9789132159602

Av Derek Landy: Skulduggery Pleasant Skulduggery Pleasant – En lek med elden Skulduggery Pleasant – De Ansiktslösa Skulduggery Pleasant – Bistra tider

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 2

11-03-28 14.53.55

Bistra tider

Översättning: Ulf Gyllenhak

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 3

11-03-28 14.53.55

Denna bok tillägnas Laura Jag tänker inte dra några skämt eftersom du tydligen är den enda på hela den här planeten som inte tycker att jag är det minsta rolig.

Jag är HUTLÖST rolig. Fråga vem du vill. Fråga din syster.

Hon tycker att jag är HYSTERISKT ROLIG (eller hur, Katie, visst gör du det …?)

Men ändå, trots att du vägrar kännas vid min geniala komiska ådra och trots att du vägrar att inför andra vidgå hur imponerad du är av allt jag gör, tillägnar jag dig ändå den här boken – för utan dig skulle Skulduggery inte ha sin Valkyrie.

Du är min bästa vän och min inspirationskälla och jag är skyldig dig en hel del.

(Och med ”en hel del” menar jag givetvis bara bildligt talat eftersom jag inte har för avsikt att dela med mig av arvodet för den här boken till dig.)

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 5

11-03-28 14.53.55

1 SCARAB

N

är Dreylan Scarab satt inlåst i sin cell hade han inte annat än mord i tankarna. Han gillade mord. När han var yngre hade mord och långa promenader varit hans främsta intressen. Han brukade säga att han gärna gick länge och väl för att mörda någon och att han kunde mörda för en lång promenad. Men efter nästan 200 år i den där cellen hade han liksom tappat intresset för promenader. Däremot brann hans låga för mord lika intensivt som någonsin förr.

De lät honom komma ut ur fängelset några dagar för tidigt och när han klev ut i Arizonas solsken var han en gammal man. De hade tagit ifrån honom hans krafter och utan dessa krafter hade hans kropp skrumpnat och åldrats. Men till sinnet var han lika alert som förut. Årens gång hade ingalunda lyckats rå på hans tanke­skärpa. Men att bli gammal var inget han tyckte om. Han räknade hur många sekunder det tog honom att gå över vägen och var inte alls förtjust över resultatet.

7

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 7

11-03-28 14.53.55

Han stod kvar där i två timmar. Dammet som virvlade i luften trängde in i hans ögon. Han såg sig omkring efter någon att döda och kvävde sedan impulsen. Ingången till det underjordiska fängelset var inom spottavstånd och att döda någon medan vakterna såg på var nog ingen bra idé. Dessutom hade inte Scarabs magiska krafter återvänt ännu, så även om det verkligen fanns någon i öknen som var värd att döda, var det inte säkert att han skulle klara av det.

Han skönjde en form genom den dallrande hettan och strax tätnade formen till en svart bil med luftkonditionering. Den stannade och en man klev långsamt ur. Det dröjde lite innan Scarab kände igen honom. ”Varför i helvete fritog du mig inte?” röt Scarab. Han blev deprimerad av att höra sin egen röst. Här ute i det fria, utanför fängelsets väggar, lät hans röst gammal och bräcklig fastän han tog i.

Mannen ryckte på axlarna. ”För att vara riktigt ärlig hade jag liksom hoppats att du skulle dö i fängelset. Är du riktigt säker på att du inte gjorde det? Jag tycker du ser rätt död ut. Och du luktar som en döing också.” ”Jag håller mig vid liv så länge det behövs för att göra det som måste göras.”

Den andre mannen nickade. ”Jag tänkte väl att du var ute efter att hämnas. Men Eachan Meritorious har dött. Det var Nefarian Serpine som dödade honom. Och några till har också blivit dödade sedan du åkte in.”

Scarabs ögon smalnade. ”Skulduggery Pleasant?” ”Försvunnen. Efter att ett par av de Ansiktslösa kom igenom sin lilla portal för kanske tio eller elva månader sedan. De tvingades tillbaka men tog med sig skelettet.” ”Varför missar jag allt det roliga?” sade Scarab utan tillstymmelse till humor.

8

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 8

11-03-28 14.53.55

”Hans vänner har letat efter honom ända sedan dess. Om du frågar mig tror jag han är död. Den här gången för gott. Men du kan ha tur. Det är möjligt att de hittar honom och tar med honom tillbaka. Då kan du döda honom.” ”Och vad har hänt med Guild?”

Ett brett leende med kritvita tänder. ”Han är ny stormästare på Irland. Han är din främsta måltavla.”

Scarab kände en ilning, en svagt surrande känsla i skelettet och märkte att pulsen steg. Det var hans magiska krafter som återvände efter alla år i fängelset. Han trängde bort upprymdheten ur sin torra, spruckna röst. ”Nej. Det handlar inte bara om honom. Det handlar om allihop. Allihop ska få betala. Jag ska lägga deras värld i spillror för det de gjorde mot mig.” ”Då antar jag att du har en plan?” ”Jag tänker förstöra Helgedomen.”

Mannen tog av sig solglasögonen för att putsa dem. ”Behöver du möjligtvis en medhjälpare?”

Scarab tittade på honom med misstänksam min. ”Jag har inga pengar att betala dig och hämnd är ingen lönsam verksamhet.” ”Jag bjuder på min hjälp, gamling. Plus att jag känner flera stycken som kanske skulle vara intresserade av att vara med. Vi har alla ouppklarade affärer på Irland.” Billy-Ray Sanguine satte på sig solglasögonen igen så att de svarta hålorna där hans ögon en gång i tiden suttit försvann. ”Det är särskilt en viss liten dam jag har i åtanke.”

9

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 9

11-03-28 14.53.55

2 HEMFRIDSBROTT

H

on saknade honom.

Hon saknade hans röst och hans humor och hans varma arrogans och de där stunderna i hans sällskap då hon kände att hon vaknade till liv – då hon äntligen levde upp på riktigt, vid en död mans sida.

Han hade varit borta i nästan elva månader och i nästan ett år hade Valkyrie letat efter hans ursprungliga kranium för att använda den som ett verktyg för att kunna öppna portalen och få tillbaka honom. Hon sov när hon var tvungen och åt när hon behövde. Hon lät sökandet ta över sitt liv. Hon tillbringade allt mindre tid med sina föräldrar. Hon hade rest till Tyskland och Frankrike och Ryssland. Hon hade sparkat in murkna dörrar och sprungit längs mörka gator. Hon hade följt ledtrådarna, precis som han hade lärt henne, och nu änt­ligen var hon nära.

