9789172234789

Anders Perméus

Daniel Lindberg

Anders och Daniel har arbetat med utformning av alla typer av IT-avtal samt tvistelösning sedan mitten av 90-talet. Båda är rankade av Legal 500 inom IT och telekom.

IT-avtal

Standardavtal utgivna av branschorganisationer har fått stor spridning vid slutande av kommersiella avtal på IT-rättens område. I IT-avtal – en kommentar till IT-branschens standardavtal kommenteras därför några av de viktigaste standardavtalen på IT-området ur ett kontrakts- och processrättsligt perspektiv. I bokens inledande del ges en introduktion till kontraktsrätten och vad som gäller generellt vid ingående av kommersiella avtal resp. vad som är särskilt angelägna frågor vid utformning av IT-avtal. Därefter kommenteras de enskilda standardavtalen översiktligt och punktvis – Avtal 90, IT-Drift, IT-Underhåll, IT-Projekt, IT-Tjänster, EDEL 06 A och ASP 06. Vidare görs jämförelser med Vervas/ Kammarkollegiets tidigare tillägg till standardavtalen samt deras egna mer beställarvänliga villkor.

För att undvika att parterna oreflekterat använder sig av de standardiserade skrivningarna diskuterar författarna fallgropar och ger handfasta råd om vad parterna bör tänka på i användningen av standardavtalen.

Boken är tänkt som en handbok dels vid tolkning och tillämpning av standardavtalen, dels vid utformning av IT-avtal resp. tvistelösning och vänder sig såväl till jurister som praktiker på IT-området, vilka i sin verksamhet kommer i kontakt med standardavtalen.

ITavtal

En kommentar till IT-branschens standardavtal

Anders Perméus är advokat och delägare på

Elvang & Partnere Advokatbyrå och undervisar i civilrätt vid Stockholms universitet.

Daniel Lindberg är advokat och delägare på Elvang & Partnere Advokatbyrå.

Jori Munukka är professor i civilrätt vid Stockholms

universitet.

Anders Perméus Daniel Lindberg

Anna Myrhed, jur.kand., har varit verksam vid

Elvang & Partnere Advokatbyrå och även arbetat som kommunikationskonsult mot IT- och telekomsektorn.

Therése Schibler, jur.stud., är verksam vid

Elvang & Partnere Advokatbyrå och har arbetat som Key Account Manager inom IT & telekom-branschen.

ISBN 978-91-7223-478-9

Jure Förlag Östermalmsgatan 84 114 50 Stockholm 08-662 00 80. www.jure.se

UNDER MEDVERK AN AV JORI MUNUKK A , ANNA MYRHED OCH THERÉSE SCHIBLER

IT-avtal En kommentar till IT-branschens standardavtal Anders Perméus Daniel Lindberg under medverkan av Jori Munukka Anna Myrhed Therése Schibler

Adress till förlaget: Jure Förlag AB Östermalmsgatan 84 114 50 Stockholm Beställningar: Jure bokhandel Artillerigatan 67 114 45 Stockholm Tel: 08-662 00 80, fax: 08-662 00 86 order@jure.se www.jure.se Att mångfaldiga innehållet i denna bok, helt eller delvis, utan medgivande av Jure Förlag AB, är förbjudet enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Förbudet gäller varje form av mångfaldigande såsom tryckning, kopiering, bandinspelning etc.

IT-avtal – En kommentar till IT-branschens standardavtal © Författarna och Jure Förlag AB, Stockholm 2013 ISBN 978-91-7223-478-9 Omslag: Layouten Johanna Blomberg Grafisk form och produktion: Tina Selander, Textfokus Tryck: Elanders, Stockholm 2013

Förord IT-avtal omfattar ofta utförande av olika typer av komplexa tjänster i en teknikbransch som är i snabb omvandling. Tjänstområdet är emellertid till stora delar oreglerat i svensk rätt. Det förhållandet att det saknas klara rättsregler för bl.a. IT-avtal medför dels en svårighet att fastställa vilka regler som skall tillämpas, dels stort utrymme för olika tolkningar av de bestämmelser som åberopas analogt eller de kontrakträttsliga principer som skall ligga till grund för en rättslig prövning. Mot den bakgrunden måste parterna förstå vikten av att utforma ett genomtänkt och heltäckande avtal. I de fall avtalet är ofullständigt eller innehåller diverse brister eller oklarheter, kommer de rättsliga effekterna att bli synnerligen oförutsebara.

