Rött kött: Vad gjorde Stesichoros för skillnad? Jag tycker om känslan av ord som gör vad de vill och vad de måste. Gertrude Stein
H
an kom efter Homeros och före Gertrude Stein, en svår period för en poet. Han föddes ungefär 650 f Kr på Siciliens nordliga kust i en stad som kallades
Himera, han bodde bland flyktingar som talade en dialekt som var en blandning mellan chalcidiska och doriska. En befolkning som befinner sig i landsflykt hungrar efter språk och är medveten om att vad som helst kan hända. Ord studsar. Ord gör vad de vill och vad de måste om man låter dem göra det. Stesichoros ord samlades i tjugosex böcker av vilka återstår cirka ett dussin titlar samt åtskilliga fragmentsamlingar. Man vet inte så mycket om hans arbetsliv (förutom den berömda historien om att han bländades av Helena; se Appendix A, B, C). Han tycks ha haft stora framgångar. Hur såg kritikerna på honom? Många äldre lovord vidhäftar hans namn. ”Den mest homeriske av de lyriska poeterna”, säger Longinos. ”Väcker liv i de gamla historierna”, säger Suidas. ”Drivs av en längtan efter förändring”, säger Dionysios av Halikarnassos. ”Vilken genialisk användning av adjektiv!” tillägger Hermogenes. Här snuddar vi vid kärnan i frågan ”Vad gjorde Stesichoros för skillnad?” En jämförelse kanske är på sin plats. När Gertrude Stein tvingades summera Picasso sa hon, ”Han arbetade”. Om Stesichoros kan man säga, ”Han älskade adjektiv.” Vad är ett adjektiv? Substantiv benämner världen. Verb aktiverar benämningarna.
11
Adjektiv kommer någon annanstans ifrån. Ordet adjektiv (epitheton på grekiska) är i sig ett adjektiv som betyder ”placerad ovanpå”, ”adderad”, ”påhängd”, ”importerad”, ”främmande”. Adjektiv kan tyckas oskyldiga men titta ordentligt. Dessa små importerade mekanismer har ansvaret för att allting i världen sitter fast på sin särskilda plats. De är varats små hakar. Självklart finns det många olika sätt att vara. I den värld där det homeriska eposet tilldrar sig, till exempel, är varat stabilt och de exakta egenskaperna är fast förankrade i traditionen. När Homeros nämner blod, är blodet svart. När en kvinna förekommer, är hon skön om ankeln eller obesvärad. Poseidon har alltid svartblå ögonbryn. Guds skratt är outsläckligt. Människoknän är viga. Havet är outtröttligt. Döden är obeveklig. De fegas lever är vit. De homeriska epiteten är fasta uttryck med vilka Homeros fäster varje substans i världen vid dess mest passande attribut och håller dem på plats för episk konsumtion. Det finns en passion i detta, men vilken sorts passion? ”Konsumtion är inte en passion för substanser, utan en passion för koden”, säger Baudrillard. På den lugna ytan av denna kod föddes Stesichoros. Och Stesichoros iakttog rastlöst denna yta. Den drog sig undan honom. Han gick närmare. Då stillnade den. ”Passion för substanser” tycks vara en bra beskrivning av det ögonblicket. Av någon anledning som ingen lyckas benämna, började Stesichoros lossa på hakarna. Stesichoros släppte lös varat. Alla världens substanser flöt upp till ytan. Plötsligt kunde hästar vara hålhovade. Eller en flod vara silverrotad. Eller ett barn obultat. Eller helvetet lika djupt som himlen är hög. Eller Herakles eldprovsfast. Eller en planet midnattshejdad. Eller en sömnlös person utanför glädjen. Eller mordet svart som skum. Vissa substanser visade sig vara mer komplexa. Exempelvis vidhäftades den sköna Helena av en adjektivisk tradition av hor som var gammal redan när Homeros anslöt sig till den. När Stesichoros släppte lös Helenas epitet utströmmade ett ljus som var så starkt att han för ett ögonblick kan ha blivit bländad. Detta är den stora frågan, frågan huruvida Helena bländade Stesichoros (se appendix A, B), även om den i allmänhet anses som omöjlig att besvara (men se Appendix c). Då är Geryon ett mer lätthanterligt exempel. Geryon är namnet på en karaktär i en gammal grekisk myt och om denne skrev Stesichoros en väldigt lång lyrisk dikt på dactylo-epitritisk meter med triadisk struktur. Det som finns kvar är ungefär åttiofyra papyrusfragment och ett halvt dussin citat, vilka går under namnet Geryoneis (”GeryonMaterialet”) i standardutgåvor. Dessa berättar om ett märkligt bevingat rött monster som bodde på en ö som hette Erytheia (som är ett adjektiv och som helt enkelt betyder
12
”Det röda stället”) och stillsamt vaktade en magiskt röd boskapshjord, ända tills en dag då hjälten Herakles kom farande över havet och dödade honom för att ta hans boskap. Det fanns många olika sätt att berätta en berättelse som denna. Herakles var en viktig grekisk hjälte och att förinta Geryon utgjorde ett av hans kända stordåd. Om Stesichoros hade varit en mer konventionell poet hade han kanske utgått från Herakles synvinkel och snickrat ihop en rafflande redogörelse för kulturens seger över monstrositeten. Men istället erbjuder de kvarvarande fragmenten av Stesichoros dikt ett förföriskt och gäckande tvärsnitt av scener – både stolta och medlidsamma – utifrån Geryons egen erfarenhet. Vi ser den röde pojkens liv och hans lilla hund. En intensiv scen med hans mor, som sedan bryts. Insprängda glimtar av Herakles som närmar sig över havet. En blixt från himlens gudar som pekar mot Geryons dom. Själva striden. Ögonblicket när allt plötsligt går sakta och Herakles pil klyver Geryons skalle. Vi ser Herakles döda den lilla hunden med sin berömda klubba. Men det får räcka som företal. Ni kan själva svara på frågan ”Vilken skillnad gjorde Stesichoros?” genom att ta del av hans mästerverk. Några av de viktigaste fragmenten följer nedan. Om ni tycker att texten är svår är ni inte ensamma. Tiden har inte varit nådig mot Stesichoros. Inget stycke som överskrider trettio rader har citerats av honom, och papyrusbitar (som fortfarande hittas: de senaste fragmenten upptäcktes i egyptiska arkiv 1977) undanhåller minst lika mycket som de berättar. Stesichoros hela korpus av fragment på originalspråk har hittills publicerats tretton gånger av olika förlag, först var Bergk 1882. Inga av utgåvorna är identiska vad gäller innehåll eller ordning. Bergk säger att textens historia är som en lång smekning. Hur det än må vara låter sig fragmenten från Geryoneis läsas som om Stesichoros hade satt ihop en lång narrativ dikt och sedan rivit sönder den i bitar och begravt bitarna i en ask tillsammans med några sångrader och föreläsningsanteckningar och köttrester. Numren på fragmenten berättar grovt räknat i vilken ordning bitarna föll ur asken. Man kan förstås skaka asken ännu mer. ”Believe in me for meat and for myself,” som Gertrude Stein säger. Här. Skaka.
