9789100125837

georg klein

Jag återvänder aldrig Essäer i Förintelsens skugga

albert bonniers förlag

Klein_Jag återvänder aldrig_9789100125837.indd 3

2011-04-29 14:48:34

Av Georg Klein har tidigare utgivits: … i stället för hemland 1984 Ateisten och den heliga staden 1987 Pietà 1989 Utvägen 1992 Den sjunde djävulen 1995 Korpens blick 1998 Så jag kan svara döden, när den kommer 2001 Skapelsens fullkomlighet och livets tragik 2005 Meteorer 2008 Motståndet (tillsammans med Per Ahlmark) 1991 Hack i häl på Minerva (tillsammans med Lars Gyllensten) 1993

www.albertbonniersforlag.se

isbn 978-91-0-012583-7 Copyright © Georg Klein 2011 ScandBook AB, Falun 2011

Klein_Jag återvänder aldrig_9789100125837.indd 4

2011-04-29 14:48:34

Nunquam revertar – Dante sagt det fordom nunquam revertar – må jag säga det nu nunquam revertar – om så i stridens öga nunquam revertar – tukthusets mörka håla nunquam – om så av gud förbannad revertar – om så med våld utplånad i hans ställe vill jag ständigt vråla nunquam revertar – i varje sekels öra »Jag återvänder aldrig« av Mihály Babits, översättning Ove Berglund

Klein_Jag återvänder aldrig_9789100125837.indd 5

2011-04-29 14:48:34

Klein_Jag ütervänder aldrig_9789100125837.indd 6

2011-04-29 14:48:34

innehåll 1. Inledning 9 2. Fridfullt gränsland på väg mot katastrof 19 3. En judisk Raoul Wallenberg?

– en essä om Reszö Kasztner 69 4. »Vi släppte deras händer« 101 5. Homo homini lupus 165 6. Skam eller stolthet? – en essä om judiskheten 197 7. Epilog 271

Litteratur 301 Personregister 307 Tack 315

Klein_Jag återvänder aldrig_9789100125837.indd 7

2011-04-29 14:48:34

Klein_Jag ütervänder aldrig_9789100125837.indd 8

2011-04-29 14:48:34

1 INLEDNING

Klein_Jag återvänder aldrig_9789100125837.indd 9

2011-04-29 14:48:34

Klein_Jag ütervänder aldrig_9789100125837.indd 10

2011-04-29 14:48:34

Aningslöshet och varseblivning I Krig och fred skildrar Tolstoj morgonen i det ryska lägret inför slaget vid Austerlitz. Den unge tsar Alexander leder själv sina trupper. Hans allierade, den österrikiske kejsaren Franz, befinner sig i närheten. Den rysk-österrikiska alliansen med sina 80 000 man är segerviss. Napoleon har bara hälften så många på den franska sidan.

En av romanens huvudpersoner, den unge furst Andrej, beundrar och älskar sin unge tsar i likhet med många officerskamrater. Alla är måna om att visa mod och tillförsikt. De vill ge ett självsäkert och avspänt intryck. Somliga skryter med sin patriotiska iver eller sin krigiskhet. Det är ett glädje­fyllt rollspel där alla vill se och synas, i trygg förvissning om segern och den egna betydelsen. Är man bekymrad över någonting så är det konkurrensen från kollegerna om tsarens gunst eller åtminstone hans blick. Man är helt förvissad om att den frans­ ka fienden är på flera mils avstånd.

Furst Andrej tittar lite förstrött i sin kikare. I dalen, på bara några hundra meters avstånd, ser han några soldater i okända uniformer. Vad är det för soldater? Ryssar är de inte, österrikare inte heller. Kan det vara… nej, det är ju omöjligt!

Knappt har han gett uttryck för sin förvåning förrän en av kamraterna rycker kikaren ur hans händer. Jovisst, det finns inga tvivel. Det är franska soldater.

Rollspelen försvinner på en sekund som stenar i vattnet. De tittar rakt in i dödens ansikte. Man hör redan skottlossning

Klein_Jag återvänder aldrig_9789100125837.indd 11

2011-04-29 14:48:34

12 jag återvänder aldrig

från dalen. Det dröjer inte många minuter innan ryska soldater kommer rusande i vild flykt. De springer åt fel håll. En del blöder. Officerarna försöker beordra dem att vända tillbaka men soldaterna negligerar deras order. Det stora nederlaget är redan i full gång.

Budapest, 19 mars 1944 Det var en vacker söndag. Med Spinoza under armen tog jag min vanliga söndagspromenad till Margaretaön tidigt på förmiddagen. Solen sken men det var ganska kyligt. Jag går vanligtvis i långbyxor, men denna gång tog jag på mig kortbyxorna. Jag ville känna vårvinden kring mina knän.

