9789132158957

Illustrationer av Johan Egerkrans

Niklas Krog

Skogsflickan

en serie fantastiska berättelser om dvärgen

Tanns äventyr i det magiska landet Unadan.

Våren är på väg och Tann längtar efter att få vandra runt i skogen tillsammans med sin vän Bladhus.

Men Tann vet inte om han vågar lämna sitt hem djupt inne i dvärgarnas berg. Och hur ska han kunna besegra Besten?

www.wahlstroms.se ISBN 978-91-32-15895-7

Niklas Krog

”Hon kallas skogsblixten för att hon är väldigt snabb och för att ingen vet var hon slår ner.

Inte ens hon själv. Hon är en av skogsfolket och inte alls som mina dvärgvänner.”

Tann

Skogsflickan

Men plötsligt dyker det upp en liten skogsflicka med hemska nyheter. Det svarta odjuret som bodde djupt inne i berget knuffar omkull träd varje natt och skrämmer skogsfolket. Skogsflickan Aina ber Tann om hjälp.

Kapitel 1

Skogsflickan Den stora eken stod alldeles stilla på kullen i det kalla gryningsljuset. Såklart. Det var ju en ek.

Det såg ut som om blixten hade slagit ner i trädets krona. Många grenar var knäckta och skadade. Men den levde. Rötterna var djupt nerkörda i marken och också de trasiga grenarna var täckta av gröna knoppar. Luften omkring eken var varm och liksom mjuk, trots att det var tidigt på våren. Det var som om den höll på att vakna.

Något rörde sig bland träden nedanför kullen.

Snåren svajade trots att det inte blåste och en liten varelse skymtade mellan grenarna. Varelsen var smal och svår att se. Den hade gröna kläder och när den stannade i skogsbrynet var det som om den 9

Krog Skogsflickan.indd 9

10-08-12 16.01.07

försvann. Det enda som gick att se var ett par ögon.

Två oroliga, ljusbruna ögon.

Varelsen tittade sig omkring. Länge. Sedan tog den ett steg ut på det öppna gräset. Där blev den stående. Blicken for över himlen och den lilla kroppen var spänd, men ingenting hände. En vindil susade genom skogen och allt var fortfarande stilla.

Varelsen var svår att se också ute på gräset, men kroppen var lätt och smidig. Långt ljusbrunt hår låg i en fläta ner på ryggen. Det såg ut som en flicka.

Inte som en av dvärgflickorna som bodde i grottsalarna under bergen, utan en flicka från skogen.

Från skogsfolket – en skogsflicka.

Flickan skyndade uppför kullen. Halvvägs halkade hon till och föll raklång, med ansiktet före.

Hon kravlade upp, spottade ut lite gräs och fortsatte fram till eken som om ingenting hänt.

Hon lade en smal hand på ekens tjocka bark.

Munnen rörde sig och det såg ut som om hon pratade. Sedan tryckte hon ett spetsigt öra mot eken och stod alldeles stilla. Ansiktet var orörligt.

Efter en liten stund lutade hon sig närmare. Den 10

Krog Skogsflickan.indd 10

10-08-12 16.01.07

lilla munnen rörde sig igen. Ännu en gång tryckte hon örat mot barken.

Ingenting.

Hon lyfte blicken. I närheten reste sig höga berg nästan rakt upp mot himlen. En väg ringlade uppför sluttningen och fram till en stor port. En dvärgport.

Innanför den låg dvärgarnas rike, med långa tunnlar och enorma bergssalar. Porten var stängd.

Längre upp på bergssidan skymtade något stort och vitt. Det kunde ha varit snö, men vinterns snö hade smält bort för länge sedan. Det var en levande varelse, en av de uråldriga drakarna.

Draken hade sett skogsflickan. Men hon visste att hon var för liten för att draken skulle bry sig om att äta upp henne.

Blicken återvände till porten. Hon drog ett djupt andetag och tycktes tveka. Sedan satte hon sig i rörelse. Nerför kullen. Fram till vägen. När hennes lilla fot steg upp på gruset stelnade hon till.

Ett dovt skrapande hördes uppifrån berget. Inför skogsflickans uppspärrade ögon öppnades porten.

Hon vände sig om och sprang bort från vägen med blixtens hastighet. Det gick vansinnigt fort. I 11

Krog Skogsflickan.indd 11

10-08-12 16.01.07

ena ögonblicket stod hon på gruset. I nästa var hon försvunnen.

Men hennes förflyttning gick att följa genom en fladdrande rörelse i snåren. Plötsligt hördes ett brak och ett litet rop. Rörelsen försvann.

Snåren blev stilla.

12

Krog Skogsflickan.indd 12

10-08-12 16.01.07

Kapitel 2

Tanarog Tanarog klev ut ur den stora dvärgporten. Solen sken och det skulle bli en fin dag. Men det var fortfarande kallt. Han blåste i händerna och gick nerför sluttningen.

Han var ung för att vara bergsdvärg och hans skägg hade precis börjat växa. Den äldsta dvärgen, Bergäldsten, var trehundrasextioåtta och ett halvt år gammal och hans skägg var så långt att det låg i en hög vid hans fötter. När han gick fick han lyfta upp det. Eller linda det flera varv runt kroppen. Ingen dvärg klippte någonsin sitt skägg.