Standardavtal utgivna av branschorganisationer har fått stor spridning vid slutande av kommersiella avtal på IT-rättens område. I IT-avtal – en kommentar till IT-branschens standardavtal kommenteras därför några av de viktigaste standardavtalen på ITområdet ur ett kontrakts- och processrättsligt perspektiv. I bokens inledande del ges en introduktion till kontraktsrätten och vad som gäller generellt vid ingående av kommersiella avtal resp. vad som är särskilt angelägna frågor vid utformning av IT-avtal.

Därefter kommenteras de enskilda standardavtalen översiktligt och punktvis – Avtal 90, IT-Drift, IT-Underhåll, IT-Projekt, IT-Tjänster, EDEL 06 A och ASP 06. Vidare görs jämförelser med Vervas/Kammarkollegiets tidigare tillägg till standardavtalen samt deras egna mer beställarvänliga villkor.

För att undvika att parterna oreflekterat använder sig av de standardiserade skrivningarna diskuterar vi fallgropar och ger handfasta råd om vad parterna bör tänka på i användningen av standardavtalen.

Boken är tänkt som en handbok dels vid tolkning och tillämpning av standardavtalen, dels vid utformning av IT-avtal resp. tvistelösning och vänder sig till såväl jurister som praktiker på IT-området, vilka i sin verksamhet kommer i kontakt med standardavtalen.

Som praktiserande affärsadvokater har det inte varit alldeles enkelt att frigöra tid för att avsluta författandet av denna bok, varför det tagit betydligt längre tid än väntat.

Behovet och efterfrågan synes emellertid vara lika stort idag som när författandet av boken en gång påbörjades. Vi vill tacka jur. doktor, professor Jori Munukka för hans värdefulla bidrag till boken med kapitel 1 om avtalsrätt och standardavtal. Vi vill också rikta ett stort tack till vår tidigare medarbetare, jur.kand. Anna Myrhed, och nuvarande medarbetare, jur.stud. Therése Schibler, vilka båda bidragit med källsökning, genomgång av korrekturet, utformning av skarpsinniga textförslag, upprättande av innehållsoch källförteckning samt sakregister. En fantastiskt värdefull insats från båda två.

förord

För det fall boken innehåller felaktigheter eller innehållet föranleder synpunkter från läsaren, mottages dessa tacksamt.

Stockholm den 5 november 2012 Anders Perméus och Daniel Lindberg anders.permeus@elvang.se daniel.lindberg@elvang.se

Innehåll Vissa förkortningar 1 Avtalsrätt och standardavtal 1.1 Standardavtal 1.1.1 Begreppet standardavtal och lagstiftningen 1.1.2 Standardavtalsanvändningens utveckling 1.1.3 Typer av standardavtal

1 1 1 3 4

1.2 Avtals ingående 1.2.1 Grundläggande avtalsprinciper 1.2.2 Regler om avtalsingående och deras tillämpning 1.2.3 Avtalsprocessen vid användningen av standardavtal

5 5 7 10

1.3 Avtals ogiltighet 1.3.1 Rättsföljden ogiltighet 1.3.2 Avtalslagens ogiltighetsregler 1.3.3 Andra lagstadgade ogiltighetsregler 1.3.4 Ogiltighetsregler utanför lag

12 12 12 13 13

14 1.4 Införlivande av standardavtal 1.4.1 Införlivandemetoder 14 1.4.2 Gemensam partsvilja 14 1.4.3 Partsbruk och handelsbruk 14 1.4.4 Ramavtal, huvuddokument och bifogande 15 1.4.5 Referensklausul 16 1.4.6 Införlivande utan hänvisning 19 1.4.7 Gemensamma slutsatser av införlivande genom referensklausul och införlivande genom motpartens underlåtenhet att undersöka om parten använder standardavtal 21 1.5 Speciella införlivandeproblem 1.5.1 Sent införlivande 1.5.2 Kolliderande standardavtal

23 23 24

1.6 Avtalstolkning 1.6.1 Tolkningsmetoder 1.6.2 Tolkningsregler

28 28 30

1.7 Laglighetsprövning 1.7.1 Införlivandeprövning och laglighetsprövning 1.7.2 Tvingande lagstiftning 1.7.3 Konsumentskyddslagstiftning 1.7.4 Annan skyddslagstiftning

