9789152305768

B H D eng an B av t s ern id Al Th d I m or t T sak gr bj al ss en ör le o ns ru n so d n

7

IO R P

n ne t m ke e ä pa d l ls an de de er re

(523-0576-8)

9 789152 305768

H is to ri a

Historia 7

7

a me nt na ri äro orie se to tt l lls ns is i e hä ola H år am dsk

9 g s n 8, 9 in ed ru , 7, m rg fi , 8 , 9 9 a 7 8 , fö gr ia 7, ,8 r eo G isto ion le 7 H lig häl e m Sa R

ISBN 978-91-523-0576-8

e ar lälg rik u,ej br nrte rdrue vela öen Em nbd sa Uh oc

Ka Eq pit e Heuro uat. ling nu r s b D re Hquua lla örj am eli ss. t ilis r m a ar cin ve d di his v ad g t vi ol t, torolo ig Du do d or v ie b ni ilis isl lu et?e olo n? ore m pt et r no is ro in do at nu a lu g ve ad . l m it m eu e l i g ip n g r sa it a ue s n au ea he gu in fa rc ed ni er ad g c ip sc o ea cum is i e s do rs e co en um es r sis isi i . eu te gi m at e

k

H i b Rör sto ujba ri rr en i

Samlare, jägare och bönder

Förmänniskan Ardi kunde söka föda och skydd både på marken och i träden.

På två ben går det att bära både mat och en unge.

På jakt efter våra förfäder Forskare följer människans historia miljoner år tillbaka i tiden. De söker efter förmänniskor som tydligt skiljer sig från sin närmaste släkting apan.

Fast de skulle också vilja hitta en ännu äldre urmoder, gemensam för människan och apan.

Vad är det då som skiljer människan från apan och andra djur? Är det att kunna gå på två ben, att ha en stor hjärna, att kunna tala, att kunna planera för framtiden, att vara påhittig och skapande? Låt oss se hur de här utmärkande dragen växer fram under människans utveckling.

Ardi – varken apa eller människa År 1994 hittade forskare från USA, Japan, Etiopien och Storbritannien benbitar av en förmänniska, en

hominid, som levde i Etiopien för 4,4 miljoner år sedan. Ardi kallas hon, var cirka 120 cm lång och vägde runt 50 kilo. Hon var varken människa eller apa. Men hon var troligen vår äldsta föregångare.

Vår äldsta hittills kända, för forskarna gör ständigt nya fynd. Ska vi hitta en gemensam urmoder till både människa och schimpans (vår närmaste släkting bland aporna) får vi söka oss ytterligare en eller två miljoner år tillbaka i tiden. Men från denna urmoder har vi inga säkra fynd.

Forskarna kring Ardi samlade i åratal ihop tusentals benrester från ett trettiotal sådana varelser. Krypande på händer och knän grävde de också fram varenda träbit, varenda rest av avfall och föda, varje frö – sammanlagt långt över hundratusen ledtrådar till hur dessa varelser levde och i vilken miljö. Stora block av avlagringar forslades till laboratorier där benbitar med olika tekniker

3

e ar lälg rik u,ej br nrte rdrue vela öen Em nbd sa Uh oc

Ka Eq pit e Heuro uat. ling nu r s b D re Hquua lla örj am eli ss. t ilis r m a ar cin ve d di his v ad g t vi ol t, torolo ig Du do d or v ie b ni ilis isl lu et?e olo n? ore m pt et r no is ro in do at nu a lu g ve ad . l m it m eu e l i g ip n g r sa it a ue s n au ea he gu in fa rc ed ni er ad g c ip sc o ea cum is i e s do rs e co en um es r sis isi i . eu te gi m at e

k

H i b Rör sto ujba ri rr en i

Samlare, jägare och bönder

Förmänniskan Ardi kunde söka föda och skydd både på marken och i träden.

På två ben går det att bära både mat och en unge.

På jakt efter våra förfäder Forskare följer människans historia miljoner år tillbaka i tiden. De söker efter förmänniskor som tydligt skiljer sig från sin närmaste släkting apan.

Fast de skulle också vilja hitta en ännu äldre urmoder, gemensam för människan och apan.

Vad är det då som skiljer människan från apan och andra djur? Är det att kunna gå på två ben, att ha en stor hjärna, att kunna tala, att kunna planera för framtiden, att vara påhittig och skapande? Låt oss se hur de här utmärkande dragen växer fram under människans utveckling.

Ardi – varken apa eller människa År 1994 hittade forskare från USA, Japan, Etiopien och Storbritannien benbitar av en förmänniska, en

hominid, som levde i Etiopien för 4,4 miljoner år sedan. Ardi kallas hon, var cirka 120 cm lång och vägde runt 50 kilo. Hon var varken människa eller apa. Men hon var troligen vår äldsta föregångare.