Jag hade brottats med Spinoza i flera månader. Det kändes angeläget att förstå honom och särskilt hans panteistiska naturbegrepp, så gott det gick. Efter den svårpenetrerade Kant och den lättbegripliga Schopenhauer med sin upplyftande pessimism förde mig Spinoza in i en värld där jag började känna mig nästan hemma, fast jag ofta snubblade på de kompakta satserna, direkt översatta från det latinska originalet. Latinets logik svaldes ibland av svårgenomträngliga satskonstruktioner. Mottagarhjärnan stegrade sig. Jag var dock fast besluten att kämpa vidare.

Jag kände mig ganska fri. Jag hade klarat av studenten året innan. Som jude kom jag inte in vid någon medicinsk fakultet, men jag hade antagits vid den juridiska fakulteten i Pécs i sydvästra Ungern, tack vare min morbrors goda förbindelser. Jag blev pseudojurist eller ängjurist som det hette i folkmun, det vill säga en student som anländer till universitetsstaden endast någon dag före inskrivningen, för att lika snabbt försvinna några dagar senare. Innan dess lämnade man tentamensboken hos en vaktmästare som för en oansenlig penningsumma åtog

Klein_Jag återvänder aldrig_9789100125837.indd 12

2011-04-29 14:48:34

inledning 13

sig att låta den vandra mellan professorerna för nödvändiga underskrifter. Nära terminsslutet fick man resa ner igen för att tentera. Jag hade redan klarat av mina första två tentamina, i romersk rätt (som jag njöt av att läsa) och i ungersk rättshistoria (som var mindre njutbart). Det var flera månader kvar till nästa tenta.

Jag bodde hemma i Budapest, spelade mycket piano, läste filosofi, gick på opera och konserter och oroade mig inte för framtiden. Jag visste att det pågick ett krig, men det angick inte mig. Det skulle ju snart ta slut. Ur det lilla som nådde fram till mina för alla nyheter ganska väl igenstoppade öron framgick klart att Hitler höll på att förlora kriget. Det fascistiska Italien hade kollapsat, Sovjets Röda armé var på frammarsch.

Den hade befriat nästan hela det tyskockuperade Sovjet och närmade sig den rumänska gränsen. Ihärdiga rykten gjorde gällande att de allierade i väst förberedde en invasion av den tyskockuperade europeiska kontinenten.

Nej, min konstitutionellt isolationsbenägna hjärna var fast besluten att slå dövörat till nyheternas detaljer. Judiska klasskamrater som lyssnade på BBC ville ofta berätta senaste nytt för mig. Men jag ville inte höra. Det angår inte oss, det angår i varje fall inte mig. Under sista året i gymnasiet blev min bänkkamrat ganska upprörd över denna attityd. Det gäller vårt liv, det gäller ditt liv också, sade han. Men jag brydde mig inte. Kriget är snart slut, och då kan jag börja studera vad jag vill.

För dagen var det Spinoza. Men mina tankar stördes av de många flygplanen i luften. Konstigt. Det berodde väl på det vackra vädret.

På Margaretaön träffade jag en kamrat som hörde till min närmaste krets av »filosofiska vänner«. Vi började prata om Spinoza men han övergick snabbt till att berätta om sina erfarenheter när han försökte nalkas en flicka. Man fick ta det försiktigt, avancera gradvis, med stor känslighet för hennes

Klein_Jag återvänder aldrig_9789100125837.indd 13

2011-04-29 14:48:34

14 jag återvänder aldrig

signaler som tydligt talade om hur långt man fick gå.

Konversationen stördes av allt flera flygplan. Det började bli jobbigt. Måste de absolut flyga över Margaretaön?

På vägen hem såg jag några militära fordon vars nationella identitet jag inte brydde mig om att registrera. Hemma igen satte jag mig vid pianot, men stördes återigen av flygplansbullret. Vad skulle detta betyda?

Jag ringde min morbror, som i allmänhet var välinformerad.

Så även denna gång.

Tyskarna ockuperade Ungern i morse, sade han.

Varken han eller jag förstod den fulla innebörden av detta.

Vi var lika aningslösa som de ryska officerarna vid Austerlitz, när de först fick syn på de främmande soldaterna i dalen.

Så, med bara lite flygplansbuller, landade den kollektiva dödsdomen över oss ungerska judar. Den skulle sedan med en otrolig hastighet verkställas. På mindre än tre månader skulle den verkställas för nära en halv miljon av landets 800 000 judar. Det blev hela Förintelsens snabbaste massmord. Men vi anade ännu ingenting, denna vackra söndag i mars.

Aningslösheten Judarna i Ungern var den sista stora intakta judiska befolkningsgruppen i det nazistkontrollerade Europa. Även de politiskt välinformerade bland oss kände sig ganska säkra i vad vi trodde var vårt hemland. Vi visste inte eller blundade för det som hände med judarna i angränsande länder. Ett civiliserat land som Ungern skulle aldrig tillåta något liknande. Ungrarna skulle inte glömma judarnas stora bidrag till landets självständighetskamp och modernisering. Trots numerus clausus vid universiteten som hade införts redan under 1920-talet och tre successiva »judelagar« som hade införts under 1930-talet

Klein_Jag återvänder aldrig_9789100125837.indd 14

2011-04-29 14:48:34

inledning 15

kände sig Ungerns judar beskyddade av den konservativa, av aristokrater dominerade, regeringen.

