjat spira. I efterhand blev det nĂ€stan ett socialdemokratiskt mantra att Sahlins insats dagarna före valet bidrog till att regeringen inte fick egen majoritet i riksdagen. I valrörelsens sista flĂ€mtande timmar seglade sjukförsĂ€kringen upp som den hetaste frĂ„gan. Den ena redaktionen efter den andra lĂ€t allvarligt sjuka mĂ€nniskor berĂ€tta om hur de strĂ€ngare reglerna i sjukförsĂ€kringen gjort livet Ă€nnu svĂ„rare för dem. I den atmosfĂ€ren kom Mona Sahlin till sin rĂ€tt. DĂ„ blev hon »Mona«. Det var som att hon krĂ€ngde av sig tvĂ„ngströjan att axla rollen som Mona Sahlin, ledaren som till varje pris mĂ„ste matcha den allvarstyngde Fredrik Reinfeldt som statsman. NĂ€r Mona Sahlin blev sig sjĂ€lv höjde sig de röda staplarna i de tĂ€tt duggande opinionsmĂ€tningarna. Men pĂ„ valvakans snabbinkallade VU Ă€r det inte alla som gillar vare sig Mona eller Mona Sahlin. En handfull ledamöter förtĂ€tar ytterligare den redan ödesmĂ€ttade stĂ€mningen i lokalen. Med ett litet, oansenligt, enstavigt ord fĂ„r de marken att skĂ€lva under fötterna pĂ„ partiledningen. Ordet »nu«. »Du har vĂ„rt förtroende â nu.« Exakt samma mening Ă„terkommer. Som en raffinerad formel, kodord för ett villkorat förtroende. Nu men inte sen. HelĂ©ne Fritzon frĂ„n SkĂ„ne Ă€r en av de invigda. Riks10
dagsmannen Tomas Eneroth frÄn VÀxjö en annan, vilket förvÄnar mÄnga, eftersom han sÀllan Àr den som sticker ut hakan. Ordet »nu« fÄr Mona Sahlin och partiledningen att ana vartÄt det lutar. Men oskrivna regler i de flesta partier sÀger att man inte avsÀtter en partiledare pÄ sjÀlva valnatten. Ska partiledaren gÄ i samma stund som ett nedslÄende valresultat trÀnger sig pÄ ska det ske frivilligt. Som nÀr Göran Persson valnatten 2006 meddelade sin avgÄng. NÀr Mona Sahlin senare pÄ kvÀllen gÄr ut till den stora valvakan i maskinhallen försöker hon förtrÀnga »nu« och fokusera pÄ det tal hon ska hÄlla inför de nedstÀmda partikamraterna. Hon tackar valarbetarna »frÄn botten av sin mage, sjÀl och hjÀrta«. Utan nÄgra försköningar upprepar hon ett par gÄnger att Socialdemokraterna gjort ett dÄligt val. Mona Sahlin vore inte Mona om hon inte beklagade att vÀljarna röstat in Sverigedemokraterna i riksdagen. Avslutningsvis lovar hon att inte svika idealen. »Uppdraget Àr inte slut, det har bara börjat.« FramÄt natten i SVT:s valvaka försÀkrar Mona Sahlin att hon inte har nÄgra planer pÄ att avgÄ. Hon sÀger sig ha ett starkt stöd i VU. Naturligtvis yppar hon inget om nÄgra om och men och ett litet »nu«, som ska komma att bli det stora samtalsÀmnet i partiet. Redan pÄ det första stora VU-mötet pÄ SveavÀgen 68 morgonen dÀrpÄ tar Mona Sahlin upp frÄgan. Hon vill veta vad »nu« innebÀr. Hon upprepar det hon sa pÄ valnatten att hon inte tÀnker klÀnga sig fast vid partiledarposten. Men om hon ska initiera en ordentlig eftervalsdebatt och en omprövning av den politik som vÀljarna vÀnt ryggen, Àr det nödvÀndigt att hon har partiets stöd. Mona Sahlin krÀver besked pÄ nytt. Accepterar VU att 11