Vår äldsta hittills kända, för forskarna gör ständigt nya fynd. Ska vi hitta en gemensam urmoder till både människa och schimpans (vår närmaste släkting bland aporna) får vi söka oss ytterligare en eller två miljoner år tillbaka i tiden. Men från denna urmoder har vi inga säkra fynd.

Forskarna kring Ardi samlade i åratal ihop tusentals benrester från ett trettiotal sådana varelser. Krypande på händer och knän grävde de också fram varenda träbit, varenda rest av avfall och föda, varje frö – sammanlagt långt över hundratusen ledtrådar till hur dessa varelser levde och i vilken miljö. Stora block av avlagringar forslades till laboratorier där benbitar med olika tekniker

3

10

Samlare, jägare och bönder

Samlare, jägare och bönder

Historia

Reportage

Arara-folket

Alger och svampangrepp hotar de över 15 000 år gamla målningarna i grottan i Lascaux i sydvästra Frankrike. Därför har grottan, som blev känd på 1940-talet, länge varit stängd utom för forskare (och franska kulturministern) . En kopia har uppförts intill den riktiga grottan.

sig över Europa för omkring 60 000 år sedan. Där levde hon en tid vid sidan av en utdöende människotyp – neandertalarna.

Homo sapiens Arten kom att kallas Cro-Magnon efter en grotta i södra Frankrike. Det var nämligen där man fann de första skeletten av dessa människor från vilka vi härstammar.

Cro-Magnon-människorna var uppfinningsrika och hade bättre tekniska kunskaper än tidigare arter. Det här gjorde att utvecklingen gick snabbare.

De förbättrade till exempel pilbågen, metkroken

och harpunen. Det var inte konstigt att vi talar om dem som homo sapiens, ”människan som vet och kan”.

Denna typ av människa levde mest på jakt och fiske, men verkar också ha lärt sig samla ätliga växter. De tillverkade vapen och verktyg av ben och flinta. Av skal och ben med borrade hål skapade de smycken Troligen bodde de i hyddor av något slag.

De höll ihop i ganska stora grupper. Där tog de hand om sina sjuka och gamla. Fynd av blommor, smycken och verktyg i gravarna kan tyda på någon form av religion och tro på ett liv efter döden.

”En till synes helt isolerad indianstam har hittats djupt inne i Amazonas djungel. Flygbilder tagna av den brasilianska indianbyrån visar orangemålade indianer som riktar pilbågar mot flygplanet” De orden kunde man läsa in en svensk dagstidning för inte så länge sedan.

Den indianstam som nyligen upptäcktes lever i ett miljöskyddat område vid Envirafloden på gränsen mellan Brasilien och Peru. Det är den senast upptäckta av flera isolerade grupper i regionen.

Den brasilianska myndigheten FUNAI som är till för att skydda indianernas kulttur räknade så sent som år 2007, att det fanns 67 indianstammar (eller kanske snarare mindre grupper av indianer) i Amazonas som ännu inte haft kontakt med det som vi kallar för civilisationen. FUNAI tar inte kontakt med sådana isolerade stammar, utan försöker skydda indianerna från kontakt med omvärlden.

Propellerplanet går ned för landning i den lilla staden Altamira mitt i Amazonas. Där nere ringlar sig Floden Xingu som en mask över det gröna täcket.

För trettio år sedan var det inte många som levde här, djungeln var så gott som ogenomtränglig. Men när man började bygga en väg tvärs genom Amazonas och allt fler nybyggare flyttade in förändrades också situationen för de indianer som alltid levt kring Xingu-floden Från Altamira är det inte längre än 150

kilometer fågelvägen till det område där Araraindianerna lever. Ändå dröjde det länge innan indianerna här hade sina första kontakter med de vita.

– Tidigare fanns det aldrig några vita här i Amazonas. Det var bara vi indianer som levde här. Nu kommer de hit och säger att det är deras land. Men det är indianernas land, vi har alltid levt här, säger Akitoo som är Arara-indian.

Arara-stammen är uppdelad på olika grupper

11

10

Samlare, jägare och bönder

Samlare, jägare och bönder

Historia

Reportage

Arara-folket

Alger och svampangrepp hotar de över 15 000 år gamla målningarna i grottan i Lascaux i sydvästra Frankrike. Därför har grottan, som blev känd på 1940-talet, länge varit stängd utom för forskare (och franska kulturministern) . En kopia har uppförts intill den riktiga grottan.

sig över Europa för omkring 60 000 år sedan. Där levde hon en tid vid sidan av en utdöende människotyp – neandertalarna.

Homo sapiens Arten kom att kallas Cro-Magnon efter en grotta i södra Frankrike. Det var nämligen där man fann de första skeletten av dessa människor från vilka vi härstammar.

Cro-Magnon-människorna var uppfinningsrika och hade bättre tekniska kunskaper än tidigare arter. Det här gjorde att utvecklingen gick snabbare.

