Issuu on Google+

F枚rsta spadtaget 路 Peter Englander


Innehåll Förord 6 1. Första spadtaget 10 2. Trädgårdens tema 26 3. Trädgårdens sköna golv 56 Lägga kalksten 88 Lägga grus 97 4. Trädgårdens oumbärliga väggar 106 Bygga en mur i samma färg som huset 122 5. Trädgårdens gröna skugga 134 Järnpergola med blåregn 150 6. Trädgårdens glasade rum 158 Tips för orangeriet 172 7. Trädgårdens smak och fägring 178 E pilog 194 Register 198


Trädgårdens gröna skugga kap i t e l 5

Man brukar säga att träden är trädgårdens tak. Och det är ju ett obestridligt faktum att trädkronor som svävar ett tiotal meter upp i skyn skapar ett grönspräckligt, lövfladdrande tak. Det finns också de som säger att träden skuggar trädgården för mycket och hämmar tillväxten hos rosorna alldeles bredvid. Det är säkert så. Men när jag grävde jorden i min blivande rosplantering en solig sommardag, med svetten rinnande i ansiktet, önskade jag mig skugga från ett eller annat träd. Därför och bara därför bestämde jag mig för att plantera två bigarråträd, som i Skåne blir nog så stora, och sam­ tidigt välja skuggtåliga rosor och perenner som närmaste sällskap. Förutom att stora träd ger skön skugga är deras formspråk påtag­ ligt. De skapar inte bara höjd utan också bredd, sistnämnda form faktiskt gånger tre. Kronan i skyn, skuggan på marken och så den fascinerande vetskapen om att trädets rötter under gräsmattan bre­ der ut sig lika mycket som kronan högt däruppe. Sedan var det det där med fåglarna. Utan träd inga fåglar, och då menar jag riktiga fåglar som kvittrar ovanför huvudet, inte bara några buskskvättor på marken.


j

ag är inte speciellt bra på takträd. Jag har alltid varit omgiven av dem och på något sätt tagit dem för givna. Förutom de ståtliga träden runt vårt gamla hus i Värmland fick jag senare i livet ta över en hundra år gammal tolv meter hög järnek och två resliga päronträd i Apotekarns Trädgård. Mitt eget bidrag i den trädgården blev den krokiga silverpilen som idag tror att den är en oliv. Den tillåts aldrig bli högre än sju meter eftersom den varje år friseras till just en oliv. Min nya situation var därför aningen prekär. Här kunde jag inte vila på gamla lagrar. Jag vill absolut inte vara tradig och upprepa mig hela tiden. Men jag måste en gång till få beskriva hur jag kände när det sista tujamonstret dammade i backen. Det var sonen som höll i motorsågen och jag stod bredvid, en smula orolig över hans frejdighet och bedrövad i själen över att trädgården såg ut som ett plockepinn efter vår härjning. Orden ekade i huvudet: Det går fort att fälla ett gammalt träd, men det tar lång tid innan du kan sitta i skuggan under ett nytt. Självklart skulle jag plantera nya träd, men de skulle ju inte växa upp så där över en sommar. Jag tänkte på plantskolans smala spön med några spretiga grenar i toppen. Hur lång tid tar det för ett träd att bli ett träd så att man kan sitta i skuggan under det? Bor jag här då? Hittills hade vi ju flyttat vart sjunde år. Lever jag? Är sensmoralen den att man som femtioåring inte kan bygga nytt, utan måste ta över en redan uppvuxen och vacker trädgård? Jag tittade på sonen. Skulle han vilja sitta i skuggan under ett träd på Allgatan i Simrishamn om tjugo år? Förmodligen inte. Nya onda tankar tog fart. Vem gör jag trädgården för egentligen? Jag tittade på huset som stod där alldeles ensamt, omringat av stockar, grenar, sly och blekgula högar av sågspån. Skulle också jag bli ensam i min trädgård? En tanke började spira i mitt inre. Jag gör det för husets skull. Kanske bor jag ändå kvar. Då kan barnbarnen sitta i skuggan under trädet, eller rättare sagt jag, när jag pustar i svalkan och ser hur de små liven jagar runt i solen på gräsmattan. Det är aldrig försent att plantera ett träd eller som den franske generalen Hubert Lyautey ska ha sagt till sin trädgårdsmästare, när denne inte tyckte att de skulle plantera ett träd, eftersom det skulle dröja hundra år innan det nådde sin mognad: I så fall har vi ingen tid att förlora, plantera det redan i eftermiddag. Med återvunnen livsglädje började jag fundera på vilka nya, vackra träd som skulle ersätta de gamla, fula och nu icke existerande. Vilka träd växer snabbast och är de snabba också vackra? Passade en skogslönn i en villaträdgård? Skulle grannarna stå ut med det öronbedövande lövrasslet från en poppel? Ett par silverpilar kunde jag på stående fot bestämma mig för, planterade i sluttningen upp mot grannens liguster. Under de olivgrå kronorna kunde jag låta knubbiga klot av buxbom 136 ·

Första spadtaget

Föregående uppslag: Det här är inte mitt hus. Jag hoppas emellertid att mitt en vacker dag kan ståta med en lika ljuvlig drömträdgård som denna. Fast på ett annat sätt. Förstås.