32 32 32 33 33

1.8 Skälighetsprövning 1.8.1 Införlivandeprövning och skälighetsprövning 1.8.2 Jämkning

33 33 34

innehåll

1.9 Bevissynpunkter vid standardavtalsanvändning 1.9.1 Klarhet 1.9.2 Förfalskningsriskens minimering

37 37 37

1.10 Kontraktsrätt 1.10.1 Inledning 1.10.2 Regelverken och deras tillämpningsområden 1.10.3 Huvudförpliktelserna 1.10.4 Påföljder vid leverantörens dröjsmål 1.10.5 Påföljder vid fel i leverantörens prestation 1.10.6 Påföljder vid beställarens avtalsbrott 1.10.7 Reklamation och preskription

38 38 38 39 44 51 55 58

2 IT-avtal

63

2.1 Tillämplig lag 2.1.1 Köplagen (1990:931) 2.1.2 Konsumenttjänstlagen (1985:716) 2.1.3 Kommissionslagen (2009:865) 2.1.4 Lagen om handelsagentur (1991:351)

63 63 69 78 82

2.2 Leveranskontroll

83

2.3 Upphovsrätt 2.3.1 Datorprogram 2.3.2 Reglering av upphovsrätten i olika IT-avtal

86 86 87

2.4 Tvistelösning 2.4.1 Jämförelser mellan skiljeförfarande och allmän domstol 2.4.2 Medling

88 89 93

3 IT-branschens standardavtal

95

3.1 Inledning

95

3.2 När används vilket avtal?

95

3.3 Tabell: jämförelse av vissa klausuler i IT-branschens standardavtal

97

3.4 Övriga standardavtal i IT-branschen

105

4 Avtal 90

107

4.1 Allmänt om avtal 90 4.1.1 Tillämpningsområde 4.1.2 Kammarkollegiets tillägg till Avtal 90 4.1.3 Utmärkande för Avtal 90

107 108 109 109

4.2 Kommentar till avtal 90

112

4.3 Kammarkollegiets tilläggspunkter

180

innehåll

5 IT-Underhåll

183

5.1 Allmänt om IT-Underhåll

183

5.2 Kammarkollegiets tillägg till IT-Underhåll

184

5.3 Utmärkande för IT-Underhåll 5.3.1 Underhåll och servicenivåer 5.3.2 Äldre versioner faller utanför underhållsåtagandet 5.3.3 Även avhjälpa fel i tredjepartsprodukter 5.3.4 Rättigheterna till underhållsarbetet 5.3.5 Brist på försäkringsskrivning 5.3.6 Immateriellt intrång regleras ej 5.3.7 Kravet på försumlighet 5.3.8 Leverantören begränsade möjligheter att säga upp avtalet

184 184 184 185 185 185 186 186 186

5.4 Kommentar till IT-Underhåll

187

6 IT-Tjänster 6.1 Allmänt om IT-Tjänster

231 231

6.2 Verva/Kammarkollegiet och ­ IT-Tjänster 231 6.3 Utmärkande för IT-Tjänster 6.3.1 Enklare tjänster på löpande räkning

232 232

6.4 Kommentar till IT-Tjänster

234

7 IT-Projekt

267

7.1 Allmänt om avtalet IT-Projekt 7.1.1 Tillämpningsområde 7.1.2 Allmänna bestämmelser, det individuella avtalet och bilagor 7.1.3 Kammarkollegiet och IT-Projekt 7.1.4 Utmärkande för IT-Projekt

267 267 268 268 269

7.2 Kommentar till IT-Projekt

271

8 IT-Drift

329

8.1 Allmänt om IT-Drift 8.1.1 IT&Telekomföretagens tilläggsdokument 8.1.2 Kammarkollegiet och IT-Drift

329 330 331

8.2 Utmärkande för IT-Drift

331

8.3 Kommentar till IT-Drift

333

9 EDEL 06 A 9.1 Allmänt om EDEL 06 A

379 379

innehåll

9.2 Licenser 9.2.1 Tilläggsdokument 9.2.2 Utmärkande för EDEL 06 A

380 380 381

9.3 Kommentar till EDEL 06 A

384

10 ASP 06

409

10.1 Allmänt om ASP 06

409

10.2 Tilläggsdokument

410

10.3 Utmärkande för ASP 06 10.3.1 Formkrav 10.3.2 Kundens och leverantörens respektive skyldigheter 10.3.3 Ansvaret vid intrång i tredje parts immateriella rättigheter

