stalins general
Geoffrey Roberts
Stalins general Georgij Zjukov
Översättning Claes Göran Green
historiska media
Historiska Media Box 1206 221 05 Lund www.historiskamedia.se info@historiskamedia.se
© Geoffrey Roberts 2012 © Den svenska utgåvan Historiska Media 2012 Originalets titel: Stalin’s general This translation published by arrangement with Random House, an imprint of The Random House Publishing Group, a division of Random House, Inc.
Översättning: Claes Göran Green Omslag: Jacob Wiberg Omslagsbild: AKG-Images/Scanpix Sättning: Stilbildarna i Mölle/Frederic Täckström Tryck: Scandbook AB Falun 2012 Tryckning: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 ISBN: 978-91-87031-29-8
Till Celia
Innehåll Kartor och diagram
8
Kronologi. Georgij Zjukov – hans liv och karriär
9
Förord och tack
15
1. Sic transit gloria. Marskalk Georgij Zjukovs uppgång och fall
19
2. Mytomspunna ungdomsår. Bondpojken blir kommunistisk soldat, 1896–1921
29
3. Soldatliv. Utbildning till röd befälhavare 1922–38
44
4. Chalchin-Gol, 1939. En general fläckar sina händer med blod
67
5. I Kiev. Krigsspel och förberedelser, 1940
86
6. Katastrofens arkitekt? Zjukov och 22 juni 1941
106
7. Stalins general. Leningrad och Moskva räddas, 1941
142
8. Segerns arkitekt? Stalingrad, 1942
174
9. Na zapad! Från Kursk till Warszawa, 1943–44
198
10. Röd storm. Tyskland besegras, 1945
233
11. Förvisad till landsorten. Onåd och upprättelse, 1946–54
265
12. Försvarsminister. Triumf och parodi, 1955–57
281
13. Slutstriden. Kampen om historien, 1958–74
316
14. Segerns marskalk
335
Diagram 347 Noter och förkortningar
349
Källor och litteratur
385
Register 397
Kartor Karta 1: Slaget vid Chalchin-Gol, 2–30 augusti 1939 77 Karta 2: Kriget mellan Sovjetunionen och Finland, 1939–40 87 Karta 3: Det första krigsspelet, 2–6 januari 1941 103 Karta 4: Det andra krigsspelet, 8–11 januari 1941 104 Karta 5: Den sovjetiska planen för en offensiv mot Tyskland, maj 1941 113 Karta 6: Operation Barbarossa, juni–december 1941 122 Karta 7: Gränsstrider, 22 juni–9 juli 1941 126 Karta 8: Jelnjaoffensiven, augusti–september 1941 136 Karta 9: Den tyska framryckningen mot Leningrad, juni–september 1941 147 Karta 10: Slaget om Leningrad, september 1941 152 Karta 11: Slaget om Moskva, oktober–december 1941 162 Karta 12: Zjukovs motoffensiv vid Moskva, december 1941 166 Karta 13: Operation Mars, den tredje Rzjev-Vjazmaoperationen, november–december 1942 168 Karta 14: Den tyska offensiven i söder, sommaren 1942 176 Karta 15: Slaget vid Stalingrad, september–november 1942 186 Karta 16: Operation Uranus, november 1942 190 Karta 17: Operationerna Mars, Jupiter, Saturnus och Uranus 193 Karta 18: Zjukovs plan för operation Polstjärnan 194 Karta 19: Operation Zitadelle, juli 1943 209 Karta 20: De sovjetiska motoffensiverna vid Kursk, juli–augusti 1943 210 Karta 21: Slaget om Ukraina, 1943–44 214 Karta 22: Planen bakom operation Bagration, juni 1944 221 Karta 23: Den sovjetiska framryckningen mot Warszawa, sommaren 1944 228 Karta 24: Framryckningen från Wisła till Oder, januari–februari 1945 238 Karta 25: Framryckningen mot Berlin, april 1945 244 Karta 26: Ockupationszoner i Tyskland 253
Diagram Militärt och politiskt beslutsfattande i Sovjetunionen under det stora fosterländska kriget
347
Kronologi Georgij Zjukov – hans liv och karriär 1896 1 december Georgij Konstantinovitj Zjukov föds i byn Strelkovka, i den ryska Kalugaprovinsen 1903 Börjar skolan 1908 Flyttar till Moskva för att bli lärling hos en körsnär 1914 augusti Första världskriget bryter ut 1915 augusti Inkallas som värnpliktig i tsarens armé och placerad vid kavalleriet 1916 oktober Såras under strid och får en utmärkelse för tapperhet i fält 1917 mars Tsar Nikolaj II abdikerar efter att de egna trupperna har gjort myteri i Petrograd november Bolsjevikerna störtar den provisoriska regeringen och tar makten 1918 1 oktober Ansluter sig till Röda armén 1919 mars Blir kandidatmedlem i Kommunistpartiet oktober Såras under strid i ryska inbördeskriget 1920 Gifter sig med Aleksandra Dijevna mars Deltar i de röda befälhavarnas kavallerikurs i Rjazan maj Blir fullvärdig medlem i Kommunistpartiet oktober Befordras till plutonchef och kort därefter till skvadronchef 1921 Fadern avlider Tilldelas en utmärkelse för tapperhet i fält 1922 juni Utnämns till skvadronchef vid 38. kavalleriregementet 1923 mars Befordras till ställföreträdande chef vid 40. kavalleriregementet juni Utnämns till chef för 39. Buzulukkavalleriregementet
