116
SJFU.116.S.Fr.2.indd 1
116
skrifter från juridiska fakulteten i uppsala
sandra friberg
Kränkningsersättning Skadestånd för kränkning genom brott
IUSTUS FÖRLAG
IUSTUS FÖRLAG
sandra friberg
ISBN 978-91-7678-770-0 ISSN 0282-2040
Kränkningsersättning
kränkning har de senaste åren blivit ett allt vanligare ord för att gestalta diverse negativa upplevelser som en människa kan drabbas av. I denna bok – den första svenska monografin om kränkningsersättning – söker författaren klargöra kränkningsbegreppet i skadeståndslagens mening. Skadeståndet tenderar att inte bara utdömas i syfte att kompensera någons lidande utan också, och ibland framförallt, för att utgöra en rättslig sanktion av den kränkande gärningen. Hur kränkningsersättningen därmed förhåller sig till det straff som döms ut för samma gärning samt vilka teorier och förklaringsmodeller som bär upp och är styrande för respektive rättssystem, är några av de övergripande frågor som analyseras i denna bok. Studieföremålet kan med andra ord placeras i ett gränsland mellan skadestånds- och straffrätt. Boken innehåller bl.a. en jämförelse av de straff- och skadeståndsrättsliga förutsättningarna för ansvar, ett omfattande kapitel om processrättsliga aspekter på skadeståndsanspråk i brottmål, en diskussion om hur skadestånd för kränkning förhåller sig till ideellt skadestånd för personskada och andra, icke-brottsliga kränkningar (t.ex. ersättning vid diskriminering eller överträdelse av EKMR) samt en redogörelse för den skadelidandes möjligheter att få ersättning från sin hemförsäkring eller Brottsoffermyndigheten. Boken inrymmer också en utförlig redogörelse av vilka brott som kan eller bör kunna ge rätt till skadestånd och hur kränkningsersättningen bör bestämmas i olika situationer. Sandra Friberg är verksam vid Juridiska institutionen, Uppsala universitet. Akademisk avhandling.
10-10-26 14.00.02
SKRIFTER FRร N JURIDISKA FAKULTETEN I UPPSALA 116 Redaktรถr: Mattias Dahlberg
10-55 Iustus Friberg 26 okt.indd 1
10-10-26 13.20.27
Kränkningsersättning Skadestånd för kränkning genom brott
Sandra Friberg
IUSTUS FÖRLAG
10-55 Iustus Friberg 26 okt.indd 3
10-10-26 13.20.27
Innehåll Förord 5 Förkortningar 21 1 Inledning. Avhandlingens ämne och uppläggning 25 1.1 Kränkning och skadestånd 25 1.2 Avhandlingens syfte. Frågeställning, avgränsningar och preciseringar 28 1.3 Metodfrågor och terminologi 31 1.4 Avhandlingens disposition 35
Del I Historisk bakgrund Straff- och processrättslig kontext 39 2 Historik – från kränkning till lidande till kränkning 41 2.1 Inledning 41 2.2 Fram till 1864 års lag – utveckling av boten 42 2.3 1864 års strafflag 47 2.4 Från 1864 till 1972 51 2.4.1 Lagstiftning och praxis 51 2.4.2 Doktrin 52 2.5 1972 års skadeståndslag 54 2.6 Efter 1972 57 2.6.1 Inledning 57 2.6.2 1992 års utredning om kränkningsersättning 59 2.7 Nuvarande reglering 61 2.7.1 2002 års lagstiftning 61 7
10-55 Iustus Friberg 26 okt.indd 7
10-10-26 13.20.27
2.8 2.9
2.7.2 Motsvarande ersättning i övriga nordiska länder 65 2.7.2.1 Danmark 65 2.7.2.2 Finland 67 2.7.2.3 Norge 71 Kommande lagstiftning 74 Avslutning 76
3 Brott, straff och skadestånd 78 3.1 Inledning 78 3.2 Varför straff? Varför skadestånd? 79 3.2.1 Allmänt om nivåtänkande 79 3.2.2 Straffets funktion – allmänprevention 82 3.2.3 Straffets och skadeståndets beståndsdelar eller funktioner 85 3.2.3.1 Inledning 85 3.2.3.2 Klander 86 3.2.3.3 Åläggande av lidande eller obehag 89 3.2.4 Rättfärdigande av straffsystem och skadeståndsrättssystem – några teorier 91 3.2.4.1 Prevention … 91 3.2.4.2 …”retribution”… 95 3.2.4.3 … eller pluralism? 98 3.3 Vad (och varför) är (något) ett brott? 101 3.3.1 Inledning 101 3.3.2 Brottsideologier och frågan om brottets ”natur” 102 3.3.3 Kriminalisering 107 3.3.3.1 Inledning 107 3.3.3.2 Allmänt om kriminalisering 108 3.3.3.3 Kriminaliseringsprinciper 111 3.3.3.4 ”Harm principle” 116 3.4 Avslutning 118 4 Brottsbegreppet. En jämförelse av straff- och skadeståndsrättsliga ansvarsförutsättningar 121 4.1 Inledning 121 4.2 Otillåten gärning 124 4.2.1 Inledning 124 4.2.2 Straffbelagd gärning 124 8
10-55 Iustus Friberg 26 okt.indd 8
10-10-26 13.20.27
4.3
4.4 4.5