> När man flyttar ett befintligt träd är det viktigt att inte skada rötterna. Gräv ett dike runt om, stick spaden under rotsystemet och lirka försiktigt.


IDébilder grön skugga 1. Dansande grön skugga under en platan. 2. Gammalt päronträd omsvärmat av röda dahlior. 3. Snart övermogna äpplen av sorten ’Transparente blanche’ 4. Pergola byggd av knotiga ekstockar med klängande rosor vid varje stolpe. 5. Pergola av sågad ek täckt med blåregn. Ljus singel och trampstenar av svart tegel. 6. Vassmattan i pergolataket ger snabb och snyggt randig skugga. 7. Löven från det japanska körsbäret landar framåt hösten på en bädd av silverarv. Bra planerat. 8. Vem vill inte sitta där med en kopp kaffe en vårdag? 9. Sveriges mäktigaste äkta kastanj, Castanea sativa. Tjugo meter och typ en miljon kastanjer, i Baskemölla.

1

2

3

4


5

6

7

8

9


Platanlunden på bak­ sidan av orangeriet ut mot gatan. På något år kommer marken täckas av myskmadra, fasaden av murgröna, trottoaren av liguster och himmeln av platankronor.

Sistnämnda arrangemang förutsätter att det i din trädgård redan finns någorlunda stora träd. Annars är du tvungen att plantera själv. Min nyskövlade trädgård skulle få åtminstone femton nya. Då gällde det att göra en budget, en trädbudget, där variablerna tid och pengar ställdes mot varandra. Ett stort träd innebär snabbare skugga men också större hål, inte bara i marken och utan också i plånboken. Somliga träd kanske jag har tid att vänta på, som allén med robinior ut mot gatan, men absolut inte de träd som skulle skugga bänken i yngsta dotterns trädgårdsrum. Tyvärr finns det inga träd som växer fort, däremot finns det träd som växer mindre långsamt. var ska jag plantera? Innan du väljer träd för skugga bör du plocka fram kompassen. Precis som med terrassens lilla eleganta träd, som också skapar skugga, gäller det att pricka in platsen där solen står som högst. Det är skuggan i brinnande söderläge som är mest åtråvärd. Att skugga den sista solen från väster är obegåvat, nästan lika korkat som att skapa skugga i norrläge där det redan är skugga per automatik. Det är också viktigt att notera var grannen har sin uteplats. Det vore ju förödande för grannsämjan om ditt träd efter ett tiotal år kastade skugga just där. Träd placerade mot grannens norra (din södra) fun­gerar i detta hänseende bra. Grannens österläge (ditt västra) brukar också vara okej, även om du då måste se upp för din egen uteplats i väster. Bäst är det att alltid prata med grannen innan du sätter spaden i marken. Förutom spörsmålet om svalkande skugga är det viktigt att platsen är vacker och då tänker jag omgivningen. Du ska ju sitta där på en stol och titta ut över trädgården. Fundera lite över vackra utsikter men också den närmaste gröna och blommande omgivningen. Kanske vill du att platsen också ska vara insynsskyddad. Jag skapade en sådan plats i min nya trädgård, en plats för en person under grenverket av tre plataner. På marken planterade jag sjuttiofyra marktäckande myskmadror och runt omkring höga ligusterhäckar. På så vis skapades inte bara en skuggig, insynsskyddad plats utan också ett vackert blickfång där platanens mörkt gröna, stora blad kontrastrerade mot ligusterns små och myskmadrans ljust gröna. inköp, plantering och skötsel Precis som med häckplantor kan du välja mellan barrotade träd, odlade i klump eller kruka. Barrotade träd och odlade i klump kan planteras under höst, vinter och vår, krukodlade när som helst, bara det är frostfritt. Storleken på trädet anges på plantskolan i stamhöjd och stamomfång. En stamhöjd på två meter är vanligast. Omfånget mäts en meter upp på stammen. Ett Trädgårdens gröna skugga

· 145


järnpergola med blåregn Det vanligaste är att man bygger sin pergola i tryckimpregnerat trä och just detta kan leda till ett estetiskt bekymmer, i synnerhet om du vill bygga pergolan nära huset och nästan alltid om huset är gammalt. Det sprillans nya och bastanta byggmaterialet kan helt enkelt uppfattas som alltför pompöst. Om man frågar huset. Då är det bättre att bygga sin pergola i armeringsjärn. Det är betydligt diskretare, nästan osynligt i sin framtoning och minst lika starkt. Jag byggde min första järnpergola bara för att jag inte stod ut med att äta lunch i trettio graders hetta. Måtten anpassades efter platsen och ett matbord stort nog att härbärgera familjen plus någon kompis. För att få skugga samma helg rullade jag ut vassmattor på pergolataket.