En gång hade Skulduggery berättat att det huvud han nu hade inte var hans riktiga – utan ett han hade vunnit 10

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 10

11-03-28 14.53.55

på poker. Han sade att hans riktiga huvud hade blivit stulet medan han sov av små svartalfer som sprungit iväg med det i natten. Just då hade han inte avslöjat fler detaljer men senare hade han fyllt i allt eftersom.

För tjugo år sedan hade en liten kyrka mitt ute på den irländska landsbygden hemsökts av vad som föreföll vara en polter­geist. Den ilskna anden orsakade stora problem genom att sätta skräck i lokalbefolkningen och köra bort polisen när de kom till platsen för att utreda. Skulduggery kallades dit av en gammal vän och anlände med halsduken virad runt ansiktet och hatten neddragen över huvudet.

För det första insåg han att det inte rörde sig om en polter­ geist. För det andra upptäckte han att det snarare var frågan om ett slags svartalf och inte bara en utan förmodligen flera stycken. Det tredje han uppdagade var att kyrkan, trots att den var så liten och såg aldrig så spartansk ut, rymde ett kors i massivt guld bakom altaret och om det var något som svart­ alferna älskade så var det guld. ”Fast det som svartalfer älskar mest av allt”, hade Skul­ dug­ge­r y sagt, ”är att mumsa på småbarn men guld kommer på andra plats.”

Svartalferna försökte skrämma bort alla från kyrkan tillräckligt länge för att kunna slita loss korset och sticka därifrån med det. Skulduggery slog läger och väntade. För att få tiden att gå försjönk han i ett meditativt tillstånd och vaknade bara till när någon kom för nära kyrkan.

Första natten som svartalferna närmade sig kyrkan hoppade han fram med ett vrål och kastade eldklot mot dem och skrämde vettet ur dem. Andra natten smög de sig fram och viskade till varandra för att hålla modet uppe, då han 11

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 11

11-03-28 14.53.55

dök upp bakom dem och svor långa ramsor tills de började gråta av skräck och flydde. Men den tredje natten gjorde de något överraskande. I stället för att smyga fram mot kyrkan smög de fram mot honom och ryckte åt sig hans huvud medan han befann sig i djup meditativ trans. När Skulduggery väl för­stått vad som hade hänt var de redan borta och han hade ingenting att sätta hatten på.

Iförd ett huvud som inte var hans eget fortsatte så Skul­ dug­ge­r y sin utredning. Det visade sig att svartalferna där­efter stött ihop med en trollkarl vid namn Larks som hade stulit deras futtiga tillhörigheter och sålt dem vidare. Efter­som andra fall nu krävde Skulduggerys uppmärksamhet, avslutade han utredningen där. Han hade alltid haft för avsikt att fort­sätta utredningen men det hade inte blivit av och därför hängde det nu på Valkyrie att lösa det hela.

Hon hade fått reda på att skallen hade köpts av en kvinna som en lätt läskig överraskningspresent åt hennes blivande äkta man. När kvinnan senare upptäckte att mannen stulit från henne hade hon använt skallen för att slå honom blodig tills han dog. Mordutredningen hade skötts av den ”dödliga” polisen – ett uttryck Valkyrie tyckte oerhört illa om – och därefter hade skallen konfiskerats som bevismaterial. Nu gick Skulduggerys huvud under namnet Mördarskallen och hade hamnat på svarta börsen och bytte ägare fyra gånger innan en trollkarl vid namn Umbra upptäckte att det fanns spår av magi i den. Umbra hade köpt skallen och ett år senare ägdes den av Thames Chabon, en rakt igenom skum typ som var ökänd för sina hänsynslösa affärsmetoder. Såvitt Valkyrie kände till hade Chabon förmodligen fortfarande kvar skallen. Det hade krävts en hel del ansträngning för att över hu12

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 12

11-03-28 14.53.55

vud taget komma i kontakt med honom och Valkyrie hade varit tvungen att tillgripa minst sagt okonventionella knep för att gå i land med den bedriften.

De okonventionella knepen stod på trottoaren vid en lugn gata med händerna i fickorna. Han hette Caelan. Han hade varit nitton, tjugo år när han dog. Han var lång, han hade svart hår och hans kindben såg ut som smala sneda streck över huden.

Han tittade som hastigast på Valkyrie när hon närmade sig men vände snabbt bort blicken igen. Mörkret höll på att falla. Han började förmodligen bli hungrig. Vampyrer brukade bli det. ”Har du ordnat ett möte?” frågade hon. ”Chabon kan träffa dig klockan tio”, muttrade han, ”i morgon bitti. Vid Bailey vid tvärgatan till Grafton Street.” ”Okej.” ”Se till att du kommer i tid – han är inte den som väntar.” ”Är du säker på att det är Skulduggerys huvud?” ”Det är vad Chabon påstår. Men han fattar inte varför det är så värdefullt för dig.”

Valkyrie nickade men svarade inte. Hon berättade inte för honom om Isthmusankaret, ett objekt som hör till en verklig­ het men som uppehåller sig i en annan. Hon berättade inget om hur den på så vis höll portalerna mellan dessa verkligheter aktiva eller att det enda hon behövde för att öppna en portal i närheten av Skulduggery var hans ursprungliga huvud och en samarbetsvillig teleportör. Hon hade en teleportör. Nu behövde hon huvudet.

Caelan tittade bort mot solen som höll på att gå ner. ”Det är bäst att jag går nu. Det börjar bli sent.” ”Varför gör du det här?” frågade Valkyrie plötsligt. ”Jag 13

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 13

11-03-28 14.53.55

är inte van vid att folk hjälper mig utan anledning.”

Caelan lät bli att titta på henne. ”För en tid sedan ordnade du så att en snubbe som heter Dusk hamnade i fängelse.

Jag gillar inte honom.” ”Inte jag heller.” ”Jag hörde att du skrämde honom.” ”Han bad om det.” ”Ja, det gjorde han.”

Han tystnade och gick sedan iväg. Hans gång påminde henne om den fruktansvärda, rovdjurslika mjukheten hos en djungel­katt som smyger sig på sitt byte.

När han hade försvunnit dök Tanith Low upp från en gränd på andra sidan gatan i sitt blonda hår och bruna läder med svärdet dolt under den långa kappan.

Tanith körde Valkyrie hem och Valkyrie ställde sig under sitt sovrumsfönster och svepte med armarna längs sidorna för att fånga luftströmmarna och lyfta sig upp till fönster­ brädan. Hon knackade lätt på rutan tills en liten lampa tändes. Fönstret öppnades och hennes eget ansikte – mörkögt och mörk­hårigt – kikade ut på henne. ”Jag trodde inte du skulle komma hem i kväll”, sade hennes spegelbild.

