9789147114702

Makroekonomi Olivier Blanchard

Kunska

Lars Calmfors | Harry Flam | John Hassler | Per Krusell

ps

test ing책r!

eLabb

Aktivera Har du en egen bokhylla på www.liber.se/online?

– Aktivera enkelt ditt eLabb med koden från boken!

Studera Är du redo att börja plugga?

– Studera med boken Makroekonomi och uppnå kursmålen!

Öva Är allting glasklart?

– Öva dig på relevanta frågor och få mer vägledning i Makroekonomi | eLabb!

Pröva Är du redo för verkligheten?

– Pröva dina nya kunskaper i en framtida roll som ekonom i Makroekonomi | eLabb!

Testa Är du redo för tentan?

– Testa dina kunskaper i Makroekonomi | eLabb!

Makroekonomi

Olivier Blanchard

Lars Calmfors Harry Flam John Hassler Per Krusell Översättning: Manne Svensson Bearbetning: Lars Calmfors Harry Flam John Hassler Per Krusell

Liber

Makroekonomi ISBN 978-91-47-11470-2 Authorized translation from the European adapted edition of the original United States English Language edition, entitled MARCROECONOMICS UPDATED, 5th Edition by OLIVIER BLANCHARD, published by Pearson Education, Inc, publishing as Prentice Hall, Copyright © 2011.

European adapted edition entitled MACROECONOMICS: A EUROPEAN PERSPECTIVE, 2nd Edition adapted by Franscesco Giavazzi and Alessia Amighini, Published by Pearson Education Limited Copyright © 2013.

All rights reserved. No part of this book may be reproduced or transmitted in any form or by any means, electronic or mechanical, including photocopying, recording or by any information storage retrieval system, without permission from Pearson Education, Inc. SWEDISH language edition published by LIBER AB, Copyright © 2015.

Svensk utgåva © Lars Calmfors, Harry Flam, John Hassler, Per Krusell och Liber AB Förläggare: Pontus Fryk Översättare: Manne Svensson Redaktör: Camilla Nevby Bearbetning: Lars Calmfors, Harry Flam, John Hassler och Per Krusell Projektledare: Magnus Winkler Grafisk form och omslag: Nette Lövgren Ombrytning: Catharina Grahn/ProduGrafia Figurer: Jonny Hallberg Produktionsledare: Jürgen Borchert Första upplagan 1 Repro: Exaktaprinting, Malmö Tryck: Interak, Polen, 2015

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet.

Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se.

Liber AB, 113 98 Stockholm Tfn 08-690 90 00 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08–690 93 01 E-post kundservice.liber@liber.se

FÖRFATTARPRESENTATION

Olivier Blanchard är chefsekonom vid

Internationella valutafonden och professor vid MIT. Han har publicerat ett stort antal inflytelserika vetenskapliga artiklar om olika makroekonomiska frågor, som finans- och penningpolitikens roll, uppkomsten av spekulativa bubblor, arbetslöshetens orsaker, planekonomiers övergång till marknadsekonomi och bytesbalansunderskott. Han har också arbetat som rådgivare åt många länder och internationella organisationer.

Lars Calmfors är professor i internationell ekonomi vid Institutet för internationell ekonomi, Stockholms universitet. Calmfors forskning avser främst arbetsmarknad och makroekonomi. Han har bl.a. varit ordförande i den statliga EMU-utredningen, Finanspolitiska rådet och European Economic Advisory Group.

Han har också varit ledamot av Kommittén för priset i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne.

Harry Flam är professor i internationell ekonomi vid Institutet för internationell ekonomi, Stockholms universitet. Flams forskning är inriktad på utrikeshandel och europeisk ekonomisk integration. Han har bl.a. varit utredare av Riksbankens finansiella oberoende och ledamot av Ekonomiska rådet, Expertgruppen för offentlig ekonomi och EMU-utredningen.

John Hassler är professor i nationalekonomi vid Institutet för internationell ekonomi, Stockholms universitet. Hassler forskar om bl.a. social rörlighet, tillväxt och klimatekonomi.

Hans forskningsresultat har publicerats i de främsta internationella ekonomitidskrifterna. Han blev 2013 ordförande i Finanspolitiska rådet och är sedan 2009 adjungerad ledamot av Kommittén för priset i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne.

Per Krusell är professor i nationalekonomi vid Institutet för internationell ekonomi, Stockholms universitet. Krusell forskar brett inom ämnet, bl.a. om ekonomisk tillväxt, arbetsmarknad, konjunkturcykler, politisk ekonomi, ojämlikhet och klimatekonomi, och har skrivit ett stort antal artiklar i ledande ekonomitidskrifter. Han har varit ledamot av Kommittén för priset i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne i många år och var dess ordförande 2011–2013.

Förord Olivier Blanchards Macroeconomics är troligen den internationellt mest använda läroboken i makroekonomi på grundnivå. Den har utkommit i sju upplagor på engelska och är översatt till 17 språk.

Bokens framgång beror i hög utsträckning på att den använder en enda sammanhängande modell. Modellen visar vad som krävs för jämvikt på tre marknader – varumarknaden, penningmarknaden och arbetsmarknaden – och vad som händer när jämvikten på någon av dem förändras genom makroekonomiska störningar eller ekonomisk-politiska åtgärder.

Att boken blivit framgångsrik beror även på att den bygger på aktuell forskning, både vad gäller teori och empiri. Detta är nog en del av förklaringen till att den används flitigt av beslutsfattare, inklusive finansministrar och centralbankschefer, trots att det är en bok på grundnivå.

Bokens pedagogik bidrar också till att den fått sådant genomslag både för ekonomisk-politiskt beslutsfattande och i undervisning runt om i världen. Den amerikanska versionen har använts i många år vid svenska universitet och högskolor.

Vilka skäl finns då att göra en svensk version av Blanchards bok och vad skiljer den från den amerikanska?

• Diskussionen och exemplen i originalet är främst hämtade från den amerikanska ekonomin. Men det finns ett stort behov av en lärobok av internationell kvalitet som använder modern makroteori för att förklara den ekonomiska utvecklingen i Sverige. Internationaliseringen av utbildningen riskerar annars att leda till alltför dåliga kunskaper om svenska ekonomisk-politiska problem.

• Vår version utgår från svenska förhållanden med särskilt fokus på att Sverige är en liten öppen ekonomi. Vi har byggt framställningen på våra samlade erfarenheter av ekonomisk-politisk rådgivning och utvärdering samt forskning. Liksom i originalet har vi lagt stor vikt vid att visa hur användbar modellen är både för att förstå vad som hänt och för att analysera vad som kan hända i framtiden.

• Originalversionen är skriven för en terminskurs vid ett amerikanskt universitet.

Det betyder att den är mer omfattande än vad som behövs för den inledande kursen i makroekonomi vid svenska högskolor och universitet. Den svenska versionen innehåller samma kärna som originalet och är mer koncis.

• Det finns ett behov av kurslitteratur i nationalekonomi på svenska. Det är onödigt att språket är ett hinder för inlärningen. Makroekonomi introducerar också den svenska makroekonomiska terminologin på ett naturligt sätt.

Det är viktigt att studenterna lär sig behärska den så att en bred ekonomiskpolitisk debatt i Sverige stimuleras. Översättningen baseras på den europeiska upplagan av läroboken som har Alessia Amighini och Francesco Giavazzi som medförfattare. Det europeiska perspektivet där ersätts här med ett svenskt.

Tack till Peter Langenius, som bearbetat bokens eLabb och som bidragit med svar på bokens frågor och uppgifter samt till flervalsfrågorna i eLabb.

Lars Calmfors

Harry Flam

John Hassler

Per Krusell

Kapitelförteckning

1

Översikt­9

I KORT SIKT 2

Varumarknaden­29

3

Penningmarknaden­51

4

Varu- och penningmarknaden: IS–LM-modellen­77

5

IS–LM-modellen i en öppen ekonomi­103

6

Produktionen, räntan och växelkursen­133

II MEDELLÅNG SIKT 7

Arbetsmarknaden­157

8

Alla marknader sammantagna: AS–AD-modellen­181

9

Phillipskurvan, jämviktsarbetslösheten och inflationen­205

10

Inflation, penningmängdens tillväxt och realränta­229

11

En öppen ekonomi på medellång sikt­255

III LÅNG SIKT 12

Fakta om tillväxt­285

13

Sparande, kapitalbildning och produktion­307

14

Humankapital och teknisk utveckling­339 Bilaga 1­Matematikrepetition­371 Bilaga 2­Introduktion till ekonometri­379 Svar på frågor och uppgifter­385 Sakregister­419

KAPITEL 1 ÖVERSIKT 9

KAPITEL 1

Översikt Ord som BNP, arbetslöshet och inflation förekommer varje dag i tidningarna och på tv-nyheterna, så du vet säkert redan ungefär vad de betyder. I detta kapitel definierar vi först dessa begrepp lite mer exakt. Vi beskriver sedan två samband: ett mellan produktion och arbetslöshet och ett mellan arbetslöshet och inflation.

Sist tar vi upp de olika tidsperspektiv som makroekonomisk analys har: kort, medellång och lång sikt.

• Avsnitt 1.1 förklarar vad som menas med BNP. • Avsnitt 1.2 förklarar vad som menas med arbetslöshet och inflation.

• Avsnitt 1.3 tar upp två viktiga samband mellan dessa tre variabler: Okuns lag och Phillipskurvan.

• Avsnitt 1.4 presenterar de tre tidsperspektiv som den här boken är uppbyggd kring: – Kort sikt: Vad händer i ekonomin på ett till två års sikt?

– Medellång sikt: Vad händer i ekonomin på tre till tio års sikt?

– Lång sikt: Vad händer i ekonomin på ännu längre sikt, dvs. på mer än tio års sikt?

1.1 Aggregerad produktion Ekonomer som verkade på 1800-talet eller under den stora depressionen på 1930talet hade inget tillförlitligt mått på den aggregerade aktiviteten (aggregerad är det ord som makroekonomer använder i stället för total). De var tvungna att foga ihop små fragment av information, som skeppslaster med järnmalm eller försäljningen i enstaka varuhus, för att dra slutsatser om ekonomin i sin helhet.

Det var inte förrän strax efter andra världskriget som nationalräkenskaper infördes i en rad europeiska länder. Precis som i alla redovisningssystem definieras först olika begrepp och sedan utformas mått som motsvarar begreppen. Man behöver bara se på statistiken från länder som ännu inte har infört sådan redovisning

Ekonomerna Simon Kuznets från Harvard och Richard Stone från Cambridge fick Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne (det som ibland kallas för nobelpriset i ekonomi) 1971 respektive 1984 för sina bidrag till utvecklingen av nationalräkenskaperna – en enorm intellektuell och empirisk prestation.

10 KAPITEL 1

ÖVERSIKT

Du kommer förmodligen att stöta på en liknande term: bruttonationalinkomst eller BNI. Det finns en liten skillnad mellan BNP och BNI som vi ska undersöka i kapitel 5. Men det kan du bortse från just nu.

I verkligheten behövs inte bara anställda och maskiner för att tillverka stål utan också järnmalm, elektricitet osv. Men för att göra exemplet så enkelt som möjligt bortser vi från det.

för att förstå hur viktigt det är med detta slags precision. Utan ett sådant system går siffrorna inte ihop även om de ska göra det.

BNP: produktion – och inkomst Måttet på den aggregerade produktionen kallas i nationalräkenskaperna för bruttonationalprodukt eller BNP. Det bästa sättet att beskriva BNP på är genom ett enkelt exempel. Föreställ dig en ekonomi bestående av bara två bolag: • Bolag 1 är ett stålföretag, som använder anställda och maskiner för att tillverka stålet. Det säljer sitt stål för 100 kronor till bolag 2, som tillverkar bilar. Bolag 1 betalar sina anställda 80 kronor, vilket innebär att bolaget får 20 kronor kvar i vinst.

• Bolag 2 köper stålet som de med hjälp av anställda och maskiner använder för att tillverka bilar. Intäkterna från bilförsäljningen är 200 kronor. Av dessa 200 kronor går 100 till att betala för stålet och 70 till att betala de anställda. Det blir 30 kronor kvar till bolaget i vinst.

Vi kan summera uppgifterna i en tabell: Stålföretag (bolag 1)

Kr

Bilföretag (bolag 2)

Kr

Försäljningsintäkter

100

Försäljningsintäkter

200

Kostnader Löner

80 80

Kostnader Löner Kostnader för stål

Vinst

En insatsvara är en vara som används i produktionen av en annan vara. En del varor kan vara både färdigvaror och insatsvaror. Potatis som säljs direkt till konsumenter är färdigvaror. Potatis som används i tillverkningen av potatischips är insatsvaror.

20

Vinst

170 70 100 30

Hur ska man definiera aggregerad produktion i denna ekonomi? Som summan av värdet av alla varor som produceras i ekonomin – summan av 100 kronor från stålproduktionen och 200 kronor från bilproduktionen, alltså 300 kronor? Eller som värdet av enbart bilarna, dvs. 200 kronor?

Det rätta svaret är 200 kronor därför att stål är en insatsvara; den förbrukas i biltillverkningen. När vi räknar på produktionen av bilar bör vi inte ta med tillverkningen av de varor som används vid tillverkningen av bilarna.

Detta motiverar den första definitionen av BNP. 1. BNP är värdet av så kallade färdigvaror och tjänster – varor och tjänster som används för konsumtion och investeringar, dvs. slutlig förbrukning – som produceras i ekonomin under en viss period.

Nyckelordet är färdig. Vi vill bara räkna produktionen av färdigvaror, inte av insatsvaror. Med hjälp av samma exempel kan vi illustrera detta på ett annat sätt. Anta att de båda bolagen slås ihop, så att stålförsäljningen sker inom det nya bolaget och inte längre bokförs. Det nya bolagets redovisning skulle då se ut så här: Stål- och bilföretag

Kr

Försäljningsintäkter

200

Kostnader (löner)

150

Vinst

50

Det enda som vi skulle se i nationalräkenskaperna vore ett bolag som sålde bilar för 200 kronor, betalade de anställda 80 + 70 = 150 kronor och hade en vinst på

KAPITEL 1 ÖVERSIKT 11

20 + 30 = 50 kronor. Försäljningsintäkterna på 200 kronor skulle kvarstå – vilket är helt korrekt. Vi vill ju inte att vår beräkning av den aggregerade produktionen ska bero på om bolag beslutar sig för att gå ihop eller inte.