hon förblir partiledare, kanske inte Ă€nda fram till nĂ€sta val, men i alla fall ytterligare ett par Ă„r? NĂ„got tydligt svar fĂ„r hon aldrig. »Nu« hĂ€nger kvar i luften. Hennes onda aningar tilltar; dagarna som partiledare kan vara rĂ€knade. Andra diskussioner som förs i VU gĂ€ller mediernas roll i valnederlaget. Mediernas bevakning kommer osvikligt upp i dessa sammanhang. Ett annat samtal rör det faktum att Mona Sahlin var den första att överta partiledarposten utan att samtidigt vara statsminister. Att vara statsminister och partiledare ger en naturlig auktoritet. Man fĂ„r axelklaffar, som signalerar vem det Ă€r som bestĂ€mmer. StrĂ€van att avsĂ€tta Mona Sahlin drog inte igĂ„ng pĂ„ valnatten. Den fanns redan mitt under brinnande valrörelse hos en liten grupp, som möttes för att lĂ€gga upp planer. TrĂ€ffar med dagordning att peta partiledaren förblir sĂ€llan hemliga. Och om ett sĂ„dant projekt ska lyckas fĂ„r de inblandade inte vara alltför ljusskygga. Förr eller senare mĂ„ste ordet ut, för mobiliseringens skull. SĂ„ diskussionen om Mona Sahlins stĂ€llning fortplantar sig pĂ„ sensommaren. Partikamrater ute i distrikten talar med varandra, de talar med folk pĂ„ partikansliet pĂ„ SveavĂ€gen 68 â som alltid Ă€r ett slags sambandscentral. Det gĂ„r sĂ„ lĂ„ngt att distrikten fĂ„r tillsĂ€gelse av partisekreterare Ibrahim Baylan att ordna lokala konferenser, dĂ€r de beslutar att inga avgĂ„ngskrav ska stĂ€llas pĂ„ Mona Sahlin pĂ„ sjĂ€lva valnatten. »DĂ„ hĂ„ller vi ihop«, var Baylans uppmaning. KĂ€rnan i det gĂ€ng som formeras har nĂ„got gemensamt. De kĂ€nner sig pĂ„ olika sĂ€tt trampade pĂ„ av Mona Sahlin. TvĂ„ av dem Ă€r arga pĂ„ Sahlin för att hon satt ut bromsklossar och blockerat vĂ€gen till de uppdrag de ansett sig 12
Ă€mnade för. Andra vill bli kvitt Mona Sahlin för att de ser henne som högersossen som fördĂ€rvar partiet. GĂ€nget tvinnar den röda trĂ„den tillsammans och vĂ€ver en vĂ€v, dĂ€r motivet Ă€r ideologi och omsorg om partiet. Men det vĂ€vda tygstycket kan ocksĂ„ anvĂ€ndas till att svepa in sig i för att skyla personlig hĂ€mndlystnad. DĂ€r finns HĂ„kan Juholt. En del Ă€r övertygade om att han ville bli partiledare frĂ„n början. StĂ€ndigt pĂ„ resande fot gjorde han sig populĂ€r bland grĂ€srötter och partifolk ute i landet. »NĂ€r Sahlin var pĂ„ kĂ€ndisfester Ă„kte Juholt runt och drack kaffe pĂ„ arbetarekommuner runt om i landet«, som Torsten Strömberg pĂ„ OskarshamnsTidningen uttrycker det. Detta var hans styrka. Han var ofta först pĂ„ möten, han hjĂ€lpte till att duka och bĂ€ra fram stolar. EfterĂ„t stannade han gĂ€rna kvar för att prata med dem som inte hade brĂ„ttom hem. Han hade sin egen gren i politiken, som en veteran i partiet uttrycker det â »vi som stĂ„r för vad partiet egentligen tycker«. De som Ă€r övertygade om att Juholt strĂ€vade efter partiledarposten ser hans mĂ„nga resor i landet som en strategi att bygga upp en maktbas som kunde bĂ€ra honom hela vĂ€gen till toppen. HĂ„kan Juholt blev populĂ€r, men hans popularitet bar honom inte Ă€nda till de svindlande höjderna. Det Ă€r omvittnat att hans besvikelse vĂ€xte. Han ville bli EUparlamentariker. Men nĂ€r han sa till Mona Sahlin att han bara stĂ€llde upp om han fick vara första namn pĂ„ listan blev svaret att det inte fungerade. Han var inte tillrĂ€ckligt kĂ€nd. Enligt HĂ„kan Juholts version lovade Mona Sahlin honom att bli partisekreterare som plĂ„ster pĂ„ sĂ„ren för att han inte fick Ă„ka till Bryssel. NĂ€r det inte blev sĂ„ gick 13