Valkyrie klättrade in utan att svara. Hennes spegelbild betraktade henne när hon stängde fönstret och tog av sig kappan. Det var lika kallt inomhus som utomhus och Valkyrie darrade. Spegelbilden gjorde samma sak för att härma en mänsklig reaktion hon aldrig hade erfarit. ”Vi fick lasagne till middag”, sade den. ”Pappa har försökt få tag på biljetter till finalen i gaelisk fotboll på söndag men hittills har han gått bet.”

14

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 14

11-03-28 14.53.55

Eftersom Valkyrie var så trött pekade hon bara mot helfigursspegeln på insidan av garderobsdörren. Spegelbilden som inte hade några känslor som kunde såras gick in i glaset och vände sig sedan om och väntade.

Valkyrie rörde vid glaset så att spegelbildens minnen överfördes till hennes hjärna och lade sig till rätta bredvid hennes egna. När hon stängde garderoben slog det henne att hon inte hade varit hemma på åtta dagar. Plötsligt längtade hon efter att få träffa sina föräldrar och inte bara nöja sig med de minnen hon fick via sin ersättare som saknade egna känslor.

Men hennes föräldrar låg och sov i sitt rum så Valkyrie insåg att hon var tvungen att vänta tills det blev morgon.

Hon tog av sig sin svarta ring och lade den på nattduksbordet. Varken Ghastly, Tanith eller China gillade ringen – för den var ju trots allt ett verktyg som nekromantiker använde sig av. Men med tanke på alla faror som Valkyrie hade ställts inför under de senaste elva månaderna hade hon behövt något extra och hennes naturliga fallenhet för nekromantik hade utrustat henne med den styrka som hade krävts.

Hon klädde av sig och lät den ärmlösa tunikan och byxorna falla till golvet över stövlarna. Inga kläder som Ghastly Bespoke sydde blev någonsin skrynkliga och det var hon i tysthet tacksam för. Valkyrie drog på sig sina shorts och den nya Dublinfotbollströjan som hennes pappa hade givit henne i julklapp och lade sig i sängen. Hon sträckte ut armen och släckte ljuset innan hon snabbt drog in armen under täcket igen.

I morgon, tänkte hon. I morgon skulle de hitta skallen och i morgon skulle de använda den för att öppna portalen. Var än Skulduggery befann sig skulle portalen öppnas 15

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 15

11-03-28 14.53.55

nära honom. Valkyrie tänkte på detta och på vad hon skulle göra när hon träffade honom igen. Hon föreställde sig hur hon sprang fram till honom och kramade honom så att hon kände benen under kläderna som skänkte honom volym och hon undrade vad hans första kommentar skulle bli. Säkert något riktigt torrt, tänkte hon. Något underdrivet och roligt.

Förmodligen något skrytsamt.

När Valkyrie tittade på klockan på nattduksbordet insåg hon att hon legat i sängen i över en timme. Hon suckade, vände på kudden så att den hamnade med den kalla sidan uppåt och snodde runt i ett försök att tränga undan alla sådana tankar och till sist kände hon äntligen sömnens välkomna famntag.

Men hon sov oroligt och vaknade mitt i natten av att någon stod böjd över henne. Hon fick hjärtat i halsgropen men trots chocken gick hon igenom en rad troliga förklaringar – Mamma Pappa Tanith – tills mannen sträckte sig ner och tryckte sina kalla händer mot hennes hals.

Valkyrie spjärnade emot och försökte sparka till honom men benen fastnade under täcket. Hon försökte ta sig loss ur hans strypgrepp men hennes motståndare var alldeles för stark. Hans fingrar borrade sig in i hennes hals och blodet dunkade i hennes tinningar. Hon var på väg att svimma.

Hon lyckades sparka bort täcket och drämde foten rakt in i hans lår. Han flyttade benet bakåt men släppte inte taget.

Hon satte båda fötterna mot hans mage och försökte knuffa bort honom. Den mörka gestalten var orubblig och stod kvar som en svart skugga över henne. Hon skulle dö. Hon tog bort ena handen från hans handled och tryckte mot luften men trycket var för svagt för att hon skulle åstadkomma någon ef16

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 16

11-03-28 14.53.55

fekt. Hon grep desperat efter nekromantiker­ringen och lyckades trä den på fingret. Hon kände genast det kalla och ringlande mörker som fanns inne i den. Hon knöt handen och måttade ett slag mot honom. En knytnäve av skuggor träffade honom hårt i bröstet och plötsligt var de kvävande fingrarna borta och han vacklade bakåt. Valkyrie rusade upp ur sängen, slog med handflatorna mot luften så att mannen tappade fotfästet och åkte baklänges. Han for in i väggen och brakade rakt genom hennes skrivbord. Hon knäppte med fingrarna, tände en flamma i handen och lyste upp rummet.

Först kände hon inte igen honom. Klädseln stämde inte alls – lager på lager av trasiga och smutsiga paltor, leriga stövlar och handskar utan fingrar. Håret var längre och ostyrigt och ansiktet var smutsigt. Men det var skägget som avslöjade honom. Det spetsiga lilla skägget Remus Crux alltid prydde sig i för att dölja den flyende hakan.

Hon hörde hur hennes pappa ropade hennes namn och släckte elden. Hennes föräldrar skulle dundra in i rummet i vilket ögonblick som helst. Hon skickade iväg en skugga runt som flyttade sängen så att den blockerade handtaget. ”Stephanie!” skrek hennes mamma från andra sidan samtidigt som dörrhandtaget sattes ur spel.

Valkyrie vände sig om mot Crux i samma ögonblick som han grep tag i henne och slungade henne mot väggen. Hon studsade tillbaka och drev honom baklänges genom att hoppa fram mot honom med knäet före. Hon hoppade upp igen, sträckte ut bägge benen och träffade honom i bröstet med fötterna före. Han snurrade bakåt, snubblade över hennes kläder på golvet och föll. Hans huvud träffade nattduksbordet med ett krasande ljud.

17

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 17

11-03-28 14.53.55

Hennes föräldrar försökte frenetiskt slå in dörren.

Inom fyra väggar räckte inte Valkyries kunskaper i ele­men­ tär­magi till för att sätta punkt för den här striden. Nekro­ mantiker­ringen på hennes finger kändes kall när hon drog in mörkret. Hon fokuserade det till en punkt och släppte iväg det. Det träffade Crux i axeln så att han slungades bakåt. Hon gjorde det en gång till och träffade honom i vänster ben. Det vek sig under honom. ”Steph!” vrålade hennes pappa. ”Öppna dörren! Öppna dörren med en gång!”

Crux gick till anfall mot henne innan hon avlossade mer mörker. Med ena handen grep han tag om hennes handled för att hålla hennes ring borta från honom och med den andra handen grep han tag om hennes strupe. Han tryckte upp henne mot väggen och pressade sig mot henne för att göra hennes vapen obrukbara. Hans ögon smalnade och i springorna såg hon hans galenskap.