Denna första definition ger oss ett sätt att konstruera BNP, nämligen genom att registrera och lägga ihop produktionen av samtliga varor och tjänster för slutliga förbrukare – och det är faktiskt ungefär så man räknar ut de verkliga BNP-siffrorna.

Men definitionen pekar också på ett annat sätt att se på och beräkna BNP. 2. BNP är summan av förädlingsvärdena i en ekonomi under en viss period.

Termen förädlingsvärde ska förstås bokstavligt. Det värde som ett företag tillför definieras som värdet av produktionen minus värdet av insatsvarorna som använts i produktionen.

I exemplet med de båda bolagen använder stålföretaget sig inte av insatsvaror.

Värdet som bolaget tillför är helt enkelt lika med värdet av stålet som produceras, 100 kronor. Men bilföretaget använder stål som insatsvara. Värdet som bilföretaget tillför är därför lika med värdet av bilarna som tillverkas minus värdet av stålet som används i produktionen, 200–100 = 100 kronor. Det totala värde som tillförs ekonomin, eller BNP, är lika med 100 + 100 = 200 kronor. (Observera att förädlingsvärdet blir detsamma även om stål- och bilföretagen slås ihop till ett bolag. I så fall skulle vi inte ta hänsyn till insatsvarorna – eftersom stålet skulle tillverkas och sedan användas i biltillverkningen inom samma bolag och förädlingsvärdet inom detta enda bolag skulle vara lika med bilarnas värde, 200 kronor.)

Denna definition ger oss ett alternativt sätt att se på BNP. Sammantaget innebär de båda definitionerna att värdet av de färdiga varorna och tjänsterna (den första definitionen av BNP) även kan ses som summan av samtliga förädlingsvärden i ekonomin (den andra definitionen av BNP).

Hittills har vi betraktat BNP från produktionssidan. BNP kan också ses från inkomstsidan. Gå tillbaka till exemplet och fundera på de intäkter som kvarstår sedan ett bolag har betalat sina insatsvaror. En del av intäkterna går till att avlöna de anställda – denna del kallas för arbetsinkomst. Resten går till bolaget – denna del kallas kapitalinkomst eller vinst.

Av de 100 kronor som tillförts av stålföretaget går 80 kronor till de anställda (arbetsinkomst) och de återstående 20 till bolaget (kapitalinkomst). Av de 100 kronor som biltillverkaren har tillfört går 70 till arbetsinkomst och 30 till kapitalinkomst. För ekonomin som helhet är arbetsinkomsten 150 kronor (80 + 70) och kapitalinkomsten 50 kronor (20 + 30). Det värde som skapats är lika med summan av arbetsinkomsten och kapitalinkomsten, dvs. 200 kronor (150 + 50).

Detta ger den tredje definitionen av BNP. 3. BNP är summan av inkomsterna i ekonomin under en viss period.

Sammanfattningsvis kan man således se på den aggregerade produktionen – BNP – på tre olika sätt.

• Från produktionssidan: BNP är lika med värdet av varor och tjänster för slutlig förbrukning – konsumtion och investeringar – som produceras i en ekonomi under en viss period.

• Från produktionssidan: BNP är summan av de förädlingsvärden som skapas under en viss period.

• Från inkomstsidan: BNP är summan av inkomsterna i ekonomin under en viss period.

Arbetsinkomstens andel i detta exempel är alltså 75 procent.

I industriländer är denna andel vanligen mellan 65 och 75 procent.

Två saker som är viktiga att komma ihåg: • BNP kan ses antingen från produktionssidan (aggregerad produktion) eller från inkomstsidan (aggregerad inkomst).

• Den aggregerade produktionen och den aggregerade inkomsten är alltid lika.

12 KAPITEL 1

ÖVERSIKT

FOKUS Inkomsternas kretslopp En modern ekonomi består av ett antal aktörer vars ekonomiska beslut brukar delas upp i konsumtionsbeslut (som fattas av konsumenter i hushållssektorn) och produktionsbeslut (som fattas av företag i produktionssektorn).

• Konsumenterna köper varor (kapital- och konsumtionsvaror) och tjänster som produceras av företag.

Varje krona som spenderas på varor och tjänster blir inkomster för företagen.

• Företagen spenderar dessa inkomster på produktionsfaktorer som kapital (byggnader, maskiner, infrastruktur m.m.), arbetskraft och råvaror samt på inköp av insatsvaror som behövs för produktionen av varor och tjänster.

De ersättningar som företagen betalar anställda och kapitalägare är det som möjliggör utgifter för varor och tjänster. Pengarna flödar i ett kretslopp. Summan pengar som cirkulerar under en viss tid är den aggregerade inkomsten eller nationalinkomsten. Eftersom varje krona som konsumenterna spenderar blir en kronas inkomst för företagen är alltså de aggregerade utgifterna i en ekonomi lika med de aggregerade inkomsterna. Parallellt med pengarnas kretslopp existerar också ett kretslopp av varor och tjänster mellan företag och hushåll.

En modern ekonomi har också en offentlig sektor som driver in skatter. Den del av inkomsten som kon-

sumenterna har till förfogande för konsumtion är den aggregerade inkomsten efter skatt och brukar kallas disponibel inkomst. Den offentliga sektorns inkomster spenderas på inköp av varor och tjänster, inklusive de tjänster som anställda i den offentliga sektorn tillhandahåller genom sitt arbete, samt på transfereringar till hushållen, som pensioner, sjukpenning, arbetslöshetsersättning eller barn- och bostadsbidrag.

Kretsloppsperspektivet visar att nationalinkomsten kan beräknas på olika sätt: • Som inkomster för alla produktionsfaktorer (löner till anställda, hyra till markägare, räntebetalningar och utdelningar till kapitalägare).

• Som utgifter för ekonomins olika sektorer (konsumtionsutgifter för hushållen, investeringar för företagen, utgifter för varor och tjänster för den offentliga sektorn).

Följaktligen är nationalinkomsten per definition lika med summan av alla utgifter för alla sektorer i ekonomin, dvs. privat konsumtion, investeringar och offentlig konsumtion. Senare, i kapitel 5, ska vi göra en mer realistisk beskrivning av en ekonomi där varor och tjänster som produceras av inhemska företag även kan köpas av utländska konsumenter och företag (export), samtidigt som inhemska konsumenter och företag kan köpa varor och tjänster som produceras utomlands (import). ■

Nominell och real BNP Sveriges BNP var 3 908 miljarder kronor 2014, vilket kan jämföras med 187 miljarder 1970. Var BNP verkligen ungefär 20 gånger högre 2014 än 1970? Naturligtvis inte – en stor del av ökningen speglar ökade priser snarare än ökade kvantiteter av varor och tjänster. Detta är anledningen till att man skiljer på nominell och real BNP. Nominell BNP är kvantiteterna av alla varor och tjänster för slutlig förbrukning multiplicerade med deras aktuella (löpande) priser. Med denna definition står det klart att nominell BNP ökar över tid av två olika orsaker: • Produktionen av de flesta varor och tjänster ökar över tid.

• Priset på de flesta varor och tjänster ökar också över tid.

KAPITEL 1 ÖVERSIKT 13

Om vårt mål är att beräkna produktionen och hur den förändras över tid, så måste vi bli kvitt effekten som ökade priser har på beräkningen av BNP. Det är därför som real BNP beräknas som summan av kvantiteterna av varor och tjänster för slutlig förbrukning multiplicerad med fasta (i stället för löpande) priser. Med fasta priser menas de priser som gäller ett bestämt år, basåret eller referensåret.

I en ekonomi där det bara tillverkas en enda vara, t.ex. en viss bilmodell, skulle real BNP vara enkel att konstruera. Vi skulle ta priset på bilen ett visst år och sedan multiplicera det med antalet bilar som tillverkas varje år. Här kan ett exempel vara till hjälp. Föreställ dig en ekonomi som bara producerar bilar – och för att undvika vissa problem som vi ska ta itu med senare antar vi att det är samma modell som tillverkas varje år. Anta att mängden bilar och priset på bilarna under en treårsperiod förändras på följande sätt. År

Antal bilar

Bilarnas pris (kr)

Nominell BNP (kr)

Real BNP (kr) (i 2014 års priser)

2013

10

200 000

2 000 000

2 400 000

2014

12

240 000

2 880 000

2 880 000

2015

13

260 000

3 380 000

3 120 000

Nominell BNP, som är lika med antalet bilar gånger deras pris, ökar från 2 000 000 kronor 2013 till 2 880 000 kronor 2014 – en ökning med 44 procent – och från 2 880 000 kronor 2014 till 3 380 000 kronor 2015 – en ökning med 17 procent.

• För att beräkna real BNP multiplicerar vi antalet bilar varje år med basårets pris.

Anta att vi använder 2014 som basår. Då får vi real BNP i 2014 års priser.

• Enligt denna ansats är real BNP 2013 (i 2014 års pris) 10 bilar × 240 000 kronor per bil = 2 400 000 kronor. Real BNP 2014 (i 2014 års pris) är 12 bilar × 240 000 kronor per bil = 2 880 000 kronor, precis som nominell BNP detta år. Real BNP 2015 (i 2014 års pris) är 13 × 240 000 kronor = 3 120 000 kronor. Resultatet blir att real BNP ökar från 2 400 000 kronor 2013 till 2 880 000 kronor 2014 – en ökning med 20 procent – och från 2 880 000 kronor 2014 till 3 120 000 kronor 2015 – en ökning med 8 procent.

• Hur annorlunda skulle våra resultat ha varit om vi i stället hade beräknat real BNP utifrån priset på en bil 2015 i stället för 2014? Nivån på real BNP hade då förstås blivit en annan för varje år (eftersom prisnivån inte är densamma 2014 och 2015), men den procentuella förändringen från år till år skulle vara densamma som ovan.

Problemet med att beräkna real BNP i verkligheten är att det finns väldigt många varor och tjänster för slutlig förbrukning. Real BNP måste konstrueras som ett viktat medelvärde för produktionen av alla varor och tjänster.

De naturliga vikterna är varornas och tjänsternas relativa priser, dvs. deras priser i förhållande till priset på en viss vara, en så kallad numerär. Om en vara kostar dubbelt så mycket per enhet som en annan, så bör den varan få dubbelt så stor vikt som den andra när vi beräknar real BNP. Men då väcks frågan: Vad händer om det relativa priset förändras över tid – vilket det faktiskt gör? Ska vi då välja de relativa priserna ett visst år som vikter eller bör vi ändra vikterna över tid? Det skulle föra för långt att gå in på den frågan här, men den visar att beräkningen av real BNP inte är så enkel som det kan verka.

• Nominell BNP kallas även BNP i löpande priser.

• Real BNP kallas även BNP i fasta priser.

För att försäkra dig om detta kan du beräkna real BNP i 2013 års priser och sedan beräkna den relativa tillväxten från 2013 till 2014 samt från 2014 till 2015.

14 KAPITEL 1

ÖVERSIKT

Figur 1.1 visar att skillnaden mellan nominell och real BNP på grund av stigande priser blir mycket stor över tiden. Real BNP är 2,4 gånger större 2014 än 1970, medan nominell BNP är 20 gånger större!

Figur 1.1 Real och nominell BNP i Sverige 1970–2014

Mdr kr 4000

Källa: SCB.

3500 3000 2500 2000 1500 1000 500 0

1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994 1997 2000 2003 2006 2009 2012 2015 Löpande priser

Fasta priser

I fortsättningen av boken gäller följande om inget annat anges: • Med BNP menas real BNP. Yt betecknar real BNP år t.

• Nominell BNP föregås av P. PYt betecknar nominell BNP år t.

BNP består av både varor och tjänster. För att förenkla kommer vi i fortsättningen inte att skriva ”varor och tjänster” utan enbart ”varor”. Det är förstås en grov förenkling – största delen av BNP består i själva verket av tjänster.

BNP: nivå kontra tillväxt Varning! Man måste vara försiktig med hur man gör jämförelsen. Mer om detta i kapitel 12.

Hittills har vi fokuserat på nivån på real BNP. Det är en viktig variabel, som anger ekonomins storlek i ett land. Ett land med dubbelt så stor BNP som ett annat har en dubbelt så stor ekonomi. Men en annan viktig storhet är real BNP per capita, kvoten mellan real BNP och landets befolkning. Den ger oss den genomsnittliga levnadsstandarden i landet.

Men för att utvärdera hur ekonomin utvecklas från år till år brukar ekonomer fokusera på tillväxten för BNP, BNP-tillväxt. En period med relativt hög tillväxt kallas för högkonjunktur och en period med relativt låg tillväxt lågkonjunktur.

Ibland kallas en period med positiv BNP-tillväxt expansion och en period med negativ BNP-tillväxt recession.

KAPITEL 1 ÖVERSIKT 15

FOKUS Real BNP, teknisk utveckling och priset på datorer Ett knepigt problem när man ska beräkna real BNP är hur man ska förhålla sig till förändringar av kvaliteten på befintliga varor eller till helt nya varor. Ett av de svåraste fallen är datorer. En dator från 2015 är förstås en helt annan vara än en dator som tillverkades 1981 (året då IBM:s PC lanserades). För samma summa pengar kan man köpa mycket mer datakraft 2015 än man kunde 1981. Men hur mycket mer? Ger en dator från 2015 tio, hundra eller tusen gånger mer nytta än en dator från 1981? Hur ska vi värdera förbättringar som snabbare processor, större RAM-minne, flashminne i stället för hårddisk, internettillgänglighet osv.?