HÄkan Juholt ut offentligt och berÀttade om sin besvikelse över att Mona Sahlin inte stod vid sitt ord. »Hon drog ner mig i smutsen«, sa han till en partikamrat. Mona Sahlins berÀttelse Àr en helt annan. Hon berÀttar att hon förde samtal med Juholt om vilken roll han skulle ha i partiet. Men nÄgot erbjudande om att bli parti sekreterare fick han aldrig. »Varför skulle jag ha velat ha HÄkan som partisekreterare? Alla som kÀnner mig, alla som kÀnner HÄkan, fattar vÀl att det inte kunde vara sant? Jag har aldrig tÀnkt den tanken«, sÀger Mona Sahlin. DÀremot lekte Mona Sahlin i ett skede med tanken att Peter Hultqvist frÄn BorlÀnge, HÄkan Juholts vÀn och förtrogne, skulle bli partisekreterare. Sahlin uppskattade honom. Till skillnad frÄn mÄnga andra i riksdagsgruppen som kÀnt sig som kungar i sina hemkommuner gick han inte runt och klagade över tillvaron i riksdagen. Han spottade i nÀven. Men han fick inte heller nÄgon frÄga. Den förste som tillfrÄgades av Mona Sahlin att bli Social demokraternas partisekreterare var riksdagsledamoten Tomas Eneroth. Han tackade nej. DÄ gick erbjudandet till Ibrahim Baylan. En annan partikamrat som verkade i kulisserna för att byta ut Mona Sahlin var förre finansministern och Göran Perssons högra hand: PÀr Nuder. Han sörjde att han inte blev partiledare efter Göran Persson. Han talade högt om att det som stoppat honom frÄn att nÄ dit var att partiet prompt skulle ha en kvinna. Mona Sahlin kÀnde sig reducerad av PÀr Nuder till »bara-för-att-hon-Àr-kvinna«, trots att hon varit aktiv i politiken lika lÀnge som han. Men Nuder hade haft siktet instÀllt pÄ att bli partiledare under lÄng tid, bÄde före och efter Anna Lindhs död. 14
Nu Ă€r det du eller jag, sa PĂ€r Nuder till Thomas Ăstros samma dag som minnesstunden för den mördade kronprinsessan Ă€gde rum. Nuder blev knĂ€ckt av att inte bli partiledare. I ett förtvivlat rop pĂ„ hjĂ€lp ringde hans fru till bland andra riksdagsledamoten Ylva Johansson och berĂ€ttade att hennes man satt hemma och stirrade tomt framför sig utan att vilja tala med nĂ„gon. NĂ€r Göran Persson avgick fanns en stark lĂ€ngtan efter ett nytt ledarskap som stod i kontrast till det som mĂ„nga uppfattade som en enmansshow. Mona Sahlin talade om »laget före jaget«. I drömmen om ett nytt ledarskap ingick ocksĂ„ att den nya ledaren var en kvinna â tiden var inne för Socialdemokraterna att kora sin första kvinnliga partiordförande. PĂ€r Nuder utmanövrerades pĂ„ ett tidigt stadium i processen av ropen pĂ„ en kvinna. Han skriver sjĂ€lv i sin bok Stolt men inte nöjd (Norstedts, 2008) att det stundtals kĂ€ndes som om det inte var en utnĂ€mningsprocess som partiet höll pĂ„ med, utan en exkluderingsprocess. Vem som helst â bara inte Nuder. NĂ€r PĂ€r Nuder förlorat slaget om partiledarposten valde han att göra livet surt för Mona Sahlin. Han var odrĂ€glig, Ă€r en