9789171262424

Bokförlaget Max Ström Kyrkslingan 11, Skeppsholmen 111 49 Stockholm www.maxstrom.se © Bokförlaget Max Ström 2011 Text: Johan Erséus Bildresearch: Johan Erséus, Rolf Adlercreutz Formgivning: Mikael Engblom Faktagranskning: Mariann Odelhall, Per Kallstenius Repro: Linjepunkt, Falun Tryck: Graphicom, Italien 2011 isbn 91-7126-205-9

KUNGSGATAN Ett sekel på Stockholms paradgata · Johan Erséus

Bokförlaget Max Ström

Innehåll

inledning Vägen över åsen 8 Hötorget 32 1905–11 Gatan som försvann 40 1910-talet Paradgata eller landsväg? 58 Sveavägen 70 Centralsaluhallen 78 På Kungsholmen 82 1920-talet Upp ur gruset 86 Greta Garbo 108 Kungstornen 112 Radiotjänst 118 Carlton Hotel 122 1930-talet Stockholms Broadway 124 Centrumhuset 140 Tempo 146 Biogatan 148 Nazisternas stora stund 154 PUB 156 1940-talet Krig och fred 160 Kungshuset 174 Kungsbron 178 Fredsdagen 184 Kaféliv 190

1950-talet Moderna tider 194 Bal Palais 206 Tunnelbanan 212 Lapplisor och P-mätare 216 Fotografernas Kungsgatan 218 1960-talet Höger och vänster 226 Raggarfilen 238 Modskravaller 242 Dagen H 246 1970-talet Progg och punk 250 Röda Kungsgatan 260 1980-talet Återvändsgränd 264 1990-talet Nytändning 274 2000-talet Kunglig glans 282 register Kungsgatan hus för hus 296 Alfabetiskt register 314 Bildkällor 318 Källförteckning 319

Vägen över åsen

Brunkebergsåsen är ju ingen stenklippa utan kan med tiden minskas. klas fleming, överståthållare (1637)

Ännu hösten 1904 kan barnen smyga in bakom det låga planket vid Lutternsgatan 10 och palla äpplen i den lummiga trädgården.

Men snart är både barnen, fruktträden, planket och husen borta – precis som hela den branta kullerstensgatan. Av trehundra års liv och bebyggelse återstår bara en djup, rektangulär ravin som skär tvärs genom Brunkebergsåsen mellan blottlagda husgavlar och söndersprängda urberg.

Några år senare, den 24 november 1911, firas högtidligen den slitna Lutternsgatans förvandling till den eleganta Kungsgatan. Äntligen har stockholmarna fått en rejäl förbindelse mellan Stureplan och Hötorget, mellan Östermalm och nedre Norrmalm. Och det är inte vilken gata som helst, utan en framtidsaveny som ska gå i spetsen för Stockholms omdaning från föråldrad småstad till modern storstad.

Men vägen hit har varit lång. Man kan säga att den inleddes redan tiotusen år innan neonljusen tändes på biograferna och spårvagnarna rullade under betongviadukterna.

Sagan om Kungsgatan börjar när den senaste istidens sista massor drar sig norrut. Stenblock, grus och sand vräks ut med isälvarnas smältvatten och lagras ovanpå den nedpressade berggrunden kring Mälarens mynning.

Under årtusenden trycker landhöjningen upp dessa istida avlagringar till en hundra meter hög rullstensås som ringlar likt en orm över Upplandsslätten, slingrar sig förbi Brunnsviken, dyker brant ned i Norrström, sticker upp på några öar, pilar över Södermalm och viker av åt sydost mot Södertörn.

När Stockholm börjar ta form på 1200-talet är halvön norr om Stadsholmen kluven av den väldiga åsen, som ska komma att prägla stadens utseende och utveckling nästan lika mycket som Saltsjön och Mälaren. År 1279 låter Magnus Ladulås ett trettiotal nunnor slå sig ned vid åsens västsluttning, och länge är Klara kloster och dess kålgårdar den enda bebyggelsen på Norrmalm.

Det finns ännu inga tungt vägande skäl att försöka göra något åt åsen, som

9

Av kartan från 1620 framgår tydligt hur Brunkebergsåsen delar Norrmalm. Till vänster om åsen markeras Beridarebanan och Klara kyrka, till höger Jakobs kyrka och Blasieholmen. Så glest bebyggt är inte Stockholm vid den här tiden, kartan visar bara offentliga hus.

I Lutternsgatan fotograferad från Stureplan omkring år 1900. Här ska träkåkar, kullerstensbackar och trädgårdar schaktas bort när Kungsgatan bryter igenom Brunkebergsåsen.

1471 blir platsen för slaget vid Brunkeberg – där styrkor under Sten Sture d.ä. omringar och besegrar unionskungen Kristian I:s trupper som är grupperade på åsens krön längs nuvarande Malmskillnadsgatan.

Tre perioder i Stockholms historia kännetecknas av enorm expansion, stor inflyttning och revolutionerande stadsplaner. Vi kan lätt urskilja sår och spår från efterkrigstidens förändringar, och stora delar av staden präglas ännu av byggnader och gator från det sena 1800-talets ingrepp. Men mest genomgripande är ändå 1600-talets förvandling av Stockholm från medeltida byhåla till stormaktstidens huvudstad.

Under 1600-talet fyrdubblas Stockholms befolkning på ett par decennier. Alla kan inte rymmas i staden mellan broarna; de yvigt bebyggda malmarna måste utvecklas.

Rikskansler Axel Oxenstierna ger stadsplaneringsuppdraget till amiral Klas Fleming, som nyss blivit Stockholms första överståthållare. Han är visserligen en av männen som bär skuld till regalskeppet Vasas haveri, men samtidigt en skicklig officer och stark ämbetsman – och en drivande kraft bakom kolonin Nya Sverige i Delaware.

Fleming fullbordar Jakobs kyrka, upprättar örlogsbas på Skeppsholmen, bygger Slussen och ser till att ruckel och slingriga stigar ersätts av linjeräta kvarter och gator på Norrmalm. Mer än tusen gårdar måste raseras eller flyttas, vilket ordnas med hjälp av ekonomisk ersättning, militär tvångsrivning eller de eldsvådor som praktiskt nog ofta utbryter.

Den öde Brunkebergsåsen och bebyggelsen längs Norrmalms stränder syns hitom den omgärdade Stadsholmen med slottet Tre Kronor och Storkyrkan. Den tyske kopparstickaren Frans Hogenbergs gravyr från 1580-talet anses vara den äldsta verklighetstrogna bilden av Stockholm.

10

Det är värre med det stora naturhindret mitt på malmen. Klas Fleming konstaterar dock att Brunkebergsåsen ”är ju ingen stenklippa utan kan med tiden minskas” och man gör sitt bästa genom att jämna till strandlinjer och fylla ut sankmarker med sand och grus – i första hand från trakten mellan nuvarande Klarabergsgatan och Olof Palmes gata, där åsen är lättast att komma åt. Men det bara naggar åsen i kanten.

De första kartorna utarbetas av generalkvartersmästaren Olof Hansson Örnehufvud, som enligt uppdraget ska planlägga gatorna på malmarna ”som här i staden, tagandes dem så breda som han någonsin kan”.

Stadsingenjör Anders Torstenson ser till att nedre Norrmalm får två separata rutmönstrade stadsplaner, en för den västra delen med 49 kvarter, en för den östra med 32 kvarter. I väster utgår ritningarna från den befintliga Beridarebanan, en långsmal byggnad för hovets ridderliga idrottsövningar och festligheter som även kallas Rännarbanan. Här kröns Kristina 1644 – samma år som Fleming stupar i ett slag mot danska flottan. Det väldiga huset ligger mellan nuvarande Sergelgatan och Slöjdgatan och rivs i slutet av 1600-talet; på platsen låter Adolf Fredrik i hemlighet timra ihop Kina slott till sin drottning Lovisa Ulrika, och här får skulptören Sergel sin ateljé.

Framför den väldiga byggnaden skissas det rektangulära Hötorget, som därmed blir Norrmalms första salutorg. Den öppna platsen har använts ända sedan vikingatiden. Namnet kommer av att bönder lämnade hö i skatt till Gustav Vasa; Johan III hade en ladugård här och Gustav II Adolf mönstrade soldater på stället.

11

Brunkebergsåsen gör att Norrmalm i praktiken får två gatunät när överståthållare Klas Fleming planlägger malmarna på 1630-talet.

Parallellt med torget anläggs stadsdelens paradgata, som får namn efter den stupade Gustav II Adolfs omyndiga dotter Kristina: Drottninggatan. Den påbörjas vid Hötorget, når 1647 Strömmen och fortsätter norrut mot Norrtull och landsbygden som förser huvudstaden med förnödenheter. Tanken är att Drottninggatan ska mynna i nuvarande Gustav Adolfs torg som i sin tur ska breddas västerut, men fältmarskalken Lennart Torstenson vägrar sälja sin sjötomt; Torstensons palats byggs i slutet av 1700-talet om till Arvfurstens palats. Sedan 1906 huserar utrikesdepartementet där.

På den östra sidan av åsen skapas på samma sätt en huvudled som uppkallas efter Kristinas förmyndarregering: Regeringsgatan. Den blir klar 1647 och mynnar i Stora Träsket, sankmarken vid nuvarande Eriksbergsplan, där man vintertid kan fortsätta norrut över det frusna träsket.