Den metod som ekonomer använder sig av för att justera för sådana förbättringar är att analysera datormarknaden och hur den värderar datorer med olika egenskaper ett visst år. Anta t.ex. att det visar sig att folk är beredda att betala 10 procent mer för en dator med en processorhastighet på 3 GHz i stället för 2 GHz. (I den första amerikanska upplagan av denna bok, som publicerades 1996, jämfördes två datorer med 50 respektive 16 MHz. Det säger mycket om den tekniska utvecklingen. En annan sak är att den tekniska utvecklingen de senaste åren inte har skett genom att man har ökat hastigheten på processorerna utan i stället genom att man har använt flerkärniga processorer. Denna aspekt kan vi bortse från här, men

det kan inte de som är ansvariga för beräkningen av nationalinkomsten. De måste ta hänsyn även till sådana förändringar.) Anta att de nya datorerna i år har en processor på 3 GHz jämfört med 2 GHz året innan.

Och anta att priset för nya datorer i år är detsamma som för nya datorer föregående år. Då kommer de ekonomer som beräknar det justerade priset för datorer att dra slutsatsen att nya datorer faktiskt är 10 procent billigare än föregående år.

Detta synsätt, att man ser varor som en uppsättning egenskaper – i detta fall snabbhet, minne osv. – som var och en har sitt specifika pris, kallas för hedonisk prissättning (hedone betyder njutning på grekiska).

När EU:s statistikkontor Eurostat beräknar real BNP, använder man sig av hedonisk prissättning för att uppskatta prisförändringar för komplexa och snabbt föränderliga varor som bilar och datorer. Med denna metod uppskattar Eurostat att datorernas kvalitet har ökat med i genomsnitt 18 procent per år sedan 1981.

Annorlunda uttryckt skulle en typisk dator år 2015 ge 1,1834 = 278 gånger större nytta än en typisk dator gjorde 1981.

Datorerna ger inte bara större nytta utan har dessutom blivit billigare. Priset har sjunkit med i genomsnitt 10 procent per år. Med andra ord fick man (1,18 + 1,10)34 = 1,2834 = 4 417 gånger mer nytta för varje krona man betalade för en dator 2015 än 1981! ■

1.2 Andra viktiga makroekonomiska variabler Arbetslösheten Eftersom BNP mäter den aggregerade aktiviteten är detta förstås en viktig makroekonomisk variabel. Men det finns två andra variabler, arbetslöshet och inflation, som fångar andra centrala aspekter av ekonomin. I detta avsnitt fokuserar vi på arbetslösheten.

Låt oss börja med några definitioner. Sysselsatta är de människor som har ett jobb. Arbetslösa är de som inte har men som söker ett jobb. Arbetskraften är summan av sysselsatta och arbetslösa: L = N + U Arbetskraften = sysselsatta + arbetslösa

16 KAPITEL 1

ÖVERSIKT

Arbetslösheten är kvoten mellan arbetslösa och arbetskraften: u=

U L

Oftast uttrycks arbetslösheten i procent, dvs. kvoten multipliceras med 100.

Arbetslösheten och sysselsättningen mäts varje månad i Sverige av Statistiska centralbyrån (SCB) med hjälp av arbetskraftsundersökningarna (AKU). Dessa genomförs genom att tusentals personer intervjuas per telefon.

Det är bara de som är sysselsatta och de som söker och kan ta ett jobb som räknas in i arbetskraften. Utanför arbetskraften står pensionärer, heltidsstuderande, deltagare i de arbetsmarknadspolitiska program som räknas som studier (t.ex. arbetspraktik och arbetsmarknadsutbildning) långtidssjuka samt några andra grupper. I viss mån är deltagande i arbetskraften resultatet av ett val: människor kan välja att pensionera sig tidigare än vid 65, en del väljer att vara hemma för att t.ex. sköta små barn utöver den tid som föräldraledigheten omfattar, andra väljer att studera i stället för att arbeta osv. Detta innebär att arbetskraftens storlek kan påverkas genom olika åtgärder, som jobbskatteavdrag och vårdnadsbidrag. Sysselsättningsgraden mäter hur stor andel av befolkningen i åldern 15–74 år som är sysselsatt. Sverige hade (tillsammans med Nederländerna) den fjärde högsta sysselsättningsgraden i Europa 2013 med 66 procent, men låg efter Island (76 procent), Schweiz (72 procent) och Norge (69 procent).

Figur 1.2 visar utvecklingen av arbetslösheten i Sverige, Spanien, Tyskland och USA sedan 1990. Sverige hade före krisen i början av 1990-talet en mycket lägre arbetslöshet än senare. Efter 1990-talskrisen sjönk arbetslösheten, men steg igen i samband med finanskrisen och har sedan dess legat kring 8 procent. Spanien drabbades hårt av finanskrisen och följande eurokris. Tyskland drabbades däremot nästan inte alls. I USA har arbetslösheten återgått till en mer normal nivå efter finanskrisen.

Figur 1.2

Källa: OECD.

30 25 20 15 10 5 0 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2013

Arbetslösheten i Spanien, Sverige, Tyskland och USA 1990–2014

Spanien

Sverige

USA

Tyskland

KAPITEL 1 ÖVERSIKT 17

Varför bryr sig ekonomer om arbetslösheten?

Ekonomer bryr sig om arbetslöshet av två skäl. Det första är arbetslöshetens direkta effekter på de arbetslösas välfärd. Även om ersättningarna till arbetslösa via statliga arbetslöshetsförsäkringar är betydligt mer generösa i dag än under den ekonomiska krisen i början av 1930-talet, är arbetslöshet fortfarande ofta förknippad med ekonomiska problem och psykiskt lidande. Hur stora dessa effekter är beror på hur arbetslösheten ser ut. En vanlig uppfattning är att det handlar om en konstant grupp människor som är arbetslösa under lång tid. Som vi ska se i kapitel 7 speglar den här bilden verkligheten i många europeiska länder, men på vissa håll i Europa ser situationen helt annorlunda ut – liksom i USA, där arbetslöshet för det mesta är kortvarig. Men i alla länder finns det vissa grupper – främst invandrare och lågutbildade – som lättare fastnar i långtidsarbetslöshet och blir mer sårbara när arbetslösheten generellt ökar.

För det andra bekymrar sig ekonomer också om arbetslöshet därför att den innebär att resurserna i ekonomin inte utnyttjas fullt ut. Många som vill jobba hittar inget jobb: ekonomin utnyttjar alltså inte arbetskraften effektivt. Kan även motsatsen vara ett problem, dvs. mycket låg arbetslöshet? Svaret är ja. Precis som en maskin som går på högvarv kan en ekonomi där arbetslösheten är för låg överutnyttja sina resurser och råka ut för ett långsiktigt underskott på arbetskraft.

Inflationen Inflation är en allmän och kontinuerlig höjning av priserna, dvs. av prisnivån. Omvänt är deflation en allmän och kontinuerlig sänkning av prisnivån. Inflationstakten är den relativa förändringen av prisnivån, t.ex. i procent per år. Den kan vara både positiv – om inflation råder – och negativ – om det är deflation.

Frågan är hur man ska definiera prisnivån så att det går att mäta inflationstakten. Makroekonomer brukar vanligtvis titta på två mått på prisnivån, två så kallade prisindex: BNP-deflatorn och konsumentprisindex.

BNP-deflatorn Tidigare såg vi hur en ökning av nominell BNP kan bero antingen på en ökning av real BNP eller på en ökning av priserna. Om nominell BNP ökar snabbare än real BNP betyder det att priserna ökar.

Detta förklarar definitionen av BNP-deflatorn. BNP-deflatorn år t (Pt) definieras som förhållandet mellan nominell BNP och real BNP år t: Pt =

Deflation är inte vanligt, men det förekommer. Japan har haft deflation från och till sedan slutet av 1990-talet. Deflation har också förekommit i andra ekonomiskt utvecklade länder då och då, t.ex. i Sverige 2014, under perioden efter finanskrisens utbrott 2007.

Nominell BNPt PYt = Yt Real BNPt

Det år då real BNP är lika med nominell BNP innebär med denna definition att prisnivån är lika med 1. BNP-deflatorn är vad som kallas ett indexvärde. Det är ett godtyckligt värde och har ingen ekonomisk innebörd. Men förändringstakten, (Pt–Pt–1)/ Pt–1 (som vi i fortsättningen kommer att ge beteckningen πt), har en tydlig ekonomisk innebörd: den mäter inflationstakten, dvs. i vilken takt den allmänna prisnivån ökar.

En fördel med att definiera prisnivån som BNP-deflatorn är att det ger ett enkelt samband mellan nominell BNP, real BNP och BNP-deflatorn. För att detta ska bli tydligare kan vi skriva om den föregående ekvationen till: PYt = Pt×Yt

Beräkna inflationstakten från 2013 till 2014 och från 2014 till 2015 med hjälp av BNP-deflatorn i exemplet i avsnitt 1.1 då real BNP mäts med 2014 års priser på bilar som basårspris.

18 KAPITEL 1

ÖVERSIKT

Appendixet till kapitel 9 förklarar hur ett uttryck i nivåer kan omvandlas till ett uttryck i förändringstakter.

Nominell BNP är lika med BNP-deflatorn multiplicerad med real BNP. Uttryckt i förändringstakter blir tillväxttakten för nominell BNP lika med inflationstakten plus tillväxttakten för real BNP. Konsumentprisindex BNP-deflatorn ger det genomsnittliga priset på de färdigvaror som produceras i ekonomin. Men konsumenterna bryr sig om det genomsnittliga priset på varorna som de konsumerar, inte på allt som produceras. Priset på alla färdigvaror och priset på konsumtionsvaror behöver inte nödvändigtvis vara lika. Det finns två orsaker till att de färdigvaror som produceras i ekonomin inte är desamma som de varor som konsumenterna köper: • Vissa av varorna som ingår i BNP säljs inte till inhemska konsumenter utan till företag för investeringar (exempelvis maskiner), till staten eller till utländska köpare.

• Vissa av varorna som konsumenterna köper produceras inte i hemlandet utan importeras från utlandet.

KPI ska inte förväxlas med PPI, eller producentprisindex, som är ett index för priser på inhemskt producerade varor inom tillverkningsindustri, gruvnäring, jordbruk, fiske och skogsbruk.

För att mäta det genomsnittliga priset på hushållens konsumtion använder ekonomerna sig av ett annat index: konsumentprisindex, som brukar förkortas KPI. KPI för Sverige beräknas varje månad (till skillnad från BNP och BNP-deflatorn, som beräknas bara en gång per kvartal).

Olika länders konsumentprisindex skiljer sig genom att de inte avser exakt samma varor och tjänster med exakt samma vikter. Inom EU används därför ett harmoniserat konsumentprisindex, förkortat HKPI, som räknas fram av EU:s statistikmyndighet Eurostat. HKPI ger ett jämförbart mått på inflationen mellan olika länder i EU. Det är också det mått som ligger till grund för penningpolitiken inom euroområdet. Precis som BNP-deflatorn är HKPI ett index.

I fortsättningen förutsätter vi i de flesta fall att BNP-deflatorn och KPI rör sig likartat, så att vi inte behöver särskilja dem. Detta är inte alltid fallet i verkligheten.

Vi kommer bara att tala om prisnivån och kalla den för Pt, utan att specificera om vi syftar på konsumentprisindex eller på BNP-deflatorn.

Varför bryr sig ekonomer om inflation?

Om en högre inflation enbart skulle innebära en snabbare, men lika stor, ökning av alla priser och löner – det som kallas ren inflation – vore den inte något större problem, eftersom de relativa priserna skulle förbli opåverkade.

Ta t.ex. anställdas reallöner – det som lönerna motsvarar i varor. I en ekonomi med 10 procents inflation ökar priserna med 10 procent per år. Om lönerna också ökar med 10 procent per år, påverkas inte reallönerna, dvs. lönernas köpkraft, av inflationen. Inflationen skulle inte vara irrelevant – människor skulle behöva hålla koll på pris- och löneökningar när de fattade beslut. Men det skulle vara ett mindre problem, som knappast skulle motivera att kontroll över inflationen var ett av de viktigaste målen för den ekonomiska politiken.

Men varför bryr sig ekonomerna då om inflationen? Jo, just för att någon ren inflation inte existerar i verkligheten.

• Under perioder av inflation stiger inte alla priser och inkomster lika mycket. Därför påverkar inflationen inkomstfördelningen. Så håller t.ex. pensionerna i många länder inte jämna steg med priserna, vilket gör att pensionärerna missgynnas när inflationen är hög. När pensionerna inte hängde med den extrema inflationen i Ryssland på 1990-talet var det många pensionärer som var nära svältgränsen.

KAPITEL 1 ÖVERSIKT 19

• Inflation urholkar det reala värdet av lån, som oftast är uttryckta i nominella termer (i ett visst antal kronor). Det gynnar låntagare och missgynnar långivare.

• Inflationen leder till andra snedvridningar. Vissa priser styrs av lagar och regleringar och halkar därför lätt efter den allmänna prisnivån när den stiger, vilket leder till att de relativa priserna förändras. När de relativa priserna varierar skapas osäkerhet, vilket gör det svårare för företagen att fatta beslut om framtiden, t.ex. om investeringar. Beskattningen samverkar med inflationen och skapar ännu fler snedvridningar. Inkomstskatteskalan är i de flesta länder – inte minst Sverige – progressiv, dvs. skattesatsen blir högre ju högre inkomsten är. Om inkomstskatteskalan inte justeras för inflationen, blir den genomsnittliga skatten allt högre i takt med att den nominella inkomsten ökar, även om realinkomsten är oförändrad.

Om inflation är av ondo, innebär det alltså att deflation (negativ inflation) är bra?

Svaret är nej. För det första skapar hög deflation (kraftigt negativ inflationstakt) många problem av samma slag som hög inflation – snedvridningar, förmögenhetsomfördelning och ökad osäkerhet. För det andra begränsar, som vi ska se lite längre fram, även en låg deflationstakt möjligheterna att påverka produktionen med penningpolitiken. Men vilken är då den ”bästa” inflationstakten? De flesta makroekonomer anser att det är bäst om inflationstakten är låg, någonstans mellan 1 och 4 procent, och stabil.

