Page 1

KvinnlighEt oCh ErotiK Kvinnlighet och erotik

AnnE ChArlottE lEfflEr


Kvinnlighet och erotik består av en novell (del 1) och en kort­roman (del 2). De har tidigare utgivits i Anne Charlotte Lefflers samlingsverk Ur lifvet, men inte tillsammans. Del 1 trycktes 1883 i Ur lifvet 3. Del 2 och Lefflers efterskrift trycktes 1890 i Ur lifvet 5. I Rosenlarvs utgåva har stavning och verb­­former moderniserats. I övrigt följer den originalets text. isbn: 978-91-975993-9-9 Omslag och inlaga: Mia Degerman / ebdc Tryckeri: Bulls Graphics ab, Halmstad 2009 © Rosenlarv förlag, Stockholm 2009 www.rosenlarv.se


ANNE CHARLOTTE LEFFLER KVINNLIGHET OCH EROTIK Efterord av Claudia Lindén


Ur

DEL 1


Rickard undvek Alie ett par dagar och beslöt sig sedan plötsligt för att resa bort på en tid. Han for till en badort i Norge, uppträdde där som ivrig kurtisör och förtjusade alla de unga norskorna genom sin svenska officerselegans. Hans nuvarande sinnesstämning gjorde honom synnerligen mottaglig för en verklig förälskelse. Det behövdes blott att det nu kom i hans väg en naiv, omedveten ung flicka, motsatsen till Alie – och den tändande gnistan var redo att falla. Och hon kom. Och den föll. Fru Rode fick ett långt, långt brev – ett brev, som egentligen tycktes vara skrivet för Alies räkning, och som hon naturligtvis också fick läsa. Detta innehöll, utom några få men varma uttryck om hans kärlek och hans lycka, huvudsakligen ett slags filosofiska betraktelser över kärleken, tydligen hopkomna som självförsvar. »Varför älskar jag henne – just henne, har jag frågat mig själv. Ty hos en förnuftig människa bör det ju alltid vid varje handling och till och med vid varje känsla finnas ett därför. Jag har träffat många mer utvecklade kvinnor, som bättre än hon kunnat förstå mitt inre själsliv – ja, jag har alltid företrädesvis sökt sådana kvinnors sällskap. Varför har jag då icke älskat en av dem?» »Hör! hör!» inföll Alie.


»Vänta. Han lägger till något här – det är för din räkning: »eller varför har, när jag älskade en av dem, jag ej varit i stånd att väcka hennes genkärlek?» »Nu vill han stryka över med hartassen», avbröt Alie. »Den där lilla lögnen hade han alls inte behövt besvära sig med att kasta till mig som en allmosa.» »Åh, Alie!» »Nå, fortsätt, lilla barn» – det var Alie som kallade fru Rode så, aldrig omvänt – »låt oss nu inte uppehålla oss vid småsaker! Jag brinner av otålighet att få höra mer.» »Man skulle väl kunna tycka att kärleken framförallt borde uppstå mellan dem, som bäst förstå varandra, som kunna leva ett helt och fullt själsliv gemensamt. Men det är icke så; dessa utvecklade kvinnor, som förstå oss helt, dem vilja vi ha till väninnor – som sådana är de ovärderliga, vi beundrar dem, vi har stor behållning av att utbyta tankar med dem, vi finner dem i hög grad intressanta, men – vi älskar dem icke.» »Nu är han lite ologisk», inföll åter Alie, som råkat i en mycket uppsluppen sinnesstämning. »Nyss älskade han dem ju – men det gör det samma, gå på bara – jag tycker om hans naiva självmotsägelser. Således – vi älska dem ej!» »Det är nämligen så, tror jag, att kärleken lyder helt andra lagar än hela vårt övriga känsloliv.» »Det är sant – den kommer som en nysning – utan att man egentligen vet av, att man förkylt sig.» »Alie då!» »Så ja, barnet mitt, bli inte stött! Din son är ju när allt


kommer omkring inte så olik andra dödliga. Han kan väl också få snuva en gång. Nå, vidare!» »Det erotiska hör nämligen till ett helt annat område i själen än vänskap, tillgivenhet, sonlig kärlek och dylikt. Det vilar mest på motsättningarnas lag. Och därför fruktar jag, att när den moderna kvinnoemancipationen fått göra sitt verk – –» »Åh, allt bättre och bättre! Små reaktionära snärtar också! Minns tant hur vältaligt han för bara några få veckor sedan talade för kvinnans uppfostran till mannens jämnlike – men det gör ingenting. Vidare i texten! Det här roar mig obeskrivligt!» Hon kröp upp i soffan närmare intill fru Rode, lade sin arm under hennes och följde med i brevet, medan hon läste högt. »När kvinnan blir lika utvecklad, lika reflekterande, resonerande och medveten som mannen, så kommer det erotiska, som är det mest säregna i kärlekens natur, att försvinna ur världen. Kierkegaard har rätt då han säger, att kvinnans väsende är omedelbarhet – det är däri, »das ewig weibliche» egentligen består. Ja, du skulle bara se min Aagot, mamma, så skulle du bättre än om du läste dussintals avhandlingar i detta ämne förstå vad jag menar. Du skulle se henne med dessa öppna, blå barnaögon, som blicka så undersamma och oskuldsfulla ut i den stora, okända världen – –» »Nej, hör!» utbrast Alie och klappade i händerna. »Hur näpet! Aldrig förr har jag vetat att Rikard var barnkär.» Fru Rode lade handen på hennes mun.