Rötterna till denna blinda tilltro som var käpprätta vägen till helvetet gick tillbaka till 1800-talets judiska guldålder i Ungern. I Lajos Kossuths armé på 180 000 man som kämpade mot österrikarna i frihetskriget 1848 ingick 20 000 judiska soldater, trots att judarna endast utgjorde 3,7 procent av hela befolkningen på 9,2 miljoner. En av de mest lästa ungerska romanförfattarna, Mór Jókai, skrev att »ingen etnisk-nationell grupp bidrog så mycket, med både sitt liv och sina rikedomar, till den ungerska frihetskampen som judarna«. Även under 1800-talets senare hälft och efter etablerandet av den österrikisk-ungerska dubbelmonarkin var de flesta assimilerade, ungersktalande judar patriotiska och ofta chauvinistiska ungrare. Ingen, med den i Wien bosatta journalisten Theodor Herzl som det stora undantaget, såg någon fara för de ungerska judarna i framtiden.

Dessa attityder kunde inte ändras i en handvändning.

Hur var stämningen i ett typiskt ungersk-judiskt samhälle före den tyska inmarschen? Jag skall i denna boks första essä berätta om mitt sista besök i min faders by i december 1942.

Det var bara några månader innan det fridfulla landskapet där människor med olika språk och olika religioner har levt sida vid sida under många generationer skulle drabbas av Förintelsens monstruösa tragedi. Kontrasten mellan vad som komma skulle och den totala aningslösheten är det viktigaste budskapet.

Den andra essän handlar om en judisk, Raoul Wallenbergliknande gestalt, doktor Rezsö Kasztner, som har förtjänat jämförelsen med Wallenberg både genom sin modiga räddningsaktion och sitt tragiska öde.

Jag önskar att jag inte hade behövt skriva den tredje essän.

I motsats till Tyskland men i likhet med Österrike och andra nationer som befann sig i det nazistiska imperiet under andra

Klein_Jag återvänder aldrig_9789100125837.indd 15

2011-04-29 14:48:35

16 jag återvänder aldrig

världskriget, har Ungern frånsett ett par modiga politiker, inte velat eller kunnat acceptera att hela Förintelsens snabbaste och effektivaste utrotningsaktion då nästan en halv miljon människor deporterades under loppet av 53 dagar, inte kunde ha genomförts utan de ungerska nazisternas helhjärtade medverkan samt att majoriteten av »vanliga människor« tittade åt ett annat håll. Men Ungern i dag har inte stannat vid oviljan att inse det egna ansvaret. Högervridningen och inte minst det senaste valet tycks ha delat landet i två nationer: den nationalistiska eller snarare nationalromantiska som drömmer om en ren »obefläckad« ungerskhet »i kristen anda« och den liberalt kosmopolitiska som de förstnämnda ofta rätt och slätt klassificerar som judar oavsett om de är det eller inte.

Efter Auschwitz kan man inte skriva poesi, har Adorno sagt. Det är nonsens. Stor, odödlig poesi har skrivits inte bara efter Auschwitz, utan även om Auschwitz. Men många av oss som levde under andra världskriget trodde att ett industriellt genomfört folkmord som Förintelsen och dess rötter och drivkrafter, antisemitismen och främlingsfientligheten, inte kunde resa sitt fula huvud igen efter vad som hände i dödslägren.

Tyvärr hade vi fel.

Den fjärde essän exemplifierar vår medfödda tribalism, hur människan kan bli som en varg för en annan människa, hur mördandet kan institutionaliseras. Det är inte svårt att illustrera detta. Samma historia berättar sig själv, om och om igen. De grundläggande sociologiska och de ännu djupare biologiska fenomenen kan exemplifieras på alla nivåer, från lekskolan till storpolitiken, från antiken till våra dagar.

Men om judarna, det enda överlevande folket från den europeiska antiken i någorlunda bibehållen form, finns kvar mot alla odds, hur har hatet mot dem, ett av de äldsta, starkaste och mest utbredda exemplen av etniskt/religiöst hat, kunnat resa sitt fula huvud igen och hur skall judarna förhålla sig till det?

Klein_Jag återvänder aldrig_9789100125837.indd 16

2011-04-29 14:48:35

inledning 17

Judarnas reaktion varierar inom vida gränser. Somliga anser i likhet med Sartre att antisemitismen inte är judarnas utan antisemiternas problem. De som inte förmår att ignorera den, har att välja mellan skam och stolthet över sin judiskhet. Den sista essän försöker att titta närmare på detta.

Klein_Jag återvänder aldrig_9789100125837.indd 17

2011-04-29 14:48:35