10
stalins general
1924 Skrivs in vid kavallerihögskolan i Leningrad 1928 Dottern Jera föds 1929 Dottern Margarita föds Genomgår kurs vid Militärakademien M. V. Frunze 1930 maj Befordras till chef för 7. Samaradivisionens 2. kavalleribrigad 1931 februari Utnämns till assistent åt Röda arméns kavalleriinspektör september Japan invaderar Manchuriet 1933 januari Hitler kommer till makten i Tyskland mars Utnämns till chef för 4. kavalleridivisionen (uppkallad efter Kliment Vorosjilov) 1935 Tilldelas Leninorden 1937 Dottern Jella föds maj Marskalk Tuchatjevskij arresteras och avrättas en kort tid därefter, utrensning inom krigsmakten inleds juli Japan invaderar Kina juli Utnämns till chef för vitryska militärområdets 3. kavallerikår 1938 mars Övertar befälet för 6. kosackkåren inom samma militärområde juli Utnämns till ställföreträdande chef för vitryska militärområdet 1939 maj Kommenderas till gränsen mellan Mongoliet och Manchuriet juni Utnämns till chef för 57. specialkåren i Chalchin-Gol juli 57. specialkåren omvandlas till 1. armégruppen, med Zjukov som befälhavare 20 augusti Offensiv mot de japanska styrkorna i Chalchin-Gol inleds 23 augusti Nazityskland och Sovjetunionen undertecknar en nonaggressionspakt 30 augusti Tilldelas titeln Sovjetunionens hjälte som en belöning för segern i Chalchin-Gol 1 september Tyskland invaderar Polen 17 september Sovjetunionen invaderar östra Polen december Sovjetunionen anfaller Finland 1940 mars Fredsfördrag sluts mellan Sovjetunionen och Finland maj Utnämns till chef för Kievs särskilda militärområde
kronolo gi
11
maj Titlarna general och amiral återinförs inom Sovjetunionens väpnade styrkor 2 juni Första mötet med Stalin 5 juni Befordras till armégeneral 22 juni Frankrike kapitulerar 28 juni Leder den sovjetiska ockupationen av Bessarabien och norra Bukovina 18 december Hitler utfärdar direktiv om operation Barbarossa 25 december Håller ett föredrag på temat ”Den moderna anfalls operationens karaktär” 1941 januari Deltar i generalstabens krigsspel 14 januari Utnämns till generalstabens chef februari Utses till kandidatmedlem i centralkommittén vid 18:e partikongressen 15 maj Planer görs upp för ett sovjetiskt anfall mot Tyskland i förebyggande syfte 22 juni Tyskland invaderar Sovjetunionen 30 juni Minsk faller 10 juli Högkvarteret (Stavka) inrättas 30 juli Entledigas som chef för generalstaben och utnämns till befälhavare för reservfronten 8 augusti Stalin blir överbefälhavare augusti Zjukov leder en motoffensiv vid Jelnja september Kiev faller och belägringen av Leningrad inleds 11 september Utnämns till befälhavare för Leningradfronten 11 oktober Utnämns till chef för västra fronten 5 december Motoffensiv vid Moskva inleds 1942 januari Första framryckningen mot Rzjev och Vjazma juni Tyskland inleder en sydlig offensiv mot Baku och Stalingrad juli Andra framryckningen mot Rzjev och Vjazma 17 juli Slaget om Stalingrad inleds 28 juli Stalin tillkännager order 227 – Ni sjagu nazad! (Inte ett steg tillbaka) 26 augusti Utses till Stalins ställföreträdare som överbefälhavare
12
stalins general