De förbättrade till exempel pilbågen, metkroken

och harpunen. Det var inte konstigt att vi talar om dem som homo sapiens, ”människan som vet och kan”.

Denna typ av människa levde mest på jakt och fiske, men verkar också ha lärt sig samla ätliga växter. De tillverkade vapen och verktyg av ben och flinta. Av skal och ben med borrade hål skapade de smycken Troligen bodde de i hyddor av något slag.

De höll ihop i ganska stora grupper. Där tog de hand om sina sjuka och gamla. Fynd av blommor, smycken och verktyg i gravarna kan tyda på någon form av religion och tro på ett liv efter döden.

”En till synes helt isolerad indianstam har hittats djupt inne i Amazonas djungel. Flygbilder tagna av den brasilianska indianbyrån visar orangemålade indianer som riktar pilbågar mot flygplanet” De orden kunde man läsa in en svensk dagstidning för inte så länge sedan.

Den indianstam som nyligen upptäcktes lever i ett miljöskyddat område vid Envirafloden på gränsen mellan Brasilien och Peru. Det är den senast upptäckta av flera isolerade grupper i regionen.

Den brasilianska myndigheten FUNAI som är till för att skydda indianernas kulttur räknade så sent som år 2007, att det fanns 67 indianstammar (eller kanske snarare mindre grupper av indianer) i Amazonas som ännu inte haft kontakt med det som vi kallar för civilisationen. FUNAI tar inte kontakt med sådana isolerade stammar, utan försöker skydda indianerna från kontakt med omvärlden.

Propellerplanet går ned för landning i den lilla staden Altamira mitt i Amazonas. Där nere ringlar sig Floden Xingu som en mask över det gröna täcket.

För trettio år sedan var det inte många som levde här, djungeln var så gott som ogenomtränglig. Men när man började bygga en väg tvärs genom Amazonas och allt fler nybyggare flyttade in förändrades också situationen för de indianer som alltid levt kring Xingu-floden Från Altamira är det inte längre än 150

kilometer fågelvägen till det område där Araraindianerna lever. Ändå dröjde det länge innan indianerna här hade sina första kontakter med de vita.

– Tidigare fanns det aldrig några vita här i Amazonas. Det var bara vi indianer som levde här. Nu kommer de hit och säger att det är deras land. Men det är indianernas land, vi har alltid levt här, säger Akitoo som är Arara-indian.

Arara-stammen är uppdelad på olika grupper

11

16

Samlare, jägare och bönder

Samlare, jägare och bönder

Nordamerika

Tigris Eufrat

Indus

Huang He

Nilen

Vid de stora floderna

SAMARBETE Bönder i byar samarbetar i jordbruket och gräver kanaler för bevattning

SPECIALISERING Nya uppfinningar: skriftspråk, hjulet.

Nya yrken: hantverk, handel

Större skördar kan för-

VÄLSTÅND Ny typ av samhälle Kung, skatt, försvar, lagar, tempel, präster

sörja fler Befolkningen ökar

Samarbete – Specialisering – Välstånd

(Erövrare, Krig, Slaveri)

Kring de stora floderna på kartan fanns bördiga jordar. Flodernas vatten leddes ut på åkrarna.

Skördarna räckte även till dem som inte brukade jorden. En del kunde syssla med handel eller hantverk. Andra blev präster i templen eller soldater som skyddade området. Denna specialisering gav nya kunskaper i teknik och konst, i tillverkning av kläder och redskap, i läkekonst och skrivkonst.

Samarbetet ledde till att högkulturer växte fram i de här områdena.

Kultur? Högkultur?

Ordet kultur kommer från latinets cultus (odling, bearbetning). Det kan användas om bearbetning av jorden för att odla vete, ris, hirs, bomull m.m.

Men begreppet kultur kan utvidgas till att avse hur människor i ett område lever, vad de tänker och skapar under en viss period: bra redskap, vackra

lerkärl, vävda tyger, teknik och vetenskap, konst och musik. Hur de försörjer sig, ordnar sitt samarbete, skapar ett samhälle. Gör dessa människor stora framsteg i allt det här, kallar vi det en högkultur.

Troligen ett bättre liv Odling och boskapsskötsel måste under lång tid ha kompletterats med jakt och samlande. Det kringflyttande nomadlivet övergick endast långsamt och gradvis i bofasthet. Bönderna byggde då byar – som ibland växte ut till städer. Städerna blev marknadsplatser, och därmed kom handeln igång, snart över stora avstånd.

De bofasta kvinnorna behövde inte föda och bära sina barn under långa vandringar. Tillgången till boskapens mjölk, ägg och ull gav barnen lämpligare föda och bättre kläder. Äldre syskon kunde passa yngre, medan kvinnorna arbetade på fälten.