4.2.3 Gärningskontroll och gärningsculpa 129 4.2.3.1 Inledande anmärkningar om straffrättslig gärningskontroll och gärningsculpa 129 4.2.3.2 Inledande anmärkningar om skadeståndsrättslig culpaprövning 132 4.2.3.3 Gärningsculpa (1) – riskläge 133 4.2.3.4 Jämförelse med skadeståndsrättslig culpaprövning. Faroläge 138 4.2.3.5 Gärningsculpa (2) – relevans 146 4.2.3.6 Jämförelse med skadeståndsrättslig ansvarsbegränsning 147 4.2.3.7 Avslutning 152 4.2.4 Nationella och territoriella begränsningar 153 4.2.5 Rättfärdigande omständigheter 154 4.2.5.1 Inledning 154 4.2.5.2 Nödvärn 157 4.2.5.3 Nöd 160 4.2.5.4 Offentlig maktutövning 161 4.2.5.5 Samtycke 162 4.2.5.6 Social adekvans 164 Personligt ansvar 165 4.3.1 Inledning. Täckningsprincipen och konformitetsprincipen 165 4.3.2 Uppsåt 167 4.3.3 Oaktsamhet 168 4.3.4 Skadeståndsrättsligt krav på uppsåt eller oaktsamhet 170 4.3.5 Ursäktande omständigheter 171 Osjälvständiga brott 172 Avslutning 174
5 Straffmätning 176 5.1 Inledning 176 5.2 Bestraffningsteorier 178 5.2.1 Relativa teorier 178 5.2.1.1 Allmänprevention 178 5.2.1.2 Individualprevention 179 5.2.2 Absoluta teorier 182 5.2.3 Avslutning 184 5.3 Straffvärde och straffmätning i svensk straffrätt 185 9
10-55 Iustus Friberg 26 okt.indd 9
10-10-26 13.20.27
5.4
5.5
5.3.1 Straffvärdebedömningar 185 5.3.2 Försvårande omständigheter 188 5.3.3 Förmildrande omständigheter 192 5.3.4 Straffvärde och flerfaldig brottslighet 194 Straffmätning 195 5.4.1 Flerstegsoperation 195 5.4.2 Straffbestämning för unga lagöverträdare 204 5.4.3 Straffbestämning vid allvarlig psykisk störning 206 Avslutning 207
6 Processuell kontext 210 6.1 Inledning 210 6.2 Väckande av talan om enskilt anspråk 212 6.2.1 Inledning om talans väckande i civilmål 212 6.2.2 Väckande av talan om enskilt anspråk i brottmål 214 6.2.2.1 Allmänna förutsättningar 214 6.2.2.2 Yrkande och grund 216 6.2.2.3 ”I anledning av brott” – avvikelser från åklagarens gärningsbeskrivning 217 6.3 Kumulation 225 6.3.1 Syfte och funktion 225 6.3.2 Fördelar och nackdelar 227 6.3.3 Separation 235 6.4 Vem kan väcka talan? 237 6.4.1 Målsägande 237 6.4.2 Målsägandebiträde 245 6.4.2.1 Vem kan få ett målsägandebiträde förordnat för sig? 245 6.4.2.2 Målsägandebiträde och det enskilda anspråket 249 6.4.3 Åklagares skyldighet och behörighet att bistå målsäganden 251 6.4.4 Talerätt 257 6.5 Om vad kan talan väckas? Talans innehåll 263 6.5.1 Inledning om yrkande och grunder 263 6.5.2 Åklagarens gärningsbeskrivning 266 6.5.2.1 Inledning 266 6.5.2.2 Lagrum och rubricering 267 6.5.2.3 Den otillåtna gärningen 268 10
10-55 Iustus Friberg 26 okt.indd 10
10-10-26 13.20.27
6.5.2.4 Tolkning av gärningsbeskrivningen 276 6.5.2.5 Personligt ansvar – subjektiva rekvisit 280 6.5.2.6 Omständigheter av betydelse för straffmätning och påföljdsval 283 6.5.2.7 Flera medverkande 284 6.5.3 Den skadelidandes talan i förhållande till åklagarens gärningsbeskrivning. Tillåtna åberopanden 286 6.5.4 Ändring av talan 289 6.5.5 Civilprocessuella preklusionsregler 295 6.5.6 Sammanfattning 297 6.6 Medgivande 297 6.7 Åberopsbörda, bevisbörda och beviskrav 298 6.7.1 Inledning 298 6.7.2 Civilrättsligt relevanta omständigheter eller civilrättslig prövning av straffbud 301 6.7.3 Omständigheter som omfattas av RB 30: 9 304 6.7.3.1 Omständigheter som ingår i gärningsbeskrivningen 304 6.7.3.2 Supplerande omständigheter 305 6.7.3.3 Brottseffekter 307 6.7.3.4 Invändningar från den tilltalade 308 6.7.4 Sammanfattning 311 6.8 Separata processer 312 6.8.1 Inledning 312 6.8.2 Bevisverkan. Förutsättningar för framställningen 314 6.8.3 Europakonventionen och oskuldspresumtionen 317 6.8.4 Rätt att inte bli lagförd eller straffad två gånger – ne bis in idem 322 6.8.5 Bevisverkan i efterföljande processer 327 6.8.5.1 Prövning i allmän domstol 327 6.8.5.2 Prövning i specialdomstol och förvaltningsrätt 331 6.8.5.3 Konsekvenser 333 6.9 Rättegångskostnader 334 6.10 Avslutning 339
11
10-55 Iustus Friberg 26 okt.indd 11
10-10-26 13.20.27
Del II Ideella ersättnings ordningar 343 7 Ideellt skadestånd enligt SkL 345 7.1 Inledning 345 7.2 Skadebegreppet 347 7.2.1 Allmänt om skadeståndsrättens skadebegrepp 347 7.2.2 ”Kränkning” som skadebegrepp 351 7.2.2.1 Inledning. ”Kränkning” som gärning och ”kränkning” som skada 351 7.2.2.2 ”Kränkning” i rättstillämpningen 352 7.2.2.3 ”Kränkning” av skyddsintresse och angreppsobjekt 358 7.3 Syfte med ersättning för ideell skada vid personskada 362 7.4 Psykiskt lidande och kränkning som två olika ersättningsposter 368 7.5 Kränkningsersättning och annat ideellt skadestånd i SkL 372 7.5.1 Ersättning för kränkning 372 7.5.2 Ersättning för sveda och värk 378 7.5.2.1 Inledning om fysiskt och psykiskt lidande 378 7.5.2.2 Psykiskt lidande och krav på bevisning 380 7.5.2.3 Ersättningens bestämmande 384 7.5.3 Ersättning för lyte eller annat stadigvarande men 387 7.5.4 Ersättning för särskilda olägenheter 392 7.6 Avslutning 393 8 Olika ersättningsordningar för kränkning genom brott 400 8.1 Inledning 400 8.2 Försäkringsersättning 401 8.2.1 Inledning 401 8.2.2 Överfallsskyddsförsäkring 403 8.2.2.1 Inledning 403 12