I tidningarna är det vanligt att man blandar ihop deflation och recession. Dessa kan inträffa samtidigt, men de är inte samma sak. Deflation är när prisnivån sjunker. En recession är när den reala produktionen sjunker.

1.3 Produktion, arbetslöshet och inflationstakt, Okuns lag och Phillipskurvan Vi har nu i tur och ordning behandlat de tre viktigaste aspekterna av den makroekonomiska utvecklingen: produktionstillväxt (BNP-tillväxt), arbetslöshet och inflation. Dessa tre variabler är förstås inte oberoende av varandra. Vi kommer därför att ägna en stor del av boken åt att studera sambanden mellan dem närmare. Men det kan vara bra att ta en första titt på det redan nu.

Okuns lag Intuitionen säger att om produktionstillväxten är hög, kommer arbetslösheten att minska. Så är det också. Detta samband undersöktes först av en amerikansk ekonom vid namn Arthur Okun och har därför kommit att kallas Okuns lag. Figur 1.3 visar årlig förändring av arbetslösheten i Sverige sedan 1970 på den vertikala axeln och BNP-tillväxten samma år på den horisontella axeln. Förändringar av arbetslösheten mäts i procentenheter av arbetskraften. En rät linje har dragits som så långt möjligt överensstämmer med punktsvärmen. Två slutsatser kan dras från diagrammet: • Den negativt lutande linjen stämmer relativt väl med punktsvärmen. Det föreligger ett starkt samband mellan de två variablerna: högre BNP-tillväxt leder till minskad arbetslöshet. Linjens lutning är –0,31. Det betyder att en ökning av produktionstillväxten med 1 procentenhet reducerar arbetslösheten med 0,31 procentenheter i genomsnitt. Arbetslösheten går upp när tillväxttakten sjunker och den går ner när tillväxttakten ökar.

• Linjen skär den horisontella axeln vid den punkt där produktionstillväxten är drygt 2,65 procent. Det krävs således en produktionstillväxt på 2,65 procent för

Arthur Okun var rådgivare till John F. Kennedy på 1960-talet.

Okuns lag är förstås ingen lag utan ett empiriskt samband.

Den här typen av diagram kallas för punktdiagram. Linjen kallas för regressionslinje. Om du vill veta mer om regressioner, se bilaga 2 i slutet av boken.

Arbetslösheten i Sverige var 2014 ungefär 8 procent. Om den skulle falla till 6 procent, faller den med 25 procent och med 2 procentenheter.

20 KAPITEL 1

ÖVERSIKT

att hålla arbetslösheten på en konstant nivå. Detta har två orsaker. Den ena är att befolkningen, och därmed arbetskraften, successivt ökar över tiden. Sysselsättningen måste därför gradvis stiga bara för att hålla andelen arbetslösa konstant.

Den andra orsaken är att produktionen per anställd också ökar med tiden, vilket innebär att produktionstillväxten är högre än sysselsättningsökningen. Anta t.ex. att arbetskraften växer med 1 procent och att produktionen per anställd ökar med 2 procent. Då måste produktionstillväxten vara 3 procent (1 procent + 2 procent) bara för att hålla arbetslösheten på en konstant nivå.

Figur 1.3

Källor: SCB och Eurostat.

4

3 Förändring av arbetslösheten

Okuns lag för Sverige 1970–2013 Diagrammet visar förändringen av arbetslösheten och BNP-tillväxten under olika år. Hög produktionstillväxt samvarierar med minskad arbetslöshet och låg produktionstillväxt med ökad arbetslöshet.

Anm.: BNP-tillväxten anges i procent och arbetslöshetens förändring i procentenheter (av arbetskraften).

2

1

0

–1

–2

–6

–4

–2

0 BNP-tillväxt

2

4

6

8

Phillipskurvan Okuns lag innebär att om bara tillväxten är hög nog, så kan arbetslösheten minska till låga nivåer. Men när arbetslösheten blir mycket låg, är det troligt att ekonomin överhettas. Det leder till att inflationen pressas upp. Detta samband analyserades mer stringent första gången av den nyzeeländske ekonomen William Phillips 1958 och kallas därför för Phillipskurvan. Phillips studerade sambandet mellan nivåerna för inflationen och arbetslösheten. Phillipskurvan har senare omdefinierats som ett samband mellan förändringen av inflationstakten och nivån på arbetslösheten, vilket vi diskuterar närmare i kapitel 7.

Figur 1.4 visar inflationen – beräknad med hjälp av KPI – i Sverige sedan 1960 på den vertikala och arbetslösheten på den horisontella axeln. Under 1960-talet var Phillipskurvan ganska brant – relativt små variationer i arbetslösheten gav relativt stora variationer i inflationen. För perioden 1970–1996 är figuren svårtolkad. Under åren 1997–2013 ser vi ett tydligt negativt samband mellan inflation och arbetslöshet i enlighet med den ursprungliga Phillipskurvan.

KAPITEL 1 ÖVERSIKT 21

Figur 1.4 Inflation och arbetslöshet i Sverige 1960–2013 Anm.: Inflationen mäts som årlig procentuell förändring av konsumentprisindex (KPI).

Arbetslösheten anges i procent av arbetskraften.

14 13 12 11 10

Inflation

9

Källa: SCB.

8 7 6 5 4 3 2 1 0 –1

0

1

2

3

4

1960–1969

5 6 7 Arbetslöshet 1970–1996

8

9

10

11

12

1997–2013

En framgångsrik ekonomi är förstås en som kombinerar hög produktionstillväxt, låg arbetslöshet och låg inflation. Men kan alla dessa saker uppnås samtidigt? Är låg arbetslöshet förenlig med låg och stabil inflation? Har beslutsfattarna de verktyg som krävs för att upprätthålla tillväxten och samtidigt bevara låg arbetslöshet och hålla inflationen i schack? Det är frågor som vi successivt tar upp i boken.

1.4 Kort, medellång och lång sikt Vad är det som avgör nivån på den aggregerade produktionen, BNP? • Ett svar får man om man läser tidningarna: förändringar i produktionen beror på förändringar i efterfrågan på varor. Du har förmodligen läst artiklar som börjar ungefär så här: ”Produktionen och försäljningen av bilar ökade den här månaden till följd av ökad optimism om framtiden bland konsumenterna, vilket fick rekordmånga att bege sig till bilhallarna.” Sådana artiklar understryker rollen som efterfrågan spelar för att bestämma den aggregerade produktionen – de pekar på faktorer som påverkar efterfrågan: från synen på den egna ekonomin i framtiden till räntan.

• Men hur många svenska konsumenter som än beger sig till bilhallar kan Sveriges produktion inte på detta sätt öka till samma nivå som produktionen i t.ex. USA. Det ger en antydan om nästa svar: att också utbudssidan – hur mycket ekonomin maximalt kan producera – är viktig. Hur mycket som kan produceras beror på hur avancerad tekniken i landet är, hur mycket kapital som används samt hur stor och hur kvalificerad arbetskraften är. Dessa faktorer – snarare än konsumentförtroendet – är fundamentala för ett lands produktionsnivå.

22 KAPITEL 1

ÖVERSIKT

• Det förra argumentet kan drivas ett steg längre: varken tekniken, kapitalet eller arbetskraftens kompetens är något konstant. Hur tekniskt sofistikerat ett land är beror på dess förmåga att skapa och använda ny teknik. Hur stort kapitalet är beror på hur mycket som investeras över tiden. Hur kvalificerad arbetskraften är beror på kvaliteten på landets utbildningssystem. Det finns dessutom andra viktiga faktorer som ekonomer kallar för politiska och ekonomiska institutioner.

Hit hör landets styrelseskick, väl fungerande myndigheter, rättssäkerhet, skydd för privat egendom, patentlagstiftning, lagar mot konkurrensbegränsning m.m.

Hur goda institutioner kan främja ekonomisk tillväxt diskuteras i kapitel 13 och 14. Detta utmynnar i ett tredje svar: det som verkligen bestämmer produktionen är faktorer som utbildningssystemet, sparandet samt landets politiska och ekonomiska institutioner. Om vi vill förstå vad som bestämmer produktionsnivån måste vi ta hänsyn också till dessa faktorer.

Nu kanske du undrar vilket av dessa tre svar som är det rätta. Faktum är att de är korrekta alla tre, men de avser olika tidshorisonter: • På kort sikt, 1–2 år, är det första svaret det bästa. Variationer i produktionen från år till år drivs främst av variationer i efterfrågan. Förändringar av efterfrågan, på grund av ändrat konsumentförtroende eller andra faktorer, kan leda till minskad produktion (recession) eller ökad produktion (expansion).

• På medellång sikt, 3–10 år, är det andra svaret mest relevant. Under denna tidsrymd har ekonomin en tendens att återgå till den produktionsnivå som bestäms av tillgången på och utnyttjandet av dess produktionsfaktorer: storleken på kapitalstocken och arbetskraften samt produktionens effektivitet.

• På lång sikt, ett eller flera årtionden, är det tredje svaret det bästa. För att förstå varför Kina har kunnat uppnå en sådan hög tillväxttakt sedan 1980 måste vi förstå varför både kapitalet och den tekniska nivån ökar så snabbt. Och för att göra det måste vi se till faktorer som utbildningssystemet, sparandet och landets institutioner.

Som du säkert förstår menar vi med detta inte att det för varje tidsperspektiv finns exakt ett fullständigt korrekt svar och två helt felaktiga. Tidsgränsen mellan de tre perspektiven är flytande och givetvis kan t.ex. storleken på kapitalstocken och produktiviteten ändras en del även på kort och medellång sikt. Men ekonomisk forskning har visat att uppdelningen i tre tidsperspektiv med olika förklaringsmodeller är ett bra sätt att förstå hur ekonomin fungerar. Detta motiverar också bokens disposition. I kapitlen 2–6 utvecklas en modell för analys av makroekonomin på kort sikt, i kapitlen 7–11 byggs modellen ut för att möjliggöra en analys på medellång sikt, och i kapitlen 12–14 utvecklas en modell för att analysera förändringar av ekonomin på lång sikt.

KAPITEL 1 ÖVERSIKT 23

Sammanfattning • BNP, den aggregerade produktionen, kan ses från tre olika perspektiv: (1) BNP är värdet av alla varor och tjänster för slutlig förbrukning – konsumtion och investeringar – som produceras i en ekonomi under en viss period. (2) BNP är summan av alla förädlingsvärden under en viss period. (3) BNP är summan av alla inkomster under en viss period.

• Nominell BNP är summan av kvantiteterna färdigvaror som produceras multiplicerade med deras löpande priser. Det innebär att en förändrad nominell BNP kan bero på både förändrade kvantiteter och förändrade priser. Real BNP är ett mått på produktionen. En förändrad real BNP speglar enbart förändringar av kvantiteterna.

• En person kategoriseras som arbetslös om han eller hon inte har något jobb men söker efter ett. Arbetslösheten är andelen arbetslösa i procent av arbetskraften. Arbetskraften är summan av anställda och arbetslösa.

• Ekonomer bryr sig om arbetslöshet på grund av dess konsekvenser för de enskilda individerna. Arbetslösheten säger något om hur effektivt ekonomin utnyttjar sina resurser. Hög arbetslöshet tyder på att ekonomin inte använder resurserna effektivt.

• Inflation är en ökning av den allmänna prisnivån.

Inflationstakten är ökningen i procent av pris-

nivån under en viss tidsperiod. Makroekonomer använder främst två mått på prisnivån. Det ena är BNP-deflatorn som är det genomsnittliga priset på alla varor och tjänster som produceras i ekonomin.

Det andra är konsumentprisindex (KPI) som är det genomsnittliga priset på varor och tjänster som konsumeras.

• Inflation leder till förändrad inkomstfördelning, snedvridningar i ekonomin och ökad osäkerhet.

• Det finns två viktiga samband mellan produktion, arbetslöshet och inflation. Det ena är Okuns lag och är ett samband mellan produktionstillväxt och förändring av arbetslösheten: hög produktionstillväxt leder normalt till minskad arbetslöshet. Det andra kallas Phillipskurvan och utgör ett samband mellan arbetslöshet och inflation: låg arbetslöshet är förknippad med hög inflation och tvärtom.

• Makroekonomer skiljer mellan olika tidsperspektiv: kort sikt (1–2 år), medellång sikt (3–10 år) och lång sikt (ett eller flera decennier). De makroekonomiska modeller vi ska studera bygger på att produktionen på kort sikt bestäms av efterfrågan, på medellång sikt av teknologinivån, kapitalet och arbetskraften samt på lång sikt av faktorer som utbildning, forskning, sparande och hur väl landet styrs.

Nyckelbegrepp nationalräkenskaper aggregerad produktion bruttonationalprodukt (BNP) bruttonationalinkomst (BNI) insatsvara färdigvara förädlingsvärde nominell BNP real BNP BNP i löpande priser BNP i fasta priser real BNP per capita

BNP-tillväxt högkonjunktur lågkonjunktur expansion recession hedonisk prissättning arbetslöshet arbetskraft sysselsättning prisnivå inflation inflationstakt

deflation ren inflation basår indexvärde BNP-deflator konsumentprisindex (KPI) harmoniserat konsumentprisindex (HKPI) Okuns lag Phillipskurvan kort, medellång och lång sikt

24 KAPITEL 1

ÖVERSIKT

FRÅGOR &UPPGIFTER Snabbtest 1. Ange om vart och ett av påståendena nedan är sant, falskt eller ovisst. Förklara kortfattat. a. Andelen arbetsinkomster i BNP är mycket större än andelen kapitalinkomster. b. BNP i Sverige var tio gånger högre 2014 än 1970. c. När arbetslösheten är hög är det sannolikt att även sysselsättningen är hög. d. Arbetslösheten tenderar att sjunka i expansion och stiga i recession. e. Om Japans KPI är 108 och KPI i Sverige är 104, så är inflationstakten högre i Japan än i Sverige. f. Inflationstakten som beräknas med KPI är ett bättre mått på inflationen än inflationstakten som beräknas med BNP-deflatorn.