»Tyst, otäcka unge!» sade hon. »Nu får du inte höra ett ord mer, när du hånar så där.» »Ja, vet du vad, jag har sannerligen också hört nog», ropade hon och sprang upp. »Nu går jag in till mig och sätter mig att grubbla över kärlekens stora problem. Jag skulle ha lust att skriva en avhandling, som jag skulle kalla – vänta – jo – Kvinnlighet och Erotik, skulle jag kalla den.»


Ur

DEL 2


Ni kan lugna er svägerska, sade Alie. Ni kan säga henne, att den lilla obetydliga svenska flickan sätter allt för mycket värde på sitt oberoende för att vilja binda sig. Detta yttrande stötte Andrea. Å, är det så, signorina, utbrast han. Och jag som trodde att ni älskade mig. Ja – det vore kanske också rättare att säga – binda er. Jag har den känslan att jag inte för något pris i världen skulle vilja se er bunden vid mig av yttre band. Och ett italienskt äktenskap är ju också något förskräckligt omoraliskt – det är ju olösligt. Och det kallar ni omoraliskt. Han skrattade, han fann henne lustig, antingen otroligt naiv eller otroligt djärv. Ja, jag tycker alldeles avgjort att det skulle vara omoraliskt – av mig till exempel, att begagna mig av att ni vore förälskad i mig till att binda er för hela livet, när jag vet, att ni inte ens själv tror på en evig kärlek. Skulle ni således finna det mer moraliskt att tillhöra mig utan någon invigning av vare sig präst eller borgmästare – utan samhällets bekräftelse? Ja, det skulle jag – om jag bara vore riktigt säker – På vad?


På att det för er vore lika mycket allvar som för mig – Excentriska huvud! Allvar ska det således vara – fruktansvärt allvarsamt, vad – men inga löften – Han såg på henne med en underlig blick – en blick i vilken hon läste en viss misstro, ett tvivel, vars rätta art hon ej förstod, men som förbryllade henne. Han kunde i själva verket ej fatta denna yttring av tanketrots mot samfund och lagar hos en ung flicka. Detta starka hävdande av det individuellas rätt gentemot samhällets yttre former var ett utslag av modern, nordisk idealism, som för honom, italienaren, positivisten, var så främmande, att han missförstod det. Van som han var vid den italienska flickans ytterliga tankeskygghet, kunde han ej föreställa sig denna hänsynslöshet förenad med jungfrulig oskuld, och den ledde honom därför blixtsnabbt till en slutsats, vilken dessutom syntes honom kasta ljus över mycket, som förut förefallit honom oförklarligt i denna främmande flickas väsende. Det fullständigt obundna liv hon tycktes ha fört allt sedan sin tidigaste ungdom, den utvecklade självständighetskänslan, den djärvhet, varmed hon diskuterade de ömtåligaste frågor, ja, själva hennes sätt emot honom, detta att hängiva sig till en viss grad, men alltid veta att dra sig tillbaka i rätta ögonblicket – tydde det icke på erfarenhet? Det var en skymt av gäckeri i tonen, då han nu frågade henne: hur många gånger har min emanciperade, svenska flicka redan tillämpat dessa idéer? Hon förstod icke strax – hon stirrade blott häpen på honom.


Jag menar – hur många gånger har du redan gjort en man olycklig – eller lycklig? Hon gav till ett rop, som om man slagit henne. Är det så ni förstår mig! utbrast hon med darrande stämma. Han ville ta hennes händer, men hon rev sig lös. Gå! Gå! Ni, som älskar en, gifter er med en annan, beundrar en tredje – ni kan inte förstå mig. Ni kan inte förstå, att för mig kan kärleken endast komma som helhet, som något allt uppslukande, allt omfattande och för hela livet! Allt det andra, beräkning, klokhet, försiktighet, föraktar jag – å, så djupt – den som inte kan sätta in allt på sin kärlek, förlora allt på den, hellre bli olycklig för hela livet på den, än lycklig på något annat sätt – den kan inte älska, och den ska inte komma och tala om kärlek. Underliga flicka! utbrast han, och hans ögon lyste till. Hur har du funnit just dessa ord, som är liksom tagna ur mitt eget, innersta väsen. Ja, älska mig så och du ska kunna göra med mig allt vad du vill! –


»D

en eger ingen ädelhet i stämningen. Vi förstår författarinnans mening: hon menar, att denna kärlek är fin, ja upphöjd och ideal, hon uttrycker det ju nästan med tydliga ord. Och vi måste ändå fasthålla vid vår åsigt, som är den rakt motsatta, att den är ofin, ja grof, och verkar frånstötande.» Dagny, 1890 Kvinnlighet och erotik är en roman om begär, beroende, makt och kärlek. Den utges här för första gången tillsammans med det försvar som Anne Charlotte Leffler skrev för sin bok, efter att samtiden dömt ut den som smaklös.

16 9 7 89 197 59 9399

9789197599399  

AnnE ChArlottE lEfflEr Kvinnlighet och erotik isbn: 978-91-975993-9-9 Omslag och inlaga: Mia Degerman / ebdc Tryckeri: Bulls Graphics ab, Ha...