Leif Holmstrand Vid mardrömmens mål
Albert Bonniers Förlag
Holmstrand_Vidmardrömmensmål_9789100124304.indd 3
2010-01-15 14:03:06
Av Leif Holmstrand har tidigare utgivits: Stekelgång 2002 Går vidare i världen 2005 Myror 2008
www.albertbonniersforlag.se
isbn 978-91-0-012430-4 Copyright © Leif Holmstrand 2010 Livonia Print, Lettland 2010
Holmstrand_Vidmardrömmensmål_9789100124304.indd 4
2010-01-15 14:03:06
Till Olof Almgren och Mr. X
Holmstrand_Vidmardrรถmmensmรฅl_9789100124304.indd 5
2010-01-15 14:03:07
De skräckfilmstitlar som förekommer i den här boken är ibland på engelska, ibland på svenska. Så ser de ut i svensk marknadsföring, där inkonsekvens och språkförvirring accepteras och uppmuntras. Jag har valt att reproducera både inkonsekvensen och språkförvirringen, då de speglar för mig viktiga teman och kanske rentav säger något om metod, om privat poetik.
Holmstrand_Vidmardrömmensmål_9789100124304.indd 6
2010-01-15 14:03:07
0
Holmstrand_Vidmardrรถmmensmรฅl_9789100124304.indd 7
2010-01-15 14:03:07
Holmstrand_Vidmardrรถmmensmรฅl_9789100124304.indd 8
2010-01-15 14:03:07
Bill och hans musa
Bill stod och väntade på henne vid ett bord som fläckats av någons blod. Åtminstone ville han ha det till blod. Solen stod högt på himlen och han började bli trött. Unga män gick förbi. De få som tittade mot honom fick något förvirrat i ögonen, som om de inte riktigt kunde fokusera. Hans väntan var en ondskefull och hatisk döljardimma. När hon väl dök upp såg hon inte ut som han mindes henne. Hans sviktande minne tillskrev henne en särskild sorts skygghet som hon lät hållningen och lemmarnas rörelser illustrera, kokett och självupptaget. Vidare trodde han att hennes hår skulle vara svart och dräkten förfinad på gränsen till parodi. Men här kom hon, stolt och glad och självsäker, iförd jeans och vit skjorta, bekväma svarta skor, och hennes hår var grått och skinande som stål. Bill letade i kavajen efter en vältuggad blyertspenna som han ville trycka in i hennes tinning. Att han redan dödat henne åtskilliga gånger i drömmen utan att uppnå något bekymrade honom inte: vad kan man väl lära sig av drömmar? Pennan fanns inte där. Bill stirrade henne i ögonen, dessa väldiga och visa ögon, medan händerna kändes mer och mer främmande, som spindlar på hans skakande kropp. Vad söker du, raring? 9
Holmstrand_Vidmardrömmensmål_9789100124304.indd 9
2010-01-15 14:03:07
En penna, svarade han, och fรถrbluffades av sanningen i de ord hon sedan yttrade: Du kommer aldrig att skriva igen.
10
Holmstrand_Vidmardrรถmmensmรฅl_9789100124304.indd 10
2010-01-15 14:03:07
1
Holmstrand_Vidmardrรถmmensmรฅl_9789100124304.indd 11
2010-01-15 14:03:07
Holmstrand_Vidmardrรถmmensmรฅl_9789100124304.indd 12
2010-01-15 14:03:07
Evil Dead
Några unga män måste döda sina flickvänner som är konstiga.
13
Holmstrand_Vidmardrömmensmål_9789100124304.indd 13
2010-01-15 14:03:07
Överföring
Konstiga du, ditt tryck från sidan, konstiga, stötande likhet, virvelpumpa ner mig i din nya ordning med kläderna på.
14
Holmstrand_Vidmardrömmensmål_9789100124304.indd 14
2010-01-15 14:03:07
Klä av och klä på
Liknar mest ett hål. Liknar mest en skål under bäckenfall. Plagg för plagg stiger väsendet upp ur denna barnvagn, där man lagt ett bortglömt våld att vårda. Låt oss vårda ett bortglömt ting från mormors tid med vissnade händer, låt oss plagg för plagg göra våldet naket och klä oss i virkade, laddade höljen dragna ur en nöt, ett romkorn, lilla, lilla döden.
15
Holmstrand_Vidmardrömmensmål_9789100124304.indd 15
2010-01-15 14:03:07
Cujo
Det döda barnet får inte genomföras helt som motiv, bara antydas, skildras genom utelämnanden. En alltför stark igenkänning skulle aktiveras av åsynen. Själva styrkan i spegelns onda adressering skulle fösa in filmen i förnekelsemörker, eller förbi avskyns aggressiva skiljetecken. Ovälkommen respons. Vi får inte lov att hata en produkt som är tänkt att bära sina kostnader. Vi får inte heller lov att erkänna de aggressioner barnbräcklighet kan framkalla hos oss genom att peka ut det ömtåliga i vårt cent rum: en skör hinna kring hålet i vår hjärterot. Det är därför pojken som är rädd för monster överlever allvarlig dehydrering, värmeslag och svält under den rabiessmittade jättehundens terrorvälde. Trots ögats vittnesbörd både vet och känner vi att han egentligen är död, men filmen är vår vän och reflekterar den (acceptabla) önskan som kastas fram mot skärmen: pojken andas, hjärtat slår. Och vi väljer i vår nervositet en uppenbar lögn framför en ofokuserad sanning. På så sätt ges det döda barnet möjlighet att klibba fast vid oss utanför synfältet, så att vi bär det med oss som en ursprungslös och främmande klåda efter filmens slut.
16
Holmstrand_Vidmardrömmensmål_9789100124304.indd 16
2010-01-15 14:03:07
Basket Case
Dubbelpojken bär sig själv, delad, genom åttiotalet i en tvättkorg.
Den ene är den andres första kärlek.
Urtillståndet bortom veterinärers och kirurgers skillnad styr och formger dialogen dem emellan.
Monsterdelen driver allting framåt.
Hämnden är det nystan barnet kastar ut: Du gjorde oss till två! Och du! Och du!
Snart hamnar flickor mellan dessa halva ting.
17
Holmstrand_Vidmardrömmensmål_9789100124304.indd 17
2010-01-15 14:03:07
Flicka eller pojke
En människa i klänning faller, tumlar längs gatan utan att göra sig illa, far genom en vitrappad vägg, en vägg av mjölk.
18
Holmstrand_Vidmardrömmensmål_9789100124304.indd 18
2010-01-15 14:03:07