9789144092454

Ingrid Lindquist, med.dr i sjukgymnastik, lektor, f.d. programdirektor för fysioterapeutprogrammet, Karolinska Institutet, Stockholm.

Cathrin Martin, docent i pedagogik, lektor i fysioterapi, biträdande prefekt Uppsala universitet.

Anna Pettersson, med.dr i sjukgymnastik, M.Sc. i medicinsk pedagogik, professionsutvecklare Fysioterapeuterna.

Att lära och utvecklas i sin profession Grundutbildningen utgör inträdesbiljetten till ett yrke. K ­ ontinuerligt lärande under hela yrkeslivet är avgörande för att möta framtida ­förändringar och krav i hälso- och sjukvården.

Boken förmedlar vikten av att integrera kompetensutveckling, kvalitetssäkring och utvecklingsarbete i den kliniska vardagen.

Att lära och utvecklas i sin profession vänder sig till fysioterapeuter och alla andra yrkesgrupper i vården som är intresserade av lärande och utveckling i sin profession. Förhoppningen är att du som läsare får inspiration att lära i samarbete med andra och att du ska kunna använda boken i olika sammanhang, i olika roller och i olika skeden av ditt yrkesliv.

Art.nr 37742 ISBN 978-91-44-09245-4

www.studentlitteratur.se

978-91-44-09245-4_01_cover.indd 1

| Att lära och utvecklas i sin profession

Att lära och utvecklas i sin profession innehåller praktiska verktyg och konkreta strategier för systematisk reflektion, kontinuerligt lärande och professionell utveckling i olika sammanhang. Utgångspunkten är att lärande och utveckling är en aktiv process som sker genom interaktion och delaktighet i en social kontext. Den främjas av reflektion och dialog. Här utgör det kliniska arbetet i sig en rik källa. De olika kapitlen tar upp innebörden av en profession, reflektionens b ­ etydelse, feedback, interprofessionellt lärande, att lära och utvecklas i grupp, ­rollen som pedagog och ledare, evidensbaserat arbete samt ­utvecklings- och förbättringsarbete.

G. Biguet I. Lindquist C. Martin A. Pettersson (red.)

Redaktörer: Gabriele Biguet, M.Sc. i sjukgymnastik, doktorand, lärare på ­f ysio­terapeutprogrammet vid Karolinska Institutet, Stockholm.

Att lära och utvecklas i sin profession

Redaktörer

Gabriele Biguet Ingrid Lindquist Cathrin Martin Anna Pettersson

9 789144 092454

2015-02-13 13:52

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bok­utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 37742 ISBN 978-91-44-09245-4 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2015 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: f9photos/Shutterstock.com Printed by Graficas Cems S.L., Spain 2015

978-91-44-09245-4_01_book.indd 2

2015-02-17 10.08

INNEHÅLL

Författarpresentation 9 Förord 13 Inledning 15 1 Att lära och utvecklas i sin profession 19 Anna Pettersson

Ord och begrepp 19 Om professioner 21 Professioner är i något avseende organiserade 22 Professioner har relativ autonomi 23 Samhällets sanktion av professioner 23 Professioners abstrakta kunskapssystem och samhällets värdering av den 23 Kompetens 24 Olika typer av kompetens 25 Fysioterapi som ämne och profession 26 Filosofiska utgångspunkter och centrala begrepp 27 Olika roller och arenor 28 Hur man kan tänka kring lärande 29 Reflekterande praktik och erfarenhetsbaserat lärande 31 Olika syften med reflektion 32 Att lära i praktikgemenskap 33 Vuxnas lärande 33 Ett systemperspektiv på lärande 34 Litteratur 36

© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

978-91-44-09245-4_01_book.indd 3

3

2015-02-17 10.08

Innehåll

2 Reflektion – en del av lärandet 39 Anna Pettersson

Från dagdrömmeri till kritisk reflektion 39 Reflektion i praktiken 40 Olika modeller för reflektion 41 Reflektionens olika beståndsdelar 43 Olika nivåer och djup av reflektion 45 Vad främjar reflektion? 45 Reflektion och kontext 46 Reflektion och professionsutveckling 48 Att synliggöra reflektion och lärande 50 Litteratur 51 3 Några konkreta verktyg för reflektion 53 Gabriele Biguet & Ingrid Lindquist

Reflektion i praktiken 53 Gibbs reflektionscykel – ett sätt att komma igång 54 Verktyg och konkreta tillvägagångssätt 56 Att ställa reflekterande frågor 57 Att skriva reflekterande 60 Dagbok och logganteckningar 63 Backspegling 65 Läslogg 67 SWOT-analys 69 Critical incident-metoden 72 Peer learning 74 Framtidsverkstad 76 Litteratur 78

4

978-91-44-09245-4_01_book.indd 4

© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

2015-02-17 10.08

Innehåll

4 Att lära i interprofessionell samverkan 81 Staffan Pelling

Inledning 81 Vad är interprofessionell samverkan? 83 Interprofessionell kompetens 87 Interprofessionell kompetens lärs genom att arbeta interprofessionellt 88 Relation och reflektion 90 Att förstå den andres perspektiv 91 Skuggning 92 Gruppobservation 93 Intervju 94 Professionella stereotyper 95 Undersöka egna stereotyper 97 Nästa steg … 98 Litteratur 98 5 Att utvecklas genom feedback 101 Gabriele Biguet, Ingrid Lindquist, Cathrin Martin & Anna Pettersson

Fågel, fisk eller mitt emellan? 101 Situationsanpassad feedback 102 Hur skapas en feedbackkultur? 104 Feedback som dialog 106 Att öka kunskapen om oss själva 107 Utmaningar och möjligheter 109 Hur får man feedback att fungera? 110 Att ge feedback 111 Att tänka på när man ger negativ feedback 113 Feedbackstegen 114 Att ge sig själv feedback 115 Att ta emot feedback 116 Feedbacktrappan 116 Critical friend – en kritisk vän 118 Sammanfattning feedback 120 Litteratur 120 © F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