411 411 414 415

10.4 Kommentar till ASP 06

416

Källförteckning 451 Offentligt tryck

451

EU-rätt

451

Litteratur 452 Uppsatser 455 Elektroniskt material

455

Rättsfall

456

Författningar 457

Vissa förkortningar ABL AVLK AvtL BrB BRL DHL DL EFL FAL FB FHL FML HagL HB JB KKL KkrL KommL KonkL KtjL KöpL LAS LSF MFL OSL PAL PreskL PUL RB RL SFB SjöL SkbrL SkL TF UB URL

Aktiebolagslag (2005:551) Lag (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område Brottsbalken (1962:700) Bostadsrättslag (1991:614) Distans- och hemförsäljningslag (2005:59) Diskrimineringslag (2008:567) Lag (1987:667) om ekonomiska föreningar Försäkringsavtalslag (2005:104) Föräldrabalken (1949:381) Lag (1990:409) om skydd för företagshemligheter Fastighetsmäklarlag (2011:666) Lag (1991:351) om handelsagentur Handelsbalken (SFS 1736:1232) Jordabalken (1970:994) Konsumentköplag (1990:932) Konsumentkreditlag (2010:1846) Kommissionslagen (2009:865) Konkurslag (1987:672) Konsumenttjänstlag (1985:716) Köplagen (1990:931) Lag (1982:80) om anställningsskydd Lag (1999:116) om skiljeförfarande Marknadsföringslag (2008:486) Offentlighets- och sekretesslag (2009:400) Produktansvarslag (1992:18) Preskriptionslag (1981:130) Personuppgiftslag (1998:204) Rättegångsbalken (1942:740) Räntelag (1975:635) Socialförsäkringsbalk (2010:110) Sjölag (1994:1009) Lag (1936:81) om skuldebrev Skadeståndslag (1972:207, omtryck 2001:732) Tryckfrihetsförordningen (1949:105) Utsökningsbalk (1981:774) Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Standardavtal

1 Avtalsrätt och standardavtal 1.1

Standardavtal

1.1.1 Begreppet standardavtal och lagstiftningen Standardavtal kan definieras som standardiserade avtalstexter avsedda att användas i framtida avtals­situa­tioner.1 Det handlar alltså om skriftliga avtalsvillkor som inte förhandlats fram i den individuella avtals­situationen. Utöver det att standardavtal är standardiserade texter finns inga givna kriterier på vad som ska anses utmärka standardavtal.

Det finns väldigt lite lagreglering om standard­avtal. Undantaget är några civilrättsliga bestäm­melser i lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsument­för­håll­anden (AVLK).

Dessa bestämmelser är bara tillämpliga på villkor som inte är individuellt förhandlade, d.v.s. standardvillkor.

De civilrättsliga bestämmelserna 10 och 11 §§ AVLK är tillämpliga på avtalsvillkor som inte varit föremål för individuell förhandling. Detta kan sägas vara i det närmaste en legaldefinition av standardavtalsvillkor.2 Enligt 12 § presumeras ett villkor vara ett standardvillkor. Denna presumtion är, såvitt framgår av ordalydelsen, inte begränsad till tillämpningen av just 10 och 11 §§ AVLK.3 Vid sidan av detta är AVLK:s marknadsrättsliga bestäm­melser och lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan närings­idkare främst utformade för att motverka oskäliga villkor i just standardavtal,4 men de är inte rent tekniskt begränsade till detta.5 General­klausulen 36 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen, AvtL) möjliggör jämkning av oskäliga avtalsvillkor. Bestämmelsen infördes 1976 och var inriktad på att motarbeta missbruk av avtalsfriheten genom användande av obalan­serade standardav1 2

3

4 5

Vanliga synonymer för standardavtal är standardvillkor, allmänna avtals­villkor, avtalsformulär och allmänna leveransbestämmelser. Med standardvillkor avses här standardiserade villkor som utgör del av ett avtal.

I EU-kommissionens förslag till förordning om gemensam europeisk köplag, KOM(2011) 635 slutlig, definieras standardavtalsvillkor i art. 2 d som avtalsvillkor som har utarbetats på förhand för flera transaktioner med olika parter, och som inte har förhandlats individuellt av parterna.

En fråga som veterligen inte diskuterats är om domstolar och andra myndigheter till följd av bestämmelsen ska betrakta alla avtalsbestämmelser som standardvillkor i alla konsumenttvister där argumentation i frågan inte förts och näringsidkaren inte uppmärksammat att åberopa några omständigheter för brytande av presumtionen.