Fönsterrutan krossades ovanför dem. Valkyrie flämtade till när Crux rycktes bort från henne. Skuggor virvlade fram och tusentals pilar med mörker flög mot honom och han slängde sig ner för att undkomma spärrelden. Han morrade ilsket innan han kastade sig ut genom det trasiga fönstret.

Solomon Wreath vände sig om mot henne för att förvissa sig om att hon inte var skadad medan skuggorna samlades i slingor runt käppen han höll i handen.

Dörren slog mot sängen och flyttade på den. Wreath följde efter Crux genom fönstret och Valkyrie drog undan sängen. Hennes föräldrar stormade in. Hennes mamma omfamnade henne medan hennes pappa letade efter en inkräktare.

18

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 18

11-03-28 14.53.55

”Var är han?” skrek han.

Valkyrie tittade på honom över sin mammas axel. ”Var är vem?” frågade hon utan att behöva spela skärrad.

Hennes pappa snodde runt och tittade på henne. ”Vem var det som var här?” ”Ingen.”

Hennes mamma grep tag om hennes axlar och tog ett steg bak­åt för att studera henne noga. ”Vad var det som hände, Steph?”

Valkyrie såg sig om i rummet. ”En fladdermus”, bestämde hon sig för.

Hennes pappa stelnade till. ”En vad då?” ”En fladdermus. Den flög rakt in genom rutan.” ”En … fladdermus? Det lät som om någon misshandlade dig här inne.” ”Men vänta nu”, sade henne mamma. ”Det stämmer inte, vi hörde rutan krossas efter tumultet.”

Skit också.

Valkyrie nickade. ”Den var redan här inne. Jag tror den höll till i hörnet där. Den måste ha flugit in för flera dagar sedan och tja, vad vet jag, gått i ide kanske.” ”Stephanie”, sade hennes pappa, ”det här rummet ser ut som en krigszon.” ”Jag fick panik. Pappa, det var en fladdermus. Den var hur stor som helst. Jag vaknade av att den flög omkring i rummet och sedan ramlade jag mot skrivbordet. Den landade på golvet och då försökte jag välta sängen över den.

Sedan flög den ut rakt genom rutan.”

Valkyrie hoppades att det inte skulle gå upp för hennes föräldrar att glassplittret låg på insidan.

19

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 19

11-03-28 14.53.55

Hennes pappa sjönk ihop av lättnad. ”Jag trodde att något hemskt hänt dig.”

Hon tittade bistert på honom. ”Det var hemskt. Den kunde ha fastnat i håret på mig.”

Efter att ha uthärdat ytterligare några minuter av sina föräldrars oro och fått fötterna inspekterade så att hon inte hade skurit sig på glaset, hjälpte hennes mamma henne att bädda i gästrummet och sade äntligen god natt.

Valkyrie väntade tills hon var säker på att de hade lagt sig igen innan hon smög ut genom fönstret. Hon dalade makligt ner till marken med hjälp av luften. Hon kände det våta gräset under sina bara fötter och slog armarna om sig själv mot den bitande kylan. ”Han är borta”, sade Wreath bakom henne.

Hon vände sig om. Där stod Wreath, lång och snygg på sitt eget bleka vis helt klädd i svart. Han var lika lång som Skulduggery och lika lugn men det var inte bara det de hade gemensamt. Båda två var lika fantastiska lärare. Skulduggery hade lärt henne elementärmagi och Wreath höll på att lära henne nekromantik och båda två behandlade henne som jäm­bördig. Det var verkligen inte alla magiker som gjorde det. Ytter­ligare en talang som Skulduggery och Wreath delade var för­mågan att dyka upp just i rättan tid, vilket Valkyrie var ytter­ligt tacksam för. ”Vad gör du här?” frågade hon. Hon tackade honom inte. Wreath var inte mycket för det där med att bli tackad.

Hans ögon blänkte när han tittade på henne. ”Jag hörde att Remus Crux hade synts till i det här området”, sade han. ”Naturligtvis drog jag slutsatsen att det var dig han var ute efter. Det förefaller som att jag hade rätt.”

20

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 20

11-03-28 14.53.55

”Och varför sade du inget om det till mig?” frågade Val­ ky­rie med skallrande tänder. ”Lockbetet behöver inte få veta om att det är ett bete.

Crux kunde ha anat en fälla vilket skulle ha fått honom att skynda sig tillbaka in bland skuggorna.” ”Jag uppskattar inte att vara betet, Solomon. Han kunde ha skadat mina föräldrar.” ”Han har inget intresse av att göra din familj illa. Vi vet inte varför han är ute efter dig men vi vet i alla fall att han är det.”

Wreath erbjöd henne inte sin rock. Det skulle Skulduggery ha gjort vid det laget. ”Jag vill inte att något liknande ska hända igen”, sade hon. ”Staden jag bor i måste vara förbjudet område. China Sorrows kan sätta upp symboler och sigill för att försäkra sig om att han inte kan ta sig in i Haggard. Jag tänker be henne om det i morgon.” ”Utmärkt.” ”Solomon, nästa gång du får nys om att jag är i fara förväntar jag mig att du berättar för mig innan jag blir angripen.”

Han log. ”Det ska jag försöka att lägga på minnet. Du kan återvända in i huset nu utan att oroa dig. Jag håller vakt tills det blir morgon.”

Valkyrie nickade och ställde sig under fönstret till gäst­ rummet. ”Förresten, hur går det med skallen?” frågade han. ”Börjar du närma dig gåtans lösning?” ”Vi ska träffa säljaren i morgon.” ”Är du säker på att han har just den skalle du letar efter?

Du har blivit besviken förut …”

21

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 21

11-03-28 14.53.56

”Den här gången är det annorlunda. Det är rätt skalle.”

Han bugade adjö innan han knackade med käppen i marken och kallade på skuggorna omkring sig. Vid det laget de hade skingrats var han borta. Det var ett nekromantikertrick som påminde om teleportering men som inte alls hade lika stor räckvidd. Förr i tiden hade det gjort djupt intryck på henne.

Men det gjorde det inte längre.

Hon sträckte upp armarna och en kall vindil lyfte upp henne nära husväggen. Hon klättrade in genom fönstret och stängde det bakom sig innan hon torkade av fötterna på mattan. Hon kröp in under täcket och låg där, hopkurad till en darrande boll.

Hon lyckades knappt få en blund i ögonen.

22

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 22

11-03-28 14.53.56

3 PLANEN, I ALL DESS BEDRÖVELSE

M

orgonen därpå återvände Valkyrie till sitt eget rum. Det var iskallt. Det låg glasskärvor över hela golvet och skrivbordet var bara flisor. Hon ringde till China Sorrows och pratade med henne om vad hon behövde. Sedan ett halvår tillbaka hade China undervisat unga trollkarlar i magi och hon sade att hon skulle skicka ut sina studenter för att konstruera ett varningssystem runt om­rådet där Valkyrie bodde.