978-91-44-09245-4_01_book.indd 5

5

2015-02-17 10.08

Innehåll

6 Att utvecklas genom att reflektera tillsammans i grupp 123 Gabriele Biguet, Åsa Ekstrand Sporre & Karin Thörne

Vårdens professionella praktiker 123 Att reflektera tillsammans i grupp 125 Kollegiala reflektionsgrupper 125 Reflektionsledarens roll och ansvar samt reflektionens ramar och struktur 128 Att utbilda reflektionsledare 130 Utvecklingsfaser i en grupp i allmänhet 131 Kommunikation och samspelsmönster i en grupp 133 Varianter av reflektionsgrupper med specifikt fokus 134 Litteratur 145 7 Att stimulera lärande i undervisning 147 Cathrin Martin

Pedagogisk kompetens 147 Lärande i undervisning 148 Pedagogiska strategier 150 En generell struktur för undervisning 159 Sammanfattande reflektion 167 Litteratur 168 8 Utveckling och förbättringsarbete – är ömsesidigt beroende och berikande 169 Nicoline Vackerberg, AnnCharlott Norman, Stefan Jutterdal & Johan Thor

Inledning 169 Förbättringskunskap 171 Professionell utveckling och förbättringsarbete – myntets båda sidor 180 Avslutning 183 Litteratur 184

6

978-91-44-09245-4_01_book.indd 6

© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

2015-02-17 10.08

Innehåll

9 Att tänka kritiskt om evidens 187 Ingrid Lindquist & Anna Pettersson

Evidensbaserad praktik 187 Bästa evidensen 188 Professionell expertis och beprövad erfarenhet 191 Evidensbaserat arbete och livslångt lärande 194 Mot en bredare tolkning av evidensbaserat arbete 196 Litteratur 198 10 Rollen som ledare 201 Christer Sandahl

En person att lita på 201 Chef och ledare 202 Att vara i roll 206 Att finna, forma och ta sin roll 208 Sammanhangets betydelse 210 Att utvecklas som ledare 211 Lära genom att utforska 213 Syfte och mål är ledstjärnor 214 Litteratur 215

© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

978-91-44-09245-4_01_book.indd 7

7

2015-02-17 10.08

978-91-44-09245-4_01_book.indd 8

2015-02-17 10.08

FÖRFAT TARPRESENTATION

Gabriele Biguet, M.Sc., leg. fysioterapeut, universitetsadjunkt och doktorand, har mångårig erfarenhet av undervisning på fysioterapeutprogrammet vid Karolinska Institutet, både på grund- och avancerad nivå inom området psykosomatik, beteendemedicin och gruppbehandling. Hon har särskilt intresserat sig för interprofessionellt lärande, reflektionens betydelse för professionsutveckling och handledning individuellt och i grupp. Hon medverkar och är ansvarig för flera interprofessionella utbildningar vid Karolinska Institutet. Åsa Ekstrand Sporre, socionom, leg. psykoterapeut och handledare, arbetar som psykoterapeut inom psykiatrin på Värnamo sjukhus samt med utbildning med fokus på kommunikation och personlig utveckling inom Jönköpings­läns landsting. Hon har mångårig erfarenhet av att leda reflektion i grupp samt handledning och är ansvarig för Jönköpings läns landstings utbildning av reflektionsledare.

Stefan Jutterdal, förbundsordförande i Fysioterapeuterna, leg. fysioterapeut och magister inom ledarskap för förbättring av hälso- och sjukvård, har en bakgrund som sjukhusdirektör vid Oskarshamns sjukhus, utvecklings­ direktör vid Landstinget i Kalmar län och projektledare på Sveriges Kommuner och Landsting. Han har lång erfarenhet och ett starkt engagemang i kvalitets- och patientsäkerhetsarbete.

Ingrid Lindquist, leg. sjukgymnast och universitetslektor vid Karolinska Institutet har under de senaste tio åren varit verksam som program­direktor och arbetat med utvecklingen av fysioterapeutprogrammet. Hennes forskning­har © F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

978-91-44-09245-4_01_book.indd 9

9

2015-02-17 10.08

Författarpresentation

fokuserat på professionell utveckling och lärande. Avhandlingen Learning­ to be a physiotherapist handlar om fysioterapeutstudenters utveckling och professionella identitet när de lämnar utbildningen. Frågor om fortsatt lärande och professionell utveckling har engagerat henne.

Cathrin Martin, leg. fysioterapeut och docent i pedagogik, är universitets­ lektor i fysioterapi vid Uppsala universitet. Hennes forskningsområde är lärande, kommunikation och strategier för beteendeförändring. Hon har mångårig erfarenhet av undervisning inom lärande, praktisk pedagogik, handledning och kommunikation för fysioterapeuter. Dessutom har hon lång erfarenhet av lednings- och utvecklingsarbete i relation till professions­ utbildning.

AnnCharlott Norman, leg. sjukgymnast och adjungerad universitetsadjunkt vid masterprogrammet för kvalitetsförbättring och ledarskap inom hälsa, vård och omsorg på Jönköping Academy, Hälsohögskolan i Jönköping, har mångårig erfarenhet som ledare och chef inom olika rehabiliterings­ verksamheter och strategisk ledningsnivå. Hon är doktorand inom pedagogik på Linnéuniversitetet där forskningen handlar om lärande och kommuni­kation under förbättringsarbete i hälso- och sjukvård.

Staffan Pelling, leg. sjuksköterska och universitetsadjunkt vid Hälsouniversitetet i Linköping, har under många år arbetat med pedagogisk utveckling av interprofessionellt lärande och förbättringskunskap. Han är medlem av styrgrupperna för Nordic Interprofessional Network (Nipnet) och Nationell plattform för förbättringskunskap.

Anna Pettersson, leg. fysioterapeut, med.dr i sjukgymnastik och M.Sc. i medicinsk pedagogik, är professionsutvecklare vid Fysioterapeuterna. Hon har tidigare arbetat som lärare på Karolinska Institutet och är ledamot i programnämnden för fysioterapeutprogrammet. Hon är engagerad i reflekterande praktik, professionsutveckling och portfolio.