I den riktningen talar i viss mån EG-domstolens dom i mål C-243/08, Pannon GSM Zrt. mot Erzsébet Sustikné Győrfi [2009] REG I-4713, kommenterad i Munukka J., Oskälighet måste alltid prövas ex officio – men konsumenten kan avstå från detta, ERT 2010 s. 353 ff.

Se t.ex. prop. 1975/76:81 om ändring i lag om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område 36 §, s. 12 och 101 f.

Se t.ex. prop. 1975/76:81 s. 61.

1

Avtalsrätt och standardavtal

tal6 men bestämm­el­sens införande verkar ha haft en sådan preventiv, sane­rande verkan att man inte längre uppfattar den ursprungliga inrikt­ningen så tydligt. Därtill har tvingande lagstift­ning, t.ex. konsumentregleringen om köp, materiella och ett antal immateriella tjänster, och hyres­boende, en omedelbar effekt på standardavtalens utformning och verkan i det enskilda fallet.

Trots avsaknaden av lagreglering finns en standardavtalsrätt, som ett eget slags rätts­ område inom avtals- och marknadsrätten.7 Standardavtalsrättens regler utgår från de vanliga allmänna avtals­rättsliga reglerna men modi­fi­­erar tillämpningen av dessa i olika avseenden.

Fram till för cirka 20 år sedan var standardavtal nästan uteslutande tryckta texter.

Idag är det inte längre fallet, även om tryckta standardavtal antagligen fortfarande dominerar vår syn på standard­avtal. Ett standard­avtal kan alltså finnas i digital form.8 Ett standardavtal behöver inte ha till syfte att vara heltäckande, att reglera alla eller ens många aspekter av avtalsparternas rättsförhållande. Även ett kortfattat avtal kan därför räknas som standardavtal,9 t.ex. baksidan på en parkeringsbiljett eller en parkeringsskylt.10 Inte heller behöver båda parterna uttryck­ligen ha förklarat sig villiga att acceptera innehållet i standardavtalet.

Standardavtal behöver inte heller se exakt likadana ut från gång till gång. I vissa tryckta standardavtal finns alternativa bestämmelser som ger valmöjlighet och anpassningsbarhet till den enskilda avtalssituationen, ibland med kryssalternativ. De alternativa bestämmelserna kan röra vad som helst. En del alternativ är rena konsekvensändringar, t.ex. en anpassning till antalet motparter i avtalet och ansvarsfördelningen mellan dessa motparter. Andra alternativa bestämmelser rör avtalets materiella innehåll: Ska återförsäljaren ha ensamrätt eller inte? Ska ett vite avtalas som komplement till skadestånd och hur stort ska i så fall vitet vara?

Alternativa bestämmelser finns också framför allt i digital form, där standardavtalet är utformat som en anpassningsbar mall eller ett modellavtal. En fastighetsmäklare lämnar exem­pel­vis ett förslag till avtalstext i standardversionen av ett standardavtal.

Köparen förklarar sig inte vara nöjd med hävningsklausulen. Istället för att formulera en egen klausul söker mäklaren i sin digitaliserade villkorsbank upp en alternativ färdigformulerad hävnings­klausul som verkar passa båda parter. Är någon part fortfarande missnöjd diskuterar mäklaren hur avtalstexten slutligt ska utformas. När parterna nått enighet, blir slutversionen det köpekontrakt som parterna sedan använder för att genomföra köpet. Gränsen mellan individuella avtal och standardavtal kan bli oklar just vid användandet av mallar. Hur mycket individuell förändring av mallen måste ske för att avtalet inte längre ska uppfattas som ett standardavtal? Samma oklara gräns uppstår vid myndigheternas användning av s.k. ramavtal. Lyckligtvis är det sällan nödvändigt att dra en skarp gräns mellan standardavtal och individuella avtal. Standardavtalsrätten är en påbyggnad på den allmänna avtalsrätten och de hänsyn som tas vid den rättsliga

6 Se t.ex. prop. 1975/76:81 s. 39, 121, 140, 144, 146.

7 Tidigare var den gängse benämningen formulärrätt.

8 Jfr Bernitz U., Standardavtalsrätt, 7 u. Stockholm 2008, s. 17.

9 Bernitz, Standardavtalsrätt, s. 16.

10 Jfr NJA 1981 s. 323.

2

Standardavtal

hanteringen av standardavtal kan vanligen utan svårigheter tas vid individuella avtal som ligger nära standardavtal.11

