Berättelser om den Musikaliska Naturen
Laura Popa Adagio fĂśrlag
ADAGIO FÖRLAG info@adagioforlag.se www.adagioforlag.se
Text & bild © Laura Popa 2013 Tryck: InPrint, Lettland 2013 ISBN: 978-91-980455-1-2
Solrosens dröm · 4
Det fåfänga äppelträdet · 10
Tårpilarnas hemlighet · 16
Solarnas resa · 26
Den musicerande trädgården · 32
De magiska ballongerna · 40
Solrosens dröm
S
olrosen växte i en lummig trädgård, omgiven av valnötsträd och
syrenbersåer. Ända sedan hon var en liten blomma, önskade hon sig att kunna spela violin. Solrosen hörde en flicka som spelade violin i trädgården och blev förälskad i musiken. Musiken lät magisk! Det var som om naturens alla hemligheter gömde sig i violinlådan : vindens sus, fåglarnas sång, regndropparnas melodier. Allt rymdes i violinsången! Men solrosen hade inga händer för att hålla en violin med. Hon hade heller inga fingrar att spela med. Och hur skulle en solros skaffa sig en violin? Liljekonvaljerna som växte i trädgården skrattade åt solrosens idéer. – Du har så mycket fantasi! En solros kan inte spela violin! sa liljekonvaljerna. Det är omöjligt för en blomma att spela musikinstrument. – Det måste finnas en möjlighet! svarade solrosen envist. Jag vet det! 4
– Jag tror på dig, solros! sa ett glatt bi. – Då så! Vi ser fram emot din violinkonsert! sa liljekonvaljerna och skrattade retsamt. Solrosen trodde verkligen att det var möjligt att spela violin. Hon fantiserade att valnötsträden var musiker. De spelade musik som i en orkester. Och hon var solisten. Vad hon blev glad när hon stod där framför alla träd och spelade violin. En natt drömde solrosen att hon promenerade i trädgården bland blommorna och träden. Valnötsträden var omklädda i guldiga dräkter. De glänste i solen som diamanter. Från deras grenar hängde små snäckor och pyttesmå solar. Snäckorna snurrade och snurrade utan avbrott. Löven frasade i vinden. Det lät som om de viskade någonting. – Men vad är dessa snäckor som hänger från grenarna? undrade solrosen. – Det finns en dröm i varje snäcka, sa de susande löven. En dag kommer alla drömmar att gå i uppfyllelse. När någons dröm besannas, förvandlas alla snäckor till solar, förklarade löven. Sedan fortsatte de att susa och viska. Solrosen förstod inte vad löven menade. En dröm ryms väl inte i en snäcka, tänkte hon.
5
Det fåfänga äppelträdet –
D
et är ingen som tycker om mig! klagade äppelträdet.
Alla träd glänste i solen i sina praktfulla kostymer. Fjärilarna dansade graciöst i den varma luften. Humlesurr hördes från alla håll. Fåglarna kvittrade och sjöng nya sånger. Fågelfestivalen närmade sig och alla små och stora fåglar var ivriga att visa upp sina nya kompositioner. Ingen hade tid att trösta äppelträdet. Äppelträdet sjönk ner mot marken och såg sorgset ut. Han drog ihop sina nakna grenar och suckade. Ingen entusiasm kände han inför våren! Att grönska eller blomma intresserade inte honom. – När naturen och människorna visar att de uppskattar mig, det är då jag kommer att grönska och blomma! sa äppelträdet bestämt. Alla gillade förstås äppelträdet: solen, fåglarna, molnen, vinden, fjärilarna och alla träd som växte i närheten. Men äppelträdet märkte inte det. Eliane spelade piano i rummet som vette mot trädgården. Balkongdörren var öppen och hon hörde äppelträdet gnälla. 10
Hon blev ledsen när hon hörde att äppelträdet varken vill grönska eller blomma. Flickan tog en paus från pianospelandet och från balkongen sa hon till äppelträdet: – Det är inte sant att ingen gillar dig! Jag tycker mycket om dig. Dina blommor är så vackra och doftar så gott. Dina äpplen är saftiga och söta. Du är ett modigt träd och låter inga stormar fälla ner dig. Solen gillar dig. Den värmer upp dina grenar efter den långa och kalla vintern. Utan solens värme skulle inte dina blad och blommor växa. Dina äpplen skulle inte heller mogna utan solens värme och kärlek. Fåglarna sjunger vackra sånger för dig hela våren. Ekarna och lönnarna tycker att du är det vackraste trädet i hela trädgården! Det har de berättat för mig. Alla barn älskar dig, äppelträd! sa Eliane slutligen. Äppelträdet blev tyst ett tag. Han verkade fundera på flickans ord. – Det du säger är kanske sant! mumlade äppelträdet. Jag har varit blind och inte sett allas vänlighet.
11
De magiska ballongerna
S
erafine kunde inte sova. Hon låg i sängen och räknade får.
– Det är så tråkigt att räkna får! mumlade Serafine. Hon klev ur sängen och gick till fönstret.
Genom de stora fönstren såg hon hur fullmånen glänste som en stor diamant. Serafine öppnade balkongdörren och tittade på den grönskande trädgården. Det var vindstilla och alla träd såg ut som att de sov. – Varför kan inte jag också sova? undrade Serafine. Plötsligt öppnades hundratals små ögon från trädens stammar och grenar. De såg ut som pyttesmå strålkastare. – Jag vill så gärna sova, jag är så trött, klagade Serafine. – Du kanske tänker för mycket, sa en gammal ek och blinkade några gånger. – Det är möjligt, svarade flickan, inte alls överraskad över att eken kunde tala med henne.
40
– Men vad ska jag göra åt det då? Tankarna snurrar i mitt huvud av sig själva, sa flickan och blinkade också hon några gånger med ögonen. – Berätta för oss om dina tankar, föreslog eken. Vi lyssnar gärna. Björkarna och äppelträden som fanns i trädgården nickade med sina grenar. De ville gärna höra flickans tankar. – Åh, ni är så snälla! sa Serafine. Det är så att min lillebror alltid är sjuk. Mina föräldrar har knappast tid för mig. Det är ingen som hjälper mig med mina läxor. Jag har inga kompisar. Det är tråkigt att vara ensam. Mina skolkamrater säger att jag är konstig för att jag jämt läser sagor. Mina föräldrar tycker att jag har för mycket fantasi. Men alla barn har ju mycket fantasi! Serafine såg ledsen ut. Hon kunde knappt hålla tillbaka sina tårar. Träden lyssnade på flickan och försökte muntra upp henne. – Du kan leka med oss, sa två äppelträd med glada röster. Vi har byggt en liten koja för dig i våra stammar. Här uppe kan du klättra när du vill och se alla hus runt omkring. De fluffiga molnen och de glimmande stjärnorna ser mer spännande ut härifrån, lovade träden. Och vet du vad? Det finns faktiskt en flicka som bor i närheten som vill vara din kompis. Hon har berättat det för oss.
41