17

16

Samlare, jägare och bönder

Samlare, jägare och bönder

Nordamerika

Tigris Eufrat

Indus

Huang He

Nilen

Vid de stora floderna

SAMARBETE Bönder i byar samarbetar i jordbruket och gräver kanaler för bevattning

SPECIALISERING Nya uppfinningar: skriftspråk, hjulet.

Nya yrken: hantverk, handel

Större skördar kan för-

VÄLSTÅND Ny typ av samhälle Kung, skatt, försvar, lagar, tempel, präster

sörja fler Befolkningen ökar

Samarbete – Specialisering – Välstånd

(Erövrare, Krig, Slaveri)

Kring de stora floderna på kartan fanns bördiga jordar. Flodernas vatten leddes ut på åkrarna.

Skördarna räckte även till dem som inte brukade jorden. En del kunde syssla med handel eller hantverk. Andra blev präster i templen eller soldater som skyddade området. Denna specialisering gav nya kunskaper i teknik och konst, i tillverkning av kläder och redskap, i läkekonst och skrivkonst.

Samarbetet ledde till att högkulturer växte fram i de här områdena.

Kultur? Högkultur?

Ordet kultur kommer från latinets cultus (odling, bearbetning). Det kan användas om bearbetning av jorden för att odla vete, ris, hirs, bomull m.m.

Men begreppet kultur kan utvidgas till att avse hur människor i ett område lever, vad de tänker och skapar under en viss period: bra redskap, vackra

lerkärl, vävda tyger, teknik och vetenskap, konst och musik. Hur de försörjer sig, ordnar sitt samarbete, skapar ett samhälle. Gör dessa människor stora framsteg i allt det här, kallar vi det en högkultur.

Troligen ett bättre liv Odling och boskapsskötsel måste under lång tid ha kompletterats med jakt och samlande. Det kringflyttande nomadlivet övergick endast långsamt och gradvis i bofasthet. Bönderna byggde då byar – som ibland växte ut till städer. Städerna blev marknadsplatser, och därmed kom handeln igång, snart över stora avstånd.

De bofasta kvinnorna behövde inte föda och bära sina barn under långa vandringar. Tillgången till boskapens mjölk, ägg och ull gav barnen lämpligare föda och bättre kläder. Äldre syskon kunde passa yngre, medan kvinnorna arbetade på fälten.

17

18

Samlare, jägare och bönder

Tigris Indus Eufrat

Samlare, jägare och bönder

Huang He

Nilen

damerika

Mesopotamien Kring nedre delen av floderna Eufrat och Tigris bodde för ca 5 000 år sedan sumererna. Deras land, Sumer, hette senare Mesopotamien. I dag är det Irak.

I Sumer var varje större stad med omgivande område en så kallad stadsstat. Varje stadsstat var självständig. Invånarna trodde att deras stad skyddades av en gud. Därför fick prästerna makten att styra.

Hjulet uppfanns ungefär samtidigt på olika håll i världen. Sumererna var bland de första att använda hjul och bygga vagnar. Vagnarna hade fasta hjulaxlar och kunde därför inte svänga. För att klara en kurva måste man lyfta vagnens bakdel.

Hjul användes också av krukmakarna som drejskiva. På skivan roterade lerklumpen som formades till en kruka.

Oförändrade genom årtusenden – sankmarkerna där Eufrat och Tigris flyter samman.

På vagnar kunde tunga varor transporteras långt. Sumererna sysslade med handel. De byggde båtar av vassbuntar, som tätades med asfalt. Båtarna fraktade varor på floderna och ibland över hav ända till Indien.

Fem tusen år gamla lertavlor visar kilskrift som sumererna uppfann. De var bland de första att kunna skriva. De kilformiga tecknen trycktes i en våt lertavla med en snett avskuren pinne. Tavlan torkades och brändes. Så skrevs avtal om handel och meddelanden till varornas mottagare. På tavlorna läser vi också lagar och berättelser om gudar.

Från början framställde kiltecknen bilder. En falk, en enbuske och ett berg betydde Falkenberg.

Bilderna förenklades senare till skrivtecken.

Babylonien och Assyrien

Zikkuraten i bakgrunden – med ett tempel högst upp på tornet – var centrum för prästerna. Där offrade de till gudarna.

De sumeriska städerna försvann. Vattnet som leddes ut över åkrarna innehöll salter. Salthalten ökade och skördarna blev mindre. Åkrar förvandlades till öken.

Omkring år 1700 f.Kr. blev Hammurabi kung i ett rike som hette Babylonien (i Mesopotamien).

Hans stränga lagar är beryktade: ”Öga för öga, tand för tand”. Där fanns också regler för handel, giftermål och testamenten. Kvinnor och slavar gavs rättigheter.