Christer Sandahl, leg. psykolog, leg. psykoterapeut och professor i samhällsoch beteendevetenskap vid Medical Management Centrum, ­Karolinska Institutet, har en lång erfarenhet som praktiker inom både klinisk psykologi 10

978-91-44-09245-4_01_book.indd 10

© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

2015-02-17 10.08

Författarpresentation

och organisationspsykologi. Tillsammans med sin hustru startade han 1985 psykologkonsultföretaget Sandahl Partners. Under de senaste 15 åren har han dock varit verksam som forskare på heltid och ägnat sig åt gruppens psykologi med tillämpningar inom såväl psykoterapi som i samband med teamutveckling och ledarskap i sjukvård och akademi.

Johan Thor, leg. läkare, specialist i socialmedicin, MPH, med.dr, är lektor vid Jönköping Academy for Improvement of Health and Welfare, vid Högskolan i Jönköping, där han som föreståndare var med om att bygga upp master­programmet i kvalitetsförbättring och ledarskap inom hälsa, vård och omsorg. Han är Vinnvård Fellow of Improvement Science 2013–2016 och forskar om användning av kvalitetsregister i kliniskt förbättringsarbete.

Karin Thörne, leg. läkare, specialist i barn- och ungdomspsykiatri, leg. psyko­ terapeut, doktorand i medicinsk pedagogik, vid Institutionen för medicin och hälsa, Hälsouniversitetet Linköping och Jönköping Academy, har initierat och ansvarat för ledningen av den landstingsövergripande studierektors­ organisationen för AT- och ST-läkare och är sedan ett tiotal år övergripande studierektor för verksamhetsförlagd utbildning omfattande 17 professionsutbildningar, Futurum, Landstinget i Jönköpings län. Hon har arbetat med utveckling och utbildning inom generiska kunskapsområden, såsom lärande i vården, handledning, ledarskap, kvalitets- och förbättringskunskap och interprofessionellt lärande. Hon har också initierat och undervisat i reflektionsledarutbildning och leder reflektionsgrupper.

Nicoline Vackerberg, M.Sc., leg. fysioterapeut, universitetsadjunkt vid master­ programmet för kvalitetsförbättring och ledarskap inom hälsa, vård och omsorg på Jönköping Academy, samordnare av Esthernätverket, Landstinget i Jönköpings län, har mångårig erfarenhet av interprofessionell verksamhetsutveckling över organisationsgränser. Hon utbildar förbättringscoacher inom vård och omsorg, brinner lite extra för verksamhetsutveckling tillsammans med patienter och brukare och anser att det borde vara en självklarhet för alla inom vård och omsorg.

© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

978-91-44-09245-4_01_book.indd 11

11

2015-02-17 10.08

978-91-44-09245-4_01_book.indd 12

2015-02-17 10.08

FÖRORD

Mitt lärande till sjukgymnast1 under det sena 1970-talet skedde, något hårddraget, genom att lyssna på föreläsningar, träna på att replikera praktiska moment som demonstrerades av våra handledare samt läsa och memorera gamla tentor för att få tillräckligt många rätt på ”fylleri”-frågor. Kurs­ litteraturen bestod av böcker, inte sällan med åtskilliga år på nacken, och kompendier medan vetenskapliga artiklar var ytterst sällsynta. Min bild var att den kunskap jag fick under min utbildning, eventuellt senare kompletterad med vidareutbildning i nytillkomna bedömnings- och behandlingsmetoder, skulle vara tillräcklig för ett helt yrkesliv. Detta var ingen orimlig tanke eftersom det ännu inte fanns någon akademisk vidareutbildning för sjukgymnaster och kunskapsutvecklingen skedde långsamt.

Samma år som jag utexaminerades disputerade den första sjuk­g ymnasten i Sverige och kunskapen inom fysioterapi har därefter ökat exponentiellt, kunskapssamhället har ersatt industrisamhället och möjligheterna att praktisera fysioterapi är så många fler än vad jag någonsin kunde föreställa mig då jag började min utbildning. Detta kräver att fysioterapeuter, i likhet med företrädare för andra professioner, ständigt utvecklas och att de som verkar inom professionen tar ett gemensamt ansvar för detta. Det livslånga lärandet lyfts numera självklart fram i utbildningsdokument och nya pedagogiska synsätt och metoder har införts för att främja detta lärande.

Den bok du håller i din hand är skriven av framstående experter i ämnet professions­utveckling och ger en mångsidig bild av professionellt lärande.

1 Sedan den 1 januari 2014 är fysioterapeut ny skyddad yrkestitel för sjukgymnaster.

Titeln sjukgymnast finns dock kvar och är skyddad så länge det finns sjukgymnaster verksamma som väljer att behålla titeln sjukgymnast.

© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

978-91-44-09245-4_01_book.indd 13

13

2015-02-17 10.08

Förord

Boken kan utgöra ett viktigt stöd för att förstå vad professionsutveckling egentligen innebär, varför du behöver vara delaktig i denna utveckling, hur du mera medvetet kan använda teoretiskt grundade och empiriskt prövade metoder för detta och vad det kan resultera i. Boken kan på så sätt bli din guide till det livslånga lärande som startar under utbildningen till fysio­ terapeut och sedan fortsätter under ett helt yrkesliv.

Jag hoppas att många tar chansen att läsa boken, använda den som en grund för att utveckla sin profession och att detta i förlängningen ska gagna klienter, patienter, studenter och samhället i stort.

Stockholm, november 2014 Christina Opava Professor i fysioterapi, Karolinska Institutet

14

978-91-44-09245-4_01_book.indd 14

© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

2015-02-17 10.08

INLEDNING

Den här boken har kommit till genom författarnas gemensamma intresse för lärande och utveckling. Det är två begrepp som ligger nära varandra men som används med lite olika innebörd beroende på situation. Lärande och utveckling är avgörande för att kunna svara upp mot de krav som ställs i dagens hälso- och sjukvård och som krävs för att kunna möta förändringar i ett långt yrkesliv. Boken bygger på tre huvudsakliga utgångspunkter.