Valkyrie tackade henne så mycket och lade på innan hon gick fram till garderoben och rörde vid spegeln. Hennes spegel­bild klev ut och kröp in under sängen för att hålla sig gömd medan Valkyrie tog på sig skoluniformen och gick ner till bottenvåningen. Det var över en vecka sedan hon ätit frukost tillsammans med sina föräldrar och nu ville hon verkli23

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 23

11-03-28 14.53.56

gen njuta av deras sällskap. Hon hade också bestämt sig för att detta var den dag då hon skulle få Skulduggery tillbaka.

Hennes föräldrar pratade om det trasiga fönstret – hennes pappa var övertygad om att han själv skulle klara att sätta in en ny ruta men hennes mamma var inte lika säker – och därefter tillkännagav hennes pappa sin plan. ”Jag tänker ta en halv dags ledigt”, sade han. ”Jag ska iväg för att träffa några kunder och ta med dem på en snabb­runda.”

Hennes mamma tittade på honom. ”Vad menar du med snabbrunda?” ”Jag vet inte riktigt”, erkände han. ”Det är ett golfbegrepp.

Alla i min ålder håller på med det. Jag ville ta med dem på finalen i gaelisk fotboll på söndag men det får väl bli golf nu i eftermiddag i stället.” ”Men du spelar ju inte golf”, påpekade hans fru. ”Men jag har sett golf på teve och det verkar inte vara några konstigheter alls. Man slår bara till bollen med den där saken.” ”Klubban.” ”Vad skulle kunna vara lättare än det?” ”Koordinationen mellan dina ögon och händer är inte den allra bästa och dessutom hatar du att gå långa promenader och att bära på saker. Plus att jag har hört dig säga hur många gånger som helst att du tycker att det är löjligt med golf.” ”Det är löjligt med golf”, höll han med om. ”Varför vill du då ta med dig kunder till golfbanan?” ”Framförallt handlar det om klädseln. De v-ringade tröjor­ na med det diagonala rutmönstret och byxorna med sockorna utanpå.”

24

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 24

11-03-28 14.53.56

”Jag tror inte att folk klär sig så där längre.” ”Va?” Valkyrie hade ofta tänkt på hur bra hennes föräldrar passade ihop. Hon tvivlade på att någon annan skulle vara kapabel att uppskatta hur udda de faktiskt var.

Hon avslutade sin frukost och återvände till sitt rum för att byta om till sina svarta kläder. Medan hon tog av sig skol­ uni­formen tog spegelbilden på sig plagg för plagg.

I ett samhälle som hette Roarhaven hade Skulduggery nästan två år tidigare skjutit spegelbilden och dödat den. Från början hade den använts för att ersätta Valkyrie när hon var tillsammans med Skulduggery men som ett resultat av att den använts för mycket började den utveckla små egenheter, ett problem som förvärrades när den ”dog”. De hade låtit kroppen få återvända till spegeln och där hade spegelbilden återgått till att göra en imitation av livet, men därefter hade den blivit ännu mer oberäknelig. Den hade gjort sig av med flera av sina begränsningar – inte minst att den valde att byta kläder efter eget huvud – och emellanåt hände det numera att det fanns mindre luckor i spegelbildens minne.

Men Valkyrie hade inte tid att oroa sig för något av det nu. Hon behövde få tag på Skulduggerys huvud. Dessutom var någon tvungen att gå till skolan i dag och det var inte tal om det skulle bli hon.

Hon knäppte knapparna på sina svarta byxor och drog på sig stövlarna och lät slagen på byxorna falla löst över dem.

Toppen som hörde till var ärmlös men varm och när hon tog på sig kappan var det som om hon plötsligt hade på sig ett termoställ. Materialet reagerade både på den omgivande temperaturen och hennes kroppstemperatur och på det vi25

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 25

11-03-28 14.53.56

set blev hon aldrig för varm eller kall. Kappan var svart men med ärmar i en mörkröd ton som påminde om torkat blod.

En skapelse signerad Ghastly Bespoke.

Spegelbilden plockade upp Valkyries skolväska och gick efter att ha stängt dörren bakom sig.

Valkyrie ringde till Fletcher Renn som klev fram ur tomma intet bredvid henne. Det knastrade till i telefonen hon hade i handen när nätverket försökte lösa situationen men sedan lade telefonen av. Hans blonda hår var omsorgsfullt tillrufsat och hans breda leende bestod som vanligt av en blandning av kaxighet och retsamhet. Han hade på sig slitna jeans, nötta kängor och en militärjacka och det enda problemet med hans utseende var att Fletcher visste om att han såg bra ut. ”Vad har hänt här?” frågade han och slutade flina när han såg förödelsen. ”Jag blev angripen.”

Han spärrade upp ögonen och tog tag i henne som för att försäkra sig om att hon fortfarande levde. ”Hur gick det?

Blev du skadad? Vem var det som gjorde det?” ”Det är inget fel på mig, Fletcher. Du ska få höra hela historien när jag berättar för de andra.” ”Det var väl inte vampyren?” ”Va?” Fletcher släppte taget om Valkyrie och tog ett steg bakåt. ”Han från i går, vad det nu var han hette. Den där elake vampyr­ snubben med det lynniga humöret.” ”Han heter Caelan. Och nej, det var förstås inte han.”

Han nickade långsamt. ”Vad bra då. Är du säker på att du inte är skadad?”

26

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 26

11-03-28 14.53.56

”Jag mår hur bra som helst.” ”Men vad hade han att säga? Vampyren.” ”Han har ordnat mötet, precis som han lovade.” ”Inte en massa snicksnack, då?” ”Han är inte den som snackar en massa skit.” ”Du menar att han är den starke och tystlåtne typen, eller? ”Förmodligen. Dessutom höll solen på att gå ner.” ”Aha, jag fattar. Han ville kanske inte förvandlas till ett hemskt monster och slita dig i bitar första gången ni träffades.” ”Jag har en känsla av att du inte gillar honom så värst mycket.” ”Nja, nej, inte med tanke på hans monstersida. Gillar du honom?” ”Om jag gillar honom? Nej. Jag känner honom inte ens.” ”Då så.” Fletcher verkade nöjd. ”Är det okej om jag frågar en sak?” ”Det har du redan gjort.” ”Kan jag fråga en sak till?” ”Kan du fråga mig någonstans där mina föräldrar inte kan höra?”

Han fattade hennes hand och på ett ögonblick stod de på taket ovanför Bespokes skrädderi. Nuförtiden blev Valkyrie inte längre yr av att teleporteras. ”Fråga på bara”, sade hon.