Från bergstrakterna i norr trängde de brutala assyrierna in. Städer jämnades med marken, befolkningar slaktades. Assyrien var under några hundra år en stormakt. Men kring år 600 f.Kr. tog babylonierna åter makten. Deras huvudstad Babylon var rik miljonstad, berömd för sina hängande trädgårdar och sina stora byggnader, bland andra Babels torn (omtalat i Bibeln). Babylonierna var skickliga matematiker och astronomer.

De behärskade de fyra räknesätten och delade in cirkeln i 360 grader. En timme delade de in 60 minuter. Året fick 12 månader med 30 dygn var.

Man trodde att planeterna var gudomliga och styrde människornas liv. Den tron kallas astrologi.

19

18

Samlare, jägare och bönder

Tigris Indus Eufrat

Samlare, jägare och bönder

Huang He

Nilen

damerika

Mesopotamien Kring nedre delen av floderna Eufrat och Tigris bodde för ca 5 000 år sedan sumererna. Deras land, Sumer, hette senare Mesopotamien. I dag är det Irak.

I Sumer var varje större stad med omgivande område en så kallad stadsstat. Varje stadsstat var självständig. Invånarna trodde att deras stad skyddades av en gud. Därför fick prästerna makten att styra.

Hjulet uppfanns ungefär samtidigt på olika håll i världen. Sumererna var bland de första att använda hjul och bygga vagnar. Vagnarna hade fasta hjulaxlar och kunde därför inte svänga. För att klara en kurva måste man lyfta vagnens bakdel.

Hjul användes också av krukmakarna som drejskiva. På skivan roterade lerklumpen som formades till en kruka.

Oförändrade genom årtusenden – sankmarkerna där Eufrat och Tigris flyter samman.

På vagnar kunde tunga varor transporteras långt. Sumererna sysslade med handel. De byggde båtar av vassbuntar, som tätades med asfalt. Båtarna fraktade varor på floderna och ibland över hav ända till Indien.

Fem tusen år gamla lertavlor visar kilskrift som sumererna uppfann. De var bland de första att kunna skriva. De kilformiga tecknen trycktes i en våt lertavla med en snett avskuren pinne. Tavlan torkades och brändes. Så skrevs avtal om handel och meddelanden till varornas mottagare. På tavlorna läser vi också lagar och berättelser om gudar.

Från början framställde kiltecknen bilder. En falk, en enbuske och ett berg betydde Falkenberg.

Bilderna förenklades senare till skrivtecken.

Babylonien och Assyrien

Zikkuraten i bakgrunden – med ett tempel högst upp på tornet – var centrum för prästerna. Där offrade de till gudarna.

De sumeriska städerna försvann. Vattnet som leddes ut över åkrarna innehöll salter. Salthalten ökade och skördarna blev mindre. Åkrar förvandlades till öken.

Omkring år 1700 f.Kr. blev Hammurabi kung i ett rike som hette Babylonien (i Mesopotamien).

Hans stränga lagar är beryktade: ”Öga för öga, tand för tand”. Där fanns också regler för handel, giftermål och testamenten. Kvinnor och slavar gavs rättigheter.

Från bergstrakterna i norr trängde de brutala assyrierna in. Städer jämnades med marken, befolkningar slaktades. Assyrien var under några hundra år en stormakt. Men kring år 600 f.Kr. tog babylonierna åter makten. Deras huvudstad Babylon var rik miljonstad, berömd för sina hängande trädgårdar och sina stora byggnader, bland andra Babels torn (omtalat i Bibeln). Babylonierna var skickliga matematiker och astronomer.

De behärskade de fyra räknesätten och delade in cirkeln i 360 grader. En timme delade de in 60 minuter. Året fick 12 månader med 30 dygn var.

Man trodde att planeterna var gudomliga och styrde människornas liv. Den tron kallas astrologi.

19

ydamerika

20

Samlare, jägare och bönder

Tigris Indus Eufrat Nilen

Samlare, jägare och bönder

Huang He

Egypten

Nilen gjorde landet rikt

Egypten sträcker sig i en hundra mil lång floddal längs Nilen. Saharas öken och Etiopiens berg i söder har tillsammans med floden gjort landet bördigt. Från öknen blåser vinden fint stoft till Egypten. Efter sommarens regn i bergen stiger flodens yta i juli. Då dränks åkrarna i dalen. Så när Nilen sjunker i november är åkrarna väl vattnade.

Dessutom är de täckta med ett näringsrikt slam.

Då är det dags att så. Sex meter slam och stoft har naturen gett Nildalen på sex tusen år. Ny jord har ständigt förts dit.

Det tidiga Mesopotamien var uppdelat på många stadsstater. Egypten blev snart ett enda, enat rike.

Vid Nilen bodde bönder som samarbetade. Medan Nilen steg och vattnade deras åkrar, passade de på att samla vatten i bassänger. Så när floden sjönk och hettan kom hade de vatten kvar. Därför kunde de få flera skördar, vilket gjorde deras byar rika.