10-55 Iustus Friberg 26 okt.indd 12
10-10-26 13.20.27
8.3 8.4
8.5 8.6
8.2.2.2 Förutsättningar för och omfattning av försäkringsskydd 403 8.2.2.3 Undantag och aktsamhetskrav 404 8.2.2.4 Ersättningsnivåer 407 8.2.3 Ansvarsförsäkring 408 8.2.3.1 Inledning 408 8.2.3.2 Omfattning 409 8.2.3.3 Undantag 411 8.2.3.4 Ersättningsnivåer 412 8.2.4 Undantag från bestämmelser om nedsättning eller bortfall av ersättning 413 Arbetsskadeförsäkring 413 Brottsskadelagen 415 8.4.1 Bakgrund till brottsskadeersättningen. Rymlingsanslaget 415 8.4.2 Införande av brottsskadeersättning och efterföljande lagstiftning 416 8.4.3 Nuvarande reglering 419 8.4.4 Varför brottsskadeersättning? 423 8.4.5 Ersättningens bestämmande och ersättningsnivåer 425 8.4.6 Jämkning 427 8.4.7 Skillnader mellan beslutad brottsskadeersättning och skadestånd 429 8.4.8 Kommande lagstiftning? 432 Preskription 434 Avslutning 440
9 Ersättning för kränkningar som inte är brottsliga 443 9.1 Inledning 443 9.2 Arbetsrätt 444 9.2.1 Skadestånd inom arbetsrätten. Inledning 444 9.2.2 Syfte och motiv 449 9.2.3 Bestämmande av det allmänna skadeståndet 453 9.3 Immaterialrätt 457 9.3.1 Det industriella rättsskyddets område. Inledning 457 9.3.2 Ideell skada 459 9.3.3 Rättighetsinnehavarens intresse av att intrång i immaterialrättigheten inte begås 460 13
10-55 Iustus Friberg 26 okt.indd 13
10-10-26 13.20.27
9.3.4 Andra immateriella rättigheter 461 9.3.4.1 Inledning 461 9.3.4.2 Namnlagen (1982: 670) § 23 461 9.3.4.3 Lag (1978: 800) om namn och bild i reklam § 3 463 9.3.4.4 Lag (1990: 409) om skydd för företags hemligheter § 9 466 9.3.4.5 Personuppgiftslagen (1998: 204) § 48 470 9.4 Diskriminering 473 9.4.1 Inledning om införandet av diskriminerings lagen 473 9.4.2 Diskrimineringsbegreppet 475 9.4.3 Diskrimineringsgrunderna 478 9.4.4 Diskrimineringsförbuden och positiva åtgärder 479 9.4.5 Diskrimineringsersättning 480 9.4.6 Diskrimineringsersättningens bestämmande 484 9.4.7 Förbud mot kränkande behandling 492 9.5 Kränkning av de mänskliga fri- och rättigheter som åtnjuter skydd enligt EKMR 497 9.5.1 EKMR i nationell skadeståndsrätt – en översikt 497 9.5.2 Skadestånd som effektivt rättsmedel 502 9.5.3 Skada 509 9.5.4 Skadeståndets bestämmande 511 9.6 Lag (1998: 714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder 514 9.6.1 Allmän översikt 514 9.6.2 Skada i form av lidande. Ersättningens bestämmande 516 9.7 Avslutning 519
14
10-55 Iustus Friberg 26 okt.indd 14
10-10-26 13.20.27
Del III Ansvarsförutsättningar för kränkningsersättning 525 10 Brottsligt angrepp 527 10.1 Inledning 527 10.2 Skyddsintressen 529 10.3 Uppsåts- eller oaktsamhetsbrott som grund för skadeståndsansvar 533 10.3.1 Inledning 533 10.3.2 Vållande till kroppsskada eller sjukdom 533 10.3.3 Framkallande av fara för annan 540 10.3.4 Ansvarsutlösande faktorer vid oaktsamhetsbrott 544 10.3.5 Avslutning 546 10.4 Ansvarsgrundande brott 549 10.4.1 Inledning 549 10.4.2 Brott mot person 551 10.4.2.1 BrB kap. 3. Om brott mot liv och hälsa 551 10.4.2.2 BrB kap. 4. Om brott mot frihet och frid 557 10.4.2.3 BrB kap. 5. Om ärekränkning 570 10.4.2.4 BrB kap. 6. Om sexualbrott 571 10.4.2.5 BrB kap. 7. Om brott mot familj 581 10.4.3 Förmögenhetsbrott 583 10.4.3.1 Inledning 583 10.4.3.2 BrB kap. 8. Om stöld, rån och andra tillgreppsbrott 584 10.4.3.3 BrB kap. 9. Om bedrägeri och annan oredlighet 588 10.4.3.4 BrB kap. 10. Om förskingring och annan trolöshet 590 10.4.3.5 BrB kap. 11. Om brott mot borgenärer m.m. 590 10.4.3.6 BrB kap. 12. Om skadegörelsebrott 590 10.4.3.7 Avslutning 592 10.4.4 Brott mot allmänheten 593 10.4.4.1 BrB kap. 13. Om allmänfarliga brott 593 10.4.4.2 BrB kap. 14. Om förfalskningsbrott 595 15
10-55 Iustus Friberg 26 okt.indd 15
10-10-26 13.20.28
10.4.4.3 BrB kap. 15. Om mened, falskt åtal och annan osann utsaga 595 10.4.5 Brott mot staten 598 10.4.5.1 BrB kap. 16. Om brott mot allmän ordning 598 10.4.5.2 Övriga brott mot staten 609 10.4.6 Specialstraffrättsliga brott 610 10.5 Avslutning 614 10.5.1 Inledning 614 10.5.2 Allmän kategorisering 614 10.5.3 Specifika argument 617 10.5.3.1 Inledning 617 10.5.3.2 Gärningens skadedimension 617 10.5.3.3 Gärningens skulddimension 620 10.5.3.4 Skadelidanderelaterade omständig heter 621