Ă„terkommande kommentar. PĂ„ riksdagsgruppens möten satt han tyst med nedböjt huvud och skickade sms. PĂ€r Nuders tystnad Ă€r en sĂ„dan som hörs. Det var plĂ„gsamt, sĂ€ger nĂ„gon. Mona Sahlin försökte pĂ„ gruppmötena i riksdagen införa den gamla traditionen frĂ„n regeringstiden att ordet gĂ„r till finansministern efter att partiledaren talat. Nuder, som dĂ„ var Social demokraternas finansministerkandidat, hade sĂ€llan nĂ„got att sĂ€ga. Till slut fick han sparken av Mona Sahlin som 15
ekonomisk-politisk talesperson till förmĂ„n för Thomas Ăstros, mannen som Nuder sjĂ€lv utsett till sin rival om partiledarposten efter Göran Persson. Sanningen kan ha flera ansikten. Enligt PĂ€r Nuder var det Mona Sahlin som aldrig bjöd upp till dans. Nuder föreslog till exempel att han och Mona Sahlin skulle Ă€ta frukost tillsammans regelbundet, som han och Göran Persson brukade göra. »SĂ„ vill inte jag ha det«, svarade Mona Sahlin, vilket verkade göra Nuder besviken. Och hur det gick till nĂ€r han blev avsatt som ekonomiskpolitisk talesman har Nuder Ă€gnat flera sidor Ă„t i sin bok. Oavsett vems version som ligger nĂ€rmast sanningen rĂ„der inget tvivel om att PĂ€r Nuder kĂ€nde sig illa behandlad och sviken av Mona Sahlin. NĂ€r PĂ€r Nuder intervjuades i Dagens Nyheter om hur han sĂ„g pĂ„ det som hĂ€nt, frĂ„gade han plötsligt reportern Mats Carlbom om han inte ville veta vad han skulle göra nu? Nuder berĂ€ttade med illa dold förtjusning att han skulle hem och öppna en flaska av det goda sydafrikanska rödvinet Allesverloren. Alles verloren â allt Ă€r förlorat â maktkampen Ă€r över. SĂ„ kan man förstĂ„s tolka PĂ€r Nuder. Att vinvalet var en spegling av hans melankoliska och uppgivna sinnesstĂ€mning. Man kan ocksĂ„ lĂ€sa mellan raderna och finna ett helt annat och subtilt budskap till Mona Sahlin. Det gjorde Veckans AffĂ€rers nu avlidne chefredaktör, Pontus Schultz, i en krönika. Schultz visste nĂ€mligen att historien bakom Allesverloren gĂ„r tillbaka till 1696 nĂ€r en Ă€nka vid namn Cloete övertog vingĂ„rden i Swartland. De första bosĂ€ttarna dĂ€r var enkla och oerfarna bönder, som flera gĂ„nger om Ă„ret tvingades göra den lĂ„nga resan till Stellenbosch för att köpa nya verktyg. NĂ€r de Ă„tervĂ€nde efter 16
en av dessa resor fann de hela vingĂ„rden nedbrĂ€nd. »Alles verloren«, utbrast de. Men raskt började de att bygga upp gĂ„rden igen, vilket ledde till en 300-Ă„rig maktposition i den sydafrikanska vinvĂ€rlden. Bland de sammansvurna fanns ocksĂ„ partivĂ€nstern, representerad av framförallt HelĂ©ne Fritzon i SkĂ„ne, men ocksĂ„ Peter Hultqvist i BorlĂ€nge. Partidistriktet i SkĂ„ne, liksom i Dalarna och VĂ€stsverige och delar av LO, tillhörde dem som aldrig ville ha Mona Sahlin som partiordförande. För dem var Mona Sahlins sigill höger. Hon var inte att lita pĂ„, ingen riktig socialdemokrat, hon skulle förstöra partiet och köra över gamla socialdemokratiska vĂ€rderingar. Med Mona Sahlin som partiledare var partivĂ€nstern förlorare. Om Sahlin försvann frĂ„n partiledarposten kunde vĂ€nsterfalangen fĂ„ revansch och förhindra att nĂ€sta ledare var högersosse. Ăven i delar