Rikedomarna gjorde att det kanske första riktiga riket i historien grundades vid Nilen för cirka 5 000 år sedan. Huvudstad var Memfis, belägen där Nilen grenar sig.

Nilen var rikets pulsåder. På den gick all trafik.

Strömmen förde båtarna mot norr. Vinden, de ihållande passadvindarna, förde dem mot söder när seglen hissades.

Pyramiderna visar på faraos makt Kungen kallades farao. Han var son till solguden Ra. Farao hade all makt i riket. När han dog trodde man att han försvann till solen, men att hans själ kunde stanna kvar på jorden. Och här måste den ha någonstans att bo, vilket den fick göra i faraos kropp. Den skulle bevaras i evighet och gömdes därför djupt inne i pyramiden. Vid Gizeh byggdes de största pyramiderna under perioden 2600 – 2450 f.Kr. Tusentals skickliga arkitekter, stenhuggare och andra hantverkare samlades dit.

I det gamla Egypten började en ny farao genast bygga sin pyramid. När den stod färdig lyste den polerade ytan bländande vit. Pyramiden liknade ett knippe solstrålar som bryter fram mellan molnen.

Den skulle ständigt påminna människorna om hur nära förenad farao var med solguden Ra.

Efter varje översvämning måste åkrarna mätas ut på nytt. Det lärde egyptierna matematik och geometri.

Nilen – en bördig remsa på var sida och sedan öken.

Egyptierna skrev med bläck och spetsat vassrör på papyrus. Det var forntidens papper och gjordes av ett slags gräs som växer vid Nilen. Grässtrånas inre (märgen) skars i remsor, som lades i kryss och klistrades till ark. Arken klistrades samman till längder på åtta meter och rullades ihop. Rullarna förvarades sedan i lerkrukor.

21

ydamerika

20

Samlare, jägare och bönder

Tigris Indus Eufrat Nilen

Samlare, jägare och bönder

Huang He

Egypten

Nilen gjorde landet rikt

Egypten sträcker sig i en hundra mil lång floddal längs Nilen. Saharas öken och Etiopiens berg i söder har tillsammans med floden gjort landet bördigt. Från öknen blåser vinden fint stoft till Egypten. Efter sommarens regn i bergen stiger flodens yta i juli. Då dränks åkrarna i dalen. Så när Nilen sjunker i november är åkrarna väl vattnade.

Dessutom är de täckta med ett näringsrikt slam.

Då är det dags att så. Sex meter slam och stoft har naturen gett Nildalen på sex tusen år. Ny jord har ständigt förts dit.

Det tidiga Mesopotamien var uppdelat på många stadsstater. Egypten blev snart ett enda, enat rike.

Vid Nilen bodde bönder som samarbetade. Medan Nilen steg och vattnade deras åkrar, passade de på att samla vatten i bassänger. Så när floden sjönk och hettan kom hade de vatten kvar. Därför kunde de få flera skördar, vilket gjorde deras byar rika.

Rikedomarna gjorde att det kanske första riktiga riket i historien grundades vid Nilen för cirka 5 000 år sedan. Huvudstad var Memfis, belägen där Nilen grenar sig.

Nilen var rikets pulsåder. På den gick all trafik.

Strömmen förde båtarna mot norr. Vinden, de ihållande passadvindarna, förde dem mot söder när seglen hissades.

Pyramiderna visar på faraos makt Kungen kallades farao. Han var son till solguden Ra. Farao hade all makt i riket. När han dog trodde man att han försvann till solen, men att hans själ kunde stanna kvar på jorden. Och här måste den ha någonstans att bo, vilket den fick göra i faraos kropp. Den skulle bevaras i evighet och gömdes därför djupt inne i pyramiden. Vid Gizeh byggdes de största pyramiderna under perioden 2600 – 2450 f.Kr. Tusentals skickliga arkitekter, stenhuggare och andra hantverkare samlades dit.

I det gamla Egypten började en ny farao genast bygga sin pyramid. När den stod färdig lyste den polerade ytan bländande vit. Pyramiden liknade ett knippe solstrålar som bryter fram mellan molnen.

Den skulle ständigt påminna människorna om hur nära förenad farao var med solguden Ra.

Efter varje översvämning måste åkrarna mätas ut på nytt. Det lärde egyptierna matematik och geometri.

Nilen – en bördig remsa på var sida och sedan öken.

Egyptierna skrev med bläck och spetsat vassrör på papyrus. Det var forntidens papper och gjordes av ett slags gräs som växer vid Nilen. Grässtrånas inre (märgen) skars i remsor, som lades i kryss och klistrades till ark. Arken klistrades samman till längder på åtta meter och rullades ihop. Rullarna förvarades sedan i lerkrukor.

21

22

Samlare, jägare och bönder

Samlare, jägare och bönder

Prästerna var mästare i balsamering Den dödes kropp bevarades genom balsamering.

Prästerna lade upp den döde på en stenskiva.