Den första utgångspunkten är att lärande och utveckling är aktiva processer som sker genom interaktion och delaktighet i en social kontext, oavsett om det är den enskilde som lär eller om lärandet avser en grupp eller ett system.

Den andra utgångspunkten är att systematisk reflektion och dialog främjar lärande och professionell utveckling varför detta återkommer i flera avsnitt av boken. Systematisk reflektion öppnar upp för nya infallsvinklar och nytänkande vad gäller den kliniska verksamheten och dess organisation.

Reflektion handlar om att vara i en ständig rörelse av lärande, utveckling och förändring och utgör ett viktigt verktyg i kontinuerligt lärande i praktiken.

Genom reflektion blir klinisk erfarenhet till kunskap i vid bemärkelse.

Den tredje utgångspunkten är att arbetet med det ansvar och de roller man har och den praktikgemenskap man verkar i utgör en rik källa för lärande och utveckling.

Att systematisera och synliggöra det lärande och den utveckling som sker i hälso- och sjukvården, utanför traditionella lärosäten, är inte lätt och hitintills har det saknats litteratur som ger en teoretisk grund och konkreta praktiska verktyg som har professionens kompetensområden som fokus. Med boken vill författarna förmedla vikten av att integrera kompetens­utveckling, kvalitetssäkring och utvecklingsarbete i den kliniska vardagen för att kunna © F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

978-91-44-09245-4_01_book.indd 15

15

2015-02-17 10.08

Inledning

verka i rollen som kunskapsbärare, kunskapsförmedlare och kunskapsutvecklare oavsett professionstillhörighet. Förändringar i sam­hället och i hälso- och sjukvårdens organisation i kombination med medicinsk-teknisk utveckling och en kontinuerlig tillväxt av professionskunskap gör att livslångt lärande och kontinuerlig kompetensutveckling får allt större betydelse.

Det övergripande syftet med boken är att ge praktiska verktyg och konkreta strategier för systematisk reflektion, kontinuerligt lärande och professionell utveckling i olika sammanhang.

Kapitel 1 Att lära och utvecklas i sin profession ger argument för behovet av kontinuerligt lärande, kompetensutveckling och utvecklingsarbete integrerat i den kliniska vardagen. Att tillhöra en viss profession får betydelse för vilken kunskap man har och utvecklar, hur kunskapen används och av vem. Med utgångspunkt ifrån fysioterapi som ämne och profession ges en introduktion till hur man kan tänka kring professionell kompetens, lärande och utveckling i hälso- och sjukvårdens sammanhang.

Kapitel 2 Reflektion – en del av lärandet utgör en viktig grund för de resterande kapitlen i den här boken. Det vill visa hur man med hjälp av reflektion på olika sätt kan lära och utvecklas av de erfarenheter man gör i det dagliga arbetet och börja förstå varför man handlar som man gör. I det här kapitlet beskrivs hur reflektion och lärande hänger ihop, vad reflektion innebär och vad den kan syfta till.

Kapitel 3 Några konkreta verktyg för reflektion ger stöd att komma igång och kunna integrera reflektion i den kliniska vardagen. Ett antal reflektionsverktyg och konkreta tillvägagångssätt som kan ge detta stöd presenteras.

Vilka verktyg som är lämpliga avgörs av sammanhanget och syftet med reflektionen.

Kapitel 4 Att lära i interprofessionell samverkan handlar om att lära om, med och av varandra och vad det innebär, vilka utmaningarna är och värdet av att samverka och samarbeta med andra. Interprofessionellt samarbete är nödvändigt för att kunna möta patienters och andra användares behov av hälso- och sjukvård. Kapitlet presenterar sätt att tänka kring interprofessionellt samarbete samt några konkreta förhållningssätt och metoder.

16

978-91-44-09245-4_01_book.indd 16

© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

2015-02-17 10.08

Inledning

Kapitel 5 Att utvecklas genom feedback är ett kapitel som vill visa att återkoppling är en viktig ingrediens i allt lärande och vad det innebär att ge och ta emot sådan. Det är svårt att både ge och ta emot. Därför handlar kapitlet också om hur vi mer systematiskt kan träna att ge och ta emot återkoppling.

Det gäller såväl patienter och klienter som kollegor inom arbetsgruppen.

Kapitel 6 Att utvecklas genom att reflektera tillsammans i grupp presenterar kollegiala reflektionsgrupper som en möjlig väg till kompetensutveckling och lärande på arbetsplatsen. Detta kapitel vill visa fördelen med att reflektera tillsammans med andra, hur reflektion kan genomföras i grupp samt gruppledarens roll och ansvar.

Kapitel 7 Att stimulera lärande i undervisning riktar sig till den som i den kliniska vardagen har undervisning för olika grupper av patienter, personal eller kollegor. Kapitlet riktas mot undervisarens uppgift att sätta den lärandes behov i fokus. Det handlar om allt från att kunna föreläsa, göra presentationer, hålla kortare utbildningar och workshoppar. Pedagogiska strategier, struktur och disposition ger tillsammans med konkreta tips och exempel en plattform att utgå ifrån vid planering och genomförande av egen undervisning.

Kapitel 8 Utveckling och förbättringsarbete – är ömsesidigt beroende och berikande belyser synergierna mellan systematiskt förbättringsarbete och professionell utveckling. Kapitlet illustrerar användbara teoretiska modeller med praktiska exempel från en masterutbildning i kvalitetsförbättring och ledarskap inom hälsa, vård och omsorg.

Kapitel 9 Att tänka kritiskt om evidens är ett kapitel där begreppet evidens­ baserad praktik (EBP) problematiseras och som lyfter fram alla de aspekter som ingår i begreppet. Skillnaden mellan vetenskapligt underlag och evidens­baserat arbete tas upp. Kapitlet belyser även evidensbaserat arbete ur ett livslångt lärandeperspektiv.