november Tredje framryckningen mot Rzjev och Vjazma (operation Mars) 9 november Operation Uranus – Röda arméns motoffensiv vid Stalingrad 1943 januari Leder operationer avsedda att bryta tyskarnas belägring av Leningrad 18 januari Utnämns till marskalk februari Tyskarna kapitulerar vid Stalingrad juli Slaget vid Kurskbågen november Kiev befrias 1944 Modern dör juni Operation Bagration inleds augusti Upproret i Warszawa september Leder den sovjetiska invasionen av Bulgarien 12 november Utnämns till chef för 1. vitryska fronten 1945 januari Framstöten mot Wisła och Oder inleds, Warszawa erövras 18 februari 1. vitryska frontens framryckning mot Berlin avbryts 16 april Anfallet mot Berlin inleds 25 april Sovjetiska och amerikanska trupper möts vid Elbe maj Röda armén erövrar Berlin och Zjukov tar emot Tysklands kapitulation 30 maj Utnämns till chef för de tyska ockupationsstyrkorna i Tyskland 24 juni Leder segerparaden på Röda torget juli–augusti Närvarar vid Potsdamkonferensen 1946 februari Väljs in i Högsta sovjet 22 mars Utnämns till överbefälhavare för de sovjetiska markstridskrafterna juni Avskedas som överbefälhavare för de sovjetiska markstridskrafterna och kommenderas till Odessa 1947 februari Utesluts ur partiets centralkommitté 1948 januari Blir tillrättavisad efter att ha fört ut krigsbyte från Tyskland februari Förflyttas till chefsposten i Uralbergens militärområde 1950 Återinväljs i Högsta sovjet Träffar Galina Semonovna i Sverdlovsk
kronolo gi
13
1952 oktober Deltar i 19:e partikongressen och återinväljs i centralkommittén 1953 mars Återvänder till Moskva och utnämns till biträdande försvarsminister juni Arresterar Berija 1954 Systern Maria dör september Närvarar vid kärnvapenprov i Totskoje 1955 februari Utnämns till försvarsminister maj Warszawapakten inrättas juli Deltar i toppmötet i Genève och träffar Eisenhower 1956 februari Inväljs i partipresidiet vid 20:e partikongressen november Följer som försvarsminister den sovjetiska militära interventionen i Ungern 1957 januari–februari Besöker Indien och Burma juni Leder försvaret av Chrusjtjov vid ett kuppförsök av ”den partifientliga gruppen” juni Dottern Maria föds oktober Avskedas som försvarsminister av centralkommittén med motiveringen att han har skapat en klyfta mellan armén och partiet 1958 februari Lämnar som pensionär krigsmakten 1959 Attackeras vid 21:a partikongressen av försvarsministern Malinovskij 1961 Attackeras vid 22:a partikongressen av Chrusjtjov 1964 oktober Chrusjtjov faller 1965 Skiljer sig från Aleksandra Dijevna 1966 Gifter sig med Galina Semonovna november Tilldelas sin femte Leninorden 1967 Aleksandra Dijevna avlider 1968 januari Drabbas av hjärnblödning 1969 april Första upplagan av Zjukovs memoarer publiceras 1973 november Galina Semonovna avlider 1974 18 juni Avlider på sjukhuset i Kreml Andra upplagan av memoarerna publiceras
Förord och tack Om Ryssland har en hjälte framför alla andra är det Georgij Zjukov – mannen som besegrade Hitler, bondgrabben som reste sig ur fattigdom och blev andra världskrigets störste general, den färgstarka personligheten som kom på kant med både Stalin och Chrusjtjov men höll sig vid liv och kämpade vidare. När Jonathan Jao på Random House föreslog att jag skulle skriva en biografi om Zjukov blev jag mycket lockad. Under arbetet med min bok Stalin’s Wars hade jag utvecklat en kritisk syn på Zjukovs roll i den sovjetiska segern över det nazistiska Tyskland, inte minst på grund av den mytologi som hans självförhärligande memoarer utstrålar. Mitt arbetsnamn på det nya projektet var ”Zjukov – en kritisk biografi” och tanken var att teckna ett avslöjande porträtt: jag skulle lyfta fram de många myter som omger hans liv och karriär, jag skulle fånga den dramatik som hans militära framgångar och bakslag innehåller, jag skulle berätta om hans resa i den politiska berg-och-dalbanan. Men ju längre jag kom in i arbetet med biografin, desto större sympati utvecklade jag för dess föremål och hans agerande. Denna medkänsla, kombinerad med en kritisk hållning, hoppas jag har resulterat i en balanserad omvärdering av Zjukov som slår hål på de myter han omges av samtidigt som den fullt ut ger erkänsla åt hans bedrifter. Detta