11 Brottsligt angrepp på vems person, frihet, frid eller ära? 623 11.1 Inledning 623 11.2 Brottsoffer 624 11.3 Målsäganden eller den som har rätt till målsägandebiträde 626 11.4 Direkt eller indirekt skadelidande 628 11.4.1 Kränkningsersättning och anhöriga 628 11.4.2 Brottets angreppsobjekt 636 11.5 Barn som blir vittne till brott 639 11.5.1 BRL § 4 a 639 11.5.2 Barnet som brottsoffer 642 11.5.3 Målsägandeställning 643 11.5.4 BRL § 4a och BrB 29: 2 p. 8 644 11.5.5 Ersättningsbestämning 649 11.5.6 Delavslutning 650 11.6 Avslutning 651 12 Allvarlig kränkning 653 12.1 Inledning 653 12.2 Begreppsbildningen 655 12.3 Vägledande omständigheter – SkL 5: 6 659 16
10-55 Iustus Friberg 26 okt.indd 16
10-10-26 13.20.28
12.4 Gärnings- och skadevållarrelaterade omständigheter 665 12.4.1 Brottsrubricering 665 12.4.2 Integritetskränkande omständigheter 666 12.4.3 Intrång i individens ”trygghetssfär” 667 12.4.4 Skadevållarens avsikt 668 12.5 Skadelidanderelaterade omständigheter 669 12.5.1 Inledning 669 12.5.2 Nödvärn 674 12.5.3 Provokation och proportionalitet 678 12.5.4 Medvetet risktagande, medverkan etc. 681 12.5.5 Samtycke och frivillighet 684 12.5.5.1 Inledning 684 12.5.5.2 Giltighet och försvarlighetsbedömning i skadeståndsrätt och straffrätt 686 12.5.5.3 Samtycke till misshandel 690 12.5.5.4 Samtycke till sexualbrott 692 12.5.5.5 Skadeståndsrättslig bedömning av samtycke eller frivillighet till sexual handlingar 700 12.5.5.6 Betydelse av frivillighet när BrOM prövar ansökningar om brottsskade ersättning 704 12.5.5.7 Avslutande anmärkningar 707 12.5.6 Särskilda yrkesgrupper 709 12.5.6.1 Inledning 709 12.5.6.2 Poliser 710 12.5.6.3 Ordningsvakter och väktare 718 12.5.6.4 Anställda inom kriminalvården och på behandlingshem 719 12.5.6.5 Andra yrkeskategorier med förväntat högre toleranströskel 720 12.5.6.6 Konklusioner 724 12.6 Avslutning 726
17
10-55 Iustus Friberg 26 okt.indd 17
10-10-26 13.20.28
Del IV Skadeståndsbestämning 729 13 Värdering av det ovärderliga 731 13.1 Inledning 731 13.2 Principiella utgångspunkter vid skadestånds bestämningen 734 13.2.1 Full ersättning för ideell skada 734 13.2.2 Skönsmässig och schabloniserad bedömning 737 13.2.3 Reparation eller kompensation 740 13.2.4 Kompensation eller surrogat för ekonomisk skada 744 13.2.5 Prevention 745 13.2.6 Exkurs rörande förverkande 749 13.2.7 Exkurs rörande obehörig vinst som en eventuell ersättningsbestämningsidé 752 13.3 Gärningsrelaterade omständigheter 754 13.3.1 Inledning om den skadeståndsgrundande handlingen som utgångspunkt för skadestånds bestämningen 754 13.3.2 Allmänt om ersättningsbestämningsregeln i SkL 5: 6 757 13.3.3 Handlingens art och varaktighet 760 13.3.4 SkL 5: 6 st. 1 p. 1. Förnedrande eller skändliga inslag 766 13.3.5 SkL 5: 6 st. 1 p. 2. Allvarlig fruktan för liv eller hälsa 767 13.3.6 SkL 5: 6 st. 1 p. 3. Särskilda svårigheter att värja sin personliga integritet 769 13.3.7 SkL 5: 6 st. 1 p. 4. Missbruk av ett beroendeeller förtroendeförhållande 771 13.3.8 SkL 5: 6 st. 1 p. 5. Ägnad att väcka allmän uppmärksamhet 773 13.3.9 Fler omständigheter rörande handlingen 781 13.4 Brottsrubricering 784 13.4.1 Inledning 784 13.4.2 Tolkning av rekvisit för brottsbeskrivnings enlighet 784 13.4.3 Uppsåt till viss följd 791 13.4.4 Skuldform – uppsåt eller oaktsamhet 796 18
10-55 Iustus Friberg 26 okt.indd 18
10-10-26 13.20.28
13.4.5 Avslutning 798 13.5 Särskilda ansvarssubjekt. Barn och psykiskt sjuka 799 13.6 Skadelidanderelaterade omständigheter 805 13.6.1 Inledning 805 13.6.2 Medvållande och jämkning enligt SkL 806 13.6.3 Provokation, medverkan och medvetet risktagande 811 13.6.4 Samtycke och frivillighet 816 13.6.5 Skadeverkningar hos den skadelidande 821 13.6.6 Särskilda yrkesgrupper 823 13.7 Avslutning 824 13.7.1 Sammanfattande anmärkningar 824 13.7.2 Skadeståndsbestämning baserad på straffvärde 827 13.7.2.1 Abstrakt straffvärde som uttryck för rangordning av kränkningar 827 13.7.2.2 Konkret straffvärde som uttryck för graden av den enskilda kränkningens skada 829 13.7.3 Rättvis tilldelning och relativ proportionalitet 834 13.7.4 Levnadsstandard 837