1.1.2 Standardavtalsanvändningens utveckling Standardavtal är så vanliga i dag att man knappast reflekterar över det när man stöter på dem. De är vanliga i konsumentsfären. Exempelvis är hushållsavtal som försäk­rings­ avtal, telefon­abonnemang, charterresor, köp av hushållsapparater och hemelektronik nästan uteslutande grundade på standardavtal i det utrymme som tvingande lagstiftning ger. Standardavtal är också väldigt vanliga i den kommersiella sfären. Industriella köpavtal, försäkringsavtal, frakt­avtal, byggnads­entre­prenad­avtal, avtal inom IT-sektorn, hyresavtal av lös och fast egen­dom samt leasingavtal är några exempel på avtalstyper där den övervägande majoriteten avtal sluts genom användningen av något standardavtal.

Företeelsen standardavtal är inte helt ny. Inom den internationella transportbranschen har det funnits standardiserade avtalslösningar i vart fall sedan medeltiden. I det nordiska affärslivet blev standardavtal mera vanliga efter industrialismens genombrott på 1800-talet. I konsument­sammanhang blev standardavtalen mera vanliga först efter andra världs­kriget.12 Med ökad handel och med hushållens förändrade konsumtionsmönster har standard­avtalen blivit en oskiljaktig del av vår vardag.

Användandet av standardavtal är naturligtvis effektivt. Parterna behöver inte uppfinna hjulet varje gång de avtalar. De behöver inte heller i varje fall förhandla om händelse­utveck­lingar som kanske aldrig inträder. Avtalen kan anpassas väl till den aktuella verksamhetens behov. Användarna lär sig av standardiseringen. Utbredda standardavtal ökar den allmänna medvetenheten om reglerna i branschen på ett sätt som liknar lagstiftning och de kan t.o.m. komma att kommenteras utförligt i juridisk litteratur, vilket i sig ökar medvetenheten om regelinnehållet och kan bidra till en lämplig ordning.13 Standardavtalen kan upplevas som långa. Vid en internationell jämförelse, särskilt i förhållande till avtalen som används i anglosaxiska länder, är de nordiska avtalen ändå kortfattade.14 Texter på flera hundra sidor är ovanliga vid affärer mellan två svenska eller nordiska parter, såvida de inte anammat den angloamerikanska stilen. Skälen till att den anglo­amerikanska stilen väljs även inom Norden kan vara att parterna och deras ombud vant sig vid denna eller att någon eller båda parterna vill söka sig till kreditgivare utanför Norden för att finansiera affären.

Ett sätt att hålla avtalstexten kort är just genom användandet av ett standardavtal.

Visserligen kan standardavtalstexten vara längre än om parterna skulle ha skrivit ner vad de särskilt ville avtala om. Standardavtalen försöker ju ofta ge en någorlunda heltäckande reglering. Om det är fråga om ett avtal av större betydelse, är emellertid risken att parterna bollar avtalsförslag mellan sig som till slut blir en omfattande oöverskådlig 11 Bernitz, Standardavtalsrätt, s. 27 ff.

12 Sundberg, J., Om ansvaret för fel i lejt gods, Norstedt, Stockholm, 1966.

13 Jfr Adlercreutz A. & Gorton L., Avtalsrätt I, 13 u. Lund 2011, s. 21 f.

14 Se t.ex. Lindholm T., Fremmede retsbegreber i nordisk kontraktsret, Forhandlingerne ved Det 38. Nordiske Juristemøde. Bind I, København 2008, s. 271 f.

3

Avtalsrätt och standardavtal

massa. Om parterna som en färdig kompromisslösning skulle ha använt sig av ett standardavtal i stället, skulle skelettet redan ha funnits där. Parterna hade kanske kunnat nöja sig med att komplettera standardavtalet med en uppsättning produktspecifika­­ tioner.