Kapitel 10 Rollen som ledare handlar om det intrikata samspelet mellan den professionella rollen och att ens ledarskap formas av vem man är som person och i vilket sammanhang man finns. Det handlar om att man utövar ett © F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

978-91-44-09245-4_01_book.indd 17

17

2015-02-17 10.08

Inledning

ledarskap i relation till sina patienter som lever i sina sammanhang, man guidar och vägleder och försöker få dem att följa en väg som man har anledning att tro kan vara till hjälp men måste också vara medveten om att man är i händerna på sin patient.

Vem vänder sig boken till? Boken vänder sig i första hand till fysiotera­peuter men även till andra yrkeskategorier som är intresserade av lärande och utveckling i sin profession. De exempel som tas upp är oftast kopplade till fysioterapeutens eller sjukgymnastens vardagssituationer och kompetensområden. Dessa exempel kan dock lätt översättas till andra yrkesprofessioner inom vården. Boken kan användas av kliniker och arbetsledare såväl som av studenter inom utbildningen på olika nivåer. Den lämpar sig väl för intern vidareutbildning på arbetsplatsen, till exempel i form av läsecirklar eller workshoppar. Boken erbjuder exempel på reflekterande frågor som hjälper läsaren att bli uppmärksam på konkreta aspekter i den kliniska vardagen och att bli medveten om attityder, egna värderingar och invanda beteendemönster. Andra frågor, såsom ”hur skulle du vilja gå tillväga?”, ska stimulera läsaren till ett medvetet handlande.

Författarna till boken representerar olika yrken och perspektiv. Genom vårt gemensamma projekt att skriva boken har vi också lärt och utvecklats tillsammans. Det vi hade med oss in i detta projekt var vår vetskap om att arbetsplatsen och det dagliga mötet med patienter eller klienter, kollegor och andra professioner utgör en unik men ofta inte fullt ut utnyttjad plats för lärande. Vår förhoppning är att denna bok kan erbjuda stöd, inspiration och konkreta verktyg som kan användas för professionell utveckling både i formella och informella sammanhang.

Stockholm, november 2014 Gabriele Biguet, Ingrid Lindquist, Cathrin Martin och Anna Petersson

18

978-91-44-09245-4_01_book.indd 18

© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

2015-02-17 10.08

KAPITEL 3

Några konkreta verktyg för reflektion Ga br i e l e Bigu et & I ngr i d L i n d qu ist

Kapitel 2 ger en övergripande förståelse för reflektion och dess betydelse för utveckling och lärande. För att komma igång och kunna integrera reflektion i den kliniska vardagen behövs det tid och utrymme, men även en struktur att hålla sig till. I detta kapitel presenterar vi ett antal reflektionsverktyg och konkreta tillvägagångssätt som kan ge stöd till att reflektera, som till exempel att ställa frågor till sig själv, att skriva dagbok och logganteckningar eller att diskutera och använda sig av kollegialt stöd. Vilka reflektionsverktyg som är lämpliga avgörs av sammanhanget och syftet med reflektionen.

Reflektion i praktiken Att vara en reflekterande praktiker handlar om att kunna ställa sig utanför det vardagliga görandet för att kunna iaktta, rikta fokus på specifika aspekter och ställa sig reflekterande frågor. Vikten av att kunna stanna upp och vara medvetet närvarande, såväl fysiskt som psykiskt, tas bland annat upp av Catharina Nasenius i boken Det är först när du stannar upp som du är på väg. Detta beskrivs även ingående av Epstein (2003) och Epstein, Siegel och Silberman (2008) som menar att i stunden kunna få distans till sina arbetsuppgifter och själva görandet är en förutsättning för att utveckla sin förmåga till självreflektion och egenkontroll. Till exempel kan det handla om att bli medveten om sina tankevanor eller som Epstein kallar det sina habits of mind. I praktiken kan det räcka att vi tar några djupare andetag och riktar uppmärksamheten inåt för att lägga märke till vad vi tänker och känner och hur vi resonerar.

Grunden till förmågan att reflektera läggs ofta i den grundläggande yrkesutbildningen, men den behöver vidareutvecklas i arbetslivet. Bristande © F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

978-91-44-09245-4_01_book.indd 53

53

2015-02-17 10.09

Gabriele Biguet & Ingrid Lindquist

förutsättningar på arbetsplatsen kan utgöra ett hot att underhålla och vidareutveckla förmågan att reflektera. Till exempel kan ”kulturen” på arbetsplatsen i sig vara ett hinder för reflekterande aktiviteter, men hotet mot vidareutveckling kan också bero på tidsbrist eller att den enskilde inte har förmåga att planera och prioritera reflektion. Oftast handlar det dock om att det saknas en struktur, som till exempel att ställa reflekterande frågor, att arbeta med tankeschema (se kapitel 6), att göra upplevelseanteckningar (att skriva en logg) eller ”att göra sig tillgänglig” för spontana reflektioner med kollegor. Att ha en struktur utesluter inte spontana reflektioner. Man behöver inte heller alltid avsätta specifik tid att reflektera. Ibland kan fikapausen vara en plats att ställa frågor som kan leda till reflektion och ge utrymme för aktivt lyssnande, till exempel att fråga en kollega hur det gick med patienten han eller hon just träffat.

Vinsten med att reflektera i vardagen kan vara att bli medveten om vad som styr ens tankar och beslut vilket ger möjlighet att kvalitetssäkra patientarbetet och därmed även att utföra sina arbetsuppgifter med större glädje och trygghet. Självreflektion och kommunikation med andra ökar ens självkännedom och kunskap om världen och utvecklar förmågan att skapa en viss distans till våra olika roller och arbetsuppgifter.