2. Anta att du beräknar årlig BNP genom att lägga ihop värdet av alla varor och tjänster för konsumtion och investeringar som produceras i ekonomin. Bestäm vilken inverkan på BNP som var och en av följande transaktioner har. a. En fiskrestaurang köper fisk för 1 000 kronor av en fiskare. b. En familj spenderar 2 000 kronor på en middag på en fiskrestaurang. c. SAS köper ett nytt passagerarplan av Boeing för 1 miljard kronor.

b. Vilket värde tillförs i varje steg av produktionen?

Hur stor är BNP om du utgår från förädlingsvärden? c. Hur stora är de totala lönerna och vinsterna? Hur stor är BNP om du utgår ifrån ”summan av alla inkomster”?

4. En ekonomi producerar tre varor: bilar, datorer och apelsiner. Kvantiteterna och priserna per enhet 2014 och 2015 är: 2014

Bilar Datorer Apelsiner

2015

Kvantitet

Pris (kr)

Kvantitet

Pris (kr)

10

200 000

12

300 000

4

10 000

1 000

10

6

5 000

1 000

10

a. Hur stor är nominell BNP 2014 och 2015? Hur mycket förändras nominell BNP procentuellt från 2014 till 2015? b. Om 2014 sätts som basår, hur stor är då real BNP 2014 och 2015? Hur mycket förändras real BNP procentuellt från 2014 till 2015? c. Om priserna för 2015 sätts som basårspriser, hur stor är då real BNP 2014 och 2015? Hur mycket förändras BNP procentuellt från 2014 till 2015?

d. Airbus säljer ett av sina plan till Markus ”Notch” Persson för 1 miljard kronor.

d. Varför blir produktionstillväxten olika i exemplen (b) och (c)? Vilket värde är korrekt? Utveckla ditt svar.

3. Under ett år förekommer dessa aktiviteter i en ekonomi:

5. Fundera över ekonomin som beskrivs i uppgift 4.

i. Ett gruvföretag betalar sina arbetare 200 000 kronor för att bryta 30 kg silver. Silvret säljs sedan till en smycketillverkare för 300 000 kronor. ii. Smycketillverkaren betalar sina anställda 250 000 kronor för att göra silverhalsband som företaget sedan säljer direkt till konsumenterna för en miljon kronor. a. Om du utgår från ”produktion av färdigvaror”, hur stor är då denna ekonomis BNP (det finns bara två företag i ekonomin)?

a. Sätt priserna 2014 som basårspriser och beräkna real BNP 2014 och 2015. Beräkna BNP-deflatorn 2014 och 2015 och inflationstakten från 2014 till 2015. b. Sätt priserna 2015 som basårspriser och beräkna real BNP 2014 och 2015. Beräkna BNP-deflatorn 2014 och 2015 och inflationstakten från 2014 till 2015. c. Varför blir inflationstakten olika i de båda exemplen? Vilket värde är korrekt? Utveckla svaret.

KAPITEL 1 ÖVERSIKT 25

6. Fundera över ekonomin som beskrivs i uppgift 4.

b. Hur mycket förändras real BNP procentuellt från 2014 till 2015?

a. Beräkna real BNP åren 2014 och 2015 med hjälp av genomsnittspriset för varje vara under de båda åren.

c. Hur stor är BNP-deflatorn 2014 och 2015? Hur stor är inflationen från 2014 till 2015 beräknad med BNP-deflatorn?

Fördjupning 7. Hedonisk prissättning Som vi såg i den andra fokusrutan i kapitlet är det svårt att mäta den sanna prisökningen på varor som har egenskaper som förändras med tiden. När det gäller sådana varor beror en del av prisökningarna på ökad kvalitet. Hedonisk prissättning är en metod att beräkna den kvalitetsjusterade prisökningen. a. Tänk dig en allmän hälsoundersökning. Nämn några orsaker till att du skulle vilja använda hedonisk prissättning för att mäta förändringen av priset för denna tjänst.

Tänk dig nu en hälsoundersökning för en gravid kvinna. Anta att en ny ultraljudsmetod har införts. Det första året som denna metod är tillgänglig erbjuder hälften av läkarna den nya metoden och hälften den gamla. En undersökning med den nya metoden kostar 10 procent mer än en undersökning med den gamla. b. Hur stor kvalitetsökning procentuellt uttryckt representerar den nya metoden jämfört med den gamla? (Ledtråd: Några kvinnor väljer att träffa en läkare som erbjuder den nya metoden även om de hade kunnat välja en läkare som erbjuder den gamla.)

Anta nu också att priset på undersökningen med den nya ultraljudsmetoden det första året är 15 procent högre än undersökningen året dessförinnan (när alla använde den gamla metoden). c. Hur stor del av det högre priset för undersökningen med den nya metoden ( jämfört med undersökningarna förra året) speglar en sann prisökning och hur

stor del speglar en kvalitetsökning? Med andra ord hur mycket högre är det kvalitetsjusterade priset för undersökningar med den nya metoden jämfört med priset för undersökningarna ett år tidigare?

Ofta är information som den vi gav i (b) och (c) inte tillgänglig. Anta t.ex. att alla läkare börjar med den nya ultraljudsmetoden samma år den införs, så att den gamla inte längre är i bruk. Anta dessutom att priset för undersökningar året då den nya metoden införs är 15 procent högre än priset på undersökningarna ett år tidigare (när alla använde den gamla metoden). Då har vi en prisökning på undersökningarna med 15 procent, samtidigt som vi ser att kvaliteten på undersökningarna har ökat. d. Vilken nödvändig information saknas för att beräkna den kvalitetsjusterade prisökningen med dessa förutsättningar? Kan vi säga något om den kvalitetsjusterade prisökningen för undersökningar även utan denna information? Är den större än 15 procent? Mindre än 15 procent? Förklara.

8. Beräknad och sann BNP Anta att du i stället för att laga mat i en timme bestämmer dig för att jobba en timme extra, vilket innebär att du tjänar 120 kronor extra. Sedan köper du mat på en kinesisk restaurang för avhämtning för 100 kronor. a. Hur mycket ökade den beräknade BNP? b. Tror du att ökningen av den beräknade BNP är en korrekt avspegling av effekten som ditt beslut att arbeta har på produktionen? Förklara.

Fler övningar 9. Arbetsmarknaden och recessionen 2009 Gå in på Eurostats webbsida och ta fram kvartalsdata i konstanta priser för Sverige och för EU.

a. Studera BNP-tillväxten från 2007 till 2014. Var det några kvartal som hade negativ tillväxt? Hur skilde sig Sverige från genomsnittet i EU?

26 KAPITEL 1

ÖVERSIKT

Ta nu fram månadsdata för arbetskraftsdeltagandet, sysselsättningen, sysselsättningsgraden och arbetslösheten perioden 2007–2014. Se till att alla uppgifter är säsongsjusterade ( justerade för antalet arbetsdagar per månad). b. Hur förändrades arbetslösheten från och med 2009? Tror du att arbetslösheten säger hela sanningen om arbetsmarknaden? Hur utvecklades

arbetskraftsdeltagandet? Vad skulle kunna ligga bakom förändringen av arbetskraftsdeltagandet? c. En del ekonomer föredrar att se på sysselsättningen. Hur var sysselsättningsökningen efter 2008 jämfört med sysselsättningsökningen före? Hur förändrades sysselsättningsgraden? d. Hur gick det för Sveriges ekonomi jämfört med EU:s?

Vidare läsning • Om du vill lära dig mer om olika ekonomiska indikatorer som regelbundet används i tidningarna finns det två lättlästa böcker: – Norman Frumkin (2005), The Guide to Economic Indicators, 4 uppl. New York: M.E. Sharpe.

– Guide to Economic Indicators: Making Sense of Economics, 7 uppl. (2010), av medarbetarna på tidskriften The Economist. New York: Bloomberg.

• År 1995 tillsatte den amerikanska senaten en kommission för att utreda konstruktionen av KPI och rekommendera möjliga förändringar. Kommissionen kom fram till att inflationstakten som beräknades med hjälp av KPI var i genomsnitt 1 procentenhet för hög. Om denna slutsats var korrekt innebär det framför allt att reallönerna (nominella löner dividerat med KPI) har ökat med 1 procent mer per år än vad som rapporterades. För fler detaljer om kommissionens slutsatser och diskussionerna som följde, läs Michael Boskin et al. (1998), ”Consumer prices, the consumer price index, and the cost of living”, Journal of Economic Perspectives, 12(1), s. 3–26.

• För en kort sammanfattning av hur redovisningen av nationalinkomsten infördes, läs ”GDP: one of the great inventions of the 20th century” (2000), Survey of Current Business, januari, s. 1–9 (www.bea.gov/scb/pdf/BEAWIDE/2000/0100od. pdf ).

• För ett resonemang kring några av problemen med att beräkna den ekonomiska aktiviteten, läs Katherine Abraham (2005), ”What we don’t know could hurt us; some reflections on the measurement of economic activity”, Journal of Economic Perspectives, 19(3), s. 3–18.

• Om du vill förstå varför det är svårt att beräkna prisnivån och produktionen korrekt, läs Paul Krugman (1998), ”Viagra and the Wealth of Nations” (www.pkarchive.org/theory/viagra.html). (Paul Krugman är ekonom vid Princeton University, vinnare av ekonomipriset 2009 och kolumnist i New York Times. Hans kolumner är egensinniga, insiktsfulla och roliga att läsa.)

Kort sikt På kort sikt bestämmer efterfrågan produktionen. Många faktorer bestämmer efterfrågan, från konsumenternas förtroende för sin egen ekonomi till finans- och penningpolitik.

Kapitel 2: Varumarknaden Kapitel 2 analyserar jämvikt på varumarknaden och hur produktionen bestäms. Det har fokus på samspelet mellan efterfrågan, produktion och inkomst. Det visar hur finanspolitiken påverkar produktionen.

Kapitel 3: Penningmarknaden Kapitel 3 analyserar jämvikt på penningmarknaden och hur räntan bestäms. Det visar hur penningpolitiken påverkar räntan.

Kapitel 4: Varu- och penningmarknaden: IS–LM-modellen.

Kapitel 4 studerar samspelet mellan varumarknaden och penningmarknaden. Det visar vad som bestämmer produktion och ränta på kort sikt och studerar finans- och penningpolitikens roll. Den modell som utvecklas i kapitel 4, som kallas IS–LMmodellen, är ett av makroekonomins viktigaste verktyg.

Kapitel 5: IS–LM-modellen i en öppen ekonomi Kapitel 5 diskuterar vad det betyder att varu- och penningmarknaderna är öppna mot omvärlden. En öppen varumarknad gör det möjligt att välja mellan inhemska och utländska varor. En öppen penningmarknad gör det möjligt att välja mellan inhemska och utländska finansiella tillgångar. Kapitlet utvecklar IS–LM-modellen för en öppen ekonomi.

Kapitel 6: Produktionen, räntan och växelkursen Kapitel 6 introducerar skillnaden mellan flexibla och fasta växelkurser och studerar effekterna av ekonomisk politik i båda fallen. Det visar hur penningpolitik vid en flexibel växelkurs kan påverka produktionen inte bara via räntan utan även genom sin påverkan på växelkursen. Kapitlet visar också att en fast växelkurs innebär att räntan inte kan styras.

KAPITEL 2 VARUMARKNADEN 29

KAPITEL 2

Varumarknaden När ekonomer analyserar den makroekonomiska utvecklingen fokuserar de på samspelet mellan produktion, inkomst och efterfrågan: • Förändrad efterfrågan på varor leder till förändrad produktion.

• Förändrad produktion leder till förändrad inkomst.

• Förändrad inkomst leder till förändrad efterfrågan på varor.

Här ska vi studera detta samspel.

• Avsnitt 2.1 redogör för sammansättningen av BNP och den totala efterfrågan på varor.

• Avsnitt 2.2 studerar vad som bestämmer efterfrågan på varor.

• Avsnitt 2.3 visar hur jämviktsproduktionen bestäms av att produktionen måste vara lika stor som efterfrågan.

• Avsnitt 2.4 ger ett alternativt villkor för jämvikt på varumarknaden, nämligen att sparandet måste vara lika med investeringarna.

• Avsnitt 2.5 visar hur finanspolitik kan påverka jämviktsproduktionen av varor.

2.1 BNP:s sammansättning När ett företag köper in en ny maskin, en konsument går ut och äter på restaurang eller den offentliga sektorn betalar för vägbyggen, så rör det sig om tre mycket olika beslut med helt olika bevekelsegrunder. För att förstå vad som bestämmer efterfrågan på varor kan det därför vara lämpligt att dela upp den aggregerade produktionen (BNP) med hänsyn till dels att varorna är av olika slag, dels att de efterfrågas av olika slags aktörer.

Den uppdelning av BNP som görs i nationalräkenskaperna visas i tabell 2.1.

30 KAPITEL 2

VARUMARKNADEN

Tabell 2.1 Sveriges försörjningsbalans 2014 (miljarder kronor i löpande priser)

Hushållens konsumtionsutgifter Bruttoinvesteringar Offentliga konsumtionsutgifter Lagerinvesteringar

1 816 911 1 028 6

Export

1 743

Import

- 1 596

BNP

3 908

Källa: SCB.

1. Först kommer privat konsumtion (som benämns C i de algebraiska uttrycken nedan och i resten av boken). Det är de varor och tjänster som privata konsumenter (i nationalräkenskaperna används begreppet hushåll) köper, från mat och flygbiljetter till nya bilar m.m. Den privata konsumtionen är med god marginal den största delen av BNP. År 2014 utgjorde den 47 procent av BNP i Sverige.

Varning! De flesta förknippar begreppet investeringar med tillgångsslag som guld eller aktier, medan ekonomer däremot syftar på köp av nya kapitalvaror – som (nya) maskiner, (nya) anläggningar eller (nya) hus. När ekonomer talar om köp av guld, aktier eller andra finansiella tillgångar använder de sig av begreppet finansiella investeringar eller finansiella placeringar.

2. Därefter följer bruttoinvesteringar (I), som ibland kallas fasta bruttoinvesteringar för att skilja dem från lagerinvesteringar, som vi ska återkomma till senare.