Med en krok drog de ut hjärnan genom näsan.

Inälvorna lades i fyra urnor. Kroppen fick torka tills den bara var skinn och ben. Då fylldes den med lök, kanel och örter som konserverade (bevarade) den. Huden gneds in med kåda för att skyddas mot fukt. Sist lindades hela kroppen med tygremsor av linne till ett paket, en mumie.

Skalbaggar av guld och ädla stenar stacks in mellan tygremsorna. De skulle skydda den döde på vägen in i evigheten.

Den döde stormannen gömdes i flera kistor, den ena inuti den andra. I den innersta låg mumien med en ansiktsmask av guld. Masken var lik den döde, detta så att själen skulle hitta tillbaka till rätt boning. Själen kunde nämligen ge sig ut bland de levande.

Vanligt folk fick nöja sig med en billig balsamering. Som slarvigt inslagna bylten kastades de fattiga i en gemensam grav, som sedan täcktes av ökensanden.

De egyptiska prästerna lärde känna olika örter och deras läkande förmåga. Deras läkekonst

Präst balsamerar i schakalguden Anubis mask, tempelmålning

Egyptierna trodde på evigt liv efter döden Egyptierna trodde att Dödens rike låg där solen går ner – i väster. Dit kom solen varje kväll. Och dit var alla människor på väg.

Livet på jorden var kort. Efter döden fortsatte själen ett liv i evighet. Men den behövde fortfarande kroppen att bo i. Annars skulle den bara irra omkring som en vilsen ande. Därför måste kroppen bevaras och förberedas för det eviga livet.

Egyptierna uppfann en egen skrift Egyptiernas skrivtecken kallas hieroglyfer (se bilden ovan). Den är en bildskrift, men samtidigt är bilderna tecken för ljud. Detta gör den svår att tolka.

De som hade tålamod att lära sig blev skrivare och nådde långt i faraos tjänst. Även kvinnor kunde bli skrivare, men de fick inte lika fina befattningar som männen. En kvinna kunde till exempel bli rektor eller chef för faraos frisersalong.

Abu Simbel. Farao Ramses II:s klipptempel, 1200-talet f.v.t

Musiker. Väggmålning i gravkammare i Thebe. Hyeroglyfer berättar.

Mäktiga präster

det ett mycket grymt och smärtsamt ingrepp i de yttre könsorganen.

Flickorna gifte sig oftast i 13-årsåldern. Bruden förde med sig en hemgift, till exempel möbler eller pengar till sitt nya hem. Hemgiften antecknades förmodligen. Egyptierna var nämligen noga med att registrera överenskommelser. Vid skilsmässa fick kvinnan tillbaka sin hemgift och dessutom hälften av makarnas gemensamma egendom. En hustru behöll sitt namn men lade till makens. Han fick aga henne, men straffades om hon blev skadad.

Gravarna – Evighetens hus – såg likadana ut för man och hustru.

Prästerna visste hur gudarna kunde göras vänligt inställda mot människorna. Därför hade de stor makt. I templen fanns också deltidstjänster för kvinnor som kunde sjunga och spela. Men de flesta kvinnorna var hemmafruar.

Templen ägde en stor del av jorden. Där samlades också stora skatter. De mäktiga prästerna kunde till och med kämpa med farao om makten.

I templen fanns också många lärda som studerade stjärnhimlen, naturkunskap och geometri.

Giftermålet Både pojkar och flickor blev omskurna. Omskärelsen är en uråldrig afrikansk sed. För flickor innebär

23

22

Samlare, jägare och bönder

Samlare, jägare och bönder

Prästerna var mästare i balsamering Den dödes kropp bevarades genom balsamering.

Prästerna lade upp den döde på en stenskiva.

Med en krok drog de ut hjärnan genom näsan.

Inälvorna lades i fyra urnor. Kroppen fick torka tills den bara var skinn och ben. Då fylldes den med lök, kanel och örter som konserverade (bevarade) den. Huden gneds in med kåda för att skyddas mot fukt. Sist lindades hela kroppen med tygremsor av linne till ett paket, en mumie.

Skalbaggar av guld och ädla stenar stacks in mellan tygremsorna. De skulle skydda den döde på vägen in i evigheten.

Den döde stormannen gömdes i flera kistor, den ena inuti den andra. I den innersta låg mumien med en ansiktsmask av guld. Masken var lik den döde, detta så att själen skulle hitta tillbaka till rätt boning. Själen kunde nämligen ge sig ut bland de levande.

Vanligt folk fick nöja sig med en billig balsamering. Som slarvigt inslagna bylten kastades de fattiga i en gemensam grav, som sedan täcktes av ökensanden.

De egyptiska prästerna lärde känna olika örter och deras läkande förmåga. Deras läkekonst

Präst balsamerar i schakalguden Anubis mask, tempelmålning

Egyptierna trodde på evigt liv efter döden Egyptierna trodde att Dödens rike låg där solen går ner – i väster. Dit kom solen varje kväll. Och dit var alla människor på väg.