På kartorna markeras också att stigen uppe på åsens krön ska kallas Malmskillnadsgatan, eftersom den just åtskiljer malmarna, det vill säga sand- och grusmarkerna. Verkligheten hänger dock inte riktigt med kartan; först 1776 når gatan fram till bergknallen vid den blivande Hamngatsbacken, inte förrän kring år 1800 ligger Malmskillnadsgatan klar i hela sin längd.

Det kan i dag vara svårt att föreställa sig hur hög Brunkebergsåsen var innan den angreps med hackor, spett och grävmaskiner. Den högsta punkten låg drygt tjugo meter ovanför nuvarande Brunkebergstorg – vid dagens hustak – och åsen slutade i en väldig brant mot Strömmen. Det är där man på 1640-talet gräver ut ett torg som får heta Malmtorget (eller Norrmalmstorg). 1796 får platsen en staty över Gustav II Adolf och några år senare blir namnet just Gustav Adolfs torg.

En man som visualiserar en ännu pampigare utsikt från slottet Tre Kronor är den kunglige 1600-talsarkitekten Jean de la Vallée. Han vill kunna stå i norra slottsporten och se ända bort till Brunnsviken. 1654 utstakar han en paradgata

Stockholm omkring 1800. Konstnären Elias Martin har stått på Sabbatsbergshöjden och avbildat vyn över den ännu inte utfyllda Klara sjö mot Stadsholmen och Kungsholmen.

som är fjorton meter bred, en kilometer lång och absolut spikrak, tvärs genom åsen från Malmtorget.

Karl XI:s förmyndarregering är beredd att sätta in soldater i grävarbetet – men stadens myndigheter är inte intresserade och förslaget begravs i en byrålåda. Tre Kronor brinner 1697 och under arbetet med Stockholms nya slott är far och son Tessin också inne på en aveny till Haga. Gustav III är lockad av tanken. Men det ska dröja flera sekel innan Sveavägen – nästan – får den sträckningen.

Brunkebergsåsen blir inte besegrad, bara bebyggd. Fast det är inga kungar eller regeringar som ligger bakom de små träkåksgränder som från 1600-talet tämligen oplanerat kravlar uppför åsens östra sida.

Staffan dödgrävare ger namn åt Dödgrävargränd, som senare uppgår i David Bagares gata – döpt efter bagaren David Lamb. Bödelsbacken, som får namn efter Nils skarprättare, byter senare namn till Snickarbacken och Drottninghusgränd. Även lästmakare Mårten blir ihågkommen med en gata.

Och den branta backen från Norrlandsgatan till Oxtorget – som en dag ska hyvlas bort för att ge plats åt Kungsgatan – kallas Lutternsgatan efter Joakim Luther, förmodligen en tysk hantverkare som slår sig ned här på 1660-talet.

(Dessförinnan hette gränden Hälsingegatan efter Jonas Jönsson Helsing.)

Pastorn i Klara, magister Hammarinus som ger namn åt Mäster Samuelsgatan, kan tyckas tillhöra en högre samhällsklass – men han avsätts sedan han skurit ned en stackars tjänsteflicka som hängt sig; han anses ha förnedrat sitt prästerliga kall och ”fallit bödeln i ämbetet”.

Från början möts Norrmalms öst–västliga gator inte ens på kartan, de slickar bara Brunkebergsåsens sidor. Men 1642 dyker tanken upp på att såra den väldiga istidsormen med tre djupa hugg: dels längs Gamla Brogatan–Oxtorgsgatan–Lästmakargatan, dels längs Mäster Samuelsgatan och dels längs linjen Jakobsgatan– Klarabergsgatan–Hamngatan.

Den sistnämnda passagen förverkligas på 1660-talet, och där kan snart vagnar färdas. Men ända in på 1900-talet finns det ingen ytterligare möjlighet att ta sig bekvämt över Brunkebergsåsen förrän borta vid nuvarande Tegnérgatan.

13

Beridarebanan med plats för kungliga tornerspel och festligheter höjer sig över den låga bebyggelsen på 1630-talets Norrmalm. På dess plats skapas långt senare Hötorgscity.

Detalj ur en unik panoramateckning, som blev känd först 2009.

Före första världskriget är Eriksberg ett av innerstadens mest förslummade områden. Trapporna leder från Iversons Gränd ned till Roslagstorg och Stora Träskgatan, som håller på att förvandlas till Birger Jarlsgatan.

I bakgrunden, uppe på Brunkebergsåsen, syns Johannes kyrka och kåkar på Regeringsgatan.

Det är egentligen inget problem för häst och vagn att ta sig upp på åsen.

Tvärtom utnyttjas läget för en station med hästdroskor på Brunkebergstorg – och Norrmalms första brandstation, Johannes, invigs hösten 1878 på åskrönet vid Malmskillnadsgatan. Därifrån har brandvagnarna nedförsbacke på sina utryckningar. Redan tre veckor efter invigningen gör brandmännen från Johannes en heroisk insats när Eldkvarn på Kungsholmen börjar brinna.

Men för de tyngre hästspårvagnarna som kommer på 1870-talet blir åsen ett hinder. Man kan kanske klara backarna i Hamngatan, Hantverkargatan och Hornsgatan genom att koppla till extra hästar – men aldrig åsens värsta branter.

Kollektivtrafikens pionjärer tvingas åka väldiga omvägar för att ta sig mot nordost från Gustav Adolfs torg.

För senare generationers stockholmare är det svårt att förstå att genombrytningen av Brunkebergsåsen dröjde så länge. En förklaring är att det fanns så många andra problem i staden.

Stockholm är i mitten av 1800-talet en pinsamt snuskig och efterbliven stad.

Det enda som har hänt sedan det gustavianska 1700-talet är att byggnader förfallit och förslummats samtidigt som befolkningen har vuxit. År 1800 hade Stockholm 75 000 invånare, 1850 är antalet 93 000 och 1865 bor 126 000 i staden. Trångboddheten är enorm, orenligheten och stanken chockar utländska besökare, barnadödligheten är skyhögt högre än i övriga Sverige.

Staden har sedan länge rätt att efter eldsvådor lösa in avbrända tomter för att reglera gator och upprätta vändplatser. Så sker exempelvis vid Mosebacke på 1850-talet, men i stort sett ligger 1600-talets stadsplaner för malmarna fast – och de inrymmer förstås inte moderniteter som vatten- och avloppsledningar.

Visst sker det framsteg. Gasverket vid Blekholmen invigs 1853. Katthavet – den illaluktande våtmarken vid Nybroviken – fylls igen och förvandlas 1858 till Berzelii park. Samma år dräneras även den sumpiga sjön Fatburen på Söder för att ge utrymme åt en järnvägsstation; 1860 rullar det första tåget mot Södertälje. Stockholms stad kämpar emot en bana som binder samman Södra och Norra station – det anses hota sjötrafiken på Mälaren – men 1863 segrar ingenjören Nils Ericsons

Ända sedan invigningen den 9 oktober 1878 har Johannes brandstation på Malmskillnadsgatan varit Stockholms huvudbrandstation. På bilden från 1901 poserar den uniformsklädda kamratföreningen Röde Hanen vid utryckningsvagnarna.

J Hösten 1904 börjar elektrifierade spårvagnar rulla på Kungsgatan. Linje 2, som kommer från Fleminggatan, svänger snart vänster in på Olofsgatan. Till höger ligger Hötorget och i fonden spärrar ännu husen på Malmskillnadsgatan vägen för den nya Kungsgatan.

16

förslag: sammanbindningsbanan byggs och Stockholm får en centralstation 1871.

Dessa tekniska landvinningar ändrar dock inte bilden av att Stockholm på många håll är en stad i misär. Och värst är det på Stadsholmen (som från 1910 börjar kallas Gamla stan). Stadsdelen är enligt byggmästaren August Emanuel Rudberg ”genomträngd av sex seklers orenlighet”; han anser dessutom att dess invånare präglas av brottslighet och olika laster. Rudberg lägger 1863 fram ett radikalt förslag om att röja bort kåkarna och ersätta det medeltida gatunätet med rätlinjiga kvarter. Pressen applåderar förslaget – men det förverkligas aldrig.

Staden har inte råd. Dessutom finns det ett mer akut problem: vattnet.

Inne i staden är Mälaren, småsjöar och bäckar starkt nedsmutsade av industriernas utsläpp. Sopberg och latrinhögar läcker ut bakteriefylld sörja längs de stinkande stränderna. Många brunnar är förorenade, men stängs ändå inte, eftersom vattnet behövs vid de ständiga eldsvådorna. Koleran grasserar ännu på 1850-talet.

Studieresor i England visar de styrande att dödligheten sjunker drastiskt i städer som inrättat vattenverk, och 1861 kan Karl XV och drottning Lovisa inviga Skanstullsverket i Stockholm.

Dödligheten ligger ändå i Europatopp. Koleran är bromsad, men difteri, kikhosta och mässling skördar många liv. Avloppsledningar saknas ännu, de få avloppstrummor som finns mynnar i Strömmen eller Klara sjö. År 1862 får staden äntligen en chans att moderniseras tack vare den nya kommunalreformen. Ända sedan medeltiden har kungen – och från 1809 statsrådet – styrt över städerna genom att utse magistraten, en regering bestående av borgmästare och rådmän. Nu inrättas stadsfullmäktige, som väljs av stadens skattebetalande medborgare. Magistraten finns dock kvar med vissa övervakande funktioner. Och i Stockholm är det ännu kungen som utser överståthållaren, stadsfullmäktiges ordförande.

År 1853 tänds Norrmalms gaslyktor sedan Klara gasverk på Blekholmen invigts. Från 1890 tar Värtaverket över, och gasverket vid Klara sjö tas ur bruk 1919. Bilden är fotograferad 1903 från Bolinders fabriksskorsten på Kungsholmen.

