9789127421905

E

E

Språkbok 2

Ekengrens svenska HANS-ERIC EKENGREN BRITA LORENTZSON-EKENGREN

Språkbok 2 är uppdelad i sex kapitel som på ett tydligt sätt svarar mot de språkliga momenten i kurserna Svenska 2 och Svenska 3. Boken inleds med ett kapitel om muntlig framställning som utgår från den retoriska arbetsprocessen. I kapitlet om skriftlig framställning behandlas såväl stilistik som textbindning och det innehåller dessutom analyser av argumenterande och utredande text. ”Den vetenskapliga arbetsprocessen” ger de nödvändiga verktygen för vidare studier och grammatiken behandlas i ”Språkets uppbyggnad”. Efter kapitlet ”Språken i Norden” som bland annat tar upp språkpolitik och minoritetsspråken avslutas Språkbok 2 med ”Språkens ursprung”.

I samtliga kapitel finns uppgifter av olika slag samlade under rubriken ”Fundera och undersök”.

Språkbok 2

Ekengrens svenska 3:e upplagan består av . Litteraturbok 1 . Litteraturbok 2 . Språkbok 1 . Språkbok 2

Ekengrens svenska

Ekengrens svenska 3:e upplagan är reviderad med utgångspunkt i det centrala innehållet i ämnesplanerna för Gy 2011.

www.nok.se/laromedel

E

Ekengrens svenska

HANS-ERIC EKENGREN ⋅ BRITA LORENTZSON-EKENGREN ISBN 978-91-27-42190-5

9 789127 421905

Omslag Sprakbok_2.indd 1

2012-10-15 15.58

1 muntlig framställning

...................

6

Att kommunicera . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 Retoriken i praktiken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12 Talängslan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16 Den retoriska arbetsprocessen. . . . . . . . . . . . . . . 17 Retoriska knep . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 Presentationsteknik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28 Olika sorters tal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 Argumenterande tal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 Utredande tal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37 Fundera och undersök . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38

2 Skriftlig framställning

................

40

Skriftens betydelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 Budskap och text . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46 Stilistik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 Textbindning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52 Text och tolkning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54 Stilanalys . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56 Konstruktiv textkritik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59 Fundera och undersök . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62 Olika sorters texter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64 Argumenterande text . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65 Utredande text . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 Fundera och undersök . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 78

3 Den vetenskapliga arbetsprocessen

80

.............

Vad är vetenskap? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81 Texter av vetenskaplig karaktär . . . . . . . . . . . . . . . . . 82 Från idé till uppsats . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86 Stadier i arbetsprocessen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86 Intervjuer och enkäter som metod . . . . . . . . . . 90 Fundera och undersök . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93 Den vetenskapliga dispositionen . . . . . . . . . . . . . . . 94 Före början . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97 Avhandling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98 Avslutning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99 Efter slutet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .100 Uppsatsens språk och stil . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .102 Språket i vetenskapens namn . . . . . . . . . . . . . . .102 Grafiska element . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .106 Källor och källkritik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .108 Olika sorters källor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .108 Att använda källor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .111 Fundera och undersök . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .114

4 Språkets uppbyggnad

.......................

116

Språkets natur och grammatikens funktion 117 Ordklasser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .120 Substantiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .123 Adjektiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .126 Verb. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .128 Adverb . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .132 Pronomen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .133 Prepositioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .137 Konjunktioner. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .137 Subjunktioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .138

Interjektioner. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .138 Räkneord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .139 Fundera och undersök. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .140 Satslära. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .142 Fraser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .144 Huvudsatser.och.bisatser. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .145 Satsdelar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .147 Subjekt.och.predikat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .147 Objekt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .148 Predikativ. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .149 Adverbial . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .149 Attribut. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .150 Att.ta.ut.satsdelar .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .151 Fundera och undersök. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .152

5 Språk i Norden

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

154

Språkpolitikens funktion. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .155 Sveriges nationella minoritetsspråk. . . . . . . . . . .157 Finska. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .159 Meänkieli. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .162 Samiska . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .164 Romani.chib . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .169 Jiddisch. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .171 Svenskt.teckenspråk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .173 Fundera och undersök. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .176 Våra nordiska grannar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .178 Internordisk.språkförståelse . . . . . . . . . . . . . . . . .179 Nordiska språk. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .185 Danska . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .186 Norska. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .190 Isländska . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .194 Färöiska. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .197 Fundera och undersök. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .200

6 Språkens ursprung 202 . . . . .

Människan och språket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .203 Från folkvandring till folkspråk. . . . . . . . . . . . . . . . . .204 Fundera.och.undersök . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .208 Svenska språkets historia. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .209 Urnordiska.(ca 300–800) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .210 Runsvenska.(ca 800–1225) . . . . . . . . . . . . . . . . . .211 Fornsvenska.(ca 1225–1526). . . . . . . . . . . . . . . .215 Äldre.nysvenska.(ca 1526–1732) . . . . . . . . . .219 Yngre.nysvenska.(1732–1900). . . . . . . . . . . . . .222 Nusvenska.(1900–) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .225 Fundera och undersök. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .228 Svenska dialekter. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .230 Typiska.drag.i.olika.dialekter .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .231 Dialekter,.attityder.och.framtiden . . . . . . . . . .237 Ortnamn i Sverige. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .239 Våra namn. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .243 Kraftfulla.förnamn. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .243 Preciserande.efternamn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .246 Attityder.till.namn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .248 Fundera och undersök. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .250 RegiSteR . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .252 textkällOR . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .255 BildkällOR . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .256

1 Muntlig fraMställning Muntlig framställning innebär att du inför lyssnare för fram dina åsikter, presenterar eller förklarar något. Genom att ha lyssnarna i åtanke redan när du förbereder dig blir ditt framförande mer verkningsfullt. Det är ett av många tips som den retoriska arbetsprocessen föreslår. Den retoriska arbetsprocessen vägleder dig i ditt förarbete och din framställning.