14 Skadeståndsrättslig ”mängdrabatt” 842 14.1 Inledning 842 14.2 Förekommer mängdrabatt vid ersättningsbestämning för kränkning? 847 14.3 Varför mängdrabatt? 854 14.3.1 Inledning 854 14.3.2 Förklaringsmodeller i äldre straffrättslig doktrin 856 14.3.3 Moderna förklaringsmodeller 859 14.3.3.1 Rabatt på grund av samband eller sammanhang mellan brotten 859 14.3.3.2 Rabatt på grund av gärningens karaktärsegenskaper 860 14.3.3.3 Rabatt på grund av perspektivisering 865 14.3.3.4 Rabatt på grund av proportionalitet 866 14.3.3.5 Rabatt på grund av hänsyn till skade vållarens särskilda känslighet 872 14.3.4 Avslutning 872 19
10-55 Iustus Friberg 26 okt.indd 19
10-10-26 13.20.28
14.4 Flera gärningsmän – en skada? Solidariskt ansvar och ”mängdrabatt” 876 14.4.1 Inledning 876 14.4.2 En eller flera skador 878 14.4.3 Utvärdering 882
Del V Avslutning 887 15 Avslutning 889 15.1 Inledning om avslutningen 889 15.2 Sammanfattning 889 15.2.1 Del I 889 15.2.2 Del II 895 15.2.3 Del III 899 15.2.4 Del IV 900 15.3 Kränkning – skada eller gärning? Utvärdering 902 15.4 Kravet på brott som ansvarsgrund 908 15.4.1 Inledning 908 15.4.2 Fördelar och nackdelar 908 15.4.3 Alternativa ansvarsgrunder 913
Summary 917 Källförteckning 928 Sakregister 969
20
10-55 Iustus Friberg 26 okt.indd 20
10-10-26 13.20.28
1 Inledning. Avhandlingens ämne och uppläggning Lagstiftaren stiftar lagar, domaren dömer och rättsdogmatikern konstruerar ett normativt system som ger mening åt lagarna och domarna. Rättsdogmatikern är kanske inte lika nödvändig för en rättsordning som de andra två aktörerna, men det är lätt att föreställa sig hur primitiv rättsordningen skulle vara om rättsdogmatiken aldrig hade funnits. Att rättsdogmatiken är mänskligheten till nytta kan således inte betvivlas. Nils Jareborg
1.1 Kränkning och skadestånd Den som kränker någon annan genom brott, skall ersätta den skada som kränkningen innebär. Denna avhandling handlar om vad kränkning är i skadeståndslagens mening samt varför, när och hur skadestånd för sådan skada skall utges. Sedan den 1 januari 2002 lyder den skadeståndsrättsliga ansvarsbestämmelsen i skadeståndslagen (SkL) 2: 3 som följer: ”Den som allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar ett an grepp mot dennes person, frihet, frid eller ära skall ersätta den skada som kränkningen innebär.”
Ansvarsförutsättningarna för skadestånd är således kopplade till brottslig gärning av viss typ, men det krävs inte att gärningsmannen faktiskt fälls till ansvar för brott. Det saknar också betydelse att skadevållaren inte kan dömas till straffrättslig påföljd på grund av sin ålder, sin mentala hälsa, eller därför att brottet är preskriberat. Avgörande är i stället om skadan vållats genom en viss typ av brottslig handling. Även i de fall skadeståndsfrågan prövas i ett tvistemål, fristående från ett eventuellt brottmål, måste domstolen avgöra om de straffrättsliga förutsättningarna är uppfyllda, oavsett om den påstådde skadevållaren är föremål för åtal eller ej. 25
10-55 Iustus Friberg 26 okt.indd 25
10-10-26 13.20.28
Förutom att skadeståndsansvaret förutsätter brott skall den skadevållande gärningen utgöra en allvarlig kränkning för att den skadelidande skall ha rätt till ersättning; helt bagatellartade kränkningar skall inte vara ersättningsgrundande. Vad detta innebär måste avgöras med beaktande av samtliga omständigheter kring gärningen. Normalt är det dock inte fråga om den skadelidandes egen upplevelse av kränkningen som avgör om denna varit tillräckligt allvarlig för att ersättning ska kunna utgå. Bedömningen skall istället göras utifrån vad en gärning av det aktuella slaget typiskt sett innebär för kränkning. Vid bedömningen av angreppets karaktär kan de omständigheter som enligt SkL 5: 6 särskilt skall beaktas vid skadeståndets bestämmande vara vägledande. Denna bestämmelse har följande lydelse: ”Skadestånd med anledning av kränkning bestäms efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art och varaktighet. Därvid skall särskilt beaktas om handlingen 1. haft förnedrande eller skändliga inslag, 2. varit ägnad att framkalla allvarlig rädsla för liv eller hälsa, 3. riktat sig mot någon med särskilda svårigheter att värja sin personliga integritet, 4. inneburit missbruk av ett beroende- eller förtroendeförhållande, eller 5. varit ägnad att väcka allmän uppmärksamhet. Den som gjort sig skyldig till ärekränkning eller dylik brottslig gärning eller som annars är skadeståndsskyldig med anledning av sådant brott kan på yrkande av den kränkte i mål om gärningen efter omständigheterna åläggas att bekosta tryckning i en eller flera tidningar av dom i målet.”