18

Den som – främst av ekonomiska skäl – stoppar Rudbergs radikala rivningsplaner för Gamla stan är just Stockholms nyutnämnde överståthållare, Gillis Bildt.

Den unge generalmajoren ska sedermera bli Sveriges statsminister (1888–89; ett drygt sekel före sin sonsons sonson Carl). Gillis Bildt är ivrig att modernisera och utveckla Stockholm och ger 1863 byggmästare Rudberg och stadsingenjör Wallström i uppdrag att utarbeta en fullständig plan för staden – utom Gamla stan.

Fortfarande är det bara Stadsholmen och nedre Norrmalm som kan kallas stenstad. Ute på malmarna finns mest låga träkåkar och enstaka malmgårdar. Att stadens förvaltning och butiker ska ligga kvar i staden mellan broarna är självklart, men för de expanderande industrierna och den snabbt växande befolkningen är de åldriga gränderna otillräckliga.

Förslaget från Bildt, Rudberg och Wallström totalsågas av dåtidens finansutskott, den nybildade drätselnämnden. Nämnden tillsätter år 1864 kaxigt en egen femmannakommitté. En viktig medlem i gruppen blir ingenjören och överstelöjtnanten F W Leijonancker, som har anlagt vattenledningarna i Stockholm och nu håller på med ett avloppssystem.

Men det är kommitténs ordförande som ska gå till historien som det moderna Stockholms skapare – och mannen bakom visionen om Kungsgatan: Albert Lindhagen.

Juristen från Östergötland har efter studier i Uppsala inlett en bana som ämbetsman och politiker i huvudstaden. Han ligger bakom Stockholms högskola och slutar sin bana som justitieråd. Men Albert Lindhagens livsverk är att med penna och linjal ge Stockholms gatunät en rejäl ansiktslyftning.

Lindhagen presenterar kommitténs revolutionerande förslag den 20 december 1866. Han bedömer att det kan ta drygt sextio år att genomföra förslaget – vilket ska visa sig stämma! Däremot har han ingen aning om att det ska dröja sju år innan förslaget tas upp till behandling i stadsfullmäktige och att nästan vartenda kartstreck kommer att möta hårt motstånd.

Lindhagens plan är med sitt rutnät av gator och sina stora fyrkantiga kvarter, kajer, esplanader och parker inspirerad av den omvandling av Paris som GeorgesEugène Haussmann har börjat genomföra på uppdrag av Napoleon III.

19

ALBERT LINDHAGEN (1823–87) Ingen har betytt mer för Stockholms nuvarande utseende än juristen Albert Lindhagen, som på 1860-talet ritar om huvudstadens karta. Han skapar boulevarder, strandgator och djärva genomfartsleder. Allt genomförs inte – men förvånansvärt mycket.

En huvudled i Lindhagenkommissionens plan från 1866 är en diagonalgata från nuvarande Karlaplan, via Stureplan och Hötorget, bort över Kungsholmen mot Tranebergsbron.

Den enda delen som förverkligas blir Kungsgatan.

I Paris kan man tack vare kejsarens envåldsmakt tvångsinlösa och riva 27 000 av stadens 66 000 byggnader. Osunda och trånga historiska miljöer ersätts av hyreskaserner, grönområden och boulevarder. (Det franska ordet ”boulevard” är släkt med vårt ”bålverk” och betecknar de befästningsmurar som rivs för att ge plats åt breda gator – som helt enkelt får överta benämningen boulevarder.)

Napoleon III hade flera skäl till förvandlingen av Paris. Dels var han skrämd av 1848 års revolution som hade tvingat honom i landsflykt; breda gator skulle försvåra för ilskna barrikadbyggare och underlätta för soldaterna att agera mot pöbeln. Dels var det bra med rejäla brandgator och dessutom hade kejsaren under sin exil i London sett att de nya engelska stadsmiljöerna var betydligt mindre snuskiga än de franska. Även i Wien rivs vid den här tiden gamla befästningar för att skapa luft och ljus.

I Stockholm finns det inga murar att riva, men Lindhagen föreslår nya strandgator – som Norr Mälarstrand och Strandvägen, och gränsboulevarder – som Valhallavägen och Ringvägen. Han vill ha långa och raka gator som bildar ett helgjutet kommunikationssystem. Det innebär att nya nord–sydliga och öst–västliga huvudleder bitvis måste dras genom den gamla täta bebyggelsen.

De radikalaste förslagen är en öst–västlig led från Karlaplan till Traneberg (den blivande Kungsgatan), en nord–sydlig gata längs den torrlagda Rännilen från träskområdet vid Roslagstorg (Birger Jarlsgatan), samt en 70 meter bred aveny från slottet och Gustav Adolfs torg till Brunnsviken (Sveavägen).

Under de sju år som planerna vilar är stadens politiker inte sysslolösa. Flera

Kungsholmsbrogatan – som i dag heter Gamla Brogatan – är till slutet av 1800-talet huvudvägen mellan Kungsholmen och Hötorget. Till vänster om den, längs ödetomter och tobakslador, löper den trädkantade stigen som en gång ska bli Kungsgatan.

I fonden bakom stigen sticker Adolf Fredriks kyrka upp sitt nybyggda torn. Oljemålning från 1784 av Johan Sevenbom, som har stått på Kungsholmssidan av Klara sjö.

20

av dem engagerar sig under tiden i fastighetsaffärer, och därmed får de som ska besluta över Stockholms gator också egna ekonomiska intressen att bevaka. Det blir ett politiskt tjuv- och rackarspel om tomter – precis som i Monopol, och med just Kungsgatan, Karlaplan, Karlavägen, Valhallavägen, Narvavägen, Birger Jarlsgatan, Sturegatan och Stureplan i potten.

Hösten 1872, när konjunkturpilarna ännu pekar uppåt, grundas två bolag: Stockholms Byggnads AB och AB Stockholms Byggnadsförening. Det första styrs av tre kända affärsmän från Göteborg, i det andra ingår en rad stadsfullmäktige med Gillis Bildt i spetsen och för säkerhets skull även stadsarkitekten Abraham Ludvig Hedin (far till den då sjuårige Sven). Båda bolagen driver på för att få igång en reglering som ska underlätta för tomtaffärer och byggboom.

Sturegatan skapas snabbt på privat initiativ. Stockholms Byggnads AB köper 1873 en stor, nästan obebyggd tomt mellan Humlegården och nuvarande Brahegatan, får den styckad och skänker staden mark till Sturegatans förlängning norrut, inklusive tvärgator. Kvarteret bebyggs med de första eleganta fastigheterna på Östermalm, som ännu heter Ladugårdsgärde. Överståthållare Bildt tycks ha stött en del av förslagen; 1874 lämnar han dock sin post för att bli ambassadör i Berlin. På initiativ av en annan stadsfullmäktige, bankdirektören och blivande Djursholmsgrundaren Henrik Palme (Olof Palmes farfars bror), beslutar Byggnadsföreningen att skapa en exklusiv villastad på ett stort nyinköpt område norr om Humlegården. Den stadsplan som fullmäktige senare antar är delvis tillrättalagd för de bägge bolagen.

21

GILLIS BILDT (1820–94) Överståthållare Gillis Bildt – farfars farfar till Carl Bildt – inser tidigt att Stockholm behöver en modern stadsplan. Han är även engagerad i ett fastighetsbolag som exploaterar tomter på Östermalm.

I februari 1874 tar drätselnämndens första kammare – där stadens ekonomiska beslut fattas – äntligen upp frågan om gaturegleringen. Den stora stridsfrågan blir Lindhagens föreslagna Birger Jarlsgatan. Hans tydligaste motståndare är ingenjören Gustaf Nerman. Eftersom Nerman är engagerad i Stockholm Byggnads AB vill han tillsammans med Palme stoppa Birger Jarlsgatan och i stället dra fram bolagets Sturegatan till Norrmalmstorg.

Efter mycket schackrande och förhalande vinner till slut Lindhagens förslag med en enda röst, 46–45, och Birger Jarlsgatan klubbas igenom våren 1877. Ännu jämnare är omröstningen om Odengatan. Lottning får avgöra och beslutet blir att gatan ska brytas i två delar vid Odenplan. Ingen är riktigt nöjd, alla reserverar sig och nya förslag väller in.

Lindhagen får alltmer motvind i debatten. Hans gatubredder bantas från 24 till 18 meter och paradgatan från den stjärnformade Karlaplan till Traneberg börjar hackas sönder. Sträckan som skulle skära diagonalt genom Östermalm fram till Stureplan avslås utan votering. Och delen som var tänkt att löpa snett över Kungsholmen röstas ned 1880. Ännu har ingen börjat kalla den omdebatterade diagonalgatan för Kungsgatan.

Det är heller ingen ärorik monark som ger upphov till namnet – utan en bro. 1881 rivs gamla Kungsholmsbron och ersätts av en ny bro över Klara sjö mellan Blekholmen och Kungsholmen samt av en viadukt genom kvarteret Lagerbärsträdet på Norrmalmssidan. Den får ett kortare namn: Kungsbron.

Drätselnämnden föreslår att namnet Kungsgatan ska ges ”åt den nya gata, som i denna bros förlängning österut skall framdragas”. Vid 1885 års stora revision av Stockholms gatunamn blir Kungsgatan officiellt namnet på sträckan från Kungsbron till Stora Badstugatan (nuvarande Sveavägen). Den ersätter då Hötorgsgatan, en gatstump som har löpt från Drottninggatan till Stora Badstugatan.