6

språkbok 2

Att kommunicera Ordet ”kommunicera” härrör från latinets communicare som betyder ”att göra gemensamt”, dvs man kommunicerar aldrig ensam. Även om man i praktiken ofta är ensam när man t ex skriver en text eller håller ett tal så har den som skriver eller talar alltid en eller flera mottagare i åtanke för sitt budskap.

Sändarens budskap och mottagarens tolkning Kommunikation betyder att överföra information från en punkt till en annan.

Både det talade och det skrivna ordet fungerar som en kanal mellan sändare och mottagare även om det är hundra år sedan texten skrevs eller talet hölls eller om det är två personer som står bredvid varandra och kommunicerar i dag.

Avsändarens budskap och mottagarens tolkning hänger ihop och är beroende av varandra. Hur sändaren formulerar sig spelar roll för hur budskapet sedan tolkas av mottagaren. Och hur mottagaren förväntas tolka budskapet avgör hur sändaren väljer att formulera sig. År 1948 lanserade de amerikanska kommunikationsforskarna Claude Shannon och Warren Weaver en figur kallad kommunikationsmodellen, som är ett flödesschema över informationens väg från sändare till mottagare. Uppfattar mottagaren sändarens budskap exakt så som sändaren avsett har kommunikationen varit gynnsam. Vanligare är emellertid att mottagarens tolkning av meddelandet inte stämmer överens med sändarens. Då har störningar inträffat som hindrat budskapet att nå fram till mottagaren. Orsakerna kan vara rent tekniska, t ex otydlig text eller tryckfel vid skrivna budskap, eller brusig radiokanal eller svag röst vid muntliga budskap. Det kan också röra sig om störningar av ett helt andra slag, t ex kan alltför stora skillnader i utbildning och erfarenhet påverka informationen. Även språket kan i många fall verka störande med facktermer, slanguttryck eller dialektala ord.

Kommunikationsmodellen Återföring (feedback)

Källa

Information

Sändare

Innehåll (a)

Överföringssätt

Meddelande Signaler

Uppfattade signaler

Mottagare

Tolkning

Mål

Innehåll (b)

Inre och yttre störningar

1 muntlig framställning

7

Om sändare och mottagare har kontakt med varandra kan sändaren få återkoppling, feedback, på sitt meddelande och på så sätt se om budskapet har tolkats rätt, och annars få möjlighet att omformulera sig och förklara sitt budskap på andra sätt.

Hur når man fram?

Genom att förbereda och tänka på de viktiga faktorer som kommunikationsmodellen betonar når du som talare lättare fram till dina åhörare. Modellen visar att ett meddelande som ska nå från sändare till mottagare • måste vara anpassat till mottagaren • blir bättre om sändaren får återkoppling • kan påverkas av yttre och inre störningar.

Anpassningen har också att göra med motivation och syfte. Är syftet gemensamt för båda parter fungerar kommunikationen allra bäst. Vill sändaren t ex lära mottagaren något som denne måste kunna eller informera om något som lyssnaren måste veta är motivationen på topp och det blir en bra kommunikation. Men hur går det om sändaren eller mottagaren inte alls känner sig motiverade?

Man måste även anpassa sig efter kommunikationssituationen. Det är skillnad på debatter, föreläsningar, diskussioner och samtal på tu man hand.

Också mediet kräver anpassning liksom själva sammanhanget, kontexten. Att kommunicera via webbkamera och mikrofon är inte detsamma som om sändare och mottagare finns i samma lokal. Och ett tal till brudparet, en redogörelse för ett experiment eller ett filmtips är exempel på sammanhang som kräver olika förberedelser och framföranden.

En kommunikationssituation kan vara påverkad av andra situationer och ingå i ett större sammanhang, vilket kan vara störande för mottagare som inte är uppdaterade på den tidigare informationen. Vissa ord kan betyda olika saker för olika människor vid olika tillfällen. Och ibland nöjer vi oss med sändarens ”halva” budskap och fyller själva i resten, dvs det vi tar för givet. Sådana störningar kan såklart också skapa missförstånd.

Envägskommunikation En ultimat kommunikation är den som är ömsesidig. Men det förekommer förstås även kommunikationssituationer där mottagaren inte kan besvara eller kommentera meddelandet, s k envägskommunikation. Kommunikation i medier är ett exempel där ett budskap förs fram till mottagare som inte kan besvara signalerna eller ge respons omedelbart. Journalister och reportrar måste därför alltid vara medvetna om sitt språk. De måste tänka på mottagaren, för vem de skriver, och rätta sitt språk efter den tänkta läsaren och lyssnaren.

8

språkbok 2

Meddelandet och mottagaren måste samspela med varandra för att budskapet ska uppfattas. Det som är lätt att förstå för en mottagare kan vara helt obegripligt för en annan. Men det går, trots allt, att skriva och tala så att de allra flesta förstår.

Tv-journalister och radioreportrar arbetar med ett talat nyhetsspråk vilket ställer stora krav på språkbehandlingen. Språket i radio och tv måste vara glasklart och aldrig ge upphov till minsta tvekan om innehållet. Tv-tittaren och radiolyssnaren kan nämligen aldrig gå tillbaka i nyheten för att kontrollera tvetydig information. I dag är det vanligt att de viktigaste nyheterna i tvoch radiosändningar får en kort presentation i början av sändningen, detta både för att locka publiken men också för att förbereda publiken och ge den förförståelse.

Återkoppling till person eller funktion Envägskommunikation är alltså en kommunikation utan tillfällen för återkoppling. I en två- eller flervägskommunikation däremot behövs återkoppling. Återkopplingen gäller både person och funktion. En personinriktad feedback talar om för sändaren hur hon eller han uppfattas av åhörarna medan den funktionsinriktade återkopplingen tar fasta på hur sändaren uppträder i talsituationen och antyder tidigt vilket publikens slutomdöme kommer att bli.

Med mimik och gester visar publiken eller åhöraren sitt engagemang, medvetet eller omedvetet. All återkoppling, verbal (med småljud som ”jaha”, ”javisst, ”nähä”, ”ja”, ”umhm”, ”mm”) eller icke-verbal (gester, mimik) antyder hur åhörarna uppfattar sändarens budskap och framförande. Återkoppling kan också vara publikens frågor och påståenden . ”Har jag uppfattat dig rätt när jag tolkar …?” kan en intresserad åhörare fråga för att bekräfta att han eller hon har förstått.