av riksdagsgruppen fanns ett motstĂ„nd mot Mona Sahlin â och en respektlöshet. En del riksdagsledamöter talade till henne som de aldrig skulle vĂ„gat göra med Göran Persson. En sorts ohelig allians uppstod mellan partivĂ€nstern, PĂ€r Nuder och HĂ„kan Juholt. Nuder och Mona Sahlin hade stĂ„tt för ungefĂ€r samma politiska inriktning genom Ă„ren. Men plötsligt transformerades Nuder till vĂ€nsterns man. Bandet mellan partivĂ€nstern och PĂ€r Nuder bestod under Mona Sahlins fyra Ă„r som partiledare. En avgörande frĂ„ga, dĂ€r Nuder och vĂ€nsterfalangen befann sig pĂ„ samma sida, gĂ€llde motstĂ„ndet mot det rödgröna samarbetet. Nuder gjorde flera inlĂ€gg pĂ„ det temat pĂ„ VU:s sammantrĂ€den. Den rödgröna alliansen var ju intimt förknippad med Mona Sahlin. Hennes försök att 17
till att börja med utesluta VĂ€nsterpartiet vĂ€ckte mycket ont blod i partiet. Den historiska presskonferensen, den 8 oktober 2008, dĂ€r Mona Sahlin framtrĂ€dde tillsammans med sprĂ„krören Peter Eriksson och Maria Wetterstrand â utan Lars Ohly â skadade allvarligt hennes stĂ€llning som partiledare. Dagen efter presskonferensen Ă„kte hon hem tidigare frĂ„n riksdagen. NĂ€r hon klev ut ur SĂ€pobilen hörde hon plötsligt sin partisekreterare, Marita Ulvskog, pĂ„ radion. Ulvskog högg Sahlin i ryggen och sa att beslutet inte var förankrat och att Mona Sahlin gĂ„tt utanför sitt mandat. »Det var ett sĂ„dant svek«, sĂ€ger Mona Sahlin, som trodde sig ha stöd för att bilda regering med bara Miljöpartiet hos bĂ„de VU, partistyrelsen och hos LO:s alla förbundsordförande. Men stora delar av partiet ansĂ„g att det var Mona ÂSahlin som stod för sveket. Hennes mandat frĂ„n VU var inte att kategoriskt stĂ€nga dörren för VĂ€nsterpartiet sĂ„som det uppfattades att hon gjort pĂ„ presskonferensen. Reaktionen mot Mona Sahlin blev hĂ„rd och omedelbar. TvĂ„ dagar efter presskonferensen tvingades hon till retrĂ€tt och Lars Ohly inbjöds till förhandlingar. Men förtroendet bland VU:s ledamöter för Mona Sahlin hade fĂ„tt sig en törn, vilket skulle fĂ„ betydelse tvĂ„ Ă„r senare. En mĂ„nad efter riksdagsvalet 2010 reser Mona Sahlin pĂ„ semester till Thailand. Samtidigt kommer diskussionen om att »nĂ„got mĂ„ste hĂ€nda« igĂ„ng. Det talas om att Mona Sahlin Ă€r passiv och att partiet befinner sig i ett vakuum. Ingen hade tagit pĂ„ sig ansvaret för att Socialdemokraterna gjort sitt sĂ€msta val sedan 1900-talets början. SSU:s ordförande Jytte Guteland Ă€r den första att gĂ„ ut och 18
krĂ€va att inte bara nĂ„gra huvuden ska rulla utan att alla, hela VU och partistyrelsen, ska stĂ€lla sina platser till förfogande. Ăven tidningen Aftonbladet Ă€r en del i det som leder fram till Mona Sahlins avgĂ„ng. Samtidigt som Jytte Guteland gör sitt utspel skriver Karin ÂPettersson, politisk chefredaktör pĂ„ Aftonbladet och före detta kommunikationschef hos Socialdemokraterna, en uppmĂ€rksammad ledare med rubriken Elefanten i Rummet. Det finns en elefant i rummet hos Socialdemokraterna. Den stĂ„r dĂ€r och viftar med öronen. Ingen lĂ„tsas om den. Men den gör att det blir trĂ„ngt och svĂ„rt att röra sig, och ger en konstig lukt.