Kungsgatan är förstås ett passande namn – den korsar ju Drottninggatan. Men

13

I Stockholmskarta från 1885 – året för den stora namnrevisionen, då hundratals gator, gränder och torg får nya namn. Ett av nytillskotten är Kungsgatan, som uppkallas efter den nybyggda Kungsbron.

En 11 meter bred svängbro av stål ersätter 1881 den gamla träbron mellan Blekholmen och Kungsholmen – och får namnet Kungsbron. Fotot är taget 1896 mot Norra Bantorget.

P På nästa uppslag syns flanerande stockholmare på Kungsgatans Kungsholmssida. Till vänster anas den nyanlagda Kungsbroplan och Kungsbron mot Norrmalm.

någon kunglig värdighet har den knappast i början. Öster om Vasagatan ligger det in på 1880-talet enbart ödetomter och tobakslador; trafiken ner till Klara sjö går längs den mer anrika Gamla Kungsholmsbrogatan (1918 omdöpt till Gamla Brogatan) som är bebyggd på båda sidor. Öster om Hötorget slutar Kungsgatan abrupt i en husvägg på Stora Badstugatan 8. Bakom kvarteret ligger Luntmakargatan, ännu en husrad och sedan Malmskillnadsgatan. Där vidtar trappor till den slitna Lutternsgatan.

Den som först försöker ta sig igenom den gäckande Brunkebergsåsen är den driftige ingenjören och kaptenen Knut Lindmark som nyligen har byggt den imponerande Katarinahissen vid Slussen.

Hans vision är att gräva en gångtunnel genom åsen – från David Bagares gata till Barnhus Trädgårdsgatan, som efter tunnelbygget döps om till just Tunnelgatan.

Staden upplåter gratis gatumark och Lindmark börjar arbetet.

På den östra sidan kan man spränga bort berg med Nobels dynamit; den lösa grusåsen är ett värre problem. Sättningar märks i flera hus, men med hjälp av en ny engelsk metod att frysa marken till 18 minusgrader lyckas Lindmark schakta ut den 231 meter långa tunneln, som blir fyra meter hög och nästan lika bred.

Den 9 juni 1886 inviger Oscar II passagen. Den dagliga trafiken blir tretusen personer, men gångavgiften på två öre får många att avstå från genvägen – och till skillnad från Katarinahissen blir Brunkebergstunneln en förlustaffär för Lindmark. Ruinerad och besviken tar han några år senare sitt liv.

Men stadsfullmäktige har uppmuntrats av tunnelprojektet och föreslår 1887 att Lutternsgatan ska schaktas bort och ersättas av Kungsgatan – som därmed kan förlängas till Stureplan. Albert Lindhagen, mannen som en gång skissade på gatan genom åsen, är då efter slaganfall och upprepade motgångar en tämligen bruten man. Han har kämpat i decennier för sina idéer, som en av hundra fullmäktigeledamöter, utan egentlig makt, utan starka bundsförvanter. Men han gör en sista kraftansträngning – för att stoppa Kungsgatan!

Stureplan i slutet av 1800-talet. Till vänster om pampiga Hôtel Anglais går Biblioteksgatan till Kungliga biblioteket i Humlegården, till höger löper den privat anlagda Sturegatan.

Birger Jarlsgatan har ännu inte byggts. Till vänster, mellan reklamskylten för isskåp och klosetter och den gamla gården med träportal, mynnar Lutternsgatan – den blivande Kungsgatan.

J I juni 1886 har ingenjör Knut Lindmark – Katarinahissens skapare – lyckats besegra Brunkebergsåsen med en 231 meter lång gångtunnel.

För att spara tunnelavgiften på två öre fortsätter dock många att ta David Bagares gata över åsen – mot den nydöpta Tunnelgatan.

26

Eftersom det inte längre går att skapa en monumental diagonalgata genom hela staden vill han hellre bryta igenom åsen tre kvarter längre norrut. Vid sitt sista stadsfullmäktigemöte i april 1887 argumenterar han kraftfullt emot Kungsgatan: Lutningen är där så kraftig att anläggandet skulle bli ”över hövan kostsamt”.

Dessutom, menar Lindhagen, finns det ingen poäng med att låta Kungsgatan mynna vid Stureplan, där den skulle ”befinnas så gott som avskuren från Östermalms gator”.

Lindhagen återvänder i stället till sin ursprungsplan från 1866, där han tänkte sig ett stort salutorg med moderna förbindelser vid nuvarande Norra Bantorget.

Det kunde bli en mycket viktigare plats än gamla Hötorget – tack vare tågstationen, vägen norrut längs Torsgatan och en bro västerut över spåren mot Kungsholmen.

Från torget vill han dra sin huvudled längs Norra Latin via nuvarande Barnhusgatan och Adolf Fredriks kyrkogata, in under Johannes kyrkogård och ut på andra sidan åsen vid Snickarbacken mittemot Engelbrektsplan. Gatan skulle där ansluta till en nyanlagd väg genom Humlegården mot Linnégatan och övre Östermalm.

Lindhagens nygamla förslag blir i det närmaste utbuat. Det anses dyrare, gatan skulle få 10–20 meter höga murar genom åsen och för trafiken på Östermalm vore det lika bra att gatan mynnade vid Stureplan som vid Engelbrektsplan. Eftersom det saknas en bekväm förbindelse över Brunkebergsåsen för nedre Norrmalm borde åsen brytas igenom så långt söderut som möjligt, inte norr om Norra Bantorget, anser majoriteten.

Därför slutar justitierådet Lindhagens politiska bana ironiskt nog med att hans motion blir avslagen till förmån för den blivande Kungsgatan. Fyra månader senare dör visionären som en gång lade linjalen mot kartan och drog den mäktiga diagonalgatan tvärsigenom hela 1800-tals-Stockholm.

Nu är planeringen för Kungsgatan redan igång. Stadens ledande ingenjörer vill ge den nya delen av Kungsgatan en bredd på 24 meter, eftersom den väntas få livligare trafik än det 18 meter smala avsnittet från Hötorget och västerut.

Lutternsgatan måste breddas på båda sidor så att alla tomter kan få samma djup.

Staden behöver expropriera samtliga fastigheter, eftersom gatan måste sänkas så kraftigt att lutningen blir minimal.

Fullmäktiges alltid lika sparsamma ledamöter bantar dock Kungsgatans bredd till 18 meter. Endast grosshandlare Christian Söderström förordar den större bredden.

Ordföranden, general Carl Björnstjerna, påpekar att han inte anser ”ett så dyrbart arbete för närvarande vara av behovet påkallat”. Han tillstyrker ändå projektet Kungsgatan, men på ett villkor: ”att det inte ännu på en längre tid kommer till utförande”.

Han ska bli bönhörd. Det dröjer nära tjugo år innan spadarna sätts i jorden.

29

I strykjärnshuset mellan Birger Jarlsgatan och Biblioteksgatan invigs 1898 k m Lundbergs varuhus – Stockholms största. 1902 slås det ihop med Joseph Sachs firma och resultatet blir Nordiska Kompaniet. nk flyttar 1915 till Hamngatan och huset byggs om åt Johnsonrederierna. Arkitekten Erik Josephson ligger även bakom det jämnåriga Daneliuska huset (med 2000-talets Spy Bar) på andra sidan Stureplan.

I Sturegatan, som dras fram till Valhallavägen på 1880-talet, tävlar länge med Birger Jarlsgatan om att få förlängas till Nybroplan. Till höger ligger det väldiga kvarteret Sperlingens backe, som hundra år senare ska rymma Sturegallerian.

Kungsgatan byggs inte bara från Stureplan. Till höger ser man vintern 1906–07 ödetomten efter Alfred Hedvalls linkramhandel som nyss stod bredvid Stora Hälsingegården i Hötorgets nordöstra hörn. Automatkaféet till vänster ligger i hörnet av Kungsgatan och Olofsgatan och i fonden har ett hus rivits på Stora Badstugatan så att man nu ser Arbetareföreningens hus på Malmskillnadsgatan 52.

Hötorget

Hötorget är sedan länge Stockholms livligaste salutorg. När fotografiet tas, omkring 1890, har myndigheterna just bestämt att hästar och vagnar inte får stå huller om buller. Snart måste hästarna även förses med tornister, eftersom det alltid blir bråk om vems hö de äter.

Närmast fotografen står de påbyltade gummorna som säljer ris, vildblommor och svamp. Till höger löper den nyanlagda Kungsgatan ner mot Vasagatan. Längst till vänster om Gamla Brogatan skymtar en butik som lockar med kramsfågel i stora knippen. Här tar kaffehandlaren Martin Olsson 1897 över sin brors kryddbod; firman flyttar 1935 till hörnet av Kungsgatan och Sveavägen.

I samma hus etablerade sig 1865 handlaren John Wall. Han varnades för Hötorgets perifera läge, men insåg att det skulle bli ett kommersiellt centrum.

1890 flyttar han till grannfastigheten mot Drottninggatan.

I den stora byggnaden har Axel Hinderson redan 1854 öppnat sin garnhandel (butiken finns i Hötorgets närhet i 150 år; när pub tar över kvarteret flyttar den till Kungsgatan). Här finns också ett kafé som erbjuder porter.

I det gulputsade grannhuset från 1730-talet ligger en diversehandel, och närmast Kungsgatan står det blodstinkande våghuset, där slaktarna väger djurkroppar och hanterar talg. Det används även som lokal för stadsvakten och som spruthus med förvaring av redskap för brandsläckning. Huset kapas ett par meter när Kungsgatan breddas, men står kvar till 1915.