Att lyssna aktivt innebär att fokusera på det sändaren säger och samtidigt fråga sig själv om man har förstått. Att höra det som inte sägs, att lyssna mellan raderna alltså, är också en viktig aspekt av lyssnandet. Sändarens tonfall och röstläge, betoning och pauser säger nämligen mycket om budskapet. Hur bra du är på att lyssna avslöjar dina icke-verbala återkopplingar. Lyssnar du aktivt syns det i ditt kroppsspråk, dina miner och gester. Du visar att du är intresserad och ger sändaren positiv feedback.

Kommunikation utan ord Förståelse för varandra har stor betydelse vid kommunikation. Om du vet mer om den du talar med eller skriver till så kan du anpassa din text eller ditt tal därefter. Vid fysiska kommunikationssituationer, dvs där de som kommunicerar möts, spelar förstås även kroppsspråket en stor roll. Utifrån en persons kroppsspråk anpassar människor ofta automatiskt sitt eget tal eller agerande 1 muntlig framställning

9

eftersom kroppsspråket visar hur någon mår, vad någon vill eller hur någon reagerar på det som sägs etc. Men man måste alltid se gesterna i ett sammanhang. Sitter en person med armarna i kors och hakan nedpressad mot bröstet behöver det inte betyda att han eller hon vill försvara sig. Så gör man ju också om man fryser. Situationen är alltså viktig när man tolkar kroppsspråk.

Kroppsspråket avslöjar vad vi egentligen vill säga och därför är det viktigt att du som talare vid t ex en muntlig framställning tänker på att låta kroppsspråket, såsom gester, miner, tonfall och rörelser komplettera och stödja ditt budskap och inte tvärtom.

Kroppsspråket, den icke-verbala kommunikationen, är betydelsefull eftersom din trovärdighet hänger på den. Om ditt kroppsspråk går stick i stäv med det du säger tror mottagarna mer på det icke-verbala språket. Ingen tar dig på allvar när du berättar om din miljonvinst om ansiktet samtidigt signalerar sura miner och missnöje. Ditt agerande i kommunikationen är således avgörande för hur ditt budskap tas emot och uppfattas. Ett tydligt och självsäkert kroppsspråk skvallrar om en sändare med god självkänsla.

Det är alltid viktigt att ha förståelse för andras kroppsspråk och att tänka på sitt eget kroppsspråk vid interkulturell kommunikation.

10

språkbok 2

Kulturella skillnader Kroppsspråket uppfattas inte lika av alla människor. Det kan vara stora skillnader mellan olika kulturer. Ett exempel är vårt behov av revir. Vi behöver en fri zon närmast oss. Men denna frizon varierar i högsta grad från kultur till kultur. Svenskar som åker buss, eller andra nordbor för den delen, sätter sig gärna på en enskild plats och lägger väskan på den andra för att markera sitt revir. I sydligare länder däremot tycker man att det här är oartigt. Det privata reviret är mindre, här söker man naturligt gemenskap också med vilt främmande människor på bussen. Även ögonkontakten kan uppfattas olika från land till land. Vi tycker att det är självklart att man ska se på den man talar med. Det befrämjar kontakt och samförstånd. Men i andra kulturer kan det vara oartigt och kanske till och med förolämpande att stirra någon i ögonen. Det är därför viktigt att alltid ha förståelse för andras kroppsspråk och att tänka på sitt eget kroppsspråk vid interkulturell kommunikation.

Att turas om I direkt kommunikation växlar sändare och mottagare mellan meddelande och respons. Ett vanligt samtal bygger på turtagning där de som samtalar turas om att ha ordet. När samtalet flyter som bäst växlar deltagarna omedvetet mellan att tala och att lyssna aktivt. Turtagandet fungerar optimalt när • man turas om att tala i grupp enligt principen ”en i taget” • de som lyssnar väntar på sin tur eller avbryter den som har ordet

med en replik • talare och lyssnare signalerar när det blir andras tur.

En i taget-principen gäller i Sverige men inte överallt i andra länder. I vårt land tolererar vi inte när folk pratar i mun på varandra. Det är ohyfsat och ett säkert sätt att sabotera ett kreativt samtal, tycker vi, och uppskattar i stället långa pauser för reflektion. Så är det inte i alla kulturer. Somliga kan se ett värde i att alla yttrar sig spontant medan andra kulturer kanske tycker att ålder och rang ska styra i vilken ordning kommunikatörerna får ordet. Eftersom vi själva är så vana vid vårt eget sätt märker vi knappt vilka regler som styr turtagandet i andra kulturmönster.

Kommunikationsmönster förändras, även de svenska. I dag använder vi t ex oftast ett personligare tilltal, ”du”, än det högtidliga och formella ordet ”Ni” och att använda titel i tilltal är väldigt ovanligt.

1 muntlig framställning

11

En anledning till att träna på att tala inför andra är varje individs rättighet till möjligheten att kunna göra sig hörd och uttrycka sina åsikter och sin vilja. Här en talare vid Speakers' Corner i Falun.

Retoriken i praktiken Retorik är konsten att överföra sitt budskap på ett så effektfullt sätt att mottagaren tolkar det precis som det är tänkt att tolkas. Att kunna formulera sina tankar så att de klart och tydligt når fram till lyssnaren eller lyssnarna är talekonstens innersta kärna.

12

språkbok 2

Retorik i ropet Retoriken har mycket gamla anor. I våra dagar har intresset för den klassiska retoriken ökat. Det är förståeligt eftersom vårt informationssamhälle ställer stora krav på människors uttrycksförmåga, både i tal och i skrift.

Massmediernas totala genomslagskraft i vårt samhälle har, liksom reklamen och alla nya kommunikationssätt såsom t ex sociala medier, på nytt fått oss att inse att den språkliga förpackningen är oerhört betydelsefull. Det bevisas av alla kurser i talekonst som anordnas och av att retoriken åter står högt i kurs vid universitet och högskolor. Så är det även i den övriga undervisningen på alla stadier, både i grundskolan och på gymnasiet där muntlig framställning tränas på ett målinriktat sätt i dag.