13
Rött kött: Stesichoros fragment
I. GERY ON Geryon var ett monster allt hos honom var rött Stack ut sin nos från under täcket på morgonen den var röd Det hårda röda landskapet där hans boskap skrapade emot fotklamparna i den röda vinden Grävde ner sig i den röda gryningsgelén som omslöt Geryons Dröm Geryons dröm började röd gled sedan ur färgkaret med hissade Segel brutet silver sköt upp genom hans rötter som en valp Hemlig valp I förgrunden av ännu en röd dag
II. UNDER TIDEN KOM HAN Över de salta kullarna det var Han Kände till hemmaguldet Röd rök i sikte ovanför de röda tornspirorna
15
III. GERY ONS FÖRÄLDRAR Om du envisas med att ha på dig din mask till middagen Nåväl God Natt Då sa de och knuffade upp honom för De blödande trapporna till de heta torra Armarna Till mardrömmens tickande röda taxa Vill inte gå vill stanna Härnere och läsa
IV. GERY ONS DÖD BÖRJAR Geryon följde tankens röda sträcka och svarade Nej Det var mord Och förkrossad att se de stupade djuren Alla dessa älsklingar sa Geryon Och nu jag
V. GERY ONS REVERSIBLA ÖDE Hans mor såg det mödrar är sådana Lita på mig sa hon hans mildhets Ingenjör Du behöver inte bestämma dig med detsamma Bakom hennes röda högra kind kunde Geryon se den heta plattans spiral börja glöda
VI. UNDER TIDEN I HIMLEN Athena tittade ner genom den glasbottnade båtens golv Athena pekade Zeus såg Honom
16
VII. GERY ONS WEEKEND Senare betydligt senare lämnade de baren och gick hem till kentauren kentauren hade en bägare gjord av ett kranium som Rymde tre Mått av vin Han höll upp den och drack Kom hit Ta med dig din drink om du är rädd för att gå ensam Kentauren klappade på platsen bredvid sig i soffan Rödaktigt gult litet levande djur Inte ett bi rörde sig uppför Geryons ryggrad på insidan
VIII. GERY ONS FAR En tyst rot kan ändå ropa Han gillade att Suga på ord Här har vi ett vidunderligt ett kunde han säga Efter att ha stått i dörren i flera dagar NATTKAPSELFNYST
IX. GER Y ONS KRIGSPROTOKOLL Geryon låg på marken höll för öronen Ljudet Av hästarna likt rosor som brinner upp levande
X. SKOLGÅNG På den tiden var polisen svag och Familjen stark Hand i hand den första dagen Geryons mor följde honom till Skolan Hon snyggade till hans små röda vingar och knuffade honom In genom dörren
17
XI. RÄTT Finns det många små pojkar som tror att de är ett Monster? Men i mitt fall har jag rätt sa Geryon till Hunden de satt på klipporna Hunden tittade på honom förtjust
XII. VINGAR Stiger ner från en renskrapad marshimmel och sjunker Upp i en blind Atlantisk morgon hoppar En liten Röd hund över stranden flera kilometer nedanför som en befriad skugga
XIII. HERAKLES MÖRDARKLUBBA Liten röd hund såg den inte han kände den Alla skeenden träder fram utom ett
XIV. HERAKLES PIL Pil betyder döda Den klöv Geryons huvudskål likt en kam Fick pojknacken att böja sig I en underlig långsam vinkel åt sidan som när en Vallmo blygs under en stöt av den Nakna vinden
18
XV. SAMMANLAGDA FAKTA OM GER Y ON Han älskade när det blixtrade Han bodde på en ö Hans mor var en nymf från floden som rann till havet Hans far var ett verktyg att Skära guld med Gammal lärdom menar att Stesichoros menar att Geryon hade sex händer och sex fötter och vingar Han var röd ochHans underliga röda boskap väckte avund Herakles kom och Dödade honom för hans boskap Hunden också
XVI. GERY ONS SLUT Den röda världen Och de svarande röda vindarna gick vidare det gjorde inte Geryon
19