På den översta våningen av Torgvåghuset bodde Stockholms stadsarkitekt Abraham Ludvig Hedin, som medverkade i genomförandet av Lindhagenplanen och upprustningen av Gamla stan. Här föddes 1865 hans son Sven, som tillbringade kvällarna med att fördjupa sig i kartor. Som 15-åring stod han i den hurrande folkmassan på Skeppsbrokajen när A E Nordenskiöld kom hem från Nordvästpassagen med fartyget Vega – och bestämde sig för att han också skulle bli upptäcktsresande.

Alfabetiskt register Kursiv siffra anger sida för bildtext och/eller bild.

Aalto, Alvar 101 Adams, Sherman 254 Adlercreutz, Margareta och Carl 308 Adolf Fredrik, kung 11 Adolphson, Edvin 148 AEG 75 Ahlqvist, Bengt 304 Ahlsén, Erik och Tore 196, 302 Ahrle, Elof (Loffe) 309 Alberts konditori 191, 309 Alexander Lucas 258 Ambassadeur 137, 167, 175, 176, 176, 225, 233, 286, 289, 312 Anderberg, Axel 68, 303 Andersson, Wiktor (Kulörten) 203 Ansgariikyrkan 85, 262 Appeltofft, Bo 225 Arefeldt, Sven 207 Asea 116 Ask, Beatrice 262 Asklund, Erik 125 Asplund, Gunnar 99, 181, 305 Asplund, Hans 305 Astoria 286, 301 Ateljé Uggla 175, 225, 225, 312 Avén, Carl-Oskar 113, 311 Axén Olin, Kristina 286 Babel 107, 113, 311 Baker, Josephine 107, 123 Bal Palais 134, 206–209, 257, 293, 293, 303 Bar-Lock-institutet 128, 313 Bauman, Schamyl 151 Beijer, Harald 309 Bejne, Åke 312 Bellander, Sten Didrik 225 Bellman, Carl Michael 85 Berg, Gustaf Axel 97, 101, 301 Berg, Lasse Tuna 207 Berggren, Manne 185 Berglind, Sten 258 Bergman, Hjalmar 119 Bergman, Ingmar 152, 311 Bergmark, Philip 301 Bergne, Herman 222 Bergström, Kristian 110 Bergström, Paul U 35, 35, 67, 110, 133, 147, 157, 302, 310 Beridarebanan 9, 11, 13 Bernadotte, prins Carl 289 Bernhard, Edvard 147, 310 Bertilsson, Bertil 207 Bildt, Carl 19, 21 Bildt, Gillis 19, 21, 21 Biograftjänst 107 Birgitta, prinsessa 199 Björling, Vilma 222 Björnstjerna, Carl 29 Blacknuss 281 Bladh, Oscar 116 Blom, Holger 128 Blue Heaven 107, 113, 218, 221, 311 Blue Note 257 Boberg, Carl 307 Boberg, Ferdinand 67, 68, 307 Borge, Victor (Børge Rosenbaum) 161 Brehm, Simon 207

Broddmans 234, 301 Brolin, Agneta och Östen 191 Brost, Gudrun 176 Brunius, John och Pauline 68 Bruun, Börge 176 Brända tomten 275, 298 Brömssen, Tomas von 269 Bullerbyn 254, 257 Burman, Mats 225 Butler, Geezer 257 Bäckahästen 281, 310 Café OGO 107, 176, 191, 254, 300 Café Prag 107, 107, 125, 134, 252, 300 Callmander, Ivar 113, 115, 300 Carl XVI Gustaf 283 Carl, prins 54 Carler, Gunnar 116 Carlsson, Alvar och Folke 123 Carlton Hotel 122–123, 125, 257 Carlton Inn 123, 233, 257, 303 Cascade 196, 258, 301 Casino Cosmopol 207, 293, 293, 303 Celsing, Peter 303 Centralsaluhallen 78–81, 178, 181, 192, 257, 269, 304 Centrumfastigheter 116, 271, 300 Centrumhuset 53, 67, 102–103, 125, 130–131, 133, 140–145, 152, 191, 281, 286, 311 Cervin, Gösta (Skepparn) 227 Chaplin, Charlie 186 Christina, prinsessa 271, 271 Claesson, Mårten 281 Clarion Hotel Sign 293, 293 Clark, Imperia 233 Comfort Hotel 304 Daniel, prins 283, 283, 284–285, 299 Danielsson, Tage 191 De Geer, Carl Johan 191, 303 Deas-Olsson, Olof 301 Désirée, prinsessa 199 Diligentia 123, 289, 308 Dingertz, Stig 265 Disney, Walt 151, 152 Domnérus, Arne 161, 207 Dorph & Höög 305 Dreilick, Britt-Inger 209 East 275, 298 Ebba Grön 207 Egerbladh, Bernt 257 Ehrling, Thore 176, 207, 208–209 Ekberg, Fredrik R 308 Ekman d.ä., Gösta 68 Ekman, Marie-Louise 303 Ekroth, Göran 304 Eldh, Carl 97 Elfström, John (Åsa-Nisse) 309 Elin Svenssons teaterskola 309 Elméus, Konrad 305 Engman, Anders 221 Engström, Albert 75 Engström, Ivar 300 Ericson, Helge 116 Ericson, Nils 16, 18 Ericson, Torsten 116 Ericsson, Lars Magnus 113 Erikson, Oskar 309

Eriksson, Siv 196 Erskine, Ralph 304 Essen, Siri von 46 Eugen, prins 54, 101 Europa Film 152, 312, 313 Fasching 228, 257, 257, 281, 303 Feininger, Andreas 125, 320 Feiths 75, 191, 191, 311 5:an och 10:an 251, 298 Ferlin, Nils 309 Filmstaden Sergel 152, 276, 276, 286 Fitzgerald, Ella 123, 207 Fleming, Klas 10–11, 11 Fogstrand, Herbert 225 Forsberg, Anders Gustaf 302, 309 Forsner, Anders 218 Francke, Ulrika 262 Frank, Josef 101 Fredsdagen 7 maj 1945 161, 167, 184–189 Frumerie, Gustaf de 298, 299 Furugård, Birger 155, 155 Galway 281, 312 Garbo, Greta 108–111, 148, 152, 276, 302 Gedda, Hans 225 Gibson, Sidney 64, 299 Gimberg, Carl Johan 50 Goebbels, Joseph 155 Golden Days 107, 252, 281, 300 Golden Hits 107, 252, 281, 300 Gormsen, Ove 157 Gotagruppen 272 Grand Hôtel 123, 308 Grate, Eric 113 Griggs 233 Gripenberg, Claes Alexis Konstantin 61 Grünewald, Isaac 289 Grönwall, Ernst 310 Gullers, K W 116, 116, 218, 221, 221, 222, 311 Gustaf V 54, 56, 134, 213, 294, 299 Gustaf VI Adolf 195, 199, 213 Gustav II Adolf 11–12, 178 Gustav III 13, 84 Gustav Vasa 11 Gärdestad, Ted 257 Hagdahl, Charles Emil 35, 39, 147, 310 Hagstrand, Rolf 312 Hagström & Ekman 313 Hagström, Georg 306 Haijby, Kurt och Anna 134, 191, 299 Halldén, David 310 Halldén, Nalle 107 Hallström, C H 303, 308 Hallström, Henrik 60 Hallström, Åsa 228 Hammar, Filip 283 Hammarlund, C G 247 Hammarskiöld, Hans 225 Handelshögskolan 70, 97 Hanson, Ann-Louise 207 Hansson, Per Albin 185–186 Harald Löfbergs textilaffär 161, 308, 309 Harald Westerbergs möbelaffär 97, 101, 265, 313 Hassner, Rune 225 Haussmann, Georges-Eugène 19 Heartbreak Hotel 281

314

Heckscher, Einar och Sten 228 Hedberg, Jean 176 Hedenbratt, Sonya 207 Hedin, Abraham Ludvig 21, 32 Hedin, Sven 21, 32 Hedvall, Björn 301 Heijde, Kerstin 304 Helén, Gunnar 185 Helin, August 113 Hellbom, Olle 241 Hellerström, E A 309 Hellgren, Gösta 213 Henschen, Helena 303 Hermansson, C-H 262 Hinderson, Axel 32 Hintze, Hugo 152 Hirsch, Isaac 68, 303 Hitler, Adolf 155, 186, 261 Hjortzberg, Olle 148 H&M, Hennes & Mauritz 175, 199, 204, 265, 312 Hogenberg, Frans 10 Holm, Anders Månsson (Mäster Anders) 84–85 Hôtel Anglais 26, 56 Hotel Continental 68 Hotel Rex 68 Hotell Anna Lundgren 309 Hotell City 276, 289 Hotell Clara Larsson 313 Hotell Kung Carl 313 H T Cedergren, telefonbolag 64, 113 Hufvudstaden 61, 64, 97, 119, 140, 152, 175, 271, 294, 301, 310, 311, 313 Hyland, Lennart 119, 185, 313 Hynell, Håkan 265 Håkansson, Per Pinnen 207 Håkansson, Sven 207 Höger, Fritz 140 Högertrafik 213, 217, 227, 234, 246–249, 265 Hötorgshallen 36 Höög & Morssing 299 Höök, Marianne 195 Imperial-Film 221 Ingeborg, prinsessa 54 Iommi, Tony 257 Jackson, Peter 286 Jacobsen, Arne 101 Jacobssons damkonfektion 265, 302 Jaeger, Johannes 222 Jakobs folkskola 101, 266, 266, 312 Jannes, Elly 222 Jarl, Stefan 245 Jerring, Sven 119, 119, 313 Johan III 11, 178 Johannes brandstation 16, 16, 42 Johansen, Egil 207 Johansson, Cyrillus 140, 142, 145, 281, 302, 311 Johansson, Gotthard 161, 167 Johansson, Ingemar (Ingo) 176 Jonsson, Busk Margit 207 Josephson, Erik 29, 66, 97, 97, 309, 312 Järegård, Ernst-Hugo 241 Kafé Marx 262, 262, 306 Kallstenius, Per 271, 272, 275, 276, 276 Kampmann, Hack 301 Karl Gerhard 151, 312