Nya behov Behoven av kunskaper i talekonst är inte riktigt desamma som förr. Våra moderna massmedier kräver en ny sorts retorik som gör sig bra i t ex radio och tv.

Politiker som verkligen vill nå ut till folket väljer tv-mediet framför att tala på gator och torg. Även om direktkontakt och närhet förstås är viktigt så är en torgpublik på några hundra personer lite jämfört med miljoner tv-tittare och radiolyssnare. I dag är det även viktigt att citeras och synas i medierna. Därför smyger politiker eller deras talskrivare in ord och uttryck som gör sig bra som citat.

Talet är en monolog, ett längre anförande inför en grupp människor som lyssnar. Det offentliga talet är väldigt vanligt i dag, såväl i yrkeslivet som i privatlivet. Vi möter det överallt i det moderna samhället. Att ibland få tala offentligt är för många människor ett måste oavsett om de vill eller inte, därför är det viktigt att passa på att träna på muntlig framställning redan i skolan. En annan anledning till att träna på att tala inför andra och på att formulera sig är förstås också att det är varje individs rättighet till möjligheten att kunna göra sig hörd och uttrycka sina åsikter och sin vilja.

Att hålla en muntlig framställning Att återberätta saker är något alla kan, men att hålla en muntlig framställning innebär något annat. En muntlig framställning är resultatet av ett gediget förarbete och i skolan ses det även som ett övningstillfälle att tala inför grupp.

Tänk alltid på att en muntlig framställning är ett tillfälle att använda sig av retoriken i praktiken och inte en stund då man bara ska berätta något rakt upp och ner. Utan förberedelser, planering och syfte kan ett muntligt framförande lätt bli obegripligt för lyssnarna. Ibland kan ett tal förstås bli roligt utan förberedelser, som i författaren och skådespelaren Jonas Karlssons novell med namnet ”Muntlig redovisning”:

1 muntlig framställning

13

2 sKriftlig fraMställning De främsta verktygen i skriftlig framställning är textbindning och disposition. Ordet text betyder att väva samman och när du skriver är det mycket riktigt ord, meningar, stycken och tankar som ska bindas ihop. Beroende på hur du disponerar en texts innehåll blir dess budskap utredande, argumenterande eller underhållande. Du kan även styra dina texter och till viss del dina läsare med hjälp av språk, stil och form.

40

språkbok 2

Skriftens betydelse Människan har alltid haft ett behov av att kommunicera. Hon har strävat efter att berätta eller visa något för eftervärlden, att minnas med hjälp av anteckningar eller att resa monument över släktingar eller härskare. Otaliga är de bilder och tecken som en gång ristats i sten, skurits i trä eller målats på grottväggar. Till och med klotter har hittats inristade i stenar för tusentals år sedan.

Människans vilja att med bilder skildra händelser och upplevelser är urgammal.

Röster från förr Cromagnonmänniskornas målningar på grottväggarna i Lascaux i Frankrike tillkom för omkring 20 000 år sedan, medan hällristningarna i Tanum i Bohuslän härstammar från stenåldern och bronsåldern. Bilderna föreställer oftast föremål, djur och människor. Men det finns även bildserier som berättar om någonting annat och inte enbart avbildar föremål. Genom att bilderna placerats över, under och intill varandra vittnar de om händelser som inträffat i en bestämd tidsföljd. De gamla ristningarna och målningarna berättar både om våra förfäders tankevärldar och om deras vardag. Den tidigaste bildskriften avbildar själva orden, alltså det orden föreställer, inte ljuden, dvs uttalet. Sådana bilder kallas piktogram.

En rund ring kunde betyda sol eller dag: För att tala om att ”solen skiner” lades strålar till tecknet: Tecknet för natt visar himlavalvet som sänker sig ned mot jorden:

Från bild till symbol Det var inte alltid så lätt för bildristaren att få fram sitt budskap, för den som tolkade ett piktogram visste aldrig om han eller hon uppfattade innebörden i bilden på rätt sätt. Samtidigt var det kanske också en fördel med den svårigheten, för allt som meddelades skulle inte begripas av alla. Det kunde uppstå situationer då det var bra att endast några få invigda förstod meddelandet.

Bildristarens problem var stort men inte omöjligt att lösa. Ristaren skulle på förhand försöka se till att mottagaren fick veta bildernas egentliga betydelse. Ett viktigt steg i skriftens utveckling hade därmed tagits. Nu förvandlades bilderna till symboler som kunde tolkas på annat sätt än vad bilden föreställde. Genom att kombinera olika bilder med skilda betydelser kunde människan snart bilda hela meningar med ett visst innehåll. Sådana tecken kallas ideogram, man brukar tala om ideografisk skrift.

2 skriftlig framställning

41

Från rebus till ljud Ett annat steg i skriftens utveckling togs när människan lärde sig att koppla ihop en bild med ett språkljud. Ljudskriften, den fonografiska skriften, var därmed uppfunnen. Ibland kunde förstås uttalet av en bild av ett bestämt föremål betyda någonting helt annat (t ex bilden av ett får som på svenska kan kopplas både till djuret får och verbet får). För att råda bot på detta uppfanns en sorts hjälptecken, s k determinativer, som gav mottagaren en vink om hur bilden skulle tydas.

Ett språk innehåller inte bara enstaviga ord. Vore det så skulle kanske skriftens utveckling ha stannat då skrivarna lärde sig använda determinativer. Men ännu återstod svåra problem. En svårighet var språkets många flerstaviga ord. Hur skulle man i en bildskrift markera dem? Sumeriska och egyptiska skrivare löste så småningom problemet med att skriva i rebusform.

Genom att kombinera bilder som avsåg olika ord och uttala dessa fick man fram ett nytt ord. Utifrån detta system utvecklades så konsten att skriva med tecken för stavelser i Mesopotamien, området mellan floderna Eufrat och Tigris vid Persiska viken.