Ersättning för ideell skada (kränkning) kan även aktualiseras inom en rad andra rättsområden, i vilka ansvarsförutsättningarna inte är ett brottsligt angrepp. Det handlar t.ex. om kränkningar inom arbetsrätten, immaterialrätten, genom diskriminerande handlingar eller kränkningar av de grundläggande fri- och rättigheter som tillförsäkras enskilda enligt Europakonventionen (EKMR)1. Även om dessa olika typer av kränkningar också kommer att behandlas i avhandlingen, är det de kränkningarmellan enskilda som orsakas genom brott som är undersökningens huvudsakliga föremål. Under den tid som detta forskningsprojekt har pågått har (helt utan inbördes påverkan) ersättning för kränkning i allmänhet och för kränkningar genom brott i synnerhet, erhållit allt större uppmärksamhet. Själva begreppet ”kränkning” har samtidigt kommit att användas med en alltmer 1
Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
26
10-55 Iustus Friberg 26 okt.indd 26
10-10-26 13.20.28
uttunnad innebörd i allmänt språkbruk.2 Tillämpningen av SkL 2: 3 förutsätter emellertid en preciserad betydelse av kränkningsbegreppet. Svårigheten består i att ”kränkning” kan avse både en gärning (att kränka någon) och en effekt, en skada (att bli kränkt). Denna begreppsliga dubbelhet avspeglas också i den rättsliga regleringen och tillämpningen. En av de återkommande frågorna i denna framställning är huruvida skadeståndet utgör reparation för en uppkommen kränkning av den skadelidande och om det samtidigt eller alternativt är avsett att utgöra en sanktion för en kränkande gärning. Avsikten med denna framställning är inte att söka efter begreppets ”inre väsen”, någon fullödig definition av vad kränkning är och kan vara i någon slags allmängiltig betydelse, eller på annat sätt närmast ontologisk mening. Som rättsläget ser ut idag kan det betvivlas att en sådan uppgift är möjlig att utföra. Däremot måste det söka klargöras vad som avses med kränkningsbegreppet såsom det används i SkL, vilket öppnar för en diskussion om hur begreppet förstås (i lagstiftningssammanhang, praxis och doktrinen), hur ersättning bedöms och beräknas samt hur det rent rationellt passar in bland andra rättsliga sanktioner.3 Forskningsuppgiften består i att undersöka den rättsliga regleringen rörande skadestånd för kränkning genom brott, dess historiska bakgrund och nuvarande utformning, att undersöka hur ansvarsbestämmelsen och ersättningsbestämmelsen tolkas och tillämpas i domstol och hos brotts offermyndigheten (BrOM), att studera det straffrättsliga systemets nivåuppbyggnad, förutsättningar för straffansvar samt hur straff bestäms i de enskilda fallen, att studera de processuella ramarna och hur dessa kan påverka den materiella rätten, att redogöra för och analysera under vilka förutsättningar skadestånd kan utgå och peka på vilka situationer som bör vara ersättningsgrundande samt att diskutera olika principer för bestämmande av skadeståndet och redovisa vilka omständigheter som skall och bör beaktas när det ovärderliga – en kränkning av någons person, frihet, frid eller ära – skall graderas och översättas till en ersättningsnivå.
2
Se och jfr t.ex. Ds 2007: 10 s. 41 ff.; H. Andersson, Kränkningsersättning – spott och spe för yrkespersoner, avsnitt 1 och 3.1; Bengtsson, Om kränkning och diskriminering s. 299: ”Det är korrekt att vara kränkt, inte som förr att bara känna sig irriterad, sur eller nedslagen av myndigheters negativa beslut och företags bristande tillmötesgående.”; Dahlstrand, Den anomiska rätten s. 10, 73 och 76; Schultz, Kränkning s. 17 f.; Zaremba, Först kränkt vinner. 3 Jfr Dahlman, Konkurrerande culpakriterier s. 32, som anför att i olika undersökningar av t.ex. samspelet mellan culparegeln och andra regler talas det om culpa utan att ge någon definition av vad culpa är. Culpabegreppet behandlas därigenom ofta som en ”svart låda”.