315

Karl XI 13 Karl XV 18 Karlsson, Bert 283 Karlsson, Lars 304 Karsavina, Tamara 123 King Creole 176, 281, 281 Kinnman, Astrid 121 Kjellander, Eleonor 266 Kjellberg & Dorph 306 Kjellberg, Sam 298 Kjellertz, Gösta 176 K-butikerna 196, 258, 301 Kleitz, Carl 298 K M Lundbergs varuhus 29, 67, 97 Knulp 254, 302 Knutsson, Gösta 119, 313 Koivisto, Eero 281 Kollberg, Barbro 137, 137, 317 Konditori Kungstornet 191, 254, 311 Konserthuset 39, 76, 76, 94, 97, 98–99, 101, 125, 157, 170, 199, 227, 233, 234–235, 245, 245, 254, 257, 266, 266, 294, 301 Kooperativa förbundet (KF) 157, 196, 302 Korotynska, Magda 191 Kreuger & Toll 61, 66, 101, 119, 140, 298, 299, 313 Kreüger, Henrik 60, 298, 308 Kreuger, Ivar 59, 60, 61, 64, 66, 67, 97, 97, 140, 147, 148, 152, 298, 313 Kristian I 10 Kristina, drottning 11, 12 Kulle, Jarl 257, 303 Kumlien, Axel 302, 303, 304, 308, 309 Kumlien, Hjalmar 303, 304, 308, 309 Kungsbokhandeln 199, 241, 312 Kungsbrohuset 291, 293–294 Kungsbron 23, 23, 66, 79, 79, 80–81. 83, 83, 85, 94, 107, 167, 178–183, 257, 269, 290, 293, 294, 304, 307 Kungsbron Hotell 289 Kungsbropalatset 68, 68, 181 Kungsgrillen 310 Kungshuset 137, 151, 167, 174–177, 225, 312 Kungstornen: Norra 87, 94, 94, 101, 107, 112–117, 170, 195, 218, 221, 248–249, 276, 311; Södra 42, 46, 87, 94, 101, 112–117, 192, 221, 252, 276, 300 Kungstrappan 290, 290 Kåkenhusen, fastighetsbolag 33, 97, 97, 312, 313 Källaren Kronan 36, 310

Lindhagen, Carl 157 Lindholm, Sven Olov 155 Lindmark, Knut 26, 26 Lindström, Carl Robert 310 Liston, Sonny 176 L M Ericsson 64, 87, 113, 116, 300 Lo-Johansson, Ivar 125, 134, 134, 137, 137, 254, 258, 265 Louise, drottning 199 Lovisa Ulrika, drottning 11 Lovisa, drottning 18 Lugn, Kristina 286 Lundberg, Carl Oscar 68, 308 Lundbergska palatset 68, 68, 289 Lundell, Ulf 251, 254 Luther, Joakim 13 Länsförsäkringar 266, 266, 299, 312 Löwenstern, Alf von 305

Lagersons 254, 313 Lagerwall, Sture 137, 137, 317 Landelius konditori 140, 191 Lannby, Karin 300 Larsson, Carl 221 Larsson, Gunnar 252, 252, 254 Lasch, Kary 222, 222 Laurentz, Johan 302 Lederhausen, Paul 252 Ledin, Tomas 257 Lee, Barbara 107 Lenin (Vladimir Uljanov) 157, 157 Lido 134, 191, 299 Liljevalch, Carl Fredrik 41 Liljewalch, Edward 41, 42 Lindahl, Oscar 50 Lindberg, Hugo 308 Lindberg, Per 119 Lindgren, Astrid 222, 241 Lindhagen, Albert 19–20, 19, 23, 26, 29, 32, 70, 83, 128, 181

Napoleon III 19, 20 Nerman, Einar 311 Nerman, Gustaf 23 Nerman, Tom 311 Nerman, Ture 157 Night Light 257 Nilsson, Lennart 203, 225, 225 N K 29, 64, 67, 97, 101, 110, 123, 196, 237, 258, 271, 276, 301, 303 Norborg, Joel 313 Nordenskiöld, A E 32 Nordenskjöld, Karl 123, 303 Nordhammar, Ester 191 Nordiska Kristallmagasinet 266, 299 Nordström, Ludvig 161 Norlander, Emil 41, 42, 42, 46, 46, 50 Norma 191, 191, 311 Norrmalms livsmedel 133, 133, 310 Nothin, Torsten 134 Nygren, Veronica 303

Magnus Ladulås 9 Magnusson, Charles 64, 66, 97 Mah-Jong 254, 303 Malmsten, Carl 101 Marabou 113, 204 Margaretha, prinsessa 199 Maria Eleonora, drottning 178 Markelius, Sven 276 Martin Olssons matbutik 32, 75, 75, 195, 196, 196, 248–249, 258, 311 Martin, Elias 12 Master Training 299 Mathsson, Bruno 101 Matthis, Sköld Peter 228, 228 Mattssons snörmakeri 199, 299 Mauritz Widforss 199 McDonald’s 252, 252, 254, 281, 310, 313 Meeths varuhus 67, 67, 133, 140, 196, 302, 311 Meeths, Herman 67, 140 Mejhert, Kjell 307 Meyere, Jan de 218, 221–222 Miller, Diana 257 Milles, Carl 301 Moberg, Åsa 303 Monte Carlo 258, 311 Myrdal, Jan 228, 228, 261 Myrstedt & Sterns affärshus 54, 56, 59, 60, 60, 66, 67, 91, 252, 266, 298 Möller, Gustav 261

Ohlsson, Edward 298 Oktober, bokhandel 261, 262, 305 Olin, Robert 310 Olsson, Jan Olof 227 Olsson, Olof Gottfrid 176, 191 Osbourne, Ozzy 257 Oscar Bergs 191 Oscar II 26, 68, 302, 303 Oscarsteatern 42, 46, 68, 68, 148, 181, 195, 207, 237, 257, 258 Oskarsons lager 289, 308 Ottesen-Jensen, Elise 222, 301 Owen, John 176 Oxenstierna, Axel 10 Pagod 113, 113, 116, 191, 192, 300 Palladium 66, 107, 108, 108, 148, 162, 200, 207, 293, 293, 303 Palme, Henrik 21, 23 Palme, Olof 21, 247 Penn-Specialisten (Ur & Penn) 199 Percy Luck, matbutik 196 Persson, Edvard 151 Persson, Erling 199, 312 Persson, Magda 222 Persson, Stefan 265 Peterson, Ludvig 303 Peterson, Oscar 207 Petschler, Erik 110 Pettersson, Carl Axel 309 Phönix 107, 107, 300 Poignant, Emil 83 Press Point 281, 312 Primus 261, 306 PUB 32, 67, 97, 101, 108, 110, 110, 125, 133, 133, 156–159, 191, 196, 204, 254, 265, 276, 289, 302 Rabe, Julius 119 Radiotjänst 101, 118–121, 185, 203, 203, 207, 313 Ramel, Povel 161 Ranft, Albert 46, 68, 303 Ranft, Gustaf 46 Restaurang Kungstornet 107, 113, 311 Restaurang Royal 302 Reuterlind, Malte 207 Reymersholmsbolaget 64, 113 Rica Hotel 289, 302 Rigoletto 108, 128, 137, 148, 151, 152, 161, 167, 175, 186, 186, 228, 238, 251, 266, 266, 281, 286, 312 Ring, Ragnar 110 Rit-Ola (Jan-Erik Garland) 289 Rivelsrud, Jan E 289 Riviera (Rivoli) 76 Riwkin, Anna 222, 301 Robert’s coffee 192 Robertson, Paul 107 Roesler, August 221, 309 Roesler, Ernst 221 Rosengren, Bernt 257 Royal 128, 151, 151, 152, 161, 186, 222, 230–231, 248, 281, 286, 301 Rudberg, August Emanuel 18, 19 Rune, Ola 281 Rydqvist, Oscar 157 Sachs, Herbert 196 Saga 128, 151, 152, 152, 169, 238, 254, 281, 286, 312 Sallert, Ulla 257