Den karaktäristiska kilskriften Omkring 3200 till ca 2000 f Kr fanns två länder med högt utvecklade kulturer i Mesopotamien, Sumer i söder och Akkad i norr. I Sumer upptäcktes i början av 1900-talet säregna lertavlor med gåtfulla tecken. Tecknen var kilskrift och språket sumeriska. När språkforskare lyckades tyda tecknen visade det sig att lertavlorna innehöll långa uppräkningar av spannmål och boskap. Lertavlorna var inventarieförteckningar över tillgångarna i gudinnan Inannas tempel i staden Uruk.

Sumeriska var ett språk som dog ut som talat språk ca 2000 f Kr medan sumerernas skriftsystem, kilskriften, fortlevde som ett tankeverktyg och litterärt språk ända fram till vår tideräknings början. De olika tecknen ristades in i fuktiga lertavlor med hjälp av vassa föremål, t ex ett spetsigt vassrör. På så vis uppstod kilskriftens typiska och förenklade tecken som trianglar, linjer och streck. De här enkla tecknen ersatte så småningom de primitiva bilderna.

Kilskriften spred ut sig över hela Mesopotamien och användes flitigt i både Babylonien och Assyrien. Skriften som en gång använts för att göra förteckningar över spannmål och kreatur i Sumer hade blivit ett nytt sätt för människor att meddela sig med. Så kom det sig att religiösa hymner, böner och magiska formler nedtecknades, liksom sägner och berättelser, som t ex det sumeriska Gilgamesheposet. Det som betydde mycket för sumererna bevarade de alltså med hjälp av skrift.

42

språkbok 2

Hieroglyfer – de heliga tecknen Skriften blev en enastående möjlighet för människan och blev ovärderlig för hennes utveckling. Inte undra på att skriften ansågs vara en gåva från gudarna. Så var det också med de egyptiska hieroglyferna. Ordet hieroglyf är grekiska och betyder ”heliga tecken”. Hieroglyfer liknar inte alls sumerernas

2 skriftlig framställning

43

kilskrift utan består av stiliserade illustrationer av bl a människor, djur och växter. Hieroglyfer skiljer sig även på ett annat sätt från kilskriftens förenklade tecken. Redan från allra första början var nämligen hieroglyferna en skrift som kunde uttrycka både abstrakta begrepp och konkreta ting.

Hieroglyfskriften består i stort av tre sorters tecken: ideogram (förenklade bilder som visar föremål och människor och som föreställer ett ord), fonogram (tecken för ljud) och determinativer (hjälptecken som bestämmer betydelsen). Hieroglyferna läses i regel från höger till vänster, ibland också uppifrån och ned. Oftast skrevs hieroglyferna på papyrus, en fiberrik växt som finns i de fuktiga områdena kring Nilen och i Nildeltat. Av papyrusväxten framställde egyptierna ett slags skrivark. Arken klistrades ihop till långa rullar. Den längsta hittills kända rullen är 40 meter lång.

Det upphöjda skrivandet Det var inte lätt att lära sig skriva kilskrift. Det var en konst för speciellt invigda, de som kunde tyda tecknen och samtidigt rita dem. Skrivarna fick därför stor makt och en framskjuten ställning i samhället. De kom att tillhöra aristokratin. Att kunna läsa och skriva innebar redan på den tiden en maktposition.

Precis som i Mesopotamien utgjorde även de egyptiska skrivarna en maktfaktor. Den som ville lära sig hieroglyfer fick börja i tidig ålder och de var få som fick förmånen att lära sig den svåra konsten. Men lönen för mödan var stor. Det sägs att en skicklig skrivare kunde få lika stort inflytande som en farao.

Att kunna läsa och skriva ger människor makt att påverka och skapa förändring även i dag. Nuförtiden är skrivförmågan och läskunnigheten förutsättningar för en människas möjligheter att t ex välja utbildning eller yrke och för att människor ska kunna ta vara på sina rättigheter och förstå sina skyldigheter och all samhällsinformation. Att kunna läsa och skriva kan faktiskt vara skillnaden mellan liv och död.

Den som inte kan skriva eller förstå skriven text kallas analfabet. I dag antas omkring sjuhundra miljoner vuxna i världen vara analfabeter. En hög siffra i en modern värld som hindrar många samhällen från att utvecklas och många människor från att förverkliga sig själva. Genom att inte låta medborgarna lära sig läsa och skriva kan tyranner förtrycka folk. Den tyske författaren Otto Ludwig (1813–1865) beskrev det så här: ”Det är lättare att styra ett folk av analfabeter. Diktatorerna kommer säkert att lägga ut texten för dem.”

Det revolutionerande alfabetet Kilskriften, hieroglyferna och även de kinesiska skrivtecknen som uppfanns omkring 2 000 år f Kr betecknar både enskilda ord och stavelser. För att bli betraktad som skriv- och läskunnig hos sumererna, egyptierna eller kineserna var man tvungen att behärska en ofantlig mängd tecken. Man kan därför för44

språkbok 2

stå att alfabetet betraktades som en stor revolution då det uppfanns omkring 1 000 år före vår tideräkning eftersom det skriftsystemet bara kräver att man kan runt 24 tecken.

All alfabetisk skrift härstammar från feniciernas bokstäver. Fenicierna var ett semitiskt folkslag som bodde i Fenicien, kustlandet i nuvarande Libanon.

Eftersom fenicierna var ett sjöfarande folk spreds snart deras alfabet till flera länder kring Medelhavet, bl a till Grekland. Från början tecknade fenicierna föremål för att visa ett ljud men snart förenklades dessa bilder till mer abstrakta tecken, vilka senare utvecklades vidare av grekerna. Ett exempel på feniciernas bildskrift är tecknen för oxe respektive hus som genom förenklingar har utvecklats till dagens a och b:

Fenicisk bildskrift

förenkling

grekisk skrift

förenkling

Det feniciska alfabetet innehöll bara konsonanter. Grekiskan är ett språk med många betydelseskiljande vokalfonem. Därför lånade grekerna konsonanter från det arameiska alfabetet och använde dem som vokaler. Forskarna tror att det grekiska alfabetet var färdigt omkring 400 år f Kr. Det hade då 24 tecken, varav 7 var vokaler. Vårt eget alfabet och även futharken, dvs runraden, bygger på det latinska alfabetet, som i sin tur har skapats ur det grekiska.