Genom att formulera ett mål för sitt lärande och sin professionella utveckling är det enklare att förstå syftet och värdet med reflektion och mer självklart att sätta av tid och resurser. Portfoliometoden, som beskrivs i kapitel 2, kan vara ett sätt att dokumentera och att utvärdera resultatet av de reflekterande aktiviteterna. Genom att göra reflektionen till en medveten och aktiv process och använda verktyg och konkreta tillvägagångssätt kan man inspireras att träna, tillägna sig och vidmakthålla kompetensen att reflektera i yrkesvardagen (Mann, Gordon & MacLeod 2009).

Gibbs reflektionscykel – ett sätt att komma igång Precis som när man lär sig andra färdigheter kan man behöva hjälp och stöd att komma igång att reflektera. Gibbs (1988) reflektionscykel är en välkänd beskrivning av reflektionsprocessen. Många av de konkreta verktygen som presenteras i detta kapitel använder sig av Gibbs reflektionscykel som be­skriver en systematisk process i sex steg och består av öppna frågor. Dessa steg kan genomföras individuellt eller i dialog med andra. Första steget är en beskrivning av en erfarenhet eller en konkret händelse.

54

978-91-44-09245-4_01_book.indd 54

© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

2015-02-17 10.09

3 Några konkreta verktyg för reflektion Beskriving Vad hände?

Handlingsplan Om det hände igen vad skulle du göra då?

Känslor Vad tänker du?

Vad känner du?

Värdering Vad var positivt?

Vad var negativt?

Slutstats Kunde du gjort något annat?

Analys Vad kan du lära dig av detta?

Figur 3.1 Reflektionscykel enligt Gibbs (1988).

Internutbildning en möjlighet till reflektion – ett exempel

Maria, som är fysioterapeut på en vårdcentral, vill lära sig mer om ett beteendemedicinskt arbetssätt och hur detta på bästa sätt kan integreras i det vardagliga patientarbetet inom primärvården. Hon vet att några av hennes kollegor också är intresserade. De bestämmer sig för att använda internutbildningen på arbetsplatsen för att diskutera patientfall utifrån ett beteendemedicinskt perspektiv. De vill även testa Gibbs reflektionscykel för att strukturera sina möten.

De träffas en timme varannan vecka och inför varje träff förbereder en person ett aktuellt patientfall från de gångna två veckorna. Personen i fråga inleder med att konkret berätta vad som hände när han eller hon provade att använda en beteendemedicinsk intervention. Övriga i gruppen ställer öppna frågor från Gibbs reflektionscykel. Varje fråga blir föremål för en stunds dialog. Efter några träffar utser gruppen en person som reflektionsledare vars uppgift är att se till att alla kommer till tals, att gruppen inte fastnar och att alla frågor från Gibbs reflektionscykel ställs. Särskild vikt läggs vid sista steget i reflektionscykeln.

Efter att ha träffats under en termin bestämmer sig gruppen för att använda critical incident-metoden som stöd vid patientfallsdiskussioner och läsloggen som stöd att tillsammans reflektera över några översikts­-

© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

978-91-44-09245-4_01_book.indd 55

55

2015-02-17 10.09

Gabriele Biguet & Ingrid Lindquist

artiklar om beteendemedicin som de har läst. Maria funderar dessutom på att gå vidare genom att auskultera hos en kollega som är van att använda ett beteendemedicinskt arbetssätt och frågar om han eller hon är intresserad av att vara en critical friend (Costa & Kallick 1993) som kan ge konstruktiv återkoppling till henne. Maria väljer att dokumentera sitt lärande och sin utveckling med hjälp av portfoliometoden. Hon skriver ner vad hon vet om beteendemedicinska arbetsmetoder sedan tidigare, vad hon vet nu och hur hon skulle kunna göra för att fortsätta att utveckla sin kompetens.

Här använder hon sig av att skriva reflekterande (reflective writing) som en konkret hjälp att reflektera och dokumentera vad hon lär sig.

Till slut avsätter Maria och hennes kollegor tid för att resonera tillsammans om vad de har lärt sig genom att träffas regelbundet för att reflektera. De kommer fram till att när man har ställt reflekterande frågor till varandra är det ofta möjligt att se på mötet med patienten, resonemanget och besluten kring en intervention på ett annat sätt. Reflektionerna ger nya insikter och en bättre beredskap att hantera en liknande situation i framtiden samt att se alternativa lösningar på ett problem. De tycker att de skapar en tryggare yrkesroll tillsammans.

Verktyg och konkreta tillvägagångssätt Alla de verktyg och konkreta tillvägagångssätt som presenteras i detta kapitel tar utgångspunkt i den ofta komplexa kliniska vardagen och bygger på grundläggande aktiviteter, såsom att ställa frågor, läsa och skriva samt att diskutera och föra en dialog med andra. Att ställa reflekterande frågor och att skriva reflekterande (reflective writing) är särskilt lämpliga redskap för att underlätta och ge struktur åt reflektionsprocessen. Ofta går man tillbaka till konkreta erfarenheter och reflekterar över dem (reflection-on-action), det vill säga reflektionen utgår ifrån något som har hänt. Ibland är fokus på reflektionen före en aktivitet och gäller planeringen av den (reflection-foraction) eller under en pågående aktivitet (reflection-in-action) (Schön 1983).

Det som skiljer de olika reflektionsverktygen åt är att de har olika fokus och syften. Vissa verktyg är till exempel mera lämpade för att nå en djupare förståelse (se kapitel 2), som till exempel i dagboksanteckningar, lärandelogg eller critical incident-metoden. Andra verktyg hjälper en att reflektera över både korta och långvariga händelseförlopp (se kapitel 2). Peer learning och 56

978-91-44-09245-4_01_book.indd 56

© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

2015-02-17 10.09

3 Några konkreta verktyg för reflektion

läslogg är verktyg som framför allt fokuserar på det individuella lärandet även om alla i gruppen lär. SWOT-analys och framtidsverkstad har ofta mer fokus på lärande i grupp och utveckling av verksamheter. Ytterligare exempel på verktyg med fokus på reflektion och lärande i grupp ges i kapitel 6.