Beteckningen brutto används för att markera att förslitning (depreciering) inte är medräknad. Om förslitningen räknas med talar man om nettoinvesteringar.

Investeringarna är summan av anläggningsinvesteringar (företags investeringar i nya anläggningar) och nya maskiner plus den offentliga sektorns investeringar och bostadsinvesteringar.

Sammantaget utgjorde investeringarna 23 procent av BNP i Sverige 2014.

3. Sedan kommer offentlig konsumtion (G), dvs. kommunernas, landstingens och statens utgifter för köp av varor och tjänster. Varorna kan vara allt från spårvagnar till kontorsmateriel. Bland tjänsterna ingår sådana som utförs av offentligt anställda. I nationalräkenskaperna redovisas lönerna till offentligt anställda som inköp av tjänster som sedan erbjuds allmänheten utan kostnad.

Observera att G varken inkluderar transfereringar, som arbetslöshetsersättningar och pensioner, eller räntebetalningar på statsskulden. Även om transfereringarna förstås också är offentliga utgifter, räknas de inte som köp av varor eller tjänster. Det är därför som summan av de offentliga utgifterna för varor och tjänster i tabell 2.1 är lägre än summan av de totala offentliga utgifterna, där även transfereringar och räntebetalningar ingår. År 2014 svarade den offentliga konsumtionen för 26 procent av BNP i Sverige.

4. Summan av rad 1, 2 och 3 i tabell 2.1 ger det sammanlagda inköpsvärdet av varor och tjänster för privata konsumenter (hushåll), företag och offentlig sektor. Men för att bestämma de totala utgifterna för varor och tjänster behövs ytterligare två steg: För det första måste vi dra av import (IM), eftersom detta är varor och tjänster som konsumenter, företag och offentlig sektor köper från övriga världen och som alltså inte produceras i landet.

För det andra måste vi lägga till export (X), dvs. utländska konsumenters, företags och offentliga myndigheters inköp av inhemskt producerade varor och tjänster.

Skillnaden mellan export och import (X – IM) kallas nettoexport, eller handelsbalans. Om exporten i ett land överstiger importen talar man om handels-

KAPITEL 2 VARUMARKNADEN 31

överskott. Om exporten understiger importen är det i stället ett handelsunderskott. År 2014 motsvarade exporten från Sverige 45 procent av BNP och importen 41 procent. Sverige hade med andra ord ett handelsöverskott på 4 procent av BNP. 5. Så långt har vi summerat olika slags köp (försäljning) av varor och tjänster 2014.

För att bestämma produktionen samma år måste vi ta ytterligare ett steg.

Produktionen och försäljningen behöver inte vara lika stor varje år. En del av varorna säljs inte samma år som de produceras, utan de kommer att säljas senare.

Därmed kan alltså några av varorna som sålts ett visst år ha producerats tidigare.

Skillnaden mellan varor som producerats och varor som sålts ett visst år – differensen mellan produktion och försäljning – kallas lagerinvesteringar. Om produktionen överstiger försäljningen, och företagen därmed samlar på sig lager, är lagerinvesteringarna positiva. Om produktionen är mindre än försäljningen, och företagens lager minskar, är lagerinvesteringarna negativa. Lagerinvesteringarna är oftast små – positiva vissa år och negativa andra. År 2014 var lagerinvesteringarna positiva men uppgick bara till 6 miljarder kronor, en försvinnande liten del av BNP.

Se till att du förstår vart och ett av dessa tre likvärdiga sätt att beskriva sambandet mellan produktion, försäljning och lagerinvestering: • Lagerinvestering = produktion – försäljning • Produktion = försäljning + lagerinvestering • Försäljning = produktion – lagerinvestering.

2.2 Efterfrågan på varor Vi betecknar den totala efterfrågan på varor med Z. Om vi utgår från sammanställningen av BNP i avsnitt 2.1 kan vi definiera Z som Z ≡ C + I + G + X – IM Denna ekvation är en identitet (vilket är skälet till att den skrivs med tecknet ≡ i stället för ett likhetstecken). Den definierar Z som summan av privat konsumtion, investeringar, offentlig konsumtion och export minus import.

Frågan är nu vad som bestämmer Z. För att göra det lättare kan vi först göra ett antal förenklingar: • Anta att alla företag producerar samma vara, som sedan kan användas av konsumenterna till privat konsumtion, av företagen till investeringar eller av den offentliga sektorn. Tack vare denna (stora) förenkling kan vi fokusera på en enda marknad – marknaden för just denna vara – och fundera över vad som bestämmer utbud och efterfrågan på den marknaden.

• Anta att företagen är villiga att leverera en obegränsad mängd av varan till den konstanta prisnivån P. Därmed kan vi fokusera på den roll som efterfrågan spelar för bestämningen av produktionen. Som vi ska se längre fram, gäller antagandet om en konstant prisnivå bara på kort sikt. På längre sikt kan vi heller inte anta att utbudet är obegränsat. När vi studerar mer långsiktiga förlopp (med början i kapitel 7) kommer vi att överge dessa antaganden, men för tillfället gör de analysen enklare.

• Anta att ekonomin är sluten och det inte sker någon handel med resten av världen, dvs. att det inte finns någon export och import. Detta överensstämmer definitivt inte med verkligheten; alla moderna ekonomier handlar med utlandet. Från och med kapitel 5 ska vi överge även detta antagande och se vad som händer när ekonomin är öppen. Men för närvarande förenklar det också diskussionen, eftersom vi inte behöver fundera över vad som bestämmer exporten och importen.

Kom ihåg att lagerinvesteringar inte är en del av efterfrågan.

En modell börjar nästan alltid med ordet ”anta”. Det betyder att verkligheten förenklas för att belysa det aktuella ämnet.

32 KAPITEL 2

VARUMARKNADEN

Om vi antar att ekonomin är sluten, dvs. X = IM = 0, är efterfrågan på varor (Z) helt enkelt summan av privat konsumtion, investeringar och offentlig konsumtion: Z = C + I + G Vi ska nu betrakta var och en av dessa tre komponenter närmare.

Konsumtion (C) Beslut om privat konsumtion beror på många olika faktorer. Den huvudsakliga är dock disponibel inkomst (YD), den inkomst som återstår när konsumenterna har fått sina eventuella bidrag och betalat sina skatter. När människors disponibla inkomst ökar köper de fler varor, när den minskar köper de färre.

Vi låter C beteckna den privata konsumtionen och YD den disponibla inkomsten.

Vi kan nu skriva: C = C(YD) (+)

[2.1]

Detta är ett formellt sätt att uttrycka att den privata konsumtionen (C) är en funktion av den disponibla inkomsten (YD). Funktionen C(YD) kallas för konsumtionsfunktionen. Plustecknet under YD visar att när den disponibla inkomsten ökar, ökar även konsumtionen. Ekonomer kallar den sortens ekvation beteendeekvation för att ange att man försöker belysa någon särskild aspekt av mänskligt beteende – i detta fall konsumenternas beteende.

Vi använder funktioner i boken för att visa samband mellan olika variabler. Det du behöver känna till om funktioner – vilket är mycket lite – beskrivs i bilaga 1 i slutet av boken. Där förklaras all matematik du behöver för att ta dig igenom texten.

Många gånger kan det vara bra att vara lite mer specifik angående funktionens form. Detta är ett sådant fall. Låt oss därför anta att sambandet mellan konsumtion och disponibel inkomst ges av funktionen C = c0 + c1×YD

[2.2]

Funktionen är linjär, dvs. den kan avbildas som en rät linje. Det är rimligt att anta att sambandet mellan privat konsumtion och disponibel inkomst är linjärt. Sambandet bestäms då av två parametrar, c0 och c1:

Tänk på ditt eget konsumtionsbeteende. Vilka är dina värden för c0 och c1?

• Parametern c1 kallas för konsumtionsbenägenhet. (Den kallas även marginell konsumtionsbenägenhet, men ordet ”marginell” utelämnas här för enkelhets skull.) Den anger vilken effekt varje krona som läggs på den disponibla inkomsten har på den privata konsumtionen. Om c1 har värdet 0,6, leder 1 krona i ökad disponibel inkomst till att konsumtionen ökar med 1 krona × 0,6 = 60 öre.

En naturlig begränsning för c1 är att variabeln måste vara positiv; en ökning i disponibel inkomst leder sannolikt till ökad konsumtion. En annan begränsning är att c1 måste vara mindre än 1; människor konsumerar sannolikt bara en del av ökningen i disponibel inkomst och sparar resten.

• Parametern c0 har en enkel tolkning. Den beskriver hur mycket konsumenterna skulle konsumera om den disponibla inkomsten vore noll; YD = 0 i ekvation (2.2) ger C = c0. Även om inkomsten vore noll, skulle konsumtionen ändå vara positiv – oavsett inkomst behöver människor trots allt äta. Det medför att c0 alltid har ett positivt värde. Men hur kan människor konsumera om inkomsten är noll? Svaret är negativt sparande. De konsumerar genom att antingen sälja tillgångar eller låna pengar.

KAPITEL 2 VARUMARKNADEN 33

• Förändringar av värdet på c0 speglar förändringar av den privata konsumtionen vid en viss nivå på den disponibla inkomsten. Ett högre värde på c0 visar på ökad konsumtion i förhållande till inkomsten, medan ett lägre värde visar på minskad konsumtion. Det kan finnas många orsaker till att människor väljer att konsumera mer eller mindre i förhållande till den disponibla inkomsten. De kan t.ex. ha antingen lättare eller svårare att låna pengar eller vara mer eller mindre optimistiska om framtiden. Ett exempel på en minskning av värdet på c0 beskrivs i fokusrutan ”Den finansiella krisen, oron för en ekonomisk kris och den ändrade konsumtionsfunktionen 2008–2009” längre fram i detta kapitel.

Sambandet mellan privat konsumtion och disponibel inkomst i ekvation (2.2) illustreras i figur 2.1. Eftersom det är ett linjärt samband visas det som en rät linje.

Skärningen av den vertikala axeln (interceptet) är c0, medan lutningen är c1. Eftersom värdet på c1 är mindre än 1 är linjens lutning mindre än 1, vilket motsvarar en flackare lutning än 45°. Om värdet på c0 ökar, flyttas linjen upp i motsvarande mån, parallellt med sitt ursprungliga läge. (För en kort repetition av grafer, lutningar och skärningar, se bilaga 2.)

Sedan är det dags att definiera den disponibla inkomsten (YD). Den ges av YD ≡ Y – T där Y är inkomsten och T är nettot av konsumenternas betalda skatter och erhållna transfereringar. För enkelhets skull kommer vi att kalla T för skatter – men det är egentligen fråga om skatter minus transfereringar. Också denna ekvation är en identitet, vilket indikeras av tecknet ≡.

Om vi byter ut YD i ekvation (2.2) mot Y – T får vi C = c0 + c1×(Y – T)

[2.3]

Ekvation (2.3) visar att den privata konsumtionen är en funktion av inkomsten (Y) och skatterna (T). Högre inkomst ökar konsumtionen, men med en faktor som är mindre än 1. Högre skatter minskar konsumtionen, även detta med en faktor som är mindre än 1.

De totala offentliga inkomsterna i Sverige uppgick 2014 till 1 949 miljarder kronor, vilket motsvarade 50 procent av BNP. De viktigaste inkomsterna är inkomstskatt (18 procent av BNP), sociala avgifter som betalas av arbetsgivarna (9 procent) och moms (9 procent). Den offentliga sektorns utgifter uppgick till 2 029 miljarder kronor, vilket motsvarade 52 procent av BNP. Underskottet i de offentliga finanserna var därmed 2 procent av BNP. Av utgifterna utgjorde 17 procent av BNP transfereringar och 26 procent offentlig konsumtion.

Privat konsumtion, C

Figur 2.1 Privat konsumtion och disponibel inkomst Den privata konsumtionen ökar med den disponibla inkomsten men med en faktor som är mindre än 1. Ett lägre värde på c0 leder till att hela linjen förskjuts nedåt.

Konsumtionsfunktion C = c0 + c1 × YD Lutning = c1 c0

Disponibel inkomst YD

34 KAPITEL 2

VARUMARKNADEN

Investeringar (I) Endogena variabler är sådana variabler som förklaras inom modellen. Exogena variabler är sådana variabler som tas för givna, dvs. som är bestämda utanför modellen.

Det finns två typer av variabler i modellerna. Vissa variabler beror på andra variabler och förklaras därmed inom modellen. Sådana variabler kallas endogena. Men det finns också variabler som inte förklaras inom modellen. Sådana variabler kallas exogena. Ett annat sätt att benämna exogena variabler är att säga att de tas för givna. Vi kommer i detta kapitel att ta investeringarna för givna (exogena) och skriva: I=Ī

[2.4]

Att sätta ett streck ovanför beteckningen för investeringar är ett enkelt sätt att ange att investeringarna antas vara givna.

Vi antar att investeringarna är givna för att förenkla modellen, men antagandet är inte utan problem. När vi senare i detta kapitel studerar effekterna av förändringar i produktionen förutsätter vi att investeringarna inte påverkas. Detta är naturligtvis inte helt realistiskt – företag som ser att produktionen ökar kan mycket väl behöva skaffa fler maskiner och därmed öka investeringarna. För tillfället tar vi dock inte hänsyn till sådana reaktioner. En mer realistisk bestämning av investeringarna antas i kapitel 4.

Offentlig konsumtion (G) Kom ihåg att ”skatter” står för skatter minus transfereringar.

Kommuner och landsting har dock nyligen fått möjlighet att bygga upp särskilda resultatutjämningsfonder som de kan dra ner i dåliga tider enligt vissa regler. Det innebär lite större möjligheter för kommuner och landsting att anpassa budgetsaldot efter konjunkturen.

Den tredje komponenten i vår modell är offentlig konsumtion. Tillsammans med skatterna (T) beskriver G finanspolitiken – nivåer som beslutsfattarna väljer på skatter och offentliga utgifter. Mera precist utgörs finanspolitiken av statens beslut om skatter och offentliga utgifter. Landstingen och kommunerna beslutar om sina utgifter samt om landstings- och kommunalskatter, men enligt lag ska landstingsoch kommunala budgetar vara i balans när det gäller löpande inkomster och utgifter.