Han tvekade och sade sedan som i förbigående. ”Tror du allt kommer att återgå till det normala för dig när vi får Skulduggery tillbaka? Att det blir ni två som är ute och löser brott och upplever en massa äventyr och så vidare?”

27

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 27

11-03-28 14.53.56

”Jag antar det. Jag ser ingen anledning till att det inte skulle bli så.” ”Det är bra”, nickade han. ”Det är väl bra att det äntligen blir ett slut på det här, eller hur? Efter allt vi har gjort och gått igenom.” ”De här senaste månaderna har varit fruktansvärda”, erkände Valkyrie. ”Jo, jag vet. Men samtidigt har jag faktiskt tyckt det varit lite kul.”

Valkyrie svarade inte. ”Nej, missförstå mig inte!” tillade han och skrattade. ”Inte för att jag tyckte det var kul att han var försvunnen eller att du har varit så orolig för honom. Jag menar bara att för min egen del har det känts bra att få ha varit med. Jag har gillat att få vara en i gänget.” ”Okej.” ”Så jag tänkte, att alltså, jag undrar liksom, om du tror att han skulle låta mig hänga med när ni löser era fall?”

Valkyrie drog ett häftigt andetag. ”Jag … jag har faktiskt ingen aning.” ”Du måste erkänna att jag skulle vara behändig. Ni skulle till exempel slippa åka omkring i den där gamla rishögen han har.” ”Han älskar sin Bentley. Och det gör jag också.” ”Jag vet, jag vet, men du kanske skulle kunna nämna det för honom när han kommer tillbaka.” ”Det ska jag göra”, sade hon. ”Jag ska ta upp det med honom.” ”Om det inte är så att du inte vill att jag ska vara med.”

Valkyrie höjde ena ögonbrynet. ”Har jag sagt det?”

28

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 28

11-03-28 14.53.56

”Nej, men … Jo, faktiskt, det har du sagt flera gånger.”

Hon ryckte på axlarna. ”Det är bara när jag blir irriterad på dig.” ”Har jag gjort dig irriterad på sistone?” ”Du gör mig irriterad just nu…”

Fletcher flinade stort och Valkyrie sträckte fram handen. ”Ner en våning.”

Han tog hennes hand och bugade. ”Javisst, min kära dam.”

Direkt befann de sig i rummet längst in på Bespokes skrädderi. ”Du kan släppa min hand”, sade Valkyrie. ”Jag vet”, svarade Fletcher. ”Det är bara det att jag inte har någon lust.”

Hon vred handleden för att tvinga honom att släppa taget utan att han skulle få ont.

De kände doften av kaffe och hörde röster och när de gick ut i butiken hittade de Tanith och Ghastly Bespoke som satt vid det lilla bordet intill väggen. Ghastly skakade på sitt ärra­de huvud i avsky. ”Vad är det som har hänt?” frågade Valkyrie. ”Dreylan Scarab släpptes ur fängelset i går”, berättade Tanith. ”Vem är Dreylan Scarab?” frågade Fletcher. ”Det var han som mördade Esryn Vanguard.” ”Vem är Esryn Vanguard?” frågade Fletcher.

Valkyrie var glad över Fletchers närvaro. Äntligen var det någon som visste mindre än hon själv. ”Vanguard var en före detta soldat som blev pacifist”, sade Ghastly. Valkyrie lade märke till att det stack ut en bit ban29

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 29

11-03-28 14.53.56

dage under hans skjortkrage. Hon kommenterade det inte. ”Det här var nog sådär 200 år sedan. Han ville få till stånd en fredlig uppgörelse i kriget mot Mevolent, något som inte innebar att den ena sidan skulle vara tvungen att besegra den andra.” ”Med andra ord predikade han sunt förnuft”, sade Tanith. ”Det var långt före min tid men jag minns att mina föräldrar pratade om honom.”

Ghastly sade: ”Mevolent började tröttna på att han ständigt undergrävde hans soldaters moral och kampvilja och därför gav han Scarab i uppdrag att lönnmörda honom.” ”Och 200 år senare”, sade Tanith, ”har Scarab suttit av sitt straff och släpps fri. Det förvånar mig att han klarade sig så länge faktiskt. Efter ett par år i sluten cell börjar trollkarlar att åldras igen. De flesta trodde nog att hög ålder skulle göra slut på honom.” ”Han borde ha dött”, sade Ghastly lågt. ”Han mördade en stor man.” ”Och vet du vem som också skulle ha dött?” sade Fletcher glatt. ”Valkyrie. Det var någon som angrep henne i natt.”

Tanith och Ghastly stirrade storögt på Valkyrie. Hon suckade och berättade sedan om Crux.

Ghastlys ögon smalnade. ”Och Wreath råkade alltså vara på plats när detta inträffade? Såvitt vi vet kan han likaväl ha arrangerat alltihop bara för att kunna komma insvepande och rädda dig.” ”Han räddade mig inte”, sade Valkyrie och märkte att hon gick i försvarsställning. ”Jag hade stoppat Crux. På något sätt.” ”Ghastly har rätt”, sade Tanith. ”Vi vet ingenting om vad 30

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 30

11-03-28 14.53.56

Crux har haft för sig efter Aranmore. Det räckte med den där skymten han fick av de Ansiktslösa för att han skulle bli fullständigt galen, Val. Han kan mycket väl ha hamnat under Wreaths inflytande.” ”Solomon Wreath står på vår sida”, sade Valkyrie som redan hade tröttnat på att tjafsa om honom. Det hade de gjort dussintals gånger förut. ”Och varför skulle han bussa Crux på mig? Vad skulle han tjäna på det?”

Tanith ryckte på axlarna. ”Vi är nära att få tillbaka Skul­ dug­gery och han är nära att förlora sin högt värderade elev.

Wreath försöker vinna ditt förtroende och din tillit och har han tur, väljer du nekromantik framför elementärmagi.”

Valkyrie kände ringen som satt på fingret. Hon hade inte tagit av sig den igen på hela natten. ”Det där får vi oroa oss över senare”, sade hon. ”Efter att du blivit angripen av en dåre mitt i natten”, sade Tanith med höjda ögonbryn, ”en dåre, som även när han hade förståndet i behåll, avskydde dig, och du vill bara att vi ska glömma alltihop?”

Fletcher kikade på Ghastly och sade sedan på sitt sedvanliga taktfulla vis: ”Du, vad är det där för bandage?”

Ghastly rättade till kragen. ”Det är inget”, sade han buttert. ”Skar du dig när du rakade dig? Du kanske rakade dig väldigt mycket?”

Ghastly suckade. ”Jag bad China att hjälpa mig smälta in i en folkmassa. Jag är så trött på förklädnader. Och då föreslog hon en fasadtatuering. Det var allt.” ”Vad är en fasadtatuering?” frågade Tanith.