Historien upprepar sig Skriftens utveckling har gått från ideogram och symboler till välutvecklade alfabet eller andra skriftsystem som kan omvandla tal till skrift. I dagens informationssamhälle tycks skriften ha tagit ännu ett steg i sin utveckling samtidigt som historien upprepar sig. Det mångtusenåriga sättet att kommunicera med bilder, tecken och symboler är faktiskt lika aktuellt i dag. Vi använder bildtecken och symboler också i vårt digitaliserade samhälle. Tänk på ikonerna på våra dataskärmar, läsplattor och mobiltelefoner och det lilla men viktiga @ när vi mejlar. Och alla typsnitt har utvecklats med latinska bokstäver som förebilder. Ikoner, bilder, symboler, typsnitt, loggor etc liksom grafik och layout påverkar hur vi tar till oss och uppfattar en text. Vi måste förstå bildspråket för att kunna uppdatera och orientera oss i samhället.

2 skriftlig framställning

45

fundera och undersök Vardagssymbolik Varför är hjärtat en klassisk symbol för kärlek?

Varför är vågen en symbol för rättvisa? När företag ska välja sin image och få uppmärksamhet i marknadsföringen används ofta urgamla bilder och symboler. Men det gäller att läsaren förstår symboliken för att kopplingen till företaget ska lyckas.

Vi omger oss med en mängd symboler och bilder. Samla några sådana moderna vardagssymboler och ta reda på mer om deras betydelse och bakgrund. Tänk på skyltar, vägmärken, märken i klädesplagg, företagslogtyper, datorikoner etc.

Skrivkonstens betydelse Utan skrivkonsten, ingen kulturell utveckling.

Utan tvivel var uppfinningen av ett skriftspråk epokgörande. Mänsklighetens utveckling skulle ha varit omöjlig utan ett skriftspråk, där det mesta, från avancerade byggtekniska beräkningar till teckentydning kan dokumenteras.

Skriv en kortfattad redogörelse för inom vilka områden du anser att skrivkonsten har haft särskilt stor betydelse. Ta med vilka argument du har för dina synpunkter.

All världens skriftsystem Kilskrift, hieroglyfer, runor och det latinska alfabetet är bara några utav alla skriftsystem som finns eller har funnits i världen. Hur skrivs t ex arabiska, grekiska, hebreiska, hindi, japanska, kinesiska, koreanska, ryska och thailändska? Välj ett språk med ett annat skriftsystem och ta reda på mer om den skriften. Håll en muntlig redovisning eller skriv en utredande text om den skriftens historia.

Rebusbrev En mening som ”Mamma älskar katter” kan lätt uttryckas med en rebus:

rYçç

en bild på en kvinna, ett hjärta och en bild på katter. Sådana här korta rebusar är vanliga i dag.

Hjärtat som symbol för kärlek är en urgammal ikon för att älska. Sumererna skrev rebusbrev, Lewis Carroll, författaren till Alice i Underlandet,

62

gjorde det också. Carroll avbryter då och då sin vanliga text med små bilder i stället för ord. Bilderna är oftast tydliga men ibland lite svåra att förstå. Det utmanade nog läsarens lust att knäcka koden.

Arbeta parvis och skriv ett rebusbrev till varandra. Skriv kort och enkelt, du bestämmer själv innehållet, och ersätt orden med bilder här och var i din löpande brevtext. Kan ni tyda varandras brev?

Medvetna stilbrott Stilen påverkar budskapet i en text genom att betona budskapet, kanske förringa det eller ge det en humoristisk prägel. Med stilbrott kan man skapa medvetna effekter. Det kan man se i den svenske diktaren Göran Sonnevis (f 1939) dikt ”Om kriget i Vietnam”. Skaffa dikten, läs den tillsammans och diskutera det ni upplever som medvetna stilbrott. Vilken blir effekten?

Synonymer och nyanser Här får du några synonymräckor. Fundera på skillnaden i betydelse mellan de olika orden i räckorna. Hur skulle du beskriva nyanserna?

Skriv några korta meningar där du tycker att respektive synonym passar bra. Arbeta sedan i grupper och jämför era meningar. Har ni uppfattat nyanserna lika? Om inte, diskutera om avvikelserna är rimliga. lycklig – glad – gynnsam – bekymmersfri kär – populär – angenäm – svärmisk darra – frukta – dallra – skallra klok – klipsk – rationell – tillräknelig geni – talang – snille – ljushuvud snilleblixt – infall – utspel – inspiration

Bu eller bä?

Undersök några texter i en dagstidning, t ex en debattartikel, en ledare, en recension eller ett reportage. Skriv upp de ord du tycker har positiv respektive negativ bibetydelse. Jämför sedan era synpunkter i mindre grupper. Har alla uppfattat bibetydelserna lika? Om inte, förklara hur just du har tänkt.

språkbok 2

Plus eller minus?

Fundera på nedanstående ord. Vilken värdeladdning tycker du att de har? Markera med ++ om du tycker värdeladdningen är mycket positiv, med + om den är positiv, med +/- om den är neutral, med - om den är negativ och med - - om värdeladdningen är mycket negativ. Diskutera era markeringar tillsammans i mindre grupp.

Hur skiljer de sig? Vad kan det bero på?

2 skriftlig framställning

arbetslös ekologisk gerillasoldat lokalvårdare moralisk sommarlov vindkraft

bakterie envis handikappad mentalvård motion städerska vinter

befrielsearmé fildelning hygientekniker miljö pratsam utsläpp övervakning

63

3 DEn VEtEnsKaPliga arBEtsPrOCEssEn Det vetenskapliga skrivandet är till för att göra vetenskap och fakta tillgängliga. I en vetenskaplig text förklaras det som krävt djupa efterforskningar, studier och förarbete på ett sätt som guidar läsaren från idé till resultat utan att själv behöva göra dessa efterforskningar. När du vill skriva utredande eller argumenterande behöver du vara saklig och kunna granska ditt material källkritiskt.