Livet på jorden var kort. Efter döden fortsatte själen ett liv i evighet. Men den behövde fortfarande kroppen att bo i. Annars skulle den bara irra omkring som en vilsen ande. Därför måste kroppen bevaras och förberedas för det eviga livet.

Egyptierna uppfann en egen skrift Egyptiernas skrivtecken kallas hieroglyfer (se bilden ovan). Den är en bildskrift, men samtidigt är bilderna tecken för ljud. Detta gör den svår att tolka.

De som hade tålamod att lära sig blev skrivare och nådde långt i faraos tjänst. Även kvinnor kunde bli skrivare, men de fick inte lika fina befattningar som männen. En kvinna kunde till exempel bli rektor eller chef för faraos frisersalong.

Abu Simbel. Farao Ramses II:s klipptempel, 1200-talet f.v.t

Musiker. Väggmålning i gravkammare i Thebe. Hyeroglyfer berättar.

Mäktiga präster

det ett mycket grymt och smärtsamt ingrepp i de yttre könsorganen.

Flickorna gifte sig oftast i 13-årsåldern. Bruden förde med sig en hemgift, till exempel möbler eller pengar till sitt nya hem. Hemgiften antecknades förmodligen. Egyptierna var nämligen noga med att registrera överenskommelser. Vid skilsmässa fick kvinnan tillbaka sin hemgift och dessutom hälften av makarnas gemensamma egendom. En hustru behöll sitt namn men lade till makens. Han fick aga henne, men straffades om hon blev skadad.

Gravarna – Evighetens hus – såg likadana ut för man och hustru.

Prästerna visste hur gudarna kunde göras vänligt inställda mot människorna. Därför hade de stor makt. I templen fanns också deltidstjänster för kvinnor som kunde sjunga och spela. Men de flesta kvinnorna var hemmafruar.

Templen ägde en stor del av jorden. Där samlades också stora skatter. De mäktiga prästerna kunde till och med kämpa med farao om makten.

I templen fanns också många lärda som studerade stjärnhimlen, naturkunskap och geometri.

Giftermålet Både pojkar och flickor blev omskurna. Omskärelsen är en uråldrig afrikansk sed. För flickor innebär

23

12

13

Historia

Grafik

Fem floder – fyra högkulturer

Jägare, samlare

Bönder

Nomader i mindre grupper.

Bofasta hus, byar.

Samlade, jagade, fiskade.

Odlade, hade boskap.

Redskap av sten och ben.

Redskap av sten och metall.

Indus

Neanderthal

| miljoner år sedan

|

|

Homo Erectus

|

|

|

3

4

2

|

Elden

Nya yrken

Städer

Folkökning

Hantverk

Lagar

Ny teknik

Tempel

Skriftspråk

Skatt

Sumerer

Nilen

Lucy

Större skördar

Samarbete för bevattning

Försvar

Eufrat Tigris

Ardi

Odling

Homo Sapiens

Egypten

Harappa Mohenjo-daro

| | | |NU 1

Huang He

Shang-dynastin

Städer Jeriko

Jordbruk

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

10 000

9000

8000

7000

6000

5000

4000

3000

2000

1000

0

12

13

Historia

Grafik

Fem floder – fyra högkulturer

Jägare, samlare

Bönder

Nomader i mindre grupper.

Bofasta hus, byar.

Samlade, jagade, fiskade.

Odlade, hade boskap.

Redskap av sten och ben.

Redskap av sten och metall.

Indus

Neanderthal

| miljoner år sedan

|

|

Homo Erectus

|

|

|

3

4

2

|

Elden

Nya yrken

Städer

Folkökning

Hantverk

Lagar

Ny teknik

Tempel

Skriftspråk

Skatt

Sumerer

Nilen

Lucy

Större skördar

Samarbete för bevattning

Försvar

Eufrat Tigris

Ardi

Odling

Homo Sapiens

Egypten

Harappa Mohenjo-daro

| | | |NU 1

Huang He

Shang-dynastin

Städer Jeriko

Jordbruk

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

10 000

9000

8000

7000

6000

5000

4000

3000

2000

1000

0

Historia 7

en gr rud n lm e A all sso S gt t T rn R en d jö NIE B ern orb N B Th O B s an H

7

n ne t m ke e ä pa d l ls an de de er re

a ri to is H

7

(0573-7) www.bonnierutbildning.se

a me nt na ri äro orie se to tt l lls ns is i e hä ola H år am dsk

9 g s n 8, 9 in ed ru , 7, 9 m rg fi , 8 , a 7 8 ,9 fö gr ia 7, ,8 r eo G isto ion le 7 H lig häl e m Sa R

ISBN 978-91-523-0573-7

9 789152 305737