31

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 31

11-03-28 14.53.56

”Det är inget viktigt.” ”Berätta då vad det är så att vi kan gå vidare till något som är viktigt.” ”Det är ett falskt ansikte”, sade han och försökte dölja att han var generad genom att låta otålig. ”Hon tatuerade in två symboler på mina nyckelben och när de har läkt ska de i teorin få mig att se normal ut en kort period.” ”Normal?” ”Utan ärr.” ”Wow.” ”Som jag sade var det inget viktigt.” ”När vet du om det funkar?” ”Om några timmar. Det är inte säkert att det går, men … det är värt ett försök. Det är bättre än att ta på mig en halsduk varenda gång jag går ut. Nu tycker jag att vi återgår till det vi pratade om förut. Chabons plan landar om en timme, eller hur?” ”Han skulle redan ha varit här om han hade låtit mig hämta honom”, sade Fletcher. ”Han litar inte på oss”, sade Valkyrie till honom. ”Han är van vid att köpa och sälja till folk som inte alltid är lika ärliga och pålitliga som vi är.”

Fletcher ryckte på axlarna. ”Jag skulle bara snott skallen av honom och teleporterat den hit.”

Valkyrie suckade. ”Har vi pengarna?”

Tanith sparkade till en bag som stod bredvid henne på golvet. ”Vi har plockat ut lite från våra olika bankkonton.

Det är tur att pengar inte betyder så värst mycket för sådana som vi.” ”Tala för dig själv”, grymtade Fletcher.

32

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 32

11-03-28 14.53.56

”Du har inte bidragit med något”, sade Tanith bistert. ”Är inte all tid jag har lagt ner bidrag nog”, svarade Flet­ cher illmarigt. ”Inte när man försöker köpa något.” ”Å.”

Tanith tittade på Valkyrie igen. ”Du, Valkyrie, slappna av nu, va? Vi har tänkt på allt.” ”Skulduggery berättade en gång att det bara är han som kan tänka på allt men att han inte gör det så ofta eftersom det förstör själva överraskningen.”

Kommentaren fick Tanith att dra på smilbanden. ”Då har vi tänkt på allt som vi fyra är kapabla att tänka på och något annat kan vi inte tänka på. Det finns ingen som helst anledning att tro att det här inte skulle gå lika lätt som att vi träffas, räcker över pengarna, får skallen och tackar för oss.

Senare i dag åker vi ut till Aranmore Farm och där öppnar Fletcher portalen. Sedan går vi in, hittar Skulduggery och för honom tillbaka. Lätt som en plätt.” ”Om inget går snett vill säga”, sade Valkyrie. ”Jo, ja. Såvida inget går fruktansvärt, fasansfullt snett.

Vilket det givetvis oftast gör.”

33

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 33

11-03-28 14.53.56

4 GE MIG SKULDUGGERY PLEASANTS HUVUD

C

habon hade valt ett kafé på Duke Street som mötesplats för utväxlingen. Valkyrie och Tanith satte sig så de hade uppsikt över dörren. Fletcher slog sig ner nära fönstret med en serietidning och en Coca-Cola och försökte göra sig så osynlig som möjligt – vilket inte var lätt med tanke på den frisyren. Det var bara Ghastly som saknades.

Det var svårt att dölja hans ärr för folk någon längre stund.

Strax efter klockan tolv klev en man med portfölj in på kaféet. Han fick genast syn på dem och gick fram. Han såg inte alls ut som Valkyrie hade föreställt sig. Han var vardagligt klädd och hade inte ens en smal mustasch på överläppen. ”God dag, mina damer”, sade han och log artigt. ”Har ni pengarna?”

34

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 34

11-03-28 14.53.56

”Visa oss huvudet först”, sade Valkyrie.

Chabon ställde portföljen på bordet och gav den en klapp. ”Ni får inte se godset förrän jag vet att ni har pengarna. Det är så det fungerar. Det är så sådant här går till.”

Tanith lyfte upp väskan och öppnade den så att Chabon kunde ta sig en titt på sedlarna inuti. Hon stängde väskan och satte den i knäet.

Valkyrie sträckte sig efter portföljen men Chabon fångade hennes arm. ”Det är till att vara angelägen”, sade han med kylig röst.

Han vred på hennes handled och hans ögon smalnade när han tittade närmare på ringen. ”Är du nekromantiker? Jag trodde inte att folk av ditt slag ens lämnade Templet förrän ni var tjugofem.”

Hon drog åt sig handen. ”Jag bara fuskar lite”, sade hon. ”Din tur.”

Chabon tryckte handflatan över portföljen så att låset gick upp. Han lyfte lite på locket så att Valkyrie och Tanith kunde se innehållet. ”Är detta Mördarskallen?” frågade Tanith. ”Är du säker på det?” ”Absolut.” ”Om du ljuger …”, började Valkyrie.

Chabon skakade på huvudet. ”Hota mig inte, flicka lilla.

Jag har blivit hotad av proffs. Jag har haft den här diskussionen med din vampyrkompis och alla fakta vi kom fram till då gäller fortfarande i dag. Därför föreslår jag att vi gör upp våra affärer och går skilda vägar såvida du inte planerar att spela dubbelspel med hjälp av den där typen vid fönstret med den urlöjliga frisyren.”

35

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 35

11-03-28 14.53.56

Valkyrie sneglade mot Tanith som ställde upp bagen på bordet. Chabon stack ner handen och kände på pengarna. ”Det är hela summan”, sade Tanith.

Efter ett ögonblick nickade Chabon. ”Ja, det stämmer.”

Han drog åt sig handen igen och reste sig upp, tog bagen med sig och lämnade kvar portföljen på bordet. ”Det har varit ett sant nöje”, sade han och sedan betraktade de honom när han gick ut.

Fletcher kom bort till deras bord och Valkyrie lyfte långsamt på locket. Portföljen var fodrad längs sidorna och vadderad i botten och skallen låg stadigt. Plötsligt log Valkyrie brett.

De hade huvudet. De hade det och om några timmar skulle de gå in igenom portalen och hämta hem Skulduggery.

Hon skulle få lön för allt sitt hårda arbete och när dagen var till ända skulle hennes liv återgå till hur det var förut. Hon stängde portföljen. ”Jag ska bara försäkra mig om en sak”, sade hon och skyn­da­de iväg mot dörren. När hon kom ut fick hon syn på Chabon precis när han vek om hörnet till Grafton Street. ”Vänta lite!” vrålade hon och såg rasande ut.

Chabon vände sig om. Om skallen var Mördarskallen be­hövde han inte få panik. Om den inte var det … Chabon fick panik och började springa. ”Han har lurat oss!” skrek hon till de andra och stack iväg efter Chabon följd av Tanith och Fletcher.