är inte den första engelskspråkiga biografin om Zjukov: Albert Axell, William J. Spahr och i synnerhet Otto Preston Chaney har gjort banbrytande insatser på det här området. Svagheten i deras arbeten är dock att de i alltför hög grad har förlitat sig på Zjukovs memoarer, en oumbärlig men ändå problematisk källa. I den här biografin har jag kunnat dra nytta av ett stort ryskt arkivmaterial som först på senare tid har blivit tillgängligt, bland annat Zjukovs personliga dossier i Statliga ryska militärarkivet. Jag har även haft hjälp av många ryska forskare, i synnerhet V. A. Afanasjev, V. Daines, A. Isajev och V. Krasnov som alla
16
stalins general
har skrivit värdefulla biografier inriktade på Zjukovs roll under andra världskriget. Min biografi är dock heltäckande och ger plats åt såväl Zjukovs ungdomsår som hans politiska karriär efter kriget. I Moskva underlättades mina efterforskningar i hög grad av mina vänner vid den ryska vetenskapsakademins institut för allmän historia, i synnerhet Oleg Rzjesjevskij, Michail Mjagkov och Sergej Listikov. Professor Rzjesjevskij var vänlig nog att ordna ett möte för en intervju med Zjukovs äldsta dotter, Jera. Nikita Maksimov och Aleksandr Pozdejev gjorde mig sällskap vid ett fascinerande besök i Zjukovmuseet i den by han föddes i, som nu är en stad och bär hans namn. Jag delar inte den fientliga inställning Boris Sokolov har till Zjukov, men Sokolov tipsade mig generöst nog om Irina Mastykina och hennes arbete om Zjukovs familj och privatliv. Evan Mawdsley hade vänligheten att läsa ett första utkast till manu skriptet och kom med värdefulla påpekanden samtidigt som han rättade felaktigheter. Det festligaste av de senare var min övertygelse om att Zjukov hade förälskat sig i en ung gymnast och inte i en skolflicka (på ryska gimnazistka). Evans egna studier av kriget mellan Sovjetunionen och Tyskland har varit till mycket stor nytta, liksom arbeten av Chris Bellamy, David Glantz, Jonathan House och framlidne John Erickson. Mina viktigaste vägvisare när det gäller Zjukovs tjänstgöring i Röda armén före andra världskriget har varit arbeten av Mary Harbeck, Mark von Hagen, Shimon Naveh, Richard Reese och David Stone. Jag är skyldig ambassadör John Beyrle ett tack för att han hittade en lucka i sin välfyllda almanacka för att berätta för mig om sin pappa Josephs slumpartade möte med Zjukov 1945 och för att han överlämnade material som gjorde det möjligt för mig att rekonstruera det som då hände. Möjligheter att få presentera mina studier av Zjukov tillhandahölls av Society of Military History, Irish Association for Russian and East European Studies, Society for Co-operation in Russian and Soviet Studies i London, Center for War Studies vid universitetet i Maynooth och Department of Politics and International Studies vid universitetet i Hull. De många månadernas faktainsamling i Moskva och de ännu fler
förord o ch tack
17
månaderna med manuskriptarbete hade inte varit möjliga utan tjänstledighet och ekonomiskt stöd från min arbetsgivare, University College Cork i Irland. Under arbetet med den här boken hade jag turen att få värdefulla synpunkter från inte bara en utan två redaktörer: min livskamrat Celia Weston – som boken är dedicerad till – och Jonathan Jao, som gav mig en mästerlig lektion i hur man skriver en populär men ändå forskningsbaserad biografi. Jag har även haft privilegiet att bistås av min agent, Andrew Lownie, som även sporrade mig att anta utmaningen att skriva för en bred läsekrets. Slutligen vill jag rikta ett tack till Nigel Hamilton och hans bok How to Do Biography. Det var först när jag läste den en andra gång – efter att ha avslutat arbetet med den här boken – som jag insåg hur många av dess värdefulla tankeställare jag hade tagit till mig. Varken Nigel Hamilton eller någon annan som nämnts i det här förordet kan dock klandras för eventuella defekter, för dem svarar jag själv helt och hållet.