(Däremot får investeringar finansieras genom lån.) Det finns med andra ord mycket litet utrymme för landstingen och kommunerna att bedriva finanspolitik, dvs. att låta skatterna variera i förhållande till utgifterna. Det är bara staten som har en sådan möjlighet. När vi i fortsättningen talar om finanspolitik menar vi därför statens – riksdagens – beslut om statliga skatter och utgifter. Förändringar i T och G antas bero på riksdagens beslut. Vi kommer därför att använda begreppet ”staten” synonymt med ”den offentliga sektorn”. Precis som med investeringarna kommer vi att låta G och T vara exogena, men inte av samma anledning. Att vi låter G och T vara exogena grundar vi på två vitt skilda argument: • För det första beter sig stater inte lika förutsägbart som konsumenter eller företag. Det finns inget stabilt beteende som bestämmer G eller T på samma sätt som vi antog att den privata konsumtionen bestäms.

• För det andra är en av makroekonomernas viktigaste uppgifter att analysera följderna av olika utgifts- och skattebeslut. Vi vill kunna säga: ”Om regeringen väljer dessa värden för G och T, så kommer detta att hända.” I denna bok behandlar vi G och T som exogena variabler som bestäms av politiska beslut och försöker inte förklara dem inom modellen. Men för enkelhets skull avstår vi ändå från att sätta streck över G och T.

KAPITEL 2 VARUMARKNADEN 35

2.3 Bestämning av jämviktsproduktionen Vi sammanfattar först det vi hittills har tagit upp.

Om vi antar att både exporten och importen är noll, är efterfrågan på varor summan av privat konsumtion, investeringar och offentlig konsumtion: Z = C + I + G Om vi byter ut C och I enligt ekvationerna (2.3) och (2.4) ger detta Z = c0 + c1×(Y – T) + Ī + G

[2.5]

Efterfrågan på varor (Z) beror på inkomsterna (Y), skatterna (T), investeringarna (I) och den offentliga konsumtionen (G).

Vi går vidare till varumarknaden och sambandet mellan produktion och efterfrågan. Om företagen håller lager behöver produktionen inte vara lika med efterfrågan. Företagen kan exempelvis tillgodose efterfrågan som överstiger produktionen genom att ta av sina lager, dvs. genom att göra negativa lagerinvesteringar. Och de kan hantera att efterfrågan är lägre än produktionen genom att öka sina lager, alltså genom att göra positiva lagerinvesteringar. Företagen brukar sträva efter att ha en optimal lagerhållning. Om efterfrågan är större än produktionen blir lagren mindre än vad som anses optimalt. Om efterfrågan visar sig vara mindre än produktionen samlar företagen på sig större lager än optimalt. När lagren är exakt så stora som företagen önskar är produktionen (Y) lika med efterfrågan på varor (Z). Det råder med andra ord jämvikt på varumarknaden: Y = Z

[2.6]

Denna ekvation är ett jämviktsvillkor. Modeller kan ha tre typer av ekvationer: identiteter, beteendeekvationer och jämviktsvillkor. Du har nu fått se prov på alla tre: ekvationen som definierar den disponibla inkomsten är en identitet, konsumtionsfunktionen är en beteendeekvation och villkoret att produktionen är lika med efterfrågan är ett jämviktsvillkor.

Om vi byter ut efterfrågan (Z) i ekvation (2.6) mot uttrycket i ekvation (2.5) får vi Y = c0 + c1×(Y – T) + Ī + G

[2.7]

Ekvation (2.7) betecknar algebraiskt samma sak som vi lite mer informellt beskrev i början av kapitlet: I jämvikt är produktionen (vänsterledet i ekvationen) lika med efterfrågan (högerledet). Efterfrågan beror i sin tur på inkomsten, som i sig är lika med produktionen.

Lägg märke till att samma bokstav (Y) betecknar både produktion och inkomst. Det är ingen slump! Som vi såg i kapitel 1 kan man se på BNP från antingen produktionseller inkomstsidan. Produktionen och inkomsten är identiskt lika.

När vi nu har konstruerat en modell, kan vi lösa den för att ta reda på vad som bestämmer nivån på produktionen – t.ex. hur produktionen ändras när den offentliga konsumtionen ändras. När du löser en modell bör du inte bara lösa den algebraiskt, utan du måste också förstå varför resultatet blir som det blir. I denna bok kommer lösningen av modellerna och effekterna av olika förändringar även att åskådliggöras i diagram – ibland hoppar vi över algebran helt och hållet – och analysen att beskrivas med ord. Makroekonomer använder sig alltid av dessa tre verktyg:

36 KAPITEL 2

VARUMARKNADEN

• algebra för att vara säkra på att logiken stämmer • diagram för att skapa en intuitiv uppfattning • ord för att förklara resultaten.

Gör det till en vana du också!

Den algebraiska metoden Multiplicera parametern c1 med Y och T inom parentesen i jämviktsekvationen (2.7) så att vi får: Y = c0 + c1×Y – c1×T + Ī + G Flytta c1×Y till vänsterledet, bryt ut Y och flytta termen c1×T så att den kommer sist i högerledet: (1 – c1)×Y = c0 + Ī + G – c1×T Dividera båda leden med (1 – c1), förkorta bort termen i vänsterledet och bryt ut 1/ (1-c1) i högerledet: ±1± Y = [c0 + Ī + G – c1×T] 1 – c1

[2.8]

Ekvation (2.8) visar jämviktsproduktionen, den nivå där produktionen är lika stor som efterfrågan, som en funktion av termerna i högerledet.

”Autonom” betyder oberoende – i detta fall oberoende i förhållande till produktionen.

T = G ger (G – c1×T) = (T – c1×T) = (1 – c1)×T > 0

• Termerna inom hakparentesen, [c0 + Ī + G – c1×T], i högerledet är den del av efterfrågan på varor som inte är beroende av produktionen, så kallad autonom efterfrågan.

Kan vi vara säkra på att den autonoma efterfrågan är positiv? Nej, men det är mycket sannolikt. De första två termerna inom parentesen, c0 och Ī, är positiva, men hur är det med G – c1×T? Anta att staten har en balanserad budget, dvs. att skatterna är lika stora som den offentliga konsumtionen. Om T = G och konsumtionsbenägenheten (c1) är mindre än 1 (som vi har antagit), är G – c1×T positivt, liksom hela den autonoma efterfrågan. Bara om det är ett tillräckligt stort överskott i statsbudgeten – om skatterna är mycket högre än den offentliga konsumtionen – kan den autonoma efterfrågan bli negativ. Den eventualiteten bortser vi från.

• Granska nu den första termen, 1/(1 – c1). Eftersom konsumtionsbenägenheten (c1) har ett värde mellan 0 och 1, blir värdet på 1/(1 – c1) större än 1. Därför kallas detta värde, som multiplicerar den autonoma efterfrågan, för en multiplikator.

Ju lägre värde c1 har, desto större är multiplikatorn.

Vad innebär då multiplikatorn? Anta att konsumenterna vid en viss inkomstnivå beslutar sig för att konsumera mer. Anta närmare bestämt att c0 i ekvation (2.3) ökar med 1 miljard kronor. Av ekvation (2.8) ser vi att produktionen då kommer att öka med mer än 1 miljard. Om exempelvis c1 = 0,6, är multiplikatorn 1/(1 – 0,6) = 1/0,4 = 2,5. Därmed ökar alltså produktionen med 2,5 × 1 miljard kronor = 2,5 miljarder kronor.

Vi har studerat en ökning av den privata konsumtionen, men enligt ekvation (2.8) kommer vilken förändring som helst av den autonoma efterfrågan – oavsett om förändringen rör investeringar, offentlig konsumtion eller skatter – att få samma kvalitativa effekt; förändringen av produktionen blir större än förändringen av den autonoma efterfrågan.

KAPITEL 2 VARUMARKNADEN 37

Var kommer denna multiplikatoreffekt ifrån? Ekvation (2.7) ger en ledtråd: en ökning av c0 innebär ökad efterfrågan. Denna ökade efterfrågan leder till en lika stor ökning av produktionen. Ökningen av produktionen leder till en lika stor ökning av inkomsten (kom ihåg att aggregerad inkomst och aggregerad produktion är identiskt lika). Inkomstökningen får konsumtionen att stiga ännu mer, vilket ytterligare höjer efterfrågan osv. Det bästa sättet att beskriva mekanismen är med hjälp av ett diagram.

Den grafiska metoden Vi börjar med att rita produktionen som en funktion av inkomsten i figur 2.2. Produktionen visas på den vertikala axeln och inkomsten på den horisontella. Eftersom produktion och inkomst är identiskt lika, så visas sambandet mellan dem av en 45-graderslinje, dvs. en rät linje från origo (punkten där axlarna möts) som har en lutning med värdet 1.

Figur 2.2

Efterfrågan (Z), produktion (Y)

Jämvikt på varumarknaden Jämviktsproduktionen bestäms av villkoret att produktionen är lika med efterfrågan.

Lutning = 1 ZZ Efterfrågan

A

Y

Lutning = c1 Jämviktspunkt: Y = Z

c0

Autonom konsumtion

45° Y Inkomst (Y)

Vi visar sedan efterfrågan som en funktion av inkomsten. Förhållandet mellan efterfrågan och inkomst ges av ekvation (2.5). För att göra det mer överskådligt skriver vi om ekvationen och sätter ihop termerna för autonom efterfrågan inom en parentes: Z = (c0 + Ī + G – c1×T) + c1×Y

[2.9]

Efterfrågan beror på den autonoma efterfrågan och inkomsten, som ju bestämmer den privata konsumtionen. Sambandet mellan efterfrågan och inkomst betecknas ZZ i grafen. Den punkt där efterfrågefunktionen skär den vertikala axeln anger storleken på efterfrågan när inkomsten är lika med noll. Detta är lika med den autonoma efterfrågan. Linjens lutning visar konsumtionsbenägenheten (c1). När inkomsten

38 KAPITEL 2

VARUMARKNADEN

Se på den vertikala axeln. Avståndet mellan Y och Y’ på den vertikala axeln är större än avståndet mellan A och B – som är lika med 1 miljard kronor.

ökar med 1 krona, ökar efterfrågan med c1 kronor. Eftersom värdet på c1 är positivt men mindre än 1, har linjen – efterfrågefunktionen – en positiv lutning, men lutningen är mindre än 1.

Jämviktsproduktionen (Y) anges av den punkt där 45-graderslinjen skär efterfrågefunktionen, punkten A. Till vänster om A överstiger efterfrågan produktionen.

Till höger om A överstiger produktionen efterfrågan. Bara i punkten A är efterfrågan och produktionen lika.

Anta att ekonomin befinner sig i jämvikten A, där produktionen är lika med Y. Anta sedan att c0 ökar med 1 miljard kronor. Vid den initiala inkomstnivån (nivån på den disponibla inkomsten i punkten A, eftersom T förblir oförändrad i detta exempel) ökar således konsumenterna sin konsumtion med 1 miljard kronor. Vad som händer framgår av figur 2.3, som bygger vidare på figur 2.2.

Av ekvation (2.9) kan vi utläsa att oavsett inkomst är efterfrågan 1 miljard kronor högre. Före ökningen av c0 visade linjen ZZ sambandet mellan efterfrågan och inkomst. Efter ökningen av c0 med 1 miljard kronor anges sambandet mellan inkomst och efterfrågan av linjen ZZ’, som är parallell med linjen ZZ men har ett värde som är 1 miljard kronor högre. Med andra ord förskjuts efterfrågekurvan parallellt uppåt med 1 miljard kronor. Den nya jämvikten är skärningspunkten mellan 45-graderslinjen och det nya efterfrågesambandet ZZ’ i punkten A’.

Jämviktsproduktionen ökar från Y till Y’. Produktionsökningen (Y’ – Y), som vi kan mäta antingen på den horisontella eller på den vertikala axeln, är större än den initiala konsumtionsökningen på 1 miljard kronor. Detta är multiplikatoreffekten.

Figur 2.3

ZZ' Efterfrågan (Z), produktion (Y)

Effekten på produktionen av en ökning av den autonoma efterfrågan En ökning av den autonoma efterfrågan påverkar jämviktsproduktionen med en faktor som är större än 1.

Aˇ

Yˇ

D B

Y

1 miljard kronor

E

ZZ

C

A

45° Y

Yˇ Inkomst (Y)

Med hjälp av grafen är det enklare att förklara vad som händer. Den initiala ökningen av konsumtionen höjer efterfrågan med 1 miljard kronor. Vid den initiala inkomstnivån (Y) anges nivån på efterfrågan av punkten B; efterfrågan är 1 miljard

KAPITEL 2 VARUMARKNADEN 39

kronor högre. För att möta denna högre efterfrågan ökar företagen produktionen med 1 miljard kronor. Produktionsökningen på 1 miljard medför att inkomsten ökar med 1 miljard (eftersom inkomsten är lika med produktionen). Ekonomin förflyttas därför till C. Både produktionen och inkomsten blir således 1 miljard kronor högre.

Men det tar inte slut där. Inkomstökningen leder till ytterligare ökad efterfrågan.

Efterfrågan anges nu av punkten D. Punkten D leder till högre produktion osv., tills ekonomin når punkten A’, där produktion och efterfrågan återigen är lika. Detta är alltså det nya jämviktsläget.

Vi kan utveckla den här förklaringen ytterligare.

• Den första ökningen av efterfrågan, som visas av sträckan AB i figur 2.3, är lika med 1 miljard kronor.

• Denna första ökning av efterfrågan leder till en lika stor ökning av produktionen, dvs. med 1 miljard kronor. Det anges också av sträckan AB. • Denna första ökning av produktionen leder till en lika stor ökning av inkomsten.

Det mäts av sträckan BC som också är lika med 1 miljard kronor.