80

språkbok 2

Vad är vetenskap?

Vetenskap är både ett konkret arbetssätt och ett förhållningssätt. För att vetenskap ska kunna godtas krävs att den bygger på forskning, dvs vetenskapliga resultat som kan verifieras. Det betyder inte att resultaten för all evighet är sanna, bara att de vid en viss tidpunkt var det.

Vetenskapliga grunder Vetenskap är inte statisk eftersom kännedom om någonting ständigt växer när nya forskningsrön publiceras. Ett resonemang som byggs på vetenskapliga resultat är givetvis säkrare än annan kunskap, som inte utgår från forskningsresultat. Men den icke-vetenskapliga kunskapen är för den skull inte sämre än den vetenskapliga, bara opålitligare. Därför får man såklart inte använda icke-vetenskapliga kunskaper som upplevelser, intuition, fantasier, allmänna tyckanden etc som om det vore vetenskapliga sanningar.

I princip ska vetenskapen rikta sig till alla människor och den får inte syssla med hemlig eller otillåten forskning. Givetvis kan inte alla människor ta till sig forskningsresultaten eftersom vetenskaperna förutsätter både förkunskaper och kunskap om t ex terminologi.

Kunskapens fyra F Många har försökt beskriva vad kunskap är, den så kallade epistemologiska frågan, men ingen har hittills lyckats fullt ut. Kunskapen låter sig nämligen inte definieras generellt. Därför har också kunskapen genom århundraden, från Sokrates och Aristoteles i antikens Grekland fram till våra dagar fått många tänkare att lägga pannan i djupa veck. I dag har man i alla fall lyckats identifiera fyra olika kunskaper: faktakunskaper, som kan mätas, läras in, glömmas eller kommas ihåg, färdigheter, dvs när vi lärt oss hur någonting ska göras, t ex att laga en punktering på cykeldäcket, förståelse, dvs när vi fattar meningen och betydelsen av någonting och förtrogenhet. Det sista kunskapsbegreppet syftar på en diffus, tyst kunskapsnivå, som man använder sig av när man värderar och bedömer. Den här kunskapen har också att göra med beprövad erfarenhet och intuition.

Empiri och verklighet Med empiri menar man vetenskapliga studier av verkligheten, alltså erfarenheter som grundar sig på undersökningar och experiment. Filosofiska resonemang och slutledningar räknas inte som empiri. Då du skriver en vetenskaplig uppsats redovisar du i ett särskilt kapitel vilken eller vilka metoder du använt för faktainsamling. Det kan vara experiment, fallstudier, observationer, intervjuer med enskilda personer eller med grupper (s k fokusgrupper), enkäter, litteraturstudier etc. Oftast blandar man flera av dessa metoder.

3 Den vetenskapliga arbetsprocessen

81

Man skiljer på kvantitativa metoder och kvalitativa. Kvalitativ forskning försöker hitta en djupare kvalité i ämnet genom att exempelvis arbeta med fallstudier och djupintervjuer. Den kvantitativa forskningen däremot använder statistik, enkätundersökningar, datainsamlingar etc för att studera det som kan mätas och redovisas i procent, siffror och diagram.

Texter av vetenskaplig karaktär Offentlig forskning och vetenskapliga undersökningar bygger på spridning och öppenhet. Det innebär att en akademisk uppsats eller en forskningsrapport ska vara skriven så att läsaren i minsta detalj kan sätta sig in i hela forskningsprocessen, från hypotes och antagande till resultat och slutsatser.

Uppsatser och rapporter Det finns flera olika typer av akademiskt skrivande men benämningen uppsats är ändå det vanligaste och täcker in det mesta som skrivs på akademisk nivå. Talar man om rapporter menar man vanligtvis texter som är mindre omfattande än uppsatser, exempelvis laborationsrapporter och delrapporter av ett projekt etc. Är syftet att visa att man behärskar ett visst delavsnitt inom en kurs brukar man också tala om rapporter. Uppsatser skriver man däremot som examensarbete på en hel kurs eller om man ska bidra till att öka kunskapen inom ett ämnesområde. Även på gymnasiet kan man få skriva uppsatser och pröva på att skriva texter av vetenskaplig karaktär.

För både akademiska uppsatser och rapporter gäller samma krav på disposition och källhänvisningar och litteraturförteckning. Oavsett ämne och metod rapporteras och dokumenteras arbetet alltså alltid efter ett givet vetenskapligt standardmönster. Det gör man för att studenter, forskare och andra ska kunna förstå och kontrollera varandras forskningsresultat.

Sidantalet kan variera mycket, både när det gäller uppsatser och rapporter. En uppsats som skrivs inom grundkurser och fortsättningskurser vid universitet och högskolor brukar omfatta ca 20–25 sidor medan större uppsatser som examensarbeten vanligtvis innehåller ca 35–40 sidor. Då är eventuella bilagor inte inräknade.

För att bevisa att det som skrivs är trovärdigt ska uppsatser, rapporter, pm osv alltid visa vilken forskning eller vilka källor undersökningen bygger på.

Källhänvisning är därför ett mycket viktigt inslag i vetenskapliga texter.

Promemorior, essäer och avhandlingar Med en promemoria, eller ett pm, menas vanligtvis enbart en minneslista, ibland ett utlåtande/yttrande eller ett betänkande i någon fråga. Ett pm är ofta kortfattat formulerat och skrivs gärna i punktform.

82

språkbok 2

Texter av vetenskaplig karaktär skrivs alltid efter ett givet standardmönster och förses alltid med noggranna källhänvisningar. Det gör man för att studenter, forskare och andra ska kunna förstå och kontrollera varandras forskningsresultat.

Essäskrivande används också på den akademiska nivån. En essä är en sammanhållen text som ofta saknar mellanrubriker och diskuterar och analyserar en central fråga. Essäer varierar i sidantal från några få sidor till ett tjugotal. Källor och litteratur brukar redovisas på samma sätt som i rapporter och uppsatser.

