Page 1


Chica

Indianflickan


v

illi

h

l n indianflickan Chica


k i n av a

illi

h

la d i n a iann ild f n i a a

d n n

© Gillis Bergh 2018 Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-7699-951-6


Inn h ll f Prolog.

cknin

Pumorna.

sid.

1.

Kap.

1.

Från nytt till gammalt land. sid. 10.

Kap.

2.

Apache eller Mexican.

sid. 15.

Kap.

3.

Inget, lite eller tillräckligt.

sid. 18.

Kap.

4.

Karparna.

sid. 21.

Kap.

5.

En egen mustang.

sid. 24.

Kap.

6.

Cantadora.

sid. 27.

Kap.

7.

Indianskolan.

sid. 33.

Kap.

8.

En riktig apache.

sid. 42.

Kap.

9.

Stråtrövarna.

sid. 45.

Kap. 10.

Flykten mot ingenstans.

sid. 53.

Kap. 11.

Fält av guld.

sid. 59.


Inn h ll f

cknin

fortsättning

Kap. 12.

Lokomotivresan.

sid. 69.

Kap. 13.

New ork.

sid. 75.

Kap. 14.

Starke Adolf.

sid. 77.

Kap. 15.

Tamburin-mannen.

sid. 87.

Epilog.

Ariozo.

sid. 91.


u

a.

Prologen

en brunvita kaninen kikade försiktigt upp ur sin jordhåla. Kusten klar såg det ut som. Med ett skutt for den ut i det brunbrända gräset. Målet låg i det grönare gräset en bit bort. Språnget därifrån till nästa skyddande håla var inte långt. Och snabb var kaninen. ndå räckte farten inte till mot den pil som med dödsbringande precision for genom luften. Chica log förnöjt. Middagen var räddad. Kanin nummer två denna dag fäste hon precis som den första i klykan på sin midjerem. En riktig hejare på att skjuta med pilbåge hade Chica tränat sig till. På indianskt vis, med båge och pilar täljda av wangi-trädets smala grenar. En kombination av både hårt och segt material från ett och samma träd. Med en najad flintaspets i framänden och fjäderborst i bakänden borrade sig pilarna rakt genom luften. Pilar som inte böjde sig för vinden, och inte heller gick sönder om de bara träffade något mjukt vill säga, som en kanin till exempel. Den nyss avlossade pilen satt åter i kogret på Chicas rygg, oskadad och redo att kunna användas igen. Med raska steg vände Chica kosan mot hemmet. Pilkoger, båge och en vattenbälg av skinn hängde på hennes rygg. Och två kaniner i klykan minsann. Vad glad mor ska bli.

1.


Men livet kan förändras fort, precis som det nyss gjort för kaninerna. Chica var bara fem år gammal och inte ens ett halvt huvud högre än de två fyrbenta drabanter som nu plötsligt och tyst tassande dök upp i hennes väg.

Chica tvärstannade och svalde. Visserligen hade hon sett detta par tidigare i dess brunskimrande pälsar. Men då på behörigt avstånd och inte som nu, på stigen mitt framför henne. Pumorna, bergens obestridliga kungar. Nåja, en av dem var hona, det kunde Chica i alla fall se. Den av de två som bestämde, det hade Chicas mor berättat. Möter du dem så är det honan du ska förhandla med. Låt dig inte luras, men lura heller inte pumorna. Gör dem till dina vänner. Det tjänar ni båda på. 2.


Chica mindes sin mors förmaningar. Men hur nu detta förhandlande skulle gå till, det fick hon allt klura ut själv. Pumorna smög sakta och fräsande rakt mot henne med blottade vassa tänder. Som alltid hungriga och på jakt efter något ätbart. Guanacon, ett litet lamadjur, var huvudfödan för dessa viga jägare. Men det kunde gå dagar och veckor mellan fångsttillfällena. Till Chicas nackdel var det dessvärre just det som var fallet nu. Pumorna var uthungrade men ändå i kraft att jaga. Och vad nalkades väl här på stigen om inte en rejäl munsbit. En till synes försvarslös tvåbenad individ utan klor på tassarna och med mycket små tänder. Pumorna var segervissa. Pilbågen var visserligen ett alternativ att försvara sig med, men det skulle ta för lång tid att göra den i ordning. Pumorna skulle vara över henne i ett huj om hon försökte, det förstod Chica. Så med ett ryck fick hon upp den lilla kniven hon bar i bältet. Inte mycket att försvara sig med, men det var heller inte tanken. Chica satte knivspetsen mot sin överarms högsta punkt och skar illa grinande en skåra ända ner mot handen. Blodet sipprade ut inför pumorna åsyn. Båda pumorna reste sig från sin smygställning, rakt upp på bakbenen med ett förvånat uttryck i pälsansiktet. Budskapet från Chica var inte att missta sig på. Inte innebörden av den telepatiska kommunikationen heller. Chica skulle komma att sälja sig dyrt. 3.


Djur kan man inte att prata med, på människors vis, det visste Chica. Men den begåvning som utvecklats under säkert tusen indianår. Detta att kunna kommunisera med djur, som Chicas mor ärvt, den förmågan hade även överförts till hennes dotter. Att alla indianer eller mäniskor inte kunde förstå djur, det visste inte Chica om än. Tiatt kallade apache-indianerna denna förmåga för. Den viftande knivens budskap från Chica till pumorna ekade tyst men klart som dagen bland bergen. ag kommer att svårt såra den som först angriper mig . Alla djur undviker i det längsta att bli skadade. Hellre fly än illa fäkta är naturens levnadslag. Bara hungern står emot denna princip. Men nu var ju dessvärre de två pumorna väldigt hungriga. En stund av stilla avvaktan och riskkalkylering uppstod. Pumorna tittade ömsom på varandra och ömsom på Chica, som nu insåg att hon i alla fall hade fått ett övertag, om än ett litet sådant. Dags för nästa drag i förhandlingen. Hon stack kniven i en av kaninerna från midjeklykan och svepte med ett kast bytet mot pumorna. Honan tog raskt för sig. Hanen vågade bara se på. Kanin nummer två kom nu farande mot honom. Chica ville blidka båda pumorna, som nu slet och bet i kaninernas päls tills köttet kom fram. Chica fnyste ogillande åt detta simpla bordsskick.

4.


9789176999516  
9789176999516