27
10-55 Iustus Friberg 26 okt.indd 27
10-10-26 13.20.28
1.2 Avhandlingens syfte. Frågeställning, avgränsningar och preciseringar Avhandlingens övergripande syfte är för det första, som indikerats ovan, att söka förstå och explicera vad det är som avses med ”kränkning” i SkL:s mening, och för det andra att jämföra skadeståndet med det straff som kan utdömas för samma gärning, vilka likheter och skillnader de båda sanktionerna normalt kännetecknas av och hur skadestånd för kränkning genom brott kan kategoriseras mot denna bakgrund. Frågan om någon drabbats av en skadeståndsrättsligt relevant, ersättningsgill skada avgörs med utgångspunkt i vilken typ av brottsligt angrepp vederbörande utsatts för. Om sedan skadestånd för kränkning skall utgå bestäms ersättningen huvudsakligen med ledning av omständigheterna kring gärningen och skadevållaren – graden av kränkning och därmed skadans storlek bygger inte på den skadelidandes uppfattning eller egna värdering av skadans omfattning. Vad är det då som skiljer straff och skadestånd för kränkning åt, när ansvarsförutsättningen i båda fall utgörs av brott och sanktionerna mäts ut med beaktande av i mångt och mycket samma omständigheter? Dessa syften med avhandlingen förutsätter inte bara den ovan angivna forskningsuppgiften och de preciserade frågorna, utan för att kunna nå ökad förståelse och förklara denna speciella ersättning behöver kränkningsskadeståndet sättas in i sin kontext. I en avhandling i skadeståndsrätt är det oftast nödvändigt att det ersättningsrättsliga systemet beaktas närmast hermeneutiskt: när man studerar en delkomponent inom ersättningsrätten måste det finnas en medvetenhet om att den utgör just en del av en större helhet. Denna del (eller helhet) kan i olika avseenden få återverkningar på både andra delar och/eller helheten. Inte sällan är dessutom helheten större än summan av delarna. För att ytterligare söka utmejsla forskningsföremålet omfattar därför även undersökningen en översiktlig kartläggning av närliggande ersättningsformer, vilka inbegriper bestämmelser om annan ideell skada på person och rättsregler avseende kränkning inom andra rättsområden.4 I framställningen kommer också lite längre utflykter att göras i andra, närliggande rättsvetenskapliga landskap, närmare bestämt straffrätten och processrätten. Utifrån de syften med avhandlingen som angivits är det nödvändigt att inte bara sätta kränkningsersättningen i sitt ersättningsrättsliga perspektiv i vid mening, utan även beakta bakomliggande syften och värderingar i framför allt det straffrättsliga systemet. När nu 4 Jfr Hansson, Kollektivavtalsrätten s. 64: ”För att teckna ett rättsområde är gränsytorna lika intressanta som kärnområdena, även om positiva beskrivningar gärna börjar i de senare.”
28
10-55 Iustus Friberg 26 okt.indd 28
10-10-26 13.20.28
skadeståndsgrundande handlingar bedöms utifrån den straffrättsliga regleringens skyddsintresse, bör t.ex. insikter i bakomliggande motiv till kriminalisering av olika gärningar och principer för densamma vara en förutsättning. Att en stor del i denna civilrättsliga avhandling dessutom kommer att ägnas åt straffrättens speciella del, motiveras av att en av undersökningens centrala frågor är om kravet på brottslig gärning som grund för skadeståndsansvar bör behållas eller inte. Ett sådant ställningstagande förutsätter att de möjligheter och begränsningar att utdöma skadestånd för kränkning med tillämpning av den nuvarande regleringens utvärderas genom bl.a. en ingående analys av den straffrättsliga regleringen utifrån detta perspektiv. Annorlunda uttryckt: genom att studera uppbyggnaden av brotten (dess rekvisit och syftet med kriminalisering av vissa gärningar) kan man klargöra vilka brottsliga gärningar som redan kan och eventuellt bör kunna grunda rätt till ersättning. Därigenom framgår indirekt vilka kränkande handlingar som idag inte kan mötas med en skadeståndssanktion. Först mot denna bakgrund kan man rationellt diskutera det eventuella behovet av, och syftet med, en förändrad reglering. En dylik analys förutsätter härutöver också goda insikter i hur ett anspråk på skadestånd för kränkning rättsligt prövas och vilka de processuella ramarna är för samtliga aktörer. En skadeståndsrättslig prövning, vare sig den sker i tvistemål eller samtidigt med åtalet i ett brottmål, inbegriper flera delfrågor rörande ansvarsförutsättningar, adekvat kausalitet och ersättningsbestämning. Det faktum att skadeståndstalan måste grundas på brott kan innebära handläggningsmässiga och rättsliga begränsningar för den materiella rättens genomslag, något som är viktigt att klargöra inom ramen för en utvärderande framställning. Studien är sålunda inriktad på frågor rörande kränkningsskadeståndets förhållande till det skadeståndsrättsliga regelsystemet, allmänna skadeståndsrättsliga principer för ansvar och skadeståndsbestämning samt hur skadestånd för kränkning genom brott skiljer sig från straff. Enligt SkL 3: 2 skall staten (eller en kommun) ersätta ”skada på grund av att någon annan kränks på sätt som anges i SkL 2: 3 genom fel eller försummelse vid […] myndighetsutövning.” Dessa situationer kommer inte att behandlas i avhandlingen. Att fokus ligger på hur skadestånd för kränkning förhåller sig till straffet medför att det är relationen mellan individer som är central, inte hur statens ansvar för kränkande gärningar mot enskilda prövas. De enda undantagen till det nu sagda är när staten på annan grund än SkL 2: 3 ansvarar för den ideella skada som enskilda personer åsamkas, t.ex. vid frihetsberövanden på felaktiga grunder eller vid kränkningar av de grundläggande fri- och rättigheterna enligt EKMR. Dessa ersättningsordningar kommer att beröras i det kapitel där skade29
