9789187221613

se mig!

se mig!

vi allt ihop.

Men så kom Lisa. Och det fanns ingen

Bente Bratlund se mig!

Sanna och jag var bästisar. Förr gjorde

Bente Bratlund

plats för mig.

Så nu är det bara de två.

Sanna är jämt med Lisa.

Och ingen ser mig. Hur kunde det bli så här?

9 789187 221613

Nypon förlag

Titel: Se mig!

Författare: © 2013 Bente Bratlund Originalets titel: Sjå meg! Översättning: Catharina Andersson Omslag: Åsa Carlsson Omslagsfoto: iStockphoto © Nypon förlag AB Första upplagan 2013 Sidantal: 32 Lix: 13 Lättlästnivå: Från 9 år.

Nypon förlag – en möjlighet för alla info@nyponforlag.se www.nyponforlag.se På vår hemsida finns gratis lektionsmaterial ISBN 978-91-87221-61-3

Bente Bratlund

Se mig! Översättning: Catharina Andersson

Nypon förlag AB

1 Jag ser dem när jag kommer till skolan.

Sanna och Lisa.

De står tätt ihop och viskar.

Jag tvekar lite. Sedan går jag fram till dem.

– Hej, säger jag.

De ger mig en snabb blick som om jag stör dem.

– Hej, säger Lisa.

– Hej, säger Sanna.

Men sedan vänder de sig om.

3

Sanna viskar något till Lisa.

Och så fnissar de.

Det är bara de två. Det finns inte plats för fler.

Så har det varit den senaste tiden.

Jag, Jonna, syns inte.

Jag känner en hemsk klump i magen och knyter händerna i mina fickor.

Sanna och jag var bästisar.

Vi berättade allt för varandra och gjorde allt ihop.

Men så kom Lisa.

4

Nu är det bara de två.

Sanna är jämt med Lisa, både i skolan och hemma. Det finns inte plats för mig.

Jag vet inte varför det är så här.

Det är det värsta.

Jag vet inte om jag har gjort något fel.

Sanna säger inget till mig.

Hon struntar i mig.

Jag känner mig som skit.

Jag vill skrika. Jag vill fråga Sanna varför hon är så konstig.

Men jag bara står där. Feg. Som en mes.

5

2 Det ringer in. Sanna och Lisa går in ihop. De går i arm i arm.

Sanna pratar ivrigt. Det gör hon jämt.

Hon ler mot Lisa.

Jag går precis bakom dem.

Men Sanna ser inte mig.

Hon vänder sig inte om en enda gång.

På lektionen kan jag inte hänga med.

6

Jag bara ser på Sanna. Jag kan inte låta bli.

Hennes ljusa hår är lockigt.

För det mesta har hon hästsvans. Nu har hon håret utsläppt.

Sanna skriver något.

Håret hänger för ansiktet.

Så vänder hon sig om och ger Lisa en lapp.

Lisa läser på lappen. Sedan nickar hon mot Sanna. Är det något de ska göra? Något som inte jag får vara med på?

7

Det hugger till i mig. Det gör ont.

Sanna och Lisa ler mot varandra. Sanna håller upp en tumme. Lisa också. De är överens. De ska göra något ihop.

Det ligger en bok på min bänk.

Jag börjar rita i boken. Jag ritar svarta, fula figurer längst ut i kanten.

Vår lärare Tove pratar och pratar. Jag lyssnar inte. Jag orkar inte bry mig.

Jag vill bara att Sanna ska vända sig om mot mig.

8

Förut gjorde hon det ofta.

Mitt på lektionen kunde vi komma på något. Något vi bara måste berätta för varandra.

Vi kunde inte vänta till rasten.

Vi gav varandra meddelanden med teckenspråk.

Vi hade tecken som ingen annan förstod. Bara vi.

Har Sanna glömt allt det där nu?

Jag stirrar på hennes nacke.

Om hon ändå kunde vända sig om och le lite grann. Bara lite.

Se mig.

9