En avhandling är resultatet av ett omfattande akademiskt forskningsarbete som oftast publiceras i bokform. Avhandlingen läggs fram vid en offentlig disputation där avhandlingsförfattaren får svara på synpunkter som framförs av opponenter. Om disputationen går bra, dvs forskaren kan försvara sin avhandling på ett tillfredsställande sätt, leder disputationen till en doktorsexamen.

Den svåra objektiviteten Vetenskaplighet kräver objektivitet. Den som forskar får aldrig bli subjektiv och bygga sina resultat utifrån egna värderingar. En forskare ska vara neutral i förhållande till sitt forskningsämne. Men är det möjligt att komma bort från sitt eget subjektiva förhållningssätt? Forskaren kanske inte själv är medveten om sina värderingar och grundar resonemanget på ett snedvridet faktaurval, där källmaterialet gynnar forskarens egna värderingar om ämnet på bekostnad av andra mera kritiska källor. Vad hjälper det då hur noggrant forskaren hänvisar till sitt källmaterial?

3 Den vetenskapliga arbetsprocessen

83

Under senare tid har frågan om objektiviteten diskuterats alltmer inom forskarvärlden. Ett sätt att hantera objektivitetskravet är att forskaren redan från början tydligt och klart talar om sina förutsättningar och upplyser om varför han eller hon har gjort sitt faktaurval just så här. Genom att öppet redovisa sina funderingar minskar risken för en objektivitet på låtsas. Men det betyder inte att det är fritt fram för formuleringar av typen ”Jag tycker att …” eller att frossa i adjektiven ”bra” och ”dåligt”. Det är stor skillnad mellan att öppet redovisa sina tankar och att börja tycka i största allmänhet.

Populärvetenskapliga texter Den populärvetenskapliga texten vänder sig i första hand till en intresserad allmänhet. Syftet är att berätta om viktiga vetenskapliga resonemang och slutsatser på ett lättsamt och underhållande sätt. Som namnet antyder är texten populärare, dvs mera lockande för en större, bredare publik. Därför kan den populärvetenskapliga författaren känna sig ganska fri i förhållande till sitt material. Någon redovisning av hur man nått fram till resultaten behövs inte på samma sätt som i en facktext. Och hela den teoretiska begreppsapparaten bakom den vetenskapliga texten med hänvisningar till annan forskning etc kan också avvaras. Det är de viktigaste, mest spännande forskningsresultaten som ska lyftas fram, inte vägen dit.

Stilen och språket i populärvetenskapliga texter kan vara medryckande och personligt. Det är fritt fram för författaren att skoja med läsarna, ge dem egna upplevelser och tankar samtidigt som forskningsresultat presenteras.

Men det måste inte vara så. En populärvetenskaplig författare kan även välja en lättsam och saklig framställning utan att för den skull bjuda på sig själv.

Genomgående för populärvetenskapliga texter är den enkla meningsbyggnaden och frånvaron av tyngande detaljer och omständligt fackspråk. Ett intressant vetenskapligt forskningsresultat serveras i stället i en lätt och engagerande språkdräkt, som vem som helst som inte är så insatt i ämnet kan ta till sig.

Utredningar Det är skillnad på forskning och utredning. Vetenskapliga texters främsta syfte är att belysa, beskriva och dokumentera forskningsresultat och därmed göra dem tillgängliga för omvärlden. Utredningar däremot är samlad information om en speciell företeelse eller situation och syftet med att samla informationen är att utifrån utredningen kunna förbättra situationen i fråga. T ex kan en utredning om hemlösa göras för att beslutsfattare ska ha ett underlag att utgå ifrån när den frågan ska diskuteras eller förbättras. Statens offentliga utredningar, SOU, är exempel på sådana utredningar som ligger som beslutsunderlag för politiker. De finns tillgängliga på regeringens hemsida.

84

språkbok 2

Om du dokumenterar dina tankar, idéer och iakttagelser under undersökningens gång har du redan klarat av en hel del skrivarbete. Efterhand kan du sortera och systematisera dina anteckningar och utkast.

Utredare skriver alltså utredningar och rapporter som granskar och informerar objektivt om viktiga frågor i samhället. Utredaren hämtar sitt material från undersökningar av eller diskussioner och samtal med olika specialister.

Som i den vetenskapliga texten finns ingen plats för författarpersonligheten eller eget tyckande. Det gör utredningen opersonlig men ändå koncentrerad och tydlig i de frågor som utreds.

3 Den vetenskapliga arbetsprocessen

85

E

E

Språkbok 2

Ekengrens svenska HANS-ERIC EKENGREN BRITA LORENTZSON-EKENGREN

Språkbok 2 är uppdelad i sex kapitel som på ett tydligt sätt svarar mot de språkliga momenten i kurserna Svenska 2 och Svenska 3. Boken inleds med ett kapitel om muntlig framställning som utgår från den retoriska arbetsprocessen. I kapitlet om skriftlig framställning behandlas såväl stilistik som textbindning och det innehåller dessutom analyser av argumenterande och utredande text. ”Den vetenskapliga arbetsprocessen” ger de nödvändiga verktygen för vidare studier och grammatiken behandlas i ”Språkets uppbyggnad”. Efter kapitlet ”Språken i Norden” som bland annat tar upp språkpolitik och minoritetsspråken avslutas Språkbok 2 med ”Språkens ursprung”.

I samtliga kapitel finns uppgifter av olika slag samlade under rubriken ”Fundera och undersök”.

Språkbok 2

Ekengrens svenska 3:e upplagan består av . Litteraturbok 1 . Litteraturbok 2 . Språkbok 1 . Språkbok 2

Ekengrens svenska

Ekengrens svenska 3:e upplagan är reviderad med utgångspunkt i det centrala innehållet i ämnesplanerna för Gy 2011.

www.nok.se/laromedel

E

Ekengrens svenska

HANS-ERIC EKENGREN ⋅ BRITA LORENTZSON-EKENGREN ISBN 978-91-27-42190-5

9 789127 421905

Omslag Sprakbok_2.indd 1

2012-10-15 15.58