Skälet till att texterna kan hållas kortare i Sverige beror på en rad faktorer. En viktig faktor är att man ofta väljer att inte avtala om sådant som ändå gäller enligt dispositiv rätt. En troligen ännu viktigare faktor till att texterna hålls kortare är att både tvingande lagstiftning och domstolarnas befogenheter att åsidosätta oskäliga avtalsvillkor minskar möjligheterna – och därmed också incitamenten – för en part att avtalsvägen tillskansa sig långtgående fördelar. Energin som krävs för att utforma ett omfattande ensidigt gynnande avtal kanske inte infinner sig om man anar att avtalsinnehållet kan komma att friseras av domstolarna. En annan faktor är att ett i förhållande till affärens storlek alltför omfattande standardavtal kan väcka misstänksamhet och misstro hos motparten. Detta gäller naturligtvis inte bara i Sverige men eftersom avtalstexterna här av tradition är kortare, kan framläggandet av ett långt, detaljerat och tolkningstekniskt komplicerat dokument efter muntliga informella kontakter verka mera störande på avtalsrelationen än i andra länder.

1.1.3 Typer av standardavtal Standardavtal kan uppstå på många olika sätt och kan vara författade av olika konstel­ lationer. Hur avtalet tillkommit tillmäts betydelse vid tolkningen av dessa.

Partsförhandlade standardavtal (”agreed documents” eller ”documents agreed”) är avtal som framförhandlats gemensamt antingen av parterna själva eller, vanligare, företrädare för båda parterna.15 Ett branschförbund på ena sidan tillskapar alltså ett standardavtal till­sammans med företrädare för beställarna. Sådana standardavtal innehåller oftast en balan­serad fördelning av parternas rättigheter och förpliktelser. Innehållet i dessa standardavtal kan sällan angripas som oskäliga i sig, även om tillämpningen av dem i något enstaka fall ändå kan komma att bedömas som oskälig. Ett exempel är entreprenadavtalet AB 04, som utformats av Byggandets Kontrakts­kommitté, BKK. BKK är sammansatt av före­trädare för beställare och byggbolag.

Ibland företräds beställarna av Konsument­verket och/eller någon annan större konsu­ment­organisation, t.ex. Hyresgästföreningen, Riksförbundet (tidigare Hyresgästernas Riks­förbund). Dessa avtal innebär en garanti om att det tvingande konsumentskyddet respek­teras av avtalet. Det innebär också att standardavtalet är fritt från avtalsvillkor som kan betraktas som oskäliga i sig.

Branschavtal som utformats av ett branschförbund saknar beställarmotpart. De är skapade av branschen för att skapa enhetlighet i denna, bl.a. för att detta i sin tur skapar förtroende hos beställarna. Branschavtalen innebär också en service för branschförbundets medlemmar. Medlemmarna slipper att vid ingående av varje enskilt avtal ödsla energi på andra frågor än tid, plats, pris och produktspecifikationer. De kan i varje annan fråga bara hänvisa till standard­avtalet, vilket oftast accepteras av beställarna. Med15 Bernitz, Standardavtalsrätt, s. 18. Adlercreutz & Gorton, Avtalsrätt I, s. 22. Ramberg J. & Ramberg C., Allmän avtalsrätt, 8 u. Stockholm 2010, s. 140 f.

4

Avtals ingående

lemmarna har i förhållande till bransch­förbundet ofta förbundit sig att använda sig av branschavtalet.

Vanligtvis är branschavtal välbalanserade men risken finns att branschförbundet vid utformningen har frestats att alltför mycket se till sina egna intressen.

Företagsavtal som utformats av ett enskilt företag eller en koncern är också ensidigt utformade. De kan ändå vara välbalanserade. Ofta bygger de, som ett alternativ till ett branschavtal, på en branschmall. Sannolikheten är däremot klart större vid dessa standardavtal än vid andra att de alltför ensidigt beaktar företagets intressen.

Därutöver finns avtalsblanketter som vanligtvis är helt opartiskt upprättade för kommersiell försäljning. Dessa tillhandahålls av bokförlag eller blankettförlag. Formulären respekterar med största sannolikhet tvingande lag och endast stadga eller föreslå godtagbara avvikelser från dispositiv rätt. De kan användas av parterna som en påminnelse om gällande regler och utgör ett slags checklista för vad man bör tänka på innan man träffar avtal. Sådana blanketter finns framför allt för vanliga privata avtal, t.ex. hyra av bostadslägenhet i första och andra hand, och vanliga kommersiella avtal som anställningsavtal och lokal­hyresavtal.

1.2

Avtals ingående

1.2.1 Grundläggande avtalsprinciper Den grundläggande lag som reglerar avtal är lagen (1915:218) om avtal och andra rätts­ hand­lingar på förmögenhetsrättens område, AvtL. AvtL:s regler faller inom området allmän avtalsrätt.16 Den allmänna avtalsrättens gränser är inte utformade efter något vattentätt system, utan är frukten av en långvarig tradition. Till området brukar man räkna avtals ingående, fullmakt, avtals ogiltighet och avtalstolkning.