kapitel 1
Sic transit gloria Marskalk Georgij Zjukovs uppgång och fall Marskalk Georgij Konstantinovitj Zjukovs liv innehöll många triumfer, men ingen kan mäta sig med den som infann sig en dag i juni 1945 då han gjorde honnör inför den stora segerparaden på Röda torget. Uppsutten på en ståtlig vit arab vid namn Tspeki red Zjukov in på torget via Spasskijporten, på sin högra sida hade han Kreml och framför sig de berömda lökkupolerna på Vasilijkatedralen. I samma ögonblick tog en fjortonhundra man stark orkester upp Glinkas Var ärad (du ryska fosterland). Regementen som representerade alla vapengrenarna inom den sovjetiska krigsmakten stod uppställda i kolonner och väntade på honom. Mitt på torget mötte han marskalk K. K. Rokossovskij som beordrade givakt till de paraderande soldaterna och sedan ledsagade Zjukov när denne red förbi och gjorde honnör. När hälsningsceremonierna var avslutade gjorde Zjukov den sovjetiske diktatorn Josef Stalin sällskap uppe på Leninmausoleet och höll ett tal där han hyllade Röda arméns seger över Nazityskland. Moln täckte himlen och förmiddagens duggregn hade tilltagit i styrka. Zjukovs uniformsmössa blev så våt att han frestades att ta av sig den och torka av skärmen, men han avstod när han såg att Stalin inte gjorde någon sådan ansats. Som före detta kavallerist uppskattade Zjukov den del av arrangemanget som handlade om hälsningsceremonier, men att hålla ett tal som kunde höras och ses av miljontals människor runtom i världen var en annan sak. Tanken på det hade gjort honom nervös och han förberedde sig så väl han kunde, han till och med repeterade inför sina två döttrar, Jera och Jella, som blev så imponerade att de svarade med spontana applåder. När han ställde sig upp hade han i handen ett manuskript med markeringar i marginalen som visade var han skulle tala lågt, var han skulle höja rösten
20
stalins general
och var han skulle använda en allvarlig ton. Hans nervositet var påtaglig men han gjorde ändå ett imponerande framträdande. Även om han ibland stakade sig talade han med bestämdhet i rösten. I den sista meningen stegrade han tonen till ett crescendo: ”Ära till vår vise ledare och befälhavare, Sovjetunionens marskalk, den store Stalin!” I det ögonblicket sköt artilleriet salut och orkestern tog upp den sovjetiska nationalhymnen. När talet var avklarat inspekterade Zjukov de defilerande trupperna stående vid Stalins sida. Efter en stund gjordes ett avbrott i förbimarschen och till ackompanjemang av trumvirvlar kastades tvåhundra erövrade nazistiska standar i en hög vid Leninmausoleets fot. Scenen liknade den som spelades upp när marskalk Kutuzovs soldater slängde franska standar framför fötterna på tsar Alexander I efter segern över Napoleon 1812. När paraden var över avslutades dagen med ett överdådigt fyrverkeri.1 Stalins beslut att Zjukov skulle ta emot paraden väckte inga kommentarer. Han var trots allt Stalins ställföreträdande överbefälhavare och vida sedd som arkitekten bakom den sovjetiska segern över Hitlers Tyskland, en seger som hade räddat såväl Europa som Ryssland från förslavning under nazisterna. Journalfilmen om segerparaden visades runtom i världen, vilket förstärkte Zjukovs ställning som den störste sovjetiske generalen under andra världskriget. När den tyska armén invaderade det sovjetiska Ryssland sommaren 1941 var det Zjukov som ledde Röda arméns första framgångsrika motoffensiv, han tvingade Wehrmacht till reträtt och visade för hela världen att Hitlers krigsmaskin inte var omöjlig att besegra. När Leningrad inringades av tyskarna i september 1941 skickade Stalin dit Zjukov för att rädda staden från en hotande kapitulation. En månad senare kallade Stalin tillbaka honom till Moskva och satte honom som ansvarig för försvaret av den sovjetiska huvudstaden. Zjukov stoppade inte bara den tyska framryckningen mot Moskva, han startade även en mot offensiv som drev bort tyskarna och gjorde därigenom slut på Hitlers förhoppningar om att tvinga Röda armén till underkastelse och erövra Ryssland i ett fälttåg som bar Blitzkrieg som förtecken. Sex månader senare försökte Hitler än en gång tilldela Röda armén