10-55 Iustus Friberg 26 okt.indd 29
10-10-26 13.20.28
stånd för ideella skador som inte förutsätter brott som ansvarsgrund diskuteras i jämförande syfte. Avhandlingen utgör i denna del endast en översiktlig framställning i syfte att söka likheter och skillnader mellan dessa kränkningar och sådana som orsakas enskilda genom brottsliga angrepp mot person, frihet, frid eller ära. Detta är en svensk avhandling om svensk skadeståndsrätt. Som har betonats i det ovanstående utgör skadestånd en beståndsdel i ett större ersättningsrättsligt system i vilket inkluderas socialförsäkringssystem, frivilliga och obligatoriska försäkringar etc. Detta medför att jämförelser mellan olika rättssystem avseende en viss skadetyp eller ersättningsform inte bara kan vara mycket svåra att genomföra utan många gånger även meningslösa. Skillnader i ersättningsnivåer mellan t.ex. England, USA och Sverige beror många gånger på att synen på skadestånd och dess syfte inte är densamma eller att skada definieras och ersätts på olika sätt. Av denna anledning har som enda internationella utblick de övriga nordiska länderna beaktats, och då endast i vad angår de ersättningsposter som avser skadestånd för kränkning eller näraliggande skadetyp.5 Typiskt sett anses lagstiftning, rättspraxis och doktrin från övriga Norden vara av stort intresse på skadeståndsrättens område.6 Den nordiska lagstiftningen rörande kränkningsersättning är av flera skäl intressant att studera närmare. För det första kan erinras om det stora samnordiska lagstiftningsprojektet under 1950-talet, som haft stor inverkan på i vart fall den svenska skadeståndsrättsliga lagstiftningen. Under detta arbete, men också under de nordiska juristmötena, har bland annat frågor avseende skadeståndets funktioner och det ideella skadeståndets utveckling diskuterats ingående och utifrån gemensamma utgångspunkter.
5
I sammanhanget bör även två europeiska projekt med förslag till gemensamma europeiska civilrättsprinciper, däribland principer för utomobligatoriskt skadestånd, nämnas. Det ena projektet har utmynnat i Principles of European Tort Law (PETL) och det andra har resulterat i de principer avseende skadestånd som ingår i den sjätte boken i Draft Common Frame of Reference (DCFR). Dessa båda harmoniseringsprojekt innehåller skadeståndsrättsliga principer avseende ”non-pecuniary damage”, eller ”non-economic injury”, varmed närmast skall förstås ett slags allmänt, ideellt skadestånd, som inbegriper flera av de ersättningsposter som enligt svensk rätt kan utgå vid ideell skada. Eftersom de europeiska principsamlingarna inte innehåller en motsvarighet till den svenska kränkningsersättningen, även om skadetypen i vissa avseenden kan sägas ingå i ”non-pecuniary damage”, kommer inga referenser att göras i avhandlingen till vare sig PETL eller DCFR. Se ang. dessa harmoniseringsprojekt Schultz, Europeiska civilrättsprinciper. 6 Se t.ex. Bengtsson & Strömbäck, Skadeståndslagen s. 16; Bengtsson, Nordiskt samarbete inom skadeståndsrätten s. 541 ff.; dens., Norsk och svensk skadeståndsrätt s. 89 ff.; Carlsson, Arbetsskada s. 70; Frøseth Anfinsen, Skadelidtes egeneksponering s. 6 f.; Kjelland, Særlig sårbarhet s. 35 f.; van der Sluijs, Direktkrav vid ansvarsförsäkring s. 20.
30
10-55 Iustus Friberg 26 okt.indd 30
10-10-26 13.20.29
116
SJFU.116.S.Fr.2.indd 1
116
skrifter från juridiska fakulteten i uppsala
sandra friberg
Kränkningsersättning Skadestånd för kränkning genom brott
IUSTUS FÖRLAG
IUSTUS FÖRLAG
sandra friberg
ISBN 978-91-7678-770-0 ISSN 0282-2040
Kränkningsersättning
kränkning har de senaste åren blivit ett allt vanligare ord för att gestalta diverse negativa upplevelser som en människa kan drabbas av. I denna bok – den första svenska monografin om kränkningsersättning – söker författaren klargöra kränkningsbegreppet i skadeståndslagens mening. Skadeståndet tenderar att inte bara utdömas i syfte att kompensera någons lidande utan också, och ibland framförallt, för att utgöra en rättslig sanktion av den kränkande gärningen. Hur kränkningsersättningen därmed förhåller sig till det straff som döms ut för samma gärning samt vilka teorier och förklaringsmodeller som bär upp och är styrande för respektive rättssystem, är några av de övergripande frågor som analyseras i denna bok. Studieföremålet kan med andra ord placeras i ett gränsland mellan skadestånds- och straffrätt. Boken innehåller bl.a. en jämförelse av de straff- och skadeståndsrättsliga förutsättningarna för ansvar, ett omfattande kapitel om processrättsliga aspekter på skadeståndsanspråk i brottmål, en diskussion om hur skadestånd för kränkning förhåller sig till ideellt skadestånd för personskada och andra, icke-brottsliga kränkningar (t.ex. ersättning vid diskriminering eller överträdelse av EKMR) samt en redogörelse för den skadelidandes möjligheter att få ersättning från sin hemförsäkring eller Brottsoffermyndigheten. Boken inrymmer också en utförlig redogörelse av vilka brott som kan eller bör kunna ge rätt till skadestånd och hur kränkningsersättningen bör bestämmas i olika situationer. Sandra Friberg är verksam vid Juridiska institutionen, Uppsala universitet. Akademisk avhandling.
10-10-26 14.00.02