• Den andra ökningen av efterfrågan, som visas av sträckan CD, är lika med 1 miljard kronor (den initiala inkomstökningen) multiplicerad med konsumtionsbenägenheten c1, alltså c1 miljarder kronor.

• Denna andra ökning av efterfrågan leder till en lika stor ökning av produktionen, vilket också visas av sträckan CD. Följaktligen sker också en lika stor ökning av inkomsten, vilket anges av sträckan DE. • Den tredje ökningen av efterfrågan är lika med c1 miljarder kronor (den andra ökningen av inkomsten) multiplicerat med c1, den marginella konsumtionsbenägenheten, dvs. c1×c1 = c12 miljarder kronor osv.

Enligt denna logik är den totala ökningen av produktionen efter exempelvis n + 1 omgångar lika med 1 miljard kronor multiplicerat med summan: 1 + c1 + c12 + . . . + cn1 En sådan summa kallas för en geometrisk serie. Geometriska serier dyker upp då och då i boken. En egenskap hos geometriska serier är att när c1 är mindre än 1 (som i detta fall) och när n blir större och större, fortsätter summan att öka men når till slut ett gränsvärde. Detta gränsvärde är 1/(1 – c1), vilket innebär att den slutliga ökningen av produktionen blir 1/(1 – c1) miljarder kronor.

Uttrycket 1/(1 – c1) borde kännas bekant. Det är multiplikatorn, om än härledd på annat sätt. Detta ger oss en annan, mer intuitiv förklaring av multiplikatorn. Vi kan föreställa oss att den ursprungliga ökningen av efterfrågan ger upphov till successiva ökningar av produktionen, där varje ökning av produktionen leder till en ökning av inkomsten, vilket i sin tur leder till en ökning av efterfrågan, vilket leder till en ytterligare ökning av produktionen, vilket leder till … osv. Multiplikatorn är summan av alla dessa successiva ökningar av produktionen.

Den verbala metoden Hur kan våra slutsatser sammanfattas i ord?

Produktionen beror på efterfrågan, som beror på inkomsten, som i sig är lika med produktionen. En ökning av efterfrågan, t.ex. genom en ökning av den offentliga konsumtionen, leder till en ökning av produktionen och en motsvarande ökning av inkomsten. Denna inkomstökning leder till ytterligare ökad efterfrågan, vilket leder till ytterligare ökning av produktionen osv. Slutresultatet är en produktionsökning

Se bilaga 1 för en diskussion av geometriska serier.

Kuggfråga: Föreställ dig multiplikatorn som ett resultat av dessa successiva omgångar. Vad skulle hända i varje omgång om c1, konsumtionsbenägenheten, var större än 1?

40 KAPITEL 2

VARUMARKNADEN

som är större än den ursprungliga förändringen av efterfrågan – där skillnaden bestäms av multiplikatorn.

Multiplikatorn har ett direkt samband med konsumtionsbenägenheten. Ju större konsumtionsbenägenheten är, desto större är multiplikatorn. Hur stor är konsumtionsbenägenheten i Sverige? För att besvara en sådan fråga använder sig ekonomer av ekonometri, en typ av statistisk analys. Detta slags analys förklaras i bilaga 2 i slutet av boken. Där finns en beräkning av konsumtionsbenägenheten.

Hur lång tid tar det för produktionen att anpassas?

Vi återgår till exemplet en sista gång. Anta att c0 ökar med 1 miljard kronor. Vi vet att produktionen kommer att öka med en summa som motsvaras av multiplikatorn 1/(1 – c1) gånger 1 miljard kronor. Men hur lång tid kommer det att ta för produktionen att nå detta högre värde?

Genom att formulera jämviktsvillkoret (2.6) har vi antagit att produktionen alltid är lika med efterfrågan. Med andra ord har vi antagit att produktionen omedelbart anpassar sig till efterfrågan. Och genom att formulera konsumtionsfunktionen (2.2) har vi antagit att konsumtionen omedelbart reagerar på förändringar av den disponibla inkomsten. Enligt dessa två antaganden rör sig ekonomin ögonblickligen från A till A’ i figur 2.3 (även om vi förklarade processen i olika steg). Ökad efterfrågan leder till omedelbart ökad produktion, den ökade inkomst som följer av ökad produktion leder omedelbart till ökad efterfrågan osv.

Men i verkligheten är det förstås inte rimligt med en omedelbar anpassning av produktionen. Ett företag som möter ökad efterfrågan kan mycket väl vänta med att anpassa produktionen, medan det under tiden minskar sitt lager. Och det är inte självklart att ett hushåll som får ökade inkomster genast ökar sin konsumtion. Olika fördröjningar gör att anpassningen av produktionen alltid tar tid.

Att på ett formellt sätt beskriva denna successiva anpassning av produktionen, dvs. att formulera ekvationerna för det som ekonomer kallar anpassningens dynamik, skulle bli för avancerat på detta stadium. Men det är lätt att beskriva dynamiken i ord: • Anta t.ex. att företagen fattar beslut om sin produktion i början av varje kvartal.

När de väl har fattat sina beslut antas produktionen inte kunna justeras under resten av kvartalet. Om försäljningen överstiger produktionen, drar företagen därför ner på sina lager för att möta efterfrågan. Om försäljningen å andra sidan är mindre än produktionen, bygger företagen upp sina lager.

• Anta nu att konsumenterna bestämmer sig för att spendera mer, dvs. de ökar c0.

Under det kvartal då detta sker ökar efterfrågan, men produktionen – som enligt vårt antagande bestämdes vid kvartalets början – förändras inte ännu. Därför förändras inte heller den aggregerade inkomsten.

• När företagen upptäcker att efterfrågan ökat, bestämmer de sig sannolikt för att öka produktionen nästa kvartal. Denna ökade produktion leder till en motsvarande inkomstökning och ytterligare ökad efterfrågan. Om försäljningen då fortfarande överstiger produktionen, kommer företagen att öka produktionen ytterligare under nästa kvartal osv.

• Produktionen tar kort sagt inte något omedelbart språng från ett jämviktsläge till ett annat när konsumenterna ökar sina köp. Produktionen ökar i stället gradvis från Y till Y’.

KAPITEL 2 VARUMARKNADEN 41

Hur lång tid denna anpassning tar beror på vilket sätt och hur ofta företagen reviderar sina produktionsplaner. Om företagen justerar produktionsplanerna oftare kommer anpassningarna att ske snabbare.

Vi ska göra som vi just har gjort flera gånger i fortsättningen. Sedan vi har sett på förändringarna i jämviktsproduktionen, beskriver vi på ett informellt sätt hur ekonomin rör sig från ett jämviktsläge till ett annat. Detta gör inte bara analysen mer realistisk, utan gör det också lättare att förstå hur modellen fungerar.

Detta avsnitt har fokuserat på ökningar av efterfrågan, men mekanismen gäller förstås även omvänt; minskad efterfrågan leder till minskad produktion. Lågkonjunkturen i spåren av finanskrisen som började 2007–2008 berodde på att två av de fyra komponenterna i den autonoma efterfrågan föll kraftigt på samma gång. Kom ihåg att uttrycket för autonom efterfrågan är [c0 + I + G – c1×T]. I fokusrutan längre fram framgår att när krisen startade fick oron för framtiden konsumenterna att minska utgifterna, trots att den disponibla inkomsten ännu inte hade fallit. Värdet på c0 minskade alltså. När bostadspriserna föll i många länder blev det betydligt mindre attraktivt att bygga nya bostäder. Eftersom bostadsbyggande är en del av investeringarna (I), minskade dessa dramatiskt. När den autonoma efterfrågan minskade, föll den totala efterfrågan på varor. Det medförde, på det sätt vi beskrivit tidigare, att produktionen också föll.

2.4 Investeringar = sparande: en alternativ syn på jämvikt på varumarknaden Hittills har vi sett jämvikt på varumarknaden som att produktionen ska vara lika med efterfrågan. Ett annat synsätt är att i stället utgå från investeringar och sparande. Det var så John Maynard Keynes först formulerade den modell som presenteras i vår lärobok i sin mycket inflytelserika bok The General Theory of Employment, Interest and Money som utkom 1936.

Vi ser först på sparandet i ekonomin. Det är summan av privat och offentligt sparande.

• Privat sparande (S), dvs. konsumenternas sparande, är definitionsmässigt lika med deras disponibla inkomst minus deras konsumtion: S = YD – C Genom att använda definitionen av disponibel inkomst kan vi definiera privat sparande som inkomster minus skatter minus konsumtion: S = Y – T – C • Offentligt sparande är definitionsmässigt lika med skatter (netto efter transfereringar) minus offentlig konsumtion, T – G. Om skatterna överstiger den offentliga konsumtionen har staten ett budgetöverskott. Det betyder att det offentliga sparandet är positivt. Om skatterna understiger den offentliga konsumtionen har staten ett budgetunderskott. Då är det offentliga sparandet negativt.

• Vårt tidigare villkor för jämvikt på varumarknaden var att produktionen måste vara lika med efterfrågan, som i sin tur är summan av den privata konsumtionen, investeringarna och den offentliga konsumtionen: Y = C + Ī + G

42 KAPITEL 2

VARUMARKNADEN

Subtrahera skatterna (T) från båda sidor och flytta den privata konsumtionen till vänsterledet: Y – T – C = Ī + G – T Vänsterledet i denna ekvation är det privata sparandet (S). Därför kan vi skriva S = Ī + G – T eller, genom att flytta investeringarna till vänsterledet och det privata sparandet till högerledet, kan vi också skriva Ī = S + (T – G)

[2.10]

I vänsterledet har vi investeringar, i högerledet ekonomins totala sparande som summan av privat och offentligt sparande.

Ekvation (2.10) ger oss ett alternativt villkor för jämvikt på varumarknaden. Enligt ekvationen förutsätter jämvikt på varumarknaden att investeringarna är lika med det totala sparandet, dvs. summan av privat och offentligt sparande. Detta alternativa villkor för jämvikt på varumarknaden kallas för IS-sambandet, vilket står för att ”investeringarna är lika med sparandet”. De resurser som företagen vill investera måste vara lika stora som de resurser privata konsumenter och den offentliga sektorn vill spara.

Man kan förstå ekvation (2.10) genom att föreställa sig en ekonomi där en enda person måste besluta om hur mycket som ska konsumeras, investeras och sparas: en ”Robinson Kruse-ekonomi”. För Robinson Kruse är spar- och investeringsbesluten en och samma sak. Det han investerar (säg att han låter kaniner fortplanta sig i stället för att äta dem till middag) sparar han samtidigt automatiskt. I en modern ekonomi fattas dock investeringsbesluten av företag, medan sparbesluten fattas av konsumenter och offentlig sektor. Av ekvation (2.10) kan vi utläsa att i jämvikt måste alla dessa beslut leda till att investeringarna blir lika stora som sparandet.

Sammanfattningsvis finns det två sätt att ange villkoret för jämvikt på varumarknaden:

produktion = efterfrågan investeringar = sparande

I ekvation (2.6) ställde vi upp villkoret att produktionen måste vara lika med efterfrågan för att varumarknaden skulle vara i jämvikt. Men vi kan också som i ekvation (2.10) formulera villkoret som att investeringarna ska vara lika med sparandet. De två villkoren är två sidor av samma mynt. Det beror på att ett konsumtionsbeslut samtidigt alltid innebär ett sparandebeslut; givet den disponibla inkomsten är konsumenternas sparande bestämt när konsumtionen är bestämd och vice versa. Vår specifikation av konsumtionsfunktionen gör att privat sparande kan skrivas som:

S = Y – T – C = Y – T – c0 – c1×(Y – T)

Om vi adderar termerna med disponibel inkomst i högerledet får vi: S = –c0 + (1 – c1) × (Y – T)

[2.11]

På liknande sätt som vi kallade c1 för konsumtionsbenägenhet kan vi kalla 1 – c1 för sparbenägenhet. Sparbenägenheten talar om för oss hur stor andel av en inkomst-

Denna utmärkta bok fyller ett stort behov av en aktuell och modern lärobok i makroekonomi på svenska av hög internationell kvalitet och anpassad för svensk ekonomi och ekonomisk politik. Dess klara och sammanhållna framställning har både bredd och djup och bygger konsekvent på välgrundad och modern teori och empiri.

Lars E.O. Svensson, professor i nationalekonomi

Makroekonomi är den första internationellt ledande läroboken i ämnet som översatts till svenska. Boken har anpassats till svenska förhållanden.

Det engelskspråkiga originalets författare, Olivier Blanchard, är professor vid MIT och chefsekonom vid Internationella valutafonden. Macroeconomics har fått ett stort genomslag runt om i världen, både i undervisning och för ekonomisk-politiskt beslutsfattande. Den har utkommit i sju upplagor och är översatt till 17 språk.

Bokens internationella framgång beror till stor del på att den använder en enda sammanhängande modell, vilket underlättar förståelsen. Boken bygger på den senaste makroekonomiska forskningen.

Den svenska versionen inkluderar kärnan i originalet men är mer koncis.

Teorin illustreras med hjälp av en rad exempel från makroekonomisk utveckling och politik i Sverige.

Bearbetningen av originalet har gjorts av professorerna Lars Calmfors, Harry Flam, John Hassler och Per Krusell vid Institutet för internationell ekonomi, Stockholms universitet. De har alla lång erfarenhet av ekonomisk-politisk utvärdering och debatt, forskning och inte minst undervisning.

Med boken följer ett omfattande digitalt stöd i form av ett så kallat eLabb.

Detta verktyg hjälper studenterna i deras inlärning och innefattar övningsuppgifter med förklarande texter.

I Makroekonomi ger författarna en bred och djup översikt över nationalekonomin.

Boken lägger grundvalarna för en bra diskussion om ekonomisk politik.

Anders Borg, finansminister 2006–2014

Makroekonomi fyller en mycket viktig funktion och att den är på svenska gör den lättillgänglig för många. Sverige är en liten öppen ekonomi med speciella förutsättningar och att få svenska exempel gör därmed boken extra intressant.

Annika Winsth, chefekonom Nordea

Best.nr 47-11470-2 Tryck.nr 47-11470-2