Tanarog var lika kort som de andra bergsdvärgarna, lika stark och om några år skulle han vara lika skäggig. Ändå var han annorlunda. Dvärgar levde 13

Krog Skogsflickan.indd 13

10-08-12 16.01.07

hela sina liv i stora grottor under en bergskedja de kallade Randbergen. Nöjda med att hacka sig djupare in i mörkret.

Men Tanarog hade fötts med en längtan. Han ville ut till skogens grönska och solens värme.

I många långa år hade porten varit stängd och låst. Men Tanarogs längtan var så stor att han en dag klättrade in i ett utkikshål och ramlade ut på andra sidan, högt uppe på en bergvägg. Han mötte den uråldriga, vita draken Is och klättrade hela vägen ner till skogen. Till alla träd.

Där träffade han Bladhus.

Hans blick drogs till den sargade eken på kullen och glädjen bubblade upp i honom. Bladhus hade blivit hans vän. En osannolik och underbar vän som hade räddat alla dvärgar från Besten vid bergets rötter.

Tanarog lämnade vägen och fortsatte uppför kullen. Efter några steg stannade han. Det kändes som om någon tittade på honom.

Draken Is satt på sin vanliga plats högt ovanför porten. Men det var inte drakens blick han känt.

Den som tittade på honom fanns i snåren nedan14

Krog Skogsflickan.indd 14

10-08-12 16.01.07

för kullen. Han undrade om något av träden hade vaknat till. ”Hallå? Är det någon där?”

Inget svar. Snåren var stilla. Nästan för stilla.

Han fortsatte fram till den stora eken. Våren och värmen hade fått gröna knoppar att slå ut på Bladhus grenar. Livet var verkligen på väg att återvända.

Tanarog blev ännu lite gladare. Han lutade pannan mot den skrovliga barken och viskade: ”Kommer du ihåg hur du slogs mot Besten? Kommer du ihåg hur du jagade ut odjuret ur våra grottor?”

Han väntade sig inget svar. Eken hade varit tyst sedan kampen mot Besten vid bergets rötter i höstas. Hela vintern hade passerat, men en dag skulle eken vakna till liv igen. Snart.

En vind blåste genom Tanarogs hår och för första gången på länge fanns det värme i luften. Han andades ut. Livet var underbart.

Jag? viskade en röst. Du var också med, Tann. Det minns jag tydligt. Du och din yxa. Tillsammans jagade vi ut Besten ur era grottor. ”Bladhus!” ropade Tanarog. ”Är du vaken?”

15

Krog Skogsflickan.indd 15

10-08-12 16.01.08

Jag vaknade nyss och jag är väl inte riktigt vaken än. Men snart. ”Härligt!”

Tanarog lade armarna på den stora ekens bark och kände en liten rörelse tillbaka. Bladhus kvisthålsögon och mun var stängda, men eken pratade ändå. Den mörka, trygga rösten trängde ut genom barken.

Det tycker jag också, min vän. Men något har hänt.

Något som oroar mig. Jag fick veta det alldeles nyss. ”Vad fick du veta?” Tanarog rynkade pannan. ”Av vem?”

Besten som levde vid bergens rötter är i rörelse igen.

Långt härifrån. Den river omkull träd och sprider rädsla omkring sig. ”Oj! Vem berättade det?”

En liten röst viskade i mitt öra.

Tanarog insåg att det fortfarande kändes som om någon tittade på honom. Han vred sig runt, men snåren var stilla.

16

Krog Skogsflickan.indd 16

10-08-12 16.01.08

Krog Skogsflickan.indd 17

10-08-12 16.01.09

Det dröjer innan jag kan röra mig igen och det är bråttom. Ta din yxa och följ med Skogsblixten tillbaka. Jag kommer efter så snart jag kan. ”Skogsblixten?”

Han såg sig omkring en gång till.

Hon var här alldeles nyss. ”Hon? Och varför kallar du henne Skogsblixten? Åh, hon är snabb den lilla flickan. Som blixten.

Men det blir inte alltid som hon har tänkt sig. Ungefär som när blixten slår ner. Man vet aldrig exakt var. ”Jag förstår inte.”

Det kommer du att göra, min vän. Bara du följer med henne. ”Pratar ni om mig?”

Rösten kom från snåren bakom Tanarog. Den lät irriterad.

18

Krog Skogsflickan.indd 18

10-08-12 16.01.09

Illustrationer av Johan Egerkrans

Niklas Krog

Skogsflickan

en serie fantastiska berättelser om dvärgen

Tanns äventyr i det magiska landet Unadan.

Våren är på väg och Tann längtar efter att få vandra runt i skogen tillsammans med sin vän Bladhus.

Men Tann vet inte om han vågar lämna sitt hem djupt inne i dvärgarnas berg. Och hur ska han kunna besegra Besten?

www.wahlstroms.se ISBN 978-91-32-15895-7

Niklas Krog

”Hon kallas skogsblixten för att hon är väldigt snabb och för att ingen vet var hon slår ner.

Inte ens hon själv. Hon är en av skogsfolket och inte alls som mina dvärgvänner.”

Tann

Skogsflickan

Men plötsligt dyker det upp en liten skogsflicka med hemska nyheter. Det svarta odjuret som bodde djupt inne i berget knuffar omkull träd varje natt och skrämmer skogsfolket. Skogsflickan Aina ber Tann om hjälp.