Samson optik 125, 301 Sandberg, Aron 142, 221, 300 Sandberg, Gustaf 142 Sandberg, Sven Olof 222 Sandblom, Tore 152 Sandrew, Anders 151, 301 Sandrews 151, 286, 301 Scandic Hotel 289, 308 Scania Vabis 113 Schaffer, Janne 257 Scheutz, Per och Gustav 151 Schibsted 290, 294, 304 Schmalensee, Artur von 302 Schollin, Christina 241 Separator 75 Sergel, Johan Tobias 11 Sevenbom, Johan 20 SHT 233, 252, 281, 310 Sibylla, prinsessa 101 Siesta, daghotell 196 Silvia, drottning 283 Siösteen, Bror Albert 306 Sjöqvist, Arvid 310 Skandinavisk Filmcentral 148 Skandinaviska Banken 140, 309 Skandinaviska Kinematograffabriken 107 SkoBell 199 Skoglund, Lennart Nacka 207 Sköld, Lars 247 Spegeln 151, 152 Sphinx/Sfinx 107, 107, 233, 300 Sporrong & Co 299 Springsteen, Bruce 254, 266 Spy Bar 29, 97, 275 Stadener, Sam 221 Stark, Albin 64, 107, 300, 310 Sten Sture d.ä. 10 Stenberg, Gaby 176 Stenhammar, Ernst 60, 67, 298, 308 Stockholms högskola 19, 68, 308 Stockholms spårvägar (SS) 164, 164 Stockhome 290, 300 Storstockholms Lokaltrafik (SL) 164, 251 Strandberg, Jan-Olov 241 Strindberg, August 46, 221 Sträng, Gunnar 301 Ström, Fredrik 157 Strömholm, Christer 311 Ströms herrekipering 140, 311 Studio Gullers 218, 222 Sturehof 128, 275 Städernas försäkringsbolag 152 Sundquist, Anna 257 Sundstedts urhandel 169, 313 Sundstrand, Kristian 298, 299 Svala & Söderlund 266, 301 Svampen 128, 128, 151, 167, 266, 269, 271, 275 Svanströms 134, 300 Svensk Filmindustri (SF) 61, 66, 140, 148, 151, 152, 175, 265, 286, 299, 311, 312 Svenska Biografteatern 64, 97, 299 Svenska Handelsbanken 66, 137, 147, 298, 309, 310 Svenska Klädesmagasinet 133 Svenska Lloyd 64, 299 Svenska Sockerbolaget 64, 113, 116 Svensson, Barbro (Lill-Babs) 207 Svensson, Per-Olof 266 Söderlund, A R 306

Televerket/Telia 56, 140 Tellemar, Hasse 207, 209 Tempo 133, 133, 146–147, 252, 265, 310 Tengbom, Anders 266, 301, 312 Tengbom, Ivar 64, 75, 97, 99, 266, 299, 301 Tessin, Nicodemus d.ä. och d.y. 13 Tobaksmetropolen 199, 276, 300 Torsson, Stina 303 Torstenson, Anders 11 Torstenson, Lennart 12 Trenter, Stieg 116, 218, 221, 221 Trenter, Ulla 221 Trulsson, Nils 123 Trygg Hansa 312 Törnquist, Blenda Margaretha 199 Uggla, Bertil G:son 119 Uggla, Karl Albert 225 Vallée, Jean de la 12 Vasateatern 68, 237, 289, 308 Vete-Katten 191, 271, 302 Victoria, drottning 54 Victoria, kronprinsessa 283, 283, 284–285 Victoria, livförsäkringsbolag 97, 97, 312 Videgård, Gösta 151, 175, 312 Vivels 185, 191, 281, 298, 299 Vreeswijk, Cornelis 227 Wahlgren, Hans 241 Wall, John 32 Wallander, Sven 61, 64, 64, 94, 113, 116, 271, 272, 272, 294, 299, 300, 311 Wallenberg, Marcus 123, 147 Wallman, Hasse 252, 281 Walter, Andrew 203 Ward, Bill 257 Warnerbring, Östen 227 Wasa 271, 299 Wayne’s coffee 191, 192, 281, 312 Welinder, Edvard 222 Wennberg, Björn 199, 312 Wertheimer, Rolf 225 Wester + Elsner Arkitekter 307 Westerlund, Hjalmar 311 Wikingsson, Fredrik 283 Williams damkonfektion 265, 312 Williams, Jerry 281 Wiman, Gösta 276 Winquist, Rolf 225, 225 Wollter, Sven 269 Zetterberg, Carl 123 Zetterberg, Sven 123 Zetterlund, Monica 257 Zorba the Buddha 257 Zorn, Anders och Emma 221 Åhlén, Johan Petter 147, 310 Åhléns 140, 147, 147, 237, 271, 310 Åhlinska skolan 50, 53 Åkerström, Fred 227 Öhrling, P O 313 Örnehufvud, Olof Hansson 11 Östberg, Ragnar 128 Östlihn & Stark 299

316

317

Bildkällor Adlercreutz, Rolf 281, 290

Reisz; 237 Peter Gullers; 57, 60, 76, 117, 125, 126 övre & nedre, 168

Aftonbladet 188–189 Aftonbladet Bild; 247 Carl O. Löfman; 254– 255, 258 Tomas Södergren; 256 Tommy Mardell

Pix Gallery Agency 243 Nils-Johan Norenlind

Arkitekturmuseets samlingar 59 Foto: okänd; 65 Ritning av Sven Wallander; 140– 141 Ritning av Cyrillus Johansson Centrum för Näringslivshistoria 18 Bolinders historiska arkiv. V. Ahlberg; 61 Telefonaktiebolaget LM Ericssons arkiv; 97 nedre, 119, 132, 145, 150 Hufvudstadens historiska arkiv; 97 övre, 170 Skandias bildarkiv; 100 Hedlundsstiftelsens historiska arkiv; 102–103, 142–143 Hufvudstadens historiska arkiv.

Ateljé Almberg & Preinitz Fotografiateljé; 133, 146 Åhléns historiska arkiv; 134 t v Esseltes historiska arkiv; 138–139 Handelsbankens historiska arkiv; 147 Åhléns historiska arkiv. Ateljé Bergne; 204 övre Marabous historiska arkiv. Bergne Reklamfoto; 204 nedre Hennes & Mauritz historiska arkiv; 210–211 Marie Nordins fotosamling. Gösta Nordin; 233 Föreningen Stockholms Företagsminnen.

Ellström, Per 278–279 Forsell, Jacob 230–231

Scanpix Sweden 30–31 Axel Malmström, Bonnierarkivet; 37, 66, 75, 95, 106, 107, 110, 111, 134 t h, 174, 185, 186, 215, 217, 229 Scanpix Sweden; 69, 78, 108–109, 118, 121 nedre, 122, 180 Scanpix Historical; 83 Tore Falk/Expressen; 92– 93 Ludde De Geers Samlingar; 112 Åke Malmström/ DN; 116 Oscar Bladh/DN; 130–131 Hovfotograf Bertil Norberg; 148–149 Pressens bild; 152, 177 DN; 154, 155 DEX; 169 övre Olle Wester; 191 Folke Hellberg; 201 Alf Lidman/DN; 202, 225 Lennart Nilsson, 206 Jonny Graan; 207 Bertil Stilling/Pressens bild; 218–219 Anders Engman; 222 Björn Larsson Ask; 223 Kary H Lasch/Pressens bild; 226 Leif Engberg; 227, 276 övre Sam Stadener/DN; 228 Gunnar Westerlind; 232, Jan Holmlund/Expressen; 234 övre Jean Kruse/ JBM; 238–239 Bengt Michanek; 242 Bengt Almquist/ DN; 244–245, 260, 268 Jan Delden; 250, 251 Arne Jönsson/DN; 253 Bo Lindell; 257, 259, 270 Jan E Carlsson/DN; 261, 263 Sven-Gösta Johansson; 262 Ingemar Berling; 264–265 Jan Düsing/Expressen; 266 Leif Engberg/DN; 267 Per Kagrell/Pressens bild; 269 Sören Johansson/DN; 271 Örjan Björkdahl/DN; 282 Johan Engman; 283 Lars Pehrson/SvD; 286 Jack Mikrut; 288 Anders Wiklund; 292 Stefan Söderström

Gullers, Peter 192 (nedre), 274

Stockholms Spårvägsmuseum 55, 88–89, 91, 164 t h, 169 nedre, 213, 214, 216 Foto: okänd

Hasselbladsstiftelsen 224 Rolf Winquist

Svensson, Erik G 4, 284–285, 287, 289, 291, 293, 295, 298–313

IBL 120, 121, 136, 164 t v Karl Sandels; 317

Sveriges Television (SVT) 114–115, 144 Foto: SVT; 200 övre, 241 Jarl Ekenryd

Ivar och Anders Tengboms samling 98–99 Arkitekttävlingsförslag ritat av Ivar Tengbom

Trafikkontorets arkiv, Stockholms stad 52 Oscar Lindahl; 27, 181, 182–183 Foto: okänd

Johansson, Lennart 276 nedre

Stockholms stad – Stadsbyggnadskontoret 296–297 Ortofoto

Johnér bildbyrå 273 Bengt Hedberg

Stockholms stadsarkiv 11 Karta över Norrmalm 1640. Kart- och ritningssamlingen; 16 Stockholms brandförsvar, Johannes station 1901. Kamratföreningen Röde Hanens arkiv.

Foto: okänd; 19 Lindhagens regleringsplan 1866; 22, 85 Lundgrens karta över Stockholm 1885; 128 Stockholms stadsarkiv/Bar-Lock-institutets arkiv.