Elefanten Àr symbolen för de som inte vill ta ansvar för valförlusten, det vill sÀga i första hand Mona Sahlin. Vid den tidpunkten Àr HÄkan Juholt pÄ resa i USA. NÀr han kommer hem stÀller han sig, tisdagen den 9 november, som första riksdagsledamot och ledamot i partistyrelsen framför tv-kameran och sÀger samma sak som Jytte Guteland. Trestegsraketen med SSU, Aftonbladet och HÄkan Juholt Àr avfyrad. Bollen Àr i rullning. Det som internt kallas den galna veckan har börjat. Dagen innan, pÄ mÄndagen, inleder VU ett tvÄ dagar lÄngt möte pÄ Bommersvik, dÀr det dominerande Àrendet Àr om partistyrelsen och VU, inklusive partiledaren, ska stÀlla sina platser till förfogande. Mona Sahlin har sjÀlv, redan före VU:s möte, tagit upp Àmnet och retat upp i första hand partisekreterare Ibrahim Baylan. Han finner tanken absurd. Det normala Àr att partisekreteraren backar upp partiledaren i tunga frÄgor, Àven om de tvÄ 19
inte Ă€r helt överens. Den hĂ€r gĂ„ngen Ă€r det uppenbart för omgivningen att Baylan inte förmĂ„r ge Sahlin sitt stöd. Han och andra befarar att kraven pĂ„ att stĂ€lla platser till förfogande ska spridas till andra nivĂ„er i partiet, regionalt och lokalt. Ska det bli ett prejudikat att platser ska stĂ€llas till förfogande sĂ„ fort Socialdemokraterna förlorar val? NĂ€stan alla Ă€r emot. Mest emot Ă€r Ibrahim Baylan och Wanja Lundby-Wedin. NĂ€r VU:s möte avslutas tisdagen den 9 november bestĂ€ms att frĂ„gan, som skakat om hela VU, ska skjutas fram till nĂ€sta möte. PĂ„ kvĂ€llen samlas ett gĂ€ng distriktsordförande frĂ„n mellersta Sverige. De kommer överens om att agera för att Mona Sahlin ska sitta kvar. NĂ€r de skiljs Ă„t bestĂ€mmer de att ett antal kontakter ska tas för att fĂ„ med fler pĂ„ samma linje. De kĂ€nner sig förvissade om att det ska gĂ„ vĂ€gen. Det Ă€r innan de sett kvĂ€llens sĂ€ndning i Aktuellt. DĂ€r spelas den bandade intervjun med HĂ„kan Juholt upp, i vilken han krĂ€ver att samtliga i partistyrelsen och VU stĂ€ller sina platser till förfogande. Av inslaget framgĂ„r ocksĂ„ att det finns ett missnöje i partidistrikten och Ă€ven i riksdagsgruppen med Ibrahim Baylan. Kritiken gĂ€ller Ă€ven Thomas Ăstros, som anses ha gjort en blek figur i jĂ€mförelse med motstĂ„ndaren Anders Borg. Flera partidistrikt krĂ€ver av Mona Sahlin att hon ska peta Baylan och Ăstros. Om inte det sker kommer fokus flyttas frĂ„n Baylan och Ăstros till Mona Sahlin sjĂ€lv, som dĂ„ ska pressas att avgĂ„. Inslaget sĂ€nder chockvĂ„gor ut i partiet. NĂ„got Ă€r pĂ„ gĂ„ng. Spinndoktorerna börjar jobba och den bild de skapar bygger pĂ„ lögnen att tv-inslaget utgĂ„r ifrĂ„n information frĂ„n Mona Sahlins nĂ€rmaste man, bitrĂ€dande parti 20
sekreterare Stefan Stern. Att Stern vill fĂ„ ut budskapet att Mona Sahlin kommer att offra Baylan och Ăstros för att sjĂ€lv fĂ„ sitta kvar. NĂ€r Mona Sahlin förstĂ„r att hon riskerar att gĂ„ till historien som den fega politikern, som klamrar sig fast och lĂ€gger ansvaret pĂ„ andra men inte pĂ„ sig sjĂ€lv, fattar hon ett drastiskt beslut. I motsats till VU:s önskan att avvakta stĂ€ller hon dagen dĂ€rpĂ„ upp i en intervju i SVT:s Rapport. DĂ€r sĂ€ger hon orden som blir ett steg pĂ„ vĂ€gen till hennes fall och som fĂ„r i stort sett hela VU att resa sig mot henne. Sahlin krĂ€ver att hela partistyrelsen och VU stĂ€ller sina platser till