AvtL:s första kapitel innehåller nio viktiga paragrafer om avtals ingående. Visserligen är kapitlet dispositivt, parterna har rätt att avvika från bestämmelserna, men de skapar ändå en viktig bakgrund för avtals­processen.

Bestämmelserna är få och mycket är underförstått eller helt outsagt. En givetvis viktig men outtalad norm är avtalsbundenhetens princip, pacta sunt servanda.17 En annan är formfrihetens princip, dvs. parternas frihet att träffa avtal på vilket sätt som helst, t.ex. muntligt eller genom konkludent (tyst) handlande.18 Av 1 § 3 st. AvtL framgår att lagstadgade formkrav (t.ex. att köp av fast egendom måste vara skriftligt) har företräde framför AvtLs bestämmelser. I 1 § 2 st. anges att formkrav som har stipulerats av en part också har företräde, liksom handelsbruk eller annan bindande sedvänja. Detta är också en följd av kapitlets dispositivitet. Av formfrihetens princip och reglernas dispositivitet följer också att parterna tillsammans har 16 Samtliga regler har tillämplighet inom den allmänna avtalsrätten, men vissa regler är tillämpliga också inom kontraktsrätten. Så är exempelvis fallet med bestämmelserna 7, 36 och 39 §§ AvtL. 17 Principen kan bara utläsas indirekt genom 1 § 1 st. AvtL. Däremot framgår skyldigheten av att infria löften tydligare av 1 § 1 st. SkbrL. Här står att den som utfärdar ett skuldebrev svarar för sin förskrivning.

18 Denna princip framgår i viss mån av 1 § 2 st. och 3 st. AvtL.

5

Anders Perméus

Daniel Lindberg

Anders och Daniel har arbetat med utformning av alla typer av IT-avtal samt tvistelösning sedan mitten av 90-talet. Båda är rankade av Legal 500 inom IT och telekom.

IT-avtal

Standardavtal utgivna av branschorganisationer har fått stor spridning vid slutande av kommersiella avtal på IT-rättens område. I IT-avtal – en kommentar till IT-branschens standardavtal kommenteras därför några av de viktigaste standardavtalen på IT-området ur ett kontrakts- och processrättsligt perspektiv. I bokens inledande del ges en introduktion till kontraktsrätten och vad som gäller generellt vid ingående av kommersiella avtal resp. vad som är särskilt angelägna frågor vid utformning av IT-avtal. Därefter kommenteras de enskilda standardavtalen översiktligt och punktvis – Avtal 90, IT-Drift, IT-Underhåll, IT-Projekt, IT-Tjänster, EDEL 06 A och ASP 06. Vidare görs jämförelser med Vervas/ Kammarkollegiets tidigare tillägg till standardavtalen samt deras egna mer beställarvänliga villkor.

För att undvika att parterna oreflekterat använder sig av de standardiserade skrivningarna diskuterar författarna fallgropar och ger handfasta råd om vad parterna bör tänka på i användningen av standardavtalen.

Boken är tänkt som en handbok dels vid tolkning och tillämpning av standardavtalen, dels vid utformning av IT-avtal resp. tvistelösning och vänder sig såväl till jurister som praktiker på IT-området, vilka i sin verksamhet kommer i kontakt med standardavtalen.

ITavtal

En kommentar till IT-branschens standardavtal

Anders Perméus är advokat och delägare på

Elvang & Partnere Advokatbyrå och undervisar i civilrätt vid Stockholms universitet.

Daniel Lindberg är advokat och delägare på Elvang & Partnere Advokatbyrå.

Jori Munukka är professor i civilrätt vid Stockholms

universitet.

Anders Perméus Daniel Lindberg

Anna Myrhed, jur.kand., har varit verksam vid

Elvang & Partnere Advokatbyrå och även arbetat som kommunikationskonsult mot IT- och telekomsektorn.

Therése Schibler, jur.stud., är verksam vid

Elvang & Partnere Advokatbyrå och har arbetat som Key Account Manager inom IT & telekom-branschen.

ISBN 978-91-7223-478-9

Jure Förlag Östermalmsgatan 84 114 50 Stockholm 08-662 00 80. www.jure.se

UNDER MEDVERK AN AV JORI MUNUKK A , ANNA MYRHED OCH THERÉSE SCHIBLER