Valkyrie rusade genom folkvimlet och försökte att inte förlora Chabon ur sikte. Hon hoppade över en gatumusikants myntbricka och tog ett språng runt en man som var silver­målad. Chabon vek av åt höger, in på en lång och ljus 36

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 36

11-03-28 14.53.56

bakgata och sprang så att bagen dinglade fram och tillbaka i yviga svängar.

Hade det varit öde på bakgatan skulle Valkyrie ha virat en skuggslinga runt hans fotleder så att han hade fallit huvudstupa framåt. Men här fanns kanske ett dussintal människor i närheten som promenerade utanför butikerna och en kvinna strax framför henne som tiggde. I ögonvrån såg Valkyrie att Tanith kilade in i en nisch och sprang uppför byggnadens sida.

Valkyrie jagade Chabon fram till nästa gata och där höjde han blicken och såg att Tanith genade över hustaken för att skära av hans flyktväg. Han krockade med en man som föll omkull och sprang in på Powerscourt Centre. Valkyrie tog en närliggande gata så att hon sprang parallellt med honom. Genom fönstren såg hon att han tvingades tränga sig fram genom en massa människor på lunchrestaurangen, vilket sinkade honom.

Hon kom fram till South William Street samtidigt som Chabon stapplade ut från Powerscourt Centre. Han fick syn på henne, svor och fortsatte springa, genom Castle Market och rakt in i den gamla viktorianska byggnaden där George’s Street Arcade ligger. Hon visste att han var fast. Han hade inte en chans att komma undan.

Det stod stånd i mitten av arkaden så att kunderna sökte sig till gångarna på ömse sidor. Där fanns stånd som sålde kläder och stånd som sålde smycken och där fanns en spådam som satt bakom ett rött skynke. Chabon valde den vänstra gången och knuffade folk ur vägen. Han snubblade över en låda med gamla pocketböcker och Valkyrie ökade farten och hoppade framåt och körde in knäna i ryggen på honom. Han föll till golvet och hon struntade i alla förfärade blickar hon fick från människor runt omkring. När han sträckte sig efter 37

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 37

11-03-28 14.53.56

väskan han tappat stampade hon på hans hand. Han skrek av smärta, sparkade till och träffade henne på benet så att hon ramlade huvudstupa. Hon landade i samma sekund som han tog sig upp med väskan i sin oskadade hand, men hon fick tag i en av remmarna och vägrade släppa taget och Chabon drog sig alltför sent till minnes att hon inte var ensam.

Tanith kom flygande i en båge över Valkyrie och körde in stövelklacken i Chabons bröstben. Det hördes ett knak innan han föll och han rullade runt flera varv innan han låg stilla och hopkrupen. Valkyrie kom upp på fötter samtidigt som Fletcher hann ikapp dem med en andhämtning som vittnade om att det var mycket länge sedan han behövt springa någon längre sträcka. ”Varsågod”, sade Valkyrie och tryckte väskan i Fletchers famn. Hon log mot folkmassan. ”Den där elake mannen stal den här stackars pojkens väska.”

Fletcher blängde på henne medan folk applåderade.

Tanith drog upp Chabon och ledde iväg med honom. Val­ kyrie och Fletcher följde efter. ”Det där var onödigt”, väste Fletcher. ”Hade du varit lite snabbare”, sade hon med låg röst, ”hade du kanske kunnat bli hjälten – men eftersom du inte var det får du nöja med att vara det oskyldiga offret. Det är bara att gilla läget.”

Tanith tog med sig Chabon tillräckligt långt bort från alla fotgängare så att de kunde prata utan att någon hörde dem.

Hon tryckte upp honom mot en vägg. Han höll ena handen för bröstet. Uppenbarligen hade han väldigt ont. ”Var är den äkta Mördarskallen?” frågade Valkyrie utan att höja rösten.

38

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 38

11-03-28 14.53.56

”Det var den du fick”, försökte Chabon. Han flämtade till när hon stötte till hans händer. ”Okej! Sluta! Jag svär att jag hade den. När vi pratades vid i telefon hade jag den.” ”Vad gjorde du med den då?”

Chabon såg mycket blek ut. Smärtan fick honom att svettas. ”Jo … du förstår att jag har en regel jag brukar gå efter.

Att om man hittar något som någon är beredd att betala för är chansen stor att någon annan är beredd att betala ännu mer.” ”Du menar att du gjorde reklam för den?” ”Jag visste inte att det fanns någon som skulle vara så intresserad, men jo, jag nämnde det lite här och där och sedan dök det upp en person som bjöd över.” ”Vem då?” ”Jag vet inte.”

Valkyrie knöt näven och drämde den mot Chabons händer. Tanith hade fullt sjå att få honom att stå kvar upprätt. ”En kvinna”, flämtade han. ”Jag träffade henne för en timme sedan. Hon betalade tre gånger så mycket. Jag trodde inte att ni någonsin skulle komma på det. Det var Mördar­ skallen. Vad är det som är så viktigt med den?” ”Hur såg den där kvinnan ut?” frågade Tanith. ”Hon var mörkhårig. Ganska söt. Affärskvinna rakt igenom.” ”Ett namn”, sade Valkyrie. ”Ett nummer, en adress eller vad som helst.” ”Det var hon som ringde mig. Från ett hemligt nummer.

Vi träffades i ankomsthallen på flygplatsen. Hon hade med sig pengarna och därför gav jag henne skallen. Jag hade med mig en annan skalle till er.”

39

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 39

11-03-28 14.53.56

”Du måste ge oss något att gå på så vi kan hitta henne”, sade Fletcher, ”annars tänker jag teleportera dig till Saharaöknen och lämna dig där.”

Chabon tittade på honom som för att avgöra om han skojade eller inte. Tydligen bestämde han sig för det senare. ”Hon är amerikan – det lät som om hon kom från Boston.

Och man känner igen henne på ögonen – det ena är grönt och det andra blått.” ”Heterokromi”, sade Tanith. ”Davina Marr.”

Valkyries mod sjönk. Davina Marr hade anlitats av den irländska Helgedomen för att ta över rollen som högste detektiv. Valkyrie hade redan haft några sammanstötningar med henne och insett att hon var ärelysten, nedlåtande och hän­syns­lös. ”Om hon köpte skallen”, sade Valkyrie bistert, ”innebär det att den nu finns hos Thurid Guild och att han kommer att låsa in den för att förvissa sig om att Skulduggery aldrig kan återvända.” ”Vad ska vi göra?” frågade Fletcher. ”Stjäla den”, sade Valkyrie.

40

Skulduggery 4 Bistra tider.indd 40

11-03-28 14.53.56