förfogande. För andra gĂ„ngen pĂ„ tvĂ„ Ă„r kör partiledaren över sin partiledning. Ledamöter kĂ€nner sig förda bakom ljuset. Sahlin har gett sina fiender ett gratis trumfkort: kan vi ha en partiledare, som inte lyssnar pĂ„ VU? Det har inte hĂ€nt tidigare att partiordföranden uppmanar hela parti toppen att avgĂ„. »Det dĂ€r var en filosofi som KFMLr hade, men vi kan inte efterapa kommunisterna«, sĂ€ger en partiÂveteran. En riksdagsledamot berĂ€ttar att Ibrahim Baylan kommer in pĂ„ hans rum och Ă€r »fly förbannad«. Mona Sahlin kommer ocksĂ„ in i rummet och Ibrahim Baylan skriker till henne: »Hur i helvete kan du gĂ„ ut med det dĂ€r? Nu kommer VU att slĂ€ppa stödet för dig, fattar du inte det?« Mona Sahlin svarar i samma tonlĂ€ge: »Du talar inte till mig pĂ„ det sĂ€ttet.« Omgivningens analys Ă€r att Mona Sahlin, trots att hon levt i stort sett hela sitt liv i och med partiet, inte riktigt begrep sig pĂ„ hur partiet fungerar och att hon omgav sig med folk som inte heller gjorde det. Hon diskuterade med rĂ„dgivare som hon visste var pĂ„ hennes linje, Jytte Guteland och Ylva Johansson. Ylva Johansson hade enligt sam21
stĂ€mmiga uppgifter en egen agenda och ett eget intresse i att platser skulle stĂ€llas till förfogande. Hon ville röra om i grytan för att fĂ„ möjligheten att eftertrĂ€da Thomas Ăstros som ekonomisk-politisk talesperson. Hon var oförsiktig nog att sĂ€ga det öppet pĂ„ en personalfest hemma hos sig pĂ„ Norr MĂ€larstrand i Stockholm. Flera av festdeltagarna har berĂ€ttat vad de fĂ„tt höra. Ylva Johansson delgav ocksĂ„ HelĂ©ne Fritzon sina planer. Fritzon berĂ€ttade i sin tur för Ăstros vad som kunde vĂ€nta honom. Mona Sahlins egna bevekelsegrunder för att sĂ€tta partiet i upprorsstĂ€mning Ă€r att det var klokt att efter ett sĂ„ svĂ„rt valnederlag ta ett brett grepp och förnya partiet med ett maktskifte pĂ„ toppen. Hon sĂ„g det som en spĂ€nnande tanke, men hon blev missförstĂ„dd. Hade Mona Sahlin kunnat sitta kvar om hon agerat annorlunda? Hon tror inte det sjĂ€lv. För nĂ€r distrikten kallas in till SveavĂ€gen 68 helgen i galna veckan sĂ€ger HelĂ©ne Fritzon frĂ„n SkĂ„ne att hennes eget distrikt och nĂ„gra till bestĂ€mt sig för att det fĂ„r vara nog. De tĂ€nker krĂ€va Sahlins avgĂ„ng. Partiet fungerar sĂ„ att om nĂ„got av de stora distrikten efter ett valnederlag börjar krĂ€va en redan ifrĂ„gasatt partiledares avgĂ„ng har dammluckan öppnats. Den dĂ€r revanschkĂ€nslan som fanns hos SkĂ„ne och parti vĂ€nstern var sĂ„ stark att hur jag Ă€n försökt manövrera hade de gjort allt för att fĂ„ pröva sin vĂ€g. Hade jag tvingat mig kvar och behövt lova SkĂ„ne en massa saker hade det blivit omöjligt för mig att leda partiet, sĂ€ger Mona Sahlin tvĂ„ Ă„r senare. I mitt sinne fanns inte lĂ€ngre ett uns kvar av övertygelse att det hĂ€r skulle vara bra för vare sig mig eller
22
partiet. Anna, Margot och jag brukade sĂ€ga: âĂr det vĂ€rt det?â Under ett par mĂ„nader hade jag kĂ€nt att det inte var det. DĂ„ finns ingen annan utvĂ€g. Trots att det fanns en majoritet bland distrikten som tyckte att jag skulle vara kvar.
Söndagen den 9 november meddelar Mona Sahlin att hon avgÄr efter fyra Är som partiledare. »Jag blev ju sur till slut. Nu fÄr de bestÀmma sjÀlva hur de ska ha det. Det ska inte vara mig det hÀnger pÄ och de ska inte fÄ hÀnga mig.« RidÄ för den galna veckan.
23