* Stoppa ner stolparna i hålen så att de står

rakt. Använd vattenpass. * Naja ihop de olika delarna enligt skissen. Det är bra om man är två så att en kan hålla koll på att allt hamnar i lod och våg. Behöver du kapa, använd vinkelslip. * Gräv en grop runt varje stolpe, 20 cm vid och lika djup. Blanda betong och fyll hålen. Fös tillbaka jorden och låt betongen härda över natten. * Plantera ett blåregn vid varannan stolpe. * Spänn stängseltråd på ett inbördes avstånd på ca 50 cm mellan överliggarna. * Rulla ut de tillfälliga vassmattorna och naja fast dessa underifrån med vanlig ståltråd. Lämna 50 cm utrymme för blåregnet runt kanterna. (En vacker dag tar blåregnen över hela ansvaret som skuggbildare). * Häll upp ett glas vin!

* Välj en plats i trädgården där solens strålar

når marken vid lunchtid. Gör en skiss över pergolan och bestäm hur lång och bred den ska vara. Avståndet mellan varje stolpe bör vara minst 2,5 meter men aldrig över 3,5 meter (då sviktar järnen) Längden på varje stolpe ska vara ca 270 cm * eftersom en halvmeter hamnar i marken och resten (ca 220 cm) ovan mark. En bra tjocklek är 25 mm. * Addera några extra decimetrar på överlig­ garna så att dessa kan sticka ut lite från varje stolpe. * Anteckna alla längder och låt leverantören (det välsorterade byggvaruhuset) kapa dessa åt dig. * Mät och markera noga var stolparna ska stå. Korsmät mellan hörnstolparna för att förvissa dig om att pergolan är i vinkel. * Spetta halvmeterdjupa hål i marken för varje stolpe. 123 · 150

Första spadtaget

Material armeringsjärn, 25 mm, i följande längder: 6 stolpar à 270 cm 5 överliggare à 360 cm 20 m stängseltråd 4 rullar grov najtråd 2 rullar vassmatta 1 rulle ståltråd 2 säckar färdigblandad grovbetong 4 blåregn 1 flaska chianti (vin) Det här behöver du också: snöre bambukäppar spett vattenpass avbitartång vinglas


Pergolans växter – mina favoriter Blåregnet blommar på bar kvist i månadsskiftet maj, juni. Doften är ljuvlig. Glöm inte beskärningen. Annars blir det ingen fägring.

blåregn, Wisteria sinensis, zon ii För mig är blåregnet nummer ett som klättrare i pergolan. Den är per­ golans verkliga streber. En riktig uppåtsträvare som vet sitt värde. För­ utom att den har sin givna plats i varendaste renässansträdgård i Italien, kan den i rätt läge på några år skapa det vackraste av pergolatak. Utöver den mest utbredda, Wisteria sinensis, vars härdighet är begrän­ sad, finns det ett par amerikanska namnsorter som kan sprida glädje längre upp i landet. Wisteria frutescens ’Amethyst Falls’, är härdig till zon iii och nykomlingen, Wisteria macrostachya ’Blue Moon’, ska enligt jänkarna tåla ner mot 40 minusgrader. Hur det än är med det så ska blå­ regn alltid planteras i vindskyddade lägen. Pergolan är mer utsatt än den varma söderfasaden, så lägg helst på en odlingszon när du väljer blåregn till pergolan. Köp också stora exemplar, eftersom de etablerar sig snab­ bare än de extraprisynkliga. Blåregnet vill ha djup, näringsrik, väldränerad jord. Vattna rejält förs­ ta våren och fjäska gärna med lite kvävegödning första året. För att inte blåregnet ska ta över fullständigt och sno in sig i det mesta som finns i dess närhet måste du beskära rejält. Jag brukar klippa alla mina blåregn på senvintern, helst någon gång i mars. Vinterbeskärningen är viktigast, eftersom den också sätter fart på blomningen. Klipp in fjol­årets skott och lämna bara två till tre bladknoppar på skotten. Mina blåregn ser ut som kaktusar efter denna kur men blommar sedan över­dådigt. Senare under sommaren och så länge du orkar framåt hösten ska du korta in alla nytillkomna skott till knappa halvmetern. Vill man vara fin så får man lida pin. rosor älskar klematis Eftersom pergolaklättrarnas främsta uppgift är att skapa ett grönt tak som skänker skugga, gäller det att välja klättrare med ett frodigt, friskt bladverk. Utöver denna mer infrastrukturella funktion gör det inget om de också har vackra blommor. Helst ska de blomma länge. Och dofta. Ett sätt att förena dessa åtråvärda karaktärsdrag är att samplantera rosor och klematis. Plantera en av varje vid varje pergolastolpe och låt naturen ha sin gång, vilket i det här sammanhanget betyder att båda strävar uppåt, ömt flätade i varandra. Nästan alla rosor har sin blom­ mande höjdpunkt mitt i sommaren. Många klematis blommar på sen­ sommaren och en bit ut på hösten. Tillsammans kan de bidra med nära nog fyra månaders blomning. Eftersom hela idén med pergolan är att den ska vara ett vackert blick­ fång under hela säsongen är det viktigt att välja friska namnsorter, vars bladverk sällan eller aldrig drabbas av sjukdomar. Detta gäller särskilt Trädgårdens gröna skugga

· 153


9789174241488