Att ställa reflekterande frågor Att ställa frågor till sig själv och andra gynnar reflektion och därmed lärande och utveckling. Det kan vara inför, under eller efter en händelse. Det kan handla om spontana diskussioner med kollegor i fikarummet eller ett mer formaliserat kollegialt stöd på en avsatt tid där man diskuterar patientfall, etiska dilemman eller värdegrunder som genomsyrar den egna verksam­ heten. Gibbs reflektionscykel, som presenteras här, fungerar bra i de flesta fall. Det kan dock krävas extra träning, både för att ställa reflekterande frågor och för att aktivt lyssna på svaren. Själva det kollegiala stödet ligger oftast i att lyssna aktivt.

Vinsterna med att ställa frågor är många. Den viktigaste är att frågor banar väg och öppnar upp för reflektion. Frågor kan även bidra till att det som är implicit och outtalat eller omedvetet kan bli explicit, uttalat och medvetet.

Att ställa frågor kan vara viktigt när man själv kämpar eller försöker hjälpa andra att få teorin att fungera i praktiken eller när man till exempel vill gå igenom en specifik händelse, en critical incident. Frågor kan också hjälpa en att bli medveten om rutiner och attityder som sitter i ”väggarna” (se kapitel 2).

VAD ÄR SYFTET MED AT T STÄLLA REFLEK TERANDE FRÅGOR?

Syftet kan vara att stimulera kritiskt tänkande, leda uppmärksamheten i en bestämd riktning, till exempel på kommunikationsmönster på en arbetsplats eller utmana sådant som vi tar för givet. Det krävs mod att ställa sig tvivlande till den egna verksamheten eller att titta närmare på något som inte har gått så bra. Uppmuntra till att utforska, men undvik att konfrontera.

VAD ÄR DET FÖR REFLEK TERANDE FRÅGOR SOM K AN STÄLLAS?

Vad, hur, vilka och vem? kan vara bra frågor för att stimulera till reflektion och konkretisering av det som är abstrakt, generellt, eller vagt och © F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

978-91-44-09245-4_01_book.indd 57

57

2015-02-17 10.09

Gabriele Biguet & Ingrid Lindquist

otydligt. Varförfrågor kan vara svåra eller omöjliga att svara på. De kräver motiveringar, förklaringar och leder ibland bara till bortförklaringar. Det viktigaste argumentet är dock att varför­frågor fokuserar bort från här-ochnu-situationen. Generellt kan sägas att uppföljande frågor stimulerar till reflektion och fördjupning.

FRÅGOR SOM STIMULERAR REFLEK TION I HÄR- OCH-NU-SITUATIONER

Att ställa reflekterande frågor inför eller mitt under en aktivitet är ofta en spontan och ofta relativt ostrukturerad reflektionsprocess som innebär att man tar en kort time-out för att föra ett slags ”samtal” med sig själv för att fråga sig vad problemet är, om det finns hot eller möjligheter, vad man har gjort hittills och om det finns andra handlingsalternativ.

Frågor inför eller under ett patientmöte

Vad antar jag om denna patient som kanske inte är sant? Är det några uppgifter som jag försummar eller ignorerar?

Vad har jag för tidigare erfarenheter med denna patient (eller med andra patienter) som kan påverka mitt resonerande?

Vad förvånar mig om den här patienten? På vilket sätt påverkar detta mitt kliniska handlande?

Hur skulle en betrodd kollega beskriva hur jag bemöter den här patienten?

Vad förväntar jag mig? Är dessa förväntningar rimliga?

Hur vet jag när jag har samlat tillräckligt med fakta?

Källa: Epstein (2003) och Epstein, Siegel & Silberman (2008).

OAVSLUTADE MENINGAR OCH SÅ K ALLADE RUNDOR

Ett vanligt sätt att stimulera till reflektion är att invitera och ge ordet till alla i gruppen i tur och ordning, så kallade rundor. Syftet är att alla ska komma till tals. Detta kan mobilisera energi, motverka att enskilda personer dominerar och skapa trygghet i gruppen. Det kan även bidra till att en fråga kan belysas 58

978-91-44-09245-4_01_book.indd 58

© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

2015-02-17 10.09

3 Några konkreta verktyg för reflektion

ur olika infallsvinklar som även kan väcka nyfikenhet på varandra. Rundor kan kombineras med oavslutade meningar och lämpar sig till exempel i samband med utvärdering efter en kurs. Oavslutade meningar kan göras skriftligt eller muntligt.

• Något jag tar med mig härifrån är …

• Det som gjorde mig förvånad var …

• Jag överraskades av att jag …

• Om jag skulle berätta något om det vi gjort skulle jag …

• Om jag skulle vara med om det här igen skulle jag vilja ha mer av …

• Det jag lärde mig av någon annan deltagare i gruppen var att …

• Det jag lärt mig om mig själv är att …

AT T TÄNK A PÅ

Det är viktigt att tänka igenom när och till vem man kan ställa vilka reflekterande frågor. Lärande och utveckling är nära kopplade till känslor. Kom ihåg att det inte alltid är så lätt att prata om till exempel känslor av nervositet, osäkerhet eller bristande kunskap i relation till yrkesrollen. Ofta är det en fråga om timing. Finns det tid att svara på frågor och är det rätt tillfälle för personen man ställer frågor till. Försök att • ställa konkreta och avgränsade frågor som är nära kopplade till

situationen

• ställa öppna, icke konfrontativa frågor • vara nyfiken och aktivt lyssnande.

LÄS VIDARE

Att ställa frågor som är avsedda att stimulera andras lärande presenteras ibland även som sokratisk frågeteknik, efter Sokrates i det antika Grekland.

Här betonar man vikten av att ställa konstruktiva och icke konfrontativa frågor men även att lyssna noga på den andra. Sokratiska frågor ska uppmuntra till att utforska verkligheten, tankemönster och alternativa sätt att tänka. Sokratisk frågeteknik presenteras inte närmare i detta kapitel.

© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

978-91-44-09245-4_01_book.indd 59

59

2015-02-17 10.09

Gabriele Biguet & Ingrid Lindquist

Att skriva reflekterande Här presenterar vi en vägledning till att skriva reflekterande (reflective ­w riting). Den är ursprungligen framtagen vid universitetet i Portsmouth och är översatt och publicerad med tillstånd från upphovsmannen. Liknande verktyg finns på flera universitet som framför allt ger någon form av lingvistisk guidning i reflektionsprocessen. Själva skrivandet beskrivs ofta i tre faser vilka har en del likheter med stegen i Gibbs reflektionscykel.

ANVÄNDNINGSOMRÅDEN

Skrivande återspeglar tänkandet. Detta budskap fångas i följande välkända ordspråk ”Vad du ej klart kan säga vet du ej” eller ”Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta”. Att skriva reflekterande är ett vanligt krav i akademiska sammanhang. I dag ställs dock allt större krav att kliniker behöver kunna dokumentera sitt lärande och sin professionella utveckling. Utgångspunkt för att skriva reflekterande kan vara en analys av ett patientmöte (critical incident-metoden), en händelse på jobbet eller tankar och idéer som behöver bearbetas efter en kurs, under en klinisk placering eller i ett teamarbete.

Skrivandet kan tillämpas i en portfolio, en loggbok, en lärandelogg, en blogg, en inlämningsuppgift eller till exempel en dagbok. Det är bra att komma ihåg att skriva reflekterande är mer personligt skrivet än andra akademiska texter. Det innehåller såväl oro och misslyckande som styrkor och framgång.

STEG FÖR STEG

Reflekterande skrivande innehåller tre faser: 1 Beskrivande fasen: Vad hände? Vad ska avhandlas? Håll denna del kort och fokusera på några få aspekter. Ingen specifik lingvistisk guidning ges här.

2 Analysfasen: Analysera händelsen eller din idé på djupet med utgångspunkt utifrån olika perspektiv. Vad är det viktigaste, mest intressanta eller mest användbara? Hur kan det förstås till exempel med hjälp av en teori? Vad är likt och vad skiljer sig?

60

978-91-44-09245-4_01_book.indd 60

© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

2015-02-17 10.09

3 Några konkreta verktyg för reflektion

För mig var den/de (mest)

värdefulla signifikanta viktigaste relevanta användbara

aspekten(erna) delen(arna) erfarenheten(erna) frågan(orna) idén(erna)

............. ............. ............. ............. .............

Lärandet

uppstod av hände när kom sig av

............. ............. .............

Förut Då Först I början Därefter Senare

tänkte jag (tänkte jag inte) kände jag (kände jag inte) visste jag (visste jag inte) noterade jag (noterade jag inte) ifrågasatte jag (ifrågasatte jag inte) insåg jag (insåg jag inte)

............. ............. ............. ............. ............. .............

[Alternativt] [På samma sätt]

kan detta kanske detta kunde detta skulle möjligen detta

därför att på grund av förklaras av förknippas med

............. ............. ............. .............

Detta

liknar . . . . . . . . . . . . . är olikt . . . . . . . . . . . . .

därför att

............. .............

Likt/olikt . . . . . . . . . . . .

detta

uppenbaras påvisas

............. .............

Figur 3.2 Ord och fraser som kan vara till hjälp i analysfasen.

3 Konklusionsfasen/utfallet: Här är det viktigt att noggrant tänka igenom vad en händelse eller en idé kan ha för betydelse för mig, mitt lärande och min professionella utveckling. Vad har jag lärt mig?

Vad betyder det för min framtid?

© F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

978-91-44-09245-4_01_book.indd 61

61

2015-02-17 10.09

Ingrid Lindquist, med.dr i sjukgymnastik, lektor, f.d. programdirektor för fysioterapeutprogrammet, Karolinska Institutet, Stockholm.

Cathrin Martin, docent i pedagogik, lektor i fysioterapi, biträdande prefekt Uppsala universitet.

Anna Pettersson, med.dr i sjukgymnastik, M.Sc. i medicinsk pedagogik, professionsutvecklare Fysioterapeuterna.

Att lära och utvecklas i sin profession Grundutbildningen utgör inträdesbiljetten till ett yrke. K ­ ontinuerligt lärande under hela yrkeslivet är avgörande för att möta framtida ­förändringar och krav i hälso- och sjukvården.

Boken förmedlar vikten av att integrera kompetensutveckling, kvalitetssäkring och utvecklingsarbete i den kliniska vardagen.

Att lära och utvecklas i sin profession vänder sig till fysioterapeuter och alla andra yrkesgrupper i vården som är intresserade av lärande och utveckling i sin profession. Förhoppningen är att du som läsare får inspiration att lära i samarbete med andra och att du ska kunna använda boken i olika sammanhang, i olika roller och i olika skeden av ditt yrkesliv.

Art.nr 37742 ISBN 978-91-44-09245-4

www.studentlitteratur.se

978-91-44-09245-4_01_cover.indd 1

| Att lära och utvecklas i sin profession

Att lära och utvecklas i sin profession innehåller praktiska verktyg och konkreta strategier för systematisk reflektion, kontinuerligt lärande och professionell utveckling i olika sammanhang. Utgångspunkten är att lärande och utveckling är en aktiv process som sker genom interaktion och delaktighet i en social kontext. Den främjas av reflektion och dialog. Här utgör det kliniska arbetet i sig en rik källa. De olika kapitlen tar upp innebörden av en profession, reflektionens b ­ etydelse, feedback, interprofessionellt lärande, att lära och utvecklas i grupp, ­rollen som pedagog och ledare, evidensbaserat arbete samt ­utvecklings- och förbättringsarbete.

G. Biguet I. Lindquist C. Martin A. Pettersson (red.)

Redaktörer: Gabriele Biguet, M.Sc. i sjukgymnastik, doktorand, lärare på ­f ysio­terapeutprogrammet vid Karolinska Institutet, Stockholm.

Att lära och utvecklas i sin profession

Redaktörer

Gabriele Biguet Ingrid Lindquist Cathrin Martin Anna Pettersson

9 789144 092454

2015-02-13 13:52