Foto: okänd

Kallstenius, Per 272, 275; 277 med Hans Birkholz, Peter Walker och Torbjörn Andersson Kenneth Matz samling 192 (övre) Krigsarkivet 9 Handritad karta nr 11, 1620 McDonald’s 252 Nordiska museet 6–7, 234 Erik Liljeroth; 101 Gustav Heurlin; 137 t h, 184 Gunnar Lundh; 135 Oscar Bladh; 165, 166, 171, 172–173, 187, 220 KW Gullers; 194, 221, 236, 248–249 Studio Gullers; 246 Gösta Glase; 235 André & Irene

G. Hansson; 26, 28, 29, 36, 38–39, 41, 43, 46, 47, 53, 56, 58, 61, 68, 70–71, 72–73, 74, 77, 86, 90, 96, 151, 160, 190, 193 Foto: okänd; 12 målning av Elias Martin; 13 målning okänd; 20–21 målning av Johan Sevenbom Tekniska museet 87 Thomas Tells samling 79 Varuhuset PUB 34, 66–67, 110, 156–159 Wertheimer, Rolf 200 nedre, 240 Wikström, Jeppe 280 Tryckta källor 10–11 Kopparstick av Franz Hogenberg. Braun, Georg & Hogenberg, Franz, Civitates Orbis Terrarum, Band IV, 1588 42 Omslag av Oskar Andersson. Norlander, Emil, Anderssonskans Kalle Pojkstreck och Käringskvaller, Gullberg & Hallberg, Stockholm, 1901 116 Omslag av Per Beckman. Trenter, Stieg, Guldgåsen, Bonnier, Stockholm, 1964 123, 175, 176 Pihl, Ove, Stockholm energi presenterar ”Har Källarmästar’n ett bord ikväll ?”, Page One, Stockholm, 1998

Stockholms stadsmuseum 1 Albert Asplund; 8, 14–15, 17, 24–25, 42, 44–45, 84–85 Kasper Salin; 23 Carl Johan Gimberg; 32–33 Gustaf Löwendahl; 35 Oscar Heimer; 40 Lars Larsson; 48–49, 50, 51 Oscar Lindahl; 62–63 Axel Swinhufvud; 64 Jan de Meyere; 80–81 Victor Malmström; 82 G. Heurlin; 94, 104–105, 162–163, 167 SvD; 113 Axel Malmström; 124, 320 Andreas Feininger; 127 Aftonbladet; 129 Gustaf Wernersson Cronquist; 153, 193, 197, 199, 212 Lennart af Petersens; 161 Tore Burnäs/SvD; 178– 179 Olle Widfeldt/SvD; 196 Gunnar Lantz; 198, 205 Herbert Lindgren; 203 Sten Karsbrink/SvD; 208–209

318

Källförteckning I arbetet med boken har – förutom alla intervjuer – hundratals källor använts: böcker, skrifter, artiklar, internetdokument, kartor och fotografier.

Till de mest oumbärliga faktaverktygen hör Stockholms stadsmuseums och Kungliga bibliotekets samlingar av Stockholms adresskalendrar och Röda boken, Samfundet S:t Eriks årsböcker, Stadsmuseets byggnadsinventering av city och Kungsholmen samt Hans Harléns uppslagsverk Stockholm från A till Ö. Innerstaden och Anders Gullbergs City 1–2. Stadsmuseets samling av fotografier har också varit en viktig kunskapskälla.

De viktigaste skriftliga källorna Andersson, Henrik O & Bedoire, Fredric – Stockholms byggnader (Prisma, 1988) Andersson, J Holger m fl – SL 100 år (SL/KW Gullers, 1976) Berglind, Sten – Raggare (Bokförlaget Max Ström, 2005) Berglund, Kurt – Stockholms biografer (STF, 1993) Bergman, Bosse – Klara 1950 (Stockholmia, 2001) Bergman, Jan – Stockholmspärlor (Bokförlaget Max Ström, 2010) Boström, Jan & Lundgren, Jan – Så roade vi oss (Dagens Nyheter, 1992) Conradsson, Birgitta – Kungsholmen öster om Fridhemsplan (Stockholmia, 1997) Dufwa, Arne – Trafik, broar, tunnelbanor och gator (Liber, 1986) Erséus, Johan – Lennart Nilssons Stockholm (Bokförlaget Max Ström, 2008) Fogelström, Per Anders – 300 år på Kungsholmen (Kungsholmens församling, 1972) Friman, Helena & Söderström, Göran – Stockholm. En historia i kartor och bilder (W&W, 2008) Garnert, Jan – Stockholmsnatt (Stockholms Stadsmuseum, 1998) Garrelick, Robert – Stockholmsfärg (Garrelick, 1998) Gidlöf, Anders – Bankfolk, blåställ och butiksbiträden (B Wahlströms, 2006) Gullberg, Anders – City. Drömmen om ett nytt hjärta (Stockholmia, 2001) Harlén, Hans – Stockholm från A till Ö. Innerstaden (Brännkyrka hembygdsförening, 1998) Hasselblad, Björn – Stockholmskvarter (Awe/Gebers, 1979) Heimer, Oscar – Bilder från Stockholms malmar 1894–1912 (Sveriges Radios förlag, 1972) Hellbom, Thorleif & Gullers, Peter – Stockholm. Om livet på torgen (GullersBild, 1996) Holtermann, Carl Fredrik – Gå ut (Albert Bonniers, 1997) Höök, Marianne & Hammarskiöld, Hans – Stockholmskärlek (W&W, 1963) Johansson, Gotthard – Trettiotalets Stockholm (1942; faksimil Rekolid, 2004) Järbe, Bengt – Krogarnas Stockholm (Tiden, 1971) Kallstenius, Per m fl – Kungsgatan. Fastighetsägarna rustar upp ( FFNS Arkitekter, 1990) Kallstenius, Per – Kungsgatan (S:t Eriks årsbok, 1991/92) Kungsholmens läroverks elevförening 1902 – Kungsholmen vid sekelskiftet (1943) Leijonhufvud, Christer – Stockholmarnas 50-tal (Trafik-Nostalgiska Förlaget, 2003) Leijonhufvud, Christer & Welander, Lennart – Stockholm på 1940-talet (Trafik-Nostalgiska Förlaget, 2009) Ljunggren, Hans – Hyddor och helgedomar i huvudstaden (Stockholms stad, 1992) Lundin, Claës – Nya Stockholm (1890) Norlander, Emil – Rännstensungar och storborgare (Å&Å, 1924) Norbelie, Harald – Hänt och känt på Kungsholmen (Bäckströms, 1996) Nordenswan, Georg – Mälardrottningen (Fahlcrantz, 1897) Nycop, Carl-Adam – 75 år i Sverige (Bra Böcker, 1976) af Petersens, Lennart & Tullberg, Sigurd – Hötorgscity förr och nu (Bibliotekens bokförmedling, 1964) Pihl, Ove & Jarnhammar, Lennart m fl – ”Har källarmästar’n ett bord i kväll?”

(Page One Publishing, 1998) Post, Anders & Gunér, Anders – Guide till 60-talets Stockholm! (W&W, 2005) Reinius, Gunnar & Ekelöf, Gunnar – Livet i ett svunnet Stockholm (Bonniers, 1963) Samfundet S:t Eriks årsböcker (1901–2010) Selling, Gösta – Esplanadsystemet och Albert Lindhagen (Stockholms kommunförvaltning, 1970) Sjöbrandt, Anders & Sylvén, Björn – Stockholm – staden som försvann 1 och 2 (Natur & Kultur 2000, 2002) Snellman, Gemma – Stockholmsbilder förr och nu (Rabén & Sjögren, 1974) Stahre, Fogelström, Ferenius, Lundqvist – Stockholms gatunamn (Stockholms stad, 1983)

319

Stockholms Affärs- och yrkesregister 1934–35 Stockholms Gatu-Kalender 1941 och 1957–1958 Stockholms Stadsmuseum – Byggnadsinventering. City och Kungsholmen Östra (1974–75, 1980) Svenska Turistföreningen – En bok om Stockholm (STF, 1929) Tidner, Anders – Palats och kåkar (Bergvalls, 1917) Tjerneld, Staffan – Stockholmsliv 1 och 2 (Norstedts, 1949, 1950) Tjerneld, Staffan – Det romantiska 20-talet (Norstedts, 1963) Tjerneld, Staffan – Stockholmsliv i vår tid (Norstedts, 1972) Trenter, Ulla – Stieg Trenters Stockholm (Bonniers, 1987) Wallander, Sven – Nya Kungsgatan (S:t Eriks årsbok, 1916) Westholm, Sigurd – Stockholmsbyggen 1916–1940 (Stockholms Byggnadsförening, 1993) Wickman, Mats – Stockholm förr och nu (Lind & Co, 2007) Wredlund, Bertil & Lindfors, Rolf – Långfilm i Sverige 1–8 (Proprius, 1981–93) Åkermark, Bo – Bo vid Hötorget (Höjerings, 1998) Artiklar ur bland annat Dagens Nyheter, Expressen, Svenska Dagbladet, Stockholms Dagblad, Nya Dagligt Allehanda, tidningen Vi. Bland Internetkällorna bör särskilt framhållas Stockholmskällan, Holger Ellgaards artiklar på Wikipedia, Thorleif Hellboms Stockholmsblogg och fastighetsbolaget Hufvudstadens dokumentationer.

Ett särskilt tack till Mariann Odelhall (Stadsmuseets fotoenhet), Per Kallstenius, Jan Wallander, Marianne Perslow (pub), Robert Samuelsson (Centrumfastigheter), Stephan Bergman (Scanpix), Janne Lundgren (Scanpix Historical), Anders Gidlöf (Centrum för näringslivshistoria), Anne Somero (Trafikkontorets arkiv), Anders Hanquist (Spårvägsmuseum), Tomas Carlsson, Rolf Adlercreutz, Lennart Jarnhammar, Anders Thunberg, Jacob Forsell, Jan Delden, Sten Berglind, Özgur Tufekci samt Leopolds antikvariat, Stadsmuseets faktarum och oräkneliga andra personer, företag och arkiv som tålmodigt har besvarat frågor och letat i sina gömmor. Och givetvis ett stort tack till Karolina, August, Hjalmar och Sofia som också har levt med Kungsgatan under ett par år.